Läs om maktkampen i Strömfors (Nionde delen)

Strömfors är ett litet mellansvenskt brukssamhälle. Under snart ett år har kommunalpolitiken i Strömfors skakats av en kris. Det har varit en maktkamp mellan Arbetarpartiet och Framstegspartiet, Bondepartiet, de Konservativa och det högerextrema Fosterlandspartiet. De borgerliga har allierat sig med den nya kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund.

Nu finns boken om maktkampen i Strömfors. Den publiceras här på bloggen som följetong. Här kommer nu det nionde avsnittet. Sist såg vi på den roll som kommunrevisionens sakkunniga biträde spelade när det gällde att sätta igång krisen. Här ska vi betrakta den personalpolitik Nora Aalberg Rönnlund förde och hur personalen mådde. Nästa del kommer att publiceras den 9 februari. Där beskylls kommunalrådet Karin Rosén för att mobba personalen och i synnerhet kommunchefen Aalberg Rönnlund. För gratis nedladdning av hela boken, klicka här.

Trevlig läsning!

 

8               Personalpolitiken och måendet

Det har varit en stor personalomsättning i olika befattningar under den tid Nora Aalberg Rönnlund varit kommunchef. Det har inte alltid handlat om att anställda frivilligt sagt upp sig. En snabb och ofullständig genomgång av omsättningen på chefsnivå visar att kommunen under den korta tiden från hösten 2018 till våren 2021 haft inte mindre än tre socialchefer. På samma sätt har det avverkats fyra ekonomichefer (om man också räknar in den tidigare omnämnda vikarien från Skåne). Det har bytts teknisk chef, IT-chef, näringslivschef. Fastighetschefen, en miljöinspektör och en byggnadsinspektör har slutat. Det har kommit en ny personalchef, två nya kommunsekreterare, en säkerhetsskyddschef och en ny kultur- och fritidschef. En särskild uppmärksamhet har kommit att riktas mot rekryteringen av en ny turismsamordnare. Till den posten har kommunchefens man Hampus Rönnlund rekryterats. Det har muttrats om nepotism. Till sist har chefen för barn- och utbildningssektorn sagt upp sig.

En ytterligare illustration av personalomsättningen finns i kommunens svar till konkurrensverket, angående bl a upphandlingen av en vikarierande ekonomichef. I svaret finns det en genomgång av ekonomikontorets personalsituation från januari 2019. Fullt bemannat skulle det finnas fem tjänster på kontoret. Under tiden fram till årsskiftet 2020/21 var kontoret aldrig fullt bemannat. Bemanningen varierar mellan två och fyra personer.

Utöver rekryteringar har det förekommit mer eller mindre tillfälliga avstängningar från tjänstgöring. Inte ens kommunalrådet har haft insyn i dessa avstängningar eftersom det var av ”säkerhetsskäl”. Så här säger hon:

Man stänger av NN utan att förklara varför hen stängs av, vet ej om detta gjordes enligt säkerhets- och skyddslagen? Jag är ordförande i personalutskottet. Jag har fortfarande inte fått denna information av kommunchefen.

Kommunchefen har långt gående befogenheter när det gäller personalpolitiken. Hen får inrätta, ändra och dra in tjänster under sektorchefsnivån. Hen får anställa sektor- och förvaltningschefer. Makten över sektorcheferna är i det närmaste total: Hen får entlediga och besluta om förkortad uppsägningstid, bestämma lön och anställningsvillkor, besluta om ledighet för fackligt arbete, besluta om ledighet för studier, besluta om deltagande i kurser och konferenser, bevilja och förbjuda bisysslor, besluta om omplacering och avstängning, besluta om disciplinära åtgärder,

Den raska karusellen framförallt på chefsnivå har gjort att många anställda blivit oroliga. I ett mejl skriver en anställd:

Tack för att du har mod och ork att engagera dig i den här härva med anklagelser. Själv vågar jag som anställd inte säga någonting. Trakasserier och repressalier är vardag. Jag måste vara rädd om min inkomst helt enkelt.

I ett annat mejl skriver en förtroendevald i ledande ställning:

Det har också kommit till min kännedom att personal mår dåligt pga av kommunchefens agerande när hon varit ute i personalgrupper och ställt frågor som de upplevt obehagliga där hon också förklarat att hon aldrig skulle låta sina barn om hon hade några i den åldern gå i denna dåliga skola.

Det finns personal som hävdar att de kommer att sluta om kommunchefen [här avses att hon kommer tillbaka efter sin sjukskrivning] kommer tillbaka!

En chef som sagts upp kontaktar mig per telefon. Hen skräder inte orden:

Jag fick inte de befogenheter och arbetsuppgifter som jag ansåg att jag borde ha som chef. Jag fick t ex inte anställa personal. Jag tog upp med Nora flera ärenden som jag ansåg hade hanteras fel. … Jag fick aldrig några varningar utan sades upp till slut utan vidare. Nora fattar beslut som sen inte kan kritiseras. …Hon arbetar med plånboken. När chefer sagts upp anställer hon nya som får högre lön. I gengäld väntar hon sig lojalitet. Det som hon är expert på, det är att vara elak. Hon sparkar gärna av dig smalbenet och helst med tåhätta av järn så det gör riktigt ont. Det finns många tjänstemän som mår mycket dåligt av det här.

Men samtidigt finns det de som gett en alldeles motsatt uppfattning till känna. När kommunstyrelsens ledningsutskott, som samtidigt är personalutskott, träffades den 25 november 2020 anmäldes det att det hade kommit ett anonymt brev, som sas komma från anställda vid kommunförvaltningen. Det anonyma brevets existens var i förväg känd för de Konservativas ledamot Bosse Söderberg, vilket noterades i utskottets protokoll där man kan läsa: ”Bosse Söderberg (K) ställer en fråga om ett brev som ska ha inkommit till kommunkontoret från tjänstemän i kommunhuset.”

Det anonyma brevet uttrycker starkt stöd för kommunchefen i konflikten med kommunalrådet. Kommunalrådets kontakter med enskilda tjänstemän i syfte att påverka dem har skapat oro och olust. Författarna knyter direkt an till det som jag tidigare har kallat ”rundningsnarrativet”:

Det förekommer en otillbörlig politisk inblandning i tjänstemännens dagliga arbete. Tjänstemän upplever att de personligen blir kontaktade av kommunalrådet, att de blir ifrågasatta och att de blir påverkade angående beslut de har tagit eller ska ta i enlighet med sin delegation … Det skapar en olustkänsla och otrygghet när kommunalrådet gör sig inblandad i det dagliga arbetet och värderar olika tjänstemäns vikt för organisationen. Tjänstemän oroar sig för sin egen och andras risk att förlora sitt arbete och för att bli utsatt för påtryckningar. Att drabbas av den frekventa otillbörliga inblandningen av kommunalrådet i sitt dagliga arbete gör att tjänstemän också känner sig övervakade “situationen gör att jag i många fall känner oro och olust kring att vara bevakad. Det har till och med gått så långt att jag börjat fundera över om mina mejl ses över eller om personen i fråga [kommunalrådet] står utanför min stängda arbetsdörr och lyssnar till de möten jag bedriver via Teams eller liknande kanaler. Vågar man säga vad man tycker eller inte?”

Som slutkläm konstateras att ”många tjänstemän går till arbetet med en klump i magen, de känner en otrygghet och en rädsla för framtiden.”

Redan från början av krisen, med den s k ”Förstudien” stod det klart att det var just kommunalrådet Karin Rosén som var i skottgluggen. Det kan jämföras med hennes egen första reaktion i intervjuer med lokaltidningen Skönstads-Posten: ”Någon eller några vill mig riktigt illa eller byta ut mig. Det är uppenbart att man vill ha bort mig”. På reporterns fråga ”Vem är ’man’?” svarar hon ”Ja, det kan jag inte riktigt säga. Men man vill ha bort mig för jag är för obekväm.” Även om Rosén kanske visste vem det var som i praktiken anföll, ville hon uppenbarligen inte framställa det hela som en tvekamp mellan henne själv och kommunchefen. I det anonyma brevet från signaturen ”Tjänstemän som arbetar inom Strömfors kommunhus” råder det inte längre några tveksamheter. Brevskrivaren/-na siktar helt in sig på kommunalrådet som genom sitt agerande sprider dålig stämning och klumpar i magen. Det är helt enkelt ett kommunalrådets skräckvälde som beskrivs.

En annan iakttagelse är att brevet är mycket välskrivet. Författaren eller författarna är väl insatta i vilka initiativ som kommunchefen tagit i förvaltningen (vilka beröms i starka ordalag), rundningsnarrativet tillämpas och preciseras och dess konsekvenser beskrivs också i starka ordalag. Brevet innehåller också flera citat av anställda, där det dock inte anges vem som citeras. Flera intervjuer måste ha krävts. Min bedömning är att brevet är en närapå professionell produkt, i kontrast till de rop på hjälp som nått mig per mejl och telefon.

Det anonyma brevet pekar fram mot det som utgör tema för nästa kapitel, som utmynnar i att kommunalrådet Karin Rosén utpekas som mobbare