tisdag 20 augusti 2019

Det hände i augusti i Skinnskatteberg



1890 Upplöst rösträttsmöte

I lördags hölls föredrag i Godkärra, Skinnskatteberg, af hr Alfred Stärner från Köping. Omkring 300 jordbruksarbetare och smeder från Skinnskatteberg och Baggå hade infunnit sig. Hofmarskalken P. Reuterswärd och bruksförvaltaren Carlberg voro äfven närvarande.
Föredraget, som på platsen lär ha varit det första i sitt slag, afbröts af hofmarskalken som uppmanade den närvarande kronolänsmannen Nygren att förbjuda talaren att uppträda. Hr Nygren sade sig då ej ha rätt att upplösa mötet, enär intet olagligt dervid förekommit; men då föredraget efter afbrottet fortsatte i skarpare ton, lät hr Nygren på förnyad tillsägelse af hofmarskalken förbjuda fortsättningen af föredraget, hvarefter följde hvisslingar och diverse oljud samt tal af hofmarskalken.
Upplösningen lär, efter hvad kronolänsmannen sedermera upplyst ha skett på grund af felaktig anmälan (?). Mötet kommer nog att få sitt lilla efterspel vid Skinnskattebergs häradsrätt skrifves till Vestmanlands läns tidning. (DN 6/8 1890)

Händelsen följdes upp påföljande dag med en indignerad artikel under rubriken ”I orätt sällskap”. Hovmarskalken Reuterswärd brukade, anfördes det, ofta tala om sig som en vän av det svenska folket. Reuterswärd var anhängare av protektionismen och höga tullar och särskilt när det gällde arbetarna ”visste ingen bättre besked än hr Reuterswärd”. Och ingen kunde bättre än han vederlägga pratet om arbetarnas motvilja mot höga brödpriser. Kort sagt råder det bästa förhållande mellan Reuterswärd och det svenska folket ”utom den del deraf som rätteligen ej bör räknas till detta folk, nemligen de ofosterländska frihandlarna.”

Men äfven den ädlaste folkvän kan få göra oangenäma erfarenheter … Hr Reuterswärd hade nyligen en liten motgång … då han besökte ett möte i Skinnskatteberg för att höra hvad folket tänkte i rösträttsfrågan. Der inträffade det obehagliga att hr hofmarskalken icke var nöjd med vad som sades, utan måste bedja länsmannen upplösa mötet.
Hvad var det då för sällskap hr Reuterswärd var kommen i? Jo, 300 jordbruksarbetare och smeder, upplyser en tidningsnotis. Alltså just sådana arbetare som hr Reuterswärd företrädesvis tagit sig af och hvilkas behof han sagt sig känna.

Patrik Reuterswärd
Såvitt tidningen känner till så är det första gången en enskild person uppmanat polismyndigheten att upplösa ett möte. Men antagligen har hr hofmarskalken känt sig som representant för något stort och imponerande. Artikeln avslutas med en förhoppning att hofmarskalken ”gör klokast i att icke gå på folkmöten utan endast hålla sig till sällskap där han är säker på att råka idel belåtet folk”.

Personhistorikern Viktor Millquist skriver i sin dödsruna över Patrik Reuterswärd (Svea Folkkalender 1908) att ”Reuterwärd hade en till fanatism gränsande tilltro till protektionismens förmåga att skapa lycka och välstånd, och hvad som brast i argumentation ersatte han genom segt arbete samt outtröttlig energi.” Vidare framhåller Millquist att Reuterswärd ”motarbetade snart sagt allt, som utgick från de[ssa] liberala, hvilka utgjort kärnan i frihandelshären, först och främst vidgad politisk och kommunal rösträtt.”


1899 Högerns nomineringsmöte

I och för det stundande valet hade i lördags ett 25-tal högervalmän i Västmanlands västra domsaga, i all tysthet samlat sig för öfverläggning å rådhuset i Köping. Som kandidater för valet nämndes därvid brukspatron Ernst Heijkensköld å Skinnskatteberg, kyrkoherde K. A. Eklund i Gunnilbo och brukspatron L. L. Lorichs, Bernshammar. De båda förstnämnda tackade för äran men undanbådo sig. Hr Lorichs antog kandidaturen, men ville ej afgifva någon ”politisk trosbekännelse”. Den saken var emellertid lätt rangerad: en kyrkoherde gick i borgen för hr Lorichs’ ”pålitlighet”, och sedan voro ej heller de öfriga sena att skrifva under. Så var saken klar och hr Lorichs uppsattes som de konservativas kandidat. (DN 10/8 1899)

1900 Ovanliga Amerika-hälsningar
Ovanliga Amerika-hälsningar erhöllo, berättar Bärgslagsbladet, här om dagen hr och fru Lundqvist i Godkärra, Skinnskatteberg, från i det fjärran landet sedan många år tillbaka bosatta barn och andra anhöriga. Budbäraren uppenbarade sig i form av en fonograf, i hvilken de respektive släktingarne hade intalat de till det gamla, kära hemmet önskade hälsningarna. Den underbara tingesten återgaf icke allenast troget och korrekt hvarje till densamma anförtrodt ord, utan trots mångårig skilsmässa kunde de olika talarnes röster af mottagaren igenkännas. De åldriga makarne blefvo naturligtvis djupt rörda med anledning af denna hälsning från sina kära hinsidan Atlanten. (DN 5/8 1900)

1902 De skinna och skatta
Tranor uppäta och förstöra potatisgrödan vid Skinnskattebergs bruk. Man har satt en ”gubbe” midt på fältet för att skrämma bort de närgångna ”skrikhalsarna”. Älgarne förstöra grönrågarna om våren och tranorna potatisen. Mindre än så kan sätta myror i hufvudet på en jordbrukare. (DN 7/8 1902

1904 En 3,000 år gammal bäfverboning
har påträffats i den s. k. Götmossen vid Aspbo i Skinnskatteberg. Den nu hoprasade, fossila hyddan är uppförd af finare och gröfre stockar, dels af bäfrarna själva fällda och kvistade träd, dels vindfällen, som flotttats fram till byggnadsplatsen… Om den tid som förflutit sedan bäfver fanns i vattendragen i Skinnskatteberg gifva de gjorda fynden inga säkra anvisningar. Mer än 3,000 år gammal torde dock den funna hyddan ej vara. (DN 15/8 1904)

1917 Socialdemokratiska valmöten i Västmanland
VÄSTERÅS, söndag. Politiskt möte har i eftermiddag hållits på Stora torget här, anordnat av Västerås arbetarekommun, med föredrag av redaktör P. Albin Hansson, Stockholm. Föredraget åhördes av över 1,000 personer. På middagen talade hr Hansson i Skultuna och i går i Västanfors och Skinnskatteberg. (DN 13/8 1917)

1942 Enarmade skogsförmän utbildade
SKINNSKATTEBERG, lördag. En mila i en svensk skog är ingenting märkvärdigt. Men den mila som idag börjat växas på sin svarta kolbotten i en glänta i Skinnskattebergs kronoskog – det är något annat än de andra. Den är i all sin sotiga vardaglighet en liten ärestod över finsk vilja att leva och svensk vilja att hjälpa.
Fyra finnar stretar med spade och andra skogsdon innanför kolstybbens växande vall. Den ene är utan höger axelled, den andre har en kula i lungspetsen, den tredje manövrerar en förlamad arm, på den fjärde slänger blåställsarmen tom. (DN 9/8 1942)

Så inleds ett reportage om hur 28 finska krigsinvalider deltar i en skogsutbildning i Skinnskatteberg. Artikelförfattaren har idel lovord för kursdeltagarna.

En uppföljning kommer i samband med examensdags den 20 oktober 1942 i Stjärnvik: ”28 invalider, framför allt sådana med endast ena armen i behåll, ha i närvaro av representanter för domänstyrelsen, Tipstjänst och hjälpkommittén för Finlands invalider avlagt examen efter fullbordad kurs för utbildning till skogsförmän.” Kursledaren jägmästare Nils Bergsjö uttalade sin beundran över det sätt på vilket invaliderna visat sig lämpade för omskolning till det nya yrket.

1933 Kurs för arbetslös ungdom
En kurs för arbetslös ungdom håller nu på att ordnas även i Västmanland, närmare bestämt vid Baggå gamla herrgård i Skinnskatteberg … Man räknar till en början med 42 ynglingar från västra delen av Västmanlands län … I herrgården kommer att iordningställas en stor matsal med undervisningsrum och sovrum. Dagsprogrammet uppdelas så att fyra timmar anslås till arbete, två timmar åt undervisning och två timmar åt gymnastik och idrott. Undervisningen kommer att upptaga det svenska språket, räkning, formulärskrivning och kommunalkunskap samt handledning i trädgårds- och skogsskötsel. Vidare är det meningen att pojkarna skola lära sig laga mat och ta del i andra husliga sysslor… (DN 19/8 1933)

1959 Skogshuggarnas födelsedag
Dagens nyheter meddelar att den 3 september ska det hållas en skogshuggartävling vid Färna bruk. Det är Bergslagsmästerskapet i skogshuggning som går av stapeln. Distriktsmästaren får sedan delta om riksmästerskapet på Skansen i Stockholm. Tävlingen avhålles med anledning av Domänverkets 100-årsjubileum. Det blir festligheter med silvertallrikar och obligationer till trotjänarna, kaffe, film, msuik m. m. Bland gästerna märks landshövding Ragnar Casparsson och jordbruksminister Gösta Netzén.
Nyheten föranledde signaturen H. (Alf Henriksson) att till nästa dags tidning författa följande dagsvers:

Den betydande värdestegringen och fördyrelsen
av tassemarken år adertonhundrakallt
gav liv år ett ämbetsverk vid namn skogsstyrelsen
som senare uti domänverket tog gestalt.
Många hiskliga furor står nu och susar på roten
så ock många granar samt kanske en enstaka lärk
i det skuggiga Skinnskatteberg och det djupa Kloten
till ära för detta lönande ämbetsverk.
Det framställer virke till sågning och flistuggning
men ägnar sig föga åt plockning av blommor och svamp.
Därför firas i stället med dundrande skogshuggning
dess födelsedag i en allsvensk mästerskapskamp.
Låtom oss se med beundran på folk som kan fälla
en rese och icke få ont i sitt ryggbast ändå.
Och domänverket må vi ära samt prisa oss sälla
för de skatter vi slipper få.


Det var då det
I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar