Det började med att USA:s märkliga president bad Danmarks
regering om att han skulle bjudas in till ett statsbesök. Danmark verkställde
prompt beställningen och skickade en inbjudan. Danmark är ju en av USA:s
trognaste allierade som med liv och lust deltagit i alla amerikanska krig mot
muslimer. Då kom överraskningen: Donald
Trump meddelade att han ville köpa Grönland av Danmark. Att man skulle
fråga grönländarna var det förstås aldrig fråga om. Nu är de i dagens värld och
kanske särskilt i Europa en väldigt främmande tanke att man skulle kunna köpa
och sälja länder eller delar av länder till andra stater. Danskarna sa nej. Den
danska statsministern Mette Fredriksen
fick vrida sig som en mask för att inte låta alltför avvisande i sitt nej. Icke
desto mindre blev Trump putt. Hennes svar hade, menade han varit obehagligt (nasty) och som straff meddelade han att
statsbesöket var inställt. Efter Mette Fredriksens obehagliga nej fanns det
inte något mer att prata om.
Den här bisarra historien väcker flera frågor. Varför gjorde
DT så här? En teori är att det var en avledningsmanöver för att slippa få
uppmärksamheten riktad mot andra frågor som det pågående handelskriget med
Kina. En annan är att det är förhandlingstaktik. DT berömmer sig ju av att vara
stjärnförhandlare. Genom att lägga ett extremt utgångsbud kan han kanske få
något i en slutuppgörelse. Det må vara hur det vill med dessa spekulationer.
Att karlen är galen är kanske den bästa förklaringen. Jag tänkte istället
uppehålla mig vid frågan om det går att köpa länder på det här sättet och om
det har förekommit i historien.
USA:s historia av länderköp
Det lär faktiskt ha förekommit tidigare amerikanska anbud på
Grönland, så sent som 1948; också det ett bud som danskarna tackade nej till.
Men om vi går tillbaka till 1800-talet och det tidiga 1900-talet finns det ett
antal köp av territorier från andra stater. De flesta känner nog till att USA
1867 köpte Alaska av Ryssland. Ryssland hade det knapert ekonomiskt och behövde
pengarna. Ryssarna hade inte råd att försvara Alaska och var rädda att
britterna skulle ta territoriet med våld. Och då hade man inte fått en penny
för det. Kejsaren Alexander II
inledde därför förhandlingar ned USA som slutade med att amerikanerna fick köpa
Alaska för 7,2 miljoner dollar.
Men den mest omfattande landaffären var Lousiana-köpet redan
1803. I denna affär köpte USA av Frankrike ett jätteområde för 15 miljoner
dollar. Köpet fördubblade USA:s tidigare areal och omfattade större delen av
inte mindre än 13 av dagens delstater. Snacka om att ”make America great.”
 |
| Louisianaköpet: I grönt det sålda området |
En tredje affär var Floridaköpet 1819. Genom detta kom
Florida under USA:s kontroll, vilket var till stor glädje för amerikanerna som
hade problem med indianer och förrymda slavar som sökt skydd i Florida. Nu
kunde de utan att gå över gränsen till det spanska Florida kväsa dessa. Avtalet
innebar också att gränsen mellan USA och de spanska besittningarna i övrigt
reglerades. Floridaavtalet kostade USA 5 miljoner dollar, som dock inte betalades
direkt till Spanien utan användes för att kompensera amerikanska medborgares
krav på den spanska kronan.
USA har köpt danska
öar förut
Från 1672 var det danska Vestindisk
kompagni närvarande i Karibien, till en början med ön Saint Thomas. Fler
öar tillkom till kolonin. 1733 köptes t ex Saint Croix av fransmännen.
Västindiska kompaniet sålde 1754 rubbet till den danska kronan. Det hela var
under namnet Danska Västindien en dansk koloni ända till 1916, när det såldes
för 25 miljoner dollar till USA. Öarna är numer kända under namnet
Jungfruöarna.
Också Sverige
inblandat i kommersen
Redan 1638 köpte Nya Sverigekompaniet av fem indianhövdingar
ett område vid Delawarefloden huvudsakligen i den nuvarande amerikanska delstaten
Delaware. Under 17 år var det en svensk koloni under namnet ”Nya Sverige” med
huvudstaden Fort Christina i den nuvarande staden Wilmington. Kolonin erövrades
med våld av Nederländerna 1655.
Liksom danskarna försökte också Sverige få fotfäste i
Karibien. Viktigast var Saint-Barthélemy, som förvärvades från Frankrike 1784 i
utbyte mot franska handelsrättigheter i Göteborg. Efter en folkomröstning där 352
personer röstade, varav en röstade för fortsatt svenskt styre, lämnades ön
tillbaka till Frankrike. Däremellan tillkom också andra öar till kolonin. En av
dem var Guadelope, som var i svensk ägo bara ett år 1813 – 1814. Ön som var en
fransk koloni var under Napoleonkrigen ockuperad av Storbritannien.
Sveriges kronprins och tillträdande kung Jean Baptiste Bernadotte var ju en av Napoleons marskalkar och
anti-Napoleonkoalitionen ville gärna ha över Sverige på sin sida. För att
åstadkomma detta skänkte man bland annat Guadelope till det svenska kungahuset.
Napoleon besegrades vid Waterloo och
monarkin återinfördes i Frankrike. Mot en ersättning på 24 miljoner guldfranc
återlämnades ön till Frankrike.
Hela affären får väl snarare ses som en muta än som en
försäljning. Mutor till politiska makthavare som vittvättas med hjälp av
fastighetsaffärer är en än idag inte obekant metod som till och med förekommer
i svensk kommunalpolitik.
Av mutpengarna bildades ”Guadelopefonden” som 1815 användes
för att betala den svenska statsskulden. Kungahuset kompenserades med en årlig
ränta ”Guadeloperäntan” som var ett årligt anslag i statsbudgeten ända till
1983.
Kan vem som helst
köpa en ö och starta ett land?
Öar har uppenbarligen varit lockande handelsvaror länder
emellan framförallt under 1600 – 1800-talen. Därefter har ö-affärerna varit mer
sällsynta, ja tills nu när Donald Trump dyker upp på scenen och slår på stort
genom att lägga ett bud på världens största ö.
Ibland dyker frågan upp om vem som helst kan köpa en ö och
starta ett land. Det finns en marknad för öar. Det kanadensiska bolaget Private Islands Inc bjuder ut ett stort
antal öar i alla världsdelar. För ögonblicket finns inga svenska öar till salu,
men tre finska varav en i Saima för 4,4 miljoner dollar.
På en egen ö kan man starta en mikrostat. Det finns ett mycket
stort antal sådana stater. Det gemensamma för dem är att inga andra stater
erkänner dem. Det hela spänner över ett fält från seriösa försök att sätta
igång ett eget land, via diverse galningar till skojstater och konstprojekt.
Till de svenska skojstaterna kan man räkna Republiken Jämtland, Morokulien och
inte att förglömma Mosebacke monarki. Skoj, galenskap eller konstprojekt på
svensk mark kan representeras av Lars
Vilks eget land Ladonien, som bl a 2004 förklarade krig mot San Marino; ett
krig som skulle föras bl a med hjälp av stridselefanter.
Ett speciellt projekt har föreslagits av min gamla kollega Jan Erling, som i förtvivlan över dyra
norska spritpriser lanserat idén om ett svenskt-norskt krig. Norge skulle
förlora och tvingas ge upp några kvarter i Oslo som en svensk koloni där (det i
norskt perspektiv billiga) Systembolaget skulle sätta upp en butik.
Den kanske mest kända europeiska mikrostaten är furstendömet
Sealand på ett före detta fort på en plattform i Nordsjön. Fortet byggdes under
andra världskriget för att användas av britternas luftartilleri. Sedan 1967
ockuperas fortet av Paddy Roy Bates,
hans släktingar och kompisar. Bates erövrade plattformen från en piratradiostation,
med syftet att starta en egen piratradio. Han försökte etablera Sealand som en
stat genom att skriva en konstitution och införa olika nationalsymboler som
flagga, statsvapen, frimärken och valuta. Bates utnämnde sig till furste av
Sealand, ett ämbete som övertogs av hans son Michael när han dog 2012.
 |
| Sealand |
Förnyad traditionell
kolonialism
En stor del av den traditionella kolonialismen gick till så
att perifera länder på olika sätt gjordes beroende av länder i imperialismens
centrum. Det kunde handla om att man utan att uttryckligen rubba värdlandets
suveränitet köpte upp mark, genom investeringar och handelsförbindelser kunde
ett beroendeförhållande skapas, som därefter kunde övergå i en direkt
annektering. En stor del av det brittiska imperiet bestod t ex av ”protektorat”
där det koloniserade landet behållit en formell men inskränkt suveränitet med
egna formella politiska institutioner.
I dagens värld har det flera gånger uttalats oro för att
Kina bedriver en liknande politik. Kineserna gör investeringar i länder i alla
världsdelar, de köper upp företag bland annat infrastrukturanläggningar som
hamnar och järnvägar. I projektet ”den nya Sidenvägen” byggs sådana
anläggningar.
Ett annat exempel är det lilla sultanatet Brunei på Borneo
som äger jordbruksmark i Australien som till sin yta är större än sultanatet
självt.
Klimatkrisen
Många öar och önationer i Stilla havet och Indiska oceanen
hotas av utplåning när havsnivåerna stiger på grund av klimatförändringarna. De
måste börja se sig om efter alternativa platser. Maldivernas president Mohamed Nasheed har sagt att han vill
använda en del av landets stora turisminkomster för att köpa land någon
annanstans, som han förmodligen tänker sig att kunna flytta sitt land till.
Till en australiensisk tidning säger han: ”Vi kan inte själva göra något för
att stoppa klimatförändringarna.” Som historisk parallell menar han att ”När
allt kommer omkring så köpte israelerna land i Palestina.”
Tänkbara länder är Indien och Sri Lanka som är kulturellt
lika Maldiverna, men även Australien med sin myckna outnyttjade landareal är
ett tänkbart land.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar