Vem (eller vad) var Alexandrine?

Strax söder om Färna kan man på kartan se ett besynnerligt platsnamn: Alexandrinenplats. Varför i herrans namn kallas platsen Alexandrinenplats. Det enda som tycks finnas på platsen, åtminstone enligt kartan, är två brofästen efter en äldre bro över ån mellan sjöarna Lillsjön och Långsvan.

Karta Lantmäteriet "Min karta"

Om man letar ordentligt hittar man på olika ställen beskrivningar som dock inte är oberoende av varandra. Samma formuleringar återkommer på olika ställen. Den här beskrivningen finns i Riksantikvarieämbetets databas ”Fornsök”:

Här lanseras en eller möjligen två förklaringar. Den ena förklaringen ska ha varit att greven Carl Fredrik von Hermansson under sina irrfärder i Ryssland under Krimkriget kan ha stött på någon plats han då ska ha besökt. Den andra är att det enligt muntlig tradition där ”ligger en hund begraven.”

Den gamla Sundsbron (med nytt däck)

Inristning på minnesstenen: (ALEX)ANDR(I)NEN(PL)ATS

Ett versmått eller en kvinna?

Vi ska återkomma till detta. Åtminstone till Rysslandsspåret. Låt oss först granska ordet ”alexandrin”. Det finns åtminstone tre innebörder av detta ord. Det första, och kanske osannolikaste i sammanhanget är att det är ett versmått. Nordisk Familjebok, uggleupplagan 1904, beskriver alexandrinen som: ”ett sextaktigt jambisk versslag med markerad paus (cesur) efter tredje takten. Rimmen, vanligen parvis ställda (aa bb) äro omväxlande manliga och kvinnliga, versen består alltså af 12 eller 13 stafvelser.” Jojomensan. Det är visor det. Artikeln i NF avslutas med den intressanta upplysningen att ”nyromantikerna bekämpade alexandrinen med framgång.” Nyromantiken var i ropet under 1800-talets första årtionden. Den greve von Hermansson som påstås ligga bakom Alexandrinenplats levde 1827 – 1906, så nyromantikens höjdpunkt hade just passerat när han såg dagens ljus. Men om NF har rätt så var alexandrinen som versmått nu i rejält vanrykte. Det förefaller kanske också av andra skäl som lätt orimligt att greven skulle ha uppkallat platsen efter ett versmått.

Vad mer om ”Alexandrine”. Ja, det kan också vara ett kvinnonamn. Bland dom mest namnkunniga finns Alexandrine av Mecklenburg-Schwerin som levde 1879 – 1952 och som var drottning av Danmark 1912 – 1944. En annan var den holländska upptäcktsresanden Alexandrine Pieternella Françoise Tinne (1835 – 1869) som mest reste i Afrika och som särskilt utforskade Vita Nilen. Ingen av dessa har någon känd anknytning till Färna och släkten von Hermansson. Men det är klart att 1800-talshistorien måste trots allt ha kryllat av mer eller mindre kända Alexandriner. Kvinnospåret förefaller inte helt orimligt. Kanske hade greven stött på någon Alexandrine som han tyckte var värd att uppmärksammas.

Rysslandsspåret

Låt oss slutligen ta upp Rysslandsspåret. Carl Fredrik von Hermansson ska ha gjort irrfärder i Ryssland som diplomat under Krimkriget. Där antas han ha varit på någon plats som inspirerat honom till Alexandrinenplats i Färna. Krimkriget pågick 1853 – 1856 och var den största stormaktskonflikten i Europa mellan Napoleonkrigen och första världskriget. På ena sidan stod Ryssland och på den andra en koalition mellan Storbritannien, Frankrike, kungariket Sardinien och det osmanska riket. Bakgrunden till kriget var dels västmakternas oro för att ryssarna ville expandera i riktning mot Konstantinopel, dels misslyckade diplomatiska aktiviteter om vem som skulle ha kontroll över dom för kristendomen heliga platserna i Palestina.

Krigshandlingarna kom så småningom att koncentreras till Krim. En andra front etablerades i Östersjön. Britter och fransoser bombarderade befästningar längs den finska kusten, bland annat Bomarsunds fästning på Åland. Västmakternas flottor använde Fårösund på Gotland som bas. Fredsslutet 1856 innebar flera motgångar för Ryssland. Bland annat förbjöds krigsskepp i Svarta havet. På Östersjöfronten beslöts om den demilitarisering av Åland som fortfarande gäller.

Sverige hade förklarat sig neutralt i Krimkriget, men kungen Oscar I agerade fördolda för att Sverige skulle gå med på västmakternas sida, dels för att frigöra sig från ryskt inflytande, men i förlängningen för att återerövra Finland. Kungens agerande ledde till en del motsättningar med den traditionella diplomatin. I en framställning påstås att kungen hade sina egna ”politiska agenter”.

Mot den här bakgrunden verkar det lite osannolikt att en drygt 30-årig löjtnant från Färna skulle ha engagerats som något slags kringresande diplomat i Ryssland. Om påståendet har någon grund borde det väl snarare ha handlat om att von Hermansson var något slags spion.

Nåväl, diplomat eller spion. Hur kom han i kontakt med platsen som inspirerade till Alexandrinenplats? Någon stad eller ort som heter Alexandrin(e) har jag inte lyckats hitta. Däremot finns det ett antal platser som heter Alexandria. En invånare i Alexandria borde kunna kallas en alexandrin. Adjektivet alexandrinsk används också för sånt som hör till Alexandria, som t ex det berömda alexandrinska biblioteket i egyptiska Alexandria. Utöver storstaden Alexandria i Egypten finns ett Alexandria i Rumänien, flera i USA, bland annat i Virginia, Louisiana och Minnesota. I centrala Ukraina finns också ett Alexandria. Det är det närmaste vi kommer krigsskådeplatsen på Krim.

Men vad i herrans namn hade en svensk diplomat eller spion för den delen på 1850-talet att göra i Ukraina? Sveriges intressen i Krimkriget handlade ju om Östersjön, Gotland och Finland. Allt som allt förefaller det som om Rysslandsspåret är ganska svagt, trots att det i beskrivningarna av Alexandrinenplats kommit att inta en framskjuten plats.

Om man ska rangordna dom olika spåren tror jag mest på kvinnospåret. Ingrid å andra sidan håller på hundspåret. Som mest osannolikt framstår Rysslandsspåret. Kanske ännu otroligare är att det var en fascination över ett versmått som vid tiden var i vanrykte i kultureliten. Alltså: Greven Carl Fredrik von Hermansson uppkallade platsen efter en kvinna han träffat och som han ansåg var värd en minnesplats. Eller så hade han en hund som hette Alexandrine. Ingen tycks veta.

Jo, förresten. Av en slump träffade vi Elisabet i skogen. Hon höll på hundspåret. Eller i själva verket var hon tvärsäker "det är hunden."

Pelle på sten

När vi ändå var i krokarna tyckte vi också att vi borde uppmärksamma Pelle på sten. Pelle är en av tre gjutjärnsskulpturer som är utplacerade efter ”Grevens väg”. Dom båda andra är Erik i backen och Olle i bommen. Skulpturernas tillkomsthistoria är som det brukar uttryckas ”höljd i dunkel”. Dunklet är med andra ord detsamma som när det gäller Alexandrinenplats.

Pelle på sten

Skulpturerna står längs den väg som sägs ha anlagts av Carl Fredriks pappa Carl Johan von Hermansson. På den vägen, ”Grevens väg” fick bara herrskapets vagnar färdas. Bland andra påståenden om grevarna von Hermansson hävdas det att vägen alltid hölls krattad och att greven själv åkte i en vagn som drogs av den stora och starka drängen Västansjö-Albert.

Fornsök lägger för säkerhets skull till ”beskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell.”

Rabarberbubbel

Efter sightseeingen smet vi in på herrgårdsboden och köpte en Sparkling Rabarber. Efter hemkomst och kylning kunde vi avsluta turen med att läska oss.

Skål! Rabarber!

Mer om von Hermanssons

Glimtar från Carl Fredrik von Hermanssons konkurs.

Om Carl Johans initiativ att ta livet av gamla människor och om Carl Fredriks mausoleum.