Makten och rätten

Länsrätten i Västmanlands län har beslutat att avsättningen av kommunstyrelsen i Skinnskatteberg inte var lagenlig. De borgerliga jublar. De hade rätt att ha kvar makten och den nya majoriteten var olaglig. Bakgrunden har jag beskrivit i ett tidigare inlägg. Efter 2006 års val tog en koalition av de borgerliga och det lokala partiet Skinnskattebergsdemokraterna makten. Denna koalition hade 16 av fullmäktiges 31 mandat.

Hösten 2008 ändrade sig Skinnskattebergsdemokraterna och bytte sida. Den styrande koalitionen hade nu bara 12 av 31 mandat, medan oppositionen hade 19 mandat. Fullmäktige valde då en ny kommunstyrelse.

Den borgerliga minoriteten klamrade sig fast vid makten och överklagade. Länsrätten menar nu – i strid med allt förnuft kan man tycka – att det inte hade uppstått någon ny majoritet.

Parlamentarismen bygger på att man ska ha parlamentets förtroende om man ska styra. Den borgerliga koalitionen hade efter förändringarna inte längre parlamentets (fullmäktiges) förtroende. Det enda vettiga vore då att avgå. Den parlamentariska principen går tillbaka på den grundläggande demokratiska idén att det är majoriteten som ska styra.

Länsrättens beslut visar att fullmäktige inte har verktyg för att genomföra ett maktskifte. Då måste lagstiftaren se till att fullmäktige får sådana instrument. Demokratisk anständighet kräver det.

Hur man kan jubla över att man anser sig ha fått rätt att styra utan att ha majoritet är ur demokratisk synvinkel obegripligt. Tursamt nog får beslutet ingen verkan eftersom de borgerliga så småningom tog sitt förnuft till fånga och insåg att de inte kunde styra mot fullmäktiges majoritet och avgick.

Det är dags att bringa ordning och reda i kommunernas styresskick. Det måste finnas klara och otvetydiga regler om hur maktskiften ska gå till. Sveriges Kommuner och Landsting har föreslagit regeringen att kommuner som så vill ska kunna tillämpa ett fullständigt parlamentariskt styresskick. Detta måste då förstås förses med regler. Nuvarande system innebär rena vilda västern alternativt orimligt inflytande för paragrafryttare utan minsta begrepp om politikens villkor.

Musöronen äntligen klara

Västanhed är ett kallt och ruggigt ställe. Senast i lördags fanns det snödrivor kvar på undanskymda ställen. Inkan har den här veckan jobbat i Kolsva, och där är det i det närmaste sommar. Men Kolsva ligger ju förstås längre söderut.

Men nu är äntligen musöronen så stora att man kan lägga dem på brännvin. Avsmakning på lördag!

Adjö Upplands Väsby!

Det var 1956 som mina föräldrar köpte ett hus i Upplands Väsby och flyttade dit med sina båda söner. Nu har det gått 53 år och för min del är det slut med Upplands Väsby. Goodbye Upplands Väsby! Min fru Ingrid har en lite kortare tid i Upplands Väsby. Hon kom dit från Järna i Sörmland – en ort som kunde vara värd en historia för sig – på 70-talet. Historien om Järna får vi ta en annan gång.

Upplands Väsby hade på mitten av 50-talet 8.000 invånare. Idag är det sisådär 35.000. På 50-talet hade förvandlingen till förort lite sakta börjat, men det fanns fortfarande spår av den gamla bruksorten. Det var ju kring de båda metallindustrierna Optimus – med tillverkning av bland annat fotogenkök – och Väsby Verkstäder – sedermera Svenska Metallverken – som orten växte fram.

Till arvet från bruksorten hörde också en stabil socialdemokratisk majoritet i kommunen som hade bildats vid storkommunreformen 1952. Det var i den miljön som jag i början av 70-talet engagerade mig i kommunalpolitiken i dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna. Till en början nonchalerades VPK av socialdemokraterna, som räknade med att få stöd i alla frågor. Så småningom började vi sätta hårt mot hårt och lyckades åstadkomma en regelrätt koalition med ett gemensamt program, fördelning av nämndrepresentationen och procedurer för att hantera frågor där partierna var oense. Genombrottet för dessa nya relationer kom efter den chock det innebar för socialdemokraterna att 1991-94 förlora majoriteten.

Det är inte lätt att säga vad som faktiskt kunde åstadkommas med denna majoritetskoalition. Även fortsättningsvis var socialdemokratin ganska svårarbetad. Det var ofta nödvändigt att ställa saker på sin spets och hota med att spräcka koalitionen. Skulle något utvinnas var det ofta med tvång. Jag tror att vänsterns medverkan kan ha haft en åtminstone liten betydelse när det gäller att skydda framförallt barnomsorgen mot nedskärningar och när det gäller att driva ett mångkulturellt perspektiv. Vänsterpartiet agerade också mycket aktivt för bygget av ett fliseldat värmekraftverk tillsammans med Sigtuna kommun – kommunens största investering någonsin, där vänstern aktivt agerade för att spräcka den borgerliga majoriteten och få med centern på den nya linjen.

Mycket av detta är borta nu. Värmekraftverket har privatiserats. Större delen av barnomsorgen har privatiserats av den borgerliga majoriteten sedan 2006. Den privatiseringen genomfördes under former som numera anses olagliga på flera sätt. En stor del övertogs av hustrun till en av kommunens förvaltningschefer och en annan del av hustrun och dottern till barn- och ungdomsnämndens ordförande. Den som hade den brunaste näsan fick köpa – och till vrakpris! Den framgångsrika allmännyttan har till stor del sålts ut till privata fastighetshajar och bostadsrättsföreningar.

Vänsterpartiet har inte förmått att motverka den här utvecklingen. Före valet 2006 blev koalitionen lite för tät. Glädjen över att få umgås med den lokala makteliten och lyfta feta kommunalrådsarvoden överskuggade vänsterpolitiken. Det var när vänstern strax före 1998 års val medverkade till privatiseringen av värmekraftverket som jag bestämde mig för att lämna mina kommunala uppdrag. Så förgås välfärdskommunen!

Först var det lite av en chock att inte längre vara med mitt i smeten och veta vad som hände på kommunalkontoret. Nästa chock var att det går alldeles utmärkt att leva som vanlig medborgare utan att veta vad som händer på kommunalkontoret.

Men det är inte i vrede som vi nu har vänt oss om för att resa västerut. Från den första maj i år är vi nu fullvärdiga kommunmedlemmar i Skinnskattebergs kommun. Också den kommunen har sina kommunalpolitiska finesser; något som jag har skrivit om i ett tidigare inlägg. Nej det var mycket kul i Upplands Väsby också. Inte minst i kommunalpolitiken. Men nu är vi färdiga med varandra. Goodbye Upplands Väsby. Never more!

Marxistisk grundkurs

Förhandlingarna mellan Volvokoncernen och facken om sänkta löner har brutit samman. Som ett brev på posten kommer varslen. Förhandlingarna fördes under galgen. Företaget hotade uttryckligen med nya varsel om man inte kom överens om sänkt lön. Den som inte accepterar sänkt lön blir arbetslös! Köping drabbas igen. Nu är hälften av de anställda vid Volvo i Köping varslade. Däremot jublar börsen. Volvos aktiekurs gick upp med 9 procent. Bolaget hade nyss delat ut 4 miljarder i utdelning till aktieägarna.

Det är som en marxistisk grundkurs:

* Den som inte går med på lönesänkning får sparken!
* Det som är dåligt för arbetarna får kapitalisterna att hurra!

Vad gör regeringen? Tja, ingenting under förevändning att de är aktsamma med skattebetalarnas pengar. Men det kommer att gå åt pipsvängen med skattebetalarnas pengar just om man inte gör något.

Fler arbetslösa minskar skatteintäkterna och ökar kostnaderna för stat och kommun. Dessutom minskar förstås köpkraften i samhällsekonomin, vilket i nästa vända drabbar dem som förser hushållen med varor och tjänster. Mer arbetslöshet, minskade skatteintäkter, ökade kostnader, minskande ekonomisk aktivitet och så vidare tills hela maskineriet står stilla!

Nu drabbas kommunerna. En ny skatteprognos snodde åt sig hela det extra statsbidrag som är utlovat för nästa år. Det måste bli besparingar. Kommunal verksamhet är personalintensiv, så något annat sätt än att säga upp personal kan det knappast bli frågan om. Dessutom drabbas förstås det som högstämt brukar kallas ”välfärdens kärna” – kvalitén sjunker i skolan, vården och omsorgen.

Att en demokratiskt vald regering kan överleva något sådant förefaller som ett herrans under. Det är svårt att värja sig för att orsaken till de borgerligas uppgång i opinionsundersökningarna och oppositionens nedgång snarare beror på oppositionen än på regeringen. Åtminstone socialdemokraterna framstår inte som en effektiv opposition. Det blir mest indignerat gnäll och kverulans. Det borde vara konstruktiva motförslag och mobilisering av folkmajoriteten.

Samarbetet med miljöpartiet är förmodligen valmatematiskt nödvändigt, men frågan är om det inte också kostar på förtroendet för socialdemokraterna och vänsterpartiet. Miljöpartiets ursprungliga affärsidé var att inte ta ställning mellan blocken. I många kommuner – inte minst här i Västmanland – samarbetar man lojalt med de borgerliga i styrande koalitioner.

Sankt Göran var aldrig på Ströbohög

Idag firar vi Sankt Göran som levde i slutet av 200-talet och dog martyrdöden den 23 april 303. Sankt Göran var romersk soldat och ska enligt vad som berättas ha räddat en stad, ibland även en prinsessa från en drake. Sankt Göran är skyddshelgon för Aragonien, Katalonien, England, Etiopien, Georgien, Grekland, Litauen, Palestina, Portugal och Ryssland och dessutom ett antal städer, däribland Genua, Ljubljana och Moskva. Mycket att stå i alltså.

På engelska heter Sankt Göran Saint George. Helgonen Göran och George är alltså inte två olika som de trodde på radion i morse.

Draken i Köping är också intakt. Den har Sankt Göran inte rört. Som bekant vaktas guldskatten i Ströbohög av en drake som ibland ses flyga till Nyckelberget där nyckeln till ekstugan inne i högen förvaras.

Hundra träffar!

Hurra 100 träffar på ganska kort tid!

Norsyling

I lördags var det för tionde gången norsyling i Arbogaån. Det är inte helt klart vad en yling är. Enligt obestyrkta uppgifter är en yling en kall vind i slutet av april. I så fall blev det rätt. Vackert väder men kall vind. Enligt likaså obestyrkta uppgifter ska norsen gå till vid yling. Det var bara delvis sant. Visst blev det fångst, men relativt mager. Vid stånden för norsklämma och lösnors var det tidvis ociviliserad kö. Arbogaborna visade en god överlevnadsförmåga. När det gäller brödfödan är man beredd att ta till hårda tag. Det skulle kanske heta Armboga (?!).

Vi lyckades trots allt få både klämma och ett halvkilo lösnors som i triumf medfördes till Västanhed: Rensades. Stektes i grillpanna. Serverades på pyramidbröd med smör, citronpeppar och en klick crème fraiche med hackad rödlök.

Så hölls nöden från dörren ännu en dag.

(Vad är en nors? Se nedan!)

Nors

nors, slom, Osme´rus eperla´nus, art i familjen norsfiskar. Den finns i sött och kustnära vatten i n. Europa, kan bli 45 cm lång och har framskjutande underkäke. Ryggen är olivgrön, sidorna silverglänsande. Arten lever pelagiskt i stim på djupt vatten men vandrar tidigt på våren till strandvatten eller rinnande vatten för lek.

Nors används som matfisk men har ingen nämnvärd kommersiell betydelse i Sverige.
Norsfiske bedrivs i insjöar och i Sverige även i bräckt vatten vid östersjökusten. Norsen fångas främst under lektiden. De vanligaste fångstredskapen är not, nät, håv och bur. Fisket med sänkhåv i Norrström i Stockholm är framför allt ett riktat fiske efter nors.
(Nationalencyklopedin)

Länge leve VL-buss 500!

VL:s buss 500 är pulsådern i Hedströmsdalen och Västmanlands norra länsdelar. Mellan Köping och Fagersta går inte mindre än 17 dagliga turer i vardera riktningen. Efter bussbyte i Fagersta kan man med de flesta turer fortsätta via Norberg ända till Avesta. Skolelever kan ta sig till sina skolor i Köping, Kolsva, Skinnskatteberg, Fagersta och Norberg. Arbetspendlare har en på landsbygden sällsynt möjlighet att pendla kollektivt. Glesbygdsbor i de olika kommunerna kan ta sig till kommersiell och offentlig service i centralorterna. Hurra för buss 500!!

Vi som har vår tidigare erfarenhet av kollektivtrafik från Stockholm, och lite från Göteborg, är förstås bortskämda. Stockholms län har ju Sveriges bästa och billigaste kollektivtrafik. I Göteborg är det lite sämre. Men med VL:s buss 500 kommer mycket av förväntningarna om den dåliga kollektivtrafiken på landsbygden på skam. Hurra igen!!

Men biljettsystemet: Det är en katastrof. Sedan vi flyttade till Västanhed och Ingrid blev arbetslös har hon då och då kunnat rycka in som timvikarie i förskolan i Köping. Eftersom det inte är dagliga resor vore månadskort dålig ekonomi. Att ladda magnetkortet med tio resor i stöten föreföll som en bra lösning.

Första problemet var att hitta ett försäljningsställe. Det visade sig då att det bara fanns ett per kommun. I Köping är det järnvägskiosken och i Skinnskatteberg är det ICA-butiken. Det enda försäljningsstället i Köpings kommun med 25.000 invånare håller inte alltid öppet och tar inte emot betalning med kontokort. En erfarenhet vi har gjort är också att det inte är lätt för ombuden att hitta de rätta hållplatserna. Vid ett tillfälle var man tvungen att ringa huvudkontoret för att hitta rätta koden för Västanheds hållplats, allt medan kön av spelsugna växte bakom oss och spelstopp närmade sig på travbanan. Normaltiden för att ladda ett kort med tio enkelresor till och från Västanhed är minst 15 minuter.

Men riktigt stolligt blev det där Ingrid fick ett påhopp på en förskola i Kolsva. Det visade sig då att de laddade resorna Västanhed-Köping var oanvändbara. Ja, det gick förstås att resa från Västanhed till Kolsva. Det går ju inte att hindra folk att kliva av bussen efter halva sträckan. Däremot gick det inte att gå på bussen i Kolsva. Viseringsmaskinen lös ilsket rött. Tack till den förare som då lät Ingrid åka gratis: ”Jag skulle ju ändå åka den vägen”. Det blev till att skaffa ett nytt kort och ladda det med resor mellan Västanhed och Kolsva.

Det är ju i ropet att vi ska åka kollektivt. Vi har ju alla hört talas om klimathotet och så. Men då måste det vara åtminstone vara möjligt att på ett enkelt sätt köpa bussbiljetter. Jag tror att andra länstrafikbolag har klarat av att lösa problemet.

För övrigt hör jag att det verkar ordna sig med Uven. Tågkompaniet erbjuder sig att köra tåget Uppsala – Västerås – Eskilstuna – Norrköping utan statliga bidrag. Bra! Jag undrar bara om ingen har tänkt tanken att låta tåget fortsätta från Uppsala till Arlanda. Mycket buss- och bilresor från Eskilstuna, Västerås och Sala till flyget kunde då rationaliseras bort.

Kronjuvelen på påskbordet - laxaladåben

500 g laxfilé
4 dl vatten
4 dl torrt vitt vin
½ msk salt
1 gul lök
6 vitpepparkorn
14 gelatinblad
2 äggvitor
Skal från ett ägg
Tigerräkor (ekologiska)
2 hårdkokta ägg
1 knippa dill
12 svarta oliver

Lägg gelatinbladen i vatten. Koka räkorna med dill och salt. Koka fisken i vin och vatten med salt, klyftad lök och vitpeppar 10 minuter. Ta upp fisken. Vispa äggvitan. Rör ned den tillsammans med krossat äggskal i fiskbuljongen. Krama ur gelatinbladen och lägg i. Späd med vin och vatten till en liter. Koka upp under omrörning. Ta kastrullen av värmen och låt stå i tio minuter. Sila genom ett kaffefilter.

Häll ett tunt lager gelé i botten av en form. Låt stelna i kylen. Garnera med räkor och dill. Fixera med lite gelé. Låt stelna. Lägg i fisk, äggskivor, oliver och mer dill. Slå på gelén. Låt stelna i kylen cirka 5 timmar. Stjälp upp och servera med skarpsås.

Primavera in anticipo

I dag brast det. En tid har det varit poppis att spela Laura Pausinis och James Blunts duett "Primavera in anticipo” i Radio Västmanland. Den begåvningsreserv som har hand om morgontimmarna har varje gång undrat var staden Anticipo ligger. Anticipo är italienska och betyder förstås ”i förskott” eller ”på förhand”. En översättning som man kan hitta på nätet är ”tidig vår”. I morse var det klippt igen: Nu skulle vi få njuta av våren i Anticipo! Grattis!

Lyssna på Laura Pausini och James Blunt:

http://video.libero.it/app/play?id=59601befbb3245d42f47673fbac50564

Första maj

I år demonstrerar vi i Göteborg. Samling under fanorna på Andra Långgatan kl 1315. Avmarsch kl 1345.

Se Ingrids tavlor!

Ingrid ställer ut på Skinnskattebergs vårsalong på biblioteket i Skinnskatteberg 15-30 april. Vernissage 15 april kl 1700.

Björkstam

Mossa

Löv

Akryl på duk 15*15 cm

800:- styck

2000:- för hela serien

Sittkanal?

Besökte apoteket C W Scheele i Köping för att hämta ut ett recept. Apotekaren bad mig vänta vid en sittkanal (?) medan hon gjorde i ordning medicinen. Någon förklaring på vad en sittkanal är stod inte att få. Så småningom kom medicinen. Man får hoppas inte ur en sittkanal.

När krisen kom till Hed

Hos Barbro i f d macken i Bernshammar kan man just nu skriva på en namnlista med kravet att södra kommundelen i Skinnskatteberg ska byta kommun. Istället för Skinnskatteberg vill man höra till Köpings kommun.

Bakgrunden till kravet är förslaget av Skinnskattebergs kommunstyrelse att lägga ned skolan i Hed med 35 elever för att spara en miljon kronor åt kommunen.

Vad är det som har hänt?

Hösten 2008 sprack den globala finansbubblan. Girighet och spekulation hade drivit den internationella finansmarknaden till en krasch. Banker och finansinstitut gick i konkurs över hela världen. I skräck slutade bankerna att låna ut pengar. Detta medförde att produktionen gick i stå. En världsomfattande depression har brutit ut. I Sverige förvärras situationen av att regeringen vägrar att agera. Vi ska svälta oss ut ur depressionen!

Så småningom har depressionen sipprat ut i bygderna. Nu har den nått Hed i södra delen av Skinnskattebergs kommun. Kommunernas skatteinkomster störtdyker när den ekonomiska aktiviteten tvärbromsar. Arbetslösa kommunmedlemmar betalar inga skatter. Kommunerna måste spara och från den borgerliga regeringen är ingen hjälp att vänta.

Skinnskattebergs kommun, som klokt nog har höjt kommunalskatten, måste också spara. Ett förslag är att lägga ned skolan i Hed.

För nedläggning talar att det inte är rimlig ekonomi att hålla en skola för så få elever igång, särskilt inte när det finns bra kommunikationer med den inte alltför långt bort belägna centralorten (15-20 km). För nedläggning talar också att det på sikt är bättre att ta bort hela verksamheter, än att hyvla allt med snålhetens osthyvel.

Men det finns förstås också argument emot: Nedlagda skolor kan bli ett dråpslag för landsbygden. Det har gått utför för Heds socken under lång tid. 1952 gick sista tåget. 1958 klappade bruket i Karmansbo igen. Konsum i Bernshammar höll ut länge, men till sist gick det inte. Barbros mack försvann 2006. Enligt senaste befolkningsstatistik från SCB fanns det knappt 700 invånare kvar i socknen. Ett annat motargument är också att det är osäkert med miljonbesparingen eftersom kommunen blir stående med tomgångskostnader för skolhuset. Det är svårt att se framför sig vem som skulle vara intresserad av att köpa Heds skola.

Att socknen skulle få byta kommuntillhörighet verkar inte särskilt sannolikt. Inget tyder på att Köpings kommun är intresserad. Dessutom är det ju så, att det är staten som ansvarar för kommunindelningen. Särskilt brukar man ta hänsyn till de kommunalekonomiska konsekvenserna. Hed svarar för ungefär en sjundedel av Skinnskattebergs invånarantal, och skulle man kunna gissa en sjundedel av skatteinkomsterna vilket innebär kring 20 miljoner som skulle falla bort. Bara nio kommuner i landet skulle vara mindre än Skinnskatteberg (Bjurholm. Sorsele, Dorotea, Arjeplog, Åsele, Malå, Överkalix, Ydre och Munkfors).

Om det ändå skulle gå så att Hed får flytta till Köping är det inte mycket som tyder på att det skulle bli bättre. Proportionellt har Köpings kommun ett minst lika stort sparbeting som Skinnskatteberg. Den ekonomiska krisen slår också med än mer raka rör på Köping som är starkt beroende av fordonsindustrin med dess ohyggliga varsel. Och politiskt är det också om man så vill se på saken lika illa. En av initiativtagarna till uppropet sa i en intervju i Radio Västmanland: ”Socialdemokrater kan vara trevliga en och en, men i flock är de livsfarliga.” I Köpings kommun är flocken i själva verket än större än i Skinnskatteberg.

Det är den kapitalistiska spekulationsekonomins krasch som är yttersta orsak till nedläggningen av Heds skola. Det är inte bra för bygden när skolan försvinner och det är oklart om det ger den avsedda besparingen. Men det måste prutas i kommunens verksamhet och ansvariga för det är spekulanterna, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Förslaget att byta kommuntillhörighetr förefaller huvudlöst.

cykeln fram

För övrigt har vi nu bytt sparken mot cykeln. Visserligen är det fortfarande massor av snö i Västanhed, men sparkföret är uselt.

Regeringskoalitioner i regioner

Trots att jag inte längre åtar mig arbeten har jag blivit indragen som medförfattare till ett papper till den europeiska statsvetarkonferensen i Lissabon veckan efter påsk:

Hanna Bäck, Marc Debus & Henry Bäck: “Regional Government Formation in Varying Multi-Level Contexts. A Comparison of Germany, Netherlands, Spain and Sweden” ECPR Joint Sessions of workshops Lisbon, 14-19 April

Det handlar om en jämförande studie av styrande koalitioner i tyska delstater, nederländska provinser, spanska autonoma regioner och svenska landsting/regioner. I fokus står frågan om sannolikheten att det ska bildas "kongruenta" styrande koalitioner. Med kongruenta koalitioner menas att de inte har med partier som både är i regeringsställning och i opposition på riksplanet. I svenska landsting skulle alltså kongruenta koalitioner kunna vara t ex de borgerliga partierna eller socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. Däremot är t ex koalitionen mellan socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet i Västra Götalandsregionen en inkongruent koalition.

En hypotes är att sannolikheten för kongruens beror på regionens betydelse, som klassificeras efter två dimensioner: självstyrelse och delaktighet i beslutsfattande på riksplanet.

Tyska delstater har hög självstyrelse men kan också påverka beslutsfattandet på nationell nivå. Vi kallar det tyska systemet för ett nedifrån-upp-system.

Nederländska provinser har svagt självstyre men har ett visst inflytande på den nationella politiken. Vi har satt etiketten "sammansmält system" på det nederländska.

Spanska autonoma gemenskaper har en stark självstyrelse men litet nationellt inflytande. Det betecknar vi som ett dualistiskt system.

Svenska landsting och regioner har ett ganska svagt självstyre och mycket små möjligheter att påverka rikspolitiken. Det svenska systemet är ett uppifrån-ner-system.

Det visar sig att kongruenta koalitioner har en mycket större sannolikhet att bildas i system med svaga regioner som i Sverige och i Nederländerna. Det har också betydelse hur styrda de regionala valresultaten är av riksvalresultaten.