Doris firar julafton

Julgran hämtas i skogen

Dekoreras med små och stora lingon, svampar, hjärtan, stjärnor och kottar

och sist men inte minst rosa ljus

Tomten (troligen mormor) delar ut klappar

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Fyra grisar till Kungsörstorps julbord

Sommartida utsikt från Kungsörstorp

En gång var jag på möte med en forskargrupp på Voksenåsen.  Här är det så fin utsikt, sa mina norska vänner. I princip, tillade de. I två dagar satt vi och tittade ut på dimman. Det är lite samma sak med ett julbordspaket på Kungsörstorp. En fantastisk utsikt över Mälaren. I princip. Men utanför fönstren kolsvart. Även om man gjort allt för att illuminera. Varje träd var inlindat i ljuskedjor. Blixtar föll från himlen. Eldslågor projicerades på husväggarna. Här måste det ha gått åt miltals med sladd.

Men nu till saken: julbordet. Det var ett av de bättre julborden vi ätit. Urvalet av inlagda sillar var imponerande. Möjligen var fiskarna lite al dente. De smalt så att säga inte som skit i munnen. Men smarriga inläggningar. Ingrid berömde särskilt en pernod-inläggning. Lax och strömming fanns också i stort urval. Gott och med bra struktur. Bland det rikhaltiga kallskurna utmärkte sig särskilt en frostad biff, hemlagad kalvsylta och en hemlagad leverpastej som faktiskt smakade lever. Ingrid delade också ut stort beröm till svampomeletten och Jansson. Själv sätter jag ett pluspoäng för förekomsten av dopp-i-grytan. Det var väl inte så att doppen på något sätt utmärkte sig, men jag anser att ett julbord inte är komplett utan dopp. Blotta förekomsten ger därför poäng.

Desserter, kaffe och avec serverades i en särskilt dessertbarack i sluttningen ned mot sjön. Utbudet av sötsaker var rikligt. Lokalen påminde om en korsning mellan Grimstagården och en Ålandsfärja. Innemiljön förgylldes av en gigantisk videoinstallation av en vedbrasa.

Nu till det svåra: Grissammanvägningen. Vi hade långa diskussioner om det skulle bli fyra eller fem grisar. Absolut ett av de bästa julbord vi grisat i oss. Stort utbud, gott, vällagat. Här har vi att göra med en kökschef som kan laga mat. Men, och det är här det blir komplicerat: Om man utan att känna till att det var ett julbord, och utan att känna till reglerna för ett julbord och dess sammansättning kom in på en krog och fick in detta; skulle man då säga att det var fem grisar, d v s världsklass. Nej, förmodligen inte. Med de restriktioner som julbordet sätter är det nog inte möjligt att få fem grisar.

En utomordentligt knepig historia. Funnes det en särskilt julbordsklass att tävla i, vore det en tveklös femma, men nu får man nog nöja sig med en fyra. Men det är bra det.

Vintertida utsikt

Goda utsikter

Tidigare recensioner
Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund
Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt
Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Kan Köping ha en idrottsplats som heter Zigenarbacken?

Zigenarbackens IP

Området vid korsningen mellan Ringvägen och Västeråsvägen i Köping kallas Zigenarbacken. Här finns också en idrottsplats som officiellt heter Zigenarbackens IP. Romerna betraktar zigenare som ett nedsättande och kränkande ord, på samma sätt som samer inte vill kallas lappar och svarta inte negrer. Det har från unga romska aktivister kommit fram krav på att man ska radera ut namnet Zigenarbacken och sätta ett nytt namn på idrottsplatsen.

Det romska kravet har lockat fram samma troll som brukar protestera mot förbudet att hålla skolavslutning i kyrkor, omdöpningen av chokladbollar (f d negerbollar), Efraim Långstrumps utnämning till ”kung” (istället för som tidigare ”negerkung”). Här är några folkliga reaktioner saxade ur Bärgslagsbladet:

”Erat utanförskap blir knappast påverkat i rätt riktning om du ska tjafsa om namnet på en etablerad idrottsplats i en liten mellansvensk kommun där inget annat än glädje utspelas”

”Man tar seden dit man kommer”

”Nu är jag förbannad och irriterad! Vad är det för larv och vem kan komma på något så dumt…Folket i Köping har alltid sagt Zigenarbacken och det ska ingen utomstående lägga sig i”

”Det är ju en del av vår historia, den ska vi väl inte dölja?!”

”Men NEEEEJ! Jag blir kränkt om man ska ändra historia gång på gång --- Låt Sverige vara Sverige, nu börjar allt gå för långt!”

”Men för i helvete … Kort svar: Nej. Lägg energin på annat!”

”LÖJLIGT. Har man ingenting annat att lägga tid, energi och pengar på? … Detta är ju lika löjligt som att ge sig på Astrid Lindgren.”

Långt in i modern tid har majoriteten framgångsrikt försökt hålla romerna borta. Majoritetsbefolkningen har med hjälp av sina myndigheter förhindrat romer från att bli bofasta på en ort. Med eller utan stöd i lagen har man jagat bort romer som slagit sig ned. Runt midsommar 1948 drev en mobb bort resande som bosatt sig i ett slumområde i Jönköping.

Diskrimineringsombudsmannen har utarbetat en vitbok om diskrimineringen av romer i Sverige (Den mörka och okända historien - Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet Ds 2014:8). Här finns många berättelser om fördrivning.

Polismyndigheten i Ystad kunde 1922 rapportera:

”Inom Skivarps församling intill Ystad, bo och vistas en massa tattare med familjer, vilka översvämma staden och vid tiden för åren 1912–1915 bosatte sig i Ystad till stort obehag för stadens invånare…Genom en konsekvent genomförd, långvarig uppmärksamhet, ständigt anhållande för varje förseelse med ty åtföljande polisförhör och häktning eller varning för lösdriveri, hava samtliga tattare numer, med undantag av en familj, funnit för gott att lämna staden.”

År 1956 blev ett sällskap om 11 personer avhysta från en badplats i Ludvika, där de hade slagit upp sitt tält. Polisen avhyste dem till en grusplan utanför Borlänge där markägaren inte blivit tillfrågad. Romerna lämnades med allt sitt bohag på en plats där det inte gick att sätta upp tält. Motiveringen var att de ”osnyggat” på den tidigare platsen och stört övriga gäster och kringboende. Polisen stödde sitt agerande på en allmän polisinstruktion som föreskrev att polisen hade i uppdrag att upprätthålla ordning och säkerhet på allmän plats.

Vitboken innehåller också romers egna berättelser om fördrivningen:

”Tälten var inte hemtrevliga. Det var fattigt. Det var inte praktisk att ha alltför många prylar, för vi fick inte stanna länge på de platser vi kom till. Vi blev ständigt bortjagade av landsfiskaler, markägare, bönder och privatpersoner. … Jag vet inte hur många gånger som jag har varit med om att bli bortkörd. Som längst bodde vi kanske ett halvår på ett ställe, men oftast var det bara ett par dagar. Ibland bara några timmar. Och varje gång uppstod det praktiska problem. Vart skulle vi ta vägen? Att packa ihop gjordes inte i en handvändning, vilket vi inte fick någon förståelse för. Ingen av de som fördrev oss tog hänsyn till att det också bodde barn i tälten. Det var inte ovanligt att vi blev bortkörda på nätterna, då fick barnen väckas och vi fick dra vidare. Det var heller inte ovanligt att vi blev störda av privatpersoner som kom till lägret och hotade oss…”

Singoalla Millon

”Jag vet inte vad som var värst, kylan eller fukten. Eller polisens förföljelse. Polisen kom ständigt till våra tält och sa att vi inte fick bo kvar, stod och vaktade på oss när vi packade ihop våra saker och såg till att vi flyttade till en ny plats. På den nya platsen var det samma visa igen. Det viktigaste var att vi kom bort… Det hände också att vi blev störda av privatpersoner som kom till lägret och hotade oss. Då flyttade vi. Det fann ingen möjlighet för oss att vända oss till polisen om vi utsattes för något brott. Polisen var ju emot oss och den som såg till att vi skulle dra vidare till en annan kommun där vi fick slå upp vårt tält för ett par dagar eller veckor.”

 Rosa Taikon

Sådan här fördrivning av romer var ett viktigt inslag i den samlade diskrimineringen. Genom att de hindrades från att bosätta sig kunde barnen inte gå i skolan. Det blev ju förstås också omöjligt att ta anställning. Om man inte var bofast kunde man inte bli mantalsskriven. Man var obefintlig, och den som var obefintlig kunde inte få del av samhällets sociala skyddsnät.

Det sägs att Zigenarbacken i Köping var en sådan plats där romer brukade slå sig ned. För att snart fördrivas någon annanstans av köpingsborna och deras myndigheter – kommunen, fattigvårdsnämnden och polisen.

Som medlem av majoritetsbefolkningen tycker jag kanske att det finns en överkänslighet hos många förtryckta minoriteter för vilka termer som används – negrer, zigenare, lappar, blattar. Det finns också grupper som har försökt och lyckats att återerövra orden och fylla de nedsättande orden med ett positivt innehåll. Tänk bara på bögarna!

Samtidigt måste det vara den som känner sig kränkt som måste få definiera vad som är kränkande. Det talar förstås för att vi ska byta ut vårt språkbruk. Och när man ser trollen krypa ut ur de dunkla vrårna förstärks kravet. De kan ju inte få definiera vad svensk kultur är. De kan ju inte få bestämma att det är ursvensk kultur att få benämna utsatta, underordnade, maktlösa och diskriminerade människor med uttryck som de själva upplever som nedsättande och kränkande.

Men i fallet med Zigenarbacken finns ännu en dimension. Namnen på platsen påminner om den historiska diskrimineringen, om övergreppen som tvingade romerna bort från staden och bort från gemenskapen i samhället. Det är som om polska städer skulle ha gator uppkallade efter utrotningsläger eller getton. Att minnas fördrivningen av romer, som man snarare borde skämmas för, med ett platsnamn i staden är osmakligt. Bort med det!

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Någon har snott vår tidning

Antingen hade DN-kusken kört i diket eller så har tidningstjuven varit framme igen. Troligen det senare. Tidningen saknades i alla fall. Det har nu gått 351 dagar av 2015. Av dessa har vi haft Dagens Nyheter i brevlådan på utgivningsdagen 228 dagar, vilket motsvarar 65 procent.

Utdelningsstatistik för DN år 2015 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	9	2,6
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen	89	25,4
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen	5	1,4
- vardagar, utebliven tidning	20	5,7
Dagar med tidning på rätt dag	228	65

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Nollorna del 7: Klackarna i taket hos borgarna

Det var dyster stämning i det borgerliga lägret vid Skinnskattebergs kommunfullmäktiges budgetmöte i november (Läs här). Ledamöterna satt mest och tittade sorgset ner i bordet och det populistiska folkpartistiska kommunalrådet Carina Sándor lät sig ödmjukt piskas verbalt av rödgröna ledamöter. Orsaken till den låga stämningen var att det visat sig redan vid uppropet att de fascistiska stödtrupperna skitit i att komma till mötet. Det skulle inte gå att få igenom den borgerliga budgeten. Sándor begärde då minoritetsåterremiss med förevändningen att Vänsterpartiet (hoppsan!) presenterat så intressanta förslag att man måste titta på dem innan man tog budgeten.

Igår var det dags igen. Nu skulle budgeten för 2016 beslutas. Men nu var stämningen alldeles annorlunda. Den moderata fullmäktigeordföranden sprätte omkring som en nöjd tupp på en gödselstack. Det populistiska kommunalrådet lyste av nyförvärvat självförtroende. Annars tungfotade bondeförbundare var riktigt spralliga. Vad hade hänt? Jo, nu var småfascisterna i Sverigedemokraterna på plats. Nu kunde den borgerliga budgeten röstas igenom.

Då hände det! Rödgröna hakor föll ända ned i bordet. Inför femton rödgröna fågelholkar gick en sverigedemokratisk suppleant upp i talarstolen. Inte på tretton månader har någon sverigedemokrat yttrat sig i fullmäktige. Men nu måtte han ha känt all den kärlek som strömmade emot honom från de borgerliga bröderna och systrarna. I ett kort inlägg beklagade han sig över att det ständigt hackades på Sverigedemokraterna. Något om budgeten tyckte han inte behövde sägas. Men det räckte bra för de borgerliga ledamöterna. Rungande applåder och bifallsrop kom från hela den borgerliga gruppen. Se det var en riktig kamrat det!

Den borgerliga budgeten kunde sedan klubbas som på räls av den kråmande ordföranden. Nu ska det bli action i Skinnskatteberg. Slut på snackandet. Nu ska det hända: Brukarnas och de anställdas nöjdhet ska undersökas, det ska göras en förstudie för att ta reda på behovet av nattis, det ska undersökas om man kan ordna skolskjuts till Kolsva, det ska göras en integrationsplan, man ska göra en förstudie om markbostäder, det ska undersökas vilka deltidsanställda som vill jobba heltid och sist men inte minst ska det bli en kapacitetsutredning för skola och förskola. Jo, det är action det. Undersökningar, planer, utredningar och studier. Det är sannerligen vad kommunen och dess medlemmar behöver. Grattis!

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Huvuden rullar när politiker roffar åt sig för höga arvoden

Det förekommer då och då att kommunalpolitiker faller för frestelsen att fiffla med arvoden och ersättningar. Det är allvarligt eftersom det skadar förtroendet för det demokratiska systemet. Därför kan man förstå att huvuden rullar när fiffel avslöjas.

I två landsting har under senare år omfattande arvodesskandaler rullats upp. I Sörmland slutade de ledande politikerna att hålla sig till det arvodesreglemente som fullmäktige hade beslutat om 2007. Tre år senare avslöjades bluffen. Utan att bry sig om fullmäktiges beslut fördelade man pengarna sinsemellan. I centrum stod landstingsstyrelsens ordförande Jörgen Danielsson. Han beskylldes för att ha roffat åt sig ett högre arvode på de andra politikernas bekostnad och för att ha låtit fler personer bli landstingsråd än vad fullmäktige beslutat. Jörgensson åtalades misstänkt för trolöshet mot huvudman. Enligt åklagaren hade detta kostat landstinget 1,5 miljon kronor. Danielsson slapp undan med bara svansen svedd: Tingsrätten friade honom. Han ansågs inte ha haft ont uppsåt och inte förstått att han bröt mot bestämmelserna. Däremot var karriären som landstingsråd slut.

I Västernorrland prickade revisorerna landstingsstyrelsens ordförande och fullmäktiges arvodeskommitté för att de medverkat till att arvoden utbetalats utan föregående beslut av fullmäktige. Fullmäktige höll med och riktade anmärkning mot landstingsrådet och arvodeskommittén.

Revisionskontoret skriver:

Vår sammantagna bedömning är att landstingsstyrelsens ordförande och arvodeskommitténs ledamöter på ett ytterst allvarligt sätt har brustit i sitt ansvar genom att medverka till att beslut, enligt lag förbehållna landstingsfullmäktige, i praktiken har tagits och verkställts på annat sätt. Felaktigt utbetalade ersättningar,som saknar stöd i beslut av fullmäktige, riskerar att undergräva allmänhetens förtroende för landstinget.

Det är ord och inga visor.

Enskilda förtroendevalda i kommunerna har ibland kunnat beslås med att ha fått för höga arvoden och ersättningar genom att lämna felaktiga uppgifter. De har vederbörligen hudflängts och vanligen tvingats avgå. I en del fall har det inträffat att för höga arvoden har utbetalats på grund av brister i kommunens lönehantering. De politiker som upptäckt att de fått ut för mycket har oftast ilat som oljade blixtar till banken för att betala tillbaka för att inte bli beskyllda för att ha lurat till sig pengarna.

Praeterea censeo

Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå.

De försvunna städerna: Staden med en flytande spårvagn

Marstrand ligger på de två öarna Marstrandsön och Koön i Bohusläns skärgård. Koön har broförbindelse med fastlandet men inte Marstrandsön där stadens centrum ligger. En bil- och personfärja förbinder de båda öarna. Men ända fram till 1985 kunde man åka med en elektrisk färja som populärt gick under namnet ”Spårvagnen”.

Det officella namnet på Spårvagnen är ”Hamnfärjan II”. Den avlöste 1948 ”Hamnfärjan I” som hade varit i drift sedan 1913. Båda var eldrivna. Hamnfärjan II drevs av en 8 hk elmotor som fick ström från 20 batterier på 2 volt var. När färjan låg stilla vid endera färjeläget laddades batterierna. Spårvagnen finns fortfarande kvar, men går inte längre i reguljär trafik.

Spårvagnen antogs länge vara den enda eldrivna färjan i världen. Och så var det nog också ganska länge. Eldrift var långt före sin tid. Men i dessa miljötider kommer det fler. Det ska finnas en i Sognefjorden i Norge och en på linjen Nybroplan – Djurgården – Saltsjökvarn i Stockholm.

Men en sak är säker: När det svenska företaget Green City Ferries som utvecklar snabbladdade elfärjor deklarerar att de har ”The world’s first electric ferry” är det inte sant. I alla fall var August Svenningson på Marstrands Mekaniska Werkstad före.

Den moderna dieselfärjan heter ”Lasse-Maja”. Den är förstås döpt efter mästertjuven Lars Molin Lasse-Maja som tillbringade 26 år i fängsligt förvar på Karlstens fästning i Marstrand. Marstrand är därmed en av de ganska många orter som berömmer sig av att ha en koppling till Lasse-Maja. Han föddes i Ramsberg i Lindesbergs kommun. Vid Ramsbergs kyrka finns en minnessten. Han slutade sina dagar i Arboga och begravdes där vid Heliga Trefaldighetskyrkan. På minnesstenen i Ramsberg kan läsas:

I Ramsberg hans vagga

I Arboga hans grav

I rättsprotokollet hans minne

Också Järfälla utanför Stockholm gör vissa anspråk. Lasse-Maja dömdes 1812 i tingshuset i Barkarby för en stöld i Järfälla kyrka. Han dömdes till 80 par spöstraff på Barkarby torg. Till minne finns nu en restaurang på platsen med namnet ”Lasse-Maja”. Det är säkert fler kommuner och orter än Marstrand, Ramsberg, Lindesberg, Arboga, Barkarby och Järfälla som kan göra anspråk på Lasse-Maja, kanske lika många som gör anspråk på att ha uppfunnit världens första elektriska färja.

Det var unionskungen Kristofer av Bayern som utfärdade Marstrands första stadsprivilegier 1442. Kristofer var kung i såväl Danmark och Norge men eftersom Marstrand låg i Norge var det i egenskap av norsk kung som han utfärdade privilegiebrevet. Freden i Roskilde 1658 gjorde Bohuslän svenskt och Gustav III utfärdade 1775 frihamnsprivilegier. Det innebar religionsfrihet, frihet från skråtvång och fri invandring. Också brottslingar som anmälde sig till stadens myndigheter kunde få en fristad. Religionsfriheten innebar också en stor invandring av judar. 1780 inrättades Skandinaviens första synagoga.

1971 var Marstrands saga som självständig stad slut när staden inkorporerades av Kungälvs kommun. Staden har knappt 1 500 invånare vilket inte blir mer än sisådär tre procent av Kungälvs befolkning.

Rådhuset

Spårvagnen

Tidigare inlägg i serien ”Försvunna städer”

Djursholm

Gränna 

Huskvarna 

Mariefred 

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Taistojen tiellä

Dagen till ära hör vi Arja Saijonmaa i Taistojen tiellä.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Makt- och penningkåta politiker på så många stolar som möjligt

Det förekommer att riksdagsledamöter också har uppdrag i sin hemkommun. Förr var det ännu vanligare. 1969 hade 78 procent av riksdagsledamöterna något kommunalt uppdrag. Nästan 40 år senare – år 2007 var motsvarande andel bara hälften så stor – 37 procent. Andelen riksdagsledamöter med uppdrag i den tunga kommunstyrelsen minskade under samma tid från 24 till 3 procent. Bakom minskningen ligger förstås att kommunala uppdrag under den här tiden har blivit allt mer betungande. Man har helt enkelt inte tid att sköta uppdrag på två olika nivåer.

Figur: Andel (procent) av riksdagsledamöterna som har kommunala uppdrag

Så här är det inte i alla länder. I en undersökning av borgmästare i olika europeiska länder (i Sverige kommunstyrelseordförande) visade det sig att borgmästare i ungerska (24 procent), franska (16 procent) och Belgiska (14 procent) samtidigt var parlamentsledamöter. I Sverige hittade vi inte en enda kommunstyrelseordförande som satt i riksdagen.

I Frankrike där den här sortens överlappande uppdrag är vanliga finns t o m en särskild term för fenomenet: Cumul des mandats. Men företeelsen är inte okontroversiell. Till fördelarna har det pekats på att kumuleringen är bra för parlamentarikernas förankring. Men det finns också nackdelar: risk för frånvaro och intressekonflikter är exempel på sådana nackdelar.

I en svensk doktorsavhandling om förhållandena just i slutet av 1960-talet framhålls de överlappande mandaten som en kanal för lokalt och regionalt inflytande i rikspolitiken. Det handlar med andra ord om hur förbindelserna ser ut mellan nivåerna i en flernivådemokrati.

Det franska kommunsystemet är utomordentligt fragmenterat. Det finns mer än 30 000 kommuner. På nivåerna över kommunen finns departement och över departementen regioner. För att klara olika uppgifter har kommuner slutit sig samman i en komplicerad struktur av kommunalförbund. Det svenska systemet av idag är betydligt mindre komplext, men det finns trots det behov att integrera de olika nivåerna.

En mekanism för denna integration är partiväsendet. Politiker på lokal och central nivå tillhör samma partier och partierna erbjuder mötesplatser, beroenden och lojaliteter. En annan mekanism är de överlappande uppdragen som skapar kanaler för påverkan i båda riktningarna.

I vår undersökning av stadsdelsnämnderna i Stockholm fann vi ett liknande fenomen. Det fanns en grupp politiker med uppdrag både i stadsdelen och i stadshuset. Det visade sig vara den grupp av politiker som var mest aktiva och intresserade och som fick det lite krångliga decentraliserade systemet att fungera.

Lokalradion (P4 Västmanland) har gått igenom närvaron i fullmäktige i länets kommuner för de riksdagsledamöter som samtidigt sitter i kommunfullmäktige. Resultatet basuneras indignerat ut som ”politikerskolk”. För att understryka tesen intervjuas statsvetaren Jenny Madestam. Hon håller med i den allmänna indignationen. Att inte vara med på alla möten i uppdrag man valts till är respektlöst mot demokratin. Och dessutom är det ett HOT MOT DEMOKRATIN eftersom man som dubbelpolitiker inte tid att följa med i de lokala frågorna. Det leder till ökat byråkratvälde på den kommunala nivån.

Bland de skolkande politikerna fanns t ex Stig Henriksson (fast han var den minst skolkande med 80 procent närvaro på Fagerstas fullmäktigemöten). Dumreporten undrade om det var lämpligt att han hade ett jobb i Stockholm och ett i Fagersta. Att han tror att det är ett ”jobb” att sitta i kommunfullmäktige i en ganska liten svensk kommun är avslöjande. Reportern ville förmodligen förmedla bilden av makt- och penninghungriga politiker; skurkar med andra ord.

Att en politiker som Stig Henriksson dessutom skulle ha särskilt svårt att sätta sig in i och följa med den lokala politiken är med tanke på hans bakgrund som mångårig KS-ordförande i kommunen enfaldigt. Det finns förmodligen en hel drös fullmäktigeledamöter i Fagersta (och alla andra kommuner för den delen) som inte följer med och som inte sätter sig in i kommunalpolitikens alla frågor. Fullmäktigeledamoten som öppnar kuvertet med sammanträdeshandlingar när hen kommer till mötet är en realitet.

Ingen, varken statsvetaren eller reportern, tycktes dessutom ha hört talas som problemet med integration i ett flernivåsystem. Ibland hjälper det inte att man har disputerat i statsvetenskap.

Och lärdomen är: Vet man inte vad man pratar om ska man avstå.

Lite att läsa:

Martin Brothén (2005) Riksdagsledamöternas arbetsvecka – arbetet i och utanför riksdagen,Stockholm: Riksdagskommittén, Sveriges riksdag.

Henry Bäck (2010) “Partiväsendet i stat och kommun: Från integration till dualism” i Folke Johansson (red) Kommunalvalet 2006 – Väljare och partier i den lokala demokratin Göteborg: CEFOS

Henry Bäck, Hubert Heinelt & Annick Magnier (red) (2006) The European Mayor. Political Leaders in the Changing Context of Local Democracy Wiesbaden: VS Verlag für Sozialwissenschaften

Henry Bäck, Folke Johansson, Ernst Jonsson & Lars Samuelsson (2001) Stadsdelsnämnder i Stockholm – Demokrati och effektivitet Stockholm: IKE

Andrew Knapp (1991)  ˮThe cumul des mandats, local power and political partiesˮ West European Politics 14:1 p 18-40

Per-Anders Roth (1996) Riket, valkretsen och hemkommunen: lokal och regional representation i den svenska riksdagens sista andra kammare Göteborg: Göteborgs Universitet, Göteborg studies in politics 36

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Nollorna i novembertopp

Den politiska utvecklingen i Skinnskattebergs kommun fortsätter att väcka intresse. I novembertoppen hamnar ytterligare ett inlägg om ”nollorna”. De i majoritetskoalitionen ingående rasistiska Sverigedemokraterna som på ett år inte sagt ett ord i fullmäktige har nu slutat gå på mötena. Därigenom hotas det populistiska folkpartistiska kommunalrådet Carina Sándors ställning när majoriteten förångas.

Antal besökare var i november 565 (497 i oktober) Av dessa var 343 (333) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,37 (1,43) och genomsnittlig tid per besök var 88 (103) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Ryssland, USA, Nederländerna, Tyskland, Finland, Vitryssland, Spanien och Ukraina. Ströbesökarna var från Brasilien, Bulgarien, Frankrike, Irland, Kanada, Kina, Norge, Storbritannien och Thailand.

De tio mest visade inläggen i november:

1	Nollorna del 6: Nu skakar marken under Fp+SD-koali... (ny)
2	Brevvän på nätet: Ett av Europas ledande energibol...(5:a)
3	Liberala röster om Sverigedemokraterna (ny)
4	Årets semesterresa gick till Svartådalen! (ny)
5	Tingeling i Krampen (ny)
6	Riksdagsmän från Färna (och Munktorp) (ny)
7	Lönar det sig att byta namn på partiet? (ny)
8	Moderater bygger leksaksjärnväg i Kungsör (6:a)
9	Förskingringen av allmänna tillgångar (ny)
10	Revolutionär konst i Göteborg

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.