Det hände i november i Skinnskatteberg

 1947 Skogsgymnasister

I rymliga herrgårdsrum, där skönt utsirade vägglister och antika kakelugnar vittnar om en gången tids storhet, pluggar 22 unga män som bäst på en examen, som ännu inte är så allmänt känd. De ska bli skogsmästare, och ungefär 1 ½ år får de för den sakens skull tillbringa på Skinnskattebergs herrgård nära Fagersta i vacker Bergslagsbygd. Här har man ett slags skogligt gymnasium, där endast en elit av skogsmän slipper in. Denna utbildning startades 1945 och de närmare riktlinjerna för den har dragits upp av skolans rektor, jägmästare Claes Danell. (DN 9/11 1947)

1947 Pontus Nohre

Varje år delar kommunstyrelsen i Skinnskatteberg ut stipendier till ett antal elever på gymnasieskolan från Pontus Nohres stiftelse. Enligt kommunens hemsida kan man få stipendier om man studerar efter grundskolan och är folkbokförd i Skinnskatteberg, men man kan också få bidrag som ”stärker rikets försvar främjar barn eller ungdomsvård eller fostran och utbildning, vår av behövande ålderstigna, sjuka eller funktionshindrade, främjar vetenskaplig undervisning eller forskning.”

Pontus Nohre var landsfiskal i Skinnskatteberg på 1918 - 1942, och han har i den här serien av inlägg dykt upp flera gånger. Men landsfiskalen var också kapitalist, och samlade på sig en ansenlig förmögenhet. Ur denna donerade han till en rad olika fonder medel till som han såg det behjärtansvärda ändamål. Något mindre trevligt är att den gode fiskalen också var medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland, som var en nazianstucken organisation.

I materialet i DN-arkivet dyker Pontus Nohre i rollen som donator upp första gången den 18 november 1947:

Förre landsfiskal Pontus Nohre i Skinnskatteberg har genom gåvobrev förordnat att 36.500 kr. omedelbart överlämnas till Skinnskattebergs kommun att av dess kommunalnämnd förvaltas under benämningen ”landsfiskal Pontus Nohre donationsfond” och att 18.350 kr. överlämnas till Karbennings socken att förvaltas av dess kyrkoråd under namnet ”Bergsman Matts Erssons och landsfiskal Pontus Nohres donationsfond”. Avkastningen skall årligen användas till stipendieutdelning för studier och yrkesutbildning av ”välartade barn inom församlingarna.” (DN 18/11 1947)

På självaste julafton 1947 meddelades det att fonden i Skinnskatteberg nu fått 100 000 kronor i börsnoterade svenska värdepapper och fonden i Karbenning 50 000 kronor. Vidare rapporteras om fonden ”Pontus Nohres och hans moder Anna-Karin Johanssons stiftelse” som avses ge bidrag till studerande oavsett var i landet de bor.

1954 var det dags igen för en donation: denna gång till husmödrar:

BAGGÅ, fredag.

Husmorsgärningen bör inte komma i skymundan. En husmor som strävat i många år med stior familj, kanske under små omständigheter, bör ha ett synligt tecken på vilket duktigt fruntimmer hon är – på så sätt undgår hon också att känna sig undervärdig i jämförelse med yrkeskvinnan, vars insats syns mera utåt. Det är en av grundtankarna i förre landsfiskalen Pontus Nohres senaste donationsbrev på 100.000 kr., varav 25.000 utgör den nya husmoderfondens grundplåt. Fördelningen av utmärkelsetecken, som föreligger i vackra förslag, skall skötas av landshövdingen i Västerås, och det antyder att fonden så småningom skall berikas med nya gåvor. (DN 18/9 1954)

Den 17 februari 1955 rapporteras att landshövdingen Ragnar Casparson nu har valt ut sju husmödrar som vid årets jordbruksdag den 4 mars ska få pris ur Pontus Nohres fond för förtjänstfull husmoderlig gärning. Bland vinnarna fanns t ex fru Elin Pettersson från Kolsva som fött elva barn. Två var fru Anna Margareta Lindberg, också från Kolsva med tio barn. Priserna utgörs av kontanta penningbelopp samt en speciellt komponerad brosch i blått och guld.

En annan uppsättning av Pontus Nohres donationsfonder var fonderna för skytte: ”Pontus Nohres skyttestiftelse”, ”Pontus Nohres skyttestiftelse för Västmanland” och ”Pontus Nohres stiftelse för skolungdomens vapenövningar”

Den gamle landsfiskalen motiverade själv sitt skytteintresse som han haft sedan barndomen:

Jag var ute med några andra smågrabbar och lekte med salongsgevär. Plötsligt gick ett skott av och tog vägen genom foten. Grabbarna trodde att det tagit i marken. Utan att låtsas om nånting gick jag hem. ”Mamma”, sa jag, ”skulle du bli ledsen om jag sköt mej.” Inget svar. Upprepad fråga. ”Gosse. Så du pratar.” Nu började det sippra blod på golvet. ”Mamma, jag har verkligen skjutit mej i foten…” (DN 29/12 1955)

 1948 Brandbil till skogsmästarskolan

Styrelsen för Statens skogsmästarskola i Skinnskatteberg anhåller hos regeringen om bemyndigande att som gåva av skogsförsäkringsaktiebolaget i Stockholm motta en fullständigt utrustad skogsbrandbil med tillhörande tankvagn. Skolans elevkår är reservbrandstyrka i Skinnskatteberg. (DN 16/11 1948)

1949 Red Top: Ur ”Hyrkuskens berättelser”

Vi passerade gamla nedlagda hyttor och bruk och kom så småningom till Skinnskatteberg, ett samhälle som i fråga om naturskönhet gott kan mäta sig med de berömdaste turistorter. En stor knallblå sjö, skogiga höjder och björkstammar rosa som smultronglass i vintersolen. På västmanländska heter det Skinnsberg. Dialekten är mycket särpräglad… (DN 1/11 1949)

 1952 Explosion vållade driftsstopp i gruva

En explosion i en transformator vållade på tisdagen totalt driftstopp i Riddarhytte AB:s samtliga gruvor. Stora delar av Skinnskattebergs kommun mörklades även, och först sent på kvällen kunde man ordna strömleverans med provisoriska ledningar. Vid explosionen i transformatorn uppstod en häftig oljebrand varvid samtliga strömförande ledningar i transformatorn smälte ned. Reparationsarbetet blir omfattande, och man vet ännu inte om driften vid gruvorna kan återupptas under onsdagen. (DN 26/11 1952)

 1964 Solidaritetsaktioner av folkhögskolans elever

Eleverna vid folkhögskolan i Skinnskatteberg förbereder en demonstration i Avesta på lördag. Opinionsyttringen riktar sig mot Avesta jernverks engagemang i Sydafrika som företagsledningen i en skrivelse från eleverna uppmanats att ompröva. (DN 27/11 1964)

 Efter att demonstrationen genomförts publicerade DN ett referat där den genomgående tonen var att förminska betydelsen av aktionen. Artikeln rubricerades: ”Klent intresse i Avesta för elevers protesttåg.” Det framgår av artikeln att ”Avestaborna ägnade demonstrationen ett förstrött intresse.” Stadens borgmästare Erik Persson säger: Då jag gav gruppen tillstånd till demonstrationen avsåg detta inte de kränkande texterna på banderollerna.  Dessa hade jag ingen vetskap om. Ungdomarna vet väl knappast vad det hela rör sig om. Jag skriver det hela på den ungdomliga obetänksamhetens konto.” (DN 29/11 1964)

Den norska socialpsykologen Berit Ås gjorde idén om härskartekniker bekant för en bredare publik. En av dessa är ”förlöjligande” som beskrivs som ”att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig.”

 Men folkhögskoleeleverna lät sig inte nedslås utan riktade härnäst sina protester mot Asea i Västerås. En av parollerna var ”Negerns död – Aseas bröd.” Ett 70-tal deltagare från elevrådet vid Skinnskattebergs folkhögskola och Skinnskattebergs Sydafrikakommitté demonstrerade i centrala Västerås. Den lite förlöjligande rapporteringen från Avesta följdes upp: ”… plakat … bars genom dentrala Västerås på lördagsmiddagen och … passerade förbi Aseas lördagsstängda och tysta huvudkontor. Direktör Curt Nicolin, för närvarande på Nya Zeeland … har avstått från kommentarer till demonstrationen.” (DN 9/5 1965)

 Demonstrationen fick ett efterspel hos Justitie Ombudsmannen. Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd påstod i en anmälan till JO att polisintendenten Lennart Terrvik i Västerås censurerat plakat i demonstrationen. Han ska ha krävt att få se parollerna i förväg och därvid ha förbjudit tre texter: ”Asea hjälper Verwoerd begå mord på Afrikas jord”. ”Deras död, Aseas miljoner” och ”Stoppa morden.” (DN 11/12 1966)

 Terrvik förnekade i ett yttrande till JO att han skulle ha censurerar demonstrationens paroller. Arrangörerna hade fått avslag på sin ansökan om att ordna en demonstration, men det var på grund av att trafiken i Västerås centrum var som mest intensiv vid den avsedda tidpunkten.

 Men Terrvik hade också upplyst demonstranterna om att han ansåg att några texter enligt hans mening inte var lämpliga. Demonstranterna fick ställa upp vilka plakat de ville, men polisen hade rätt att avlägsna plakat vars innehåll strider mot lagar eller är stötande (DN 31/12 1966).

Nästa gång solidaritetsaktioner av folkhögskolans elever rapporteras i tidningen är 1977 när 28 eritreanska flyktingar hotades av utvisning:

SKINNSKATTEBERG, fredag.

— Regeringen måste låta våra kurskamrater och de övriga 28 eritreanska flyktingarna stanna i Sverige!

Det kräver elever, lärare och övrig personal vid folkhögskolorna i Malung och Skinnskatteberg. De kommer på måndag och tisdag att matvägra i protest mot invandrarverkets beslut att skicka tillbaka 30 eritreanska flyktingar till svälten och osäkerheten i Sudan. Två av de 30 flyktingarna går i dag vid var sin av de två folkhögskolorna. (DN 19/2 1977)

Skolans rektor stöder aktionen: ”Ett härligt initiativ” säger han till tidningens reporter. Också de boende i området stöder aktionen. Stockholms flyktingråd gav genom en inlaga till regeringen sitt stöd till aktionen och de utvisningshotade eritreanerna (DN 22/2 1977).

Aktionen blev framgångsrik. Den 17/5 1977 rapporterades att den utvisningshotade eleven vid Skinnskattebergs folkhögskola skulle få stanna.

I oktober 1987 ockuperades fyra hus i kvarteret Mullvaden på Södermalm i Stockholm. Ockupanterna ville förhindra rivning av husen. Ockupationen varade i nästan ett år. Den 20 september 1978 stormade polisen husen. Mot detta protesterade elever och lärare vid folkhögskolan i Skinnskatteberg:

Under rubriken ”Krossad folkvilja” publicerades följande upprop:

Vi fördömer politikernas magisterstyre och prestigemässiga handlande vid Mullvaden. De har o stället för att hålla en demokratisk debatt och tillsätta den av ockupanterna önskade opartiska utredningen gått in för att krossa folkviljan med polisvåld.

Mullvaden är bara ett exempel på det spekulativa miljömordet i Stockholms innerstad och övriga landet. Vi måste fortsätta kämpa för rätten att forma vår egen miljö var vi än bor i landet.

Elever och lärare vid Skinnskattebergs Folkhögskola

Stormningen av Mullvaden

1972 ”Omröstning om socialbidrag”

Socialnämnden i Skinnskatteberg har beslutat att gå ut och fråga allmänheten om man skall ändra socialhjälpstaxorna. (DN 9/11 1972)

Enligt förslaget som utarbetats av en gemensam grupp i Västmanlands län höjs bidraget till äkta makar från 600 kronor i månaden plus hyran till 750 kronor plus hyran. Socialnämnden har beslutat att innan man tar beslut i ärendet ska man höra vad allmänheten tycker.

 1974 Risk för översvämning

— Nu måste det sluta regna. Annars blir det stora problem. Det säger kraftverksmaskinist Ingemar Andersson vid Uddeholms AB som är en av dem som sköter kraftstationen i Skinnskatteberg och därmed också ansvarar för vattennivån i Hedströmmen och sjöarna Övre och Nedre Vättern. (DN 20/11 1974)

1976 Sångstund inställd

I Hed, som hör till Skinnskattebergs kommun, skulle det bli stor trubadurafton med kändisarom Sven-Åke Andersson och Gunilla Dahlman från Stockholm.

Men vad hände?

Jo, inte en enda människa utöver tre personer från arrangörerna ABF och kulturnämnden kom. Trubadurerna fick följaktligen återvända till Kungliga huvudstaden med oförrättat ärende. (DN 28/11 1976)

1977 Nu blir skogsmästarskolan universitet

Sveriges Lantbruksuniversitet invigs i Uppsala av kungen. Invigningen var mest ceremoniell. SLU hade fungerat sedan i juli när lantbrukshögskolan, skogshögskolan, veterinärhögskolan och veterinärinrättningen i Skara slagits samman. I och med inrättandet av SLU blev också skogsmästarskolan i Skinnskatteberg en del av universitetet (DN 26/11 1977).

Sammanslagningen av fackhögskolor och bildandet av nya högskolor, däribland SLU, var en del av den stora högskolereformen 1977. Denna innebar bl a att i stort sett all eftergymnasial utbildning skulle inordnas under högskolebegreppet och bedrivas vid universiteten och de nyinrättade regionala högskolorna.

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här.