Om solidaritet och vindkraft, logik och etik

Många har undrat över begreppet ”solidaritet” som jag har använt i den upphetsade diskussionen om vindkraft. Det är framförallt vindkraftmotståndarna som inte förstår sig på vad jag menar med solidaritet.

Här ett typiskt citat från de många kommentarer jag har fått:

”Du och din stålskogsindoktrinerade klan av anhängare förstår uppenbarligen inte vidden av om vi på andra sidan badplatsen i Västanhed skulle få den vackra och tysta utsikten helt förstörd och utbytt av 25 st Eiffeltornshöga stålmonster som blinkar och bullrar dygnet runt … Du pratar om solidaritet. Ok. Så fint. Om du nu menar allvar med det så borde du förstå att påtvingad stålskog på landsbygden mot lokalbefolkningens vilja är raka motsatsen mot solidaritet. Men det är klart, det här med logiskt tänkande har aldrig varit Vänsterpartiets paradgren direkt.”

Så här är mitt resonemang:

1. Det råder en global klimatkris. Om detta råder en i det närmaste total enighet i forskningen, men även i politiken. Den politiska enigheten är till och med global. Det finns förvisso de som förnekar den globala uppvärmningen, framförallt i högerradikala grupper. Bland vindkraftmotståndare är det vanligare med sådan förnekelse, även om det inte kom fram sådana åsikter på det skandalösa vindkraftmötet som Skinnskattebergs kommun ordnade härom veckan.
2. Den globala uppvärmningen leder (redan idag) till att extrema väderhändelser blir vanligare. Det handlar om värmeböljor och störtregn. Detta har redan idag allvarliga konsekvenser som omfattande skogsbränder, torkkatastrofer, överdödlighet bland äldre, översvämningar. På sikt räknar man med att höjda havsnivåer blir ett än större problem. Hela önationer hotas av att helt enkelt försvinna.
3. Uppvärmningen beror på olika växthusgaser i atmosfären. Fokus har varit på koldioxid orsakade av förbränning av fossila bränslen. För att hejda ökningen av koldioxid i atmosfären måste vi minska förbränningen av fossila bränslen som kol, olja, bensin och naturgas.
4. Betydelsefulla källor till utsläpp av koldioxid är transporter och viss industri. Dessa måste övergå till andra energikällor än förbränning av fossila bränslen. För närvarande är elektrifiering med elektricitet producerad utan förbränning av fossila bränslen den lösning som finns tillgänglig och som utvecklas.
5. Alternativa sätt att producera elektricitet är t ex sol-, vind- och vattenkraft, men även kärnkraft. Kärnkraften har emellertid andra omfattande nackdelar. Även om det är sällan kärnkraftsolyckor inträffar (jfr Tage Danielsson: ”Om sannolikhet”) så är skadeverkningarna desto större. Tänk på Three Mile Island, Tjernobyl och Fukushima. Dessutom är det ett problem med avfall som är giftigt i osannolika 100 000 år.
6. Vindkraft svarar idag för omkring 20 procent av Sveriges elbehov, och är den enda energikälla som snabbt kan byggas ut och ge ett stort bidrag till elbalansen. Det finns förvisso nackdelar i detta avseende. Det handlar om svårplanerbarheten på grund av väderförhållanden, men metoder att lagra el utvecklas, och framförallt från industrin framhålls att vindkraft är den enda lösning som finns tillgänglig.
7. Vindkraftmotståndarna framhåller lokala konsekvenser av utbyggnaden. Det kan handla om vad som upplevs som förfulning. Det pekas också på buller och ljusstörningar. Detta menar man påverkar människors hälsa och ekonomi (minskande fastighetsvärden). Det finns också en påverkan på naturen. Insekter, fåglar och fladdermöss hotas. Särskilt i den lokala diskussionen har det framhållits att slitage av vingarna sprider skadliga mikroplaster, även om uppskattningarna av hur mycket detta handlar om varierar speciellt mycket.

Man kan ha vilken åsikt som helst om de olika lokala skadeverkningarnas omfattning och farlighet. Men både förespråkare och motståndare kan enas om att det finns sådana lokala ”kostnader” kopplade till utbyggnad av storskalig vindkraft. Problemet är att om bekämpandet av den globala uppvärmningen kräver en utbyggnad av vindkraften, så innebär ett lokalt generellt nej att problemet och uppoffringarna överlåts åt alla andra kommuner och orter. Det är med andra ord ett klassiskt fall av social fälla. Den som inte medverkar blir en fripassagerare.

I den argumentation som bedrivs nationellt mot vindkraft (t ex av Föreningen Svenskt landskapsskydd, Föreningen Motvind, Klimatrealisterna m fl) förekommer att man vänder sig mot de första tre punkterna i min sammanställning, d v s man förnekar klimatkrisen, dess orsaker och konsekvenser. I den lokala debatten har sådana argument varit sällsynta. I stället har fokus lagts på framförallt den sjunde punkten, d v s de lokala negativa konsekvenserna av utbyggnaden.

Det finns med andra ord olika grupper här vars intressen delvis står i motsättning till varandra:

1. Hela världens befolkning, av vilka stora grupper utsätts för ett rent existentiellt hot av klimatkrisen.
2. Befolkningen i andra svenska kommuner än nejsägarkommunen, som får ta på sig alla uppoffringar och lokala negativa konsekvenser av utbyggnaden av vindkraften.
3. Lokal befolkning i Skinnskattebergs kommun, som vill slippa de lokala konsekvenserna som förfulning, minskade fastighetsvärden och oro för hälsoeffekter.

När man låter handlandet vägledas av solidaritet kan det med andra ord vara en fråga om att välja. Rimliga kriterier för valet tycker jag är dels hur många som påverkas och allvarligheten i skadorna som de riskerar att utsättas för. Detta är inte, som kommentatorn tycks tro en fråga om logik. Det är en fråga om etik och moral. Jag gör bedömningen att fler påverkas på ett allvarligare sätt av klimatkrisen, och av att tvingas bära de lokala uppoffringarna än lokalbefolkning som förfasar sig över förfulning, sänkta fastighetsvärden och hälsoeffekter som det saknas entydig evidens för.

När jag talar om solidaritet i det här sammanhanget är det alltså en internationell och nationell solidaritet som går utöver upplevd förfulning och sänkta fastighetsvärden för lokala grupper.