Första maj firades i Norberg

Första maj. Arbetarrörelsens högtidsdag. Det första förstamajtåget jag tror mig minnas är från Fagersta. Det var nog 1953 eller 1954. Efter det har jag med ett par undantag deltagit i manifestationerna i Stockholm, Göteborg och Västerås. Ett undantag var när en av mina döttrar flyttade första maj och behövde flytthjälp. En eller ett par gånger har hälsan hindrat mig.

Att oroa sig för vädret är i detta perspektiv av inemot 70 år av förstamajfirande lite futtigt. Men vi har oroligt följt prognoserna. Det började bra, lite kyligt men solen tittade fram bakom ett moln. Men snart ändrades det. Mellan två högtrycksperioder hade det klämts in måndag den 1 maj med regn följt av, snöblandat regn och en à två plusgrader. Vem är ansvarig för en sådan prognos?

Vi hade att välja på att fira i Västerås (4 grader, 0,8 mm/timme, 6 sekundmeter i byarna, känns som plus en grad) och i Norberg (3 grader, 0,3 mm/timme, 4 sekundmeter i byarna, känns som plus en grad). Ett tredje alternativ vore förstås att överlåta manifesterandet till yngre generationer. Till slut tippade det över till Norbergs fördel.

Det visade sig vara ett klokt val. Ett femtiotal kamrater och vänner samlades i Vänsterpartiets partilokal för ett mycket lyckat möte. Huvudtalare var Stig Henriksson, som inledde med att avslöja att en del av hans tal var skrivet av en AI. Vad som händer när AI tar över eller underlättar arbetsuppgifter var också ett av temana i talet. AI kommer som all annan mekanisering att innebära produktivitetsökningar. Vem lägger beslag på vinsten av dessa? Under den oreglerade kapitalismen är det inte dom arbetande som skördar några vinster i form av höjda löner och/eller minskad arbetstid.

Här skapades förmodligen alldeles oavsiktligt en koppling till det första svenska förstmajfirandet. 1891 demonstrerades det på flera orter i landet, däribland i Norberg. Huvudtalare både i Stockholm och Norberg var Hjalmar Branting. Han hann inte med båda på samma dag. Manifestationen i Norberg ägde därför rum den 3 maj. Arbetstiden – åttatimmarsdagen – var ett huvudtema. Så här sa Branting i sitt tal i Norberg enligt Avesta Tidning:

Grufarbetaren vore mer än någon annan berättigad till kortare arbetstid, med det ansträngande och ofta lifsfarliga arbete, som dessa ha för händer. Den önskade fritiden skulle användas till att skaffa vidsträcktare bildning och insigt och någon gång tillfälle till små förströelser och den kortare arbetstiden skulle ha den fördelen, att ej några arbetare skulle behöfva gå lediga utan arbetet blefve då jämnare fördeladt.

Så knöts 1891 samman med 2023 just i Norberg. Den idémässiga bakgrunden formulerades redan av Karl Marx 1845”det kommunistiska samhället … möjliggör … för den enskilde att göra en sak idag och en annan sak i morgon; att jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, flocka boskap om aftonen, skriva litteraturkritik efter middagen.” Det var ekonomiskt överflöd som gjorde arbetsdelningen onödig och som skapade friheten. Detta vill jag kalla Kommunismens löfte.

En ung kille, Knut Sylwan, från Ung Vänster och med en pin med Che Guevara på jackan rev ned applåder med sitt tal. Inte minst genom att han inledde med att tala om att han till skillnad från Stig hade skrivit hela talet själv.

För sång och musik svarade Gunnar Blommé och Lotta Steinholtz Gustavsson. Den spanska frihetssången Svarta tupp i Jacob Brantings översättning och Woody Guthries (ni vet han som hade texten ”this machine kills fascists” på gitarren) Det här är ditt land med Mikael Wiehes svenska text var höjdpunkter.

Mötet avslutades med en rungande Internationalen. Än finns det hopp!

Ett postscriptum

Innan mötet hade det varit plakatmålning. Den här, med sitt lite ovanliga budskap, tyckte jag var kul.

En sista reflektion om vädret: ”Hurrikan bewegt”

Oroligt väntar Mahagonnys invånare på orkanen som närmar sig med 120 miles i timmen. Männen sjunger en hymnliknande sång att inte vara rädda. Varför bygger vi, om inte för nöjet att förstöra? Eftersom människan kan överträffa vilken orkan som helst, har rädsla ingen mening. Så kommer plötsligt budet: Orkanen har oväntat drabbat Pensacola. Den efterlysta änkan Leokdja Begbick som bestämt att grunda staden Mahagonny i öknen jublar. Hennes fiender och dom federala agenterna är döda. Hon och hennes anhängare sjunger en jublande sång. I bakgrunden fortsätter männen att sjunga sin hymn, men stormen går mirakulöst förbi Mahagonny och folket lovprisar sin räddning.

Personnytt

Valberedningen för sossarna i Västmanland har nu presenterat sitt förslag till riksdagslista. Det har varit en hård kubbning om att få plats på den. Pia Nilsson från Sala har petats. Hon har meddelat att det kom som en chock. På första plats kom Åsa Eriksson från Norberg, och ursprungligen från Vintervägen i Upplands Väsby. Petningen av Pia Nilsson ger valbar plats åt trean Lena Johansson från Västerås. Fagerstas avgående kommunalråd Marino Wallsten har tidigare anmält att han vill in i riksdagen. Han hamnar i förslaget på sjätte plats. Så det ska nog till en rejäl valframgång för S om han ska komma in i riksdagen.

Valberedningens ordförande Elisabeth Salomonsson kommenterar petningen av Nilsson med behovet av förnyelse. Och hon måtte ju veta. Hon var själv kommunalråd i Köping i 38 år.

För övrigt

För övrigt avgår landshövdingen Minoo Akhterzand. Jakten efter en ny hövding går vidare. Jag har svårt att tänka mig någon lämpligare än före detta Fagerstabon Stig Henriksson.

Makt- och penningkåta politiker på så många stolar som möjligt

Det förekommer att riksdagsledamöter också har uppdrag i sin hemkommun. Förr var det ännu vanligare. 1969 hade 78 procent av riksdagsledamöterna något kommunalt uppdrag. Nästan 40 år senare – år 2007 var motsvarande andel bara hälften så stor – 37 procent. Andelen riksdagsledamöter med uppdrag i den tunga kommunstyrelsen minskade under samma tid från 24 till 3 procent. Bakom minskningen ligger förstås att kommunala uppdrag under den här tiden har blivit allt mer betungande. Man har helt enkelt inte tid att sköta uppdrag på två olika nivåer.

Figur: Andel (procent) av riksdagsledamöterna som har kommunala uppdrag

Så här är det inte i alla länder. I en undersökning av borgmästare i olika europeiska länder (i Sverige kommunstyrelseordförande) visade det sig att borgmästare i ungerska (24 procent), franska (16 procent) och Belgiska (14 procent) samtidigt var parlamentsledamöter. I Sverige hittade vi inte en enda kommunstyrelseordförande som satt i riksdagen.

I Frankrike där den här sortens överlappande uppdrag är vanliga finns t o m en särskild term för fenomenet: Cumul des mandats. Men företeelsen är inte okontroversiell. Till fördelarna har det pekats på att kumuleringen är bra för parlamentarikernas förankring. Men det finns också nackdelar: risk för frånvaro och intressekonflikter är exempel på sådana nackdelar.

I en svensk doktorsavhandling om förhållandena just i slutet av 1960-talet framhålls de överlappande mandaten som en kanal för lokalt och regionalt inflytande i rikspolitiken. Det handlar med andra ord om hur förbindelserna ser ut mellan nivåerna i en flernivådemokrati.

Det franska kommunsystemet är utomordentligt fragmenterat. Det finns mer än 30 000 kommuner. På nivåerna över kommunen finns departement och över departementen regioner. För att klara olika uppgifter har kommuner slutit sig samman i en komplicerad struktur av kommunalförbund. Det svenska systemet av idag är betydligt mindre komplext, men det finns trots det behov att integrera de olika nivåerna.

En mekanism för denna integration är partiväsendet. Politiker på lokal och central nivå tillhör samma partier och partierna erbjuder mötesplatser, beroenden och lojaliteter. En annan mekanism är de överlappande uppdragen som skapar kanaler för påverkan i båda riktningarna.

I vår undersökning av stadsdelsnämnderna i Stockholm fann vi ett liknande fenomen. Det fanns en grupp politiker med uppdrag både i stadsdelen och i stadshuset. Det visade sig vara den grupp av politiker som var mest aktiva och intresserade och som fick det lite krångliga decentraliserade systemet att fungera.

Lokalradion (P4 Västmanland) har gått igenom närvaron i fullmäktige i länets kommuner för de riksdagsledamöter som samtidigt sitter i kommunfullmäktige. Resultatet basuneras indignerat ut som ”politikerskolk”. För att understryka tesen intervjuas statsvetaren Jenny Madestam. Hon håller med i den allmänna indignationen. Att inte vara med på alla möten i uppdrag man valts till är respektlöst mot demokratin. Och dessutom är det ett HOT MOT DEMOKRATIN eftersom man som dubbelpolitiker inte tid att följa med i de lokala frågorna. Det leder till ökat byråkratvälde på den kommunala nivån.

Bland de skolkande politikerna fanns t ex Stig Henriksson (fast han var den minst skolkande med 80 procent närvaro på Fagerstas fullmäktigemöten). Dumreporten undrade om det var lämpligt att han hade ett jobb i Stockholm och ett i Fagersta. Att han tror att det är ett ”jobb” att sitta i kommunfullmäktige i en ganska liten svensk kommun är avslöjande. Reportern ville förmodligen förmedla bilden av makt- och penninghungriga politiker; skurkar med andra ord.

Att en politiker som Stig Henriksson dessutom skulle ha särskilt svårt att sätta sig in i och följa med den lokala politiken är med tanke på hans bakgrund som mångårig KS-ordförande i kommunen enfaldigt. Det finns förmodligen en hel drös fullmäktigeledamöter i Fagersta (och alla andra kommuner för den delen) som inte följer med och som inte sätter sig in i kommunalpolitikens alla frågor. Fullmäktigeledamoten som öppnar kuvertet med sammanträdeshandlingar när hen kommer till mötet är en realitet.

Ingen, varken statsvetaren eller reportern, tycktes dessutom ha hört talas som problemet med integration i ett flernivåsystem. Ibland hjälper det inte att man har disputerat i statsvetenskap.

Och lärdomen är: Vet man inte vad man pratar om ska man avstå.

Lite att läsa:

Martin Brothén (2005) Riksdagsledamöternas arbetsvecka – arbetet i och utanför riksdagen,Stockholm: Riksdagskommittén, Sveriges riksdag.

Henry Bäck (2010) “Partiväsendet i stat och kommun: Från integration till dualism” i Folke Johansson (red) Kommunalvalet 2006 – Väljare och partier i den lokala demokratin Göteborg: CEFOS

Henry Bäck, Hubert Heinelt & Annick Magnier (red) (2006) The European Mayor. Political Leaders in the Changing Context of Local Democracy Wiesbaden: VS Verlag für Sozialwissenschaften

Henry Bäck, Folke Johansson, Ernst Jonsson & Lars Samuelsson (2001) Stadsdelsnämnder i Stockholm – Demokrati och effektivitet Stockholm: IKE

Andrew Knapp (1991)  ˮThe cumul des mandats, local power and political partiesˮ West European Politics 14:1 p 18-40

Per-Anders Roth (1996) Riket, valkretsen och hemkommunen: lokal och regional representation i den svenska riksdagens sista andra kammare Göteborg: Göteborgs Universitet, Göteborg studies in politics 36

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Till Avesta går vår glada färd

En semesterresa till. Till ett exotiskt, ovanligt och fashionabelt resmål. Men vi slår ändå inte honom, han som satte in en kontaktannons. Intervjuad av en radioreporter: "Du skriver här att du tycker om att resa. Har du något favoritresmål?" svarade han "Ja, det är Kolsva det. Det vill jag visa min kvinna". Nej, vår resa gick bara till Norberg, Fagersta och Avesta.

Tre grisar till Wärdshuset Engelbrekt

Första stopp var affärslunch till det humana priset 110 kronor på Wärdshuset Engelbrekt i Norberg. Salladsbuffén var fräsch och trevlig och innehöll bland annat ovanligheter som sillsallad och ägghalvor. Plus för det. Sen blev det spättafilé med färskpotatis och sauce verte och en röra där man kunde identifiera rödlök. champinjoner och surgurka. Fisken var habilt panerad och stekt, möjligen något dvärgvuxen. Till avdragen hörde också en ganska ful presentation (se bild!) och lite grann sönderkokt potatis. Men helhetsintrycket var ändå gott. Hyfsat käk, trevlig betjäning och en traditionstung miljö. Det får bli tre grisar.

Engelbrekts spätta

Tidigare recensioner
Fyra grisar Högsjö wärdshus
Tre grisar Vinöns wärdshus
Två grisar Wanbo herrgård
Två grisar Brasseri Stadsparken, Västerås

20-årsjubilerande Avesta Art
Målet för resan var den fantastiska konstutställningen i Verket i Avesta. En av de märkvärdiga höjdpunkterna var Jan Stenmark (Ni vet han med "Det var ingen ensam galning. Det var hela Härnösand"). Jan Stenmark är ju alltid Jan Stenmark. En annan märkvärdighet var den spelande orgeln från Missionskyrkan i Örnsköldsvik i Jens Peterson-Bergers och Olov Ylinenpääs "Glänta". Orgeln står i fonden av valsverksskeppet och omges av Claire Morgans svävande polykroma moln.

Gläntan

Som brukligt var vi också inne i Sonja Nilssons hemska "Korridoren". Lite mindre hemsk denhär gången eftersom Ingrid fuskade och noterade en tappad entrébiljett på golvet strax efter ingången. Men Korridoren är ändå alltid Korridoren. Sonja Nilsson bidrog i år också med en liten märkvärdig video med Marilyn Monroe.

Korridoren

I allt en fantastisk kulturupplevelse med 17 olika installationer. Besök gärna verket i Avesta.

Fagerstas märkvärdiga luftbevakningstorn
På hemvägen passade vi på att bese det märkliga luftbevakningstornet i Fagersta. Tornet byggt 1944 var ritat av Cyrillus Johansson och är utnämnt till byggnadsminne av länsstyrelsen. Förra året återinvigdes tornet under högtidliga former av bl a dåvarande kommunalrådet Stig Henriksson (V). Om Disney hade fått syn på tornet hade han placerat en fången prinsessa i det, som dock kunde fira ned sig med hjälp av sitt långa hår.

Fagerstas torn

Ja, se det var en resa. Nästan i klass med Kolsva.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro...

Svenska Kyrkan i Fagersta AB har vunnit ett mål mot Fagersta kommun i kammarrätten. Kommunen har betalat för lite i skolpeng till bolagets friskola. Parternas företrädare kommenterar i radion utgången av processen:

Kyrkobolagets operativa chef (=prästen) Henrik Rydberg :

"Det är klart att det finns hål att stoppa pengarna när vi mot vår vilja tvingats agera bank åt Fagersta kommun ... Det här är ett exempel på dålig myndighetsutövning och maktfullkomlighet."

Kommunalrådet Stig Henriksson (V):

"Vi kan i längden inte föra över så mycket pengar, som kanske tas från vår skola där behoven finns till en friskola där behoven inte finns."

Byt ut arga prästen!

Västanfors-Västervåla församling i Fagersta är ett omfattande affärsföretag. Verksamheten är bolagiserad och bedrivs i ett antal bolag ägda av koncernbolaget ”Svenska Kyrkan i Fagersta AB.” Operativ chef är kyrkoherden Henrik Rydberg. Under en följd av år har det rått i det närmaste krigstillstånd mellan kyrkobolaget företrätt av den operativa chefen och kommunen företrädd av kommunalrådet Stig Henriksson (V). För tidigare inlägg om stridigheterna där man inte dragit sig för att ses i rätten, se här.

Nu har stridigheterna flammat upp på nytt. Kommunen äger den gamla sockenstugan i Västanfors som bland annat använts som samlingslokal. Problemet är att stugan ligger på kyrkans mark som kommunen arrenderar. Nu menar kyrkobolagets operativa chef att avtalet har gått ut, och att kommunen måste ta bort sin sockenstuga.

-       Vi behöver komma åt den här marken, säger han till Sveriges Radio.

Kommunen företräds här av Norra Västmanlands kommunalteknikförbund och dess förbundschef Harold Nilsson. Han menar att det inte är solklart att arrendeavtalet har gått ut.

Prästen/operativa chefen föreslår att kommunen ska skänka sockenstugan till församlingen. Men det räcker inte med det. Kommunen borde dessutom betala 50.000 kronor till församlingen för eftersatt underhåll. Församlingen kan alltså tänka sig att ha kvar sockenstugan och till och med rusta upp den, om kommunen betalar. Hur det går ihop med att ”vi behöver komma åt marken” är oklart.

Kommunens Nilsson menar i stället att församlingen kan få köpa stugan för 200.000 – 300.000 kronor.

Tonläget trappas upp. Rydberg säger att kommunen förhalar sitt beslut. Man har ju haft tid på sig ända sedan jul att bestämma sig. Nilsson svarar att Rydberg inte ska spänna musklerna på det här sättet, mot bakgrund av att kyrkan har agerat tidigare i vissa fall.

– Kyrkan kapade fruktträd på kommunens mark, ställde upp baracker på kommunens mark, har borrat berg och brunn på kommunens mark istället för sin egen - men inte spänner kommunen musklerna på det här sättet.

Bästa sättet att lösa konflikten vore enligt Nilsson att ”byta ut Henrik och mig.”

Kyrkokoncernen

Ljus över Norberg

Norbergs ledande folkpartipolitiker Christer Filipsson har nu tvingats kasta in handduken och avgå från alla sina kommunala uppdrag. Filipsson gjorde sig känd för att ha försökt snylta på Stig Henrikssons goda rykte. Han har också misstänkts för skattesmitning.

Och i England har Annie Lööfs politiska förebild, Margret Thatcher, lämnat in skorna!

Lenin?

I bokhyllan har vi en byst av Vladimir Iljitj Uljanov (aka Lenin) som jag köpte någon gång i slutet av 70-talet i Leningrad. Vi har förstått att det idag inte är politiskt korrekt att heja på Lenin. Så om det kommer någon som tycker illa vara, säger vi att det där, det är inte Lenin. Det är Stig Henriksson.

En enda kommun i hela Sverige!

Kommunalrådet Stig Henriksson, Fagersta

Svenskt näringsliv (SAF) gör årligen en rankning av kommunerna efter ”företagsklimat”. Skinnskattebergs kommun är vanligen bland de sämsta. Framförallt bygger rankningen på en enkät med företagare på orten. Jag har skrivit om det här förut. Skinnskattebergs kommuns problem är att befolkningen minskar. Det ger dålig stämning både i näringslivet och i politiken. Den högljudda borgerliga oppositionen anförd av världens bästa politiker underblåser missnöjet. Slutresultatet blir att de som svarar på enkäten påstår att företagsklimatet är dåligt. Hur det i själva verket är med den saken säger rankningen förstås inget om.

Ortens brukspatron Gerald Engström stämmer in i kören och menar att kommunen borde slås samman med Fagersta och Norberg. Annars flyttar han huvudkontoret till Stockholm. På vilket sätt en sammanslagen kommun med sisådär 20.000 invånare skulle kunna konkurrera med Stockholm är oklart.

Sala kommun har beslutat lägga ned högstadieskolan i Västerfärnebo. Nu driver en opinion i kommundelen att man ska bryta sig ut ur Sala för att antingen bilda en egen kommun eller slå ihop sig med någon annan. Jag skulle i så fall föreslå Fagersta.

Överhuvudtaget borde, som jag redan tidigare föreslagit, alla kommuner i Sverige slås ihop med Fagersta.

Radikal sammanslagning av kommuner

Kommunalrådet Stig Henriksson

Det har åtminstone i Västmanland kommit i ropet att föreslå förändringar av kommungränserna. Oftast är det ett uttryck för lokalt missnöje med det ena eller det andra. För något år sedan när Skinnskattebergs kommun hade lagt ned skolan i Hed fanns det en namnlista att skriva på hos Barbro i f d macken i Bernshammar. Kravet var att södra delen av kommunen skulle brytas loss och flyttas till Köpings kommun. Andra förslag har förekommit om en uppdelning av kommunen på Köping, Fagersta och Lindesberg.

I Norberg avhöll fullmäktige häromdagen ett öppet möte om Norberg skulle fortsätta som egen kommun. Någon villig partner fanns inte, men det kan noteras att bland de inbjudna fanns Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson.

Han fick också nyligen ta emot ett frieri från Virsbo i Surahammars kommun. En grupp från Virsbo ville flytta orten till Fagersta eftersom de var missnöjda med hur Surahammar behandlade Virsbo. I själva Surahammar har dessutom de borgerliga föreslagit att lägga ned hela kommunen och slå ihop den med Västerås.

Det hela börjar påminna lite om hur det var på 90-talet när Sverige hade ekonomisk kris medan norrmännen som vanligt vältrade sig i pengar. Någon föreslog då att vi skulle förklara krig mot Norge och vid första konfrontationen skulle vi ge upp och kapitulera. Norge skulle på det sättet få ta över den svenska statsskulden.

Härmed föreslår jag att alla kommunala problem löses genom att alla kommuner slås ihop med Fagersta. Något radikalt måste göras!

Ansvarsfull folkpartist också i Norberg

Folkpartisten Christer Filipsson i Norbergs kommunstyrelse gjorde sig i valrörelsen 2010 känd genom att han i sin personvalskampanj försökte snylta på Stig Henrikssons goda rykte. Filipsson driver tillsammans med sin fru genom ett bolag ett HVB-hem. Bolaget har gått i konkurs, men makarna har startat ett nytt bolag som driver hemmet vidare.

Skattverket kräver nu Filipssons på 1,5 miljon i skatt för privata förmåner som de ska ha tagit ut ur bolaget. Enligt Skattverket hyr bolaget en villa på Barbados (!!) som bara används av makarna Filipsson. Bolaget har också leasat en Corvette Convertible som använts av Filipsson för nöjesresor. Andra förmåner som tas upp är konserter, mat, bilhyra, inköp av dykardräkter med mera.

Dagens Don Camillo och Peppone

SVT:s Tvärsnytt meddelar att Fagersta kommun har polisanmält Västanfors-Västervåla församling för bedrägeri. Fösamlingen ska ha redovisat barn som inte har deltagit i församlingens fritis-verksamhet och därigenom ha lurat till sig miljonbelopp i kommunala bidrag. "Trakasserier" meddelar prästen Henrik Rydberg. Församlingen å sin sida har stämt kommunen. Församlingen tvingades betala tillbaka en miljon för att "slippa bli skandaliserade" och utpekade som bedragare. "Det var frivilligt" menar kommunalrådet Stig Henriksson (v).

Dagens Stig och Henrik

Kosackerna kommer!

Fagersta kommun har beslutat utreda om man ska expropriera mark som kyrkan äger för att bygga bostäder:

Stig:  Eller så lyckas stiftet att blockera kommunens utveckling så vi får släppa hela det här projektet som vi lagt ner väldigt mycket tid och pengar på.

Henrik: Kyrkan vill inte sälja eftersom kommunen betett sig väldigt illa.

Stig: Kyrkan försöker mjölka kommunen på pengar.

Henrik: Jag är inte förvånad över Henrikssons beslut, men det är osmakligt. Det är maktfullkomliga politiker som använder sig av sådant maktspråk som hör hemma i kommunistiska diktaturer.

(Från P4 Västmanland 8 september)

Jesus och månglarna i templet

Fortsättning prästen och kommunalrådet: See you in court!

Lokalradion meddelar idag att Västanfors-Västervåla församling har överklagat åtta av kommunens beslut till förvaltningsrätten, gjort flera anmälningar till JO samt stämt kommunen inför tingsrätten.

Kommunalrådet Stig Henriksson (v) kommenterar:

"Historiskt sett tycker jag att det är ett fall framåt. Förr brände kyrkan sina motståndare på bål, nu stämmer de oss i rätten. Det är ju mer civiliserat."

Prästen och kommunalrådet

Vår norra grannkommun Fagersta har ett par egenheter som jag tidigare skrivit om. Den ena av dessa är det populära vänsterpartistiska kommunalrådet Stig Henriksson som i val efter val har fått inemot 60 procent av rösterna. Det andra är prästen Henrik Rydberg i Västanfors-Västervåla församling som har bolagiserat kyrkan och driver ett flertal affärsverksamheter. Det råder konstant ett spänt förhållande mellan kyrkan (Henrik) och kommunen (Stig). Här är några illustrerande glimtar från senare år:

Kommunen säger nej till församlingens ansökan att starta särskola

.. att kommunen säger nej är inget som förvånar Henrik Rydberg …:

- Nej, inte ett dugg! Därför att kommunen vill inte att de här föräldrarna ska erbjudas möjlighet att ha sina barn kvar på våran skola eller gå på vår skola… (31 augusti 2007 P4 Västmanland)

Prästen bättre på affärer än på det kyrkliga

Jag förstår inte … hur kyrkoherde Henrik Rydberg hinner med allt och dessutom vara kyrkoherde, med allt vad det innebär. Men vid ett informationsmöte här i Härnösand, så svarade han på en fråga, att det finns de som är bättre på att hålla gudstjänst än han själv.

(8 juli 2008 Christina Meltin Westerlund, kyrkopolitiker (S) i Härnösand)

Prästen om kommunens nej till församlingens utvidgade friskolverksamhet

- Ja, det var ingen ”högoddsare” … Kommunen har ju yttrat sig och det var ju väntat. En ”vänsterkommun” kan ju inte ställa sig i radio och massmedia och jubla över att det blir en friskola. (4 september 2008 P4 Västmanland)

Församlingen tror att kommunen lurar dem på pengar

Västanfors-Västervåla församling misstänker att Fagersta kommun betalar flera hundratusen kronor för lite i ersättning för elever på församlingens friskola Lindgårdsskolan. Nu hamnar saken i domstol. (4 mars 2010 P4 Västmanland)

Kyrkan vägrar sälja mark till kommunen för bostadsbyggande

Henrik: Smaklöst skamligt agerande från Fagersta kommun. En kommun som beter sig så borde inte få köpa någon mark,

Stig: Vi har kunnat göra upp med privata fastighetsägare just i det här området på precis de här prisnivåerna som vi erbjuder kyrkan, men de ska ha mycket mer betalt. Då undrar man om det är Gud eller Mammon som är viktigast för kyrkliga verksamheten

Henrik: När kommunalrådet utåt talar om expropriering så visar det bara ett maktspråk som inte hör hemma demokrati. Men det är klart, kommunismen har ju inget arv av att värna om någon äganderätt, så man behöver väl inte förvånas över det här.

(4 juli 2011 P4 Västmanland)

Socialdemokrater ställs åt sidan i församlingen för samröre med vänstern

Kyrkorådet i Västanfors församling i Fagersta har uteslutit två socialdemokater från det demokratiska arbetet i kyrkan. … Orsaken är att socialdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet inom kommunen.

… ordförande[n] i Kyrkorådet… menar att uteslutningen handlar om att Socialdemokraterna nu är allierade med Vänsterpartiet och då kommer … [de] … föra vidare vidare det som sägs i kyrkorummet vidare till kommunledningen.

– Det går inte få ett förtroende när man vet vilken inställning Fagerstavänstern har

… de två uteslutna socialdemokraterna satt i knäet på kommunledningen.

(8 juli 2011 P4 Västmanland)

Stig och Henrik

Don Camillo och Peppone

I en liten stad i Po-dalen i norra Italien pågår strax efter kriget en ständig konflikt mellan den katolske prästen Don Camillo och den kommunistiske borgmästaren Peppone. Detta är temat i ett antal böcker av författaren och journalisten Giovannino Guareschi – böcker som också resulterat i flera filmer som var oerhört populära på 50- och 60-talen. Don Camillo är oavbrutet i luven på Peppone, men han har också en komplicerad relation till Jesus. De har ofta olika åsikter och Jesus måste tillrättavisa Camillo.

På Youtube finns ett stort antal klipp från filmerna. Tyvärr inga textade på svenska och bara något enstaka testat på engelska.

Peppone och Don Camillo

Messias från Yrttivaara

Anförande vid öppet medlemsmöte med Vänsterpartiet Fagersta den 21 oktober 2009

Sveriges kanske mest kända statsvetare och valexpert Sören Holmberg skrev 1993 ”Det finns inga kommunala väljare.” I kommunalvalet röstade man på samma sätt som i riksdagsvalet och det var partisympatierna på riksnivå som också bestämde vad man skulle rösta på kommunalt. Om man ändå valde att splittra sin röst, så var det bara ett tecken på att man var lite missnöjd med ”sitt parti” och ville straffa det genom att lägga den mindre betydelsefulla kommunala rösten på något annat parti.

En annan statsvetenskaplig ”sanning” kallas med en fackterm ”the incumbency effect”: Det har betydelse för valresultatet om man har makten. Vanligtvis är ”the incumbency effect” negativ. Ett parti förlorar på att regera och tvingas fatta obekväma beslut.

Historien om Vänsterpartiet i Fagersta utmanar båda dessa ”sanningar”. I valet 1998 ökade Vänsterpartiet från 22 till 44 procent och blev Fagerstas största parti. Sedan dess styr Vänsterpartiet Fagersta och har numera egen majoritet i fullmäktige. Icke desto mindre får partiet inte så märkvärdigt höga röstetal i riksdagsvalen. I valet 2006 var skillnaden mellan det kommunala valresultatet och resultatet i riksdagsvalet nästan 49 procentenheter.

Trots vad Sören Holmberg skrev om de kommunala väljarna är det inte alldeles unikt att det uppstår skillnader i valresultat mellan kommun- och riksdagsval. Det finns 290 kommuner. Om vi ser till resultaten för de sju riksdagspartierna och gruppen ”övriga” d v s i kommunerna framförallt lokala partier, så kan man beräkna 2.320 sådana skillnader i valresultat. Inte mindre än 2.212 av dessa (95 procent) är mellan minus 10 och plus 10 (minus betyder bättre resultat i riksdagsvalet och plus bättre i kommunalvalet). Så något har väl kanske den Holmbergska tesen för sig. Men i 108 fall är skillnaden större än 10 procentenheter. Vänsterpartiet i Fagersta går i en klass för sig med sina 49 procentenheters skillnad.

Hur kan detta komma sig?

Yttre opåverkbara förhållanden

Jag ställde frågan till nitton statsvetare – sex professorer, åtta docenter, fyra doktorer och en licentiat. Sju svarade.

Fyra av de svarande statsvetarna pekade på förhållanden som är opåverkbara för Vänsterpartiet i Fagersta. Det kan vara egenskaper hos Fagersta som ort, framförallt då den sociala strukturen. Ett typiskt svar är: ”den sociala strukturen i Fagersta är idealisk för vänstern”. Alternativt kan det handla om egenskaper hos andra partier – läs egenskaper hos den lokala socialdemokratin, t ex:

”Socialdemokraterna hade haft makten länge, länge. Enligt vad jag förstår upplevdes partiet som dåligt på att fånga upp nya idéer, dåligt på att samarbeta med andra, och dåligt på att släppa fram nya personer… den etablerade varan på marknaden hade s.a.s. slutat leverera.” (Doktor E)

En kommentar till dessa svar är att det inte är klart hur den sociala strukturen skulle kunna förklara just skillnaden i valresultat mellan kommunal- och riksdagsval. Jag tror att tanken har gått lite för fort i dessa svar.

Pragmatisk samarbetsorienterad mittenpolitik

En annan kategori är svar där man hänvisar till Vänsterpartiet Fagerstas politik. Det kommer fram tre sådana svar. Ett par svarande framhåller pragmatismen och strävan efter samförstånd:

”De är … genomgående pragmatiska och konsensusorienterade.” (Professor L)

”… pragmatisk, helt enkelt som en person som är beredd att se förbi ideologiska skygglappar och arbeta för kommunens bästa.” (Doktor E)

Det sista svaret handlar egentligen om partiets ledande företrädare – Stig Henriksson – som utgör en egen svarskategori, som jag strax kommer till. Båda de här svaren handlar så att säga om Vänsterpartiet Fagerstas ”politiska stil”. Ett annat svar rör mer politikens innehåll:

”Vänsterpartisterna i Fagersta avviker från sina partikamrater i övriga landet genom att stå betydligt längre till höger. Både vad gäller flykting- och miljöpolitik har man i Fagerstavänstern också avvikande uppfattningar jämfört med partiet nationellt.” (Doktor K)

Doktor K blev så intresserad av frågan att han har skrivit en hel uppsats i ämnet och studerat de kommuner där ett i riksdagen representerat parti har fått särskilt bra kommunala valresultat. Vänsterpartiet i Fagersta är förstås i topp där. Slutsatserna bygger på nya analyser av befintliga enkätdata. Det är enligt dessa analyser inte ovanligt att partier som det har gått speciellt bra för i kommunalvalen har en dragning åt mitten av det politiska fältet: Borgerliga partier tenderar att vara mer vänsterorienterade än sina rikskolleger och Vänsterpartiet i Fagersta står som sagt till höger om Vänsterpartiet nationellt.

De här svaren anknyter till ett par lite mer allmänna statsvetenskapliga teman. Enligt det ena finns det en linje som menar att kommunalpolitik är annorlunda – det finns inga ideologiska motsättningar. Särskilt är höger-vänsterdimensionen irrelevant i kommunalpolitiken. Istället gäller pragmatism och sammanhållning för bygdens bästa. Den här linjen är inte okontroversiell. Andra menar att politik alltid handlar om värderingar och därför inte kan vara oideologisk ens på lokal nivå. Idén om den opolitiska kommunalpolitiken är bara ett sätt att hålla bort krav från dem som vill ändra på sakernas tillstånd.

Det andra temat som det snuddas vid är den generella tendensen att partierna samlas i mitten av den politiska skalan. Där finns de största vinsterna - i termer av röster - att göra.

Stig Henriksson

Ungefär hälften av dem som har svarat på min fråga pekar på det här sättet på egenskaper hos orten, hos socialdemokratin eller hos Vänsterpartiet Fagersta självt. Dock är alla överens om att det finns en ytterligare förklaring, nämligen partiets ledande företrädare.

Professor M svarar kort och lite syrligt: ”Har du hört talas om Stig Henriksson?”

Andra svar är mer utvecklade och detaljerade:

”Stig Henriksson från Yrttiivaara, sex mil söder om Gällivare.” (Docent E)

”Att det blev Stig Henrikssons vänsterparti, och inte något av de andra partierna, som förmådde slå mynt av missnöjet med Socialdemokraterna, torde hänga samman med Stig Henriksson som person, snarare än hans koppling till vänsterpartiet. Min lekmannabedömning (jag har ju trots allt inte forskat om just Vänsterpartiet i Fagersta), är att han av både väljare och konkurrerande partier uppfattas som charmig, tillitsfull och pragmatisk, helt enkelt som en person som är beredd att se förbi ideologiska skygglappar och arbeta för kommunens bästa.” (Doktor E)

Doktor K drar efter att ha analyserat tillgängliga data slutsatsen att:

”Kommunstyrelsens ordförande (Henriksson) uppfattas som mycket mer kunnig, och i viss mån som mer inflytelserik än vad kso i andra kommuner gör.” (doktor K)

Är det något problem med en mittenorienterad politik?
Sett ur Vänsterpartiet Fagerstas perspektiv är det förstås ett problem om orsaken till de exempellösa kommunala framgångarna är sådana omständigheter som partiet självt inte kan påverka. Det har föreslagits att det är något i Fagerstas sociala och ekonomiska struktur som har gjort det. Den kan man inte göra mycket åt. Åtminstone inte på kort eller ens medellång sikt. Men samtidigt så tror jag inte riktigt på logiken i det resonemang som vill förklara de kommunala framgångarna med den sociala strukturen.

Alternativt beror Vänsterns lokala framgångar på socialdemokraternas lokala stil och politik. Bollen ligger då hos socialdemokraterna. Om de ändrar sin politiska stil och/eller innehållet i sin kommunalpolitik på ett sätt som tilltalar Fagerstaborna – ja, då är det kört för Vänstern.

Vanligare har det varit att de bedömare jag har anlitat har föreslagit att framgången kommer sig av sådant som beror på Vänsterns eget handlande. Allra vanligast är att det beror på personliga egenskaper hos ledningen. Jag återkommer till det.

Med viss grund i empiriska data hävdas det att det är en politisk höger- eller kanske snarast mittendragning som är förklaringen. Enligt en variant handlar det mindre om innehåll och snarare om den politiska stilen som är pragmatisk och inriktad på samförstånd.

Det finns en teori om mittendragningen: Om väljarna är fördelade över en dimension från vänster till höger, så lönar det sig röstmässigt för partierna att närma sig varandra och mitten. Låt oss säga att 100 väljare är fördelade lika över skalan från noll till hundra. Låt oss också säga att motståndarpartiet har positionerat sig vid värdet 60. Var ska vi då lägga oss? Om vi positionerar oss vid värdet 50, så kommer de 50 väljarna till vänster om oss att vara givna. Sen kommer vi också att vara mest attraktiva för hälften av de väljare som finns mellan vår position, 50, och motståndarnas position, 60. Det blir alltså 5 väljare till – sammanlagt 50 + 5 = 55 av de hundra väljarna. Om vi rör oss ytterligare en bit åt höger till position 56 så kommer 56 + 2 = 58 väljare att rösta på oss. Högerförflyttningen gav 3 röster till. Sådär kan man fortsätta. Dessutom kommer förstås motståndarna att röra sig åt vänster. Det blir jämvikt när båda partierna har exakt samma politik (position 50) och hälften av rösterna var.

Riktigt så nära brukar partierna inte komma varandra. Orsaken är i den här teorin, att de väljare som befinner sig längst ut i skalans ändpunkter så småningom tycker att avståndet till ”deras parti” är för långt, och att det ser ut att inte vara någon skillnad mellan partierna. De har då två utvägar: Antingen struntar de i att rösta, eller så ”startar de eget”. Översatt till Vänsterpartiet Fagerstas situation: Finns det en risk att starkt vänsterorienterade väljare inte längre känner igen sitt parti och att de avstår från att rösta. Eller finns det en risk för partisplittring – att det uppstår ett nytt yttervänsterparti?

Är pragmatism och samförståndsanda problematiskt?
Pragmatismen istället för ideologisk renlärighet och strävan efter samförstånd med andra partier kan spela en liknande roll. Det kan dessutom tänkas innebära risker för den lokala demokratins legitimitet. Enligt en annan statsvetenskaplig teori får demokratin legitimitet på tre olika sätt: Inflödeslegitimitet uppkommer genom att medborgarna deltar aktivt. Systemet uppfattas som legitimt för att man själv medverkar och har medinflytande. I huvudsak är svensk demokrati en representativ och inte en deltagardemokrati. I huvudsak skapas därför legitimiteten på annat sätt. Genomflödeslegitimitet bygger på att beslutsprocessen är genomskinlig och på att väljarna har möjlighet att utkräva ansvar. Utflödeslegitimitet slutligen bygger på leveransförmågan. Systemet uppfattas som legitimt om det löser problem och levererar. Partier som står varandra mycket nära politiskt och som samarbetar istället för att konkurrera om makten är ett problem för genomflödeslegitimiteten. Översatt till Fagerstas situation: Finns det en risk att medborgarna börjar tycka att partierna är alltför lika varandra och att det inte går att avgöra vem som har ansvar för den förda politiken och vem som inte har ansvaret?

Klarar sig Vänsterpartiet i Fagersta utan Stig?
Men allt prat om den sociala strukturen, socialdemokratins brister och Vänsterpartiets politiska stil och linje till trots: Det som alla menar är Vänsterpartiet Fagerstas främsta framgångsfaktor är Stig Henriksson. Det är ingen idé att sticka under stol med det. Det är förstås inte oproblematiskt heller. Det är tråkigt att tala om saken, men alla måste vara medvetna om att Stig Henriksson inte har evigt liv. När han av den ena eller andra anledningen inte längre är partiets ledande företrädare. Vad har Vänsterpartiet Fagersta då att komma med? För varje organisation är det en fara att vara beroende av en eller några enskilda personer. Lite grand är det så, att en av finesserna med en organisation är att den har ett eget liv, oberoende av människorna. Organisationen består av mer eller mindre formella positioner och roller som ska kunna fyllas av olika människor av kött och blod allt eftersom tiden går.

Det kan låta dystert när jag radar upp alla dessa problem. Men vad jag kan bidra med är just att från mina statsvetenskapliga utgångspunkter peka på vad som är problematiskt. Om partiet delar min uppfattning får det vara partiets uppgift att hitta lösningarna. Sammanfattningsvis har jag lyft fram fyra sådana diskussionspunkter:

Om framgångarna beror på sossarnas politiska stil och program - vad kan Vänsterpartiet göra för att säkra fortsatta framgångar?

Om Vänsterpartiet flyttar sina politiska positioner åt mitten – finns det då en risk att man tappar röster, och finns det en risk för utbrytningar?

Om politiken blir mer oideologisk och samförståndsinriktad – finns det en risk att den lokala demokratin förlorar legitimitet?

Om Stig Henriksson är partiets främsta tillgång – hur går det då med valframgångarna om han inte längre vill eller kan vara med?