Hoppsan! Tidning försvunnen igen.

Också idag var Dagen Nyheter försvunnen ur brevlådan. Träffprocenten, d v s procent av alla årets dagar hittills som tidningen legat i lådan, är därmed 30,6 procent. Sen sist har faktiskt några tidningar kommit i rätt tid. Så 30,6 är inte något nytt bottenrekord, utan faktiskt en uppgång från 30,5 med en hel tiondels procent. Kör på så, så går det att komma upp till rekordnivån 33 procent till nyårsafton!

Jubiléer firade i huvudstaden

Vi har varit tillsammans med Linnea i Stockholm ett par dar för att fira Doris 9-årsdag (och även hennes mammas födelsedag). Grattis båda två!

Varför havererade dialogmötet om vindkraft?

På Skinnskattebergs kommuns havererade medborgardialog om vindkraftutbyggnaden var en fråga som bidrog till haveriet att många av de närvarande inte bodde i kommunen. De hade kommit mobiliserade via sociala medier för vindkraftmotståndare för att komma och ”säga ifrån”.

Det här har att göra med det oklara medborgarbegreppet i termen ”medborgardialog”. För det första kan man konstatera att det inte kan vara ett juridiskt medborgarskap (alltså bara svenska medborgare) som avses. Det finns faktiskt inget kommunalt medborgarskap i den meningen. Man är medborgare i en stat. I kommuner finns istället ett medlemsbegrepp. Medlem i kommunen är den som bor i kommunen, äger fastighet i kommunen eller ska betala kommunalskatt i kommunen. Fastighetsägare kan vara personer som bor i andra kommuner eller till och med juridiska personer som företag. Jag tror inte att Skinnskattebergs kommun vill räkna företag på orten eller någon annanstans men fastighetsägare i kommunen till de ”medborgare” som man vill ha dialog med.

I samhällsvetenskapliga sammanhang används ”medborgare” ofta i en bredare betydelse. Det betyder då alla som bor inom ett politiskt systems gränser. Medborgare i Sverige är de som bor i Sverige. Medborgare i Skinnskatteberg är de som bor i Skinnskatteberg. I den policy för medborgardialog som kommunen har fastställt skriver man ” Medborgardialog omfattar alla som bor, lever och verkar i Skinnskattebergs kommun. I vissa frågor gäller det specifika grupper i vår kommun, i andra frågor bjuder vi in alla och i vissa fall behöver vi kombinera flera olika målgrupper.” För mig låter det närmast som det bredare medborgarbegreppet.

En annan fråga är om det också omfattar personer som bor utanför kommunen. Många är ju på olika sätt berörda av kommunens beslut och åtgärder utan att bo i kommunen. Sommarstugeägare kan vara en sådan kategori. Inpendlande arbetskraft är en annan. Personer bosatta någon annanstans som använder service i kommunen. Det förefaller som om sommarstugeägare bosatta utanför kommunen innefattas i Skinnskattebergs medborgarbegrepp. De ”lever” åtminstone ibland i kommunen. Och de är ju faktiskt medlemmar. Hur det är med de båda andra föreslagna kategorierna ska jag låta vara osagt. Jag tror inte att de faller in i kommunens medborgabegrepp. Men jag vet inte.

Riktigt spännande blir det när vi talar om boende i andra kringliggande kommuner, som utan att korsa gränsen blir berörda. Om det nu är några lokala konsekvenser av vindkraften hör de förstås till de berörda. Men man skulle ju faktiskt kunna argumentera för att hela Sveriges befolkning blir berörda. Om Skinnskattebergs kommun säger absolut nej till utbyggnad av vindkraften, så blir det ju de andra som får ta på sig den uppgiften, och de eventuella olägenheter som följer därmed. Hela den svenska befolkningen är då ett folk – ett demos – på en högre nivå, som borde utöva det demokratiska inflytandet istället för de boende i kommunen. Att hävda att även andra än de som bor i kommunen berörs är i själva verket ett argument för att avskaffa det kommunala vetot.

Och utbyggnad av vindkraft är ju inget självändamål. Den syftar till att underlätta den elektrifiering som ska bidra till att hejda den globala uppvärmningen. Det, och här svindlar tanken, hela världens befolkning till ett demos på en ännu högre nivå.

Nu tror jag egentligen inte att det var närvaron av några utsocknes som var problemet som fick dialogmötet att krascha. Det var snarast så, att mötet kapades av en grupp med speciella intressen och syften. Möteslokalen var rigga med en anskrämlig modell av ett rödblinkande kärnkraftverk och ur högtalarna strömmade ett brus som omöjliggjorde samtal. Detta var förstås avsett att påverka någon: eventuella förespråkare för vindkraftutbyggnad, de närvarande representanterna för partierna, kommunen. Vad vet jag? Mötets inramning var därigenom inte opartisk.

För den här scenografin svor sig närvarande företrädare för kommunen fria. Istället pekade de på en av deltagarna Björn Lagerman från Lindesberg. Han grep också snabbt ordet och ställde sig vid podiet vänd mot åhörarna och började med vad som uppfattades som en föreläsning. Det var då som sinnet rann på Fredrik Skog (V). Hans reaktion utlöste sedan moderatledaren Bo Öbergs gutturala rop ”Håll käften jävla idiot” varpå han av någon okänd anledning lämnade lokalen. Haveriet var ett faktum.

Om Lagerman kan nämnas att han är mycket aktiv i vindkraftmotståndsrörelsen. Han är ordförande i föreningen ”Motvind Norrmogen” som såvitt jag kan förstå på något sätt är kopplat till föreningen ”Motvind Sverige”. Denna drivs av en kvinna bosatt i Istanbul och som på sina sociala medier ofta delar och gillar inlägg av SD-politiker. Föreningen tycks också vara närstående till Föreningen Svenskt Landskapsskydd (FSL). Flera personer med koppling till FSL har länge varit aktiva i motståndet mot vindkraft, ja till och med aktiva klimatförnekare. Dit hör en pensionerad militär från Skövde, en f d bankdirektör och en skånsk greve. Flera kopplingar finns mellan detta nätverk och Sverigedemokraterna.

Det var i detta getingbo som Skinnskattebergs kommun ville genomföra en medborgardialog. Av flathet accepterade man att dialogmötet kapades av en ledande person ur detta nätverk. 

Midsummer in Dalecarlia

 

Midsommarafton. På den övre bilden smörjer Linnea och Ingrid kråset på Tolvsbo Värdshus i Söderbärke (i Dalarna som sig bör på midsommar). Undre bilden är emellertid från Västanhed.

Rubriken har jag hämtat från den klassiska View-Masterskivan "Midsummer in Dalecarlia" som jag kommer ihåg från 1955. View-Master var, kan man säga en analog version av VR-glasögon för stillbilder, men dock tredimensionella.

Här satsas det på chefer, handläggare och administratörer

”Vård, skola och omsorg” är ett mantra som politiker från alla möjliga partier brukar upprepa titt som tätt. Det är det som det är viktigast att satsa på. Skinnskattebergs kommun är inget undantag. Men när man tittar på vilka summor som satsas i budgeten framträder en annorlunda bild. Under åren 2019 – 2022 har de pengar som tilldelats vård- och omsorgssektorn minskat med mångmiljonbelopp varje år. Ännu mer märkligt är att sektorn varje år har överskridit sin budget och gjort av med mer pengar än de fått sig tilldelade i budgeten. Förra året uppgick underskottet till rekordbeloppet nästan 15 miljoner kronor. Det verkar som om de politiker som har makten inte riktigt vill ta till sig att ”Vård, skola, omsorg” är dyrbart, och att de trots budgetunderskotten tilldelar verksamheten allt mindre med pengar.

Hur man tänker framstår som obegripligt. Kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) gjorde ett försök när kommunfullmäktige behandlade bokslutet för 2021. Hon påstod där att rekordunderskottet berodde på pandemin. Kommunrevisionen har låtit göra en granskning av den ekonomiska styrningen av vård och omsorg. På ett par punkter uppger intervjupersoner som fått försöka förklara underskotten att pandemin var orsaken. Det krävdes mer personal i äldreomsorgen för vaccineringsverksamheten och det blev också extrakostnader för skyddsutrustning. Men de allra flesta av de verksamheter som räknas till vård och omsorg har inte nämnt något om pandemikostnader.

När budgeten för 2021 skulle antas menade SD-führern Ewa Olsson Bergstedt att det fanns överkapacitet i äldreomsorgen. Pengar var inte allt. Man kunde arbeta effektivare. Springa fortare kan man förmoda. Grattis alla som jobbar i äldreomsorgen.

Alltså beror budgetöverskridandet 2021 enligt kommunalrådet på pandemin. Vad budgetöverskridandena tidigare år kan bero på finns ingen förklaring till. Kommunrevisionens granskning visar åtminstone att vård- och omsorgssektorn i Skinnskatteberg inte är dyrare än i andra jämförbara kommuner. Den enda förklaring som getts är Ewa Olsson Bergstedts: De anställda är ineffektiva.

Det är uppenbart att kommunen år efter år har anslagit på tok för lite pengar till vård och omsorg (trots parollen om att det är detta som det ska satsas på). I budgeten skapas på det sättet ett utrymme för annat. När sen vård och omsorg av omständigheterna tvingas göra av med mer pengar skapas ett underskott som jagar på chefer och personal att göra besparingar och nedskärningar, eller som SD skulle ha sagt, att springa fortare.

Vart tar då pengarna vägen? Om man tittar på kommunens olika verksamheter över tid, är det uppenbart att det finns en sak som ständigt växer. Det är byråkratin. Nya chefstjänster inrättas, gamla utvidgas. Nu senast rekryterat man, utan politiska beslut, en kanslichef, som enligt jobbannonsen tycks ha samma uppgifter som de två kommunsekreterare man redan har.

Figuren kommer från kommundatabasen Kolada och visar antal månadsavlönade i administrativt arbete under åren 2008 – 2021 för Skinnskattebergs kommun och för alla småkommuner (färre än 5 000 invånare). 

Den blå kurvan som visar utvecklingen i Skinnskatteberg lutar stadigt uppåt. Under de 14 åren ökar antalet administrativ personal med inte mindre än 94 procent, d v s antalet nästan fördubblas. I jämförelsegruppen av småkommuner är ökningen mer måttliga 14 procent. Från 2014, d v s det år då de borgerliga tillsammans med Sverigedemokraterna tog över styret i kommunen går Skinnskatteberg om jämförelsekommunerna. Sen har det fortsatt av bara farten.

Om man går in undergrupper under ”administrativt arbete” finns det ännu häftigare siffror. Antalet handläggare har t ex under de här åren ökat med 300 procent. Ledningsarbete, d v s chefer, har ökat med 69 %.

Om man har lust kan man jämföra med utvecklingen i några yrken inom de ”prioriterade” verksamheterna vård, skola och omsorg. Så har antalet sjuksköterskor minskat med 8 procent, antal grundskollärare minskar med 18 procent och antal förskollärare med inte mindre än 41 procent.

Så går det till: Genom minskade anslag och sparbeting till vård, skola och omsorg blir det utrymme för fler administratörer, handläggare och chefer. Allt ackompanjerat av det bedövande stridsropet ”Vård, skola, omsorg!”

 

Om solidaritet och vindkraft, logik och etik

Många har undrat över begreppet ”solidaritet” som jag har använt i den upphetsade diskussionen om vindkraft. Det är framförallt vindkraftmotståndarna som inte förstår sig på vad jag menar med solidaritet.

Här ett typiskt citat från de många kommentarer jag har fått:

”Du och din stålskogsindoktrinerade klan av anhängare förstår uppenbarligen inte vidden av om vi på andra sidan badplatsen i Västanhed skulle få den vackra och tysta utsikten helt förstörd och utbytt av 25 st Eiffeltornshöga stålmonster som blinkar och bullrar dygnet runt … Du pratar om solidaritet. Ok. Så fint. Om du nu menar allvar med det så borde du förstå att påtvingad stålskog på landsbygden mot lokalbefolkningens vilja är raka motsatsen mot solidaritet. Men det är klart, det här med logiskt tänkande har aldrig varit Vänsterpartiets paradgren direkt.”

Så här är mitt resonemang:

1. Det råder en global klimatkris. Om detta råder en i det närmaste total enighet i forskningen, men även i politiken. Den politiska enigheten är till och med global. Det finns förvisso de som förnekar den globala uppvärmningen, framförallt i högerradikala grupper. Bland vindkraftmotståndare är det vanligare med sådan förnekelse, även om det inte kom fram sådana åsikter på det skandalösa vindkraftmötet som Skinnskattebergs kommun ordnade härom veckan.
2. Den globala uppvärmningen leder (redan idag) till att extrema väderhändelser blir vanligare. Det handlar om värmeböljor och störtregn. Detta har redan idag allvarliga konsekvenser som omfattande skogsbränder, torkkatastrofer, överdödlighet bland äldre, översvämningar. På sikt räknar man med att höjda havsnivåer blir ett än större problem. Hela önationer hotas av att helt enkelt försvinna.
3. Uppvärmningen beror på olika växthusgaser i atmosfären. Fokus har varit på koldioxid orsakade av förbränning av fossila bränslen. För att hejda ökningen av koldioxid i atmosfären måste vi minska förbränningen av fossila bränslen som kol, olja, bensin och naturgas.
4. Betydelsefulla källor till utsläpp av koldioxid är transporter och viss industri. Dessa måste övergå till andra energikällor än förbränning av fossila bränslen. För närvarande är elektrifiering med elektricitet producerad utan förbränning av fossila bränslen den lösning som finns tillgänglig och som utvecklas.
5. Alternativa sätt att producera elektricitet är t ex sol-, vind- och vattenkraft, men även kärnkraft. Kärnkraften har emellertid andra omfattande nackdelar. Även om det är sällan kärnkraftsolyckor inträffar (jfr Tage Danielsson: ”Om sannolikhet”) så är skadeverkningarna desto större. Tänk på Three Mile Island, Tjernobyl och Fukushima. Dessutom är det ett problem med avfall som är giftigt i osannolika 100 000 år.
6. Vindkraft svarar idag för omkring 20 procent av Sveriges elbehov, och är den enda energikälla som snabbt kan byggas ut och ge ett stort bidrag till elbalansen. Det finns förvisso nackdelar i detta avseende. Det handlar om svårplanerbarheten på grund av väderförhållanden, men metoder att lagra el utvecklas, och framförallt från industrin framhålls att vindkraft är den enda lösning som finns tillgänglig.
7. Vindkraftmotståndarna framhåller lokala konsekvenser av utbyggnaden. Det kan handla om vad som upplevs som förfulning. Det pekas också på buller och ljusstörningar. Detta menar man påverkar människors hälsa och ekonomi (minskande fastighetsvärden). Det finns också en påverkan på naturen. Insekter, fåglar och fladdermöss hotas. Särskilt i den lokala diskussionen har det framhållits att slitage av vingarna sprider skadliga mikroplaster, även om uppskattningarna av hur mycket detta handlar om varierar speciellt mycket.

Man kan ha vilken åsikt som helst om de olika lokala skadeverkningarnas omfattning och farlighet. Men både förespråkare och motståndare kan enas om att det finns sådana lokala ”kostnader” kopplade till utbyggnad av storskalig vindkraft. Problemet är att om bekämpandet av den globala uppvärmningen kräver en utbyggnad av vindkraften, så innebär ett lokalt generellt nej att problemet och uppoffringarna överlåts åt alla andra kommuner och orter. Det är med andra ord ett klassiskt fall av social fälla. Den som inte medverkar blir en fripassagerare.

I den argumentation som bedrivs nationellt mot vindkraft (t ex av Föreningen Svenskt landskapsskydd, Föreningen Motvind, Klimatrealisterna m fl) förekommer att man vänder sig mot de första tre punkterna i min sammanställning, d v s man förnekar klimatkrisen, dess orsaker och konsekvenser. I den lokala debatten har sådana argument varit sällsynta. I stället har fokus lagts på framförallt den sjunde punkten, d v s de lokala negativa konsekvenserna av utbyggnaden.

Det finns med andra ord olika grupper här vars intressen delvis står i motsättning till varandra:

1. Hela världens befolkning, av vilka stora grupper utsätts för ett rent existentiellt hot av klimatkrisen.
2. Befolkningen i andra svenska kommuner än nejsägarkommunen, som får ta på sig alla uppoffringar och lokala negativa konsekvenser av utbyggnaden av vindkraften.
3. Lokal befolkning i Skinnskattebergs kommun, som vill slippa de lokala konsekvenserna som förfulning, minskade fastighetsvärden och oro för hälsoeffekter.

När man låter handlandet vägledas av solidaritet kan det med andra ord vara en fråga om att välja. Rimliga kriterier för valet tycker jag är dels hur många som påverkas och allvarligheten i skadorna som de riskerar att utsättas för. Detta är inte, som kommentatorn tycks tro en fråga om logik. Det är en fråga om etik och moral. Jag gör bedömningen att fler påverkas på ett allvarligare sätt av klimatkrisen, och av att tvingas bära de lokala uppoffringarna än lokalbefolkning som förfasar sig över förfulning, sänkta fastighetsvärden och hälsoeffekter som det saknas entydig evidens för.

När jag talar om solidaritet i det här sammanhanget är det alltså en internationell och nationell solidaritet som går utöver upplevd förfulning och sänkta fastighetsvärden för lokala grupper.

 

Nytt rekord för tidningstjuven 30,5 procent

Tre tidningar (lördag, söndag, måndag) stulna idag. Därmed friseras det tidigare bottenrekordet något. Av årets hittills 164 dagar har DN legat i lådan 50 dagar. Det motsvarar 30,5 procent. Det tidigare rekordet var 30,8.

Utdelningsstatistik för DN år 2022 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	6	3,7
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	89	54,3
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	10	6,1
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	9	5,5
Dagar med tidning på rätt dag	50	30,5

 

Se SVT:s bilder från Skinnskattebergs vindkraftmöte

Foto: Audrey Erath/SVT

Klicka här för att se SVT Nyheter Västmanlands bilder från Skinnskattebergs kommuns möte om vindkraft, som togs över av vindkraftmotståndare och där Moderaternas Bo Öberg kallar Fredrik Skog (V) "Jävla idiot."

Skinnskattebergs kommun anordnar anti-vindkraftsmöte

Just hemkommen från en av Skinnskattebergs kommun anordnad ”medborgardialog” om vindkraft, kan jag inte undgå att fundera över vad jag har varit med om. Lokalen var riggad med en anskrämlig modell som påstods föreställa ett vindkraftverk som stod där vid podiet och blinkade. Ur högtalaranläggningen strömmade ett ljudligt brus, som omöjliggjorde samtal i vanlig ton.

Lokalen var i huvudsak fylld med personer som tycktes känna varandra och som applåderade varje inlägg mot vindkraft. Jag försökte tala för solidaritet med andra kommuner i Sverige som måste ta det eventuella obehaget med vindkraft, och solidaritet med de människor som kommer att drabbas av klimatförändringarna.

En av de ivrigaste motståndarna spände då ögonen i mig och meddelade på ett sätt som var avsett att få mig att känna mig skyldig att det dör ett barn var 40:e sekund. Ett annat snille, tyvärr liksom jag från Västanhed menade att hans hus skulle sjunka i värde eftersom det bara var 1,5 kilometer därifrån till en tidigare planerad vindpark i Köpings kommun. Att vi bor 7 km norr om kommungränsen imponerade inte, utan han vidhöll att det bara var 1,5 km. Dessutom var det inte alls fastighetsvärdet det handlade om.

Det har sen framkommit att vindkraftmotståndarna mobiliserats dit via ett par facebookgrupper för sådana. Ett inlägg tycker att det är ”viktigt att vi blir många på mötet som säger ifrån … Kom dit och gör din röst hörd”. På en annan sida utropar Kommunfullmäktiges andre vide ordförande Elisabeth Åberg (L): ”Ni är såååå välkomna torsdag kl 18.00 på allaktivitetshuset Sture” ackompanjerat av tre tummen upp som hon tycks ha satt dit själv.

Vem som har ansvaret för att lokalen riggats på ett propagandistiskt sätt var inte möjligt att få svar på. Både kommunalrådet som var där och miljöchefen som ledde mötet svor sig fria. De pekade på en gubbe i publiken. Men han kan ju inte ansvara för utsmyckningen. Någon måste ha tillåtit det. Ett allvarligt övertramp.

 

Grälsjuk politiker startar tjafs om brandstationen

När Skinnskattebergs fullmäktige i maj diskuterade Folkinitiativet mot 55-miljonersbrandstationen sa den socialdemokratiska ledamoten Helena Nykänen från talarstolen, att nu skulle hon minsann tala om vad Folkinitiativet hade kostat skattebetalarna. Inte mindre än 3,5 miljoner hade det kostat. Så Folkinitiativet var minsann inte gratis.

Nu har det utbrutit ett tjafs på Facebook-gruppen ”Värt att veta i Skinnskatteberg” med deltagande av såväl socialdemokratiska som vänsterpartistiska kandidater.

Var Nykänen påstående verkligen sant? Jag förmodar att hon menade, att när 55-miljonersprojektet stoppats och man beslutat att börja på ny kula, så var diverse planerings- och projekteringskostnader förgäves. Men varför blev det så? Var det verkligen Folkinitiativets fel?

Så här var historien:

Steg 1: Den borgerliga oppositionen (inklusive förstås Sverigedemokraterna) drev på beslutet om 55-milleprojektet trots att de väl visste att minst 14 av fullmäktiges ledamöter var emot. Drivande var högerledaren Bo Öberg ivrigt påhejad av den utköpta kommundirektören Marie Tollefsen Markström (M).

Steg 2: Beslut fattades i januari i år av fullmäktiges borgerligt-sverigedemokratiska majoritet. Beslutet hade allvarliga brister. Bland annat sas inget om hur projektet skulle finansieras. Ansvariga var förstås även nu Öberg och Tollefsen Markström.

Steg 3: Eftersom beslutet inte var fattat i laga ordning bestämde sig företrädare för Folkinitiativet, men även Socialdemokraterna att överklaga beslutet till Förvaltningsrätten.

Steg 4: Förvaltningsrätten upphävde det olagliga beslutet. I och med att det inkomna anbudet inte längre var giltigt så var 55-milleprojektets öde beseglat.

Steg 5: Fullmäktige i måndags beslöt enhälligt att börja på ny kula med en ny utredning enligt Folkinitiativets linje. Någon folkomröstning var därför inte längre aktuell.

Nå, vem var det nu som slängde 3,5 miljoner i sjön. Om orsaken till stoppet för projektet var steg 1 eller två, så får väl fullmäktiges borgerliga och sverigedemokratiska ledamöter ta på sig ansvaret.

Om man istället anser att det var på steg 3 som projektet gick i stöpet, så får de överklagande ta på sig ansvaret, d v s Folkinitiativet och Socialdemokraterna, d v s Nykänens eget parti.

Om man tror att det avgörande för att stoppa byggprojektet var i steg 4, så är det väl närmast Förvaltningsrätten i Uppsala som får ta på sig skulden för de 3,5 miljonerna.

Slutligen i steg 5 där fullmäktige beslutar om ny utredning. Här är det hela kommunfullmäktige som får ta på sig ansvaret.

Det är förstås en smaksak vilket man väljer. Men faktum är ju, att ju tidigare i berättelsen som det hade gjorts annorlunda, desto rimligare är det att lägga ansvaret dit. Som jag ser det är det de båda förta stegen som är avgörande. Här styr borgerligheten och Sverigedemokraterna anförda av Öberg (M) och påhejade av Tollefsen Markström (M) in på en väg som leder till 55-millebrandstationens ändalykt.

Nykänens uttalande kan bara ha ett syfte: Att grälsjukt sätta igång ett tjafs där Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ställs emot varandra. Det försvårar förstås bildandet av ett nytt styre i kommunen efter valet. De som framförallt tjänar på det är de borgerliga och Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna borde ta tydligt avstånd från Nykänen och hennes agerande uppenbart i tjänst hos Öberg (M) och Tollefsen Markström (M).

 

Skinnskattebergs fullmäktige den 13 juni

Få svar på allmänhetens frågestund

Sheila i fullmäktiges 
talarstol

Sheila Imamovic Skog ställde på allmänhetens frågestund fyra frågor. Svaren hon fick var knapphändiga. Första frågan gällde det eftersatta underhållet på Masbo IP. Kommunalrådet svarade ”Det var inte meningen att det skulle bli så här”. Nästa fråga gällde hanteringen av kommunrevisionens budget, som i strid med lagen handlagts av Kommunstyrelsen. Fullmäktiges ordförande svarade att ”det var en tilläggsbudget som måste hanteras annorlunda”. Den tredje frågan rörde förra mötets behandling av frågan om ansvarsfrihet för Kommunstyrelsen. Personer som inte utsetts till justeringspersoner hade justerat protokollet. Fullmäktiges ordförande svarade att ”det var fel, men det hade ingen betydelse.” Sista frågan rörde beslutet vid fullmäktiges förra möte att ”bordlägga frågan om folkomröstning om brandstationsbygget till dess att beslut om en ny utredning fattats”. Det sista om att det skulle beslutas om en ny utredning innan man tog ställning till om det skulle bli en folkomröstning eller ej fanns inte i protokollet. Fullmäktiges ordförande svarade frankt att ”något sådant beslut hade aldrig fattats.”

Försäljningen av Klockarbergsvägen 8 till Statens Bostadsomvandling (SBO)

Också det här var ett beslut vid fullmäktiges majmöte, som gått fel. Det fanns i beslutet ett formellt  fel, som var i det närmaste identiskt med det tidigare beslutet om brandstationsbygget. När det gäller brandstationen ledde detta till att Förvaltningsrätten upphävde beslutet, och eftersom det tidigare överdyra anbudet inte längre gällde, stoppades hela projektet. Men i SBO-beslutet hade Kommunstyrelsen inte tagit lärdom och upprepade samma fel. Bo Öberg (M) som i åratal, förmodligen av ideologiska skäl, förhalat omvandlingen till moderna seniorlägenheter, var inte sen att överklaga. Och se! Förvaltningsrätten beslöt att utfärda förbud att verkställa beslutet till dess att dom fallit. Kommunstyrelsen försökte nu rätta till det hela genom att föreslå fullmäktige att upphäva beslutet från i maj och fatta ett nytt beslut, som man menade var formellt felfritt. Så blev också fullmäktiges beslut. Vi får väl se om man den här gången lyckats navigera rätt i paragrafdjungeln.

Fullständig framgång för Folkinitiativet

För att dra tillbaka kravet på en folkomröstning i frågan om bygget av 55-miljonersbrandstationen ställde Folkinitiativet, undertecknat av nästan var femte väljare två krav. För det första måste det överdyra projektet stoppas, och för det andra måste man genomföra en ny utredning. Det första villkoret var redan uppfyllt sedan Folkinitiativet haft framgång i Förvaltningsrätten. Fullmäktige beslöt nu att det skulle genomföras en ny utredning i linje med Folkinitiativets krav. Även det andra villkoret uppfylldes, och därigenom drogs så att säga automatiskt kravet om folkomröstning tillbaka. Det som har hänt i den här frågan är viktigt eftersom det visar att engagerade medborgare kan påverka kommunens beslut.

Granskningskommission

För att granska hur kommunen följer lagar och domstolsbeslut och hur Kommunstyrelsen verkställer Fullmäktiges beslut kräver Vänsterpartiet i en motion att en parlamentarisk kommission tillsätts. Motionen remitterades, som lagen föreskriver, till Kommunstyrelsen för yttrande.

  

Läs om maktkampen i Strömfors (fjortonde delen)

 

Strömfors är ett litet mellansvenskt brukssamhälle. Under snart ett år har kommunalpolitiken i Strömfors skakats av en kris. Det har varit en maktkamp mellan Arbetarpartiet och Framstegspartiet, Bondepartiet, de Konservativa och det högerextrema Fosterlandspartiet. De borgerliga har allierat sig med den nya kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund.

Nu finns boken om maktkampen i Strömfors. Den publiceras här på bloggen som följetong. Här kommer nu det fjortonde avsnittet. I det förra avsnittet kom det oundvikliga slutet. Kommunchefen sa upp sig och lyckades förhandla till sig en hyfsad fallskärm. Här ska vi göra en liten avstickare och se på de förändringar av det klassiska brukssamhället som har utgjort den sociala och politiska fonden till krisen. Nästa del publiceras den 11 juli. Där ska vi se på några lärdomar man kan dra av maktkampen i Strömfors. För gratis nedladdning av hela boken, klicka här.

Trevlig läsning!

 

11          Den nya bruksorten

Maktbalansen i den gamla bruksorten

Strömfors är ett gammalt brukssamhälle. Det dominerande företaget var länge ett stort träförädlingsföretag med sågverk och tillverkning av masonit. Brukssamhället som koncept hänger nära ihop med folkhemsidealets och ”den svenska modellens” höjdpunkt, framförallt under 1950-, 1960- och 1970-talen. Brukssamhället var ett tudelat samhälle men där de båda sidorna levde i fredlig samexistens och maktbalans.

Arbetarklassen levde sitt liv i hyreshuslägenheter och små egnahem. Livet ordnades av Rörelsen. Mamma och pappa träffade varann på dans i Folkets Park. De höll hand i mörkret på bion i Folkets Hus. Den lille telningen kunde så småningom skrivas in Solörnarna. Karriären gick vidare genom Unga Örnar, Ungdomsklubben och så småningom Partiet och Facket. Maten köptes på Konsum och PV:n försäkrades i Folksam. Utlandsresan till Italien ordnades av Reso. Så småningom återstod bara PRO och till sist Fonus.

Samhällets andra pol var notabiliteterna, disponenten, prästen, landsfiskalen, provinsialläkaren, överläraren, en och annan storbonde och kanske stinsen. Dit hörde också grupper som kände sig mer tillhöriga arbetarklassens motpol och som gärna ville känna sig vara närmare notabiliteterna. Där fanns brukets ingenjörer, bokhållare och andra tjänstemän, småföretagare, handlare, lärare och lärarinnor. De handlade i Brukshandeln och levde sina liv, om inte i herrgårdar och prästgårdar så i varje fall i villor i avgränsade områden som fick namn som ”Andra Sidan” eller ”Knapertäppan.”

I politiken röstade arbetarklassen på Arbetarpartiet. I alla fabrikssamhällen som hade namn på ‑berg, -fors och -hammar brukade Arbetarpartiet få omkring 70 procent av rösterna. Så, på arbetarklassens sida fanns också Kommunen. Men kommunen hade sin maktmotpol i Bruket. Det rådde ett slags maktbalans mellan de båda polerna. Kommunen skötte sitt och Bruket sitt, men de pratade med varandra när man måste samarbeta eller dela upp uppgifterna. Det sägs att i en kommun fanns, liksom under kalla kriget mellan Kennedy och Chrusjtjev, en het linje. En särskild telefon på kommunalnämndsordförandens skrivbord var direkt kopplad till en telefon på disponentens kontor.

Den nya maktbalansen

Under slutet av 1900-talet och början av det nya seklet upplöstes brukssamhället. Industrierna styckades, krympte eller lades ned. Arbetarklassen dominerade inte längre samhället. Rörelsen eroderade. Folkparken lades ned eller såldes till privatpersoner. Om den fanns kvar började taket på dansbanan att läcka. UÖ-gården såldes till en privatperson från residensstaden, som öppnade loppmarknad. Konsumbutiker lades ned på löpande band, och om de fanns kvar försörjdes de sporadiskt med varor av dålig kvalitet av någon anonym beslutsfattare i Stockholm. Rörelsen befann sig i upplösning.

Partiet kunde inte med 30 – 40 procent av rösterna bakom sig dominera kommunen. Borgerliga politiker kunde ta över. Nu rubbades maktbalansen. Nu var det notabiliteterna och de samhällskrafter som beundrade dem som tog över all makt.

Det var i en sådan miljö som det drama som beskrivits här utspelade sig. Träindustrin var om inte borta, så dominerade den inte på samma sätt som förr. Det största företaget var i stället en verkstadsindustri – AB Luftslottet. Företaget dominerades inte av en gammaldags brukspatron utan av sin grundare gymnasieingenjören Tryggve Åkerberg. Kommunen hade tidvis styrts av de borgerliga med Christina Gabor som kommunalråd, och under den tid vi beskriver här av Arbetarpartiets minoritetsstyre, som var helt i händerna på Gabor.

Tryggve Åkerberg var inte omedveten om sin makt. I en intervju på Svenskt Näringslivs hemsida säger han:

… kommunens politiker och tjänstemän visar [inte] något intresse för företaget eller för näringslivsfrågor i stort. Han är så missnöjd med företagsklimatet i kommunen att han överväger att flytta huvudkontoret från Strömfors…  Jag kan inte med gott samvete rekommendera Strömfors till andra företagare..

En speciell roll i händelseutvecklingen kom att spelas av Åkerbergs unga hustru Solveig som kring sig och sin man samlat en företagsgrupp inom den så kallade besöksnäringen. Flaggskeppet var den gamla herrgården Aspens Herrgård en dryg mil från Strömfors centralort. Där anordnades både kärleksweekends och gyttjebad. Verksamheten drevs inom ramen för två företag där Solveig var VD i båda och där Tryggve fanns i styrelsen. Där fanns också en lite flottare variant av loppiskonceptet med hemslöjd, kuriositeter och märkeskläder i sortimentet. Också här var Solveig med i ledningen. Slutligen fanns Lufthallen med Tryggve i styrelsen i tätorten där det fanns lokaler för idrottsutövare och en ganska omfattande hotellrörelse för framförallt olika träningsläger.

Besöksnäringen svarar för en liten del av näringslivet och sysselsättningen i kommunen. Länet som Strömfors tillhör brukar oftast komma sist i turiststatistiken över övernattningar, och många ser det nog mest som en genomfartssträcka på väg mot mer lockande mål, t ex i Inlandet. Men av den lilla besöksnäringen, som i övrigt kan sägas omfatta några tiotal företag, restauranger, korvmojen, ett par hotell, en campingplats och stuguthyrare, intar det Åkerbergska Aspen-nätverket en totalt dominerande position.

Av någon anledning har kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund kommit att orientera sig mot besöksnäringen och speciellt Aspen-nätverket. Som vi har kunnat konstatera har Noras man Hampus Rönnlund utnämnts till kommunens turismsamordnare på en deltidsjtänst. Även om Nora blånekar till att det tilltänkta budgetanslaget för marknadsföring av kommunen var tänkt för maken, så är det en vitt spridd uppfattning i kommunen att så var fallet.

När Nora konfronterades med denna uppfattning av kommunalrådet (det var en av de händelser som kommunchefen ansåg var kränkande) invände hon att Hampus minsann inte behövde det. Han hade ju sitt eget företag. Hampus Rönnlund är VD för Hampus Coaching AB, där också Nora Aalberg Rönnlund är med i styrelsen. Bolagets verksamhet beskrivs:

Bolaget erbjuder strategisk rådgivning och affärsutveckling inom hospitalitysektorn, till buss och researrangörer samt idrottsföreningar och spelaragenter. Det gör vi genom utbildning, konferenser, events, rådgivning, handledning, nätverk och konsultativa tjänster.

Bolagets omsättning var 2018 och 2019 noll kronor, så om Hampus skulle försörja sig på det utöver sin kommunala deltidstjänst, så fick han inte leva på stor fot.

Det tilltänkta marknadsföringsanslaget skulle om avsikten var att ragga turister framförallt ha kommit Aspen-nätverket till godo. Det finns olika små tecken på kommunchefens Aspen-orientering. Hon ska tillsammans med Hampus och makarna Åkerberg ha låtit sig fotograferas drickande champagne ute i skogen. Hon ska ha sett till att kommunen bekostade inköp och montering av en badbrygga på Åkerbergs mark. Finansieringen ska dessutom ha skett med statsbidrag avsedda för åtgärder i en helt annan del av kommunen. Lufthallen ska enligt lika envisa rykten ha fått anstånd med VA-räkningar från kommunen.

Det är lite oklart vilken sanning som ligger bakom sådana rykten. De flesta, inklusive det arbetarpartistiska kommunalrådet vill helst inte stöta sig med Åkerbergs, och det har anförts att badbryggan framförallt har varit till glädje för byborna i Aspen och inte för Åkerbergs affärsrörelser.

Varför har kommunchefen svärmat runt Åkerbergs och Aspen? Det troliga är väl att hon, trots sina bristande kunskaper, har insett att makten tillhör Åkerberg och de borgerliga partierna. Det kan då vara till nytta, i detta bruksortens nya maktlandskap att hålla sig i närheten av notabiliteterna. En viss roll kan det kanske också spela att Nora och Solveig är jämnåriga och kommer från samma nordnorska stad långt bortom polcirkeln, två timmars flygning med jetplan från Oslo.

 

Skulpturparken i Ängelsberg 2022

 

Räven och i vattnet Bäckahästen

Forsparti 1

Forsparti 2 med i natt bäverfälld asp

Spade

Bebis

Gubben som i vanliga fall står framför Börsen i Göteborg

Mor krokodil

Och efteråt blev det trerätterslunch på Nya Serveringen. Smaskens.

Idag festar Danmark

 

Tidningstjuven slår all time low

Också idag torsdag var tidningen borta ur brevlådan. Av 146 dagar det här året har DN legat i lådan 45 dagar. Det motsvarar 30,8 procent. Detta är det lägsta som uppmätts sedan mätningarna började 2012.

Utdelningsstatistik för DN år 2022 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	6	4,1
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	79	54,1
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	8	5,5
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	8	5,5
Dagar med tidning på rätt dag	45	30,8

 

Offentligt möte om den blåbruna röran på Sture på torsdag 9/6

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och ABF bjuder in till möte med journalisten och författaren Mats Wingborg på allaktivitetshuset Sture i Skinnskatteberg på torsdag den 9 juni kl 18. Mats Wingborg har skrivit flera böcker och artiklar om högerextremismen, senast publicerade bok har samma titel som mötet: "Den blåbruna röran. Så påverkas du om högern vinner valet."

Det politiska spelet i topp i maj

Två lite äldre teman har särskilt intresserat läsekretsen i maj. På första plats finns ett inlägg om det politiska spelet i samband med regeringsskiftet i höstas. På andra plats finns ett försök att reda upp de förbryllande regionala indelningarna i Sverige. Inlägget handlar om ”län” och ”landskap”. Man skulle kanske också ha tagit upp det nya begreppet ”region”. Men det får vi spara till en annan gång. Kommunalpolitiken i Skinnskatteberg är förstås alltid aktuell med sina mycket speciella drag. Inläggen 3, 4 och 5 på topplistan kommer därifrån.

Antal besökare var i maj 490 (630 i april). Av dessa var 299 (427) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,24 (1,16) och genomsnittlig tid per besök var 57 (42) sekunder. Regelbundna besökare kom från USA och Sverige. Ströbesökarna var från Finland, Hongkong, Nederländerna, Norge, Tyskland och Ungern.

De tio mest visade inläggen i maj:

1	Riksdagens svarta onsdag (4:a)
2	Vad är det för skillnad mellan län och landskap? (5:a)
3	Ewa Olsson Bergstedt: Muslimska invandrare har som mål att montera ned den svenska demokratin (ny)
4	Kommunalrådet blev inte omvald "på ett närmast kuppartat sätt" (ny)
5	Från Skinnskattebergs kommunfullmäktige den 16 maj (ny)
6	Körstämman i Skinnskatteberg (ny)
7	När du i valet kryssar... (ny)
8	Variation av Norges nationalsång (ny)
9	Kan Köping ha en idrottsplats som heter Zigenarbacken? (ny)
10	Läs om maktkampen i Strömfors (trettonde delen) (ny)