Fyra grisar till Kajplats 9

Jubileumsveckan avslutades med ett dygn i residensstaden. Först var det middag på Kajplats 9 i aftonsolen vid Färjehamnen. Själv tog jag in sex ostron och därpå stekt strömming med potatispuré och skirat smör. Ett särskilt beröm ska det vara för att det serverades ostron. Det vanliga på svenska krogar, kanske särskilt i provinsen, är annars att ostron står på matsedeln, men om man beställer in det så får man istället ett beklagande "ostronen är tyvärr slut". Sak samma brukar också allt som oftast inträffa med lammkött. Ostron och lamm är bara skrytornament på annars slätstrukna matsedlar. För den nyfikne kan meddelas att ostronen var av sorten Legris nr 3 och serverades med sauce mignonette. Stekt strömming är också numera en sällsynthet i inlandet. Vår annars ganska välförsedda ICA Maxi i Köping har t ex aldrig ens djupfryst strömming. Kamraterna beställde andra rätter men det rådde enighet om att det hela var värt fyra grisar.

Sen fortsatte det hela tillsammans med 800 andra i Västerås fina konserthus. Det var Nationalteaterns rockorkester på avskedsturné (åtminstone den första). Här snurrade tidsmaskinen raskt femtio år bakåt i tiden till en tid då bandmedlemmarna ännu inte var påtänkte. Ja, förutom Ulf Dageby då. Det var balla låtar som "Livet är en fest", "Hanna från Arlöv", Bara min älskade väntar", "Jack the Ripper", "Rövarkungens ö", "Speedy Gonzales" med flera.

Det saknades egentligen bara två saker. Det ena var att jag borde haft förstånd att stänga av hörapparaten. Det andra, lite mer seriöst, att det borde ha funnits en manifestation mot nutidens rövarkung i Kreml, som med våld håller på att krossa en spirande demokrati i mitten av Europa:

Och hemska var dom scener som jag sen fick se

Vår båt gled genom blod och eld, och genom väl och ve

Och mina ögon var försvarslösa, så ljusa och så blå

Rövarkungen hånlog, se och smaka på

"Nynazister och narkomaner" sa Putin.

Tidigare matrecensioner

Fem grisar Matkonsulatet 

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården,  Bryggans Bar och Café, Västerås, Pressklubben, Gripsholms Värdshus, Ulvsby herrgård, Sunne, Konserthusterrassen, Västerås, La Cantina, Södertälje, Zorbas taverna, Kolsva, Söders Hjärta, Lake Lodge, Karlskoga, Nya Hattfabriken, Färna herrgård, Tolvsbo bergsmansgård, Vatten, Skärhamn, 

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad, Pinchos, Göteborg, Brasserie Elverket, Hjälmaren, Årsta, Agrill, Västerås, Laxmi, Västerås, Värdshuset Stopet, Grängesberg

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping, Hyttans café, Säfsen

Pikkulauantaiilta: Neljä sikaa ja tango

Vi har varit på lillördag på Västerås fina konserthus. Temat för kvällen var sverigefinskt. Det började med buffé serverad av Konserthusterrassen. Det var laxsoppa, karelska piroger med äggsmör, kålrostlåda, karelsk stek med potatismos, kaffeost och en liten chokladdessert serverad i små konserveringsburkar. Ingrid hävdar att de karelska pirogerna var de godaste hon någonsin ätit, medan jag nog höll laxsoppan som det förnämsta. Karelsk stek är ju alltid karelsk stek, så den är det ju inte så mycket att göra år. Vi var emellertid ense om att det var väldigt gott och att Konserthusterrassen försäkrade sig om fyra grisar.

Pirog inmundigas

Efter det gastronomiska så till det kulturella: Darya och Månskensorkestern. De är kända som tangoorkester. Därför kanske först några ord om den finska tangon. Den allvetande Wikipedia skriver: 

Finsk tango är en tangovariant som har sitt ursprung i Finland. Både dansen och musiken har avlägsnat sig från sitt ursprung i den argentinska tangon och bildat en egen stil som visat sig vara en av de mest livskraftiga formerna av tango. I Finland är tangon stor och har varit stor under merparten av 1900-talet. … Finsk tango spelas mycket taktfast, gärna med ett lätt trumkomp. Melankoli är den känslostämning som dominerar de finska tangotexterna.

För den som vill veta mer om den finska tangon och vad den kan åstadkomma skulle jag vilja rekommendera M A Numminens bok ”Tango är min passion” – en av de märkvärdigaste böcker jag någonsin läst (Numminen M A 1999 Tango är min passion Stockholm: Alfabeta). Utöver allt man kan behöva veta (och lite till) om den finska tangons historia innehåller den berättelsen om tangoälskaren Virtanen. Så här skrev Dagens Nyheter 20 oktober 1999 om Virtanen:

Men registret innehåller också många hänvisningar till Platon. Virtanen har nämligen inte bara en passion utan också ett problem. Han har som ung råkat läsa att den grekiske filosofen menat att en man inte är mogen att ligga med en kvinna innan han fyllt 35. Virtanen närmar sig 36, fast besluten att slå Platon med ett år. Tangodansandet gör honom visserligen upphetsad, men då går han på toaletten och får lemmen att slakna med hjälp av en liten piska. Det vill sig emellertid inte bättre än att Virtanen förälskar sig i och rent av flyttar in hos en av sina danspartner. Men det platonska problemet sätter en gräns för den nya passionen, en gräns som rent av bidrar till den älskades bråda, melodramatiska död.

Den finska tangons erotiska laddning är också en viktig ingrediens i anekdoten om paret som dansar tätt:

Hon (med en flämtning): Onko tango?

Han (blygt): Ei, se on pullo

Darya och Månskensorkestern är emellertid något mer än en tangoorkester. Så här presenterar de sig själva på sin officiella hemsida:

Darya & Månskensorkestern från Stockholm har sedan 2004 spelat världens vemodigaste musik, finsk tango. Genom att blanda in exotica, beguine, finsk ståltrådsrock, vals, iranska krigssånger och schlager i den finska tangon har orkestern vunnit en stor publik i alla åldrar och från alla sorters bakgrund. I spetsen för orkestern står Sveriges okrönta tangodrottning Darya Pakarinen.

Tangon upptar en stor del av det två timmar långa framträdandet. Så småningom blir publiken allt mer uppjagad och några par börjar spontandansa. Och när orkestern spelar Satumaa är inte ett öga torrt. Men det finns också andra nummer: Humppa och rockballaden Odota minua. Även om Virtanen inte skulle ha blivit glad (han hade ett särskilt ont öga till rock) tyckte vi att allt var jävligt bra. Och melankoliskt. Violinisten Viktor Littmarck utfärdade en durgaranti: ”Om vi spelar en enda låt i dur får ni pengarna tillbaka”. Ingen begärde pengarna tillbaka.

Lyssna gärna till orkesterns storhit Helsingistä Boråsiin:

Tidigare matrecensioner

Fem grisar Matkonsulatet 

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården,  Bryggans Bar och Café, Västerås, Pressklubben, Gripsholms Värdshus, Ulvsby herrgård, Sunne

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad, Pinchos, Göteborg

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping, Hyttans café, Säfsen

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Man måste få lira

Det var tidsresa i Västerås fina konserthus i går kväll. Reseledare var kamrat Erik Fernström ner känd under sitt nom-de-guerre Jerry Williams. Vi återvände till, som reseledaren själv uttryckte det, slutet 50 och början 60. Det fanns alla sorters människor i publiken: Både gråhåriga och skalliga, både bukfeta och hopskrumpnade, både 60-åringar och 70-åringar.

På scenen var det rock-and-roll. Saxofonerna brölade. Doa-doa-kören doadoade. Och Jerry själv studsade som en gummiboll. Angelina, Buona Sera, Down the Line, Keep on, Treat me Nice, Hound Dog, Yaketi Yak, Lover Please. Det är väl en överdrift att säga att den fullsatta salongen kokade. Men det vaggades, klappades och ropades. Och några få som kunde stå utan hjälpmedel dansade i gångarna.

Åter till slutet 50 och början 60. När vi var unga och långhåriga, vackra och kåta. Det var Bobadilla Club och Gata Regerings 74. Det var skoldanser i Häggviksskolans aula och det var Beat Club i Helenelunds medborgarhus. Det var Beyaz şarap och mellanöl i plastflaska. Det var röda Commerce och det var majskolvspipor. Vi pussades i mörkret på skolgården och spydde i buskarna.

Så sjöng Jerry Vintersagan. De sista ackorden tonade bort. Så var det februarinatt igen i Västmanland. Och mot slutet av 10.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå. 

Här var det rock and roll

Vi har tillsammans med våra goda vänner Lisbet och Sune varit på rockkonsert i Västerås fina konserthus. Det var det alldeles utomordentliga coverbandet "The Refreshments" som uppträdde tillsammans med Louise Hoffsten. Det var rock and roll av bästa 50-talssnitt. Publiken kan delas upp i tre kategorier: De flesta tillhörde rekordgenerationen som åtminstone så smått började bli könsmogna under detta fantastiska femtiotal. Det såg nog ut som om det var denna grupp som dominerade i publiken. De som likt Ingrid, Lisbet och Sune gick i kolt på 50-talet, och slutligen en liten minoritet som den gången det begav sig inte ens var en glimt i sin faders öga. Utöver en minoritet i publiken skulle jag tro att både vokalisten och bandmedlemmarna tillhör denna tredje grupp.

Även om majoritetsgruppens valspråk är "We are the first generation ever. We even invented the very concept of a generation" tog sig entusiasmen försiktiga uttryck. Man måste ju akta lårbenshalsen och inte minst lilla hjärtat. Men jävligt bra musik var det. Och med tryck. Emellanåt gick det att känna hur bröstbenet vibrerade.

Efter konserten var det drinkar i Skrapans sky bar. Konsertpublik fick mot uppvisande av biljetten tio procent. Man måste ju också tänka på de lite skrala pensionerna.

Rock and roll

Stadens ljus från Skrapans sky bar. Fotografens spegelbild i fönstret ger en air av mystik som i Victor Sjöströms "Körkarlen"

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå. 

Tidsmaskin i Västerås konserthus

Västerås fina konserthus

Tillsammans med en av oss som var unga i slutet av 1960-talet fullsatt salong i Västerås fina konserthus hörde vi igår Sveriges främsta nu levande poet Mikael Wiehe. En nästan allt igenom politisk föreställlning. Tidsmaskinen rullade! Särskilt uppskattade var klassiker som ”Titanic”, ”Keops pyramid” och ”Det här är ditt land.” Publiken applåderade artigt och beställde medelst stående ovationer extranummer. Men jag undrar hur revolutionära Västerås 60-65-åringar är. Applåderna var lite prövande och försiktiga när Mikael drev att ”Titanic” egentligen handlar om kärnkraften.

Första gången i modern tid som vi mötte Wiehe var i slutet av 80-talet eller möjligen i början av 90-talet på en Hoola Bandoola återträff i Sundbyholms slottspark. Dagens 60-65-åringar var 20 år yngre. Det fanns också den gången en del ännu yngre med i publiken. En del ungdomar hade röda fanor på långa stänger. ”Sjysst tvasa!” ropade Mikael och Björn som också fanns med vid den tiden.

Trots att Mikael i går kväll var förkyld är det bra fart på gubben. Svackan i mitten av 00-talet är över. Förkylningen höll han stången med Gammel Dansk. En gudabenådad dryck.

Också kroppen behöver sitt. Förra gången vi var i Västerås konserthus käkade vi förbeställd mingeltallrik i foajén. Det var inte gott och förmodligen lite giftigt. Så vi försökte denhär gången med à la carte-restaurangen ”Lilla hörnan”. Det var väl okej käk men framdriften var usel. Det var alldeles nätt och jämnt att man hann servera förrätt och varmrätt på 1,5 timme. Ätandet blev till slut ett försök att slå World Record of Fast Eating. Inte roligt. Det skylldes på maskinfel i köket. Men det duger inte att ha maskinfel i köket vid ett sådant tillfälle.

Lyssna gärna på Titanic!