Upproret mot kommunfullmäktige i Uppvidinge 2021

Uppvidinge är en kommun med drygt 9 000 invånare i Småland. Beslut om att stänga ett äldreboende utlöste 2020 en opinionsstorm, som så småningom ledde fram till ett folkinitiativ där man krävde en folkomröstning om extraval i kommunen. Politiken i kommunen visar många likheter med vad som hänt i Skinnskatteberg.

I FB-gruppen för att behålla det nedläggningshotade äldreboendet skrev fullmäktigeledamoten Kent Helgeson (tidigare miljöpartist men sedan med i det lokala landsbygdspartiet):

Man är trött på svågerpolitik, svikna vallöften, maktfullkomlighet och nedrustning av kommunens kärnverksamheter skola, vård och omsorg. Kommuninvånarna vill få en möjlighet att sparka de styrande politikerna.

Namninsamlingen gick bra. I januari 2021 kunde man lämna in folkinitiativet till kommunen med 852 namnunderskrifter vilket överskred tioprocentsgränsen för att fullmäktige skulle tvingas ta upp frågan om folkomröstning. Antal röstberättigade i kommunen i 2018 års val var 7 337. Räknat på det underlaget hade man alltså uppnått 11,6 procent. Men sen kom bakslaget. Vid kommunens granskning blev 146 underskrifter underkända, och man kom ned i 703 godkända underskrifter. Det blir 9,6 procent.

Initiativkommittén skrev till kommunstyrelsen och uppmanade styrelsen att trots att tio procent formellt inte uppnåtts ändå bereda ärendet och lägga fram det för fullmäktige:

[…] inte för vår skull utan för de som skrivit på listorna och för demokratins skull. Det finns trots allt en människa bakom varje personnummer och signatur, vi har mött dem varenda en. […] Vi vill med detta vänligen men bestämt påminna er folkvalda politiker om vikten av att låta folkets röst höras även mellan valen som den demokrati vi lever i.

Denna vädjan klingade förstås ohörd. Kommunstyrelsen förde inte frågan vidare, och det blev varken folkomröstning eller extraval.

Men kampanjen var ändå inte meningslös. Den ledde till debatt, engagemang och aktivitet. Tidningen Expressen publicerade i januari 2021 (uppdaterat i mars samma år) ett stort reportage om ”Upproret i Uppvidinge”. Här är några citat ur texten:

Detta engagemang kommer att spridas i hela Sverige, hur taggade Uppvidingebor nu går man ur huse och protesterar. (Aktivist)

Så som politikerna hanterar invånarnas synpunkter, och som jag ser det i avsaknad av empati, misstänker jag att något annat påverkar dem som styr till märkliga och förvirrade förslag … i så fall är det riktigt allvarligt. (Dansbandssångaren Thorleif Torstensson)

Självklart finns problem i kommunen. Politikerna är rädda för att ta beslut. De kommer inte överens. Varför? Det är privata ärenden, släkt. Klanbeteende. Alla är bundna till alla.

I den lilla kommunen känner alla alla. Det kan användas till något gott. Men börjar det gå till svågerpolitik, nepotism, att man gynnar nära och kära. Då har det gått för långt. (KF-ledamoten Kent Helgesson.)

I Expressen-artikeln pekar också olika intervjupersoner på händelser som kan tydligt kan tolkas som korrupt beteende.

Förra året rapporterade lokala medier att butiken [en lokal möbelbutik] sålt möbler till kommunen för 700 000 kronor. Utan en offentlig upphandling. Samtidigt var butikens ägare politiker och satt som ledamot i socialnämnden. Idag är han kommunalråd. Han heter Niklas Jonsson (S).

[…] svågerpolitik och svikna vallöften. Som den gången kommunen anställde en högt uppsatt politikers make för en välbetald tjänst, utan att jobbet annonserades ut.

Så kom man över tioprocentsgränsen. Dom som samlade namn utanför ICA började ropa ”730 namn”. Framgången firades med mousserande vin i Folkets park i Norrhult.

Namninsamlare utanför ICA

Ja, sen kom förstås baksmällan när kommunens granskning resulterade i så många underkända namnteckningar att man kom under tio procent. Men det var ändå som en representant för initiativkommittén sa till SVT: ”Det är en misstroendeförklaring mot kommunfullmäktige, att de inte har skött sitt jobb.”

 

Snart 10-årsjubileum för frågan om Skinnskattebergs brandstation

 

I Skinnskattebergs kommun dras mycket i långbänk. Redan 2014 började man utreda behovet av en ny brandstation. Det fanns brister i arbetsmiljön på den befintliga stationen. Men inte förrän i december 2021 dök ärendet upp i den politiska beslutsprocessen. Kommunstyrelsens borgerligt-sverigedemokratiska majoritet beslöt då att föreslå fullmäktige att bygga en ny brandstation till en total kostnad om 55 miljoner kronor. I budgeten fanns det bara drygt 30 miljoner. Så redan i koncipieringsögonblicket hade priset gått upp till det dubbla mot vad man tänkt sig. Det kan vara värt att notera att 2014 års utredning gjorts av en nära anhörig till brandchefen.

Det utbröt en diskussion om förslaget på sociala medier. På Facebooksidan ”Värt att veta i Skinnskatteberg” fanns den 21 december mer än 200 kommentarer. De flesta var kritiska, för att inte säga arga. Idéer om att låta medborgarna säga sitt i en folkomröstning började komma fram. Mitt i julhelgerna rapporterades att det nu bildats en initiativkommitté för en folkomröstning. Kommittén kallade sig ”Folkinitiativet” startade direkt en namninsamling för att få ihop de 10 procenten av röstberättigade medborgare som krävs för att få till en folkomröstning.

Den 7 januari lämnades namnlistor med 653 namn in till kommunen. De 653 motsvarar 18 procent av väljarna. Tioprocentsgränsen var med andra ord passerad med råge. Senare tillkom ytterligare listor så att sammanlagt 676 personer hade skrivit under på kravet att om inte 55-miljonersprojektet stoppades och en ny utredning gjordes om behovet av ombyggnation eller nybyggnation ska en folkomröstning genomföras.

Blixtbeslut om 55-miljonersprojektet stoppas av domstol

Nu blev det bråttom. För att undvika att folkomröstningskravet skulle hinna beredas kallades det till ett extra fullmäktigemöte den 10 januari. Där klubbade majoriteten igenom 55-miljonersprojektet. Risken fanns nu att de 676 medborgarna skulle stå där med lång näsa medan miljonerna rullade ut ur kassan.

Folkinitiativet kontrade då med att överklaga fullmäktiges beslut till Förvaltningsrätten, eftersom man menade att flera fel hade begåtts i och med fullmäktiges beslut. Det handlade ju om ett obudgeterat utgiftsbeslut under löpande budgetår, och inga beslut om hur finansieringen skulle gå till fattades. Vidare uppdrogs åt förvaltningen att komma med förslag till finansiering. Ingetdera av de besluten är tillåtna enligt kommunallagen. Redan den 25 januari stod det klart att domstolen tillfälligt stoppade verkställandet av fullmäktiges beslut. ”Starka skäl talar för att beslutet är olagligt” skrev domstolen i sitt beslut. Det tillfälliga stoppen – inhibition – skulle gälla till dess att slutlig dom skulle meddelas.

Under mellantiden fram till fullmäktiges möte i mars gjordes ett par olika försök att stoppa folkomröstningskravet. En folkomröstning upplevdes tydligen som ett riktigt skräckscenario. Från majoritetens sida ville man till varje pris undvika att medborgarna skulle få ett ord med i laget. En del socialdemokrater spelade också med i spelet. Dels ville man med hänvisning till att tiden för 55-miljonersanbudet gått ut skulle kravet på folkomröstning vara överspelat. Dels kom en motion från KF-presidiet (två sossar och en ”liberal”) där de föreslog att en partisammansatt grupp skulle ta fram nya underlag för nybygge av brandstation. Båda försöken misslyckades. Folkomröstningskravet levde vidare.

Den 25 april kom så Förvaltningsrättens slutliga dom. Som väntat upphävdes fullmäktiges beslut den 10 januari att bygga 55-miljonersbrandstationen. Den 16 maj var det dags för fullmäktige att ta ställning till folkomröstningskravet. Om två tredjedelar av ledamöterna (21 av 31) röstar nej blir det avslag. Folkinitiativets krav var dels att 55-miljonersprojektet stoppades och att det måste bli en ny utredning och upphandling där också en ombyggnation skulle vara ett alternativ. Det första kravet – att stoppa 55-miljonersbygget – blev uppfyllt i och med Förvaltningsrättens dom. Däremot var det oklart om hur en ny utredning skulle se ut. På Vänsterns förslag bordlades därför beslutet om det skulle bli folkomröstning.

Kraven var uppfyllda – ingen folkomröstning behövs

Den 13 juni kom folkomröstningsfrågan tillbaka till fullmäktige. Fullmäktige beslöt då att det skulle genomföras en ”ny utredning i linje med Folkinitiativets krav”. Därmed var Folkinitiativets båda krav uppfyllda och folkomröstningskravet kunde dras tillbaka. Alla partier i fullmäktige kunde enas om att det inte skulle bli någon folkomröstning.

Den stora frågan blev efter beslutet den 13 juni om kommunstyrelsen och dess förvaltning nu verkligen skulle se till att beslutet om en ”ny utredning i linje med Folkinitiativets krav” blev verklighet. Brandstationsfrågan gick därmed över i en ny fas.

Sedan tidigare pågick en utredning om kommunens lokaler. Inom denna utredning skulle också brandstationsfrågan hanteras. Redan den 17 maj hade kommunstyrelsen beslutat att det skulle bli en separat utredning om brandstationen. Det uppdrogs åt kommunchefen med tekniska utskottet som styrgrupp att utreda och presentera olika alternativ. Det skulle vara en lägesrapport till kommunstyrelsen den 27 september och slutrapport den 13 december.

Den 27 september rapporterade kommunchefen till kommunstyrelsen att arbetsgruppen hade träffats den 2 september för att identifiera behov och alternativ. Det fanns två alternativ: renovering av den nuvarande byggnaden eller nybyggnation. Rapporteringen avslutades enligt protokollet med att ”arbetsgruppen jobbar vidare i ärendet.”

När kommunchefen skulle slutrapportera uppdraget den 13 december bad hon om mer tid. Kommunstyrelsen beslöt också att hon skulle få mer tid att fortsätta jobba med ärendet och ge återkoppling i februari. Vid kommunstyrelsens möte den 14 februari fanns ingen slutrapport. Kommunchefen meddelade att arbetet fortsatte. På förslag av Vänsterns Fredrik Skog beslöts det att ”kommunstyrelsen följer fullmäktiges beslut från 2022-06-13 § 80 att kommunfullmäktige beslutar ge kommunstyrelsen i uppdrag att fullfölja utredningen angående brandstationen i linje med folkinitiativets krav”. Vad jag har lyckats utröna är detta första gången som utredningen får direktiv om att man ska följa fullmäktigebeslutet att utredningen ska följa folkinitiativets krav.

Fanns den efterfrågade utredningen redan?

Trots det ser det ut som om den utredning som fullmäktige beställt ändå gjorts. Redan i november 2022 finns en rapport skriven av kommunens fastighets- och VA-chef. Där presenteras relativt detaljerat, med ritningsskisser och kostnadskalkyler tre olika alternativa förslag. Det första är en om- och tillbyggnad av den befintliga stationen till 1 025 kvadratmeter till en kostnad om 28 miljoner kronor. De andra alternativen är nybyggnation till 1 070 respektive 1 004 kvadratmeter till en kostnad om 32 – 42 miljoner. Till de tre alternativen fogas tidigare förslag om en helt ny brandstation av konsulterna ByggArk (1 108 kvadratmeter) och Sweco (1 702 kvadratmeter). Dessa skulle kosta 44 – 52 miljoner. Det var det sista alternativet som man hade beslutat att genomföra vid fullmäktigemötet i januari och som så småningom stoppades av Förvaltningsrätten.

Man kan i utredningen läsa att ”Arbetet har utförts genom att Annelie Johansson, kommunchef, haft det politiska uppdraget och rapporterar till styrgruppen, Titti de Verdier, va- & fastighetschef, har genererat alternativförslag, lokaliseringsanalys och skrivit rapport, Miia Höglund, fastighetsingenjör, har varit projektör för ritningar, kalkylator samt ansvarat för inhämtande av tidigare arbete och synpunkter från myndigheter och verksamheten. Räddningstjänstchefen har bidragit med behovsanalys och synpunkter på justeringar av ritningarna.” Om den här beskrivningen är riktig är det uppenbart så, att fastighets- och VA-chefen haft det formella uppdraget att göra utredningen.

Utredarens chef försöker stoppa rapporten

Trots det har hennes chef, tekniska chefen Olle Karlsson, flera gånger hävdat att hon inte har med saken att göra, att hon inte är en del av projektet. Det ska kommunchefen ha sagt till honom. Han ska också ha försökt sätta munkavel och förbjudit henne att prata med tekniska utskottets ordförande.

De här motsättningarna mellan sektorchefen och fastighetschefen kulminerade i och med att tekniska chefen fredagen den 26 januari meddelade henne att kommunchefen i samråd med säkerhetschefen (som också är deltidsbrandman) beslutat att all hennes behörighet till kommunens system skulle stängas från och med måndagen den 30 januari. Hon beordrades också att lämna in dator och telefon på kvällen på söndagen.

Den enda dokumentation som har stått att finna på det här beslutet som i praktiken gör det omöjligt för fastighets- och VA-chefen att arbeta vidare är ett dokument skrivet av säkerhetschefen den 3 februari, alltså en vecka efter att avstängningsbeslutet hade meddelats muntligt. Dokumentet har rubriken ”Beslut från säkerhetsskyddschef. Återkallande av placering i säkerhetsklass”. Där kan vi läsa att ” arbetstagaren … har visat ett synnerligen opassande sätt gällande pålitlighet och lojalitet mot organisationen. Därmed har Skinnskatteberg kommuns säkerhetsskyddchef gjort bedömningen att hon som tidigare varit inplacerad i säkerhetsklass kopplat till sin arbetsuppgift som Fastighets- och VA-chef på Skinnskattebergs kommun i nuläget fått sin säkerhetsklassning återkallad. Det medför att hon måste genomgå en ny säkerhetsprövning för att återgå till den säkerhetsklassade tjänsten Fastighets- och VA-chef”. Det är ord och inga visor, ”opassande sätt” opålitlig och illojalit. Det är lite som att få sänkt sedebetyg.

Eftersom fastighetschefen förhindrats från att rapportera till kommunstyrelsen hade hon redan den 1 februari skickat sin utredning till kommunstyrelsens ledamöter och till kommunchefen. Där fick de ju en redogörelse för olika alternativ, alltså vad fullmäktige beställt ”i linje med folkinitiativets krav” den 13 juni året innan. Det väl inte alltför långsökt att förmoda att det är detta som säkerhetschefen i sitt beslut den 3 februari avser med ”opassande sätt” och brister i pålitlighet och lojalitet. Så ska man inte få göra.

Varför blev det så här?

Det här är en lång och vindlande berättelse som börjar redan 2014 och som fortfarande pågår. Jag minns att jag redan under min första period i kommunrevisionen när vi just avslutat granskningen av bygget av en ny vattenledning som kommit att bli dubbelt så dyr som budgeterat och satt och diskuterade vad som kunde komma av problematiska ärenden. Jag sa att det snackas om att bygga en ny brandstation, det kan det nog bli en hel del tjafs om. Min kommentar väckte inte något större intresse då, och jag måste nu så här i backspegeln säga, att brandstationsfrågan till och med överträffade mina då ganska vaga föraningar.

Ett antal reflektioner föranleds av den här utvecklingen:

• Tungfotade beslutsprocesser

Beslutsprocesserna i kommunen tenderar att vara utomordentligt segdragna. Brandstationsaffären som nu pågått i nio år och som ännu inte är avslutad är bara ett exempel. Här skjuts det minsann inte från höften.

• Dålig stämning

Under hela den tid jag bott i kommunen (sedan 2009), och har jag förstått redan tidigare har både politik och förvaltning präglats av konflikter och dålig stämning. Det kan möjligen finnas ett samband mellan att konflikter tycks ”sitta i väggarna” och de tungfotade beslutsprocesserna. Varför det blivit så här är inte lätt att veta. En orsak kan vara kontraktionen, minskningen av folkmängd och ekonomisk aktivitet (”när krubban är tom börjar hästarna bitas”). En annan förklaring kan vara att man misslyckats med att anpassa sig till den socialdemokratiska hegemonins sammanbrott.

Jag tror att den konfrontatoriska politiken förklarar varför de borgerliga och Sverigedemokraterna bet sig fast i 55-miljonersprojektet. Under mandatperioden 2018 – 2022 styrdes kommunen av Socialdemokraterna i minoritet. Redan från början markerade den borgerligt-sverigedemokratiska majoriteten att S styrde kommunen på nåder. I fråga efter fråga röstades styrets förslag ned både i kommunstyrelsen och i fullmäktige. Varje KS-möte utvecklade sig till en förnedrande förödmjukelse av S. För det mesta handlade det om frågor som var av ringa eller inget intresse för kommuninvånarna. Förödmjukelsen av S var så att säga avsedd för internt bruk. Men när majoriteten grep tag i brandstationsfrågan visade det sig att de hoppat i galen tunna. Framförallt på grund av de höga kostnaderna var detta något som via plånböckerna berörde medborgarna.

• Varför envisas med 55-miljonersprojektet?

Två frågor kvarstår att grunna över: För det första, varför fortsatte KF-majoriteten envist att driva 55-miljonersprojektet även sedan det framgått att man hade folket emot sig och varför försökte man på olika sätt slingra sig undan från KF-beslutet om en utredning i linje med Folkinitiativets krav? För det andra: Hur kan man förstå tekniska chefens agerande när han till varje pris agerade för att stoppa en redan klar utredning som följde KF-beslutet?

Svaret på frågorna får dels sökas i den konfliktfyllda politiska miljön, dels i tänkbara nätverksrelationer. Sossehatet som drivkraft lär framförallt gälla de borgerliga partierna och SD. Men både för partierna, enskilda politiker och sektorchefen kan man spekulera om möjliga relationer. Ett knippe sådana rör relationerna mellan partier/politiker och förvaltningen. Ömsesidigt beroende mellan partier och politiker å ena sidan och tekniksektorns chef kan spela en roll. Man borde också fundera över räddningstjänstens roll: Både säkerhetschefen som spelade en torpedroll och högeroppositionens kommunalrådskandidat var verksamma som deltidsbrandmän. Slutligen kan noteras att ett konsultbolag för cirka 6 miljoner kronor utformade 55-miljonersförslaget. Det var sektorchefen för teknik som handlade upp den dyra projekteringen och som därefter starkt drivit att just detta alternativ ska vara det enda som övervägs. Eventuella intressekonflikter borde undersökas.

 

Från Skinnskattebergs kommunfullmäktige den 16 maj

 

Vänstern yrkade avslag på ansvarsfrihet för kommunstyrelsen

Vänsterpartiet yrkade att kommunstyrelsen på grund av bristande styrning och ledning inte skulle få ansvarsfrihet. Förslaget motiverades bland annat med miljonrullningen för dyra konsultutredningar med mera i samband med den stora turbulensen 2020 – 2021. Misskötseln av brandstationsprojektet var en annan motivering. Slutligen motiverades förslaget med stora budgetunderskott, bl a nästan 15 miljoner kronor för vård- och omsorgssektorn.

Efter votering beviljades ansvarsfrihet med elva röster för, två emot (de båda vänsterpartisterna) och två socialdemokrater la ned sina röster. Kommunstyrelsens heder räddades därigenom av de borgerliga och Sverigedemokraterna.

Klart med Statens Bostadsomvandling

Hur det nedslitna hyreshuset på Klockarbergsvägen 8 ska hanteras har varit en långvarig surdeg. Kommunen har länge haft kontakt med statliga SBO (Statens Bostadsomvandling). Förslaget har varit att kommunen överlåter huset till SBO, som rustar upp det till toppstandard med 24 lägenheter för 65-plussare. Kommunen hyr därefter huset av SBO och hyr i sin tur till pensionärer. Detta skulle medföra ett rejält tillskott av villor som säljs av pensionärer som inte vill eller kan bo kvar. Det skulle sätta fart på den lokala bostadsmarknaden.

Högern, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Centern, har hela tiden motarbetat förslaget. Avslagsyrkanden och återremisser med nya utredningsuppdrag har duggat tätt. För det mesta har också Folkpartiet (”Liberalerna”) slagit ihop sina påsar med högern. Oändliga fördröjningar har blivit resultatet. Nu hade folkpartisterna ändrat sig, och SBO-projektet kunde röstats igenom av Vänstern, Socialdemokraterna och Folkpartiet. På förlorarsidan stod högern kvar.

Folkomröstning om brandstationen fortfarande aktuellt

Fullmäktige skulle ta ställning till Folkinitiativets krav om en folkomröstning om det överdyra 55-miljonersprojektet att bygga en ny brandstation. Om två tredjedelar av fullmäktige röstar emot, blir det ingen folkomröstning. Från Folkinitiativets sida har det klargjorts att om inte två villkor var uppfyllda ska det bli folkomröstning. För det första måste 55-miljonersprojektet stoppas och för det andra måste en ny utredning och upphandling genomföras. Det första kravet är uppfyllt sedan Förvaltningsrätten upphävt beslutet att anta anbudet på 55-miljonersbrandstationen.

Däremot får man oklara besked om den nya utredningen. Kommunstyrelsen, inklusive de socialdemokratiska ledamöterna, hade trots det föreslagit att man skulle besluta att det inte ska ordnas någon folkomröstning.

Vänsterpartisterna i fullmäktige menade att den hittillsvarande hanteringen av brandstationsbygget visar att det är svårt att lita på utställda löften, och föreslog därför att frågan skulle bordläggas till dess att beslut fattats om en ny utredning.

Det blev omröstning, där bordläggningskravet fick 10 röster mot 13. Eftersom det krävs minst en tredjedel av rösterna för att bordlägga ett ärende, så blev alltså frågan om folkomröstning bordlagd. Hotet om folkomröstning hänger därmed kvar. Ännu ett nederlag för högern.

Kommunalrådets utmanare lämnar sitt uppdrag

Socialdemokraternas interna valberedning hade förslagit att Tony Bölja skulle ersätta kommunalrådet Lena Lovén Rolén på första plats på partiets valsedel till i höst. Om S fortfarande skulle få möjlighet att tillsätta kommunalråd, skulle alltså Bölja ersätta Lovén Rolén. Socialdemokraternas nomineringsmöte beslöt dock att Lovén Rolén skulle stå kvar som första namn. Bölja meddelade då att han inte längre kandiderade. Vid fullmäktige igår avsade han sig också sin nuvarande plats i fullmäktige. Socialdemokraterna har därmed förlorat en politiker med djup facklig förankring.

Bosse Öberg utslagen i omröstning

Det skulle väljas en ny vice ordförande i Miljö- och byggnadsnämnden, som blivit vakant. Sverigedemokraterna nominerade Bo Öberg medan Socialdemokraterna föreslog Klaus Jesse. Efter omröstning med slutna valsedlar vann Jesse med 16 röster mot 5. Ännu en missräkning för högern.

 

Folkomrösta när den representativa demokratin fungerar dåligt

Den 21 mars i fjol folkomröstade Västeråsarna om flygplatsens framtid. För ett fortsatt liv för flygplatsen röstade inemot 80 procent av de blott cirka 40 procent som valde att rösta. Den ledande partnern i stadens styrande koalition, Socialdemokraterna, deklarerade snabbt att de tänkte respektera omröstningens resultat. I koalitionen ingick också Centern, Liberalerna och Miljöpartiet. De två senare var för en nedläggning av flygplatsen. Liberalerna följde efter ett par dagar i S-fotspåren medan MP valde att svälja förtreten.

Flygplatsen hade länge varit en stridsfråga. Den åt nämligen årligen tiotals miljoner av skattebetalarnas pengar. När den styrande koalitionen bildades efter valet 2018 hade de flygplatspositiva S och C 22 mandat bakom sig mot kritikerna L och MP med 9 platser. Det var en rimlig tolkning att en utlovad nedläggning av flygplatsen var det pris S fick betala för att få L och MP med i koalitionen. Lika rimligt är det mot samma bakgrund att Socialdemokraterna kände en viss lättnad över omröstningsresultatet.

Annars är inte folkomröstningar det som ledande politiker är mest förtjusta i. Tidningen Dagens Samhälle frågade 2004 alla kommunstyrelseordförande om ett förslag att man inte skulle kunna stoppa en folkomröstning som kommit till efter folkinitiativ (minst 10 procent av väljarna kräver en omröstning). Två tredjedelar av de tillfrågade tyckte att det var ett mycket dåligt eller dåligt förslag. Bara var sjätte tyckte att det var ett bra eller mycket bra förslag.

I Skinnskatteberg har ett folkinitiativ fått nästan 20 procent av väljarna att skriva under på kravet att stoppa bygget av en överdyr brandstation. Annars kräver man en folkomröstning. Brandstationen skulle medföra ökade årliga kostnader på cirka 2 miljoner. Omräknat till ett Västerås-perspektiv motsvarar det 70 miljoner om året, medan flygplatsen har kostat sisådär 20 miljoner om året. Ledande politiker har undrat ”hur man ska kunna slippa en folkomröstning” och prövat varjehanda knep för att slippa undan.

Trots motståndet har runt 140 lokala omröstningar genomförts sedan det blev möjligt 1977. Frågor om den kommunala indelningen, trängselskatt, skolfrågor (ofta förslag om nedläggning av skolor), vägar och infrastruktur har varit stora ämnen. De svarar för mer än 60 procent av alla omröstningar. Bara drygt var tionde omröstning har gällt mer traditionella vänster-högerfrågor, d v s satsningar på välfärdssektorer och privatisering.

Den representativa partidemokratin bygger på idén att väljarna gör sitt val från partiernas program. Dessa översätts sedan till den parlamentariska agendan och slutligen i beslut. Eftersom partiväsendet i allt väsentligt bygger på höger-vänsterskalan är det talande att det är andra frågor som mest föranleder folkomröstningar. I Västerås-fallet hade koalitionsbyggandet fört med sig att den styrande koalitionen i just flygplatsfrågan hade en annan ståndpunkt än väljarflertalet. I Skinnskattebergs-fallet hade den representativa demokratin chanserat till en prestigekamp, där sakpolitik och kostnader förlorat sin relevans. Istället gällde det för partierna att så mycket som möjligt slå varann i skallen.

När den representativa partidemokratin på ett eller annat sätt blivit dysfunktionell, finns det en plats för direktdemokrati i form av folkomröstningar. Den tyske statsvetaren Karl Loewenstein menade att i Schweiz med ständigt samregerande var den representativa demokratin delvis satt ur spel. Det är svårt för väljarna att utkräva ansvar. Det får istället ske genom frekventa folkomröst­ningar på federal, kantonal och lokal nivå och direkt stämmodemokrati i huvuddelen av kommunerna.

Folkomröstning i marstoppen

De kommunala frågorna i Skinnskatteberg har återigen intresserat läsekretsen. Två inlägg om den folkomröstning om 55-miljonersbrandstationen som folkinitiativet har krävt intar toppositioner på mars månads topplista. Bland nykomlingarna på listan vill jag särskilt framhålla ett gammalt inlägg redan från 2012. Det handlar om vår gamle vän Valde Fehrm, stinsen som gjorde motstånd mot SJ:s nedläggning av Skinnskattebergs station. Hans uppstudsighet inspirerade kommunen att inrätta ett pris till invånare som handlat i hans anda.

Antal besökare var i mars 506 (427 i februari). Av dessa var 250 (206) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,27 (1,29) och genomsnittlig tid per besök var 61 (53) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Tyskland, Finland och Norge. Ströbesökare dök upp från Indien, Schweiz, Storbritannien och Österrike.

De tio mest visade inläggen i februari:

1	Varför så rädda för folkets röst? (ny)
2	Riksdagens svarta onsdag (1:a)
3	Vad är det för skillnad mellan län och landskap? (2:a)
4	Kravet på folkomröstning om Skinnskattebergs 55-miljonersbrandstation fortfarande aktuellt (ny)
5	Minister Ygeman bjuder med armbågen (ny)
6	Språkpolisen jagar upp sig också om främmande språk (ny)
7	Läs om maktkampen i Strömfors (elfte delen) (ny)
8	Jubileumsveckorna fortsätter (ny)
9	Den ståndaktige stinsen (ny)
10	I morgon är det Internationella Kvinnodagen (ny)

 

Varför så rädda för folkets röst?

Nästan var femte väljare i Skinnskatteberg skrev på Folkinitiativets namnlistor där det krävdes att det planerade bygget av en ny brandstation för 55 miljoner kronor skulle stoppas. Om man inte stoppade projektet krävde undertecknarna en folkomröstning om frågan.

På måndag ska kommunfullmäktige ta ställning till kravet om folkomröstning. Kommunstyrelsen har vid ett extra sammanträde i torsdags beslutat föreslå att det inte ordnas någon folkomröstning. Som skäl för detta pekar man på att "anbudstiden gått ut". Riktigt vad de menar med det är oklart, eftersom anbudstiden (alltså den tid man har på sig att lämna in ett anbud) gick ut redan i somras. 

Fullmäktiges beslut att anta 55-miljonersprojektet har dessutom tillfälligt stoppats av Förvaltningsrätten efter att det överklagats. De medlemmar i Initiativkommittén som överklagat till domstolen pekar på flera fel som begåtts. Bland annat fanns det inga pengar för att finansiera beslutet. I budgeten finns det bara 31 miljoner kronor reserverade. ”Det är som ett avsnitt av Lyxfällan”, sa en av kommittémedlemmarna i en TV-intervju.

Det som är viktigt att komma ihåg är att 55-miljonersprojektet alls inte är definitivt stoppat. Domstolens verkställighetsförbud gäller bara till dess att dom avkunnas. Och Folkinitiativets krav att stoppa projektet är inte uppfyllt. För att det ska vara helt stoppat krävs dels att det tilldelningsbeslut som felaktigt skickades till anbudsgivaren redan i september i fjol tas tillbaka, dels att man fattar beslut om att avbryta upphandlingen.

Det här är alla beslutsfattare i kommunstyrelsen medvetna om. Kravet om en folkomröstning kvarstår alltså till dess att upphandlingen avbrutits och tilldelningsbeskedet återkallats. Varför kommunstyrelsen inte låtsas om detta är inte känt.

Det troliga är väl att de borgerliga griper efter ett sista halmstrå för att hindra folkviljan att komma till uttryck i en omröstning. Sverigedemokraterna är säkert inte lika sluga utan halkar bara med i sitt allmänna folkförakt. Det som förbryllar är hur S-ledamöterna har resonerat. De socialdemokrater som var med på styrelsemötet var det numera petade kommunalrådet Lena Lovén Rolén, Helena Öling, Pentti Lahtinen, Roger Ingvarsson och Sabine Thungren. Den enda som yttrade sig var det petade kommunalrådet.

Nu är det inte klart med kommunstyrelsens beslut. På fullmäktige på måndag krävs det att minst en tredjedel av ledamöterna röstar för att folket ska få yttra sig. Det är minst elva ledamöter det. Vänsterpartiet har två fullmäktige och Socialdemokraterna tolv. För att inte kravet på folkomröstning ska dribblas bort krävs det med andra ord att de båda vänsterpartisterna och minst nio socialdemokrater röstar ja.

Förhoppningsvis har de fem S-märkta i kommunstyrelsen bara blivit bortkollrade av de borgerliga, och att de i fullmäktige röstar för en folkomröstning. Annars kommer även det socialdemokratiska partiet att framstå som motståndare till folkviljan. Och det bådar inte väl inför höstens val. Vem har förtroende för valda som till varje pris vill undvika att låta väljarna få säga sin mening?

 

Framgång för kravet att stoppa 55-miljonersbrandstationen?

Tidningen Dalabygden rapporterar att anbudet om byggande av en ny brandstation som fullmäktige i Skinnskatteberg beslutat anta inte längre är giltigt. Beslutet har redan tidigare tillfälligt stoppats av Förvaltningsrätten. Om uppgifterna stämmer skapar det en möjlighet att göra en ny utredning och upphandling. 55-miljonersprojektet är stoppat. Detta är i så fall helt i enlighet med folkinitiativets krav: 

Vi kräver att det liggande förslaget stoppas, upphandlingen avbryts och en ny utredning om behovet av ombyggnation/nybyggnation av brandstation görs av sakkunniga ... I annat fall kräver vi folkomröstning i frågan

Det är viktigt att politikerna lär sig på vems uppdrag de verkar, och det är viktigt för medborgarna att veta att aktion lönar sig när politiska beslut har spårat ut.

Se inlämningen av folkinitiativet på SVT

 

Här lämnar Sheila Imamovic Skog in Folkinitativets namnlistor med 653 kommuninvånares krav på folkomröstning om det planerade 55-miljonersbygget av ny brandstation i Skinnskatteberg. Se och läs mer på SVT Nyheter Västmanland.

653 personer skrev under folkinitiativet om brandstation

För att ett folkinitiativ ska leda till en folkomröstning krävs namnteckningar av 10 procent av de röstberättigade. När initiativet för att stoppa förslaget om en ny brandstation i Skinnskatteberg för 55 miljoner kronor idag lämnades till kommunen hade 653 väljare skrivit under. Det motsvarar 18 procent av de röstberättigade.

Nu kan det bli folkomröstning om 55-miljonersbrandstationen

För att det ska ordnas en kommunal folkomröstning krävs det att minst tio procent av de röstberättigade kräver det. Den gränsen är nu med råge passerad. Kommittén för folkinitiativet har med enbart ideella insatser och under extremt kort tid under helgerna samlat in tillräckligt många namn. Kommunfullmäktige kan stoppa en folkomröstning om tre fjärdedelar av politikerna röstar emot. Den majoriteten saknas. Det enda som nu kan hindra en folkomröstning om den dyrbara och slarvigt utredda brandstationen i Skinnskatteberg är att politikerna ändrar sig, gör en ny utredning och en ny upphandling.

Folkinitiativet mot 55-miljonersbygget av brandstation i topp

Förslaget från politikerna i Skinnskattebergs kommunstyrelses majoritet att bygga en ny brandstation för 55 miljoner kronor har dominerat listan över mest lästa inlägg i december. Endast 30 miljoner finns i budgeten för bygget, och driftkostnaderna beräknas till nästan 2 miljoner om året. Inläggen nummer 1, 2, 4 och 6 rör förslaget. Förslaget har lett till folkliga protester och ett folkinitiativ har startats för att stoppa projektet, om nödvändigt med en folkomröstning.

Klicka på inlägg nummer 6 på listan för att ladda ned en namninsamlingslista för folkinitiativet.

 

I morgon, söndag den 2 januari kl 12-15 ordnar medlemmar i initiativkommittén öppet hus i vänthallen på Stationshuset. Jimmy Arvidsson, Benny Blomqvist och Sheila Imamovic Skog från kommittén för folkinitiativet finns på plats för att svara på frågor och diskutera. Det finns också namninsamlingslistor att skriva under.

Antal besökare var i december 496 (508 i november). Av dessa var 256 (285) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,41 (1,38) och genomsnittlig tid per besök var 80 (60) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Norge, Finland och Irland. Ströbesökare dök upp från Bangladesh, Bhutan, Danmark, Frankrike, Storbritannien och Tjeckien.

De tio mest visade inläggen i december:

 

1	Mångmiljonrullning för ny brandstation (ny)
2	Stark opinion mot 55-miljonersbrandstationen (ny)
3	Klara besked! (ny)
4	Namninsamling: Stoppa 55-miljonersbrandstationen i Skinnskatteberg! (ny)
5	Ju färre desto bättre (ny)
6	Folkinitiativ om bygge av ny brandstation i Skinnskatteberg (ny)
7	Läs om maktkampen i Strömfors (åttonde delen) (ny)
8	Illaluktande härva i Skinnskattebergs kommun (5:a)
9	Riksdagens svarta onsdag (ny)
10	Vindkraftmotståndare kärnkraftshögerns marktrupper (10:a)

 

Namninsamling: Stoppa 55-miljonersbrandstationen i Skinnskatteberg!

Fagersta Nyheter rapporterar idag på morgonen att det har bildats en kommitté i Skinnskatteberg för att stoppa förslaget att bygga en ny brandstation för 55 miljoner kronor. Sheila I Skog i kommittén säger till tidningen:

Vi kräver att politikerna avbryter upphandlingen av byggnation av en ny brandstation eftersom det endast finns 31 miljoner kronor i budgeten och bara en anbudsgivare. I annat fall kräver vi folkomröstning.

Kommittén drar nu igång en namninsamling. För att utlösa en folkomröstning krävs att omkring 360 röstberättigade Skinnskattebergare skriver under.

Klicka här för att ladda ned en insamlingslista.

Att be folket slita tvister med extraval och folkomröstningar har oftast misslyckats

Leif Lewin byggde sin bok Ideologi och strategi: Svensk politik under 100 år (1984) kring vad som han såg som de åtta viktigaste politiska frågorna i svensk politik sedan 1880-talet:

• Tullstriden på 1880-talet
• Rösträttstriden
• Parlamentarismens genombrott
• Krisuppgörelsen 1932 (”kohandeln”)
• Planhushållningsdebatten
• ATP-striden
• Kärnkraften
• Löntagarfonderna

I vår bok Den svenska politiken: Struktur, processer och resultat (2006) valde jag och Torbjörn Larsson (och i tredje upplagan 2012 också Gissur Erlingsson) ut fem frågor som vi sett som omvälvande i efterkrigstidens svenska politik:

• ATP-striden
• Kärnkraften
• EU-frågan
• Invandrings- och integrationspolitiken
• Könspolitiken

Om man smälter samman de båda listorna blir det totalt elva politiska frågor under de senaste 135 åren. Med det aktuella beskedet om extra riksdagsval den 22 mars 2015 kan man konstatera att fyra av dessa elva politiska strider har lett fram till extra val: Tullstriden, parlamentarismen, ATP-striden och invandrings- och integrationspolitiken. I ytterligare två frågor – kärnkraften och EU-politiken – har väljarna kallats in för att i folkomröstningar hjälpa till att lösa upp de politiska knutarna; i EU-frågan till och med i två olika folkomröstningar. I pensionsstriden ordnades också utöver extravalet en folkomröstning. De elva frågorna har alltså föranlett att väljarna kallats in åtta gånger i extra riksdagsval eller folkomröstningar.

Hur har de tidigare extra valen och folkomröstningarna bidragit till att lösa de politiska situationer som orsakat dem?

Tullstriden och Ångköks-Olle

Soppköket

Andra kammaren biföll våren 1887 motioner om höjda spannmålstullar, medan första kammaren avslog motionerna. Den frihandelsvänlige statsministern Robert Themptander övertalade kungen Oscar II att utlysa nyval till andra kammaren. Frihandelsvännerna vann extravalet. På hösten genomfördes det ordinarie valet som också innebar en frihandelsvänlig majoritet. 

Nu inträffade dock det fatala med Ångköks-Olle. Ångköksföreståndaren Olof Larsson som var invald som frihandelsvän i Stockholm avslöjades ha skatteskulder. Hela den frihandelsvänliga listan i Stockholm med 22 mandat underkändes och valsegern förvändes i ett slag till en förlust. Det blev protektionistisk majoritet i kammaren.

Borggårdstalet och parlamentarismens genombrott

Bondetåget

Vintern 1914 ordnade högerkrafterna det s k bondetåget vars krav var ökade försvarsanslag. Speciellt handlade det om bygget av en pansarbåt som den liberala regeringen hade stoppat. Kungen, Gustav V höll för de mobiliserade demonstrerande bönderna sitt s k borggårdstal där han tog ställning för kraven på höjda försvarsanslag – mot den linje som hans regering stod för. Den liberala regeringen med statsminister Karl Staaff avgick och nyval utlystes till den 27 mars. Valet blev en stor framgång för den försvarsvänliga högern och ett förödande nederlag för liberalerna som förlorade 8 procentenheter.

Kungens avståndstagande från den liberala regering som hade riksdagens stöd var förstås direkt i strid med parlamentarismens grundprincip. Vid valet 1917 segrade vänstern och en koalitionsregering med liberaler och socialdemokrater tillträdde. Detta brukar betraktas som parlamentarismens definitiva genombrott i Sverige. Även om borggårdskrisen och det efterföljande extravalet var ett nederlag för parlamentarismen, så gick parlamentarismen segrande bara några år därefter.

ATP-striden och renegaten Ture Königson

Frågan om allmän tilläggspension aktualiserades redan på 1940-talet. Så småningom utkristalliserades tre olika ståndpunkter. Socialdemokraterna och den fackliga rörelsen drev linjen om en obligatorisk statlig pension (ATP), Högern, Folkpartiet och arbetsgivarna ville att tilläggspensioner skulle regleras i avtal mellan arbetsmarknadens parter medan Bondeförbundet föreslog en höjd folkpension kompletterad med frivilliga försäkringar. Frågan kom därigenom att splittra koalitionsregeringen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet. En folkomröstning genomfördes 1957 för att slita tvisten. Den socialdemokratiska linje 1 blev störst men fick inte absolut majoritet. Bondeförbundet lämnade koalitionen. När regeringen inte fick igenom sin linje i riksdagen utlystes nyval till andra kammaren. I valet den 1 juni 1958 gick Socialdemokraterna fram, men det var ändå inte möjligt att få igenom pensionsförslaget i kammaren. Först sedan den folkpartistiska riksdagsmannen Ture Königson hoppat av från sin partilinje gick förslaget igenom.

Den otolkningsbara kärnkraftomröstningen

Three Mile Island, Harrisburg

Motståndet mot kärnkraften hade sin grund i motståndet mot svenska atomvapen som seglade upp redan på 1950-talet. Det var stor splittring inte minst inom det socialdemokratiska partiet. Planerna på en svensk atombomb skrotades definitivt i mitten av 1960-talet, men ur forskningen om kärnvapen hade utvecklingen av civil kärnkraft vuxit fram. Motståndet mot kärnvapen levde vidare som motstånd mot kärnkraft. I början av 1970-talet svängde Centerpartiet och anslöt sig till motståndet. Detta ledde till stora framgångar i valen 1973 och 1976, det senare ledde fram till ett borgerligt maktövertagande med centerledaren Torbjörn Fälldin som statsminister. Men de andra borgerliga partierna var för kärnkraft och regeringen avgick redan efter två år. En turbulent period i svensk parlamentarism inleddes. Under de sex åren 1976 – 1982 hade vi fyra olika regeringar. Motsättningarna om kärnkraften var en viktig förklaring till turbulensen. Efter kärnkrafthaveriet i Harrisburg 1979 beslöts att ordna en folkomröstning om kärnkraftens framtid i Sverige. Liksom i pensionsomröstningen 23 år tidigare fanns det tre olika linjer. Resultatet av omröstningen blev av detta skäl möjligt att tolka nästan hur som helst. Riksdagen beslöt dock att kärnkraften skulle avvecklas till 2010. Så blev dock inte fallet. Endast ett kärnkraftverk har stängts och frågan har fortsatt att vara problematisk vid både borgerliga och rödgröna regeringsbildningar.

EU-medlemskapet och euron

I det s k metalltalet 1961 klargjorde den socialdemokratiska statsministern Tage Erlander Sveriges inställning till EEC. Svenskt medlemskap i EEC var inte förenligt med neutralitetspolitiken. Hösten 1990 drabbades Sverige av en valutakris. Bland andra åtgärder som höjd ränta och kraftiga nedskärningar av statliga utgifter smögs in att Sverige skulle söka medlemskap i EU. Ansökan lämnades in och förhandlingar slutfördes. Partierna var splittrade både sinsemellan och internt. Frågan hänsköts till en folkomröstning som genomfördes hösten 1994. Ja-sidan vann knappt och Sverige gick med i EU. Hösten 2003 var det en andra omröstning – nu om Sverige skulle införa euron som valuta. Skiljelinjerna liknade dem i medlemskapsomröstningen men den här gången vann nej-sidan.

Nynazisterna och främlingsfientligheten

I 1991 års val tog sig ett nytt parti in i riksdagen. Det var Ny Demokrati med ledarduon ”greven och betjänten” – Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. Partiet profilerade sig med invandringsmotstånd och främlingsfientlighet. I nästa val åkte partiet ut ur riksdagen och föll därefter samman under såpoperaliknande former. De enda organisationer som fanns kvar inom den främlingsfientliga opinionen var mer eller mindre nynazistiska och fascistiska grupper. Dessa framstod förmodligen som allt för magstarka och dessutom fungerade Ny Demokratis fiasko avskräckande. Ur dessa nazistgrupper växte i slutet av 1980-talet Sverigedemokraterna fram. Efter att intensivt ha arbetat med att tvätta bort naziststämpeln kom partiet in i riksdagen 2010. Det fick formellt en vågmästarställning, men neutraliserades dels genom en blocköverskridande överenskommelse om migrationspolitiken, men dels genom sin borgerliga politik. Nästan genomgående stödde SD den borgerliga regeringen. När de ökade sin representation i 2014 års val och när en rödgrön regering tillträdde återuppväcktes vågmästarställningen. Vid budgetomröstningen den 3 december stödde Sverigedemokraterna den borgerliga budgetmotionen. Regeringens budgetproposition röstades ned och regeringskrisen var ett faktum. Sedan alla försök att åstadkomma blocköverskridande förhandlingar misslyckats på grund av borgerligt motstånd meddelades att nyval skulle utlysas, att äga rum den 22 mars 2015.

Misslyckade försök att låta väljarna slita politiska tvister

Om man ska summera resultatet av hur det gått när man i extraval och folkomröstningar bett väljarna att lösa upp politiska dödlägen under de senaste 130 åren måste slutsatsen nog bli att det inte varit särskilt framgångsrikt.

Konflikten om spannmålstullarna kom i praktiken att avgöras, inte av det extra valet 1887, utan av den olycksaliga historien med Ångköks-Olles restskatt. Det extra valet 1914 löste i och för sig striden om försvarsanslagen, men det bakomliggande problemet med kungens brott med den parlamentariska principen kvarstod och fick en lösning i praxis först tre år senare. I lagstiftningen dröjde det ända till Torekovkompromissen 1971 som ledde fram till 1974 års regeringsform. I ATP-striden kunde varken folkomröstning eller extraval lösa frågan. Det var först sedan partidisciplinen sviktat och svensk nutidspolitiks främsta renegat Ture Königson övergivit sin partilinje. Kärnkraftomröstningen 1980 löste definitivt inte frågan om svensk kärnkraft. Trots riksdagsbeslut om avveckling är vi fortfarande beroende av kärnkraft och motsättningarna plågar ännu partierna och bidrar till att försvåra koalitionsbildningar.

Så kommer vi till de enda framgångsrika fallen i genomgången – EU-omröstningarna. Folket röstade ja till medlemskap i EU och nej till euron, och Sverige är medlem av EU och handlar fortfarande med kronor. Av de åtta gånger som folket kallats in i för att slita tvisterna med folkomröstningar och extraval i de elva mest betydelsefulla stridsfrågorna har sex misslyckats. Till detta kan man kanske lägga ytterligare en lyckad och en misslyckad folkomröstning men i mindre betydelsefulla frågor: I folkomröstningen om alkoholförbud 1922 vann förbudsmotståndarna. Och det blev inget förbud. I folkomröstningen om införande av högertrafik blev resultatet en förkrossande seger för vänstertrafiken. Men vilken sida av vägen kör vi numera på?

Och hur ska det gå i extravalet 2015? Kommer det att lösa frågan om hur landet ska regeras med ett främlingsfientligt parti med nazistiskt förflutet som vågmästare i parlamentet?

Bertolt Brecht har ett annat förslag i dikten die Lösung (1953): ”Wäre es da Nicht doch einfacher, die Regierung Löste das Volk auf und Wählte ein anderes?”

Krims olagliga omröstning

Torsdagen den 18 september genomförs i Skottland en folkomröstning med frågan om Skottland ska lämna Förenade Kungariket och bilda en självständig stat. Folkomröstningen följer av en överenskommelse mellan de skotska och de brittiska regeringarna och har därefter beslutats av det skotska parlamentet. Det katalanska parlamentet beslöt i september 2012 om en resolution där man uttalade att det katalanska folket har rätt att i fria och demokratiska former besluta om sin kollektiva framtid och regeringen uppmanas att anordna en folkomröstning i frågan om självständighet för Katalonien.

Den spanska regeringen har avvisat en sådan omröstning. Den spanska konstitutionen, menar man, föreställer sig ingenting annat än en enad spansk stat och att folkomröstningar som påverkar Spanien måste hållas i hela Spanien. De katalanska politikerna hotas av drakoniska åtgärder. När Baskien 2005 förvägrades att anordna en liknande omröstning sa den spanska regeringen att baskiska ledare skulle kunna kastas i fängelse om de gick vidare och trots förbudet anordnade en folkomröstning.

I den nu aktuella Krimkrisen har det regionala parlamentet som under kuppartade former övertagits av proryska krafter beslutat att i mars ordna en folkomröstning om Krims statstillhörighet. Alternativet är förstås att Krim skulle lämna Ukraina och istället ingå i Ryssland. Ukraina regering har betecknat beslutet om folkomröstning som olagligt.

I historien finns otaliga exempel på den här typen av folkomröstningar. I nästintill alla fall där en region eller en delstat strävat efter utträde ur den enhetsstat eller federation som den ingår i har det ordnats folkomröstningar. Upplösningen av den svensk-norska unionen 1905 är inget undantag. Den svenska riksdagen krävde en norsk folkomröstning för en upplösning av unionen. I omröstningen som hölls i augusti 1905 blev det en imponerande majoritet (99,95 procent) för att unionen skulle upphöra. Beslutet följdes av förhandlingar samtidigt som det var på vippen att det skulle bli krig, men i september enades man och följande månad erkände den svenska riksdagen Norge och den svenska kungen abdikerade från den norska tronen.

Det amerikanska inbördeskriget föregicks av folkomröstningar om utträde ur unionen i Texas, Virginia och Tennessee. I april 1933 hölls en omröstning i delstaten West Australia om utträde ur den australiensiska federationen. Ja-sidan vann och kravet skickades till det brittiska parlamentet i London som beslöt att avvisa kravet eftersom det kom från en delstat och inte från hela federationen. I Quebec hölls 1995 en omröstning om utträde ut Canada. Nej-sidan vann knappt i omröstningen.

Det finns en omfattande diskussion om det är lagligt att delar av en stat kan utträda för att bilda en ny oberoende stat eller för att ingå i en annan stat. Inte minst har diskussionen kommit upp i samband med Krimkrisen.

Rätt till självbestämmande

I internationell rätt finns det två konkurrerande principer: Den ena är rätten till självbestämmande som innebär att alla folk har rätt att fritt bestämma om sin politiska status och sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Men denna princip som finns redan i FN-stadgan konkurrerar med staternas rätt till territoriell integritet. Om inte staternas gränser är skyddade riskerar hela det internationella systemet att förfalla till anarki.

Det visar sig att i denna konkurrens är det den senare principen – staternas rätt till territoriell integritet – som drar det längsta strået. I uttolkningar av FN-stadgan hävdas att kort uttryckt demokratiska stater har rätt till territoriell integritet, och att de sålunda är skyddade mot utbrytningar. Canadas högsta domstol slår i ett uttalande i anslutning till Quebecs självständighetssträvanden 1998 fast att principen om självbestämmande som skäl för utbrytning bara är tillämplig för folk under kolonialt styre eller under främmande ockupation. Så länge folk meningsfullt kan utöva självbestämmandet inom en existerande stat finns det ingen rätt till ensidigt beslutat utträde.

Hur bestämmer man folkets vilja?

En andra fråga är hur man ska avgöra vad folket vill? Vill de utträda ur den stat de tillhör för att bilda en ny stat eller för att integreras i en annan stat? Det anses ofta att en folkomröstning är det naturliga sättet att besvara frågan. Bland annat framhålls det i samma uttalande av Canadas högsta domstol. En vanlig uppfattning är dock att man måste ställa särskilda krav på en sådan folkomröstning. Det ska förstås finnas en allmän rösträtt och omröstningen ska ske under säkra former. Många tycker också att man bör kräva en kvalificerad majoritet. Det räcker inte med 51 procent. Särskilt viktigt är det också hur folkomröstningsfrågan formuleras. Det är från svenska folkomröstningar i andra frågor (t ex kärnkraftomröstningen 1980) känt att man kan manipulera omröstningsresultat genom hur man ställer frågan.

Det mest praktfulla historiska exemplet är väl folkomröstningen i Österrike 1938 om anslutning till Hitlertyskland (Här gällde det förstås inte en utbrytning ur den österrikiska staten utan en total nedläggning av denna stat). Valsedelns utformning styrde väljarna att rösta ja. Till saken hör ju också uttalade militära hot från Tysklands sida, som gör att omröstningsprocedurens demokratiska kvalitet hotades. Här kan man direkt jämföra med Krimkrisen, där ju främmande makts (Rysslands) militär finns på plats och de facto ockuperar Krim.

Godkännande från den stat som delas

Det är sällsynt att staters konstitution, även federala staters, medger regioners eller delstaters utträde. I de få fall där ett sådant utträde regleras i konstitutionen kan man säga, att om konstitutionens procedurer följs, så har utbrytningen fått ett godkännande. Men även i andra fall kan man ge sitt godkännande: Jämför t ex med den skotska frågan, där man enats om att genomföra självständighetsomröstningen. Man kan faktiskt också jämföra med 1905 års svensk-norska unionsupplösning, där den svenska riksdagen krävde en folkomröstning i Norge för att föra frågan vidare.

Canadas högsta domstol menade att ensidigt utträde av en provins inte var möjligt enligt Canadas konstitution, men om en folkomröstning skulle besluta om självständighet för Quebec skulle resten av Canada inte ha någon grund att neka Quebecs regering att driva frågan vidare.

När det gäller Krimfrågan så kan man hänvisa till artikel 73 i Ukrainas konstitution där det framgår att förändringar av Ukrainas territorium endast kan lösas genom en all-ukrainsk folkomröstning. Sett i det perspektivet finns det inget stöd för Krims övergång till Ryssland efter en folkomröstning som genomförts bara på Krim.

Skulle Krims utträde vara lagligt?

Diskussionen om utträdesrätten kokar ned till hur man svarar på tre frågor:

(1) Kan principen om nationell självbestämmanderätt motivera ett utträde ur Ukraina?

(2) Går det att garantera en rättvis procedur för en folkomröstning på Krim?

(3) Kommer Ukraina att medge att Krim utträder?

När det gäller den första frågan kan man nog slå fast att Krim inte är en ukrainsk koloni och att Krim inte är militärt ockuperat av Ukraina. Svaret på den första frågan skulle då vara nej. Krim har inte rätt att lämna Ukraina. Mot detta kan invändas att det finns uppenbara brister i Ukrainas demokrati, vilket inte gör svaret lika självklart.

På den andra frågan finns det all anledning att misstänka att omröstningens frågeställning och omröstningens genomförande påverkas av att Ryssland de facto ockuperar Krim. Legitimiteten hos det lokala parlament som beslutat om omröstningen kan också betvivlas. Här lutar det väl snarast åt ett nej.

På den tredje frågan är svaret med största sannolikhet nej. Ukrainas författning medger inga förändringar av territoriet annat än efter en folkomröstning i hela Ukraina och det verkar inte troligt att man genom den tilltänkta folkomröstningen på ett övertygande sätt kan visa Krim-bornas verkliga vilja.

Om man tillämpar de kriterier som framkommit i den historiska diskussionen om rätten att dela stater och folkomröstningars roll i sammanhanget, lutar det sammantaget åt att försöken att med hjälp av en folkomröstning bryta ut Krim för att istället ingå i Ryssland är olagliga.

Att läsa:

Pavković, Aleksandar & Radan, Peter (red.) (2011). The Ashgate research companion to secession. Farnham: Ashgate

Vedung, Evert (1971). Unionsdebatten 1905: en jämförelse mellan argumenteringen i Sverige och Norge. Diss. Uppsala : Uppsala universitet