Det hände i april i Skinnskatteberg

1910 En liberal, en socialist och en höger i Skinnskatteberg

KÖPING, måndag. Landstingsmannavalet i Skinnskattebergs valkrets af Västmanlands västra domsaga har utfallit så att Arbetarpartiets lista afgifvits 843 röster av 543 röstande, på borgerliga samlingslistan 3,086 röster af 280 röstande och på Sparsamhets-, nykterhets- och reformvännernas lista 2,568 röster af 423 röstande. Valda blefvo härigenom en från vartdera partiet, nämligen handlanden A. Zander, Kolsva, socialdemokrat, bruksägare L. Lorichs, högerman och riksdagsman Adolf Jansson i Bråten, liberal. (DN 19/4 1910)

Siffrorna för antal röstande och antal röster kan verka häpnadsväckande för en nutida läsare, men vi måste komma ihåg att den lika rösträtten ännu inte var införd. De som röstade på Socialdemokraterna hade i genomsnitt 1,6 röster per person, högermännen ägde inte mindre än 11 röster i medeltal och de liberala 6,1 röster. Ett annat sätt att se på saken kan vara att Socialdemokraterna, som var 44 procent av de röstande fick 13 procent av rösterna. Högermännen som utgjorde 22 procent av väljarna fick 48 procent av rösterna och Liberalerna som var 34 procent av väljarkåren fick 40 procent av rösterna. I sanning ett fiffigt system.

1911 Lifaktighet inom den västmanländska grufindustrin

Stor lifaktighet råder för närvarande inom grufindustrin i den västmanländska bergslagen. Så kommer brytningen vid den Uttersbergs bruks aktiebolag tillhöriga Persgrufvan att från maj månads ingång fyrdubblas. Borrmaskiner skola för brytningen användas och elektrisk kraft skall erhållas från Skinnskattebergs bruks kraftstation, hvarifrån ledningen nu i det närmaste är färdig. Transformatoranläggningen med elektriska utrustningen levereras af Luth & Roséns aktiebolag, Stockholm och kompressorsanläggningen af Nya aktiebolaget Atlas, Stockholm.

Den järnrika och fosforrena malm som nu skall brytas är hufvudsakligen afsedd för export. (DN 11/4 1911)

Persgruvan (Foto: Oscar Bladh)

1927 Baggå handelsbod slår vantarna i bordet

Den 12 april 1927 annonserades det ut en auktion på landsfiskalskontoret i Skinnskatteberg. Det var konkursförvaltningen i handlanden Adolf Anderssons i Baggå konkurs som skulle gå under klubban. Det som såldes var fastigheter i Svarvarbo och Österbo taxerade till 12 400 kronor. Vidare såldes handlanden Adolf Anderssons handelsvarulager och inventarier värderade till 9 338 kronor och 10 öre. Den som ville ha ytterligare upplysningar kunde vända sig till Örebro och Västmanlands läns köpmannaförening eller landsfiskal Pontus Nohre.

1934 Boliden letar malm

VÄSTERÅS, måndag.

Det är icke uteslutet att rika malmfyndigheter ännu finnas outnyttjade i den västmanländska bergslagen. Närmare bestämt i Skinnskattebergs socken. Därpå tyder det intresse som länge lagts i dagen av bergsingenjörer och andra sakkunniga från Boliden. I dagarna har sålunda Boliden sämt ned ett antal arbetare för att påbörja diamantborrningar i trakten. (DN 10/4 1934)

Malmletarna från Boliden slog läger i Kärrbo. Tidningen påpekar särskilt att undersökningen heöt pch hållet drivs av Boliden och att Riddarhyttebolaget inte har något med dem att skaffa. Åtta inmutningar har gjorts alldeles intill Kärrbo och Hultebo. Borrningsförmannen lät optimistisk även om han försiktigtvis tillade att ”Det kan ju vara vanligt berg som dock är ledande. Varigenom ingenjörernas apparater ändå givit utslag.” Artikeln avslutas med att ”I vilket fall som helst motses resultatet av borrningarna med största intresse däruppe i trakterna.”

1934 Ny skogsskola vid Skinnskattebergs herrgård

Den 24/4 1934 meddelade Dagens Nyheter att domänstyrelsen var spekulant på tre skogsegendomar i Skinnskatteberg, Färna och Riddarhyttan. I anslutning till de kommande förvärven av skog var det meningen att Skinnskattebergs herrgård, som stod öde skulle det bli en ny skogsskola. Eventuellt skulle skogsskolan vid Kloten flyttas till Skinnskatteberg.

1934 Tågurspårning, arbetare skadad

VÄSTERÅS, fredag.

T.T. Ett tågmissöde inträffade på fredagsförmiddagen vid Skinnskattebergs järnvägsstation. Då ett arbetståg var på ingående spårade tre av vagnarna ur vid södra växeln. En av arbetarna, som var sysselsatt med skrivgöromål i en av manskapsvagnarna, slungades mot ett bord och fick ett blödande sår i nacken samt en lindrigare hjärnskakning. Persontåget från Örebro blev på grund av missödet betydligt försenat. Ett hjälptåg måste rekvireras från Krylbo, och passagerare och gods överfördes till detta. (DN 28/4 1934)

1960 Nytt kraftverk i Karmansbo

Den 24 april 1960 meddelade Dagens Nyheter att Kohlswa Jernverk planerar att bygga ett nytt stålgjuteri samt ett nytt kraftverk. Kraftverket skulle byggas i Hedströmmen vid Karmansbo mellan Kolsva och Skinnskatteberg. Det nya kraftverket skulle få en fallhöjd på 18 meter.

1960 Fyraåring i bil körde ned i damm

Fyraårige Lars Rönning, Färna, svävade i livsfara då han på fredagen ensam i sin pappas bil åkte ned i en djup damm vid Skinnskattebergs revirs huvudkontor i Färna bruk. Bilen flöt på vattnen och pojken räddades av sin far, montör Artur Rönning, genom en sidoruta.

Pojken fick sitta kvar i bilen medan pappan gick in på kontoret. Parkeringsplatsen ligger i ett svagt lut mot dammen. Pojken manipulerade med växelspaken och fick ur backväxeln som fadern lagt i, varefter bilen kom i rullning. Med hjälp av en traktor bärgade man bilen innan den sjönk. (DN 30/4 1960)

1961 Tjuvbromsande tåg vållade svårsläckt gräsbrand

Stora skogspartier var hotade vid en dagslång gräsbrand utefter järnvägen Fagersta – Skinnskatteberg på onsdagen. Branden utbröt på morgonen. 30 brandmän och ett 15-tal man från SJ deltog i släckningsarbetet. En sträcka på drygt 15 kilometer brändes av mer eller mindre. Tjuvbromsning från ett tåg konstaterades vara orsaken sedan man påträffat en helt avbränd bromskloss. (DN 27/4 1961)

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Det hände i februari i Skinnskatteberg

1879 Sjelfmord

Bruksbonden under Skinnskattebergs bruk i Vestmanland P. Olsson i Sundet afled natten till slistlidna lördag efter att hafva föregående torsdags afton druckit vatten, uti hvilket var upplöst fosfor, samt intagit sönderstödt glas. Olsson var misstänkt att hafva från bruket olofligen tillgripit kol. (DN 21/2 1879)

1910 Frisinnad lokalförening bildad

KÖPING, måndag. Riksdagsman Adolf Jansson i Bråten höll i söndags politiskt föredrag i Skinnskatteberg, hvarefter en frisinnad lokalafdelning bildades med ett 40-tal medlemmar. (DN 8/2 1910)

Det rapporteras vidare att frisinnade lokalavdelningar bildats också i Köpings socken, Medåkers socken, Hallstahammar och Munktorps socken. ”I styrelserna för dessa föreningar äro de flesta ledamöterna hemmansägare, men därjämte skollärare samt näringsidkare och arbetare.”

1921 Sömnsjukan breder ut sig i Västmanland

VÄSTERÅS, måndag.

T.T. Av den i dag offentliggjorda epidemirapporten för januari månads senare del framgår att sömnsjukan breder ut sig i länet. Sålunda äro anmälda 9 fall av sjukdomen, därav 1 i Heby, 2 i Norberg, 1 i Skinnskatteberg, 2 i Västanfors, 1 i Östervåla och 2 i Kolsva distrikt. (DN 8/2 1921)

Sömnsjukan var ett tillstånd med hög feber, dubbelseende, huvudvärk. I allvarliga fall kunde patienten komma i koma, psykostillstånd. En epidemi bröt ut 1917 – 1928 men efter det har ingen ytterligare epidemi rapporterats. Dödligheten var hög. I Sverige nådde epidemin sin topp just 1921 med 1 512 fall.

1938 Fem öre mer i timmen i stället för bostad

VÄSTERÅS, torsdag.

Sedan förhandlingar om ett nytt avtal en tid pågått vid statens sågverk i Skinnskatteberg har nu avdelningen av Svenska sågverksindustriarbetarförbundet beslutat att acceptera förslaget, som bl. a. innebär att förmånen av fri bostad skall ersättas med en betalning av 5 öre per timme. Ackordsförtjänsten beräknas till mellan 102 och 107 öre. Avtalet berör omkring 175 man. (DN 11/2 1938)

1941 Halvmiljonbrand för domänstyret. Skinnskattebergs sågverk i aska i natt

VÄSTERÅS, onsdag.

T.T. Natten till torsdagen nedbrann Skinnskattebergs sågverk med torkhus och sinickerifabrik. Anläggningen ägdes av domänstyrelsen. (DN 20/2 1941)

En arbetarbostad med tretton familjer var också ett tag hotad, men räddades genom insatserna av sex brandkårer. Även brädgården och den moderna lådfabriken kunde räddas. Dagen efter kunde det dock rapporterats att skadorna inte var så omfattande som man först befarat. Sågbyggnaden, den gamla lådfabriken och delar av torkhuset hade brunnit ned, men ”den moderna kraftcentralen med ny ångturbingeneratorsanläggning, den moderna lådfabriken, delar av torkhuset, kolugnsanläggningen och hela brädgårdslagret” var oskadda. Försäkringsvärdet för det brunna var 600.000 kronor.

Den 6 mars dök det upp en annons under rubriken ”Anbud å skrot” där bruksdisponenten Fritz Malmström utbjöd ”järnskrot efter sågverksbranden i Skinnskatteberg”. Anbuden skulle ställas till ”Disponenten vid Skinnskattebergs sågverk” och vara inne senast kl. 12 på dagen den 12 Mars.

1943 Brev från okänd låg i hustruns kuvert

En fru i Skinnskatteberg vill att generalpoststyrelsen skall söka klarlägga en ”mystisk händelse” med ett brev som hon skickat till sin man.

Under vistelse på Västerås lasarett sände hon mannen ett brev, vilket vid framkomsten endast befanns innehålla ett maskinskrivet meddelande från en okänd person – i Köping. Någon åverkan kunde man inte upptäcka på kuvertet. Hon misstänker att en posttjuv sökt efter pengar i brev och i hastigheten förväxlat kuvert. (DN 10/2 1943)

1944 Skinnskatteberg ogillar ryssar

Bland befolkningen i Skinnskatteberg har en del irritation uppstått i förhållandet till de ryssar som finns i interneringslägret där och som är sysselsatta med skogsarbete och annat. Ryssarna som flytt från krigsfångeläger till vårt land och här internerats, beskylls för cykelstölder, ofredande och lite av varje. (DN 18/2 1944)

Landshövdingen Konrad Jansson hade på söndagen resonerat med befolkningen i Skinnskatteberg och han menade att det fanns ”gott hopp om att oron skall bringas ur världen”. Saken fick lösas i förhandlingar mellan socialstyrelsen, som lägret sorterar under och ryska legationen som svarar för kostnaderna.

1983 Brand i Karmansbo smedja

Kulturminnesmärket Karmansbo smedja vid Skinnskatteberg blev nästan helt ödelagt vid en våldsam brand sent på tisdagskvällen. På flera ställen störtade den gamla byggnaden samman. Restaureringsarbetet, där riksantikvarieämbetet satsat 700 000 kronor, hade påbörjats. Nu är framtiden oviss för kulturminnesmärket. Alla gamla handverktyg hade plockats bort före branden, men de gamla maskinerna blev illa åtgångna. Vad som vållat den stora branden är okänt. (DN 3/2 1983)

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Det hände i januari i Skinnskatteberg

1890 95-åring som dansar slängpolska

Slängpolska

95-åring som dansar slängpolska torde väl äfven i detta åldringarnas tidehvarf få anses som en mindre vanlig tilldragelse. Detta hände emellertid, enligt Köpings Tidning, åtta dagar före jul, då en öfver 95 år gammal gumma i Skinnskattebergs socken i Vestmanland på sin yngsta dotterdotters bröllop dansade flera danser, deribland s.k. slängpolska, en dans som annars till följd af sina lifliga rörelser ej anses vara den lämpligaste för åldringar. Att man för att göra något dylikt måste vara rask och kry är ju gifvet och gumman har också lyckats ovanligt väl undgå ålderdomens krämpor. (DN 4/1 1890)

1915 Självmord av olycklig kärlek

VÄSTERÅS, lördag.

23-årige bondesonen Albert Jansson, Skinnskatteberg, berövade sig natten till nyårsdagen livet genom att skjuta sig en kula i bröstet. I mycket medtaget tillstånd fördes han till Norbergs lasarett. Tillståndet lär vara hopplöst.

Orsaken till den förtvivlade handlingen antages vara olycklig kärlek. (DN 3/1 1915)

1935 Kaninuppfödning i statligt arbetsläger

Trettiofem lägerledare och biträdande ledare vid A. K:s arbetsläger i olika delar av landet ha den 2 – 5 januari varit samlade vid arbetslägret i Baggå vid Skinnskatteberg. Gymnastik, föredrag och instruktioner bl.a. i kaninuppfödning ha ingått i programmet. (DN 6/1 1935)

AK:s chef för arbetslägren, ingenjör Lennart Wennerström berättar att det på Baggå, liksom de övriga statliga arbetslägren är julpaus, men i nästa vecka rycker det in 1.300 arbetslösa ynglingar till 22 läger. Vidare meddelar han att här i Baggå få ynglingarna bland annat lära sig hur man ska föda upp kaniner för export till England.

AK utläses Arbetsmarknadskommissionen, som inrättades redan 1914. Under en lång tid var AK landets största arbetsgivare ned tidvis över 25 000 arbetare i egen regi och 17 – 18 000 i företag under AK:s kontroll.  AK:s toppår var 1922 när mer än 34 procent var arbetslösa. Kommissionen ordnade då nödhjälpsarbeten till löner under de marknadsmässiga. Det kunde handla om vägbyggen, skogsarbete och utdikning. Lönen sattes lågt för att inte alltför många skulle tycka att nödhjälpsarbetet skulle vara alltför attraktivt. 1947 ersattes AK av Arbetsmarknadsstyrelsen. Alla som varit arbetslösa vet att föreställningen om att arbetslösa egentligen var arbetsskygga och helst ville leva på bidrag levt vidare än in i dessa dagar.

1936 5 bröder Jacobsson

5 bröder Jacobsson ståtar Västanfors IF med i sitt bandylag, samtliga synnerligen bra spelare. Dessa äro Herbert, Herman, Helmer, Nils och Roland, av vilka den sistnämnda ibland ställer sig som reserv.

Det måtte för övrigt finnas gott om idrottande Jakobssöner i Bergslagen. Det var inte så förfärligt länge sedan som Skinnskattebergs SK hade 5 bröder med ovan nämnda namn i sitt fotbollslag. (DN 23/1 1936)

1954 Hembrännare dömd för 30 års tillverkning

En 63-årig skogsarbetare från Skinnskatteberg har för polisen erkänt att han tillverkat brännvin för husbehov i 30 år utan att bli upptäckt förrän nu. Ett ”driftstopp” på nära tio år i tillverkningen förklarade skogsarbetaren bero på att läkaren en gång ordinerade honom att avstå från sprit. Någon motbok har 63-åringen aldrig haft och heller aldrig brytt sig om att skaffa. (DN 10/1 1954)

63-åringen var skötsam och hade aldrig tidigare varit i klammeri med rättvisan. Anledningen till att han blev upptäckt var tydligen ”att hans brygd blivit lite för alkoholstark.” Det ledde till att han vid besök i Fagersta blev tagen för fylleri. Polisen frågade var han fått brännvinet ifrån, och efter ett tag erkände han att han tillverkat det själv. Han dömdes nu till 35 dagsböter för fylleri och olaga brännvinstillverkning. Vidare skulle han betala 65 öre per liter i tillverkningsskatt för de 50 liter som han kokat under de senaste två åren. Dessutom beslagtogs sju liter som han hade hemma.

1956 Full fräs i Karmansbo smedja

Från Dagens Nyheters utsände medarbetare

KARMANSBO, fredag

Det smäller, dånar och rasslar i smedjorna och iklädda sina typiska långskjortor till knäna, långstrumpor och träskor står en rad sotiga smeder framför härdverken i Karmansbo och Gisslarbo i Västmanland. Tackjärnet smältes här i 1.500 graders värme enligt urgammal metod för att sedan användas i förädlat gods i England, Tyskland och Frankrike.

Ett uppsving har skett i de gamla bruken efter Hedströmmen, och i Karmansbo, där det varit stopp i fem år, har man efter hand kunnat öka driften, Just nu har man tre härdar i gång och man hoppas inom kort tid kunna köra igång med den fjärde. Det är Riddarhyttans aktiebolag som ur ren exportsynpunkt satt fart på Karmansbosmedjan, där bortåt ett femtontal man sysselsätts vid ugnar och hammare. Produkterna, råskenor, är det en strykande åtgång på och utomlands används de som insmältningsmaterial för högre maskingods. (DN 7/1 1956)

Det rapporteras också om att på söndag invigs Volvoskolan på söndag skulle invigas på herrgården. Det ska bli Volvokoncernens egen skola för arbetsledare, verkmästare, avdelningschefer m m. På söndagen skulle skolan invigas av direktör Per Söderström från Skövde och den 1 februari kommer rektorn fil dr Kurt Törnqvist från Malmö, ”in i sin uppgift för denna ’högborg’ i omedelbar närhet av den gamla lancashiresmedjan”.

Karmansbo smedja. Bild: Christina Lindeqvist

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Det hände i oktober i Skinnskatteberg

1900 Prins Eugens vinterresidens

Den 11 oktober 1900 meddelar Dagens Nyheter att prinsen kommer att tillbringa större delen av vintern i Riddarhyttan, ”en gammal bruksegendom i Skinnskattebergs socken af Västmanland, upp emot Dalgränsen. Man kommer dit öfver Köping samt järnbanan till Uttersberg och Riddarhyttan.” Från stationen till den gamla herrgården, där prinsen ska bo är det något över en kvarts mil. ”Vägen leder genom ödsliga, tysta skogar.” Om själva herrgården vet tidningen att berätta att ”den är belägen midt inne i skogen, och omgifves af en trädgård, som dock ej fått vidare fart, ty klimatet är bistert, till följd af det höga läget.” Vidare finns ”i trädgården och alldeles midt för boningshuset gamla, ofyllda gruföppningar af okändt djup.”

Malmfyndigheterna beskrivs också i artikeln och det konstateras att en metall som kunde utvinnas var ”cerium [som] var af mycket högt värde för belysningsämdamål. Denna utgör nämligen grundämnet i de s.k. auerska glödstrumporna… Stenen såldes till Wien … à 1 kr. 50 öre pr kilo. Så dyrbar var malmen i alla händelser att transporten ägde rum i plomberade lådor.”

Herrgården är så avsides belägen att den ”torde få räknas till de ödsligaste trakter i den delen af landet.” Till tröst meddelas dock att ”Ett godt stycke norrut, på andra sidan af en bergig skogstrakt, utan egentliga vägar, ligger det stora Baggå, hofmarskalken Reuterswärds bekanta egendom.”

Kanske ska man lägga till att Riddarhyttans herrgård revs 1978. Kanske lika så bra med tanke på det ödsliga läget och karga klimatet.

Riddarhyttans herrgård. Foto Alfred Pettersson

1914 Nytt bolag köper Baggå ångsåg

Hrr A. R. Westerdahl, F. A. Westerdahl och C. E. Magnusson, aktiebolaget Westerdahl & Karlsten samt H. W. Hansons trävaruaktiebolag bilda aktiebolag med lägst 100,000 och högst 300,000 kr. för att efter öfvertagande av Baggå Ångsåg, Clas Sundin C:o, i Skinnskatteberg bedriva trävaru- och sågverksrörelse. (DN 2/10 1914)

1930 Stenar på rälsen vid Karmansbo. Olyckor avvärjda genom tågens ringa fart.

Från Dagens Nyheters korrespondent.

KÖPING, måndag.

Ett järnvägsattentat som lätt kunnat få ödesdigra följder förövades i går kväll på Köping – Uttersberg – Riddarhyttans järnväg. Då uppgående kvällståget från Köping befann sig cirka 300 meter från Karmansbo station förmärktes några kraftiga stötar. Vid en omedelbart företagen undersökning visade det sig att två stenar varit utplacerade på rälsen. Det var den ringa hastigheten vid ingåendet till stationen som förhindrade en urspårning. (DN 28/10 1930)

En kvart senare kom södergående tåg, och nu hade ännu fler stenar placerats ut. Också den här gången undveks urspårning av den låga hastigheten. Landsfiskalen Nohre från Skinnskatteberg underrättades och han ”reste ned och företog en första undersökning.”

Landsfiskalen har redan från början gott spår på förövarna. Det kunde snart nog konstateras att tre unga män från orten uppehållit sig i närheten av attentatsplatsen vid tidpunkten för ogärningen. Enligt vad landsfiskal Nohre på Dagens Nyheters korrespondents förfrågan upplyser torde gärningsmännen redan i kväll kunna anhållas och befordras till laga näpst.

Tidningens korrespondent vet också att det för ett tiotal år sedan var ett attentat på samma plats. En s k påsksmäll hade anbringats så att en del av rälsen hade slitits upp. Det upptäcktes dock och ingen olycka inträffade.

1931 Kristid: Skinnskattebergs såg stoppar

VÄSTERÅS, måndag.

T.T. Driften vid A.-B. Skinnskattebergs såg- och lådfabriks sågverk har inställts, varigenom 125 man blivit utan sysselsättning. Driften vid hyvleriet och lådfabriken har även delvis måst inskränkas. (DN 20/10 1931)

1934 Tjuvskytt lämnade älgen åt sitt öde

Ett fall av djurplågeri har i dagarna uppdagats på inägorna till Sotebo gårds marker i Skinnskattebergs socken. På en stig anträffades en tjuvskjuten älgko som låg svårt skadad. Älgen var varm då den anträffades, och den torde alltså ha fallit endast någon halvtimme innan den upptäcktes. En skottskada i bakkroppen konstaterades vid en i hast vidtagen undersökning av några tillkallade polismän, och vidare varseblevs ett 22 cm. långt sår, varför man antar att älgen sedan den skjutits fått någon gärdsgårdsstör i buken. Den skjutna kon hade mjölk i juvret och hade tydligen varit följd av en kalv. Utredning i saken pågår. (DN 12/10 1934)

1934 Domänstyrelsen köper miljonskog av Handelsbanken

Den 20 oktober 1934 meddelade DN att Svenska Handelsbanken som äger Skinnskattebergs. Hornsdals och Karlsdals bruks skogar ligger i underhandlingar med domänstyrelsen om försäljning av brukens skogar. Det är en affär på 6 miljoner, vilket utgör hälften av Domänstyrelsens fond för inköp. Domänstyrelsen måste ha regeringens tillstånd för affären.

En månad senare, den 17 november 1934, rapporterades att Domänstyrelsen vill köpa mer, fastigheter tillhörande Ferna bruk för 2.350.000 kronor. Köpet ”avser Ferna bruks aktiebolag tillhöriga skogs- och jordbruksfastigheter i Gunnilbo, Heds, Skinnskattebergs och Västanfors socknar. I köpen skulle även ingå industriella anläggningar.”

1943 Nytt ryssläger i Västmanland

En ny förläggning för ryssar som flytt till Sverige förberedes för närvarande, enligt vad Dagens Nyheter erfar. Den skall förläggas till trakten av Skinnskatteberg i Västmanland och meningen är att uppföra 4 – 5 baracker av arbetsmarknadskommissionens typ.

Förläggningar finns tidigare i Byringe, i Baggå och Abborrtjärn samt sedan en tid tillbaka vid Lisma i Huddinge. Någon minskning i flyktingarnas antal har inte förmärkts, ej heller någon avgång genom att vederbörande kunnat sändas vidare, varför behov finns för den nya förläggning som håller på att komma till stånd. Det kan tilläggas att svenska staten på vedertaget sätt ersättes från Sovjetunionen för kostnaderna. (DN 22/10 1943)

1943 40 arbetare i livsfara vid brand i gruvanläggning

VÄSTERÅS, torsdag.

En förödande eldsvåda hemsökte Källfallets gruvanläggningar i Riddarhyttan på torsdagskvällen. Elden började i den omkring 40 meter höga gruvlaven och spred sig därefter till linbanestationen och spelhuset, som spolierades. Vid eldsutbrottet befann sig ett 40-tal arbetare nere i Källfallets gruva och hade ingen annan möjlighet att ta sig upp ur gruvan än på stegarna. (DN 29/10 1943)

Det var, menade man inte någon risk att elden skulle sprida sig ned i gruvan, och att arbetarna skulle kunna vara kvar i gruvan över natten. Branden bekämpades av Riddarhyttans och Skinnskattebergs brandkårer.

1944 Kaj ritar en elefant

Och här kommer 11-årige Kaj Dufvelin, färdig att visa sin väldiga dresserade elefant. Kaj fick se den där elefanten i Högholmens djurpark i Finland, och så drev han in den i vår gemensamma cirkus. Kaj är en finsk pojke som för närvarande vistas i Skinnskatteberg i Västmanland. (DN 22/10 1944)

Kajs elefant

1947 Omorganisation av kolarskolorna

Förslag till omorganisation av statens kolarskola har av domänstyrelsen förelagts regeringen. Styrelsen anser önskvärt att skolan ombildas så att eleverna får en betydligt allsidigare praktik under kompetenta lärares ledning i de vanligaste förekommande skogsarbetena. Med ett större antal elever av 32 pr kurs och två kurser pr år måste tre förläggningar ordnas. Den nuvarande förläggningen för kolarskolan i Skinnskatteberg skall fortfarande disponeras, och därjämte placeras en i Norrland och en i södra Sverige. (DN 22/10 1947)

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Örjan, Konny och Staffan stod på näsan

Ute föll ett ymnigt snöfall. I stora matsalen i Karmansbo herrgård försökte Örjan från Vällingby, Konny från Oskarshamn och Staffan från Orsa (?) övertyga svårflörtade ortsbor om att deras planerade hem för ensamkommande flyktingbarn var en lysande idé för alla. För Karmansborna, för flyktingpojkarna och för Örjan, Konny och Staffan och deras plånböcker (fast det sista sa de aldrig). Läs mer om mötet på Karmansbo herrgård i februari 2016 här.

För inte så länge sen hade de tre gentlemännen med sitt företag Skandinavisk Vårdtjänst AB - ett bolagsnamn som inger förtroende, nästan som en myndighet - varit på samma plats och försökt övertyga ungefär samma ortsbor om att deras plan om ett vårdhem för missbrukare var en lysande idé till nytta och glädje för alla. Men nu hade konjunkturen vänt. Nu var det i flyktingpojkar som de stora pengarna fanns att hämta.

Kommunen måste tillfrågas om bygglov. Tre ansökningar kom in samtidigt. Herrgården som ägs av kommunens ledande och mest tongivande företagare, makarna Engström, fick bifall. De båda andra ansökningarna åkte i papperskorgen. Läs om bygglovet här.

Trion gjorde braskande reklam för sitt respektingivande bolag. I annonseringen staplades de fina orden i hög.

Från reklam för Skandinavisk Vårdtjänst AB

Men. Inte hjälpte det. Och så vände konjunkturen igen. Inga pengar att hämta på flyktingpojkar.

På upplysningstjänsten merinfo.se kan man nu läsa:

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Stopp! Kom inte hit!

Nu är det full rulle på ansökningar att starta flyktingboenden. Miljö- och byggnadsnämnden i Skinnskatteberg behandlade härom veckan tre ansökningar om bygglov. Det blev två nej och ett ja.

Asylboende "tillfällig vistelse" - vandrarhem "boende"
I det gamla vandrarhemmet i Riddarhyttan ville man öppna asylboende. Det blev nej. Det finns en urgammal byggnadsplan enligt vilken det ska vara bostäder på platsen. Asylboende räknas som "tillfällig vistelse" vilket inte är boende. Möjligen kan man undra om inte ett vandrarhem, som ju finns på platsen, är "tillfällig vistelse"?

Dygnetruntpersonal = vård
I ett annat hus i Riddarhyttan ville man bygga om för HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. Det skulle finnas personal dygnet runt. Jaha, men då är det ju en vårdinrättning, sa nämnden. Och det ska det ju inte vara. Enligt samma gamla byggnadsplan ska det vara boende på platsen. Det blev nix igen.

Men här gick det bra
Det tredje ärendet gällde Karmansbo herrgård. Jag har skrivit om det förut; hur Örjan, Staffan och Konny planerar att starta boende för 40 ensamkommande flyktingbarn. Läs här.  Det här sa nämnden ja till. Det ska kanske läggas till att herrgården ägs av paret Engström, kommunens ledande och mest tongivande företagare.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Ensamkommande flyktingbarn på Karmansbo herrgård

Ute snöade det ymnigt. I stora matsalen på Karmansbo herrgård hade minst ett sjuttiotal personer samlats för att informeras om den kommande verksamheten på herrgården. Det ska bli HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn är det tänkt.

Karmansbo herrgård ägs av Wenche och Gerhard Engström. De har ägt den sedan 2004 då de köpte herrgården av Volvo som haft den som kursgård. Gerhard Engström är som tidigare VD och nu styrelseordförande för Skinnskattebergs största företag Systemair det närmaste en modern brukspatron man kan komma.

På Karmansbo herrgård bedrevs hotell- och restaurangrörelse. Hösten 2014 lades herrgården ut till försäljning för 12 miljoner kronor. Så småningom köptes den för en betydligt lägre summa av Karmansbo herrgård AB. Gissa vem som äger det bolaget?

I somras skulle det bli vårdhem för missbrukare där. Det ledde till starka NIMBY-reaktioner hos lokalbefolkningen. Bärgslagsbladet rapporterade:

– Vi är både chockade och förtvivlade. Det kändes som att drabbas av ett oväntat dödsbud, samma känslor av sorg och förtvivlan, säger de.

De boende är oroliga över att påtända, kriminella personer ska stryka omkring i deras närhet

Men nu var det som sagt nya bud. Örjan Westlund från Vällingby VD för Skandinavisk Vårdtjänst var på plats. Likaså Konny från Oskarshamn och Staffan från Orsa (lite oklart, han ville inte riktigt berätta var han bor). ”Det hade blivit en enorm efterfrågan från socialtjänsterna på HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn” sa Örjan på frågan om varför man ändrat sig. På ren svenska hade alltså marknaden ändrat sig. Det fanns mer att tjäna på flyktingar än på alkoholister.

Konny började med att klargöra sin kompetens: Han var minsann VD i tre vårdbolag (men Örjan slår honom för han har 14 styrelseengagemang i olika bolag, men det sa han inte). Konny pratade också lite om vädret.

Den riktiga kanonen var Staffan (som inte villa säga var han bor, men kanske var det i Orsa). Staffan hade varit i Karmansbo tidigare och presenterat den förra affärsidén. Det var de i publiken som kom ihåg det.

Då sa du hånfullt att vi skulle vara glada för att det inte var ett HVB-hem som skulle öppna och nu är du här igen och tänker öppna just ett HVB-hem, uttryckte någon.

Tidigare hade det utlovats både av den hemlighetsfulle Staffan och av Wenche Engström att det minsann inte kunde bli frågan om något flyktigboende. Varför är oklart, kanske var det för att man befarade en ännu starkare NIMBY-reaktion. Det gick också rykten om att Bert Karlsson visat intresse och många såg honom som den oseriösa företagaren personifierad. Det må vara hur det vill med den saken, ändrat sig hade både fastighetsägaren och driftbolaget. Och det var i alla fall troligen inte av godhet.

Men nu skulle det bli fint. När det gäller skolgång hade man redan haft kontakt med kommunen, men riktigt maffigt var det med fritidsutbudet. Men så var det också hemlige Staffan som berättade: I Skinnskatteberg fanns fotboll och i Västerås boxning. Men man kunde också tänka sig simning (”de sjunker ju” teaterviskade någon i publiken), fiske, styrketräning, orientering och viltvård. Ja det finns t o m en elljusslinga. Publiken var inte lika övertygad om fritidsutbudets bredd: ”Här finns ju inte ens en kiosk”, sa någon.

Om det hade upplevts som ett dödsbud med missbrukaranstalten, så släppte ändringen istället loss skräcken för islam. Någon påminde om den kvinna i personalen på ett HVB-hem i Mölndal som mördats av en boende:

Deras regelverk utgår från islam och koranen medan vårat regelverk utgår från regering och riksdag. De har en hederskultur. Det har betydelse för de som bor häromkring.

Andra citat:  ”Ni tar ifrån oss tryggheten.” ”De har en helt annan kultur. Det är oroväckande.” ”Det var ju en bomb i en föreningslokal i Stockholm.” ”De kommer att slå sönder möblerna i huset eller tutta på.”

Islams påstådda kvinnosyn bekymrade. Det fanns de som menade att om en kvinna tittade en muslim i ögonen betydde det att hon vill ligga. ”Men de kanske inte bryr sig om gamla kärringar” utbrast någon. Om det var en förhoppning eller besvikelse framgick inte.

Det var med andra ord två intressen som kolliderade: Privat vinstintresse från Örjan, Konny och Staffan (och kanske Wenche och Gerhard) och en obefogad skräck för islam. En inte i allt upplyftande tillställning med andra ord.

Om inte det privata vinstintresset på det här sättet släppts in i den offentliga verksamheten hade det kanske också varit möjligt att förbereda lokalbefolkningen på ett bättre sätt än vad den hialöse Staffan klarade av.

Praeterea censeo

Det finns politiker och partier som samarbetar med Sverigedemokraterna. De har köpt SD:s röster för att få egna maktpositioner. I utbyte har SD fått positioner som de annars inte skulle ha fått. Sådana politiker och partier (fascistkramare) bidrar till att få rasisterna att se ut som vore de rumsrena. Fascistkramarna borde skämmas. Och avgå. 

Bergslagens gastronomidagar

Vi har haft gastronomidagar tillsammans med vår mycket goda vän Vicki. Det här åt vi:

Måndag kväll (hemma)

Potatissallad och stekta kryddkorvar

Tisdag lunch (Värdshuset Engelbrekt, Norberg)

Viltfärsbiff med Enbärsgräddsås och potatispuré

Tisdag eftermiddagsfika (Café Bockhammar)

Blåbärskaka med vaniljsås

Tisdag kväll (hemma)

Choucroute garnie à la Alsacienne

Onsdag lunch (Karmansbo herrgård)

CHARKBRÄDA FRÅN VÅRA BÖNDER Lufttorkad fänkålskotlett, kryddat kalkon­bröst, Salami, gruvost, bergslagsblå, getost, saltad tomat, syrade primörer, rökt smör, surdegsbröd

SMÖRSTEKT HJÄLMARGÖS & PRIMÖRER

Smörad vitvinsveloute, primörer, brynt färskpotatis

TUPPLÅR FRÅN HAGBY GÅRD & PASTA

Persilja- & vitt vin, Karl Johanpasta, getost från Mats-Pers, mandlar, frön.

FÄRSK PASTA & PRIMÖRER

Persilja- & vitt vin, Karl Johanpasta, primörer, mandlar & frön.

Onsdag kväll (hemma)

Äppelbräserade kycklingfiléer, tagliatelle

Torsdag lunch (Skeppshandelns stenungnsbageri, Köping)

Biff med potatissallad

Pepparlaxsallad

(Här hade stackars Vicki försvunnit mot Västkusten med SJ:s hungerexpressen).

Nu är vi mätta.

Mätta efter viltfärsbiffen. I bakgrunden syns Elsa Anderssons konditori.

Hungriga på väg mot Karmansbo herrgård över Ånderns böljor

Charkuteritallrik

Tupp

Gös

Ännu en herrgårdslunch

Idag har vi ätit herrgårdslunch. Tillsammans med Malin gick vi längs KUJ-spåret - denhär gången söderut - till Karmansbo. När vi hade tagit oss över åsen och kom ned på spåret upptäckte vi att där hade varit fest på det charmfulla sätt som man ibland ser på landsorten. Där fanns en tom ölburk, hopskrynklat dasspapper och två tomma metadonburkar. Jojomensan här är det full rulle.

Så vandrade vi vidare på den till synes oändliga raksträckan. Svetten lackade och myggen bet. Vilken lycka när vi såg Lilla sjön och förstod att vi snart var framme.

Lilla sjön

Just som vi stapplade in mellan herrgårdsflyglarna började det regna. Tur igen! Nu var strapatserna över och vi inträdde i de fina salongerna. Förlorad vätska kunde snabbt återställas med varsin Tok-Olle. Den andra bilden där Ingrid lyser som ett ljus i natten visar den stiliga salongen.

Ja, så serverades det lunch. Förrätt var sparris med crème fraiche och 63-graders äggula på kavring. Mums filibaba!

I den fina salongen

Sen skilde vi oss åt lite vad gäller varmrätten. För den som så önskade (gissa vem!) serverades det också snaps.

Men allt har ett slut. Så ock en herrgårdslunch. Efter huvudrätten var vi tvungna att ila mot 500-bussen. Efterrätt fick skjutas upp tills vi kom hem.

På väg från herrgården till bussen kom det ett uppfriskande sommarregn. Det var faktiskt så uppfriskande att man när vi väl kom fram till hållplatsen nog hade kunna vrida ur hela sällskapet, och ut hade bara kommit vatten!

Men så kom räddaren i nöden. För den gentila summan av 66 kronor tog 500-bussen oss den tre minuter långa resan (promenaden åt andra hållet hade tagit en timme) till Västanhed. Så rask promenad nedför åsen (viss kantarellplockning efter vägen) och hem. Där blev det klädbyte, vila och dessert. Se det var en riktig herrgårdslunch!

Sparris

Karmansbo busskur

Hurra Karmansbo herrgård! Bu VL buss!

Igår var det dags för mellanårsjulbord på Karmansbo herrgård. Vi hade bokat bord till kl 14, så det var ju inte tal om någon lunch hemma. Men samtidigt måste man på något sätt hålla borta värsta hungern. Så jag bestämde mig för att tillverka ett stjerneskud av lingonbröd, dubbelpanerad rödspätta, majonnäs och salsa provençale. Även om klockan bara var i elvasnåret, så var det ju så att säga jul, så jag sköljde ned spättan med en starköl och två julakvavit. Hej och hå!

Så vandrade vi i god tid upp till busshållplatsen på åsen. Planen var att ta 500-bussen kl 13.40 två hållplatser till Karmansbo. Klockan blev 13.55 utan att någon buss visat sig. Detta har aldrig hänt förut. Jensen, Jensen du olycksfödde bussförman. Var fan har du gjort av med bussen? Alla positiva ord om 500-bussen och bussdepån i Fagersta riskerade att evaporera till tunn luft.

Vi skulle just till att gå hem och hämta bilen. Från Västanhed till Karmansbo borde man väl kunna köra även med ett par knappar i västen. Men se, när nöden är som störst! Ragge med fru hade varit och köpt morötter och svängde in. Vevade ner rutan och undrade vad vi gjorde i snålblåsten på åsen iklädda tunn kjol (Inkan) och vit skjorta och Göteborgs Universitets tjänsteslips (Henry). När de fått situationen klar för sig skjutsade de till herrgården. Tack! Det var annat än Jensens buss det.

Klockan 14 steg vi innanför herrgårdens dörrar. Nu utbröt matorgie. Sju hämtningar, varsin Tok-Olle (öl från Strömsholms bryggeri) och två Snälleröds snapsar senare var det dags att stappla ut. Bland höjdarna på julbordet vill jag gärna nämna den steka inlagda strömmingen (sillen var okej men inte lika mjäll som i fjol), lax- och göspastejen, strutspastramin (strutsen hade hamnat i avdelningen "det vilda från Bergslagen"!), den hemgjorda herrgårdssenapen, den perfekt mogna brieosten och dessertbordet. Puh!

Vi gav sen 500-bussen en ny chans. Det gick bättre den här gången. Till och med mycket bättre. "Småsint att ta betalt för tre minuters bussåkning från Karmansbo till Västanhed" tyckte vi. Det tyckte chauffören också.

Strax före sex stapplade vi in genom hemmets dörr så utmattade som bara en riktigt äkta sportprestation kan göra en människa. Resten av kvällen var det rapa och prutta som gällde.

Biennalt julbordsfirande

Det har varit ett omfattande förtida julfirande i trakten de senaste veckorna. Det började med att min mycket goda vän och före detta kollega Vicki kom mellan två möten i Stockholm för att provligga Lillevilla. Det gick bra.


När Vicki återvänt till huvudstaden kom släkten: Emilia, Emma, Hanna, Julian, Malin, Nisse, Sara och Tobias. Det bar av till Karmansbo Herrgård för det biennala julbordet.


Det var smaskens. Särskilt vill jag framhålla den inlaga sillen, som för att uttrycka det folkligt smalt som skit i munnen. Emilia och Julian åt inte direkt av julbordet, men deltog bland annat med skönsång.



De ungdomliga tomtarna var starkt utmattade efter julbordsfirandet.