Tingeling i Krampen

Den 30 april 1945 när Röda armén ryckte fram i Berlin tog Adolf Hitler livet av sig. Till efterträdare som rikspresident utsågs den 1 maj storamiralen Karl Dönitz. Dönitz etablerade sin regering i Flensburg i Sydslesvig. Flensburgregeringen auktoriserade krigsmakten att kapitulera, vilket skedde den 7 maj i Reims i Frankrike och sent på kvällen den 8 maj i Berlin (den 9 maj Moskvatid). Andra världskriget i Europa var slut. Därefter firas segerdagen den 8 maj i Västeuropa och den 9 maj i Ryssland och en del f d sovjetirepubliker.

Under kriget på östfronten hade tyskarna tagit sovjetiska krigsfångar. Några som överlevde togs efter invasionen i Norge med som slavarbetskraft. Några lyckades fly till Sverige. Väl över gränsen internerades de av svenskarna, under hänvisning till neutralitetspolitiken. I Krampen mitt på den stora läskiga skogen i Heds socken på andra sidan Hedströmmen fanns ett interneringsläger. Bland annat byggde de internerade en väg från Karmansbo till Krampen. Vägen kallas än i dag ”Ryssvägen” och korsningen med Näverkärrsvägen för ”Rysstorget”. En bit öster om Krampensjön högg någon eller några av internerna in en inskription i en gråsten vid vägen: ”CCCP 1944” och hammaren och skäran inskrivna i en femuddig stjärna. Stenen är på trakten känd som ”Rysstenen”.

Sedan 60-årsjubiléet 2005 firas här segern i ”det stora fosterländska kriget”. Firandet 2005 var storslaget. Köpings big band spelade Sousa-marscher från en balustrad en bit in i skogen. Guttsta bryggeri bjöd på förfriskningar. Från ryska ambassaden kom en buss lastad med en militärattaché med bröstet fullhängt av medaljer, en ortodox präst med stort raggigt skägg, en dragspelare, en barnkör och fina damer med höga klackar.

Ceremonierna avslutades med svenska och ryska nationalsångerna. Köpings big band kompade till ”Du gamla du fria”. Till ”Hymn till Sovjetunionen” hade de inte fått med noterna, utan den kompades av den ryske dragspelaren.

På kvällen intervjuades militärattachén av Radio Västmanland. Han förklarade då att ”detta skulle framöver vara en helig dag, som varje år skulle firas vid Rysstenen”.

I förmiddags var det dags för årets firande som i stort följde samma mönster som vid jubiléet 2005.

Det var ett sextiotal ortsbor med ganska hög medelålder samt en liten grå hund. I konvoj från Stockholm kom ryssarna i en fullvuxen buss, tre minibussar och ett par limousiner. Där fanns liksom 2005 en ortodox präst, barnkören som nu blivit lite äldre, en operasångerska, Rysslands ambassadör, dragspelaren och inte mindre än fem väldekorerade militärer. Ceremonierna inleddes med att en resebyråföreståndare från Köping passade på att göra lite reklam för Skultuna Mässingsbruk, Kohlswa Herrgård och Hästens sängar. Sen var det en kvinnlig präst från Skinnskatteberg som gjorde lite reklam för Gud.

Ambassadören anslog ett brett historiskt perspektiv. Om jag inte minns fel menade han att finska kriget 1809 markerade inledningen till ett gott samarbete mellan Sverige och Ryssland (??). Den ortodoxa prästen var mer politisk och egentligen den enda som talade om segern över fascismen.

”Hymn till Sovjetunionen” framfördes till dragspelsackompanjemang. I brist på hornmusikkår fick närvarande ortsbefolkning framföra ”Du gamla du fria” à capella, vilket kanske blev lite tunt. I allt blev det i alla fall en fin hyllning av segerdagen.