Första maj firades i Norberg

Första maj. Arbetarrörelsens högtidsdag. Det första förstamajtåget jag tror mig minnas är från Fagersta. Det var nog 1953 eller 1954. Efter det har jag med ett par undantag deltagit i manifestationerna i Stockholm, Göteborg och Västerås. Ett undantag var när en av mina döttrar flyttade första maj och behövde flytthjälp. En eller ett par gånger har hälsan hindrat mig.

Att oroa sig för vädret är i detta perspektiv av inemot 70 år av förstamajfirande lite futtigt. Men vi har oroligt följt prognoserna. Det började bra, lite kyligt men solen tittade fram bakom ett moln. Men snart ändrades det. Mellan två högtrycksperioder hade det klämts in måndag den 1 maj med regn följt av, snöblandat regn och en à två plusgrader. Vem är ansvarig för en sådan prognos?

Vi hade att välja på att fira i Västerås (4 grader, 0,8 mm/timme, 6 sekundmeter i byarna, känns som plus en grad) och i Norberg (3 grader, 0,3 mm/timme, 4 sekundmeter i byarna, känns som plus en grad). Ett tredje alternativ vore förstås att överlåta manifesterandet till yngre generationer. Till slut tippade det över till Norbergs fördel.

Det visade sig vara ett klokt val. Ett femtiotal kamrater och vänner samlades i Vänsterpartiets partilokal för ett mycket lyckat möte. Huvudtalare var Stig Henriksson, som inledde med att avslöja att en del av hans tal var skrivet av en AI. Vad som händer när AI tar över eller underlättar arbetsuppgifter var också ett av temana i talet. AI kommer som all annan mekanisering att innebära produktivitetsökningar. Vem lägger beslag på vinsten av dessa? Under den oreglerade kapitalismen är det inte dom arbetande som skördar några vinster i form av höjda löner och/eller minskad arbetstid.

Här skapades förmodligen alldeles oavsiktligt en koppling till det första svenska förstmajfirandet. 1891 demonstrerades det på flera orter i landet, däribland i Norberg. Huvudtalare både i Stockholm och Norberg var Hjalmar Branting. Han hann inte med båda på samma dag. Manifestationen i Norberg ägde därför rum den 3 maj. Arbetstiden – åttatimmarsdagen – var ett huvudtema. Så här sa Branting i sitt tal i Norberg enligt Avesta Tidning:

Grufarbetaren vore mer än någon annan berättigad till kortare arbetstid, med det ansträngande och ofta lifsfarliga arbete, som dessa ha för händer. Den önskade fritiden skulle användas till att skaffa vidsträcktare bildning och insigt och någon gång tillfälle till små förströelser och den kortare arbetstiden skulle ha den fördelen, att ej några arbetare skulle behöfva gå lediga utan arbetet blefve då jämnare fördeladt.

Så knöts 1891 samman med 2023 just i Norberg. Den idémässiga bakgrunden formulerades redan av Karl Marx 1845”det kommunistiska samhället … möjliggör … för den enskilde att göra en sak idag och en annan sak i morgon; att jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, flocka boskap om aftonen, skriva litteraturkritik efter middagen.” Det var ekonomiskt överflöd som gjorde arbetsdelningen onödig och som skapade friheten. Detta vill jag kalla Kommunismens löfte.

En ung kille, Knut Sylwan, från Ung Vänster och med en pin med Che Guevara på jackan rev ned applåder med sitt tal. Inte minst genom att han inledde med att tala om att han till skillnad från Stig hade skrivit hela talet själv.

För sång och musik svarade Gunnar Blommé och Lotta Steinholtz Gustavsson. Den spanska frihetssången Svarta tupp i Jacob Brantings översättning och Woody Guthries (ni vet han som hade texten ”this machine kills fascists” på gitarren) Det här är ditt land med Mikael Wiehes svenska text var höjdpunkter.

Mötet avslutades med en rungande Internationalen. Än finns det hopp!

Ett postscriptum

Innan mötet hade det varit plakatmålning. Den här, med sitt lite ovanliga budskap, tyckte jag var kul.

En sista reflektion om vädret: ”Hurrikan bewegt”

Oroligt väntar Mahagonnys invånare på orkanen som närmar sig med 120 miles i timmen. Männen sjunger en hymnliknande sång att inte vara rädda. Varför bygger vi, om inte för nöjet att förstöra? Eftersom människan kan överträffa vilken orkan som helst, har rädsla ingen mening. Så kommer plötsligt budet: Orkanen har oväntat drabbat Pensacola. Den efterlysta änkan Leokdja Begbick som bestämt att grunda staden Mahagonny i öknen jublar. Hennes fiender och dom federala agenterna är döda. Hon och hennes anhängare sjunger en jublande sång. I bakgrunden fortsätter männen att sjunga sin hymn, men stormen går mirakulöst förbi Mahagonny och folket lovprisar sin räddning.