Tyska kyrkan i Gunnilbo

Det är mycket prat, ja till och med skryt om hur mycket svamp det finns i skogen i år. Det finns till och med de som säger sig ha kommit hem med hinkvis med trattkantareller plockade på ställen där det inte finns någon svamp. Men vi har bara hittat ett fåtal exemplar på hela säsongen. Några kantareller, svarta trumpeter, citrongula slemskivlingar, stensoppar, blodriska och nu på sluttampen några trattisar.

Vi har letat på våra gamla vanliga ställen, där det förr fanns just hinkvis. Nu nästan inget. Vi har sagt oss att vi borde söka nya jaktmarker, vilket vi också har gjort försök med. Det ena stället har varit hemskare än det andra. Oframkomliga hyggen, bergsbranter. You name it. Men just ingen svamp.

Idag kom vi på lösningen. Vi gör en utflykt till en sevärdhet och tar med oss hink och kniv. Hittar man inget annat så har man i alla fall sett en sevärdhet. En sevärdhet som i alla år har gäckat oss är Tyska kyrkan i Gunnilbo. När man åker länsväg 233 finns det strax innan kommungränsen till Surahammar en gigantisk skylt som visar till Tyska kyrkan 3 km.

Nu har vi sett Tyska kyrkan. Så nu dör vi inte nyfikna. Tyska kyrkan är en grotta som bildas av gigantiska stenblock. Den ligger alldeles i kanten av den väldiga sumpmarken ”Stora Flyten” på gränsen mellan Skinnskatteberg och Surahammar. Grottan är 7 x 4 meter stor och det finns en del inskriptioner på väggarna. Men varför ”Tyska kyrkan”?

Ja, det påstås att småsjöar norr om Gunnilbo dämdes upp för att säkra vattentillgången för att leverera kraft till Färna bruk. Det skulle ha skett på 1600-talet. Någon påstår att det var 1700- och 1800-tal. Det ska ha varit utlänningar, troligen tyskar, som arbetade som något slags gästarbetare med fördämningsarbetena. De som jobbade med att dämma upp den närbelägna sjön Råsen ska ha använt grottan som gudstjänstlokal. Därav namnet.

Men den förklaringen lämnar en del frågetecken. Vad var det för tyskar som frivilligt kom till Sverige för att arbeta långt bort i åvävla på 1600-talet? Det var ju en tid när man i Tyskland började hota olydiga barn med svensken. Och hur stora var de här tyskarna egentligen? Högsta takhöjd i kyrkan är 1,2 meter. Det måtte ha varit småtyskar det.

Hur gick det med svampen då? Inte en enda. I alla fall ingen som inte var giftig.

Kyrkporten

Kyrksalen västerifrån

Och från andra hållet

Mellanstor hund, svensk historia reviderad och tre grisar

Linnea, Sara och jag har käkat kvällsmat på Agrill i Västerås. Restaurangen har ett fantastiskt läge vid Västeråsfjärdens nordspets i Färjhamnen. När mörkret har sänkt sig ser man bara fyrens sken längst ut på Stenpiren. Jag tyckte att det kunde passa bra med den maritima miljön med ostron som förrätt. På menyn fanns Ostron Fine de Claire, Normandie. Ett ostron för 35:- och sex ostron för 175:- serverade med schalottenlökvinägrett, wasabiolja och citron. Serveras torsdag – lördag. Vi var där igår, torsdag. Men vilket besvikelse. Inte fanns det några ostron heller. Jag är beredd att slå vad om att det aldrig funnits några ostron på Agrill i Västerås, och att det står på matsedeln för att man vill skryta – ”A medium sized dog with a big dog attitude” som USA:s ambassadör en gång rapporterade hem till Washington om Carl Bildt.

Nåväl, jag höll det maritima spåret och tog in fisk- och skaldjursgryta som huvudrätt. Den var helt okej med blåmusslor, räkor, en jungfruhummer och en klick aioli för 235:-. Gott, men inte någon riktig höjdare, och definitivt inte prisvärt. Jag kollade in Göteborgs tio bästa fiskrestauranger enligt Tripadvisor. Där kan man hitta ungefär motsvarande rätt på menyn för 185:- (Gabriel), 139:- (Sjöbaren Lorensberg), 179:- (Sjöbaren Haga). Med hjälp av priset försöker den mellanstora hunden slå sig in bland de stora i fine dining-gänget.

Men det allra märkligaste med Agrill i Västerås är beskrivningen av restaurangmiljön:

Det glada 1920-talet bjöd på ett liv i sus och dus. Jazzen hade sina gyllene dagar och entusiasmen tog sin form i böljande strutsfjädrar, vackra pärlhalsband, mjuka fransar och stiliga hattar. Livet var fartfyllt och på restaurangerna staplades det höga champagnetorn och blandades färgglada cocktails.

Samma period är också känd som förbudstiden, en tid då alkohol var förbjudet. 

Motsägelsefullt, mystiskt och underbart intressant.

På Agrill har vi skapat en atmosfär som påminner om dessa tider. Tider då förbudstidens restriktioner istället blev till tändvätska för ett sprakande krog- och restaurangliv.

Jag vill gärna påminna om att folkomröstningen om alkoholförbud den 27 augusti 1922 slutade med en knapp majoritet mot alkoholförbud. Någon förbudstid har det med andra ord aldrig varit. Varifrån har Agrill fått den idén?

Summan av kardemumman blir att avsaknad av ostron, en god men inte särskilt prisvärd fisk- och skaldjursgryta samt slutligen det mycket besynnerliga försöket att skriva om svensk politisk 1900-talshistoria inte kan belönas med mer än tre grisar. Synd på ett så fantastiskt läge för en krog.

Tidigare matrecensioner

Fem grisar Matkonsulatet 

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården,  Bryggans Bar och Café, Västerås, Pressklubben, Gripsholms Värdshus, Ulvsby herrgård, Sunne, Konserthusterrassen, Västerås, La Cantina, Södertälje, Zorbas taverna, Kolsva, Söders Hjärta, Lake Lodge, Karlskoga, Nya Hattfabriken, Färna herrgård, Tolvsbo bergsmansgård, Vatten, Skärhamn

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad, Pinchos, Göteborg, Brasserie Elverket, Hjälmaren, Årsta 

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping, Hyttans café, Säfsen

Det hände i september i Skinnskatteberg

1894 Mordet i Hed. Sundell frikänd.

Köping, fredagen den 14 september. Slutrannsakning angående mordet i Hed 1885 förekom vid Skinnskattebergs häradsrätt i går. Häktade arbetaren Carl Erik Sundell, som angifvit sig sjelf såsom föröfvare af mordet å arbetskarlen Westerberg, men sedermera återtagit bekännelsen. Blef i brist på bindande bevisning frikänd. Sundell qvarhålles häktad till dess domen understälts hofrättens pröfning. (DN 15/9 1894)

Tidningen Vestkusten (av alla!) kunde meddela ytterligare detaljer:

Sjelfangifvelse af mördare. Arbetaren Carl Erik Sundell, född 1837 i Vestmanlands län. angaf sig hos polisen den 21 juli för att ha föröfvat mord å 49-årige dagkarlen Christian Westerberg, hvars lik hittades i Tomasbosjön den 25 juli 1885. Strax efter det mordet föröfvats misstänktes Sundell skarpt, men han förnekade då all vetskap om brottet, och fortsatte att neka vid förnyade förhör. Anlednlngen till sjelfangifvelsen torde få tillskrifvas hans brist på existensmedel. (Vestkusten 16/8 1894)

1900 Epidemisjukstuga

Dagens Nyheter rapporterar att Västmanlands läns landsting beslutat om nybyggnationer. Det handlar om ett småskollärarinneseminarium i Västerås samt epidemisjukstugor i Norberg, Heby, Östervåla, Skinnskatteberg, Simtuna, Kolbäck, Väster Färnebo och Ramnäs.

1907 Reuterswärd spökar

Död under begrafning i kyrkan. Organisten får slag under det han spelar.

SKINNSKATTEBERG, måndag. Ett dödsfall under egendomliga omständigheter inträffade i går, i det Skinnskattebergs församlings organist Carl Erik Norström plötsligen afled i kyrkan, under det han spelade ingångsmarschen vid hofmarskalken Reuterswärds jordfästning. Dödsorsaken var hjärtslag. (DN 3/9 1907)

1908 … men ihågkoms med en tio tons stenbumling

På Patrik Reuterswärds graf å Skinnskattebergs kyrkogård har rests som minnesvård ett kolossalt stenblock om 10,000 kilos vikt. Rundt det väldiga blocket äro mindre stenar uppställda. (DN 10/9 1908)

1912 Två nya grufvor i Skinnskatteberg

Förarbeten pågå för etablerande af järnmalmsbrytning i två nya grufvor i Skinnskatteberg, hållande ända till 70-procentig malm, till hvilka Forsbacka järnverks aktiebolag inlöst inmutningsrätt. (DN 27/9 1912)

1913 Baggå bruk sålt

Godsägare Gustaf Larsson, Ekebyhammar, Fellingsbro, har genom egendomsagenten Elof Engquist, Sala, sålt Baggå bruk i Skinnskattebergs socken, Västmanland, med tillhörande vattenfall, snickerifabrik och underlydande torp till godsägare K. E. Olsson, Josefsdal, Sala med tillträde i nästa oktober. (DN 14/9 1913)

1932 Blixten tänder oförsäkrad ladugård

VÄSTERÅS, måndag. T.T. Under lördagens kraftiga åskväder slog blixten ned hos arrendator A. Eriksson, Sunnanfors, Skinnskatteberg. Ladugården med inneliggande foder samt en mängd höns lades i aska. Det brunna var oförsäkrat. Hos en granne slog blixten ned i ladugården och dödade en ko, dock utan att antända. (DN 13/9 1932)

1934 Ingrid ritar

Ingrid går till skolam

Ingrid Hasselrot, 13 år, Skinnskatteberg har tecknat de här båda trevliga bilderna. Den översta visar oss Ingrid på väg till skolan och på den här bilden se vi Ingrids vän och lekkamrat, Hunden Bessie. (DN 23/9 1934)

Hunden Bessie

1935 Baggås arbetsläger upplöses

KÖPING, fredag. T.T. Baggå arbetsläger i Skinnskatteberg som grundades för två år sedan, skall upplösas före den 5 oktober och innan dess skola de 27 pojkar som för närvarande vistas i lägret vara överflyttade till en arbetsplats i Bångbro. Baggålägrets stora kaninfarm skall sändas till Lång i Värmland. (DN 28/9 1935)

1937 Statsministern synar skog i Skinnskatteberg

VÄSTERÅS, onsdag. T.T. Statens skogar och industrianläggningar i Skinnskatteberg besågos under onsdagen av statsminister Hansson och jordbruksminister Pehrsson-Bramstorp, vilka åtföljdes av generaldirektör Kuylenstjerna och försäljningschefen i domänstyrelsen K.O. Norlin. Sällskapet, som färdades i bil, vistades hela dagen i Skinnskattebergstrakten. (DN 23/9 1937)

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Fascisternas traskapatrullo: Moderaterna vill vara med i kampen mot fria medier och den fria konsten

I Ungern har regeringen sedan 2010 successivt utökat son kontroll över medierna. Regimtrogna har placerats ut som chefer för tidigare oberoende institutioner. En mediemyndighet med regeringstrogna ledamöter har inrättats. EU har varnat Ungern att försöken till politisk påverkan inte stämmer med de europeiska värderingarna i unionen.

Polens nya medielag 2016 gav regeringen direkt inflytande över de stora radio- och tv-kanalerna inom public service. Finansministern har rätt att tillsätta och sparka företagens chefer. Lagen infördes trots starka reaktioner från befolkningen.

I Danmark beslöts förra hösten att minska Danmarks Radios budget med en femtedel. 400 medarbetare fick sparken och tre tv-kanaler och tre radiokanaler lades ned. Det stadgades att minst 48 procent av den spelade musiken ska vara dansk och att det av programmens innehåll tydligt ska framgå att det danska samhället vilar på kristen grund.

Tjeckiens president Milos Zeman poserar. Inskriptionen på vapnet lyder "För journalister". Bild: AP

I valrörelsen 2018 kallade Jimmie Åkesson (SD) Sveriges Radios P3 för en ”skitkanal”. Om han själv hade varit chef för kanalen så hade P3 lagts ned. P3 är enligt Åkesson ”vänsterliberal smörja”.

Sölvesborgs kommun som styrs av Sverigedemokraterna med stöd av Moderaterna vill se ”klassisk och tidlös” offentlig konst i staden. Enligt fullmäktigebeslutet ska man helt stoppa inköp av ”utmanande samtidskonst.”

Moderatstyrda Nacka kommun anordnade denna höst en gatukonstfestival. Enligt direktiven ska det inte vara fråga om konst som är rebellisk eller som uttrycker ilska och aggressivitet, som är en protest mot det dåliga i samhället eller är respektlös eller misstänksam. Nej, istället vill man ha konst ”för det goda samhället” och som uttrycker att ”vi är alla ett”, respekt, tillit och som är fredlig och mjuk.

Moderaterna, som häromdagen kom med ett utspel om att göra alkohol mer tillgänglig, har nu ett nytt utspel där de med dansk förebild vill dra åt tumskruvarna för Sveriges Radio och Sveriges Television. Bolagen ska enligt Moderaterna bli ”smalare och vassare”. Public service-bolagen bör få avsevärt mindre skattemedel, och man bör börja reklamfinansiera delar av verksamheten.

Älgdräparna

Kungens älgjakt i Bergslagen är ett årligt spektakel som har pågått sedan 1880-talet. Anders Davidsson (2001) beskriver hur det hela börjar med den famöse hovmarskalken Patrik Reuterswärd på Baggå. Det var hos Reuterswärd som Oscar II fick pröva på älgjakt. 1888 grundades Grönbo kronopark och 1899 Klotens kronopark. Därmed fick kungen tillgång till ”egen mark” för att ordna årlig älgjakt. På kung Oscars tid kom man med tåg till jaktområdet. Det var kungatåget ”Blå tåget” som kördes från Stockholm. Blå tåget bestod enligt Wikipedia av fem vagnar: audiensvagn som var extra elegant dekorerad med förgyllt konstsmide, salongsvagn, sovvagn för drottningen, sovvagn för kungen och en matsalsvagn. Det måtte ha varit ett spektakel för sig när Blå tåget rullade in i Kloten.

På 1930-talet gjorde staten stora köp av skog i Skinnskatteberg. De årliga kungajakterna började då att förläggas dels till Kloten och dels till Skinnskattebergs revir. Den 21 september 1942 kunde Dagens Nyheter under rubriken ”Taggigt i Skinnskatteberg” rapportera:

Efter kungajakten på Grönbo revir fortsatte prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla, prins Leopold och prinsessan Feodora av Sachsen-Koburg-Gotha samt kammarherre friherre Carl von Essen och hovjägmästaren greve Albert Stenbock att på fredagen jaga älg på Skinnskattebergs revir, på lördagen på Grönbo revir och på söndagen åter på Skinnskattebergs revir. (DN 21/9 1942)

Prins Gustaf Adolf sköt en 21-taggare, vilket ansågs som ett mycket sällsynt exemplar. Prins Leopold sköt två tiotaggare, greve Stenbock en åttataggare och friherre von Essen en gaffeltjur. Se det var en storslakt det.

V-Gurra

Året därpå reste kungen med prinsarna Gustaf Adolf och Wilhelm med extratåg. Jakten bedrevs först på Malingsbo kronopark, därefter Grönbo kronopark och slutligen Uttersbergs kronopark. DN meddelar att kungen undanber sig uppvaktning (?) i samband med återkomsten till huvudstaden.

1944 meddelades att kungen kommer med extratåg till Skinnskatteberg den 18 september för att fortsätta dagen därpå från Näverkärrets station för att döda älgar i Malingsbo och Grönbo kronoparker. Första dagen knäppte man tretton älgar, dessvärre ”blev kungen [Gustaf V] inte i tillfälle att nedlägga något villebråd.” Tursamt nog gick det bättre för Gustaf nästa dag.

Klockan 7 på morgonen torsdagen den 16 september 1948 hämtades kung Gustaf och prins Wilhelm med bilar från ett extratåg vid Skinnskattebergs station. DN rapporterar att ”en mängd morgonpigga ortsbor bevittnade avfärden.” Med på jakten fanns också generalerna Törnell och Douglas. Färden gick till Malingsbo revir, där drevet gick med hornblåsare och allt klockan 8. Prins Wilhelm läste under väntetiden en bok och när drevkarlarna visade sig utan någon älg sa han ”Ja, det här gick precis som vanligt. Det finns visst inga älgar.” Jägmästare Wadman hade emellertid lovat att det skulle finnas 150 älgar i området. Vid det första drevet sköts bara en älg, men sen vände det och flera strök med. De skjutna älgarna såldes till en firma i Ludvika.

Nästa år var det ett rejält pådrag av kungligheter. Inte mindre än tre kungar (varav en dock ett ex) deltog i jakten. Utöver Gustaf medverkade kung Fredrik av Danmark och exkung Mikael av Rumänien. På morgonen den 21 september 1949 kom de tre kungarna till Skinnskattebergs station för bilskjuts till jaktmarkerna. Att det fanns flickor med i drevet uppmärksammades särskilt i rapporteringen: ”…de oförställt glada nunorna tillhörde läroverksflickorna Birgitta Wadman och Solveig Strömblad, som debuterade som drevkarlar bland 150 manliga kolleger och till tack fick kungarna Fredriks och Mikaels autografer..” Efter välförrättat värv och ”Medan skymningen sänkte sig över Bergslagsskogarna samlades jaktsällskapet till middag i kungliga vagnen.” (DN 21/9 1949)

Också 1951 var kung Fredrik med på jakten. Dagens Nyheter rapporterade om hans framgångar som älgdödare under rubriken ”Duktig Fredrik”. Jaktsällskapet beskrevs målande: ”Småtorpare, skogvaktare, eleganta hovjägmästare i nypressade gröna uniformer, guldgalonerade fjärdingsmän och hovintendenter med hela rader av märken i jägarhattarna.” Också den här gången fanns flickor med i drevet, inte mindre än fem det här året: ”I ljusblå overall med klappträt ömt i handen sitter drevflickan Ingegärd Sandin från Norrköping i herrgårdens kök och sväljer en stor smörgås, medan hon lyckligt sneglar på sitt speciella jaktbyte, kung Fredriks och prins Wilhelms namnteckningar.” Jakten, dess resultat och inte minst drevflickorna beskrivs i ett stort reportage av tidningens utsände, som dock har lite svårt att veta var han är i landet. Reportaget inleds: ”Kungajakten i Dalom började på tisdagen i trakterna kring Skinnskatteberg.” (DN 26/9 1951)  Det är inte alltid så lätt när man kommer utanför tullarna.

Rapporteringen från 1951 års jakt hålls i en lite lätt humoristisk ton. Månne det finns ett litet stänk av ironi i den traditionellt republikanska tidningen. När vi kommer in på det mer radikala 1970-talet blir rapporteringen mer knapphändig. 1975 års kungajakt avrapporteras endast i en 14 raders enspaltig notis. Ett 20-tal älgar nedlades och de enda som nämns vid namn i det 19 personer stora jaktsällskapet är en mr John Ambler och en västtysk prins (!) Richard zu Sayn-Wittgenstein-Berleburg. (DN 17/10 1975). 1977 är jakten omdöpt till ”representationsjakt” med representanter för hovstaten och näringslivet samt personliga vänner till kungen (DN 30/10 1977). 1981 års jakt var för älgarna ett blodbad med inte mindre än 58 skjutna älgar, varav sex av kungen själv (21/10 1981).

Noter

Referensen till den omnämnda skriften av Anders Davidsson är: Davidsson, Anders (2001). ”Jakt ett kungligt privilegium” i Skogshistoriska essäer - skrivna av elever på kursen "Skogens och skogsbrukets historia”. (red Lars Östlund) Sveriges Lantbruksuniversitet, Skogsvetenskapliga fakulteten.

Den västtyske prinsen, vars fullständiga namn var Richard Casimir Karl August Robert Konstantin Prinz zu Sayn-Wittgenstein-Berleburg, gjorde sig 2015 bemärkt genom att ha hotat skogsbönder i Sauerland i Nordrhein-Westfalen att han skulle bränna ned deras gårdar om de gjorde något åt de visenter han inplanterat i området: ”…dann kann es gut sein, dass ihre Höfe brennen. Das wissen die auch ganz genau. Ich zünde sie nicht an, aber ich weiß, wie es geht.” Uttalandet ledde till en utredning av åklagarmyndigheten för “Störung des öffentlichen Friedens durch Androhung von Straftaten (§ 126 StGB)”. Målet lades ned sedan prinsen som ursäkt skänkt 5 000 Euro till ett barnsjukhus.

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Nu har väl Moderaterna blivit desperata

Moderaterna föreslår söndagsöppet på Systemet. Här ett förslag till ytterligare reformer: "Alla som röstar på Moderaterna får gratis brännvin".

September song

Idag lyssnar vi till Chet Baker när han i sin lur tutar Kurt Weills fina "September song".

Skinnskatteberg får fortsätta skämmas för homofobt Fp+Sd-beslut

”En självklarhet för Fagersta kommun att hissa regnbågsflaggan under Pride.”

Så sa Fagerstas socialdemokratiska kommunalråd Marino Wallsten enligt Fagersta-Posten. Men i grannkommunen Skinnskatteberg var det ingen självklarhet. Förra sommaren beslöt fullmäktige att inte flagga med regnbågsflaggan. Inte heller skulle det flaggas på högtidsdagarna för de nationella minoriteterna romer, samer och tornedalingar. Bakom beslutet stod den dåvarande kommunledningen (Folkpartiet och Sverigedemokraterna under ledning av det populistiska folkpartistiska kommunalrådet Carina Sándor). Inte heller det nuvarande socialdemokratiska minoritetsstyret under kommunalrådet Lena Lovén Rolén har tagit något initiativ att ändra beslutet.

Den enda nationella minoritet som uppmärksammas med flaggning är sverigefinnarna. Enligt den flaggpolicy som antogs kan kommundirektören besluta om att även annan flaggning ska ske. Men kommundirektören Marie Tollefsen Markström följer den homofoba borgarlinjen: Ingen regnbågsflaggning under Pride. Lika självklart som motsatsen i grannkommunerna Fagersta och Norberg. Skäms!

Skinnskattebergs kommuns homofobi och minoritetsfientlighet har fått stor uppmärksamhet. Mitt inlägg om saken har sedan det publicerades i juni i fjol toppat listan över mest visade inlägg under fem månader, däribland i augusti i år.

Klipp från Fagersta-Posten 27 augusti

Antal besökare var i augusti 306 (308 i juli). Av dessa var 203 (205) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,45 (1,46) och genomsnittlig tid per besök var 105 (93) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Tyskland och Finland. Ströbesökare var från Danmark, Estland, Nederländerna, Norge och Polen.

De tio mest visade inläggen i augusti:

1	Sverigedemokraterna och Folkpartiet säger nej till... (1:a)
2	Donald shoppar loss: Jag köper Grönland! (ny)
3	De delade städerna och byarna 1: Sollentuna-Upplan... (ny)
4	Stopp! Kom inte hit! (8:a)
5	Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (2:a)
6	Strövtåg: Varning för sjörået i Lillsvan (7:a)
7	Prideveckan: Nu får Skinnskatteberg skämmas för Fp... (ny)
8	Det hände i augusti i Skinnskatteberg (ny)
9	De försvunna köpingarna: Malmköping, Frövi och Kry... (ny)
10	Helvetets sjunde krets inte bara i Kärrgruvan (ny)