Nu tog frågan om Skinnskattebergs budget en helt ny vändning

Budgetbehandlingen i Skinnskattebergs fullmäktige fick avbrytas i totalt kaos förra måndagen. Fullmäktiges ordförande Lennart Lydquist (L) (dags att kasta in handduken nu?) hade ohjälpligt trasslat in sig i propositionsordningarna. I går återupptogs sammanträdet. Tidigare på dagen hade det varit en gruppledarträff under medverkan av juridisk expertis från SKR. Resultatet av mötet blev att man skulle riva upp tidigare beslut. Istället skulle kommunstyrelsens rambudgetförslag fastställas. Dom tilläggsförslag som kommit från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna skulle hanteras som tre olika budgetmotioner. Dessa skulle skickas till kommunstyrelsen för beredning. Samtidigt skulle man besluta att nämnderna fick tid på sig till i mars att utarbeta detaljerade budgetar. Dom tre budgetmotionerna skulle då kunna komma in i detta arbete. Ingen optimal lösning, men om man inte gjorde så, utan blev kvar vid vad Lydquist hade krånglat till förra måndagen riskerade man att hamna i Förvaltningsrätten, som då kunde förväntas upphäva hela budgetbeslutet. Då skulle kommunen stå utan budget.

Det var uppenbart vid förra måndagens diskussion att det i första hand var Vänsterpartiets budgetförslag som var mest hotande, och som man så snabbt som möjligt ville bli av med. Carina Sándor (L) menade t ex att det var mest logiskt att avfärda V:s budgetförslag ”i klump”. Logiken var fördold för oss övriga, men Lydquist var förstås lydig. Sossarnas tilläggsyrkanden fick det lyckosamma ödet att dom accepterades av Sverigedemokraterna, och bifölls så att säga på ett snabbspår. Moderaternas fem tilläggsförslag togs däremot upp ett och ett, varigenom några gick igenom.

Men nu gällde det alltså nya regler. Alla beslöt att bifalla kommunstyrelsens rambudgetförslag, att nämnderna ska återkomma med detaljbudgetar som ska beslutas av fullmäktige i mars, samt att dom tre förslagen från V, S och M skulle hanteras som budgetmotioner i detta arbete. Ja, M var faktiskt emot och reserverade sig emot att deras yrkanden skulle skickas till kommunstyrelsen.

Vad kom sig skräcken för Vänsterns förslag av? Månne var det förslaget att minska arvodena med 20 procent för alla ordförande och vice ordförande. Det förslaget skulle t ex innebära att kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) skulle förlora 160 000 kronor på ett år (hoppsan!) Liberalernas toppnamn Elisabeth Åberg (hon med 13 uppdrag) skulle tappa 30 000 kronor, SD:s andreman Jonny Emtin 12 000 kronor och Lydquist (L) inte att förglömma som skulle bli 7 000 kronor fattigare. Inget lockande förstås.

Socialdemokraternas Lena Lovén Rolén kallade, med sin oförlikneliga logik, detta V-förslag för att ad hoc-förslag (vad hon nu kan ha menat med det, men det var nog inget bra). Arvodena kunde man annars ändra när som helst, men underförstått inte nu, även om ”nu” för oss andra ingår i ”närsomhelst”.

Dystrast var sossarna och moderaterna, som genom budgetbeslutet i går kväll blev av med sina gräddfiler. Deras tilläggsförslag som dom trodde var i hamn måste prövas igen. Efter en omröstning där S och M blev nedröstade med 14 röster mot 11 fick dom ge upp. Surt sa räven!