Hämnaren från Färna

Sven-Erik Österberg. Bild från Expressen.

 

Håkan Juholts tid som ledare för sossepartiet har slutat med en praktfull kraschlandning. Att det blev ett sådant totalfiasko är det många som får ta ansvaret för. Det var omdömeslöst av Juholt att åta sig uppdraget och det var omdömeslöst att välja honom. Medias med klasshat kryddade mordlust hade förstås stor betydelse. Men inte minst var det avgörande att Juholt genom brister i ledarstilen hade och skapade fiender i den egna organisationen.

Håkan Juholt själv får bära en stor del av ansvaret. Det är uppenbart att han saknade kunskaper, förmågor och politiskt handlag. Det var omdömeslöst att åta sig uppdraget. Han blev visserligen erbjuden uppdraget, men det var nog inte så att det slängdes efter honom. De som erbjöd uppdraget och valde honom visade samma omdömeslöshet. Vad Juholt gick för måste ha varit väl känt. Men valberedningen var uppenbarligen i panik. Partikongressen närmade sig och alla dittills lanserade kandidater hade hoppat av eller visat sig oacceptabla för den ena eller andra fraktionen i partiet.

Media bär också en stor del av ansvaret. Med hyresskandalen blev Juholt sittande fågel. Så snart han öppnade näbben gick drevet. Inget som Juholt gjorde eller sa kunde bli rätt. Kontrasten är stor mot Vänsterpartiets nye ledare Jonas Sjöstedt som än så länge är gullgossen, som faktiskt kan säga och göra vad som helst utan att det blir fel. Det är svårt att veta varför det blir så här. Förmodligen är det så, att när mediadrevet har fått klorna i någon så är det kört. Och det kan vara små tillfälligheter som gör att det första hugget tar. Sen ska man inte bortse från klasshatet. Visserligen har Sjöstedt en bakgrund som metallarbetare, men han har en intellektuell framtoning. Och Juholt har aldrig haft ett riktigt jobb utanför rörelsen, men han ser ut som om han kommer direkt ur arbetarklassen.

Bland Juholts allvarligare missgrepp var troligen att han inte förstod att man måste ha stöd i den egna organisationen. Åtminstone är det förr eller senare kört om man skaffar sig fiender. Han petade flera starka och ledande personer från viktiga uppdrag: Färnas egen Sven-Erik Österberg fick gå från det nästfinaste uppdraget – gruppledare i riksdagen. Tomas Östros petades under förnedrande former från det nästan lika fina uppdraget som ekonomisk-politisk talesman. In kom istället Tommy Waidelich – en svag politiker utan maktbas och med en framtoning som en begagnad-bil-handlare. Bland de utrensade märktes också förra renegaten Ylva Johansson.

Om man rensar ut motståndare och potentiella motståndare är det av yttersta vikt att de också oskadliggörs. Annars fortgår mullvadsarbetet och en vacker dag står man där med kniven i ryggen. En som visste det var en annan mustaschprydd politiker – Josef Stalin. Östros från Färna satt kvar i partiets verkställande utskott och han var fortsatt ordförande för partidistriktet i Västmanland. Under Juholts tio månader har Österberg med en allt mer sinister blick försäkrat sin lojalitet med partiledaren. I direkt anslutning till det VU-möte där silkessnöret utdelades kom så ett uttalande från distriktsstyrelsen i Västmanland som krävde partiledarens avgång. Österbergs distriktsstyrelse ryckte så åt sig initiativet och flera andra hakade på.

Det är lite ledsamt att konstatera, men om man ska vara en framgångsrik ledare för det socialdemokratiska partiet så krävs det en stalinistisk ledarstil. Det hade inte Håkan Juholt. Få se om det står någon eller några på kö som har vad som krävs.

Dödsängeln