Att gömma flyktingar och förhindra utvisningar

På morgonen den 24 november 1993 stormades Alsike kloster av ett stort polisuppbåd som skulle hämta gömda flyktingar som skulle deporteras. En del låste in sig på sina rum, men polisen bröt upp dörrarna. Alla flyktingar fick order att klä på sig och gå till en buss som förde bort dom för vidare deportation. Psykiatrikern Lisbet Palmgren beskriver händelsen i en artikel i tidningen Arbetaren (14 januari 2014), där hon också har följt upp vad som hände med flyktingarna.

Hon skriver ”det är … otvivelaktigt så att polisrazzian i fristaden skadat vissa av dem allvarligt.” Hon kommenterar också händelsen på ”Insidan” i Dagens Nyheter den 29 september 1997:

Vid stormningen i Alsike trängde polisen in i klostret, slog sönder dörrar och drog ut skrikande kvinnor och barn, människor som där sökt skydd undan tortyr och förföljelse. Det som hände var tragiskt för de drabbade familjerna men hade dessutom en annan lika allvarlig dimension: Det föreföll som om vår regering var ovillig eller oförmögen att försvara demokratiska rättigheter.

Många nätverk för stöd till flyktingar och papperslösa

Grupper som gömmer eller på annat sätt stöder utvisningshotade flyktingar är oftast organiserade som nätverk. Det är därför inte alldeles enkelt att skaffa sig en överblick över vilka grupper som finns, deras syften och aktiviteter. I ett examensarbete i Globala studier vid Göteborgs Universitet görs ett försök att redovisa vilka grupper och nätverk som då fanns i Sverige (Bergman 2012):

Aktion mot deportation erkänner inte nationsgränser. Migrationskontroll bygger på rasism. Nätverket arbetar för stopp för alla deportationer och frigivning av alla som sitter i förvar.

Etikkommissionen i Sverige vill verka för att mänskliga rättigheter tillämpas både för asylsökande och papperslösa. Nätverket vill verka för en mer generös flyktingpolitik och bilda opinion i flyktingpolitiska frågor.

Rosengrenska stiftelsen är ett nätverk av frivillig vårdpersonal som bistår gömda flyktingar. Nätverket vill förmedla hjälp till papperslösa som inte kan eller vågar uppsöka vården.

Ingen människa är illegal erkänner inte staters rätt att begränsa människors rörelser över gränser. Nätverket verkar för att alla som är i Sverige och vill stanna ska få uppehållstillstånd. Nätverket är medlem i paraplyorganisationen FARR, Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd.

Listan som inte är komplett består av vad som kan beskrivas som solidaritetsorgansationer. En solidaritetsorganisation är en organisation vars medlemmar och informella nätverk handlar altruistiskt, d v s för andras intressen än det egna intresset. Deltagandet motiveras av moraliska principer, en etisk vision snarare än materiella intressen eller personliga privilegier. Deltagarna är ofta vanliga medborgare och gräsrotsgrupper med olika ideologiska uppfattningar och bakgrunder (Rosenberg m fl 2018).

Rosenberg m fl som studerat proteströrelser i flyktingfrågor i Österrike, Schweiz och Tyskland delar in deltagarna i olika grupper: Det handlar om lokalsamhällen och individer med personliga band till den utvisningshotade, gräsrotsrörelser och individer utan sådana personliga band, frivilligorganisationer, kyrkorelaterade aktörer och dom utvisningshotade själva. Aktörer i den politiska vänstern har en central roll i protester mot deportationer.

Kristna och vänsterfolk bland aktivisterna

Journalisten Niels Hebert och sociologen Kerstin Jacobsson har i sin bok ”Olydiga medborgare” (1999) arbetat med kvalitativa intervjuer med sex informanter som är flyktinggömmare. Det är fem kvinnor och en man. En är vänsterpartist, två är syndikalister varav en tidigare varit centerpartist och röstar på Miljöpartiet, en är präst och en annan församlingspedagog i Svenska kyrkan.

Det förefaller som om det både i en svensk och internationell kontext är två kategorier som dominerar i anti-deportationsrörelser. Det handlar dels om kristna, dels om vänsterfolk, vänsterpartister, syndikalister och miljöpartister. Den självklara utgångspunkten för dom kristna är det kristna kärleksbudskapet som manar till solidaritet och lika värde för alla människor. I vänstern är utgångspunkterna mindre entydiga, men för många är utgångspunkten parollen ”Proletärer i alla länder förena er” från Kommunistiska manifestet (Marx & Engels 1848). För dom kristna uttrycks allas likhet bland annat i Galaterbrevet 3:28 ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.”

Solidaritetsrörelsen för på det här sättet samman aktörer som annars uppfattas stå långt från varandra. Från olika utgångspunkter drar man samma slutsats. Detta är en god illustration av hur solidaritetsrörelsen skär genom dom ideologiska gränserna. Vänstern har annars ofta fått bära skulden för hur socialismen perverterades i Sovjetunionen medan dom kristna kritiserats för hur kyrkan genom tiderna varit ett disciplineringsinstrument för överheten. Politiska grupperingar i dagens Sverige, som bekänner sig som kristna, som Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna intar ju en diametralt annorlunda inställning, samtidigt som det socialdemokratiska partiet efter omsvängningen 2018 rört sig i en restriktiv hållning till flyktinginvandring.

Många olika metoder

Kriesi m fl (1995) delar in proteströrelsers handlingsrepertoar i konventionella metoder (t ex publicering i media, flygblad, namninsamlingar), demonstrativa metoder (protestmarscher, strejker, ockupationer), konfronterande och våldsamma metoder (t ex att skada egendom, plundring, våldsamma sammandrabbningar, hungerstrejker och självmordsförsök).

Olika typer av aktörer föredrar olika slags metoder. Konfrontativa metoder är särskilt vanligt bland dom direkt berörda. Sådana konfronterande metoder är också faktiskt relativt vanliga bland kyrkliga aktörer. Politiska aktörer som politiker och partier använder nästan aldrig konfrontativa metoder (Rosenberg m fl 2018).

Ickevåldsaktivisten Per Herngren beskriver i sin ”Handbok för civil olydnad” (2021) den amerikanska Fristadsrörelsen. Denna fick också avläggare i Sverige, med lokalgrupper i flera städer. Särskilt framträdande var Ekumeniska fristadsgruppen i Uppsala som under en följd av år hjälpte papperslösa och gömda flyktingar. Dom här grupperna ska inte sammanblandas med dom fristadsprojekt som syftar till att ge en fristad i en viss kommun och under en begränsad tid för författare och andra konstnärer.

Herngren beskriver också utifrån fristadsgruppernas arbete hur man kan försvåra för myndigheterna att hitta dom gömda flyktingarna. Man bör t ex undvika att gömmaren är en person som flyktingen har haft kontakt med, t ex en hemspråkslärare. Man bör alltid ha alternativa adresser dit flyktingen kan ta vägen om polisen är på spåret. Vid myndighetskontakter bör alltid någon följa med, så att flyktingen inte går vilse och blir ett lättare byte för polisen.

Svårigheter för den som gömmer flyktingar

Hebert och Jacobsson berättar utifrån sina intervjuer om svårigheter som kan uppstå för gömmaren. Några citat:

Engagemanget har tagit mycket av fritiden med loppmarknader, brevskrivande och att tigga mediciner och kläder.

Det har inneburit konflikter med våra tonåringar. De tycker inte att jag ställt upp tillräckligt mycket för dem.

Det kan vara fruktansvärt jobbigt att ha folk boende hos sig … Bebisar som skriker om natten, det går bara en liten tid – man blir alldeles slutkörd.

En gång blev jag knuffad nedför rulltrappan på Domus och kallad ”jävla svartskallehora”

Så, visst kan det innebära problem och svårigheter att gömma flyktingar. Men det är i alla fall inte olagligt. Enligt kapitel 20, paragraf 7 i Utlänningslagen (SFS 2005:716) gäller:

Till fängelse i högst två år, eller när omständigheterna är mildrande, till böter döms den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd uppsåtligen hjälper utlänningen att olovligen uppehålla sig i Sverige …, om detta görs i vinstsyfte.

Nyckelorden här är ”om detta görs i vinstsyfte.” Alltså, det är inte straffbart att gömma en flykting om man inte gör det för att tjäna pengar. Detta är för närvarande gällande rätt. Men det kan förstås i det nuvarande politiska landskapet ändras. Två sverigedemokratiska riksdagsledamöter har motionerat om att kriminalisera allt flyktinggömmande, även om det inte sker i vinningssyfte (Mot 2022/23: 916). Socialförsäkringsutskottet har beslutat att avstyrka förslaget (2022/2023: Sfu15).

Riksdagen anslöt sig den 20 april till utskottet och avslog alltså SD-förslaget om att kriminalisera flyktinggömmande (Prot 2022/23: 93). Så det är fortfarande och än så länge inte straffbart att gömma flyktingar.

Att fysiskt hindra myndigheternas hämtning kan vara framgångsrikt

En sista fråga att besvara är om det spelar någon roll. I Rosenbergs m fl antologi ingår en undersökning som bygger på mediematerial av 15 fallbeskrivningar från dom tre undersökta länderna. I åtta av dessa fall lyckades man förhindra deportation. Framgångsfaktorer var att man lyckats få uppmärksamhet i media, att man bistått med juridisk hjälp och kanske särskilt intressant, vad som i rapporten kallas disruption (störning eller avbrott). Här avses metoder som innebär att man förhindrar myndigheterna att rent fysiskt få tag på flyktingarna. Gömmande hör förstås hit, men även direkt aktioner där man hindrar myndigheterna att genomföra hämtningen av den som ska deporteras.

Sammanfattningsvis

• Det finns och har funnits en rik flora av nätverk som syftar till att hjälpa flyktingar och förhindra deportation.
• Kristna och vänsterfolk dominerar bland aktivisterna.
• Metoderna täcker en skala från konventionella metoder till konfrontation.
• Att gömma flyktingar är inte problemfritt för gömmaren.
• Det är inte olagligt att gömma utvisningshotade papperslösa och flyktingar
• Aktioner kan vara framgångsrika och förhindra deportation

 Referenser

Bergman, Anneli 2012 ”Flyktingrättsrörelsen i Sverige ur ett motståndsperspektiv” Göteborg: Institutionen för Globala studier

Dagens Nyheter 1997 ”Hur mår Sverige Lisbet Palmgren” Dagens Nyheter 29 september 1997

Galaterbrevet 3:28

Hebert, Niels och Kerstin Jacobsson 1999 Olydiga medborgare? Om flyktinggömmare och djurrättsaktivister SOU 1999:101 Demokratiutredningens skrift 27

Herngren, Per 2021 Handbok i civil olydnad Stockholm: Saga Egmont

Kriesi, Hanspeter, Ruud Koopams, Jain Willem Duyvendak & Marco Giugni 1995 New social movements in western Europe: A comparative analysis Minneapolis: University of Minnesota Press

Marx, Karl & Friederich Engels 1848 Det kommunistiska partiets manifest

Mot 2022/23: 916 Krafttag mot illegal migration för ett säkrare Sverige

Palmgren, Lisbet 2014 ”Minnen efter stormningen av Alsike kloster” Arbetaren 11 oktober 2014

Prot 2022/23: 93 Riksdagens protokoll § 10

Rosenberg, Sieglinde, Verena Stern & Nina Merhaut (red) 2018 Protest movements in asylum and deportation Springer Open

SFS 2005: 716 Utlänningslag

Socialförsäkringsutskottets betänkande: 2022/2023: SfU 15 Migrationsfrågor