Det hände i mars i Skinnskatteberg

1892 Glimtar från grevens konkurs

Den 14 mars 1892 kungjorde konkursförvaltningen i greven Carl Fredrik von Hermanssons konkurs att det skulle bli exekutiv auktion på landskansliet i Västerås av ett antal fastigheter som tillhörde konkursboet. Det handlade om fastigheter bl a i Bjursjön, Knäppmora, Väster Flena, Norr Naddebo, Bysala och Björkviken. Samma fastigheter hade i december 1891 annonserats ut för försäljning vid en offentlig auktion i Gunnilbo Gästgifvaregård den 27 januari 1892.

Von Hermanssons mausoleum

Till konkursförvaltare hade utsetts häradshövdingen Ernst Geijer, Örebro, sysslomannen marindirektör J I Frykholm, borgmästare C V Lundberg, direktör K G Regberg, direktör G Beckman och den inte obekanta vice häradshövdingen Markus Wallenberg. Von Hermansson var tydligen missbelåten med hur de skötte konkursförvaltningen. Det var menade han dålig redovisning och kanske skodde de sig själva. Han stämde därför hela konkursförvaltningen våren 1893. Förhandlingarna vid Skinnskattebergs häradsrätt gick trögt och man var tvungen att fortsätta på nästa års vårting. Inte heller då blev målet klart.

Hur det gick finns inte rapporterat i Dagens Nyheter. Men 1906 var det så dags för greven att krypa in i det mausoleum han låtit uppföra åt sig på Färna herrgård.

Läs mer här om grevarna von Hermansson på Färna.

1914 Kandidatlistorna. De frisinnades kandidater.

I Västmanlands läns västra valkrets ha uppsatts: Riksdagsman A. Jansson, Bråten, f. riksdagsmannen G. Lindgren, Islingby, nämndeman K. A. Axfeldt, Fliken, Norberg, direktör Arvid Hamrin, Kungsör och nämndeman E. A. Eriksson, Godkärra, Skinnskatteberg. (DN 17/3 1914)

1918 Skinnskattebergs bruk i nya händer

Samtliga aktier i Skinnskattebergs bruks aktiebolag ha till icke bekantgjort pris inköpts av grosshandlare E. Wiklund, Stockholm, med konsortium.

Bolaget, som existerar sedan 1907, och har ett aktiekapital av 1.000.000 kr., idkar skogshantering samt bergs- och jordbruk vid Skinnskatteberg i Västmanland. (DN 9/3 1918)

1920 Spanska sjukan

Av spanska sjukan ha under senare hälften av februari månad inom Västmanlands län förekommit 90 fall, därav 10 i Köping, samt inom landsdistriktet 21 fall i Heby, 17 i Skinnskatteberg, 7 i Västanfors, 2 i Västerås, 4 i Östervåla och 29 i Kolsva. Av scharlakansfeber ha under samma tid förekommit 15 fall och av difteri 82, fördelade på hela länet. (DN 5/3 1920)

1933 Telefonsamtal i brottmålsutredning

Landsfiskalen i Skinnskatteberg får hos telegrafstyrelsen begära det upplysningar han önskar om ett telefonsamtal som intresserar honom i samband med utredningen av ett mål. I fredagens konselj meddelades nämligen telegrafstyrelsen tillstånd att lämna upplysningarna. (DN 18/3 1933)

1933 Familjedrama på Uttersbergs herrgård

Från Dagens Nyheters korrespondent.

KÖPING, fredag.

Ett fruktansvärt drama har i natt utspelats på Uttersbergs gamla herrgård i Bergslagen. Herrgården har i många år varit inredd som pensionat, vilket sedan 1924 föreståtts av hr C. A. Larsson.

Vid 7-tiden på morgonen upptäckte en bland tjänstefolket hr Larsson hängande död i en spiraltrappa i huset. I fru Larssons sovrum — makarna hade var sitt – låg hustrun död i sin säng, och i ett kök på nedre botten låg makarnas 12-åriga fosterdotter Inga illa tilltygad av ett flertal hugg och slag i ansiktet och halsen. (DN 20/3 1933)

Flickan fördes till Köpings lasarett och kunde senare lämna upplysningar om ”den rysliga natt hon genomlevat”. Fadern hade kommit in i hennes rum och ropat ”Mor är död!”. Han försökte därefter strypa flickan, men när hon försvarade sig sprang han ut i köket och hämtade en köttyxa och högg henne i huvudet och på halsen. Hon räddade sig genom att krypa ihop och spela död.

Nu kopplades landsfiskal Nohre och provinsialläkaren Nilsson in. Efter läkarens undersökning av den döda pensionatsfrun konstaterade landsfiskalen att ”man är berättigad anta att fru Larsson ljutit en naturlig död genom hjärtslag”. Landsfiskalen har därför i en skrivelse till länsstyrelsen ”hemställt att makarna Larsson måtte få begravas utan att fullständig obduktion verkställes.”

1940 Kokslovet

Under marslovet ordnar Stockholms stads idrotts- och friluftsstyrelse olika aktiviteter för skollovslediga. För de större handlar det om träning i stadens vinteranläggningar medan det för småbarnen blir ordnad lek i parker. Det ordnas också ett skogshuggarläger:

Skogshuggning förekommer således på programmet för scouter och skolpojkar som fyllt 17 år, vartill anmälningar mottas även på fredagen i Scoutcentrum. Förläggningen ligger utanför Skinnskatteberg och det blir samma förläggning som användes av kolarskolorna för blivande jägmästare och skogvaktare. (DN 1/3 1940)

Anm: Kokslovet infördes 1940 av Bränslekommissionen för att spara in på uppvärmningen av skolorna. Först på 1950-talet började det kallas ”sportlov”.

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Doris på kafésemester

Doris har varit på fortsatt sommarlov i Västanhed med omnejd. Under veckan har det medhunnits besök på inte mindre än två kaféer. Först Kafé Bockhammar mest berömt för Ebba Brahe och hennes lusthus, men också för sin blåbärskaka. Doris fann berättelsen om den stackars Ebba mest intressant och föredrog glass före blåbärskakan. Sen var det sommarkaféet i vinterträdgården på Färna Herrgård. Herrgården är inte minst känd för greven von Hermanssons ståtliga mausoleum, som Doris tyckte påminde starkt om Ronjas borg. I kaféet föredrog hon glass.

Ebba Brahes lusthus

Glasstrut i lusthuset

I rollen som Ronja i mausoléet

"Glass i stora lass" i Vinterträdgården

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå. 

Gammal greve avdammad

Greven von Hermansson

För första gången på mycket länge finns inga inlägg på topplistan om kommunalpolitikens hemska utveckling i Skinnskattebergs kommun där den populistiska folkpartipolitikern Carina Sándor efter valet styr tillsammans med de rasistiska Sverigedemokraterna. I topp ligger istället betydligt äldre politiker från Färna, som riksdagsledamöterna greven von Hermansson och nuvarande landshövdingen Sven-Erik Österberg.

Antal besökare var i juli 609 (598 i juni). Av dessa var 395 (420) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,47 (1,17) och genomsnittlig tid per besök var 99 (53) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Finland, Danmark, Nederländerna, Australien, Tyskland och Storbritannien. Ströbesökarna var från Argentina, Japan, Kina, Luxemburg, Mauritius, Norge, Polen, Ryssland, Sydkorea, Tanzania, Tjeckien och Ukraina.

De tio mest visade inläggen i juli :

1	Riksdagsmän från Färna (och Munktorp) (ny)
2	Strövtåg: Kolsvas röda grus (ny)
3	Mer styrning av kommunerna förslag av utredare (ny)
4	SD-bröllop evenemang i Arboga (4:a)
5	Än slank det hit och än slank det dit (8:a)
6	Var ligger egentligen hjärtat av Bergslagen? (ny)
7	Brevvän på nätet: Ett av Europas ledande energibol...(2:a)
8	Segerdagsfirande i junitoppen (ny)
9	Vinön årets skärgårdsö (ny)
10	Med Frans Klasson Garneij till mörkrets hjärta (3:a)

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Strövtåg: De galna grevarna

Från finnskogen norr om Kolsva förflyttar vi oss nu ned till Gisslarbo där Hedströmmens biflöde Gisslarboån ansluter. Vi ska i de närmaste två avsnitten följa detta biflöde motströms. Efter drygt fyra kilometer når vi sjön Lillsvan, som vi skrivit om tidigare eftersom Sjörået där en gång tog en berusad bonddräng på väg hem från ett kalas. Lillsvan förbinds av en kort åsträcka med den åtta kilometer långa Långsvan, som motströms följs av Lillsjön och Norrsjön. På näset mellan dessa båda sjöar ligger Färna bruk där grevarna von Hermansson en gång huserade.

Ferna fideikommiss var i början av 1800-talet Sveriges största. Till det hörde inte bara Färna bruk utan också ett flertal andra bruk och gruvor. Totalt hörde 45.000 hektar till Färna. 1828 kom hela rasket i greve Carl Johan von Hermanssons ägo. När han lade näsan i vädret 1871 tog sonen Carl Fredrik von Hermansson över. Nu gick det raskt utför och 1891 var konkursen ett faktum. 1903 var det definitivt slut på driften vid Färna bruk.

Greven var aktiv i riksdagsarbetet och bodde tidvis i Stockholm. Han sägs ha varit inflytelserik i Riddarhuset. Han blev särskilt berömd för sin motion om hur man skulle lösa vårdproblemet för de äldre: Gamla och orkeslösa som inte längre kunde delta i produktionen skulle helt enkelt avlivas. Det påstås att brukets smeder blev så uppbragda av detta att se smidde en järnkrage som greven fortsättningsvis tvangs bära under stärkkragen. Hur smederna kunde tvinga greven till detta är höljt i dunkel. Om man försöker hitta svaret genom att googla på ”järnkrage” kommer man mest till kontaktannonser för sadomasochister. Månne greven var masochist?

Carl Johan von Hermansson med stärkkrage och allt

Rolf i Surahammar, som hade läst mitt tidigare inlägg om riksdagsmän från Färna, ringde och berättade att han hade åkt ned till Riksarkivet för att i Riddarhusets protokoll hitta von Hermanssons äldreomsorgsmotion. Han hade inte lyckats hitta den. Så det kan hända att det hela är en skröna. Men håll med om att det inte är en dålig skröna i så fall.

En annan historia som är i svang, som också tyder på att greven hade dålig hand med medarbetarna som man skulle säga idag är historien om gjutjärnsstatyerna.

Runt Lillsjön leder en promenadväg, som anlades av greven och som bara fick beträdas av greven och hans gäster. Enligt en annan historia promenerade inte ens greven själv där utan lät sig dras i en vagn av en stark dräng från Västansjö. 

Små gjutjärnsstatyer ställdes upp utefter rundan – tre av dem finns kvar: Erik i Backen, Olle vid Bommen och Pelle på Stenen. Om det nu var av något annat skäl eller om det fortfarande handlade om avlivningsmotionen så högg smederna armarna av alla statyer utom Pelle på Stenen. På hans utsträckta arm brukade nämligen greven lägga en grindslant när han passerade.

Erik i Backen

Från ett annat av von Hermanssons bruk – Björnhyttan i Dalarna – kommer den här bilden som på sitt sätt också berättar om von Hermanssons personalpolitik. På bilden syns den läderpiska av flätat tjurskinn som användes mot uppstudsiga kolartorpare samt brukets järnhäll med stämpeln "18 CvH 18" vilket av lokalbefolkningen tolkades som till "18 grevedjävlar i helvittet ... å 18 te". Längst bak syns bruksmagasinet.

Björnhyttan

Sonen Carl Fredrik har blivit mest känd för det magnifika mausoleum han lät uppföra i slaggsten i sluttningen ned mot Lillsjön. Här skulle han vila sedan han gått till de sälla jaktmarkerna. Carl Fredrik dog 1906 och enligt vad som berättas ska hans urna ha varit placerad i mausoleet ett par år innan den flyttades till Gunnilbo kyrkogård. Gravförteckningen för Gunnilbo kyrkogård mörkar med den saken och noterar bara att C F von Hermansson avled 1906 och gravsattes 1906. Enligt andra uppgifter fanns grevens urna kvar i mausoleet ända till 1927. Mausoleet ritades av stockholmsarkitekten Lars Israel Wahlman som på sin meritlista också hade Engelbrektskyrkan i Stockholm och Tjolöholms slott i Halland.

Mausoleet

Här ligger Färna

Strövtåg i Hedströmsdalen. Tidigare avsnitt i serien:

Skunkträdsfrun 

Draken i Ströbohög 

Att tysta ett kyrktorn  

Kolsvas röda grus 

Orangeriet och skvadern 

I finnskogarna 

Riksdagsmän från Färna (och Munktorp)

Jag har tidigare skrivit om riksdagsledamoten Sven-Erik Österberg (s) från Färna bekant för sin aktiva roll i avsättningen av Håkan Juholt. Men Sven-Erik är inte den förste riksdagsmannen från Färna.

Under tidigt 1800-tal representerades den grevliga ätten von Hermansson i adelsståndet av greve Carl Johan von Hermansson, patron på Färna bruk. Greven var en i olika avseenden intressant figur. För det första kan noteras att det finns en statsvetenskaplig anknytning. Carl Johans farfarsfar Johan Hermansson utnämndes nämligen 1717 till eloquentiae et politices professor Skytteanus. Johans barn adlades tack vare pappas insatser. Så efter det var det von Hermansson som gällde. Förekommer det fortfarande att professorers barn adlas?

Carl Johan ihågkommes i sin politiska gärning framförallt för de förslag han starkt förespråkade i riksdagen för att lösa vad som idag skulle ha uppfattats som problem med pensionssystemet: Gamla och orkeslösa som inte längre kunde delta i produktionen borde avlivas. Se där Fredrik Reinfeldt en radikalare lösning på problemen i pensionssystemet än att arbeta till 75 år! Eller är det månne sak samma?  Det har då funnits lugubra representanter för Färna bruk i riksdagen.

Carl Johans son Carl Fredrik von Hermansson som var den siste greven von Hermansson tycks ha varit mer av en tjuren Ferdinand. Så älskade han ängen ned mot sjön från herrgården att han där låt uppföra ett mausoleum av slaggsten. Där skulle han efter sin död 1906 vila. Mausoleet var ritat av Lars Israel Wahlman som också ritade bland annat Tjolöholms slott, Engelbrektskyrkan och Skurubron. Grevens aska fick ligga kvar i mausoleet till 1927 när den flyttades till Gunnilbo kyrka. Men mausoleet finns kvar för att påminna oss om grevarna von Hermansson.

Sven-Erik Österberg, som föranledde denna betraktelse, bor ju sen länge i Färna, men har egentligen sina rötter i Munktorp. Andra kända politiska profiler som Munktorp har producerat är centerpartisten Fredrick Federley (a k a Ursula) och den frisinnade politikern Carl Gustaf Ekman, statsminister 1926-28 och 1930-32, men mer känd som mannen som gav vågmästarpolitiken ett ansikte.

Von Hermanssons mausoleum