Det hände i november i Skinnskatteberg

 1947 Skogsgymnasister

I rymliga herrgårdsrum, där skönt utsirade vägglister och antika kakelugnar vittnar om en gången tids storhet, pluggar 22 unga män som bäst på en examen, som ännu inte är så allmänt känd. De ska bli skogsmästare, och ungefär 1 ½ år får de för den sakens skull tillbringa på Skinnskattebergs herrgård nära Fagersta i vacker Bergslagsbygd. Här har man ett slags skogligt gymnasium, där endast en elit av skogsmän slipper in. Denna utbildning startades 1945 och de närmare riktlinjerna för den har dragits upp av skolans rektor, jägmästare Claes Danell. (DN 9/11 1947)

1947 Pontus Nohre

Varje år delar kommunstyrelsen i Skinnskatteberg ut stipendier till ett antal elever på gymnasieskolan från Pontus Nohres stiftelse. Enligt kommunens hemsida kan man få stipendier om man studerar efter grundskolan och är folkbokförd i Skinnskatteberg, men man kan också få bidrag som ”stärker rikets försvar främjar barn eller ungdomsvård eller fostran och utbildning, vår av behövande ålderstigna, sjuka eller funktionshindrade, främjar vetenskaplig undervisning eller forskning.”

Pontus Nohre var landsfiskal i Skinnskatteberg på 1918 - 1942, och han har i den här serien av inlägg dykt upp flera gånger. Men landsfiskalen var också kapitalist, och samlade på sig en ansenlig förmögenhet. Ur denna donerade han till en rad olika fonder medel till som han såg det behjärtansvärda ändamål. Något mindre trevligt är att den gode fiskalen också var medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland, som var en nazianstucken organisation.

I materialet i DN-arkivet dyker Pontus Nohre i rollen som donator upp första gången den 18 november 1947:

Förre landsfiskal Pontus Nohre i Skinnskatteberg har genom gåvobrev förordnat att 36.500 kr. omedelbart överlämnas till Skinnskattebergs kommun att av dess kommunalnämnd förvaltas under benämningen ”landsfiskal Pontus Nohre donationsfond” och att 18.350 kr. överlämnas till Karbennings socken att förvaltas av dess kyrkoråd under namnet ”Bergsman Matts Erssons och landsfiskal Pontus Nohres donationsfond”. Avkastningen skall årligen användas till stipendieutdelning för studier och yrkesutbildning av ”välartade barn inom församlingarna.” (DN 18/11 1947)

På självaste julafton 1947 meddelades det att fonden i Skinnskatteberg nu fått 100 000 kronor i börsnoterade svenska värdepapper och fonden i Karbenning 50 000 kronor. Vidare rapporteras om fonden ”Pontus Nohres och hans moder Anna-Karin Johanssons stiftelse” som avses ge bidrag till studerande oavsett var i landet de bor.

1954 var det dags igen för en donation: denna gång till husmödrar:

BAGGÅ, fredag.

Husmorsgärningen bör inte komma i skymundan. En husmor som strävat i många år med stior familj, kanske under små omständigheter, bör ha ett synligt tecken på vilket duktigt fruntimmer hon är – på så sätt undgår hon också att känna sig undervärdig i jämförelse med yrkeskvinnan, vars insats syns mera utåt. Det är en av grundtankarna i förre landsfiskalen Pontus Nohres senaste donationsbrev på 100.000 kr., varav 25.000 utgör den nya husmoderfondens grundplåt. Fördelningen av utmärkelsetecken, som föreligger i vackra förslag, skall skötas av landshövdingen i Västerås, och det antyder att fonden så småningom skall berikas med nya gåvor. (DN 18/9 1954)

Den 17 februari 1955 rapporteras att landshövdingen Ragnar Casparson nu har valt ut sju husmödrar som vid årets jordbruksdag den 4 mars ska få pris ur Pontus Nohres fond för förtjänstfull husmoderlig gärning. Bland vinnarna fanns t ex fru Elin Pettersson från Kolsva som fött elva barn. Två var fru Anna Margareta Lindberg, också från Kolsva med tio barn. Priserna utgörs av kontanta penningbelopp samt en speciellt komponerad brosch i blått och guld.

En annan uppsättning av Pontus Nohres donationsfonder var fonderna för skytte: ”Pontus Nohres skyttestiftelse”, ”Pontus Nohres skyttestiftelse för Västmanland” och ”Pontus Nohres stiftelse för skolungdomens vapenövningar”

Den gamle landsfiskalen motiverade själv sitt skytteintresse som han haft sedan barndomen:

Jag var ute med några andra smågrabbar och lekte med salongsgevär. Plötsligt gick ett skott av och tog vägen genom foten. Grabbarna trodde att det tagit i marken. Utan att låtsas om nånting gick jag hem. ”Mamma”, sa jag, ”skulle du bli ledsen om jag sköt mej.” Inget svar. Upprepad fråga. ”Gosse. Så du pratar.” Nu började det sippra blod på golvet. ”Mamma, jag har verkligen skjutit mej i foten…” (DN 29/12 1955)

 1948 Brandbil till skogsmästarskolan

Styrelsen för Statens skogsmästarskola i Skinnskatteberg anhåller hos regeringen om bemyndigande att som gåva av skogsförsäkringsaktiebolaget i Stockholm motta en fullständigt utrustad skogsbrandbil med tillhörande tankvagn. Skolans elevkår är reservbrandstyrka i Skinnskatteberg. (DN 16/11 1948)

1949 Red Top: Ur ”Hyrkuskens berättelser”

Vi passerade gamla nedlagda hyttor och bruk och kom så småningom till Skinnskatteberg, ett samhälle som i fråga om naturskönhet gott kan mäta sig med de berömdaste turistorter. En stor knallblå sjö, skogiga höjder och björkstammar rosa som smultronglass i vintersolen. På västmanländska heter det Skinnsberg. Dialekten är mycket särpräglad… (DN 1/11 1949)

 1952 Explosion vållade driftsstopp i gruva

En explosion i en transformator vållade på tisdagen totalt driftstopp i Riddarhytte AB:s samtliga gruvor. Stora delar av Skinnskattebergs kommun mörklades även, och först sent på kvällen kunde man ordna strömleverans med provisoriska ledningar. Vid explosionen i transformatorn uppstod en häftig oljebrand varvid samtliga strömförande ledningar i transformatorn smälte ned. Reparationsarbetet blir omfattande, och man vet ännu inte om driften vid gruvorna kan återupptas under onsdagen. (DN 26/11 1952)

 1964 Solidaritetsaktioner av folkhögskolans elever

Eleverna vid folkhögskolan i Skinnskatteberg förbereder en demonstration i Avesta på lördag. Opinionsyttringen riktar sig mot Avesta jernverks engagemang i Sydafrika som företagsledningen i en skrivelse från eleverna uppmanats att ompröva. (DN 27/11 1964)

 Efter att demonstrationen genomförts publicerade DN ett referat där den genomgående tonen var att förminska betydelsen av aktionen. Artikeln rubricerades: ”Klent intresse i Avesta för elevers protesttåg.” Det framgår av artikeln att ”Avestaborna ägnade demonstrationen ett förstrött intresse.” Stadens borgmästare Erik Persson säger: Då jag gav gruppen tillstånd till demonstrationen avsåg detta inte de kränkande texterna på banderollerna.  Dessa hade jag ingen vetskap om. Ungdomarna vet väl knappast vad det hela rör sig om. Jag skriver det hela på den ungdomliga obetänksamhetens konto.” (DN 29/11 1964)

Den norska socialpsykologen Berit Ås gjorde idén om härskartekniker bekant för en bredare publik. En av dessa är ”förlöjligande” som beskrivs som ”att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig.”

 Men folkhögskoleeleverna lät sig inte nedslås utan riktade härnäst sina protester mot Asea i Västerås. En av parollerna var ”Negerns död – Aseas bröd.” Ett 70-tal deltagare från elevrådet vid Skinnskattebergs folkhögskola och Skinnskattebergs Sydafrikakommitté demonstrerade i centrala Västerås. Den lite förlöjligande rapporteringen från Avesta följdes upp: ”… plakat … bars genom dentrala Västerås på lördagsmiddagen och … passerade förbi Aseas lördagsstängda och tysta huvudkontor. Direktör Curt Nicolin, för närvarande på Nya Zeeland … har avstått från kommentarer till demonstrationen.” (DN 9/5 1965)

 Demonstrationen fick ett efterspel hos Justitie Ombudsmannen. Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd påstod i en anmälan till JO att polisintendenten Lennart Terrvik i Västerås censurerat plakat i demonstrationen. Han ska ha krävt att få se parollerna i förväg och därvid ha förbjudit tre texter: ”Asea hjälper Verwoerd begå mord på Afrikas jord”. ”Deras död, Aseas miljoner” och ”Stoppa morden.” (DN 11/12 1966)

 Terrvik förnekade i ett yttrande till JO att han skulle ha censurerar demonstrationens paroller. Arrangörerna hade fått avslag på sin ansökan om att ordna en demonstration, men det var på grund av att trafiken i Västerås centrum var som mest intensiv vid den avsedda tidpunkten.

 Men Terrvik hade också upplyst demonstranterna om att han ansåg att några texter enligt hans mening inte var lämpliga. Demonstranterna fick ställa upp vilka plakat de ville, men polisen hade rätt att avlägsna plakat vars innehåll strider mot lagar eller är stötande (DN 31/12 1966).

Nästa gång solidaritetsaktioner av folkhögskolans elever rapporteras i tidningen är 1977 när 28 eritreanska flyktingar hotades av utvisning:

SKINNSKATTEBERG, fredag.

— Regeringen måste låta våra kurskamrater och de övriga 28 eritreanska flyktingarna stanna i Sverige!

Det kräver elever, lärare och övrig personal vid folkhögskolorna i Malung och Skinnskatteberg. De kommer på måndag och tisdag att matvägra i protest mot invandrarverkets beslut att skicka tillbaka 30 eritreanska flyktingar till svälten och osäkerheten i Sudan. Två av de 30 flyktingarna går i dag vid var sin av de två folkhögskolorna. (DN 19/2 1977)

Skolans rektor stöder aktionen: ”Ett härligt initiativ” säger han till tidningens reporter. Också de boende i området stöder aktionen. Stockholms flyktingråd gav genom en inlaga till regeringen sitt stöd till aktionen och de utvisningshotade eritreanerna (DN 22/2 1977).

Aktionen blev framgångsrik. Den 17/5 1977 rapporterades att den utvisningshotade eleven vid Skinnskattebergs folkhögskola skulle få stanna.

I oktober 1987 ockuperades fyra hus i kvarteret Mullvaden på Södermalm i Stockholm. Ockupanterna ville förhindra rivning av husen. Ockupationen varade i nästan ett år. Den 20 september 1978 stormade polisen husen. Mot detta protesterade elever och lärare vid folkhögskolan i Skinnskatteberg:

Under rubriken ”Krossad folkvilja” publicerades följande upprop:

Vi fördömer politikernas magisterstyre och prestigemässiga handlande vid Mullvaden. De har o stället för att hålla en demokratisk debatt och tillsätta den av ockupanterna önskade opartiska utredningen gått in för att krossa folkviljan med polisvåld.

Mullvaden är bara ett exempel på det spekulativa miljömordet i Stockholms innerstad och övriga landet. Vi måste fortsätta kämpa för rätten att forma vår egen miljö var vi än bor i landet.

Elever och lärare vid Skinnskattebergs Folkhögskola

Stormningen av Mullvaden

1972 ”Omröstning om socialbidrag”

Socialnämnden i Skinnskatteberg har beslutat att gå ut och fråga allmänheten om man skall ändra socialhjälpstaxorna. (DN 9/11 1972)

Enligt förslaget som utarbetats av en gemensam grupp i Västmanlands län höjs bidraget till äkta makar från 600 kronor i månaden plus hyran till 750 kronor plus hyran. Socialnämnden har beslutat att innan man tar beslut i ärendet ska man höra vad allmänheten tycker.

 1974 Risk för översvämning

— Nu måste det sluta regna. Annars blir det stora problem. Det säger kraftverksmaskinist Ingemar Andersson vid Uddeholms AB som är en av dem som sköter kraftstationen i Skinnskatteberg och därmed också ansvarar för vattennivån i Hedströmmen och sjöarna Övre och Nedre Vättern. (DN 20/11 1974)

1976 Sångstund inställd

I Hed, som hör till Skinnskattebergs kommun, skulle det bli stor trubadurafton med kändisarom Sven-Åke Andersson och Gunilla Dahlman från Stockholm.

Men vad hände?

Jo, inte en enda människa utöver tre personer från arrangörerna ABF och kulturnämnden kom. Trubadurerna fick följaktligen återvända till Kungliga huvudstaden med oförrättat ärende. (DN 28/11 1976)

1977 Nu blir skogsmästarskolan universitet

Sveriges Lantbruksuniversitet invigs i Uppsala av kungen. Invigningen var mest ceremoniell. SLU hade fungerat sedan i juli när lantbrukshögskolan, skogshögskolan, veterinärhögskolan och veterinärinrättningen i Skara slagits samman. I och med inrättandet av SLU blev också skogsmästarskolan i Skinnskatteberg en del av universitetet (DN 26/11 1977).

Sammanslagningen av fackhögskolor och bildandet av nya högskolor, däribland SLU, var en del av den stora högskolereformen 1977. Denna innebar bl a att i stort sett all eftergymnasial utbildning skulle inordnas under högskolebegreppet och bedrivas vid universiteten och de nyinrättade regionala högskolorna.

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

 

Det hände i oktober i Skinnskatteberg

1934 Boliden slutar borra

Bolidens gruvaktiebolag, som sedan början på april i år haft ett diamantborrlag i Godkärra och Kärrbo byar i Skinnskattebergs socken i Västmanland för undersökningar om förekomsten av kopparmalm har nu inställt dessa undersökningar. Det har tidigare varit överenskommet att så snart som Storsjön, mot vilkens strand undersökningarna utsträckts, skulle bli isbelagd, borrningar skulle komma att företas på sjöbotten. Vad som nu givit anledning till att arbetet så oförberett avslutats veta inte ens de i laget sysselsatta arbetarna. Det gissas dock på att de hittills gjorda undersökningarna icke lämnat önskade resultat. Borrningarna torde dock komma att återupptas i vår igen, enär maskiner och verktyg skola vara kvar på arbetsplatsen. (DN 26/10 1934)

 1953 Se hit, alla damer!

Passa ert livs tillfälle! Skjut inte upp till morgondagen vad Du kan göra i dag! Svara omedelbart på denna brevannons och strax är bekantskapen gjord. Svar till 4 studerande ”skogisar”. Sign. ”Orchis Mório”, ”Orchis máscula”, ”Orchis strictifólia”, ”Orchis maculáta”, adr. Box 28, Skinnskatteberg. (DN 18/10 1953)

Orchis mascula

1956 Brand hos Wallboard

Överhettning i en härdugn vållade skador för 100 000 kr. vid en häftig brand på lördagsmorgonen i wallboardfabriken i Skinnskatteberg, tillhörig States skogsindustrier. Hela den 115 meter långa fabriksbyggnaden rökfylldes snabbt och arbetsstyrkan, omkring 100 man, måste utrymma den. (DN 14/10 1956)

En övermontör, en verkmästare och en förman fick hjälpas ut fönstervägen. Två arbetare skadades. Den ene blev svedd i ansiktet och den andre fick en tegelsten i ryggen.

 1956 Tågurspårning 

ARBOGA, torsdag.

Tio godsvagnar i ett lokalgodståg från Krylbo till Frövi spårade ur vid 7-tiden på torsdagsmorgonen vid infarten på Skinnskattebergs station. Samtliga spår blockerades

Av urspåringen och först vid 15-tiden på eftermiddagen hade man fått det ena spåret klart så att man kunde uppta trafiken i begränsad omfattning. (DN 5/10 1956)

Det blev stora förseningar. Bl a omdirigerades nattsnälltåget från Norrland till Malmö över Västerås och Köping och blev 5 timmar försenat. Mellan Dagarn och Skinnskatteberg utväxlades senare passagerare med landsvägsbussar. Förödelsen på bangården var stor. ”Hjulpar och axlar sant vagndelar låg utspridda över bangårdsområdet.”

 1961 Den bortglömda byn

FAGERSTA, söndag.

I den lilla byn Kalvänge i Västmanland, en mil från Fagersta och lika långt från Skinnskatteberg, är invånarna bittra. De har nämligen inte elektrifierat trots att avståndet är så ringa till stad och municipalsamhälle. Utanför de tre gårdarna i byn går dessutom den elektrifierade SJ-banan. Länge har byborna kämpat för att få elljus i sina gårdar, men ännu har inget resultat nåtts. (DN 2/10 1961)

Inte nog med att ingen ström finns. Byborna är också missgynnade på annat sätt. T ex finns ingen skolskjuts: ”13-åriga Kerstin Karlsson har 12 kilometer till skolan … Efter mycket om och men har kommunen ställt en damcykel till hennes förfogande.” Men på vintern går det ju inte att cykla: ”Då blir det att gå eller också får pappa ta ut häst och släde och köra henne ett stycke på väg, när han har tid”.

”Inte underligt att folket i Kalvänge är bittert” avslutas artikeln.

1965 Herrgård från 1700-talet skola för skogsmästare

SKINNSKATTEBERG, torsdag.

Nära en mijon kr och ett års arbete har det kostat att sätta Skinnskattebergs herrgård i acceptabelt skick som högkvarter för Statens skogsmästarskola, den enda i landet. Den gamla 1700-talsherrgården där förr brukssocieteten cirkulerade i salongerna har rustats upp från golv till tak, de ursprungliga rumsdekoratiponerna har renoverats av skickliga konservatorer, förnämliga 1700-talstapeter har plockats fram från mångårig glömska på herrgårdsvinden. (DN 8/10 1965)

Artikeln publicerades med anledning av den kommande återinvigningen med en rad honoratiores närvarande. I samband med invigningen presenterades också den stora utredningen om ett fritidssamhälle för 15 000 personer och 5 000 fritidshus.

1965 Naken Jesus i jätteformat vållat strid i församling

En helt naken Kristusgestalt i kolossalformat har delat Gunnilbo församling i Västmanland i två läger. Det gäller ett konstverk utfört av professor Olle Hjortsberg ovan altaret i Gunnilbo kyrka. Målningen täcker hela väggen, 3x7 m, och visar Jesus på korset. På söndag sammanträder kyrkostämman för att huvudsakligen ägna sig åt en sluten omröstning kring målningens vara eller icke vara. Flera röster har höjts för att täcka över den, då den anses opassande på grund av nakenheten. (DN 27/10 1965)

Det var greven von Hermansson på Färna som för att skryta donerade målningen av Hjortsberg, som var hans vän. En av motståndarna säger: ”långa, nakna och lurviga ben liksom vilar på det låga altaret.”

Det måtte ha gått bra för Jesus i omröstningen för målningen finns kvar. Så här skriver Skinnskattebergs med Hed och Gunnilbo församling på sin hemsida:

”Vid en inre renovering 1920 – 1921 försågs korväggen med en frescomålning av Olle Hjortzberg som bara den är väl värd ett besök. På 60-talet pågick en livlig debatt om målningen. En del var kritiska till Kristusgestaltens naturtroget återgivna nakenhet, andra tyckte att den var för dyster. Idag är vi dock mycket glada att ha den kvar som altarmålning.”

Gunnilbo kyrka. Foto Dag Lindgren

1975 Strejk vid sågen

Omkring 450 arbetare vid Assis sågverk och fabrik i Skinnskatteberg i Västmanland strejkade på tisdagen i protest mot att de lokala löneförhandlingarna inte har blivit klara. För ett par veckor sedan hotade arbetarna med att strejka om inte förhandlingarna var färdiga till tisdagen. (DN 22/10 1975)

Arbetarna krävde minst 20 kronor medan företaget inte ville sträcka sig längre än till 19:40. Vid ett möte på tisdagskvällen beslöt de strejkande att fortsätta strejka också på onsdagen.

I ett uttalande dagen därpå menar direktör Karl Walther vid Assi att det inte har så stor betydelse att arbetarna strejkar eftersom ”vi sitter med mycket stora lager på grund av dålig efterfrågan.” Den 25 oktober meddelades att strejken var slut. Strejken omfattade nu omkring 800 arbetare sedan de anställda vid sågverket och boardfabriken i Lövholmen utanför Piteå gått ut i sympatistrejk för sina kolleger i Skinnskatteberg. Förhandlingarna skulle återupptas nästkommande vecka.

1977 Assi permitterar

Assi, Statens Skogsindustrier har varslat 500 anställda vid anläggningarna i Horndal, Skinnskatteberg och Valåsen om permitteringar under 20 arbetsdagar under årets två sista månader. De tre sågverken övergår då till tredagarsvecka och står helt stilla mellan jul och nyår. (DN 3/10 1977)

1984 Varg dödade 17 får

Den varg som i lördags rev 17 får i Skinnskatteberg i Västmanland får tills vidare fortsätta att leva. Länsstyrelsen och naturvårdsverket kom på måndagen överens om att avvakta vargens fortsatta framfart i markerna.

Vargen slog till i lördags på Kronön i Storsjön vid Skinnskatteberg. Den hade simmat ut till ön där lantbrukare Sven Carlsson och hans granne Marianne Söderberg hade placerat 25 får som skulle hålla lövsly borta. (DN 2/10 1984)

1986 Assi skär ned

Treåriga Assi Timber AB, som består av sågverken Lövholmen, Seskarö och Karlsborg, alla i Norrbotten, Skinnskatteberg och Valåsen i Karlskoga, har planer på att skära ned den sammanlagda arbetsstyrkan på 1 100 med 300 anställda. Det skriver företagets VD Kurt Faxander i en artikel i personaltidningen Assibladet. Nedskärningarna skall enligt förslaget genomföras under de närmaste åren. (DN 30/10 1986)

1987 Sågverket privatiseras

Assis sågverksrörelse Assi Timber, som förra året gjorde en förlust kring 70 miljoner, har hittills bestått av fem sågverk och ett antal försäljningsbolag. De två sågverk som nu blir kvar, Skinnskatteberg och Karlskoga ska säljas till privata intressenter eftersom domänverket inte ville ha dem. (DN 15/10 1987)

1992 Biennal för unga musiklöften

MUSIK: ”Ung & lovande” är det första arrangemanget i vad som är menat att bli en biennal, där några av landets bästa musiker skall presenteras. Detta första år äger ”Ung & lovande” rum i Skinnskatteberg den 16 – 18 oktober … Arrangörer är Riksförbundet Sveriges kammarmusikarrangörer och Skinnskattebergs kammarmusikförening. (DN 11/10 1992)

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

 

Heja Skogsmästarskolan!

Styrelsen för Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har nu beslutat att den nedläggningshotade Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg blir kvar. Styrelsen har uppenbarligen tagit till sig av den starka argumentationen från skogsnäringen, kommunerna i norra Västmanland, enskilda politiker, skolans lärare och studenter, SLU:s skogsvetenskapliga fakultet samt en internationell expertgrupp. Det är bra. Läs tidigare inlägg om nedläggningshotet här.

Internationell expertgrupp: Behåll skogsutbildningen i Skinnskatteberg

SLU:s skogsmästarskola i Skinnskatteberg

I våras föreslog en byråkratutredning att SLU:s (Sveriges Lantbruksuniversitet) skogsmästarutbildning (http://backbergslagen.blogspot.se/2012/04/hotet-mot-skogsutbildningen-i.html) skulle flyttas från Skinnskatteberg till Uppsala. Det blev protester från studenter, anställda, skogsbranschen, politiker och kommunerna i norra Västmanland. Universitetsstyrelsen tog inte ställning utan överlämnade förslaget för vidare utredning till en internationell expertgrupp. Expertgruppens rapport är nu färdig och förslaget är att utbildningen ska vara kvar i Skinnskatteberg.

Utredningen uttalar sig mycket positivt om skogsmästarutbildningen i Skinnskatteberg och om Skinnskatteberg som utbildningsort:

Skinnskatteberg is a very unique institute and closely connected to the surrounding society and the forest industry. Its education is very important for the forest industry and attractive to the students. Also the employment situation of the graduates is very good. The education is functioning well and is cost-effective. It’s no doubt that the programme is needed and that Skinnskatteberg is the best place for that education.

Det uppges att SLU:s styrelse ska fatta definitivt beslut den 18 december. Med tanke på expertgruppens starka formuleringar förefaller det orimligt att styrelsen skulle kunna fatta något annat beslut än att bibehålla utbildningen i Skinnskatteberg.

Vargen kvar på första plats

Antal besök i april blev 497 (459 i mars) varav 429 (395) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,72 (1,73) och genomsnittlig tid per besök var 68 (65) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, USA, Tyskland, Nederländerna, Norge och Frankrike; ströbesökare från Chile, Colombia, Hongkong, Schweiz, Sydkorea och Thailand.

 
På tio-i-topplistan behåller vargen förstaplatsen. Nya på pallplats är karibackabrännvinet som enligt sägnen gör stark och vansinnig samt hotet mot SLU:s skogsmästarutbildning i Skinnskatteberg.

1.    Hu! nu är vargen här! (1:a)

2.    Karibackabrännvin (8:a)

3.    Hotet motskogsutbildningen i Skinnskatteberg (ny)

4.    Var ligger egentligen hjärtat avBergslagen? (7:a) 

5.    Ansvarsfull folkpartist också i Norberg (2:a) 

6.    Berättelsen om vad monarkin har betytt (4:a)

7.    Aningslöshet i nyspråket (5:a)

8.    Cykelparken iSkinnskatteberg (ny) 

9.    Dyrbar tröst (ny) 

10.  Hurra för den akademiska ankdammen! (ny) 

Hotet mot skogsutbildningen i Skinnskatteberg

Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg

Sista skriket inom universitets- och högskolevärlden har en tid varit centralisering. Det gäller både geografiskt och organisatoriskt. Högskoleorter läggs ned. Högskolor kombineras i nya grupperingar. Institutioner slås samman till storinstitutioner. Inom universiteten försöker man bryta ned fakulteters och institutioners traditionella självständighet som ersätts med befälslinjer. Nu hotas Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg av nedläggning. Ska detta bli nästa offer i centraliseringstrenden?

Det är inte lätt att veta vad som ligger bakom centraliseringsvågen. Det är säkert en kombination av orsaker: Sammanslagningen ger större enheter som man tror ska få större tyngd i budgetprocesserna. Samhällsklimatet präglas för närvarande av centralisering. Organisationstrender är ofta moden präglade av samhällsklimatet. Statsmakten med utbildningsministern i spetsen tror att ”stor” är detsamma som ”bra”. Man ska inte heller blunda för det akademiska intrigspelet. Sammanslagningar och nedläggningar öppnar möjligheter för gamla antagonister att ”ge igen för gammal ost.”

Som verksam vid Förvaltningshögskolan vid Göteborgs Universitet i mer än 12 år känner jag väl igen alla dessa tendenser. Förvaltningshögskolan var, trots stora framgångar, under hela denna tid hotad och hoten kunde ofta spåras tillbaka till samma person(er) som räknade med att stärka den egna ställningen genom att hota andras existens.

Skogsmästarskolan är en del av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Hotet mot skolan kommer i en intern byråkratutredning vid SLU. Jag vet inte tillräckligt om SLU för att ha en bild av vad som ligger bakom hotet. Men jag skulle bli förvånad om det inte är detsamma som i andra fall: imperiebyggande, modetrender, förväxling av kvalitet och kvantitet och personliga motsättningar och fiendskap.

Utredaren föreslår att utbildningen ska flyttas till Uppsala. Institutionens tf prefekt Staffan Stenhag tror att det kan innebära att många av de utbildningsmoment som nu utförs i skogen – som det finns gott om i Skinnskatteberg – i fortsättningen får göras inomhus i Uppsala.

Jag tycker att jag känner igen mycket av attacken mot Skogsmästarskolan. Envetenheten i attackerna är ett sådant drag. Redan 1990/91 hotades verksamheten på precis samma sätt: en enmansutredare inom SLU föreslog nedläggning. Ett annat drag är att man struntar i framgångarna. Att forskargruppen Skog-Landskap-Samhälle” med bas i Skinnskatteberg har fått ett anslag från forskningsrådet Formas om totalt 25 miljoner kronor struntar man i.

Professor Per Angelstam vid forskargruppen säger: – Att vi som är baserade i glesbygd genom detta anslag utses som en stark forskningsmiljö ser vi som ett kvitto på att forskning om hållbar utveckling måste ske både lokalt, regionalt och internationellt.

Att Sparbanksstiftelsen Nya satsar fem miljoner på ett kompetenshöjningsprojekt struntar man i. Stiftelsens verkställande tjänsteman Jan Dahlberg säger: – Skogsmästarskolan är ett prioriterat projekt eftersom det har enorm betydelse för Skinnskatteberg som ort.

Det finns med andra ord all anledning att misstänka att hotet mot Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg vilar på lika skakig saklig grund som många liknande centraliseringsförsök i högskolevärlden.