Marxistisk grundkurs

Förhandlingarna mellan Volvokoncernen och facken om sänkta löner har brutit samman. Som ett brev på posten kommer varslen. Förhandlingarna fördes under galgen. Företaget hotade uttryckligen med nya varsel om man inte kom överens om sänkt lön. Den som inte accepterar sänkt lön blir arbetslös! Köping drabbas igen. Nu är hälften av de anställda vid Volvo i Köping varslade. Däremot jublar börsen. Volvos aktiekurs gick upp med 9 procent. Bolaget hade nyss delat ut 4 miljarder i utdelning till aktieägarna.

Det är som en marxistisk grundkurs:

* Den som inte går med på lönesänkning får sparken!
* Det som är dåligt för arbetarna får kapitalisterna att hurra!

Vad gör regeringen? Tja, ingenting under förevändning att de är aktsamma med skattebetalarnas pengar. Men det kommer att gå åt pipsvängen med skattebetalarnas pengar just om man inte gör något.

Fler arbetslösa minskar skatteintäkterna och ökar kostnaderna för stat och kommun. Dessutom minskar förstås köpkraften i samhällsekonomin, vilket i nästa vända drabbar dem som förser hushållen med varor och tjänster. Mer arbetslöshet, minskade skatteintäkter, ökade kostnader, minskande ekonomisk aktivitet och så vidare tills hela maskineriet står stilla!

Nu drabbas kommunerna. En ny skatteprognos snodde åt sig hela det extra statsbidrag som är utlovat för nästa år. Det måste bli besparingar. Kommunal verksamhet är personalintensiv, så något annat sätt än att säga upp personal kan det knappast bli frågan om. Dessutom drabbas förstås det som högstämt brukar kallas ”välfärdens kärna” – kvalitén sjunker i skolan, vården och omsorgen.

Att en demokratiskt vald regering kan överleva något sådant förefaller som ett herrans under. Det är svårt att värja sig för att orsaken till de borgerligas uppgång i opinionsundersökningarna och oppositionens nedgång snarare beror på oppositionen än på regeringen. Åtminstone socialdemokraterna framstår inte som en effektiv opposition. Det blir mest indignerat gnäll och kverulans. Det borde vara konstruktiva motförslag och mobilisering av folkmajoriteten.

Samarbetet med miljöpartiet är förmodligen valmatematiskt nödvändigt, men frågan är om det inte också kostar på förtroendet för socialdemokraterna och vänsterpartiet. Miljöpartiets ursprungliga affärsidé var att inte ta ställning mellan blocken. I många kommuner – inte minst här i Västmanland – samarbetar man lojalt med de borgerliga i styrande koalitioner.