Fyra grisar till Kungsörstorps julbord

Sommartida utsikt från Kungsörstorp

En gång var jag på möte med en forskargrupp på Voksenåsen.  Här är det så fin utsikt, sa mina norska vänner. I princip, tillade de. I två dagar satt vi och tittade ut på dimman. Det är lite samma sak med ett julbordspaket på Kungsörstorp. En fantastisk utsikt över Mälaren. I princip. Men utanför fönstren kolsvart. Även om man gjort allt för att illuminera. Varje träd var inlindat i ljuskedjor. Blixtar föll från himlen. Eldslågor projicerades på husväggarna. Här måste det ha gått åt miltals med sladd.

Men nu till saken: julbordet. Det var ett av de bättre julborden vi ätit. Urvalet av inlagda sillar var imponerande. Möjligen var fiskarna lite al dente. De smalt så att säga inte som skit i munnen. Men smarriga inläggningar. Ingrid berömde särskilt en pernod-inläggning. Lax och strömming fanns också i stort urval. Gott och med bra struktur. Bland det rikhaltiga kallskurna utmärkte sig särskilt en frostad biff, hemlagad kalvsylta och en hemlagad leverpastej som faktiskt smakade lever. Ingrid delade också ut stort beröm till svampomeletten och Jansson. Själv sätter jag ett pluspoäng för förekomsten av dopp-i-grytan. Det var väl inte så att doppen på något sätt utmärkte sig, men jag anser att ett julbord inte är komplett utan dopp. Blotta förekomsten ger därför poäng.

Desserter, kaffe och avec serverades i en särskilt dessertbarack i sluttningen ned mot sjön. Utbudet av sötsaker var rikligt. Lokalen påminde om en korsning mellan Grimstagården och en Ålandsfärja. Innemiljön förgylldes av en gigantisk videoinstallation av en vedbrasa.

Nu till det svåra: Grissammanvägningen. Vi hade långa diskussioner om det skulle bli fyra eller fem grisar. Absolut ett av de bästa julbord vi grisat i oss. Stort utbud, gott, vällagat. Här har vi att göra med en kökschef som kan laga mat. Men, och det är här det blir komplicerat: Om man utan att känna till att det var ett julbord, och utan att känna till reglerna för ett julbord och dess sammansättning kom in på en krog och fick in detta; skulle man då säga att det var fem grisar, d v s världsklass. Nej, förmodligen inte. Med de restriktioner som julbordet sätter är det nog inte möjligt att få fem grisar.

En utomordentligt knepig historia. Funnes det en särskilt julbordsklass att tävla i, vore det en tveklös femma, men nu får man nog nöja sig med en fyra. Men det är bra det.

Vintertida utsikt

Goda utsikter

Tidigare recensioner
Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund
Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt
Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Två grisar till julbord på Wanbo herrgård

Var i Göteborg för att fira 70-årsjubileet för förvaltningsutbildningen i Göteborg. Fantastiskt att tänka sig. Grattis FGU!

Väl hemkommen drog vi till Wanbo herrgård i Dalarna för att begå årets julbord.

Det var ett alldeles okej julbord. Möjligen kan man invända att urvalet kanske var lite smalt. Det kunde gott ha varit lite fler sillar. Bland det kallskurna hade t ex en smaskig paté platsat. Och julkorven lös med sin frånvaro. Å andra sidan fanns det dopp-i-grytan. Ingen gastronomisk jättehöjdare, men bara att det finns på julbordet är ett stort plus. Bravo Wanbo!

Allt var gott och vällagat. Men det var inget som stack av. Ingen riktig höjdare. Ingen sill som smalt som skit i munnen. Gudskelov inget som stack av nedåt heller. Ingen riktig katastrof. Det hade nog kunnat bli tre av fem grisar om det inte hade funnits två plumpar i protokollet:

En iochförsig okej svampomelett men med BURKCHAMPINJONER (jo, ni läste rätt). Så gör man helt enkelt inte! Och en gravlaxsås som skurit sig där man fick sleva sig igenom den blanka oljan för att komma ned till resten av såsen. Inte bra. Det blir tyvärr bara två grisar.

Miljön var annars fin. Övernattning lämpligt nog i "Snillepanget" - inte i rum "Herbert Tingsten" som väl hade passat bäst utan i rum "Martin Lamm", om litteraturvetaren och akademiledamoten, överkörd av en spårvagn 1950 eller Ludvika-konstnären är osagt.

Rummet var smakfullt. Lite Kirchsteiger över det hela med sned vitmenad stockpanel och digital-TV med utomordentligt svag signal. Och genom fönstret på morgonen: Soluppgången över Barken. Svårslaget!

Totalbetyget blir därigenom lite högre och närmar sig nog egentligen tre grisar.

Skål!

Årets julbord avätet

Hotell Gillet i Gamla Stan, Köping

Nu har vi avätit årets julbord. Vi har prövat en ny lösning på snapsproblemet. Julbord utan snaps är svårt att föreställa sig och inlagd sill utan snaps räknas egentligen inte som mat. Men om man bor som vi är det svårt att lösa utan att behöva köra bil. Vi har prövat VL:s 500-buss till Karmansbo herrgård. Det gick sådär. Vi har prövat taxi till och från Magasinet i Gisslarbo (på den tiden det fanns). Det gick bra, men vi var tvungna att muta taxichauffören för att köra en så ovanlig sträcka. "Varför ringer ni till oss?" sa de när vi ringde Taxi i Köping. Och resan kostade mångdubbelt mer än julbordet.

Årets eleganta lösning erbjöds av hotell Gillet i Köping som hade ett julbordspaket om 750 kronor per person innefattande julbord, övernattning och frukost. Det gick bra. Julbordet var inte någon rekordhöjdare men helt okej. Särskilt skulle jag vilja framhålla som lyckade rätter en kaviarströmming och så den rundrökta ålen. Den var så fet, mjäll och god att man skulle tro att det hade varit en fartygsolycka! Det var mumsfilibaba det. Den inkokta laxen var väl lite smaklös och dopp-i-grytan saknades, men något äckligt kunde vi inte hitta. Överlag godkänt för maten.

Efter maten kunde vi stappla den korta vägen till det fina dubbelrummet, få av oss de nu ganska klämmande kläderna och titta på "På spåret". Inkan somnade utan att få reda på vilka som vann. "Jag tror att jag svimmade", sa hon på morron. Men jag tror att det bara var paltkoma.

Sammanfattningsvis tycker jag det var en mycket lyckad lösning på glesbygdens julbords- (och snaps-)problem.

Hektiskt nöjesliv

På fredagen var det julbordsknytis med kamraterna i Skbg och på lördagen bar det av till Stockholm för julbord på Ulriksdals Värdshus med Svealandsgrenen av släkten. Det var förstås full rulle. God mat och mycket mat och mat i rättan tid! Och på kvällen magsmärtor. Här är ett litet bildgalleri från värdshuset. Mest barnbarna förstås. De är ju snyggast.

Linnea i spänd förväntan

Julian, morfar och Ingrid

Julian med mamma till bordet

Linnea hugger in på efterrätterna

Pastejer

I inlägget om julbordet på Karmansbo herrgård glömde jag nämna den utomordentliga fasanpastejen. Det fanns också en helt okej harpastej.

Hur det var med busspastejen vet vi dock fortfarande ingenting VL!!

Hurra Karmansbo herrgård! Bu VL buss!

Igår var det dags för mellanårsjulbord på Karmansbo herrgård. Vi hade bokat bord till kl 14, så det var ju inte tal om någon lunch hemma. Men samtidigt måste man på något sätt hålla borta värsta hungern. Så jag bestämde mig för att tillverka ett stjerneskud av lingonbröd, dubbelpanerad rödspätta, majonnäs och salsa provençale. Även om klockan bara var i elvasnåret, så var det ju så att säga jul, så jag sköljde ned spättan med en starköl och två julakvavit. Hej och hå!

Så vandrade vi i god tid upp till busshållplatsen på åsen. Planen var att ta 500-bussen kl 13.40 två hållplatser till Karmansbo. Klockan blev 13.55 utan att någon buss visat sig. Detta har aldrig hänt förut. Jensen, Jensen du olycksfödde bussförman. Var fan har du gjort av med bussen? Alla positiva ord om 500-bussen och bussdepån i Fagersta riskerade att evaporera till tunn luft.

Vi skulle just till att gå hem och hämta bilen. Från Västanhed till Karmansbo borde man väl kunna köra även med ett par knappar i västen. Men se, när nöden är som störst! Ragge med fru hade varit och köpt morötter och svängde in. Vevade ner rutan och undrade vad vi gjorde i snålblåsten på åsen iklädda tunn kjol (Inkan) och vit skjorta och Göteborgs Universitets tjänsteslips (Henry). När de fått situationen klar för sig skjutsade de till herrgården. Tack! Det var annat än Jensens buss det.

Klockan 14 steg vi innanför herrgårdens dörrar. Nu utbröt matorgie. Sju hämtningar, varsin Tok-Olle (öl från Strömsholms bryggeri) och två Snälleröds snapsar senare var det dags att stappla ut. Bland höjdarna på julbordet vill jag gärna nämna den steka inlagda strömmingen (sillen var okej men inte lika mjäll som i fjol), lax- och göspastejen, strutspastramin (strutsen hade hamnat i avdelningen "det vilda från Bergslagen"!), den hemgjorda herrgårdssenapen, den perfekt mogna brieosten och dessertbordet. Puh!

Vi gav sen 500-bussen en ny chans. Det gick bättre den här gången. Till och med mycket bättre. "Småsint att ta betalt för tre minuters bussåkning från Karmansbo till Västanhed" tyckte vi. Det tyckte chauffören också.

Strax före sex stapplade vi in genom hemmets dörr så utmattade som bara en riktigt äkta sportprestation kan göra en människa. Resten av kvällen var det rapa och prutta som gällde.

Biennalt julbordsfirande

Det har varit ett omfattande förtida julfirande i trakten de senaste veckorna. Det började med att min mycket goda vän och före detta kollega Vicki kom mellan två möten i Stockholm för att provligga Lillevilla. Det gick bra.


När Vicki återvänt till huvudstaden kom släkten: Emilia, Emma, Hanna, Julian, Malin, Nisse, Sara och Tobias. Det bar av till Karmansbo Herrgård för det biennala julbordet.


Det var smaskens. Särskilt vill jag framhålla den inlaga sillen, som för att uttrycka det folkligt smalt som skit i munnen. Emilia och Julian åt inte direkt av julbordet, men deltog bland annat med skönsång.



De ungdomliga tomtarna var starkt utmattade efter julbordsfirandet.