1890 Upplöst
rösträttsmöte
I
lördags hölls föredrag i Godkärra, Skinnskatteberg, af hr Alfred Stärner från
Köping. Omkring 300 jordbruksarbetare och smeder från Skinnskatteberg och Baggå
hade infunnit sig. Hofmarskalken P. Reuterswärd och bruksförvaltaren Carlberg
voro äfven närvarande.
Föredraget, som på platsen lär ha varit det första i sitt slag, afbröts
af hofmarskalken som uppmanade den närvarande kronolänsmannen Nygren att
förbjuda talaren att uppträda. Hr Nygren sade sig då ej ha rätt att upplösa
mötet, enär intet olagligt dervid förekommit; men då föredraget efter afbrottet
fortsatte i skarpare ton, lät hr Nygren på förnyad tillsägelse af hofmarskalken
förbjuda fortsättningen af föredraget, hvarefter följde hvisslingar och diverse
oljud samt tal af hofmarskalken.
Upplösningen lär, efter hvad kronolänsmannen sedermera upplyst ha skett
på grund af felaktig anmälan (?). Mötet kommer nog att få sitt lilla efterspel
vid Skinnskattebergs häradsrätt skrifves till Vestmanlands läns tidning.
(DN 6/8 1890)
Händelsen följdes upp påföljande dag med en indignerad
artikel under rubriken ”I orätt sällskap”. Hovmarskalken Reuterswärd brukade,
anfördes det, ofta tala om sig som en vän av det svenska folket. Reuterswärd
var anhängare av protektionismen och höga tullar och särskilt när det gällde
arbetarna ”visste ingen bättre besked än hr Reuterswärd”. Och ingen kunde
bättre än han vederlägga pratet om arbetarnas motvilja mot höga brödpriser.
Kort sagt råder det bästa förhållande mellan Reuterswärd och det svenska folket
”utom den del deraf som rätteligen ej bör räknas till detta folk, nemligen de
ofosterländska frihandlarna.”
Men äfven den ädlaste folkvän kan få göra oangenäma erfarenheter … Hr
Reuterswärd hade nyligen en liten motgång … då han besökte ett möte i
Skinnskatteberg för att höra hvad folket tänkte i rösträttsfrågan. Der
inträffade det obehagliga att hr hofmarskalken icke var nöjd med vad som sades,
utan måste bedja länsmannen upplösa mötet.
Hvad var det då för sällskap hr Reuterswärd var kommen i? Jo, 300
jordbruksarbetare och smeder, upplyser en tidningsnotis. Alltså just sådana
arbetare som hr Reuterswärd företrädesvis tagit sig af och hvilkas behof han
sagt sig känna.
 |
| Patrik Reuterswärd |
Såvitt tidningen känner till så är det första gången en
enskild person uppmanat polismyndigheten att upplösa ett möte. Men antagligen
har hr hofmarskalken känt sig som representant för något stort och imponerande.
Artikeln avslutas med en förhoppning att hofmarskalken ”gör klokast i att icke
gå på folkmöten utan endast hålla sig till sällskap där han är säker på att
råka idel belåtet folk”.
Personhistorikern Viktor
Millquist skriver i sin dödsruna över Patrik Reuterswärd (Svea Folkkalender
1908) att ”Reuterwärd hade en till fanatism gränsande tilltro till
protektionismens förmåga att skapa lycka och välstånd, och hvad som brast i
argumentation ersatte han genom segt arbete samt outtröttlig energi.” Vidare
framhåller Millquist att Reuterswärd ”motarbetade snart sagt allt, som utgick
från de[ssa] liberala, hvilka utgjort kärnan i frihandelshären, först och
främst vidgad politisk och kommunal rösträtt.”
1899 Högerns
nomineringsmöte
I och för det stundande valet hade i lördags ett 25-tal högervalmän i
Västmanlands västra domsaga, i all tysthet samlat sig för öfverläggning å
rådhuset i Köping. Som kandidater för valet nämndes därvid brukspatron Ernst
Heijkensköld å Skinnskatteberg, kyrkoherde K. A. Eklund i Gunnilbo och
brukspatron L. L. Lorichs, Bernshammar. De båda förstnämnda tackade för äran
men undanbådo sig. Hr Lorichs antog kandidaturen, men ville ej afgifva någon
”politisk trosbekännelse”. Den saken var emellertid lätt rangerad: en
kyrkoherde gick i borgen för hr Lorichs’ ”pålitlighet”, och sedan voro ej
heller de öfriga sena att skrifva under. Så var saken klar och hr Lorichs
uppsattes som de konservativas kandidat. (DN 10/8 1899)
1900 Ovanliga
Amerika-hälsningar
Ovanliga Amerika-hälsningar erhöllo, berättar Bärgslagsbladet, här om
dagen hr och fru Lundqvist i Godkärra, Skinnskatteberg, från i det fjärran
landet sedan många år tillbaka bosatta barn och andra anhöriga. Budbäraren
uppenbarade sig i form av en fonograf, i hvilken de respektive släktingarne
hade intalat de till det gamla, kära hemmet önskade hälsningarna. Den underbara
tingesten återgaf icke allenast troget och korrekt hvarje till densamma
anförtrodt ord, utan trots mångårig skilsmässa kunde de olika talarnes röster af
mottagaren igenkännas. De åldriga makarne blefvo naturligtvis djupt rörda med
anledning af denna hälsning från sina kära hinsidan Atlanten. (DN 5/8 1900)
1902 De skinna och
skatta
Tranor uppäta och förstöra potatisgrödan vid Skinnskattebergs bruk. Man
har satt en ”gubbe” midt på fältet för att skrämma bort de närgångna
”skrikhalsarna”. Älgarne förstöra grönrågarna om våren och tranorna potatisen.
Mindre än så kan sätta myror i hufvudet på en jordbrukare. (DN 7/8 1902
1904 En 3,000 år
gammal bäfverboning
har påträffats i den s. k. Götmossen vid Aspbo i Skinnskatteberg. Den
nu hoprasade, fossila hyddan är uppförd af finare och gröfre stockar, dels af
bäfrarna själva fällda och kvistade träd, dels vindfällen, som flotttats fram
till byggnadsplatsen… Om den tid som förflutit sedan bäfver fanns i
vattendragen i Skinnskatteberg gifva de gjorda fynden inga säkra anvisningar.
Mer än 3,000 år gammal torde dock den funna hyddan ej vara. (DN 15/8 1904)
1917
Socialdemokratiska valmöten i Västmanland
VÄSTERÅS, söndag. Politiskt möte har i eftermiddag hållits på Stora
torget här, anordnat av Västerås arbetarekommun, med föredrag av redaktör P.
Albin Hansson, Stockholm. Föredraget åhördes av över 1,000 personer. På
middagen talade hr Hansson i Skultuna och i går i Västanfors och
Skinnskatteberg. (DN 13/8 1917)
1942 Enarmade
skogsförmän utbildade
SKINNSKATTEBERG, lördag. En mila i en svensk skog är ingenting
märkvärdigt. Men den mila som idag börjat växas på sin svarta kolbotten i en
glänta i Skinnskattebergs kronoskog – det är något annat än de andra. Den är i
all sin sotiga vardaglighet en liten ärestod över finsk vilja att leva och
svensk vilja att hjälpa.
Fyra finnar stretar med spade och andra skogsdon innanför kolstybbens
växande vall. Den ene är utan höger axelled, den andre har en kula i
lungspetsen, den tredje manövrerar en förlamad arm, på den fjärde slänger
blåställsarmen tom. (DN 9/8 1942)
Så inleds ett reportage om hur 28 finska krigsinvalider
deltar i en skogsutbildning i Skinnskatteberg. Artikelförfattaren har idel
lovord för kursdeltagarna.
En uppföljning kommer i samband med examensdags den 20
oktober 1942 i Stjärnvik: ”28 invalider, framför allt sådana med endast ena
armen i behåll, ha i närvaro av representanter för domänstyrelsen, Tipstjänst
och hjälpkommittén för Finlands invalider avlagt examen efter fullbordad kurs
för utbildning till skogsförmän.” Kursledaren jägmästare Nils Bergsjö uttalade
sin beundran över det sätt på vilket invaliderna visat sig lämpade för
omskolning till det nya yrket.
1933 Kurs för
arbetslös ungdom
En kurs för arbetslös ungdom håller nu på att ordnas även i
Västmanland, närmare bestämt vid Baggå gamla herrgård i Skinnskatteberg … Man
räknar till en början med 42 ynglingar från västra delen av Västmanlands län …
I herrgården kommer att iordningställas en stor matsal med undervisningsrum och
sovrum. Dagsprogrammet uppdelas så att fyra timmar anslås till arbete, två
timmar åt undervisning och två timmar åt gymnastik och idrott. Undervisningen
kommer att upptaga det svenska språket, räkning, formulärskrivning och
kommunalkunskap samt handledning i trädgårds- och skogsskötsel. Vidare är det
meningen att pojkarna skola lära sig laga mat och ta del i andra husliga
sysslor… (DN 19/8 1933)
1959 Skogshuggarnas
födelsedag
Dagens nyheter meddelar att den 3 september ska det hållas
en skogshuggartävling vid Färna bruk. Det är Bergslagsmästerskapet i
skogshuggning som går av stapeln. Distriktsmästaren får sedan delta om
riksmästerskapet på Skansen i Stockholm. Tävlingen avhålles med anledning av
Domänverkets 100-årsjubileum. Det blir festligheter med silvertallrikar och
obligationer till trotjänarna, kaffe, film, msuik m. m. Bland gästerna märks
landshövding Ragnar Casparsson och jordbruksminister Gösta Netzén.
Nyheten föranledde signaturen H. (Alf Henriksson) att till
nästa dags tidning författa följande dagsvers:
Den
betydande värdestegringen och fördyrelsen
av
tassemarken år adertonhundrakallt
gav
liv år ett ämbetsverk vid namn skogsstyrelsen
som
senare uti domänverket tog gestalt.
Många
hiskliga furor står nu och susar på roten
så
ock många granar samt kanske en enstaka lärk
i
det skuggiga Skinnskatteberg och det djupa Kloten
till
ära för detta lönande ämbetsverk.
Det
framställer virke till sågning och flistuggning
men
ägnar sig föga åt plockning av blommor och svamp.
Därför
firas i stället med dundrande skogshuggning
dess
födelsedag i en allsvensk mästerskapskamp.
Låtom
oss se med beundran på folk som kan fälla
en
rese och icke få ont i sitt ryggbast ändå.
Och
domänverket må vi ära samt prisa oss sälla
för de skatter vi slipper få.
Det var då det
I
Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december
1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg.
I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika
material.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar