fredag 20 november 2026

Skinnskatteberg: V utan partistöd? Hämnden är ljuv


Partierna finansierar sin verksamhet i kommunerna med hjälp av bidrag från kommunen (kommunalt partistöd). Vänsterpartiet i Skinnskatteberg nekas nu sådant partistöd efter att ha missat att lämna in en blankett i rätt tid. Det föreslår kommunstyrelsen. Saken kommer att avgöras av fullmäktige på måndag.

 Den viktigaste finansieringskällan för dom lokala partiföreningarna är det kommunala partistödet. Enligt en rapport från riksdagen (2007/08:RFR23) kommer 84 procent av intäkterna från det kommunala partistödet. Partistödet infördes 1969 i samband med den stora kommunindelningsreformen. Direkta kontakter mellan medborgare och politiker blev mindre tillgängligt när kommunerna blev större och det kom att bli allt fler invånare per politiker. 1958, alltså innan den stora kommunsammanslagningen satt igång fanns det 32 877 valda fullmäktige på en befolkning på 7 409 115. Det blir 225 personer per vald. Vid valet nu i september valdes 12 536 fullmäktige på en befolkning på över 10,5 miljoner. Antal invånare per vald nästan fyrdubblades till 847.

Tanken med partistödet var att det skulle bli partiernas uppgift att överbrygga det ökande avståndet mellan väljare och valda. Men för att partierna skulle klara av den uppgiften behövde dom ha resurser. Det skulle kommunala pengar bidra med. Syftet är alltså att partierna ska kunna fungera som en kanal mellan medborgarna och kommunen, när personliga kontakter blev allt ovanligare.

Efter ett tag började man dock tycka att det var lite tveksamt att kommunerna utan någon kontroll pytsade ut skattepengar. Kanske användes pengarna inte alls i det demokratistärkande syftet. Därför infördes 2014 ett krav att partierna varje år skulle redovisa hur dom använt pengarna.

Men det var en knepig fråga hur mycket kontroll partierna skulle utsättas för. Alltför noggrann kontroll och styrning skulle ju kunna missbrukas av överheten. Partierna skulle redovisa sin användning, men det fanns inga sanktioner om man ansåg att pengarna använts på ett felaktigt sätt. Kontrollen blev något av en papperstiger.

Medborgerlig Samling i Höörs kommun i Skåne delade t ex ut hundralappar på torget 2022. Dom kallade det "Skatteåterbäringskampanj" och använde partistödet till det. Det tyckte dom andra partierna var väl magstarkt och nekade MBS partistöd. Partiet överklagade och fick rätt, trots att partistödet använts för röstköp. Snacka om papperstiger!"

Det anses allmänt att det inte är tillåtet att bryta mot den så kallade lokaliseringsprincipen, d v s att kommunerna inte får syssla med sånt som huvudsakligen ligger utanför kommunens gränser. I många partier förekommer det att en del av dom kommunala pengarna förs över till högre nivåer inom partiet. Ska det vara okej? I praxis har det kommit att accepteras, eftersom man menar att distrikts- och riksorganisationerna trots allt gör nytta även för lokalförenklingarna. Frågan är väl också om det är godtagbart att man använder dom kommunala pengarna för att driva valrörelser som inte är kommunala, t ex riksdagsval, EU-val eller kyrkoval.

Jag har i ett tidigare inlägg gått igenom partiernas redovisningar i Skinnskattebergs kommun. Jag sammanfattade där resultatet av en genomgång av innehållet i redovisningarna:

Partierna använder inte det kommunala partistödet fullt ut som det var tänkt. Interna aktiviteter för medlemmarna dominerar. Moderaterna lyckas inte redovisa någon utåtriktad aktivitet alls, och man kan nog sätta ett stort frågetecken för Centerns adventskaffe. Det utåtriktade arbetet gentemot medborgarna/väljarna var nog det mest prioriterade för dom som skapade det kommunala partistödet.

Tveksammare är det med överföringar till partiets läns- och riksnivåer. Bara Liberalerna uppger sig betala sådana avgifter, men det är nog inte sant. Inte minst är SD bundna av sina egna stadgar att avstå en del av det kommunala partistödet till Stockholm. Dom skriftlärda har motvilligt accepterat sådana överföringar, men bara om dom kommer med något slags motprestation från distrikts- och riksorganisationerna.

Riktigt dubiöst är det med kostnader som är direkt inriktade på att stödja partiets nationella politik och hjälpa till att sprida partiets åsikter och ståndpunkter eller agerande i forum som man måste vara väldigt böjlig i sin tolkning för att få till som kommunala angelägenheter. Kyrkoval och EU-politik är tydliga exempel. Det här kan knappast anses vara lagligt eftersom kommunen därigenom indirekt finansierar sådant som inte ligger inom kommunens kompetens.

Det är illustrativt, att SD utmärker sig här. Dom lokala SD:arna kan ju framstå som tama, ja rent av hövliga och laglydiga. Men genom att med kommunala medel vara med och finansiera trollfabriker och SD:s agerande i helt andra fora än det kommunala, markerar dom sin tillhörighet till ett obehagligt parti med ett nazistiskt förflutet, som än idag då och då bubblar upp till ytan.

Det kan vara illustrativt att se hur det parti som står för kommunledningen nu i år redovisar hur pengarna använts. Så här ser redovisningen för Sverigedemokraterna ut, undertecknad av ingen mindre än kommunalrådet Jonny Emtin (SD): 


Sermanpå. Där dyker kyrkovalet upp igen. Något utåtriktat i förhållande till medborgarna antyds egentligen inte. Och vad fan SD gjorde i kyrkovalet kan man undra över eftersom dom inte fick en enda röst.

Varför får Vänsterpartiet inget partistöd?

Ett svar är att dom missade att lämna in redovisningen i rätt tid, d v s senast den 30 juni. Om man ska vara formalistisk är det förstås alldeles riktigt. I kommunallagen står det att kommunen kan bestämma att om man inte får in redovisningen i tid så kan man besluta att det inte blir något partistöd nästa år. Ett sådant beslut har Skinnskattebergs kommun tagit. Det står i dom lokala reglerna för partistöd.

Men med tanke på dom inlämnade redovisningarnas innehållslöshet och hur användning i strid med reglerna inte beivras på något sätt, kan man möjligen, lite försiktigt undra vad det är för värld formalisterna lever i.

Kan man inte göra undantag? Jovisst kan man det. Sverigedemokraterna i Norrköping lämnade sin redovisning för 2024 den 5 augusti, drygt en månad efter det bestämda datumet. Icke desto mindre beslöt fullmäktige den 29 september att SD skulle få partistöd som vanligt.

Tidningen Dagens Samhälle granskade 2017 hur kommunerna hade hanterat sådana situationer. Drygt 40 lokala partiorganisationer nekades det året partistöd p g a för sent inlämnade redovisningar eller andra formfel. Men det var, skriver tidningen, "ännu vanligare att politikerna i fullmäktige röstade ja till att betala ut partistöd trots att redovisningarna var försenade eller hade andra regelbrott och brister".

Så förklaringen till att man håller så hårt på den sakligt sett rätt så meningslösa regeln är väl inte att man inte vill. Jag tror att det snarare handlar om att man av politiska skäl tycker att det är rätt åt Vänstern, enligt devisen:

Kan man inte glädja sig åt sina egna framgångar kan man åtminstone glädja sig åt andras misslyckanden.

"En ond människa […] gläder sig när andra misslyckas, är likgiltig inför andras lidande och är beredd till handlingar som leder till lidande för andra" säger filosofen Marta Johansson Werkmäster i Lunds Universitets Magasin (6/2023).


onsdag 18 november 2026

Ny opinionsmätning i morse: Sossarna rasar

Det presenterades idag en ny opinionsmätning från Novus. Jämfört med samma instituts förra mätning rasar sossarna med en procentenhet och får 24,9 procent. Också Centern tappar en tiondel och får 6,6 procent. Vänsterpartiet ligger oförändrat kvar på 7,2 och Miljöpartiet ökar med 0,8 till 7,3.

I grafen här nedanför redovisar jag förändringarna sedan valet. För september efter valet handlar det om en enda mätning. För oktober redovisar jag medelvärdet av fyra mätningar och för november medelvärdet av dom två mätningar som hittills genomförts.


Om man så vill kan man se förändringarna som väljarnas betyg på partiernas insats i den segdragna regeringsbildningsprocessen. Socialdemokraterna får då ett rejält underbetyg. Den sammanlagda förlusten i opinionen sedan valet är inte mindre än 2,5 procentenheter.

Ser man till dom båda partier som genom så kallade röda linjer har komplicerat processen, Centern och Vänstern, så ogillas båda av opinionen. Vänstern har gått ned en halv procentenhet sedan valet, men Centern förlorar ännu mer. Den sammanlagda nedgången för C är 0,8 procent.

Intressant att notera att V faktiskt ökar mellan oktober och november. Perioden från 6 november har ju dominerats av Centerns totalpaketspiruett. Den ena av novembermätnjngarnas fältperiod överlappar helt med totalpaketsperioden och den andra överlappar med två dagar. Eftersom C ligger still mellan oktober och november med V ökar lite grand skulle man kunna tolka det som så att V i rödlinjekampen vunnit poäng över C av dom senaste krumbukterna.

Det enda av dom rödgröna partierna som ökar sedan valet är MP, som fått 1,3 procent mer i opinionen. MP har visserligen gett sitt stöd till V:s regeringsmedverkan, men har för övrigt legat märkvärdigt lågt med utspel och presskonferenser.

 


söndag 15 november 2026

Politiker med skulder: Att svälja kameler

 


I diskussionen om den personvalde V-riksdagsledamoten Mohamed Abdukardir Ali från Borlänge är en av dom omständigheter som hållits emot honom hans skulder hos kronofogden. Men han är sannerligen inte ensam om att ha sådana.

TV4:s Kalla Fakta har kartlagt 21 854 valda till riksdag, regioner och kommuner och hittat 387 politiker med skulder hos fogden. TV4 publicerar bland annat en "tioitopplista" med dom politiker (alla i kommunerna och regionerna) som har störst skulder. Så här ser den ut när man lägger samman dom partivis. Siffrorna inom parentes efter partibeteckningen är hur många personer det rör sig om i respektive parti:


Tre centerpartistiska kommunpolitiker går i en klass för sig med tillsammans nästan 20 miljoner i skulder. Man kan också försöka sig på en summering partivis. Jag har bearbetat dom av TV4 publicerade data och multiplicerat antal valda med det genomsnittliga skuldbeloppet per politiker. Det visar sig då att dom 387 tillsammans är skyldiga närapå 140 miljoner. Av denna totalsumma svarar sverigedemokratiska politiker för över 30 miljoner (ungefär en fjärdedel).



Jag känner inte Mohamed Abdukardir Ali och jag vet inte vad som ligger bakom kritiken mot honom. Men det har nog mer än antytts att han borde ha rensats ut från valsedeln bl a på grund av sitt skuldberg. En googling på "Mohamed Abdukardir Alis skulder" ger i runda slängar 10 000 träffar.

Motsvarande sökning på TV4:s listetta (C, skyldig 9,6 mkr) ger 396 träffar, tvåan (C, skyldig 6,8 mkr) 253 träffar och listtrean (SD, 3,1 mkr) 414 träffar. Det är annat än Ali (V, 160 000 kr) med sina 10 000 träffar!

TV4:s granskning visar att det nog borde ha rykt ett antal andra kandidater, inte minst sverigedemokrater och centerpartister av samma skäl. Jag tror att det förhållande att Ali är skyldig fogden 160 000 kronor framförallt har använts som tillhygge mot Vänsterpartiet. När man satt upp honom på valsedeln hade man så dålig koll, att V absolut inte kan vara med i regeringen.

Att Centern inte skulle vara regeringsduglig för att man har tre valda politiker som är skyldiga fogden 2,7, 6,8 och 9,6 miljoner har i varje fall jag inte hört ett pillekvitt om. Inte heller diskas SD trots att man har två politiker som är skyldiga 2 respektive 3,1 miljoner. Vad var det nu det står i Bibeln "sila mygg och svälja kameler" (Matteus 23:24)?


fredag 13 november 2026

Tåg i Bergslagen: Orwellianskt nyspråk

George Orwell skrev 1948 sin dystopiska framtidsroman 1984. Bland hemskheterna i Storebrors diktatur fanns nyspråket (Newspeak). Välkända exempel på nyspråk är:

Krig är fred

Frihet är slaveri

Okunnighet är styrka

Idag är det den 13 december. Idag byter tåg och bussar i hela Europa tidtabell. Så ock i Bergslagen. I Fagersta Nyheter såg jag den glädjande rubriken:

Jag tittade in på TiB:s hemsida där tidtabellerna finns publicerade. Så här såg det ut för sträckan Skinnskatteberg – Örebro C före och efter det stora tidtabellsskiftet:

 

Före 13 december

Efter 13 december

Må 0645

Fr 1407

Ti 0645

Lö 1011

On 0645

Lö 1809

To 0645

Sö 1211

Fr 0645

Sö 1809

Lö 1013

 

Lö 1759

 

Sö 1213

 

Sö 1759

 

 

Sermanpå: Nio avgångar per vecka har blivit fem. Nyspråket har sannerligen slagit igenom. Färre är fler!

Man får rikta ett grattis till TiB:s kommunikatör som fått sådant genomslag.

 


torsdag 12 november 2026

Brandstationsblåsningen del 4: Nu fylls det svarta hålet med pengar

Runt den avskogade och tillplattade tilltänkta brandstationstomten i Skinnskatteberg har det kommit upp ett dyrbart staket. Staketet har kommunen hyrt. Folk som förstår sig på sånt räknar med att det kostar minst en miljon kanske halvannan i hyra. Om man istället hade köpt ett staket skulle det, sägs det, ha kostat en tiondel av den summan. Vem får in summan som hyrstaketet kostar? Det visar sig väl så småningom att åtminstone någon rännil av pengarna letar sig tillbaka till korrupta politiker.


Nu börjar det bli en hel del pengar i det svarta hålet. Först en fem-sex miljoner till konsulter. Sen avverkning och tillplattning av marken. Ja, och så det gyllene staketet förstås.

Men uppmjukade ryggar halverade böterna

Sickan: "Jag har en plan". Vanheden: "Lysande Sickan." Jag har skrivit om den tajmade och lysande planen: (1) Brandmännen säger upp sig, (2) stollarna mobiliserar skräck på Facebook, (3) Fullmäktige luras besluta bygga ny brandstation, (4) Bråttom, bråttom, skogen fälls och marken plattas till, (5) brandmännen tar tillbaka massuppsägningen, (6) kommunalrådet Emtin (SD), även gift med en grävmaskinsfirma, utnämns till hjälte och vinner valet.

Men så bråttom får man inte ha. Miljö- och byggnadskontoret skrev ett förslag till nämnden att kommunen skulle betala nästan 200 000 kronor i böter (sanktionsavgift). Jag undrade i mitt tidigare inlägg hur det var med ryggraden hos Miljö- och byggnadsnämndens ledamöter som skulle besluta. Nu vet vi: Nämnden halverade böterna till 95 000 kronor. Ledamöterna med uppmjukad ryggrad var "liberalen" Eric Zillén och Emtins partikompis Nicklas Heleander (SD). 

Ur Miljö- och byggnadsnämndens protokoll:

Eric Zillén yrkar att fastställa avgiften till hälften (95 096 kr) då sanktionsavgiften inte står i rimlig proportion till överträdelsen då en viss rättelse har skett.

Nicklas Heleander (SD) yrkar bifall till Eric Zilléns yrkande.

[…]

Miljö- och byggnadsnämnden beslutar

att med stöd av Plan- och bygglag (2010:900) 10kap, 3§ förelägga Skinnskattebergs kommun, organisationsnummer 212000-2023 med en sanktionsavgift på 95 096 kronor för att påbörjat en lovpliktig åtgärd utan startbesked.

Sermanpå. Det går att göra besparingar om man vill.

Postscriptum

Om kostnaderna hittills: Det finns två fakturor till kommunen som handlar om arbeten på den aktuella tomten. Den ena är på 330 207 kr och den andra på 677 723 kr, alltså sammanlagt ganska precis en miljon. Fakturorna kommer från den sedan tidigare kända firman M Ek AB, som i andra sammanhang brukar använda T & J Service AB som underentreprenör. T & J Service AB är Therese Emtins bolag, där maken Jonny, som också är kommunalråd (SD) sitter i styrelsen.

PS2

Glömde kostnaden för dom avgrävda kablarna också


 

onsdag 11 november 2026

Centern rasar i väljaropinionen

Kattrakandet mellan dom valvinnande rödgröna partierna om vem som ska få plats i regeringen uppskattas inte av väljarna. Om man jämför valresultatet med det genomsnittliga opinionsstödet i dom opinionsmätningar som publicerats i oktober, så har stödet för dom fyra partierna sammanlagt minskat med nästan 4 procentenheter. Men det är rätt så stora skillnader mellan partierna: S tappar 1,9 procentenheter, C 1,3 och MP 0,6 . Det enda parti som får fler sympatisörer ju längre processen pågår är Vänsterpartiet som sammanlagt sedan valet har ökat i opinionen med netto 0,1 procent. I relativa tal är förlusterna störst för Centern, som sedan valet har förlorat var femte väljare.


För den 27 september redovisas resultatet av Ipsos mätning som var den enda som publicerades i september efter valdagen. För den 11 oktober redovisas medelvärdet av Verians och Novus mätningar och för den 27 oktober medelvärdet av mätningarna från Ipsos och Indikator Opinion. För den 8 november kommer data från Verians mätning.



måndag 9 november 2026

Opinionen belönar inte alltid partier i regeringen eller samarbetspartier

Det är i genomsnitt lönsamt att sitta med i regeringen. Det gäller särskilt för S. För småpartierna gäller att det är förödande att samregera med S. För samregering med M är erfarenheterna blandade, negativt för L, jämnt skägg för C och positivt för KD.

Att vara stödparti är i genomsnitt opinionsskadligt. Enda undantaget är C i rollen som stödparti till S, och kanske för V där det är hugget som stucket. Särskilt illa har det gått för SD som stöd till M-regeringen och för L som stöd till S-regeringen.

Belönar opinionen partier som sitter i regeringen?

En aktuell fråga när alla och inget parti tycks vilja sitta i regeringen är om det är bra för väljarstödet att delta i regeringen eller om man tappar presumtiva väljare om man sätter sig i Rosenbad?

Jag ska med hjälp av opinionsdata från 2000-talet försöka ge svar på frågan. Sverige har under det här århundradet hittills haft åtta regeringar. Sju av dom har varit minoritetsregeringar. En lösning på minoritetsregerandets dilemma har under fem perioder varit att ha formella stödpartier. I fyra av dessa fall har det handlat om stödpartier till S-regeringar och i ett fall till en M-ledd regering. Regeringen Persson (S) hade 1998-2006 stöd av V och MP. Regeringen Löfven stöddes 2014-2019 av V och 2019-2021 av C och L. Stödparti till Kristerssons (M) regering 2022-2026 var SD.

För var och en av dom åtta olika regeringsperioderna har jag hämtat opinionsdata från sajten val.digital för den månad regeringen tillträdde och dess sista månad på taburetterna. Det blir alltså 16 olika månadsmedelvärden för alla partier det handlar om. Eftersom det finns sju partier i riksdagen till september 2010 och därefter åtta, finns det 69 datapunkter. Eftersom opinionsdata inte är publicerade före 2000 låter jag Göran Perssons regering starta i januari 2000 istället för i oktober 1998.

Nå, hur gick det då. Lönade det sig opinionsmässigt att sitta i regeringen?


Svaret är att i genomsnitt var det lönsamt. I genomsnitt vann partier som satt i regeringen drygt en procentenhet i opinionsstöd jämfört med om dom hade varit i opposition. Särskilt gynnsamt var det faktiskt för Socialdemokraterna, som hade en utveckling av opinionsstödet som var hela tre procentenheter bättre i regeringsställning än i opposition.

Andra partier som tjänade på att regera var förstås Moderaterna (1,2 procent), men också Kristdemokraterna (1,5 procent). För Centern kunde det vara hugget som stucket, men Liberalerna förlorade 1,3 procent i opinionen och för Miljöpartiet var deras regeringsmedverkan i S-regeringar 2014-2021 direkt förödande. Jämfört med dom perioder då partiet varit ett oppositionsparti, så tappade man tre procent av väljaropinionen. Att regera och titt som tätt bli överkörd av dom regeringsvana sossarna kan inte ha varit för roligt.

Hur är det att vara stödparti då?

Hur är det då med mellanläget mellan att vara opposition och regeringsparti – det formella stödpartiet. En nackdel med att vara med i regeringen är ju det kollektiva beslutsfattandet. För att inte spräcka regeringen måste man ju ibland gå med på smärtsamma kompromisser. Det gäller särskilt dom mindre partierna i en koalition, och tycks det, särskilt om det större partiet är S. Stödpartiet är ju inte tvunget att ställa upp på hela regeringsprogrammet, utan bara på valda delar.


Dom partier som har erfarenhet av stödpartipositionen är V, MP, C och L som stödpartier åt S-regeringar och SD som stödparti åt den M-ledda Kristerssonregeringen. Lite överraskande tycks opinionskonsekvenserna överlag vara negativa. I genomsnitt tappar stödpartierna 1,2 procent jämfört med då dom var i opposition. Alla partier utom Centern, som faktiskt tjänat 1,7 procent på stödet till S, och för V där det går jämnt upp, har alla förlorat på sin stödpartiperiod. Allra störst tycks förlusten faktiskt vara för SD som tappar nästan 3 procent i jämförelse med då partiet varit i oppositionsställning.

Vilka slutsatser går det att dra av det här då?

  • En uppenbar slutsats är att det är av vitalt intresse för Socialdemokraterna att regera, men det är inte heller dåligt för Moderaterna.
  • Småpartier i koalition med något av dom stora, S och M lever farligt. Det tycks särskilt gälla för den som ger sig i lag med Socialdemokraterna. För M:s mindre koalitionspartners har det varit mer blandad konfekt: positivt för KD, jämnt skägg för C och förlust för L.
  • Att vara formellt stödparti har i genomsnitt och för dom flesta partier som varit i den positionen inte inneburit några opinionsmässiga framgångar. Bara C har kunnat skörda framgångar av sitt samarbete med Socialdemokraterna.

 


söndag 8 november 2026

Koalitionsmatematiken: Och sen var det ingen kvar

Det finns i Sveriges riksdag efter valet den 13 september 26 vinnande koalitioner som är "minimala", d v s dom innehåller inget överflödigt parti. Elva av dessa faller på V:s och C:s röda linjer, som gör att dom inte kan sitta i samma regering.

Så var det bara 15 kvar.

Av dessa 15 är åtta rätt så otänkbara eftersom dom kombinerar S och/eller V med SD i samma regering.

Så var det bara 7 kvar.

Jag har uppfattat att MP inte vill vara med i samma lag som KD, SD och L. Det gäller i två fall. Så var det bara fem kvar.

 

Coalition details

seats

surplus

1

Minimal winning coalition S, M, L

188

+13

2

Minimal winning coalition S, M, KD

191

+16

3

Minimal winning coalition S, M, MP

191

+16

4

Minimal winning coalition S, M, C

194

+19

5

Minimal winning coalition S, M, V

199

+24

 

Alla dessa har det gemensamt att dom är "storkoalitioner" i den meningen att dom två största partierna S och M ingår tillsammans med ett tredje parti. Jag föreställer mig att V och MP inte är så särskilt roade av att vara tredje parti. I så fall trillar nummer 3 och 5 i listan bort.

Så var det bara tre kvar.

 

Coalition details

seats

surplus

1

Minimal winning coalition S, M, L

188

+13

2

Minimal winning coalition S, M, KD

191

+16

4

Minimal winning coalition S, M, C

194

+19

 

Jag tror nog att L, KD eller C skulle kunna luras att ställa upp som tredje parti. Frågan är väl bara om S och M är beredda att kampera ihop.

Båda partierna är avvisande, men inget av dom har gjort uttalanden där dom kategoriskt tar avstånd från en "storkoalition".

Detta är alltså läget just nu. Uttalade eller underförstådda röda linjer utesluter alltså 23 av dom 26 matematiskt möjliga majoritetskoalitionerna. Om inga av dom röda linjerna suddas ut, finns det bara tre möjliga lösningar kvar. Alla tre innebär att S och M slår sina påsar ihop. Men det krävs ett tredje parti dessutom. Jag tror att dom borgerliga småpartierna KD, L och C skulle kunna intresseras för en sådan roll.

Så var det ingen kvar.

Ja, då var det ingen kvar. Alternativet är förstås extraval. Om man ser till opinionens utveckling under regeringskrisen skulle i så fall Tidö-partierna få majoritet. Framförallt skulle M öka med 10 mandat i förhållande till valresultatet den 13 september (enligt beräkning på val.se). Det gör förstås M mindre intresserade av en "storkoalition".

Slutsatser

Bara om V släpper sitt krav på regeringsmedverkan och/eller C ger upp sitt motstånd mot att V ska ingå i regeringen blir det möjligt med en rödgrön regering

Annars finns förmodligen bara en "storkoalition" mellan S och M med ett tredje borgerligt parti kvar som matematiskt och politiskt möjliga alternativ

Om det inte faller S och M på läppen blir det extraval. Det skulle förmodligen gynna M, vilket gör deras aptit på en storkoalition mindre. Tidöregeringen gör då comeback.

 

lördag 7 november 2026

Vänsterseger i Nya Zeeland, men tyvärr inte tillräckligt

Idag har det varit parlamentsval i Nya Zeeland. Tack vare tidsskillnaden är det preliminära valresultatet redan klart. Valet blev en stor framgång för oppositionspartierna till vänster som ökade sin röstandel med 5,4 procentenheter.

Tyvärr räcker det troligen inte för ett regimskifte. Oppositionen ser ut att få 64 mandat i parlamentet och regeringskoalitionen 67. Oppositionen består av arbetarpartiet (Labour) som ökar med 2,4 procent, dom Gröna (+1,7 procent), mittenpartiet Opportunity (+3,8 procent) och det vänsterorienterade maoripartiet Te Pāti Māori (-2,5 procent).

Regeringskoalitionen bildas av högerpartierna New Zealand National Party (-8,8 procent), ACT New Zealand Party (+2,3 procent) och det högerpopulistiska New Zealand First (+3,7 procent).

Nya Zeeland har ett valsystem, som delvis liknar det tyska valsystemet. Väljarna har två röster. Den ena används i 71 enmansvalkretsar där enkel majoritet (first-past-the-post) avgör. Resterande mandat upp till 120 fördelas på partilistor. Om det visar sig att slutresultatet inte är proportionellt till andrarösternas fördelning läggs det till utjämningsmandat (overhang seats). Detta medför att parlamentets kan bli större än 120 platser. I det nyvalda parlamentet finns det totalt 131 mandat.



torsdag 5 november 2026

Kommunstyren: Färre koalitioner över blockgränsen

Ingen regering än. Men i kommunerna rullar det på med formerandet av styrande koalitioner. När det häromdagen var klart med styret i 253 av landets 290 kommuner  (87 procent) tittade jag på utfallet. Jag har tidigare framförallt på utfallet i Västmanlands kommuner skrivit om hur det har gått här. En iakttagelse som jag tyckte att man kunde göra var att resultatet till skillnad från hur det gick efter förra valet präglades av en "återideologisering". Det blev allt vanligare att dom styren som bildades följde dom nationella motsättningarna mellan Tidö-högern och S+V+MP+C-oppositionen. Dom brokiga styrande koalitioner som kom till som en följd av motsättningar mellan högerpartierna om hur positionerna skulle fördelas blev mindre vanliga. Hur är nu situationen i hela landet?

Det är inte alltid så att valförluster medför minskad makt

Ett första konstaterande är att det vanligaste är att Socialdemokraterna tätt följda av Moderaterna och därefter Centern och Kristdemokraterna är vanligast representerade i kommunernas styren. Där är bilden densamma som efter valet 2022. Något eller några av dom fyra partierna var med i styret i 45 – 60 procent av kommunerna vid båda tillfällena. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har båda kraftigt ökat sin närvaro i kommunstyrena. Förlorare har framförallt Liberalerna varit.


Man skulle kunna tycka att dom här förändringarna skulle vara beroende av hur det gick i valet för dom olika partierna. Vänsterpartiet ökade i kommunalvalet i hela landet med 0,7 procentenheter, medan Sverigedemokraterna minskade med 1,2 procentenheter. Icke desto har båda partierna ökat sin medverkan i dom styrande koalitionerna.


Sambandet mellan valvinden och ökning/minskning av deltagande i styrande koalitioner är ganska svagt:

 

Ökat i valet

Minskat i valet

Med i fler styren

V, MP, Ö

SD

Med i färre styren

KD, M

S,C,L

Dom partier som så att säga går mot strömmen är tre av dom fyra Tidö-partierna. Valförlorarna SD ökar sitt deltagande i kommunstyren, medan valvinnarna M och KD får minskad representation i styrena. Man skulle kunna ta detta som ett uttryck för den normalisering som SD fått genom regeringssamarbetet har gjort att de tidigare mer anständiga högerpartierna nu fullt ut accepterar SD utan att hålla för näsan, och dom har makat till sig för att ge plats åt SD i styret av kommunerna.

Vem tar vem?

När man går igenom vilka faktiska koalitionsmönster som bildats i dom då klara 253 kommunerna blir det ett mycket stort antal kombinationer. Inte mindre 54 olika varianter kan noteras. När man begränsar sig till de nio vanligaste består en fjärdedel (24 procent) enbart av anti-Tidöpartier. Drygt var tionde koalition (11 procent) innehåller enbart Tidöpartier och 21 procent är i denna nya mening blocköverskridande med S och M som kärna. Men man ska komma ihåg att dessa nio kombinationer bara svarar för 150 av dom då 253 kommuner som var klara med sin konstituering.

Tabell 1: Antal koalitioner 2026

V+MP+S

14

V+S

10

S+M

7

S+C+L+M

6

KD+M+SD

6

L+KD+M+SD

5

S+C+M

5

S+KD+M

5

S+L+M

3

Övriga 45 typer

41

 

Tidö- respektive anti-Tidömönstren är ganska tydliga när vi ser på vem som tar vem i koalitionsdansen. För såväl V som MP, S och S är vanligaste samarbetspartner något annat av oppositionspartierna. Detsamma, men omvänt förstås gäller för Tidö-partierna L, KD, M och SD.

I tabellen nedan har jag noterat i hur många koalitioner respektive parti bildar par med dom andra partierna. Med gult har jag markerat det högsta antalet radvis. Man kan t ex se att V väljer att para ihop sig med S i 61 fall och mycket sällan med L, KD, M och SD. Ett liknande mönster redovisas för MP. Däremot är S och C mer öppna för samarbeten högerut. För både S och C är M andrahandsval.

När vi ser till Tidöpartierna är Centern andrahandsval för både Kristdemokraterna och Moderaterna. SD däremot får sällan vara med i samarbeten på andra sidan blockgränsen.

Tabell 2: Antal styrande koalitioner där respektive par av partier deltar (2026, hittills klara)

 

V

MP

S

C

L

KD

M

SD

Ö

 V

 

37

61

44

3

9

8

1

14

MP

37

50

41

11

11

10

0

9

S

61

50

83

20

32

57

1

18

C

44

50

83

34

48

59

8

19

L

3

11

20

34

45

53

20

8

KD

9

11

32

48

45

89

45

18

M

8

10

57

59

54

89

49

19

SD

1

0

1

8

20

45

49

10

Ö

14

14

9

18

19

8

19

10

 

Bilden från 2022 är ganska annorlunda. Vänsterns och Miljöpartiets förstahandsval är liksom 2026 Socialdemokraterna. Socialdemokraterna väljer också liksom fyra år senare Centern i första hand. Kärleken är emellertid obesvarad. S kommer  för C först i andra hand efter M och KD. Viljan att bilda styrande koalitioner med SD var också betydligt svalare 2022. För Liberalerna kom 2022 SD först på sjunde plats av 8. Fyra år senare kommer SD på fjärde plats. Också i KD:s rangordning av koalitionspartners rycker SD upp från femte plats till tredje.

Tabell 3: Antal styrande koalitioner där respektive par av partier deltar (2022)

 

V

MP

S

C

L

KD

M

SD

Ö

 V

 

21

47

27

11

15

11

0

10

MP

21

39

27

16

12

13

0

6

S

47

39

79

34

33

57

0

14

C

27

27

79

66

81

81

4

19

L

11

16

34

66

75

83

15

15

KD

15

12

33

81

75

115

30

25

M

11

11

57

81

83

115

35

27

SD

0

0

0

4

15

30

35

12

Ö

10

10

14

19

15

25

27

12

 

Jag har för båda tillfällena, 2022 och 2026, gjort en klusteranalys syftande till att rekonstruera så homogena kluster som möjligt. Dom båda klusteranalyserna redovisas i dendrogrammen nedan. 2022 års analys visar att det ganska tidigt i processen formeras ett traditionellt borgerlig block med M och KD som kärna, men till vilket C och L ganska snart ansluts. Först på ett mycket sent skede kommer SD in i bilden.

Analysen av dom hittills klara koalitionsbildningarna 2026 uppvisar ganska tidigt ett Tidöblock också nu med M och KD som kärna. Till detta fogas relativt tidigt i proceduren samtidigt L och SD. Centern bildar nu kärna i motståndsblocket tillsammans med S. Till detta anti-Tidöblock fogas V och MP.


Håller man sig inom familjen?

En iakttagelse jag gjorde 2022, baserad framförallt på bildandet av styrande koalitioner i Västmanlands kommuner, var att s k blocköverskridande koalitioner var vanliga. Orsakerna tycktes vara två. Det handlade fortfarande om att SD hade pariastatus. Men det handlade också om motsättningar, framförallt mellan olika borgerliga partier. Motsättningarna handlade ofta om fördelningen av mäktiga och prestigiösa positioner. Politiker och partier som kände sig missgynnade av sina borgerliga meningsfränder sökte sig då till Socialdemokraterna, som med bättre bud kunde locka över dessa missnöjda till sin sida. Resultatet blev brokiga koalitioner, som inte hölls ihop av några ideologiska eller programmatiska band. I ett tidigare inlägg, också baserat på utfallet i Västmanland, tycker jag mig kunna skönja ett slags återideologisering. Hur är det nu, om vi jämför resultatet av styreformeringen 2022 med det hittills klara utfallet 2026? Håller man sig så att säga mer inom familjen?

Tabell 4: Andel koalitionssamarbeten med partier inom det egna blocket 2022 och 2026

Block

Parti

Procent inom blocket

 

 

2022

2026

Förändring

Opposition

V

66

80

+13

MP

65

76

+11

S

55

60

+6

C

35

49

+14

Tidö

L

55

83

+28

KD

57

60

+3

M

56

56

0

SD

83

85

+2

I tabellen har jag delat upp partierna i två block efter deras positioner i den nationella politiken: Tidö-partierna M, L, KD och SD respektive oppositionen S, V, MP och C. Siffrorna visar hur stor del av respektive partis samtliga parvisa relationer som är med övriga partier i samma block, dels efter 2022 års val, dels i dom hittills färdigbildade kommunstyrena efter årets val.

Bilden är tydlig. För samtliga partier ökar inomblocksrelationerna. För vissa partier är ökningen särskilt kraftig: Liberalerna ökar inomblocksrelationerna från 55 till 83 procent; Centern ökar med 14 procentenheter, Vänstern med 13 och Miljöpartiet med 11 procentenheter, Enda undantag är Moderaterna, där andelen är oförändrad.

Svaret på frågan är alltså: Jo, man håller sig i allt ökande utsträckning inom familjen. Det tyder på att iakttagelsen om en återideologisering av formerandet av kommunstyren stämmer även i ett riksperspektiv. Det innebär också en tilltagande nationalisering av dom lokala partisystemen. Utrymmet för att utföra lokala piruetter krymper.

Sammanfattning

  • Dom 2026 valvinnande partierna, Vänstern, Miljöpartiet och lokala partier ökar sin medverkan i styrande koalitioner.
  • Socialdemokraterna och Centern som båda tappat väljare får också ett minskat deltagande i kommunstyrena. Detsamma gäller Liberalerna.
  • För dom övriga Tidöpartierna, Moderaterna, Kristdemokraterna och  Sverigedemokraterna sker en synbart paradoxal omstrukturering. Dom vinnande M och KD får minskat deltagande i kommunstyren medan Sverigedemokraterna som förlorade valet ökar sin medverkan i kommunala styren.
  • Efter valet 2022 fanns en tydlig traditionell blockbildning, där M, C, KD och L gärna bildade styrande koalitioner. I relativt få fall anslöts också SD till detta block. Mot det borgerliga blocket stod ett vänsterblock med S, V och MP.
  • Bilden av koalitionsmönstren hade ändrats till 2026. Nu kommer SD med i det borgerliga samarbetet av M, KD och L. Centern byter sida och ingår ofta i ett anti-Tidöblock tillsammans med S, V och MP.
  • Koalitionsbildandet håller sig i större utsträckning inom dom i rikspolitiken formerade blocken. Det kan tolkas som en nationalisering och återideologisering av kommunpolitiken.