Vi har varit i Göteborg över helgen. Främst för att besöka vår mycket goda vän Vicki. Men också för att se en del av Göteborg International Biennal for Contemporary Art. Vi valde Röda Sten under Älvsborgsbron. Som så ofta jävligt djupt och tankeväckande. Jag tror att störst intryck gjorde Bouchra Kalilis film Foreign Office som är om Alger som "revolutionärernas huvudstad". Vi får bilder av avkolonialiseringens befrielserörelser - av den revolutionära panafrikanska rörelsen och dess kopplingar till den svarta kampen i USA. Vi får bilder av marxistiska rörelser som vi knappt visste fanns. Vi får bilder av Che.
Som en historiens ironi fick vi bilder av unga män och kvinnor i Afrika och i Palestina med maskingevär. Ungefär samtidigt som det förfärliga islamistiska terrordådet ägde rum i Paris. Ordförande Mao sa att "makten växer ur gevärspiporna". Vad var det som växte ur det urskillningslösa våldet i Paris? Och vad växte ur de marxistiska befrielserörelserna för femtio år sedan?
En del misslyckades. En del la bara av. En del blev diktatorer. Men det fanns också de som lyckades.
Det blir inte någon bildokumentation av konsten här. Däremot kan man dokumentera den vegetariska måltiden på restaurangen på Röda Sten. Snygg mat, men som sagt vegetarisk. Grisarna fick inte följa med. Vi var oroliga att de skulle sparka bakut inför alla grönsaker.
Varit i Göteborg några dagar för att se AM försvara sin avhandling om komparativ psykiatripolitik. Det gick ju bra det där. Framförallt vill jag tacka VJ och SS för logi och sällskap. Goda insatser vid disputationen gjorde AL, SM, CH och RL. För trevlig samvaro vid mingel och fest (tack igen AM) tack till ME, AG, SJ, DK, AT, NT och NT och alla ni andra. För hyfsat genomförda transporttjänster (mot vederbörlig ersättning) VL, SJ, SL, Arlanda Express, SAS, Flygbussarna och Västtrafik.
För övrigt
SC! Halva vargjakten har gått och den västmanländska vargen håller sig ännu på benen.
På valborgsmässoaftonen reste vi till Göteborg. För min del började resan vid Västanheds busshållplats. För att markera startpunkten en bild av den hemska backen upp på åsen sedan jag tagit mig upp och flämtade efter luft på sandlådan på toppen:
Inkan startade i Munktorp och satt redan på Köpings station och väntade när jag kom dit:
Ja, så bar det av under stoj och glam med SJ Intercity. Så här trevligt var det:
Allt gick som på räls ända till Göteborg. Efter en rask promenad genom Nordstan var det dags för Västtrafiks buss 50 till Frölunda. Det var inte roligt. Boskapstransporter är mer humana. Vi undrade hur det är möjligt att folk kan och vill bo i stora städer.
Men när vi väl kom fram till våra goda vänner och kamrater Vicki och Stefan var alla förtretligheter glömda. God mat. En hel del dryck. Diskussion om vetenskapliga spetsfundigheter. Jojomensan.
På lördag förmiddag bar det av till Andra Långgatan där demonstrationståget samlades under fanorna. Det blev en fin och värdig demonstration. Ibland kanske lite väl värdigt, men stämningen steg ju närmare slutmålet vid Börsen vi kom. Särskilt bra gick det med talkörsparollen "Ropen skalla regeringen ska falla!"
Här ett par bilder av demonstrationståget vid passerandet av universitetets lokaler i Haga:
Just i korsningen Sprängkullsgatan - Vasagatan stod den s-märkta statsvetarprofessorn Ulf Bjereld och förde något slags protokoll. Hur det nu än var med det så deltog sisådär 2.500 demonstranter. Förmodligen på grund av det synnerligen bistra klimatet försvann dock många från mötet på Gustav Adolfs torg. En tapper skara blev dock kvar för att höra Hans Lindes utmärkta anförande. Och som ett tecken från skyn sprack molnen upp och blottade solen just när mötet stämde upp i Internationalen.
Ja, sen blev det ännu en kväll av vetenskapliga diskussioner och på söndagen hemresa. I princip precis som nedresan fast tvärtom. Allt gick som på räls.
Låt mig så slutligen återigen lämna ord och ton till smurfarna:
Jag är statsvetare och har under åren 1995 till 2008 varit verksam som professor i offentlig förvaltning vid Göteborgs Universitet. Numera är jag pensionerad och bor i Västanhed i Skinnskattebergs kommun. Jag var under åren 1973-1998 ledamot av kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Upplands Väsby kommun. Under åren 2011-2018 har jag varit kommunrevisor i Skinnskatteberg, de sista fyra åren som ordförande i kommunrevisionen. Jag har tre döttrar: Emma som bor i Kävlinge, Hanna bosatt i Lund och Sara i Västerås. Min fru, Ingrid Sköldin, är pensionär och har arbetat som förskollärare, senast i Köpings kommun åren 2009-2016. Hon har en dotter - Malin som bor i Stockholm.
