Det kommunala politiska landskapet: Vem tar vem och vem blir utan?

Kommunstyrena är nu åtminstone tillfälligt färdiga efter valet i september i fjol. I landets 290 kommuner regerar ett parti i ensamt majestät i tio kommuner. Det handlar om sju S-styrda kommuner, en M-styrd och en med ett lokalt parti. Men majestätet är naggat i kanten. Bara i två av dom tio kommunerna har det styrande partiet egen majoritet, i dom övriga är det minoritetsstyre. Det här betyder att i 281 kommuner har det bildats koalitioner av partier som avser att styra kommunen till 2026. Den här texten avser att beskriva vilka samarbeten som bildats. Vilka partier samarbetar ofta och vilka vill helst inte ta i varandra med tång?

Vi ska först se det hela partivis. Hur ofta samarbetar respektive parti i en styrande koalition med dom övriga partierna?

Samarbeten mellan dom borgerliga

Den tätaste relationen bland dom traditionella borgerliga partierna är mellan Moderaterna och Kristdemokraterna. I 45 procent av dom kommuner där båda partierna är representerade i fullmäktige samregerar dom också i en styrande koalition. Det är också ganska vanligt att Liberalerna har allierat sig med M och KD (41 procent respektive 39 procent). Däremot har åtminstone M en svalare relation till Centern (28 procent), medan både L och KD ganska ofta samregerar med C (39 respektive 31 procent).

I andra änden av skalan, d v s partier man sällan eller aldrig samregerar med hittar vi Miljöpartiet (samarbete med KD i åtta procent av kommunerna), Vänsterpartiet (samarbetar med L i 6 procent) och Sverigedemokraterna, som samarbetar med L i sex procent av kommunerna, medan Centern aldrig ingår i samma koalition som SD. Riktigt sant är detta inte. Jag har tidigare konstaterat att i min egen hemkommun ingår C tillsammans med L i en SD-styrd koalition. Detta förfärliga faktum döljs av att siffrorna i figuren har avrundats.

Dom borgerliga partiernas samarbetsmönster visar på en tydlig höger-vänsterdimension: M, KD och L är populärast och V och MP minst populära. SD är ett specialfall. Visserligen kan man skönja en avspegling av regeringskoalitionen på riksnivå: M, KD och L tyr sig gärna till varandra, medan hållningen till samarbete med C är mer avmätt och än mer till regeringens stödparti SD.

Samarbeten i vänsterblocket

Till vänsterblocket har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet numera kommit att räknas. En första iakttagelse är att lusten (eller behovet) att bilda koalitioner är betydligt mindre än på den borgerliga sidan. Socialdemokraternas favoritpartner är Centern som man samarbetar med i 28 procent av kommunerna. För MP och V är det S som är favorit (22 respektive 18 procent). Detta kan jämföras med den borgerliga sidan där förekomsten av samarbete med dom fyra partiernas respektive favoritpartner varierar mellan 33 och 45 procent. Den samlade bilden av vänstersidan är att det framförallt är Socialdemokraterna som ingår i samarbetskoalitioner med andra partier, och inte nödvändigtvis MP och V. Till exempel medverkar dom i styrande koalitioner med Moderaterna i 20 procent av kommunerna. Särskilt framstår Vänsterpartiet som lite grand utanförstående.

Hög förekomst (mer än 20 procent) av koalitionssamarbeten är S relationer med C och MP, för MP med S, medan V står mer utanför. Alla tre partierna avvisar samarbete med Sverigedemokraterna. Förekomsten av sådana relationer är noll. MP har också ganska sällsynta parbildningar med lokala partier, KD och M. V ingår sällan (färre än 10 procent) i par med lokala partier, L och M. Och så med SD förstås.

Samarbete med Sverigedemokraterna

Om Vänsterpartiet relativt sällan ingick i styrande koalitioner framstår SD som svensk kommunalpolitiks verkliga paria-parti. Förekomsten av samarbeten med favoritpartiet M uppgår endast till 12 procent, tätt följt av KD med 10 procent. För alla övriga partier är samarbeten sällsynta: Lokala partier (7 procent), Liberalerna (6 procent) och för Centern, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern noll procent. Observera dock det avvikande undantaget med C+L+SD-koalitionen i Skinnskattebergs kommun (0,4 procent av dom kommuner där både C och SD är företrädda i fullmäktige).

Dom relativt fåtaliga samarbetsrelationerna med SD innebär, att även om dom borgerliga eventuellt tillsammans med SD fick att valresultat som möjliggjorde ett högerstyre inkluderande SD i sista vändan blev ganska sällsynt. I tabellen nedan har samtliga 290 kommuner fördelats dels efter om dom borgerliga partierna eventuellt tillsammans med SD har majoritet i fullmäktige, dels efter som SD kommit att ingå i styret eller ej.

I flertalet av kommunerna (232 eller 80 procent) av kommunerna finns det en högermajoritet i fullmäktige. SD har dock bara kommit med i den styrande koalitionen i 33 av dessa. Det motsvarar 14 procent av kommunerna med högermajoritet och 11 procent av alla. Däremot har SD lyckats ta sig in i värmen i en kommun där den samlade högern inte har majoritet i fullmäktige. I just den kommunen är det ett lokalt parti som har fällt avgörandet.

Vi ska nu se på dom 199 kommunerna där det fanns en chans att bilda styrande koalition med SD som medverkande men där SD inte fick vara med i styret. Hur blev det i just dessa kommuner?

Av figuren framgår att det i 35 av dom 199 kommunerna har bildats ett borgerligt majoritetsstyre. I dessa behövdes helt enkelt inte SD:s medverkan, och styret är inte beroende av SD:s stöd i omröstningar. Kvar är alltså 164 kommuner. Den allra vanligaste lösningen i dessa är att det bildats ett blocköverskridande kommunstyre. Detta har inträffat i 135 av dom 164 kommunerna (82 procent). Detta blocköverskridande styre kan mönstra majoritet i fullmäktige i 85 fall, och sitter därmed ganska säkert.

Blocköverskridande koalitioner kan tolkas som en strategi för att hålla paria-partiet SD borta från makten. Att detta inte alltid är sant har jag visat i tidigare djupstudier av processen i Västmanlands läns tio kommuner. Valresultatet gjorde det möjligt att bilda högerkoalitioner tillsammans med SD i åtta. Däremot materialerades detta bara i två kommuner. I dom övriga sex bildades blocköverskridande styrande koalitioner som i fem av dessa leddes av Socialdemokraterna. Genomgången av dessa processer visade att det var ytterst sällsynt att SD:s problematiska bakgrund och annorlunda värdegrund anfördes som orsak endast i ett fåtal fall. Inte heller tycks det ha varit motsättningar i politiska sakfrågor som fällt avgörande. Nej, det har vanligtvis handlat om fördelningen av poster, och särskilt vem och vilket parti som skulle få den ledande kommunalrådsposten. När högerpartierna försökt förhandla sig samman har alltid något parti känt sig förfördelat i fördelningen av poster. Dom har då hoppat av från förhandlingarna och istället vänt sig till Socialdemokraterna, som tagit emot dom med öppna armar.

Stridigheter om representation och kommunalrådsposter mellan dom traditionella borgerliga partierna kan i det västmanländska fallet förklara hur S-ledda koalitioner kommit till makten. Inte ens har SD:s agerande utom i något enstaka fall spelat någon större roll i dramat. I det västmanländska fallet har SD helt enkelt blivit överspelat av interna borgerliga maktstrider.

Styrande koalitioner i partirymden

Vi är vana att se dom politiska partierna som utspridda längs en höger-vänsterskala. För det mesta räcker det inte med en dimension för att beskriva hur partisystemet ser ut. En andra dimension med olika innebörd dyker från tid till annan upp. I svensk politik har tidvis en stad-landskala uppträtt som korsar höger-vänsterskalan. I länder med större etnisk eller religiös heterogenitet kan det handla om en religionsdimension (till exempel i Nordirland) eller en etnisk dimension (till exempel i Belgien). På senare tid har det pratats mycket om den s k GAL-TAN-skalan, där GAL står för grön, alternativ och libertär och motpolen TAN betecknar traditionell, auktoritär och nationalistisk.

Med två dimensioner kan partisystemet avbildas på en yta. Inget hindrar att det också kan finnas en tredje dimension o s v. Men då blir det genast mycket knepigare att avbilda partimönstret.

En sådan här karta kan t ex avse väljarnas varseblivning av hur partisystemet ser ut. En annan användning kan vara att man analyserar partiernas program för att se hur deras deklarerade politik grupperar partierna. Det kan också handla om samarbets- eller konfliktrelationer. I den här texten har vi koncentrerat oss på denna sista aspekt. Hur kan samarbetsrelationerna mellan partierna i kommunerna avbildas?

Utgångspunkten för den analysmetod som används är att vi har en matris som innehåller samtliga parvisa relationer. Jag har använt andel av alla kommuner där dom båda partierna är representerade där dom ingår i den styrande koalitionen. Vi minns t ex att M och KD fick värdet 0,45. Om partier mer sällan ingår i samma styre får dom lägre värden. Till exempel hade alla paren S+SD, MP+SD och C+SD (med ett udda undantag) värdet 0, vilket tolkas som att S, MP och C aldrig samarbetar i en koalition med SD.

Matrisen består (om alla partier som inte finns i riksdagen klumpas ihop i en kategori ”övriga”) av 36 partipar, vart och ett med ett värde, där höga värden betyder att dom ofta samarbetar och låga värden att dom sällan samarbetar. Om vi tolkar dessa mått som avstånd, är uppgiften att s a s rekonstruera kartan från avståndstabellen. Tekniken för att göra detta kallas för multidimensionell skalning.

Så här blir resultatet:

Bilden är tvådimensionell. Kruskals stresskoefficient är ett mått för hur bra bilden avspeglar dom uppmätta avstånden. Detta mått blir här 0,09, vilket är ett hyfsat resultat. Det finns dock brister som beror på att två dimensioner inte är riktigt tillräckligt för att ge en bra bild. Om vi introducerar en tredje dimension sjunker stresskoefficienten till 0,04.

Men vi nöjer oss med den tvådimensionella bilden. Den horisontella dimensionen är en ganska tydlig höger-vänster-skala där partierna rangordnas M, L, C, KD, SD, S, Ö, MP, V. Det är framförallt partierna nära högerpolen M, L, C och KD som gärna samarbetar. Partierna i vänsterpolen (S, MP och V) är glesare och samarbetar alltså mindre ofta. Den vertikala dimensionen är mer svårtolkad. Här kan partierna rangordnas SD, Ö, M, V, KD, L, C, MP, S. Det finns inslag av den förväntade GAL-TAN-rangordningen, men jag tror att den är uppblandad med ett slags ute-inne-dimension.  Vi har konstaterat att både SD och V av något eller några skäl sällan ingår i samarbeten. Dom är för många av dom övriga partierna inte ett förstahandsval som samarbetspartner, utan får bara vara med om dom oundgängligen behövs. Både SD och V men även ”övriga partier” är ”ute” medan resten är mer ”inne”. GAL-TAN och ute-inne blandas så att säga samman. Det kan vara en förklaring till varför introduktionen av en tredje dimension förbättrar passformen.

Sammanfattande iakttagelser

• Nästan alla kommuner styrs av koalitioner. Bara tio har ett enpartistyre och i dessa har det styrande partiet majoritet bara i två kommuner.
• Dom borgerliga partiernas samarbetsmönster visar på en tydlig höger-vänsterdimension: M, KD och L är populärast och V och MP minst populära.
• M, L och KD samarbetar helst med varandra. Samarbeten med C och än mer till SD är något mer sällsynta.
• S har relativt vanliga samarbetsrelationer med C och MP, medan V står lite mer utanför. Alla tre ”vänsterpartierna” avvisar samarbete med SD.
• Dom flesta partier undviker att samarbeta med SD. Endast M och KD visar en märkbar benägenhet till SD-samarbete.
• I kommuner där dom borgerliga tillsammans med SD har majoritet i fullmäktige är det ganska ovanligt att det faktiskt bildas styrande koalitioner där SD ingår. Istället har resultatet ofta blivit blocköverskridande S-ledda koalitioner. Orsaken tycks ofta vara oenighet mellan dom borgerliga partierna om fördelningen av uppdrag.
• Koalitionsmönstren kan beskrivas med en tvådimensionell bild. Den ena dimension kan tolkas som en höger-vänsterdimension (från M, L och C till V och MP). Den andra dimensionen är mer svårtolkad. Det kan handla om en ute-innedimension eller den omtalade GAL-TAN-dimensionen med SD i ena änden och S och MP i den andra.

Metodiska anmärkningar

Data för vilka koalitioner som bildats är hämtade från Wikipedia som framförallt tycks bygga på mediadata. Även SKR har gjort en undersökning i form av en enkät till kommunerna. Data i bearbetningsbar form har inte publicerats.

För varje par av partier har förekomsten av koalitioner registrerats endast i dom kommuner där båda partierna är representerade i fullmäktige. Antal kommuner i partiparen varierar mellan 88 (MP+Ö) och 286 (S+M) och är i medeltal 205,3.

Kom inte här och rota i våra papper!

Och kommer ni ihåg den medborgare som bad att få ut allmänna handlingar från Skinnskattebergs kommun. Det första beskedet var att det skulle kosta 24 000 kronor att få kopior av - handlingarna. Sen ringde förra kommunalrådet Lena Lovén upp hen och frågade vem hen var, om hen bodde i kommunen och vad uppgifterna i handlingarna skulle användas till. Här finns det anledning att påminna om Tryckfrihetsförordningen, som är en av Sveriges grundlagar.

2 kap 15 § Den som begär ut en allmän handling som får lämnas ut ska genast eller så snart det är möjligt och utan avgift få ta del av handlingen på stället på ett sådant sätt att den kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. En handling får även skrivas av, avbildas eller tas i anspråk för ljudöverföring. Kan en handling inte tillhandahållas utan att en sådan del av handlingen som inte får lämnas ut röjs, ska den i övriga delar göras tillgänglig av sökanden i avskrift eller kopia.

2 kap 18 § En myndighet får inte på grund av att någon begär att få ta del av en allmän handling efterforska vem denne är eller vilket syfte han eller hon har med sin begäran i större utsträckning än vad som behövs för att myndigheten ska kunna pröva om det finns hinder mot att handlingen lämnas ut.

JO har i olika uttalanden skrivit att undantaget i 18 § - alltså att man får efterforska syftet – bara är tillämpligt när handlingen innehåller sekretessbelagda uppgifter. Justitiekanslern har möjlighet att åtala för tjänstefel genom brott mot efterforskningsförbudet.

Det är dyrt med dåliga chefer

”Varning för icke stödjande ledarskap” (Beware of non-supportive leaders). Det är titeln på en avhandling vid Linköpings Universitet i höstas. Författaren Stefan Blomberg diskuterar konsekvenserna av mobbning, konflikter och dåligt ledarskap. Kostnaderna kan bli mycket höga både för individerna själva, för arbetsgruppen och för organisationen. På individnivån är risken för dålig hälsa stor. Effekter som har rapporterats är sjukfrånvaro och personalomsättning. Mobbning på arbetsplatsen bidrar till eskalerade konflikter, frustration, motsättningar och stress så att det blir normalt att vara misstänksam och aggressiv.

När ledarskapet är dåligt spelade det ingen roll även om personalen försökte stödja varandra. Hälsoeffekterna av mobbning och konflikter uppstod också bara när ledarskapet var svagt eller frånvarande. Resultaten kan summeras i de fundamentalt destruktiva effekterna av ett dåligt ledarskap.

Arbetsmiljöverket beräknar att mobbning och olösta konflikter på grund av sjukskrivningar, omplaceringar och förlorad arbetstid kan kosta stora summor. För ett företag med ett 30-tal anställda kan det gå på 300 000 kronor per anställd. På grund av bristande ledarskap kan kostnaden för företaget med ett 30-tal anställda kosta över 2 miljoner kronor per år.

En kommun med sisådär 300 anställda kan som en följd av dåligt ledarskap på det här sättet dra på sig hissnande kostnader. Det kostar att ha dåliga chefer!

Men det finns också andra negativa konsekvenser. En kommun är en demokratisk organisation. Om kommunen fungerar dåligt kan medborgarna börja tvivla på värdet av demokratin. Låt oss ta ett påhittat exempel. Ett dyrbart och illa genomtänkt investeringsprojekt har fått stora grupper bland medborgarna att engagera sig. I en namninsamling lyckades man få var femte röstberättigad invånare att kräva en folkomröstning i frågan.

Detta krav fick till slut dom politiska beslutsfattarna att backa. Det finns inget som dom är så rädda för som folket. Bertolt Brecht skrev att om makthavarna är missnöjda med folket får dom väl upplösa det och välja ett nytt. När nu den möjligheten inte finns får man rätta sig efter folkviljan. Mot löfte att projektet skulle utredas på nytt och med billigare alternativ avblåstes kravet på folkomröstning.

Detta hindrade inte den ansvariga chefen i kommunförvaltningen att fortsätta att för dyra pengar planera och driva på för det ursprungliga projektet. Några alternativ utreddes aldrig. Jo, av en enskild medarbetare som trakasserades, motarbetades och till slut avskedades. Här handlade det om den direkta motsatsen till vad Stefan Blomberg kallade ett stödjande ledarskap. Här handlade det om ett destruktivt ledarskap.

Vilken uppfattning om det demokratiska systemet och dess institutioner som blir följden bland medborgarna kan man bara gissa. En inte alltför långtgående gissning är att dom tappar tilltron till den lokala demokratin. Till kostnaderna för ett dåligt ledarskap på individnivån och på den organisatoriska nivån kan man då också lägga dom demokratiska institutionernas legitimitet.

Det är dyrt med dåliga chefer!

  

Västmanlands floddalar: Sverkestaån

Mufflon

Redan för 10 år sen publicerade jag den första delen av succéserien ”Västmanlands floddalar” som ägnades åt Svartån. Nu är det dags för den andra delen som handlar om Sverkestaån. Sverkestaån är ett 37 kilometer långt biflöde till Arbogaån. Ån rinner upp i sjön Norrmogen och faller ut i Arbogaån  mellan Frövi och Fellingsbro. Vi följde den knappt 30 kilometer från Rockhammar till Hägernäs. Vi kom att passera samhällen och byar som få människor på denna jord vet existerar. Som exempel kan man nämna Rockhammar, Kåfalla, Grönbo, Bergshyttan, Nyhammar och Grimsö.

På väg till floddalen stannade vi till i Travarbo för att handla viltkött. Vi kom därifrån med vildsvin, hjort och mufflonfår. Också en rejäl glasstrut. Men den finns inte längre kvar.

Åparti strax norr om Rockhammar

Åparti vid Kåfalla

Bergshytteforsen

Badplats vid Sörmogen

Socialdemokrat röstade med Skinnsbergs SD-ledda majoritet

Skinnskattebergs kommuns fastighets- och VA-chef fick Titti de Verdier fick nyligen sparken efter en långvarig konflikt med sin chef, tekniska chefen Olle Karlsson. Beslutet om avsked på grått papper togs av Karlsson tillsammans med kommunchefen Henrik Junno. De Verdier hade redan tidigare stängts av med hänvisning till att hon skulle vara en säkerhetsrisk.

Ingen har fått reda på skälen för åtgärderna, varken de Verdier själv eller kommunstyrelsen som är ytterst ansvarig. På initiativ av Vänsterpartiet och socialdemokrater i styrelsen togs nu ärendet upp i KS. Bland initiativtagarnas förslag märktes att beslutet om avsked skulle upphävas. Det bestämdes att dom som sitter i det mäktiga ledningsutskottet var jäviga (partiska) och att dom därmed inte fick delta. Även Vänsterpartiets Fredrik Skog utpekades som partisk. Fredrik satt i ledningsutskottet i 91 dagar innan han fick sparken av förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S).

Det var alltså en kraftigt decimerad kommunstyrelse som tog upp fallet de Verdier. Den bestod av fyra socialdemokrater och två representanter för den SD-ledda majoritetskoalitionen. Man kunde tro att saken därmed skulle vara biff. Men icke sa Nicke, eller snarare var det S-ledamoten Per-Olof Östlund, som valde att rösta med SD-majoriteten. Pentti Lahtinen (S) och Christine Andersen (S) röstade för att upphäva avskedsbeslutet och S-ledamoten Mikael Nilsson la ned sin röst.

Fakta och bakgrund

• Ett centralt inslag i konflikten mellan fastighetschefen och den tekniska chefen har varit att fastighetschefen arbetat med att i enlighet med fullmäktiges beställning utreda alternativ i den infekterade brandstationsfrågan. Den tekniska chefen har istället satsat miljonbelopp på planering av det av Folkinitiativet och fullmäktige avvisade 55-miljonersprojektet.
• Avstängningen och avskedandet av fastighetschefen har öppnat en helt ny karriärväg för en nära anförvant till kommunens ledande ”liberala” politiker Elisabeth Åberg (hon som sitter på 13 stolar). Släktingen har förordnats som ny fastighets- och VA-chef.
• Avgörande i frågan om att upphäva avskedet var socialdemokraten Per-Olof Östlunds röst för SD-majoriteten. Östlund har också spelat en roll i Lena Lovéns strävan att få bort Vänsterpartiet från inflytelserika positioner. Hon hade tänkt sig att han skulle ha Vänsterns plats i ledningsutskottet sedan Fredrik Skog fått kicken. Det förslaget stötte dock på patrull hos övriga sossar i KS.
• Östlund har också gjort sig känd som vindkraftsmotståndare. Att han tillsammans med Lovén Rolén på så sätt slutit upp på den högernationalistiska sidan har fördjupat motsättningarna i den lokala socialdemokratin. Tony Bölja, vice ordförande i IF Metall Bergslagen som förra våren utmanade Lena Lovén Rolén som kommunalrådskandidat, skrev tillsammans med med sex andra fackliga företrädare och SSU för en vecka sedan en insändare för vindkraftsutbyggnaden: ”Västmanland behöver vindkraft och det nu!”
• Polisens nationella anti-korruptionsenhet skriver på sin hemsida: ”… en vanligt förekommande definition av korruption är: Att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen eller annans vinning.”
• Utspärrningen av Vänsterpartiets representant i KS från att delta i beslutet inrymmer sådana oklarheter att man förmodligen kan vänta sig ett rättsligt efterspel.

 

Idag tröstar vi lillebror

 

Nu går luften ur ”Liberalerna” i Skinnskatteberg

Det var fullmäktige i Skinnskatteberg i går kväll. Bortsett från fullmäktiges ordförande Lennart Lydquist som lyckades krångla sig igenom dagordningen och valberedningens ordförande Vanja Leneklint som på grund av massavhopp var i elden titt som tätt öppnade ingen ”liberal” näbben under hela mötet.

”Liberalerna” bildar som bekant styre i kommunen tillsammans med Centern under ledning av Sverigedemokraterna. Kanske kunde man vänta sig mer aktivitet från det näst största partiet i den styrande koalitionen. Det var viktiga frågor som kom upp på mötet. Dagordningen var visserligen mördande trist. Däremot kom rekordmånga viktiga frågor från allmänheten.

Det handlade om fastighets- och VA-chefen som avskedats på oklara grunder, om kritik från Inspektionen för vård och omsorg mot kommunens äldreomsorg, Arbetsmiljöverkets kritik mot kommunen för bristande arbetsmiljöarbete, den skandalösa hanteringen av frågan om bygge av en ny brandstation, de olagligt fattade besluten om lönetillägg till kommunchefen, om hur chefer kan ladda sina privata elbilar på kommunens bekostnad och om platsbristen och långa väntetiden till kulturskolan.

Det sverigedemokratiska kommunalrådet svarade fåordigt: ”vi tar till oss”, ”jag är övertygad om att man har följt rutinerna”, ”arbetet är inte färdigt” (om planeringen av brandstation som pågått i nio år), ”jag tar till mig och ska kolla upp”. Lite hjälp fick hon av Jonny Emtin (SD) om elbilsladdningen: ”kommer besked inom kort.” Till slut kunde inte Socialdemokraternas gruppledare Lena Lovén Rolén hålla sig utan ingrep till försvar för SD-styret: ”Arbetsmiljön är visst inte dålig” och en ”ny och bättre delegationsordning är på gång.”

Mönstret upprepades under själva fullmäktigemötet. På ett par punkter uppstod det en lite bredare diskussion. En av dessa var en motion om att utreda samarbete med andra kommuner om överförmyndarnämndens verksamhet. Där fick ”liberalen” Elisabeth Åberg (ni vet hon med 13 uppdrag) kritik för att hon reserverat sig i kommunstyrelsen. Som bekant är Åberg både ordförande i överförmyndarnämnden och tjänsteman anställd av nämnden. Dessutom vice ordförande i fullmäktige och ett gäng andra uppdrag. Men nu var hon inte på plats utan hade anmält förhinder.

Kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedts (SD) insatser höll sig på ungefär samma nivå som under allmänhetens frågestund. Mer aktiv var Lena Lovén Rolén, men inte som man kanske kunde ha väntat sig med kritik mot SD-styret. På flera punkter hade hon till och med tagit på sig att yrka bifall till kommunstyrelsens förslag.

”Liberalerna” yttrade sig över huvud taget inte på hela kvällen. Ett par ”liberaler” hade till och med sagt upp sig från sina fullmäktigeuppdrag. Den ena av dessa var kommunalrådskandidaten Gabriel Andersson som avgick både från fullmäktige och kommunstyrelsen. Kaxigheten från valrörelsen var som bortblåst. Ett annat avhopp från den styrande koalitionen var Centerns gruppledare Rolf Andersson i Sillbo.

Det intryck som kvällens möte lämnade efter sig var att styret SD+L+C var allmänt bortkommet och statt i upplösning. Men att en fraktion inom S tycks vara redo att stötta det tafatta SD-styret.

 

Nu är det vår!

Från andra sidan ån kommer en omisskännlig doft av koskit. Årets första gök har hörts. I öster tror jag. Det kan man behöva. Vi lyssnar på en grabb från Hallsta som besjunger göken.

Ko. Ko-ko!

Salaligan

 

Salaligan tog under åren 1930 – 1936 livet av fem människor i Salatrakten. För det mesta användes skjutvapen, men när Matilda Blomkvist prövade man en annan metod. Ett hål borrades i hennes yttervägg och bilavgaser leddes in i huset. Ligans ledare var en kontorist och son till en klädeshandlare i Sala, Sigvard Nilsson. Han kallade sig istället Thurneman, vilket har det gissats är ett anagram av manhunter.

Thurneman ansåg sig ha övernaturliga krafter, grunnade över teosofi, yoga och hypnos och drogade sig själv och medhjälparna med bolmört. Läran om själavandringen gjorde det närapå till en befrielseakt att ta livet av människor eftersom själen då blev fri att vandra vidare. Ligans övriga fyra medlemmar hade inte dessa gåvor, utan var ganska vanliga arbetare och hantverkare. Men troligen beundrade dom Sigvard för hans förmågor. Den förste som mördades var en taxichaufför från Västerås. Plånboken lämnades orörd. Det sägs att mordet framförallt var ett testfall för Sigvard. Skulle han klara av att ta livet av någon? Det visade sig att det gick bra. Men i dom övriga fallen var motivet tydligt pengar, även om gasningen av Matilda Blomkvist bara gav drygt sex kronor i utbyte eftersom hon hade sina pengar på banken.

Sigvard dömdes av Västmanlands östra domsagas häradsrätt 1937 som mentalsjuk till vård. Han tillbringade därefter omkring 30 år, mest på Säter men även S:t Sigfrids och Karsuddens sjukhus. Han släpptes ut 1969 och dog 1979. Dom övriga medlemmarna dömdes till livstids straffarbete på Långholmen men släpptes efter sju till tio år.

En pikant detalj är att Sigvards föräldrar flyttade till Upplands Väsby. När han greps 1936 var han på besök hus föräldrarna på Backvägen i Runby i Upplands Väsby. När polisen vallade Sigvard i Upplands Väsby kunde han plocka fram 10 kilo dynamit som stulits och lagts i beredskap för framtida kupper.

Vad allt för hemskheter har inte en koppling till Väsby?

Igår var vi på Västmanlands Teater där man satt upp pjäsen ”Salaligan” av Mats Strandberg och Mikael Kallin. En utomordentligt bra föreställning och med en nyskapande dramaturgi.

Vi var väl pålästa efter att häromveckan ha hört en inspirerad föreläsning om Salaligan av Salabon och före detta ordföranden i landstingsstyrelsen i Västmanlands läns landsting Glenn Andersson. Föreläsningen var minst lika spännande som pjäsen.

Dagens Nyheter 28/6 1936

Kommunalrådet fattade olagligt beslut om kommunchefens lön

Skinnskattebergs kommunchef kunde under andra halvåret 2022 och första kvartalet 2023 utöver sin höga lön också få ett lönetillägg på sammanlagt 200 000 kronor. Orsaken var att hon också gjorde jobbet som ekonomichef, eftersom denne var pappaledig. Beslut om lönetilläggen fattades av förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) och kommunens personalchef. Ingen av dom hade befogenhet att fatta besluten. Det framgår av en rapport från kommunrevisionens sakkunniga biträde, revisionsbyrån KPMG.

Jag har tidigare skrivit om lönetillägget till kommunchefen. Dom frågor jag ställde i detta tidigare inlägg har nu fått svar. Varken kommunalrådet eller personalchefen hade rätt att fatta besluten om lönetillägg. Beslut av ordföranden (kommunalrådet) ska också protokollföras och anmälas till kommunstyrelsen. Inget av detta har skett. Om det var av okunnighet eller om kommunalrådet trodde sig kunna passera under radarn ska jag låta vara osagt.

Att ta beslut som man inte har befogenhet att fatta, och som dessutom medför ekonomisk skada för kommunen är en klar grund för att inte ge kommunalrådet ansvarsfrihet. Det blir i första hand en fråga för kommunrevisorerna och i andra hand för fullmäktige. Men om kommuninvånarna ska ha något förtroende kvar för sina valda politiker vore det rimligt att inte bevilja förra kommunalrådet ansvarsfrihet

Vem (eller vad) var Alexandrine?

Strax söder om Färna kan man på kartan se ett besynnerligt platsnamn: Alexandrinenplats. Varför i herrans namn kallas platsen Alexandrinenplats. Det enda som tycks finnas på platsen, åtminstone enligt kartan, är två brofästen efter en äldre bro över ån mellan sjöarna Lillsjön och Långsvan.

Karta Lantmäteriet "Min karta"

Om man letar ordentligt hittar man på olika ställen beskrivningar som dock inte är oberoende av varandra. Samma formuleringar återkommer på olika ställen. Den här beskrivningen finns i Riksantikvarieämbetets databas ”Fornsök”:

Här lanseras en eller möjligen två förklaringar. Den ena förklaringen ska ha varit att greven Carl Fredrik von Hermansson under sina irrfärder i Ryssland under Krimkriget kan ha stött på någon plats han då ska ha besökt. Den andra är att det enligt muntlig tradition där ”ligger en hund begraven.”

Den gamla Sundsbron (med nytt däck)

Inristning på minnesstenen: (ALEX)ANDR(I)NEN(PL)ATS

Ett versmått eller en kvinna?

Vi ska återkomma till detta. Åtminstone till Rysslandsspåret. Låt oss först granska ordet ”alexandrin”. Det finns åtminstone tre innebörder av detta ord. Det första, och kanske osannolikaste i sammanhanget är att det är ett versmått. Nordisk Familjebok, uggleupplagan 1904, beskriver alexandrinen som: ”ett sextaktigt jambisk versslag med markerad paus (cesur) efter tredje takten. Rimmen, vanligen parvis ställda (aa bb) äro omväxlande manliga och kvinnliga, versen består alltså af 12 eller 13 stafvelser.” Jojomensan. Det är visor det. Artikeln i NF avslutas med den intressanta upplysningen att ”nyromantikerna bekämpade alexandrinen med framgång.” Nyromantiken var i ropet under 1800-talets första årtionden. Den greve von Hermansson som påstås ligga bakom Alexandrinenplats levde 1827 – 1906, så nyromantikens höjdpunkt hade just passerat när han såg dagens ljus. Men om NF har rätt så var alexandrinen som versmått nu i rejält vanrykte. Det förefaller kanske också av andra skäl som lätt orimligt att greven skulle ha uppkallat platsen efter ett versmått.

Vad mer om ”Alexandrine”. Ja, det kan också vara ett kvinnonamn. Bland dom mest namnkunniga finns Alexandrine av Mecklenburg-Schwerin som levde 1879 – 1952 och som var drottning av Danmark 1912 – 1944. En annan var den holländska upptäcktsresanden Alexandrine Pieternella Françoise Tinne (1835 – 1869) som mest reste i Afrika och som särskilt utforskade Vita Nilen. Ingen av dessa har någon känd anknytning till Färna och släkten von Hermansson. Men det är klart att 1800-talshistorien måste trots allt ha kryllat av mer eller mindre kända Alexandriner. Kvinnospåret förefaller inte helt orimligt. Kanske hade greven stött på någon Alexandrine som han tyckte var värd att uppmärksammas.

Rysslandsspåret

Låt oss slutligen ta upp Rysslandsspåret. Carl Fredrik von Hermansson ska ha gjort irrfärder i Ryssland som diplomat under Krimkriget. Där antas han ha varit på någon plats som inspirerat honom till Alexandrinenplats i Färna. Krimkriget pågick 1853 – 1856 och var den största stormaktskonflikten i Europa mellan Napoleonkrigen och första världskriget. På ena sidan stod Ryssland och på den andra en koalition mellan Storbritannien, Frankrike, kungariket Sardinien och det osmanska riket. Bakgrunden till kriget var dels västmakternas oro för att ryssarna ville expandera i riktning mot Konstantinopel, dels misslyckade diplomatiska aktiviteter om vem som skulle ha kontroll över dom för kristendomen heliga platserna i Palestina.

Krigshandlingarna kom så småningom att koncentreras till Krim. En andra front etablerades i Östersjön. Britter och fransoser bombarderade befästningar längs den finska kusten, bland annat Bomarsunds fästning på Åland. Västmakternas flottor använde Fårösund på Gotland som bas. Fredsslutet 1856 innebar flera motgångar för Ryssland. Bland annat förbjöds krigsskepp i Svarta havet. På Östersjöfronten beslöts om den demilitarisering av Åland som fortfarande gäller.

Sverige hade förklarat sig neutralt i Krimkriget, men kungen Oscar I agerade fördolda för att Sverige skulle gå med på västmakternas sida, dels för att frigöra sig från ryskt inflytande, men i förlängningen för att återerövra Finland. Kungens agerande ledde till en del motsättningar med den traditionella diplomatin. I en framställning påstås att kungen hade sina egna ”politiska agenter”.

Mot den här bakgrunden verkar det lite osannolikt att en drygt 30-årig löjtnant från Färna skulle ha engagerats som något slags kringresande diplomat i Ryssland. Om påståendet har någon grund borde det väl snarare ha handlat om att von Hermansson var något slags spion.

Nåväl, diplomat eller spion. Hur kom han i kontakt med platsen som inspirerade till Alexandrinenplats? Någon stad eller ort som heter Alexandrin(e) har jag inte lyckats hitta. Däremot finns det ett antal platser som heter Alexandria. En invånare i Alexandria borde kunna kallas en alexandrin. Adjektivet alexandrinsk används också för sånt som hör till Alexandria, som t ex det berömda alexandrinska biblioteket i egyptiska Alexandria. Utöver storstaden Alexandria i Egypten finns ett Alexandria i Rumänien, flera i USA, bland annat i Virginia, Louisiana och Minnesota. I centrala Ukraina finns också ett Alexandria. Det är det närmaste vi kommer krigsskådeplatsen på Krim.

Men vad i herrans namn hade en svensk diplomat eller spion för den delen på 1850-talet att göra i Ukraina? Sveriges intressen i Krimkriget handlade ju om Östersjön, Gotland och Finland. Allt som allt förefaller det som om Rysslandsspåret är ganska svagt, trots att det i beskrivningarna av Alexandrinenplats kommit att inta en framskjuten plats.

Om man ska rangordna dom olika spåren tror jag mest på kvinnospåret. Ingrid å andra sidan håller på hundspåret. Som mest osannolikt framstår Rysslandsspåret. Kanske ännu otroligare är att det var en fascination över ett versmått som vid tiden var i vanrykte i kultureliten. Alltså: Greven Carl Fredrik von Hermansson uppkallade platsen efter en kvinna han träffat och som han ansåg var värd en minnesplats. Eller så hade han en hund som hette Alexandrine. Ingen tycks veta.

Jo, förresten. Av en slump träffade vi Elisabet i skogen. Hon höll på hundspåret. Eller i själva verket var hon tvärsäker "det är hunden."

Pelle på sten

När vi ändå var i krokarna tyckte vi också att vi borde uppmärksamma Pelle på sten. Pelle är en av tre gjutjärnsskulpturer som är utplacerade efter ”Grevens väg”. Dom båda andra är Erik i backen och Olle i bommen. Skulpturernas tillkomsthistoria är som det brukar uttryckas ”höljd i dunkel”. Dunklet är med andra ord detsamma som när det gäller Alexandrinenplats.

Pelle på sten

Skulpturerna står längs den väg som sägs ha anlagts av Carl Fredriks pappa Carl Johan von Hermansson. På den vägen, ”Grevens väg” fick bara herrskapets vagnar färdas. Bland andra påståenden om grevarna von Hermansson hävdas det att vägen alltid hölls krattad och att greven själv åkte i en vagn som drogs av den stora och starka drängen Västansjö-Albert.

Fornsök lägger för säkerhets skull till ”beskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell.”

Rabarberbubbel

Efter sightseeingen smet vi in på herrgårdsboden och köpte en Sparkling Rabarber. Efter hemkomst och kylning kunde vi avsluta turen med att läska oss.

Skål! Rabarber!

Mer om von Hermanssons

Glimtar från Carl Fredrik von Hermanssons konkurs.

Om Carl Johans initiativ att ta livet av gamla människor och om Carl Fredriks mausoleum.

Få meddelande om nya inlägg

Det har blivit platser lediga på listan över läsare som vill ha ett e-postmeddelande när ett nytt inlägg publiceras här. Skicka din e-postadress med kontaktformuläret längst upp till vänster på sidan. Först till kvarn får mala.

Dela också gärna inlägg som du tycker borde spridas. Håll utkik efter dom här knapparna längst ned under varje inlägg:

Dom kan användas för att dela inlägget med e-post, blogger, twitter, facebook eller pinterest.

Första maj firades i Norberg

Första maj. Arbetarrörelsens högtidsdag. Det första förstamajtåget jag tror mig minnas är från Fagersta. Det var nog 1953 eller 1954. Efter det har jag med ett par undantag deltagit i manifestationerna i Stockholm, Göteborg och Västerås. Ett undantag var när en av mina döttrar flyttade första maj och behövde flytthjälp. En eller ett par gånger har hälsan hindrat mig.

Att oroa sig för vädret är i detta perspektiv av inemot 70 år av förstamajfirande lite futtigt. Men vi har oroligt följt prognoserna. Det började bra, lite kyligt men solen tittade fram bakom ett moln. Men snart ändrades det. Mellan två högtrycksperioder hade det klämts in måndag den 1 maj med regn följt av, snöblandat regn och en à två plusgrader. Vem är ansvarig för en sådan prognos?

Vi hade att välja på att fira i Västerås (4 grader, 0,8 mm/timme, 6 sekundmeter i byarna, känns som plus en grad) och i Norberg (3 grader, 0,3 mm/timme, 4 sekundmeter i byarna, känns som plus en grad). Ett tredje alternativ vore förstås att överlåta manifesterandet till yngre generationer. Till slut tippade det över till Norbergs fördel.

Det visade sig vara ett klokt val. Ett femtiotal kamrater och vänner samlades i Vänsterpartiets partilokal för ett mycket lyckat möte. Huvudtalare var Stig Henriksson, som inledde med att avslöja att en del av hans tal var skrivet av en AI. Vad som händer när AI tar över eller underlättar arbetsuppgifter var också ett av temana i talet. AI kommer som all annan mekanisering att innebära produktivitetsökningar. Vem lägger beslag på vinsten av dessa? Under den oreglerade kapitalismen är det inte dom arbetande som skördar några vinster i form av höjda löner och/eller minskad arbetstid.

Här skapades förmodligen alldeles oavsiktligt en koppling till det första svenska förstmajfirandet. 1891 demonstrerades det på flera orter i landet, däribland i Norberg. Huvudtalare både i Stockholm och Norberg var Hjalmar Branting. Han hann inte med båda på samma dag. Manifestationen i Norberg ägde därför rum den 3 maj. Arbetstiden – åttatimmarsdagen – var ett huvudtema. Så här sa Branting i sitt tal i Norberg enligt Avesta Tidning:

Grufarbetaren vore mer än någon annan berättigad till kortare arbetstid, med det ansträngande och ofta lifsfarliga arbete, som dessa ha för händer. Den önskade fritiden skulle användas till att skaffa vidsträcktare bildning och insigt och någon gång tillfälle till små förströelser och den kortare arbetstiden skulle ha den fördelen, att ej några arbetare skulle behöfva gå lediga utan arbetet blefve då jämnare fördeladt.

Så knöts 1891 samman med 2023 just i Norberg. Den idémässiga bakgrunden formulerades redan av Karl Marx 1845”det kommunistiska samhället … möjliggör … för den enskilde att göra en sak idag och en annan sak i morgon; att jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, flocka boskap om aftonen, skriva litteraturkritik efter middagen.” Det var ekonomiskt överflöd som gjorde arbetsdelningen onödig och som skapade friheten. Detta vill jag kalla Kommunismens löfte.

En ung kille, Knut Sylwan, från Ung Vänster och med en pin med Che Guevara på jackan rev ned applåder med sitt tal. Inte minst genom att han inledde med att tala om att han till skillnad från Stig hade skrivit hela talet själv.

För sång och musik svarade Gunnar Blommé och Lotta Steinholtz Gustavsson. Den spanska frihetssången Svarta tupp i Jacob Brantings översättning och Woody Guthries (ni vet han som hade texten ”this machine kills fascists” på gitarren) Det här är ditt land med Mikael Wiehes svenska text var höjdpunkter.

Mötet avslutades med en rungande Internationalen. Än finns det hopp!

Ett postscriptum

Innan mötet hade det varit plakatmålning. Den här, med sitt lite ovanliga budskap, tyckte jag var kul.

En sista reflektion om vädret: ”Hurrikan bewegt”

Oroligt väntar Mahagonnys invånare på orkanen som närmar sig med 120 miles i timmen. Männen sjunger en hymnliknande sång att inte vara rädda. Varför bygger vi, om inte för nöjet att förstöra? Eftersom människan kan överträffa vilken orkan som helst, har rädsla ingen mening. Så kommer plötsligt budet: Orkanen har oväntat drabbat Pensacola. Den efterlysta änkan Leokdja Begbick som bestämt att grunda staden Mahagonny i öknen jublar. Hennes fiender och dom federala agenterna är döda. Hon och hennes anhängare sjunger en jublande sång. I bakgrunden fortsätter männen att sjunga sin hymn, men stormen går mirakulöst förbi Mahagonny och folket lovprisar sin räddning.

SD+L+S styrande trio i Skinnskatteberg i apriltoppen

Kommunalpolitikens allt mer förfärliga utveckling i Skinnskatteberg är i fokus även i april. Den senaste utvecklingen har inneburit att det de facto har bildats en majoritetskoalition mellan Sverigedemokraterna, Liberalerna, Centern och en fraktion inom Socialdemokraterna. Det uppseendeväckande i hur S på detta rätt inordnar och underordnar sig ett SD-styre har med all rätt kommit att uppmärksammas av läsekretsen. Inläggen 1, 3, 4 och 5 på tioitopplistan handlar om detta förfall. En annan surdeg som flutit upp till ytan är den nu snart tio år gamla frågan om byggande av en ny brandstation. Nya häpnadsväckande detaljer avslöjas i inläggen nummer 2 och 9. Inte roligt.

Antal besökare var i april 470 (746 i mars). Av dessa var 195 (297) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,48 (1,51) och genomsnittlig tid per besök var 87 (80) sekunder. Flest besökare kom från Sverige, USA och Finland. Ströbesökare dök upp från Frankrike, Irland, Nederländerna, Rumänien, Ryssland, Spanien, Storbritannien och Tyskland.

Dom tio mest visade inläggen i april:

 

1	Nu är det fullbordat: S i Skinnskatteberg i samarbete med SD (ny)
2	Noll koll på brandstationskostnaderna. Illavarslande för Skinnskattebergs s-ledning (ny)
3	Renhållning mot dom som för SD till makten (ny)
4	Att ajournera (ny)
5	Grattis till det trettonde kommunala uppdraget (ny)
6	Harmysterium ljuspunkt i det politiska mörkret (ny)
7	Inte rasist, men... (8:a)
8	Maktövertagandet i Skinnskatteberg (1:a)
9	Snart 10-årsjubileum för frågan om Skinnskattebergs brandstation (2:a)
10	Hunkan utrotningshotad (ny)

 De tre som styr