tisdag 17 januari 2017

De försvunna köpingarna: Furulund, Limhamn, Vinslöv och Åhus

I genomgången av de försvunna köpingarna har vi kommit fram till Skåne. Här möter vi ett stationssamhälle en gång känt för sin yllefabrik, numera mest för sina invånare. Vi besöker också kalkbrottsbyn, numera välbeställd Malmöförort, ett stationssamhälle vars enda avtryck tycks vara diskborstar, samt slutligen den f d danska stad som gjort sig känd för brännvin och tobaksodling. Väl bekomme!

Furulund
1886 öppnades Malmö-Billesholms järnväg. Då uppstod stationssamhället Furulund. Numera går det bara godståg på banan. Persontrafiken upphörde 1983. Efter ett uppehåll på 37 år planeras trafik med pågatåg komma igång år 2020.

1892 anlades också en filial till Malmö Yllefabriks AB (MYA). Det blev som ett brukssamhälle där bolaget byggde bostäder. 1943 köptes bolaget upp av Manufaktur AB som bildade textilkoncernen 
MAB & MYA. Yllefabriken lades ned på 60-talet.

Från stations- och brukssamhälle har det nu blivit något som närmast kan karaktäriseras som en förort, känd för sina invånare.


Köpingen bildades vid storkommunreformen 1952 genom sammanslagning av Lackalänga och Stävie landskommuner. I Lackalänga fanns sedan 1901 Furulunds municipalsamhälle som upphörde i och med att köpingen bildades. 1969 blev Furulunds köping en del av Kävlinge köping som vid kommunreformen 1971 ombildades till Kävlinge kommun.
Järnvägsbommarna

Två typiska Furulundare

Furulunds station på den tiden det gick persontåg där

Yllefabriken
Limhamn
Limhamn började som fiskeläge. Det var som i så många orter längs syd- och västkusten sillfiske som dominerade. Fiskarhustrurna drog för hand över hundra kilo tunga kärror med fisk till Malmö. Det blev lättare sedan Malmö-Limhamns järnväg öppnats 1889. Då kunde transporterna flyttas över till järnvägen som kom att kallas ”Sillabanan”. Limhamnsbanan hade som enda svenska järnväg fjärdeklassvagnar med träinredning och utan bänkar.

1889 startade också Skånska Cementgjuteriet en fabrik i Limhamn. Kalksten blev tillgänglig genom ett gigantiskt dagbrott, väl jämförbart med de i Slite och Forsby som jag tidigare skrivit om.

Ett år senare byggdes ett sedermera mycket populärt kallbadhus. Folktransporterna till detta skötte med hjälp av en hästspårvagnslinje från Limhamns järnvägsstation. 1915 drogs Malmö stads spårvagnslinje 4 till Sibbarp och då försvann både persontrafiken på MLJ och hästspårvagnen. Fyrans spårvagn slutade gå 1973.

Under andra hälften av 1900-talet gjorde sig Limhamn också bemärkt som färjeläge. Här gick bilfärja till Dragør på Amager 1960-1999. Det var förstås bron som knäckte färjetrafiken.

Limhamns köping blev inte långlivad. Den bildades 1906 då också det 1901 grundade municipalsamhället försvann. Redan 1915 inkorporerades köpingen med Malmö och räknas numera som en av Malmös mer välbeställda stadsdelar.

Limhamn: färjeläget före brons tid

Limhamns kommunalhus

Vagnar på Limhamnsbanan

Hästspårvagnen

Vinslöv
Stationssamhället Vinslöv byggdes upp efter starten för Kristianstad-Hässleholms järnväg (CHJ) redan 1865. För att ha nära till traktens bokskogar flyttade ortens stolthet företaget Kronborsten sitt borstbinderi från Stockholm till Vinslöv. Varumärket Kron registrerades 1945och 1966 flyttade även huvudkontoret till Vinslöv.

Redan 1898 inrättades ett municipalsamhälle som 1934 ombildades till köping. Vid kommunreformen 1974 var köpingens saga all, då den slogs ihop med Hässleholms kommun. Men Kron-borsten lever vidare.

Vinslövs borstar
Åhus
Åhus fick stadsrättigheter så tidigt som 1326 och var en viktig handelsplats i det danska riket. Det uppfördes en borg med ringmur, som man fortfarande kan se delar av. Stadsrättigheterna gick förlorade 1617 när det bättre befästa Kristianstad fick överta dess roll som försvarare mot svenskarna.

Under svensktiden har Åhus gjorts bekant genom sin tobak och framförallt sitt brännvin. Här odlades tobak som bland annat användes till den berömda Åhushavannan. Cigarren tillverkades av Tobaksmonopolet 1949-1964. Brännvinet är förstås Vin & Sprits stolthet Absolut Vodka som numera skamligt privatiserats till ett multinationellt franskt bolag. Hur kan man göra något sådant?

Inte långt från samhället ligger också byn Yngsjö som blivit bekant för ett uppmärksammat mordfall 1889. Hanna Johansdotter togs då brutalt av daga av sin make Per Nilsson och hans mamma Anna Månsdotter. Per och Anna hade ett sexuellt förhållande som hotade att avslöjas av Hanna. Per var med andra ord vad som i modernt språkbruk kallas en motherfucker. Emellertid la rätten skulden även för förhållandet på modern som dömdes till döden. Sonen fick livstids straffarbete och frigavs 1913. Mamman däremot blev 1890 av med huvudet.

I bilan höll den kände Norbergssonen Carl Gustaf Dahlman som kom att anställas som riksskarprättare. Anna Månsdotter var faktiskt Dahlmans första klient. Det har gått ett rykte om att det var en blodig och segdragen historia. Det första hugget ska ha tagit snett och Dahlman var tvungen att hugga tre gånger för att skilja huvudet från kroppen. Andra menar dock att detta är illasinnat förtal och att händelseförloppet istället avsåg avrättningen av rånmördaren Konrad Pettersson Lundquist Tector 1876. Och det var en helt annan bödel som den gången höll i yxan. Avrättningen av Tector omnämns i ett annat inlägg

På Hanna Johansdotters gravsten på Brösarps kyrkogård finns inskriptionen:

Den arma qvinnans
tårar och böner
rörde dem alls intet

Och hur gick det för Dahlman då? Ja, inget vidare. Han blev påkörd av en spårvagn i Stockholm och dog 1920.

Och hur gick det för Åhus som förlorat sina stadsrättigheter redan 1617. En viss upphöjelse blev det som municipalsamhälle 1887 och slutligen köping 1905. Men 1971 var det platt fall igen med sammanslagningen med Kristianstad. En viss självständighetsrörelse finns i Åhuspartiet som fortfarande är representerat med ett mandat i Kristianstads fullmäktige.

Anna Månsdotter

Havannacigarrer

Åhus köpings kommunalhus


Absolut vodka

Tobaksodlare i Åhus

Tidigare inlägg i serien ”De försvunna köpingarna”
Stockholms län 
Södermanlands län, Västmanland och Dalarna
Gävleborgs län 


Praeterea censeo
Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.


3 kommentarer:

  1. Hej.
    Jag undrar om jag får låna inlägget "de försvunna köpingarna". Jag hade velat skriva det i vår föreningstidning på Veteranjärnvägen Klippan- Ljungbyhed. Det kommer stå att det är du som gjort artikeln. Och vi skickar en tidning till dig. Mvh Sofie Johansson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Sofie!

      Det går jättebra det.

      Hälsningar
      Henry

      Radera
    2. Tack hälsningar sofie

      Radera