1947 Skogsgymnasister
I rymliga herrgårdsrum, där skönt utsirade vägglister och antika
kakelugnar vittnar om en gången tids storhet, pluggar 22 unga män som bäst på
en examen, som ännu inte är så allmänt känd. De ska bli skogsmästare, och
ungefär 1 ½ år får de för den sakens skull tillbringa på Skinnskattebergs
herrgård nära Fagersta i vacker Bergslagsbygd. Här har man ett slags skogligt
gymnasium, där endast en elit av skogsmän slipper in. Denna utbildning
startades 1945 och de närmare riktlinjerna för den har dragits upp av skolans
rektor, jägmästare Claes Danell. (DN 9/11 1947)
1947 Pontus Nohre
Varje år delar kommunstyrelsen i Skinnskatteberg ut
stipendier till ett antal elever på gymnasieskolan från
Pontus Nohres stiftelse. Enligt kommunens hemsida kan man få
stipendier om man studerar efter grundskolan och är folkbokförd i
Skinnskatteberg, men man kan också få bidrag som ”stärker rikets försvar
främjar barn eller ungdomsvård eller fostran och utbildning, vår av behövande
ålderstigna, sjuka eller funktionshindrade, främjar vetenskaplig undervisning
eller forskning.”
Pontus Nohre var landsfiskal i Skinnskatteberg på 1918 -
1942, och han har i den här serien av inlägg dykt upp flera gånger. Men
landsfiskalen var också kapitalist, och samlade på sig en ansenlig förmögenhet.
Ur denna donerade han till en rad olika fonder medel till som han såg det
behjärtansvärda ändamål. Något mindre trevligt är att den gode fiskalen också
var medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland, som var en nazianstucken organisation.
I materialet i DN-arkivet dyker Pontus Nohre i rollen som
donator upp första gången den 18 november 1947:
Förre landsfiskal Pontus Nohre i Skinnskatteberg har genom gåvobrev
förordnat att 36.500 kr. omedelbart överlämnas till Skinnskattebergs kommun att
av dess kommunalnämnd förvaltas under benämningen ”landsfiskal Pontus Nohre
donationsfond” och att 18.350 kr. överlämnas till Karbennings socken att
förvaltas av dess kyrkoråd under namnet ”Bergsman Matts Erssons och landsfiskal
Pontus Nohres donationsfond”. Avkastningen skall årligen användas till
stipendieutdelning för studier och yrkesutbildning av ”välartade barn inom
församlingarna.” (DN 18/11 1947)
På självaste julafton 1947 meddelades det att fonden i
Skinnskatteberg nu fått 100 000 kronor i börsnoterade svenska värdepapper
och fonden i Karbenning 50 000 kronor. Vidare rapporteras om fonden
”Pontus Nohres och hans moder Anna-Karin Johanssons stiftelse” som avses ge
bidrag till studerande oavsett var i landet de bor.
1954 var det dags igen för en donation: denna gång till
husmödrar:
BAGGÅ, fredag.
Husmorsgärningen bör inte komma i skymundan. En husmor som strävat i
många år med stior familj, kanske under små omständigheter, bör ha ett synligt
tecken på vilket duktigt fruntimmer hon är – på så sätt undgår hon också att
känna sig undervärdig i jämförelse med yrkeskvinnan, vars insats syns mera
utåt. Det är en av grundtankarna i förre landsfiskalen Pontus Nohres senaste
donationsbrev på 100.000 kr., varav 25.000 utgör den nya husmoderfondens grundplåt.
Fördelningen av utmärkelsetecken, som föreligger i vackra förslag, skall skötas
av landshövdingen i Västerås, och det antyder att fonden så småningom skall
berikas med nya gåvor. (DN 18/9 1954)
Den 17
februari 1955 rapporteras att landshövdingen Ragnar Casparson nu har valt ut sju husmödrar som vid årets
jordbruksdag den 4 mars ska få pris ur Pontus Nohres fond för förtjänstfull
husmoderlig gärning. Bland vinnarna fanns t ex fru Elin Pettersson från Kolsva som fött elva barn. Två var fru Anna Margareta Lindberg, också från
Kolsva med tio barn. Priserna utgörs av kontanta penningbelopp samt en
speciellt komponerad brosch i blått och guld.
En annan
uppsättning av Pontus Nohres donationsfonder var fonderna för skytte: ”Pontus
Nohres skyttestiftelse”, ”Pontus Nohres skyttestiftelse för Västmanland” och
”Pontus Nohres stiftelse för skolungdomens vapenövningar”
Den
gamle landsfiskalen motiverade själv sitt skytteintresse som han haft sedan
barndomen:
Jag
var ute med några andra smågrabbar och lekte med salongsgevär. Plötsligt gick
ett skott av och tog vägen genom foten. Grabbarna trodde att det tagit i
marken. Utan att låtsas om nånting gick jag hem. ”Mamma”, sa jag, ”skulle du
bli ledsen om jag sköt mej.” Inget svar. Upprepad fråga. ”Gosse. Så du pratar.”
Nu började det sippra blod på golvet. ”Mamma, jag har verkligen skjutit mej i
foten…” (DN 29/12 1955)
1948 Brandbil till skogsmästarskolan
Styrelsen
för Statens skogsmästarskola i Skinnskatteberg anhåller hos regeringen om
bemyndigande att som gåva av skogsförsäkringsaktiebolaget i Stockholm motta en
fullständigt utrustad skogsbrandbil med tillhörande tankvagn. Skolans elevkår
är reservbrandstyrka i Skinnskatteberg. (DN 16/11 1948)
1949 Red Top: Ur ”Hyrkuskens berättelser”
Vi passerade gamla nedlagda hyttor och bruk och kom så småningom till
Skinnskatteberg, ett samhälle som i fråga om naturskönhet gott kan mäta sig med
de berömdaste turistorter. En stor knallblå sjö, skogiga höjder och
björkstammar rosa som smultronglass i vintersolen. På västmanländska heter det
Skinnsberg. Dialekten är mycket särpräglad… (DN 1/11 1949)
1952 Explosion vållade driftsstopp i gruva
En
explosion i en transformator vållade på tisdagen totalt driftstopp i
Riddarhytte AB:s samtliga gruvor. Stora delar av Skinnskattebergs kommun
mörklades även, och först sent på kvällen kunde man ordna strömleverans med
provisoriska ledningar. Vid explosionen i transformatorn uppstod en häftig
oljebrand varvid samtliga strömförande ledningar i transformatorn smälte ned.
Reparationsarbetet blir omfattande, och man vet ännu inte om driften vid
gruvorna kan återupptas under onsdagen. (DN 26/11 1952)
1964 Solidaritetsaktioner av folkhögskolans
elever
Eleverna
vid folkhögskolan i Skinnskatteberg förbereder en demonstration i Avesta på
lördag. Opinionsyttringen riktar sig mot Avesta jernverks engagemang i
Sydafrika som företagsledningen i en skrivelse från eleverna uppmanats att
ompröva. (DN 27/11 1964)
Efter att demonstrationen genomförts publicerade DN ett
referat där den genomgående tonen var att förminska betydelsen av aktionen.
Artikeln rubricerades: ”Klent intresse i Avesta för elevers protesttåg.” Det
framgår av artikeln att ”Avestaborna ägnade demonstrationen ett förstrött
intresse.” Stadens borgmästare Erik
Persson säger: Då jag gav gruppen tillstånd till demonstrationen avsåg
detta inte de kränkande texterna på banderollerna. Dessa hade jag ingen vetskap om. Ungdomarna
vet väl knappast vad det hela rör sig om. Jag skriver det hela på den
ungdomliga obetänksamhetens konto.” (DN 29/11 1964)
Den norska
socialpsykologen Berit Ås gjorde
idén om härskartekniker bekant för en bredare publik. En av dessa är
”förlöjligande” som beskrivs som ”att genom ett manipulativt sätt framställa
någons argument eller person som löjlig och oviktig.”
Men
folkhögskoleeleverna lät sig inte nedslås utan riktade härnäst sina protester
mot Asea i Västerås. En av parollerna var ”Negerns död – Aseas bröd.” Ett
70-tal deltagare från elevrådet vid Skinnskattebergs folkhögskola och
Skinnskattebergs Sydafrikakommitté demonstrerade i centrala Västerås. Den lite
förlöjligande rapporteringen från Avesta följdes upp: ”… plakat … bars genom
dentrala Västerås på lördagsmiddagen och … passerade förbi Aseas lördagsstängda
och tysta huvudkontor. Direktör Curt Nicolin, för närvarande på Nya Zeeland …
har avstått från kommentarer till demonstrationen.” (DN 9/5 1965)
Demonstrationen
fick ett efterspel hos Justitie Ombudsmannen. Sveriges Ungdomsorganisationers
Landsråd påstod i en anmälan till JO att polisintendenten Lennart Terrvik i Västerås censurerat plakat i demonstrationen. Han
ska ha krävt att få se parollerna i förväg och därvid ha förbjudit tre texter:
”Asea hjälper Verwoerd begå mord på Afrikas jord”. ”Deras död, Aseas miljoner”
och ”Stoppa morden.” (DN 11/12 1966)
Terrvik
förnekade i ett yttrande till JO att han skulle ha censurerar demonstrationens
paroller. Arrangörerna hade fått avslag på sin ansökan om att ordna en
demonstration, men det var på grund av att trafiken i Västerås centrum var som
mest intensiv vid den avsedda tidpunkten.
Men Terrvik hade också upplyst demonstranterna om att han
ansåg att några texter enligt hans mening inte var lämpliga. Demonstranterna
fick ställa upp vilka plakat de ville, men polisen hade rätt att avlägsna
plakat vars innehåll strider mot lagar eller är stötande (DN 31/12 1966).
Nästa gång solidaritetsaktioner av folkhögskolans elever
rapporteras i tidningen är 1977 när 28 eritreanska flyktingar hotades av
utvisning:
SKINNSKATTEBERG, fredag.
— Regeringen måste låta våra kurskamrater och de övriga 28 eritreanska
flyktingarna stanna i Sverige!
Det kräver elever, lärare och övrig personal
vid folkhögskolorna i Malung och Skinnskatteberg. De kommer på måndag och
tisdag att matvägra i protest mot invandrarverkets beslut att skicka tillbaka
30 eritreanska flyktingar till svälten och osäkerheten i Sudan. Två av de 30
flyktingarna går i dag vid var sin av de två folkhögskolorna. (DN 19/2
1977)
Skolans rektor stöder aktionen: ”Ett härligt initiativ”
säger han till tidningens reporter. Också de boende i området stöder aktionen.
Stockholms flyktingråd gav genom en inlaga till regeringen sitt stöd till
aktionen och de utvisningshotade eritreanerna (DN 22/2 1977).
Aktionen blev framgångsrik. Den 17/5 1977 rapporterades att
den utvisningshotade eleven vid Skinnskattebergs folkhögskola skulle få stanna.
I oktober 1987 ockuperades fyra hus i kvarteret Mullvaden på
Södermalm i Stockholm. Ockupanterna ville förhindra rivning av husen.
Ockupationen varade i nästan ett år. Den 20 september 1978 stormade polisen
husen. Mot detta protesterade elever och lärare vid folkhögskolan i
Skinnskatteberg:
Under rubriken ”Krossad folkvilja” publicerades följande
upprop:
Vi fördömer politikernas magisterstyre och prestigemässiga handlande
vid Mullvaden. De har o stället för att hålla en demokratisk debatt och
tillsätta den av ockupanterna önskade opartiska utredningen gått in för att
krossa folkviljan med polisvåld.
Mullvaden är bara ett exempel på det spekulativa miljömordet i
Stockholms innerstad och övriga landet. Vi måste fortsätta kämpa för rätten att
forma vår egen miljö var vi än bor i landet.
Elever
och lärare vid Skinnskattebergs Folkhögskola
|
Stormningen av Mullvaden
|
1972 ”Omröstning om
socialbidrag”
Socialnämnden i Skinnskatteberg har beslutat att gå ut och fråga
allmänheten om man skall ändra socialhjälpstaxorna. (DN 9/11 1972)
Enligt förslaget som utarbetats av en gemensam grupp i
Västmanlands län höjs bidraget till äkta makar från 600 kronor i månaden plus
hyran till 750 kronor plus hyran. Socialnämnden har beslutat att innan man tar
beslut i ärendet ska man höra vad allmänheten tycker.
1974 Risk för
översvämning
— Nu måste det sluta regna. Annars blir det stora problem. Det säger
kraftverksmaskinist Ingemar Andersson vid Uddeholms AB som är en av dem som
sköter kraftstationen i Skinnskatteberg och därmed också ansvarar för
vattennivån i Hedströmmen och sjöarna Övre och Nedre Vättern. (DN 20/11
1974)
1976 Sångstund
inställd
I Hed, som hör till Skinnskattebergs kommun, skulle det bli stor
trubadurafton med kändisarom Sven-Åke Andersson och Gunilla Dahlman från
Stockholm.
Men vad hände?
Jo, inte en enda människa utöver tre
personer från arrangörerna ABF och kulturnämnden kom. Trubadurerna fick
följaktligen återvända till Kungliga huvudstaden med oförrättat ärende. (DN
28/11 1976)
1977 Nu blir
skogsmästarskolan universitet
Sveriges Lantbruksuniversitet invigs i Uppsala av kungen.
Invigningen var mest ceremoniell. SLU hade fungerat sedan i juli när
lantbrukshögskolan, skogshögskolan, veterinärhögskolan och
veterinärinrättningen i Skara slagits samman. I och med inrättandet av SLU blev
också skogsmästarskolan i Skinnskatteberg en del av universitetet (DN 26/11
1977).
Sammanslagningen av fackhögskolor och bildandet av nya
högskolor, däribland SLU, var en del av den stora högskolereformen 1977. Denna
innebar bl a att i stort sett all eftergymnasial utbildning skulle inordnas
under högskolebegreppet och bedrivas vid universiteten och de nyinrättade
regionala högskolorna.
Det var då det
I Dagens Nyheters arkiv
finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har
botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien
”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.
För länkar till tidigare
inlägg klicka här.