Vinön årets skärgårdsö

Sommarens hetaste dag. Tretti grader i skuggan. Vad är då mer passande än en skärgårdsutflykt. Och först halvannan timme bekvämt bakåtlutad i fåtöljen och med AC:n på full fräs. Framkomna till Hampetorps färjeläge lastade vi på Vägverkets gula färja för en halvtimmes lång överfart till Vinön. Det ska vara den längsta insjöfärjelinjen i landet.

Tre grisar av fem till Vinöns Wärdshus

Första stopp var Vinöns Wärdshus för lunch. Ingrid åt lammfilé med fetaostcreme, spenat- och vitlöksstekt potatis samt semitorkade tomater. Hon menade att det var en alldeles utomordentlig rätt, väl värd fyra grisar. Själv tog jag in Värdshusets fisksoppa med Hjälmarens frukter, örtaioli och bröd. Det var en helt okej anrättning, men definitivt inte av samma klass som lammfilén. Det var mer grön- och rotsaker än fisk och skaldjur i soppan. Från vattenriket kom en svårklassificerad vitfisk och kräftstjärtar av obestämt ursprung. Soppan hade heller inte något riktigt sting. Den hade mått bra av t ex lite cayenne. Några tag med saltkaret lockade fram lite mer smaker.

Till efterrätt blev det Jordgubbssemifreddo med vit choklad-brownie och Frozen cheescake med dajm och rabarberkompott. Efterrätterna var goda även om det kanske var lite väl mycket bulle till jordgubbsglassen.

Helhetsintrycket också efter att servitören spillt ut lite av fisksoppan blir bara tre av fem grisar. Men det är minsann inte dåligt det.

Jordgubbsglass med brownie

Skärgårdsliv
Efter de kulinariska upplevelserna köpte vi en bit varmrökt lax av en fiskargubbe. Det var visserligen norsk fjordlax men rökt på Vinön. Så det var minst lika lokalproducerat som de mälarfiskar vi brukar köpa av fiskarn i Borgåsund, sådana som strömming, tonfisk och räkor.

Skärgårdsvistelsen avslutades med att vi pustade ut i skuggan på ön nordspets, Stenören. Sen bar det av med nästa båt mot fastlandet.

Vid Stenören

Det var en jävla stor grop
På hemvägen gjorde vi ett stopp för vätskeintag vid Forsby kalkbrott. En alldeles otroligt stor grop. Vid utsiktsplatsen finns också utställda trevligt bemålade korgar från kalklinbanan som en gång transporterade kalken från kalkbrottet till cementfabriken i Köping, mer än 4 mil över skogar, sjöar och fält. Linbanan var i drift 1941 - 1977. Detta minnesmärke som Nordkalk 2003 fick pris för som årets industriminnesmärke är nu praktiskt taget utplånat. Rivningen påbörjad 2013 är i slutskedet.

Kalkbrottet i Forsby

Linbanekorgar

Ja, se det var årets semesterresa det.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.