Lyssna på P4 Västmanland om 55-miljonersbrandstationen

 

Foto: Raphael Cano Felix, SR

Lyssna på Sheila Imamovic Skog och Lena Lovén Rolén om Förvaltningsrättens beslut att tillfälligt stoppa projektet att bygga en ny brandstation i Skinnskatteberg för 55 miljoner. Klicka här.

Se SVT Nyheter Västmanlands inslag om inhiberingen av brandstationsbygget

 Klicka här för att se inslaget.

55-miljonersprojektet tillfälligt stoppat: "Starka skäl talar för att beslutet är olagligt"

Nu stoppar Förvaltningsrätten i Uppsala projektet att bygga en brandstation för 55 miljoner i Skinnskatteberg. Jag har tidigare berättat att medlemmar i initiativkommittén överklagat fullmäktiges beslut den 10 januari. Enligt överklagandet är beslutet olagligt eftersom det strider mot lag (man har fattat beslut om en utgift utan att ha budget), eftersom beslutet inte är fattat i laga ordning (usel beredning, fullmäktiges ordförande la lock på debatten) och eftersom fullmäktige överskridit sina befogenheter (gett instruktioner till förvaltningen som lyder under kommunstyrelsen).

Överklagandet är inte avgjort, men rätten tycker att starka skäl talar för att man ska förbjuda kommunen att börja verkställa beslutet - t ex genom att skriva avtal med den tilltänkta leverantören.

"Starka skäl talar för att beslutet är olagligt" skriver domstolen i beslutet och fortsätter "Mot bakgrund av vad hittills har framkommit anser förvaltningsrätten att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla".

Det är förstås en framgång för initiativkommittén, men slutlig dom har inte fallit och de 17:s gäng håller fast vid 55-miljonersprojektet. Kravet om en folkomröstning kvarstår förstås ändå.

Nu är det bråttom: Det ska räcka med 13 politiker för att trumfa 676 medborgare

Sverigedemokraterna i Skinnskatteberg har föreslagit att kommunfullmäktige ska minskas från 31 till 25 politiker. De "demokratiska" borgarna i Folkpartiet ("Liberalerna"), Centern och Moderaterna har ställt upp på förslaget. För att ge tid till diskussion i partigrupperna blev förslaget bordlagt av det extra fullmäktige den 10 januari.

Nu kallar de borgerliga till ännu ett extra kommunfullmäktige den 31 januari för att trumfa igenom Sverigedemokraternas förslag. Bråttom, bråttom!

I framtiden ska det inte behövas 17 politiker för att slå ned 676 medborgare. Det ska räcka det med 13, som någon uttryckte saken, hönor som värper redan kokta ägg.

Länge leve majoritetsprincipen!

No news today

 Gårdagens tidning kom som den skulle. Men DN för idag var stulen. Men det är väl inga nyheter idag.

Nu blir 55-miljonersbrandstationen domstolssak

Initiativkommittén för folkomröstning mot nybyggnation av brandstation i Skinnskatteberg för 55 miljoner kronor har nu överklagat det framhastade beslutet av det extrainkallade kommunfullmäktige den 10 januari att anta anbudet. Kommittén hävdar att beslutet på olika sätt strider mot lagen och att det ska upphävas av Förvaltningsrätten.

I den obegripliga brådskan har flera fel begåtts som enligt överklagandet till Förvaltningsrätten gör beslutet olagligt:

• Inga pengar har anslagits för utgiften, som beräknas överstiga budget med åtminstone 24 miljoner kronor.
• Brister i beredningen av ärendet.
• Fel har begåtts under fullmäktiges möte, som kan ha hindrat flera ledamöter från att yttra sig.
• Fullmäktige har gett uppdrag till förvaltningen som bara Kommunstyrelsen kan ge.

Kommitténs medlemmar vill därför att rätten ska upphäva fullmäktiges beslut. De yrkar också om förbud att påbörja verkställa beslutet (inhibition) till dess att den rättsliga processen är avslutad.

Hoppsan. Tidning borta igen!

Tidningstjuven är riktigt i farten nu. Gårdagens tidning var stulen. Hen vill väl förse sig innan posten börjar dela ut tidningen bara varannan dag. Av årets 19 dagar har DN legat i brevlådan nio dagar (47,4 procent). Om varannandagsutdelningen redan hade vait igång, hade ytterligare 4-5 dagar fallit bort. Vi skulle då vara nere på en träffprocent om 21-26 procent. Men man får väl trösta sig med att prenumerationen är dyrare än i Stockholm. Hela Sverige ska leva! Men inte nödvändigtvis ha en morgontidning.

Utdelningsstatistik för DN år 2022 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	2	10,5
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen	4	21,1
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen	1	5,3
- vardagar, utebliven tidning	3	15,8
Dagar med tidning på rätt dag	9	47,4

 

  

Andra tidningen på en vecka knyckt

Ingen Dagens Nyheter i måndags och ingen idag. Borta. Väck. Tomt i lådan. Men det har faktiskt ämdå kommit tidningar tisdag, onsdag och torsdag. Inte illa. Det gör faktiskt att träffprocenten (andel av alla dagar på året med tidning i brevlådan på utgivningsdagen) ökar till 50 procent. Inte illa. Varannan tidning rätt levererad.

Elpriskrisen

Putin driver upp priset i Tyskland

Elbolagen frodas av vinsterna

Folket i Sverige fryser

Varför är det så dyrt med el? Det är en fråga som många ställer sig efter de chockartade elräkningar de fått på senare tid. Här ett exempel från vårt eget hus:

I december 2021 betalade vi för vårt eluppvärmda hus nästan 3 000 kronor. Genomsnittet för elräkningarna i december åren 2011 – 2020 var drygt 1 500 kronor. Det var med andra ord dubbelt så dyrt förra året jämfört med de föregående tio åren.

Så här såg elräkningarna ut i december 2011 - 2021

Många är förstås bekymrade och frågar sig hur det kan komma sig att det blivit så här. De brukar få ett antal standardsvar:

• Det har varit särskilt kallt, vilket ökar efterfrågan
• Det har blåst väldigt lite
• Isläggningen i älvarna har försvårat vattenkraftproduktionen
• Det finns för lite ledningar från norr till söder
• Det är höga elpriser i hela Europa

Jag tänker inte ge mig in på att försöka värdera de olika förklaringarnas andel av fördubblingen av elpriset. Men jag har blivit lite konfunderad över den sista punkten. Vi vet att elpriserna i många europeiska länder är högre än i Sverige. Det beror framförallt på att en stor del av produktionen där bygger på kol- , olje- och gaskraftverk. Priserna på bränsle är höga, och särskilt har det varit problematiskt med naturgasen. Den levereras i stor utsträckning från Ryssland, som utnyttjar gaspriset bland annat av utrikespolitiska skäl.

Alltså: Putin stryper gastillförseln som politisk påtryckning. Det blir dyrt att köra gaskraftverk i Europa. Elpriset rusar i olika europeiska länder. Svenska elpriser ökar dramatiskt. Allt detta verkar logiskt, utom sista ledet. Varför ska svenska elpriser öka när vi inte framställer någon elektricitet i gaseldade kraftverk?

Det höga priset beror på export till högprismarknaden i Tyskland

Jo, säger man; ibland när vi får brist i det svenska elsystemet måste vi importera ström från utlandet och då måste vi betala deras höga priser. Det är förvisso sant. Men samtidigt går det vanligtvis åt andra hållet. Sveriges nettoexport av el var förra året 20 817 Gigawattimmar. Balansen med de länder som är mest beroende av fossila bränslen t ex Tyskland, Polen och Danmark var också positiv – alltså vi exporterade mer än vad vi importerade.

I september 2021 var de genomsnittliga elpriserna i de tre länderna 102 – 128 Euro per Megawattimme. I Sverige varierade priserna beroende på var i landet man befann sig. I södra Sverige var priset ungefär som i Europa. I Skåne, Blekinge och södra Halland och Småland var priset på tysk nivå (119 Euro/MWh). I Svealand och resten av Götaland närmare den polska nivån (89). Bara i Norrland var det lägre (55 Euro/MWh). När svenska elproducenter sålde el till Tyskland, Polen och Danmark kunde de ta ut de mycket högre tyska priserna. Och denna högre prisnivå bidrog till att dra upp priserna också i Sverige. Varför sälja billigt till svenskarna när man kan sälja dyrt till tyskarna?

Staten och internationellt kapital håvar hem vinsterna

Nå, vad kostar det att framställa elektricitet i Sverige. Kärnkraft, vattenkraft och vindkraft svarar för nästan hela Sveriges elproduktion. Vattenkraften kostar ungefär 30 Euro/MWh, kärnkraften omkring 35 Euro och vindkraft kostade 2016 knappt 50 Euro. Det är med andra ord rejäla vinster att sopa hem om man kan sälja en mix av kärnkraft, vattenkraft och vindkraft till både grannländerna i söder och till svenskar för sisådär 125 Euro.

Vem är det som tar hem vinsterna? Ja det är förstås de olika företag som är engagerade på elmarknaden. Här finns först producenterna, ägarna av kraftverk, där de största är statliga Vattenfall, finska Fortum och tyska Uniper. Dessa är viktiga intressenter i både kärnkraft och vattenkraft. I vindkraftsindustrin är också kinesiska företag inblandade. För det andra är det nätägarna där de dominerande är Vattenfall, svensk-kanadensiska Ellevio och tyska E.on. Elhandelsbolag finns det ungefär 150 stycken, många är lokala. Men vi ska inte heller glömma den svenska staten som genom diverse avgifter och skatter får en del av vinsten.

Om man ska försöka sig på en summering så plundras svenska och även europeiska elkonsumenter genom att billig svensk el säljs till skyhöga tyska priser, där priset pressats upp av rysk gaspolitik. Vinsten delas mellan svenska Vattenfall, utländska statliga och privata kapitalister samt den svenska staten.

Det här är en alldeles orimlig fördelning. Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar krävde tillsammans med partiets landsbygdspolitiska talesperson Birger Lahti i en debattartikel i DN den 14 december att man skulle lösa upp kopplingen av den svenska elmarknaden och den europeiska. Artikelförfattarna fick utstå mycket spott och spe. Från alla upptänkliga håll fick de veta att de var ”energinationalister”. Just ingen som deltog i debatten var beredd att minska de diverse utländska kapitalisters vinster som det integrerade elsystemet medför.

Staten betalar en del av elbolagens vinster

Återstår då möjligheten att den svenska staten ingriper för att lätta bördan för konsumenterna. Det skulle kunna ske antingen genom sänkta skatter eller genom bidrag och subventioner till konsumenterna. Eftersom de höga energipriserna är en plåga för hela Europa, har frågan diskuterats också inom EU. Där har den svenska staten visat ett utomordentligt njuggt intresse. Dåvarande energiminister Anders Ygeman (S) sa i en intervju i Aftonbladet att han ”beklagar prishöjningarna” men att ”det verkar som om marknadspriserna är på väg ner”. En ytterligare tröst skulle vara att det är värre i Sydeuropa.

I Norge resonerar man annorlunda. Där presenterade regeringen nyligen ett förslag om stöd till hushåll som drabbats av höga elräkningar. Månadsräkningen beräknas minska med tusen kronor för en genomsnittlig villakund. Men den nya energiministern Khshayar Farmanbar (S) är lika njugg som sin föregångare: ”Den svenska regeringen har inga sådana planer”. Man tar inte gärna av elbolagen övervinsterna. Hellre får folket frysa.

Jag hör nu att även den svenska regeringen har fallit till föga och föreslår en kompensation till de hushåll som har hög förbrukning under vintermånaderna. Det är förstås bra som plåster på såren. Men det är viktigt att komma ihåg, att sett ur elbolagens synvinkel blir vinsterna oförändrat höga. Skillnaden är bara att staten betalar en del av vinsterna som kunderna slipper undan.

 

55-miljonersprojektet: 17 politiker trumfar 676 medborgare

Fullmäktige i Skinnskatteberg har fattat beslut om att bygga 55-miljonersbrandstationen, men beslutet kan kullkastas av den kommande folkomröstningen. Mötet inleddes med ”allmänhetens frågestund”. Sheila Imamovic Skog från initiativkommittén för folkomröstning ställde ett antal konkreta frågor om underlaget för 55-miljonersförslaget och om upphandlings- och beslutsprocessen. Hon ville också ha besked från partierna om de tänkte respektera den kommande folkomröstningens resultat. Fullmäktiges ordförande Klaus Jesse betecknade hennes frågor som ”retoriska” (retoriska frågor är enligt en vanlig definition frågor där svaret är givet eller där man själv ger svaret).

Politikerna tog förmodligen Klaus Jesse på orden. Efter Sheilas fråga utbröt dödens tystnad. Ingen ansåg sig behöva besvara hennes frågor. Särskilt anmärkningsvärt är att ingen hade något att säga om huruvida man tänkte respektera folkopinionen.

Den följande debatten blev en sorglig tillställning. Moderaternas högerextremistiska (han har tidigare hyllat svenska nazister som rest till Ukraina som legosoldater, och han har hävdat att det var Sovjetunionen som startade andra världskriget) gruppledare Bo Öberg smattrade fram sina inlägg som om han sköt sossar och kommunister med k-pist. Essensen av de framsmattrade indignerade argumenten var att 55-miljonersprojektets motståndare inte tog hänsyn vare sig till invånarnas liv eller brandmännens hälsa.

Ewa Olsson Bergstedt, gruppledare för de postnazistiska Sverigedemokraterna, hade sin vana trogen en rad förmodanden. Hon trodde än det ena och än det andra. Brådskan i beslutsprocessen kom sig av att hon inte trodde att det skulle bli billigare av att vänta. Hon förväxlade som så ofta det hon själv tror med fakta. Att det inte bara var fråga om att vänta, utan också att ändra beställningen var inget som fick plats i hennes tro. Tredje benet i 55-miljonersgänget, Liberalernas Carina Sándor deltog också i debatten och också hon, sin vana trogen, ljög ihop en historia. Nu handlade den om de hemskheter som skulle drabba kommunen om Arbetarskyddsstyrelsen gjorde nedslag på den gamla brandstationen.

Från Socialdemokraterna deltog kommunalrådet Lena Lovén Rolén, tekniska utskottets ordförande Pentti Lahtinen samt fullmäktiges förra ordförande Aneth Arvidsson. Deras argumentation var alldeles annorlunda än 55-miljonerstrions. Här spottades inget hat. Här talades det inte indignerat om sjuka och döda brandmän och kommuninvånare. Här troddes det inte och här hittades det inte på lagar och bestämmelser. De förde fram sakliga argument och ställde frågor till motståndarna, vilka förblev obesvarade. Vänsterpartiets gruppledare Fredrik Skog riktade skarp kritik mot oppositionens oförmåga att ta till sig argument, och den process där frågan med partipiskans hjälp forcerats.

Före mötets formella öppnande hade Folkinitiativets Sheila Imamovic Skog överlämnat ytterligare 23 namn. Sammanlagt hade alltså redovisats 676 medborgare som krävde ett stopp för projektet och folkomröstning. Den som åhört debatten i fullmäktige blev nog inte förvånad över resultatet av omröstningen som följde. Partipiskan drev samman 17 av de 31 ledamöterna att rösta för 55-miljonersprojektet.

Här är de fullmäktige som tror sig vara förmer än de 676 och som röstade emot Folkinitiativets krav och för 55-miljonersprojektet:

Sjutton är färre än sexhundrasjuttiosex

• Rolf Andersson
• Kjell Andersson
• Jonny Emtin
• Solveig Hammarström
• Pär Hultman
• Tobias Jarstorp
• Vanja Leneklint
• Helena Norrby
• Ewa Olsson Bergstedt
• Cecilia Olsson Bergstedt
• Warja Rafik
• Carina Sándor
• Oscar Sjöstedt
• Staffan Strid
• Sari von Walden
• Elisabeth Åberg
• Bo Öberg

Det är sorgligt att se dessa personers suveräna förakt för vanligt folk. Det talas ofta om politikerförakt, men det vi ser här är väljarförakt. Men man ska inte deppa ihop. Det finns något positivt i det som har hänt. Allt tyder på att det blir en folkomröstning, och jag skulle bli förvånad om inte Folkinitiativets linje vinner den. Det talas ofta om. Det visar att bilden av ett ointresserat och oengagerat folk är en falsk bild. Jag hoppas att det ska gå att bygga vidare på det engagemanget och därigenom förbättra den lokala demokratin. Utan ett folk som engagerar sig i viktiga frågor i den lokala politiken finns det ingen demokrati på riktigt.

Det blir lite svårare att stoppa projektet när det redan fattats beslut. Men det är inte omöjligt. I Västerås hölls en folkomröstning om flygplatsens framtid när fullmäktige redan beslutat om nedläggning. Motståndarsidan vann stort i omröstningen och partierna respekterade resultatet. Det visar att det går. Personligen tycker jag att flygplatsen borde ha lagts ned, men demokratins grundregel är att folkets vilja respekteras.

Det kan hända också i Skinnskatteberg!

 

Tidningstjuven trappar upp: Två tidningar stulna

Efter tio dagar av det nya året har Dagens Nyheter legat i vår brevlåda på utgivningsdagen fyra dagar. Detta sedan tjuvar tagit både dagens och söndagens tidningar. Träffprocenten (andel dagar med tidning på utgivningsdagen) cementeras på 40 procent.

Se inlämningen av folkinitiativet på SVT

 

Här lämnar Sheila Imamovic Skog in Folkinitativets namnlistor med 653 kommuninvånares krav på folkomröstning om det planerade 55-miljonersbygget av ny brandstation i Skinnskatteberg. Se och läs mer på SVT Nyheter Västmanland.

653 personer skrev under folkinitiativet om brandstation

För att ett folkinitiativ ska leda till en folkomröstning krävs namnteckningar av 10 procent av de röstberättigade. När initiativet för att stoppa förslaget om en ny brandstation i Skinnskatteberg för 55 miljoner kronor idag lämnades till kommunen hade 653 väljare skrivit under. Det motsvarar 18 procent av de röstberättigade.

Bara en tidning snodd

Tisdagens tidning kvar knyckt ur vår brevlåda. Det har ju inte gått mer än fem dagar av det nya året. Men med taskig postutbärning och en tidningsfri dag blir träffprocenten (andel av årets dagar med DN i lådan på utgivningsdagen) särdeles usel: Bara 40 procent. Det finns med andra ord en förbättringspotential.

Utdelningsstatistik för DN år 2022 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	1	20
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen	1	20
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen	0	0
- vardagar, utebliven tidning	1	20
Dagar med tidning på rätt dag	2	40

Nu kan det bli folkomröstning om 55-miljonersbrandstationen

För att det ska ordnas en kommunal folkomröstning krävs det att minst tio procent av de röstberättigade kräver det. Den gränsen är nu med råge passerad. Kommittén för folkinitiativet har med enbart ideella insatser och under extremt kort tid under helgerna samlat in tillräckligt många namn. Kommunfullmäktige kan stoppa en folkomröstning om tre fjärdedelar av politikerna röstar emot. Den majoriteten saknas. Det enda som nu kan hindra en folkomröstning om den dyrbara och slarvigt utredda brandstationen i Skinnskatteberg är att politikerna ändrar sig, gör en ny utredning och en ny upphandling.

Läs om maktkampen i Strömfors (Nionde delen)

Strömfors är ett litet mellansvenskt brukssamhälle. Under snart ett år har kommunalpolitiken i Strömfors skakats av en kris. Det har varit en maktkamp mellan Arbetarpartiet och Framstegspartiet, Bondepartiet, de Konservativa och det högerextrema Fosterlandspartiet. De borgerliga har allierat sig med den nya kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund.

Nu finns boken om maktkampen i Strömfors. Den publiceras här på bloggen som följetong. Här kommer nu det nionde avsnittet. Sist såg vi på den roll som kommunrevisionens sakkunniga biträde spelade när det gällde att sätta igång krisen. Här ska vi betrakta den personalpolitik Nora Aalberg Rönnlund förde och hur personalen mådde. Nästa del kommer att publiceras den 9 februari. Där beskylls kommunalrådet Karin Rosén för att mobba personalen och i synnerhet kommunchefen Aalberg Rönnlund. För gratis nedladdning av hela boken, klicka här.

Trevlig läsning!

 

8               Personalpolitiken och måendet

Det har varit en stor personalomsättning i olika befattningar under den tid Nora Aalberg Rönnlund varit kommunchef. Det har inte alltid handlat om att anställda frivilligt sagt upp sig. En snabb och ofullständig genomgång av omsättningen på chefsnivå visar att kommunen under den korta tiden från hösten 2018 till våren 2021 haft inte mindre än tre socialchefer. På samma sätt har det avverkats fyra ekonomichefer (om man också räknar in den tidigare omnämnda vikarien från Skåne). Det har bytts teknisk chef, IT-chef, näringslivschef. Fastighetschefen, en miljöinspektör och en byggnadsinspektör har slutat. Det har kommit en ny personalchef, två nya kommunsekreterare, en säkerhetsskyddschef och en ny kultur- och fritidschef. En särskild uppmärksamhet har kommit att riktas mot rekryteringen av en ny turismsamordnare. Till den posten har kommunchefens man Hampus Rönnlund rekryterats. Det har muttrats om nepotism. Till sist har chefen för barn- och utbildningssektorn sagt upp sig.

En ytterligare illustration av personalomsättningen finns i kommunens svar till konkurrensverket, angående bl a upphandlingen av en vikarierande ekonomichef. I svaret finns det en genomgång av ekonomikontorets personalsituation från januari 2019. Fullt bemannat skulle det finnas fem tjänster på kontoret. Under tiden fram till årsskiftet 2020/21 var kontoret aldrig fullt bemannat. Bemanningen varierar mellan två och fyra personer.

Utöver rekryteringar har det förekommit mer eller mindre tillfälliga avstängningar från tjänstgöring. Inte ens kommunalrådet har haft insyn i dessa avstängningar eftersom det var av ”säkerhetsskäl”. Så här säger hon:

Man stänger av NN utan att förklara varför hen stängs av, vet ej om detta gjordes enligt säkerhets- och skyddslagen? Jag är ordförande i personalutskottet. Jag har fortfarande inte fått denna information av kommunchefen.

Kommunchefen har långt gående befogenheter när det gäller personalpolitiken. Hen får inrätta, ändra och dra in tjänster under sektorchefsnivån. Hen får anställa sektor- och förvaltningschefer. Makten över sektorcheferna är i det närmaste total: Hen får entlediga och besluta om förkortad uppsägningstid, bestämma lön och anställningsvillkor, besluta om ledighet för fackligt arbete, besluta om ledighet för studier, besluta om deltagande i kurser och konferenser, bevilja och förbjuda bisysslor, besluta om omplacering och avstängning, besluta om disciplinära åtgärder,

Den raska karusellen framförallt på chefsnivå har gjort att många anställda blivit oroliga. I ett mejl skriver en anställd:

Tack för att du har mod och ork att engagera dig i den här härva med anklagelser. Själv vågar jag som anställd inte säga någonting. Trakasserier och repressalier är vardag. Jag måste vara rädd om min inkomst helt enkelt.

I ett annat mejl skriver en förtroendevald i ledande ställning:

Det har också kommit till min kännedom att personal mår dåligt pga av kommunchefens agerande när hon varit ute i personalgrupper och ställt frågor som de upplevt obehagliga där hon också förklarat att hon aldrig skulle låta sina barn om hon hade några i den åldern gå i denna dåliga skola.

Det finns personal som hävdar att de kommer att sluta om kommunchefen [här avses att hon kommer tillbaka efter sin sjukskrivning] kommer tillbaka!

En chef som sagts upp kontaktar mig per telefon. Hen skräder inte orden:

Jag fick inte de befogenheter och arbetsuppgifter som jag ansåg att jag borde ha som chef. Jag fick t ex inte anställa personal. Jag tog upp med Nora flera ärenden som jag ansåg hade hanteras fel. … Jag fick aldrig några varningar utan sades upp till slut utan vidare. Nora fattar beslut som sen inte kan kritiseras. …Hon arbetar med plånboken. När chefer sagts upp anställer hon nya som får högre lön. I gengäld väntar hon sig lojalitet. Det som hon är expert på, det är att vara elak. Hon sparkar gärna av dig smalbenet och helst med tåhätta av järn så det gör riktigt ont. Det finns många tjänstemän som mår mycket dåligt av det här.

Men samtidigt finns det de som gett en alldeles motsatt uppfattning till känna. När kommunstyrelsens ledningsutskott, som samtidigt är personalutskott, träffades den 25 november 2020 anmäldes det att det hade kommit ett anonymt brev, som sas komma från anställda vid kommunförvaltningen. Det anonyma brevets existens var i förväg känd för de Konservativas ledamot Bosse Söderberg, vilket noterades i utskottets protokoll där man kan läsa: ”Bosse Söderberg (K) ställer en fråga om ett brev som ska ha inkommit till kommunkontoret från tjänstemän i kommunhuset.”

Det anonyma brevet uttrycker starkt stöd för kommunchefen i konflikten med kommunalrådet. Kommunalrådets kontakter med enskilda tjänstemän i syfte att påverka dem har skapat oro och olust. Författarna knyter direkt an till det som jag tidigare har kallat ”rundningsnarrativet”:

Det förekommer en otillbörlig politisk inblandning i tjänstemännens dagliga arbete. Tjänstemän upplever att de personligen blir kontaktade av kommunalrådet, att de blir ifrågasatta och att de blir påverkade angående beslut de har tagit eller ska ta i enlighet med sin delegation … Det skapar en olustkänsla och otrygghet när kommunalrådet gör sig inblandad i det dagliga arbetet och värderar olika tjänstemäns vikt för organisationen. Tjänstemän oroar sig för sin egen och andras risk att förlora sitt arbete och för att bli utsatt för påtryckningar. Att drabbas av den frekventa otillbörliga inblandningen av kommunalrådet i sitt dagliga arbete gör att tjänstemän också känner sig övervakade “situationen gör att jag i många fall känner oro och olust kring att vara bevakad. Det har till och med gått så långt att jag börjat fundera över om mina mejl ses över eller om personen i fråga [kommunalrådet] står utanför min stängda arbetsdörr och lyssnar till de möten jag bedriver via Teams eller liknande kanaler. Vågar man säga vad man tycker eller inte?”

Som slutkläm konstateras att ”många tjänstemän går till arbetet med en klump i magen, de känner en otrygghet och en rädsla för framtiden.”

Redan från början av krisen, med den s k ”Förstudien” stod det klart att det var just kommunalrådet Karin Rosén som var i skottgluggen. Det kan jämföras med hennes egen första reaktion i intervjuer med lokaltidningen Skönstads-Posten: ”Någon eller några vill mig riktigt illa eller byta ut mig. Det är uppenbart att man vill ha bort mig”. På reporterns fråga ”Vem är ’man’?” svarar hon ”Ja, det kan jag inte riktigt säga. Men man vill ha bort mig för jag är för obekväm.” Även om Rosén kanske visste vem det var som i praktiken anföll, ville hon uppenbarligen inte framställa det hela som en tvekamp mellan henne själv och kommunchefen. I det anonyma brevet från signaturen ”Tjänstemän som arbetar inom Strömfors kommunhus” råder det inte längre några tveksamheter. Brevskrivaren/-na siktar helt in sig på kommunalrådet som genom sitt agerande sprider dålig stämning och klumpar i magen. Det är helt enkelt ett kommunalrådets skräckvälde som beskrivs.

En annan iakttagelse är att brevet är mycket välskrivet. Författaren eller författarna är väl insatta i vilka initiativ som kommunchefen tagit i förvaltningen (vilka beröms i starka ordalag), rundningsnarrativet tillämpas och preciseras och dess konsekvenser beskrivs också i starka ordalag. Brevet innehåller också flera citat av anställda, där det dock inte anges vem som citeras. Flera intervjuer måste ha krävts. Min bedömning är att brevet är en närapå professionell produkt, i kontrast till de rop på hjälp som nått mig per mejl och telefon.

Det anonyma brevet pekar fram mot det som utgör tema för nästa kapitel, som utmynnar i att kommunalrådet Karin Rosén utpekas som mobbare

  

Nyårsfirande

 

Nyårssupé på hämtmat från Skeppshandeln i Köping med Sara och Linnea. Så blev det tolvslaget och skål i cava respektive Pommac. Ett sjuh:s fyrverkeri. En Pandorabox med 82 skott. Så såg vi färdigt "1939" och läggdags till fredsjublet på Kungsgatan typ halv två. Gott nytt år på er allihopa!

Folkinitiativet mot 55-miljonersbygget av brandstation i topp

Förslaget från politikerna i Skinnskattebergs kommunstyrelses majoritet att bygga en ny brandstation för 55 miljoner kronor har dominerat listan över mest lästa inlägg i december. Endast 30 miljoner finns i budgeten för bygget, och driftkostnaderna beräknas till nästan 2 miljoner om året. Inläggen nummer 1, 2, 4 och 6 rör förslaget. Förslaget har lett till folkliga protester och ett folkinitiativ har startats för att stoppa projektet, om nödvändigt med en folkomröstning.

Klicka på inlägg nummer 6 på listan för att ladda ned en namninsamlingslista för folkinitiativet.

 

I morgon, söndag den 2 januari kl 12-15 ordnar medlemmar i initiativkommittén öppet hus i vänthallen på Stationshuset. Jimmy Arvidsson, Benny Blomqvist och Sheila Imamovic Skog från kommittén för folkinitiativet finns på plats för att svara på frågor och diskutera. Det finns också namninsamlingslistor att skriva under.

Antal besökare var i december 496 (508 i november). Av dessa var 256 (285) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,41 (1,38) och genomsnittlig tid per besök var 80 (60) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Norge, Finland och Irland. Ströbesökare dök upp från Bangladesh, Bhutan, Danmark, Frankrike, Storbritannien och Tjeckien.

De tio mest visade inläggen i december:

 

1	Mångmiljonrullning för ny brandstation (ny)
2	Stark opinion mot 55-miljonersbrandstationen (ny)
3	Klara besked! (ny)
4	Namninsamling: Stoppa 55-miljonersbrandstationen i Skinnskatteberg! (ny)
5	Ju färre desto bättre (ny)
6	Folkinitiativ om bygge av ny brandstation i Skinnskatteberg (ny)
7	Läs om maktkampen i Strömfors (åttonde delen) (ny)
8	Illaluktande härva i Skinnskattebergs kommun (5:a)
9	Riksdagens svarta onsdag (ny)
10	Vindkraftmotståndare kärnkraftshögerns marktrupper (10:a)