Det hände i januari i Skinnskatteberg

 1956 Baggå slott bortskänkes

VÄSTERÅS, fredag.

Vem vill ha en herrgård? Baggå gamla herrgård i Skinnskatteberg kommer någon gång i vår att av Malingsbo revir skänkas bort till den som kan ha användning för den. Herrgården har 23 rum i en trevåningslänga och omgives av en vacker park på två hektar, Bottenvåningen i byggnaden har de senaste åren använts som bostadslägenheter av skogshuggare medan de båda andra våningarna stått oanvända. Det är domänverket som nu är ägare till herrgården vilken har ett vackert men något isolerat läge i en skogrik trakt. (DN 7/1 1956)

1959 Vägen mot Fagersta breddas

För att motarbeta arbetslösheten inom Skinnskattebergs kommun har vägförvaltningen startat reservarbeten som går ut på att bredda vägen till Fagersta på sträckan Sundet – Dagarn. Ett mycket smalt bergspass på endast fyra meters vägbredd skall breddas till sex meter. Omkring 1 000 kubikmeter berg skall sprängas bort, och dessa bergmassor skall användas till utfyllnad av vägen på andra ställen samt till anläggande av mötesplatser. (DN 26/1 1959)

Man kan tillägga att här handlar det om ombyggnaden av den f d järnvägsbanken för statsbanan Dagarn – Hultebo till vad som i en framtid skulle bli riksväg 68.

1978 Grötkok

Signe Bergvall har kokat 35 liter gröt efter storhelgerna, liksom hon har gjort några år tidigare. Det är nämligen tradition att Skinnskattebergspensionärerna bjuds på gröt när trettonhelgen är över. I år kom det 100 personer. (DN 15/1 1978)

1979 Stuvad lake?

Vid fiske på sjön Övre Vettern i Skinnskatteberg kunde Weikko Hietala från en av de utsatta ståndkrokarna bärga en präktig lake, som vägde fem och ett halvt kilo. (DN 21/1 1979)

 1983 Veckotidning för att sälja Bergslagen?

Nio kommuner i Bergslagen hade planer att gå samman i en veckotidning där Bergslagen ska marknadsföras. Kommunerna är Lindesberg, Hällefors, Nora, Ljusnarsberg, Fagersta, Norberg, Skinnskatteberg, Ludvika och Smedjebacken. (DN 13/1 1983)

Här verkar det som om rubriksättaren har fått något om bakfoten. Det tycks, visar det sig i texten inte handla om en veckotidning utan om en bilaga till Åhlén & Åkerlunds veckotidningar. Det var också oklart om det alls skulle bli något av saken eftersom Nora och Hällefors hade backat ur projektet.

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

 

Det hände i april i Skinnskatteberg

1910 En liberal, en socialist och en höger i Skinnskatteberg

KÖPING, måndag. Landstingsmannavalet i Skinnskattebergs valkrets af Västmanlands västra domsaga har utfallit så att Arbetarpartiets lista afgifvits 843 röster av 543 röstande, på borgerliga samlingslistan 3,086 röster af 280 röstande och på Sparsamhets-, nykterhets- och reformvännernas lista 2,568 röster af 423 röstande. Valda blefvo härigenom en från vartdera partiet, nämligen handlanden A. Zander, Kolsva, socialdemokrat, bruksägare L. Lorichs, högerman och riksdagsman Adolf Jansson i Bråten, liberal. (DN 19/4 1910)

Siffrorna för antal röstande och antal röster kan verka häpnadsväckande för en nutida läsare, men vi måste komma ihåg att den lika rösträtten ännu inte var införd. De som röstade på Socialdemokraterna hade i genomsnitt 1,6 röster per person, högermännen ägde inte mindre än 11 röster i medeltal och de liberala 6,1 röster. Ett annat sätt att se på saken kan vara att Socialdemokraterna, som var 44 procent av de röstande fick 13 procent av rösterna. Högermännen som utgjorde 22 procent av väljarna fick 48 procent av rösterna och Liberalerna som var 34 procent av väljarkåren fick 40 procent av rösterna. I sanning ett fiffigt system.

1911 Lifaktighet inom den västmanländska grufindustrin

Stor lifaktighet råder för närvarande inom grufindustrin i den västmanländska bergslagen. Så kommer brytningen vid den Uttersbergs bruks aktiebolag tillhöriga Persgrufvan att från maj månads ingång fyrdubblas. Borrmaskiner skola för brytningen användas och elektrisk kraft skall erhållas från Skinnskattebergs bruks kraftstation, hvarifrån ledningen nu i det närmaste är färdig. Transformatoranläggningen med elektriska utrustningen levereras af Luth & Roséns aktiebolag, Stockholm och kompressorsanläggningen af Nya aktiebolaget Atlas, Stockholm.

Den järnrika och fosforrena malm som nu skall brytas är hufvudsakligen afsedd för export. (DN 11/4 1911)

Persgruvan (Foto: Oscar Bladh)

1927 Baggå handelsbod slår vantarna i bordet

Den 12 april 1927 annonserades det ut en auktion på landsfiskalskontoret i Skinnskatteberg. Det var konkursförvaltningen i handlanden Adolf Anderssons i Baggå konkurs som skulle gå under klubban. Det som såldes var fastigheter i Svarvarbo och Österbo taxerade till 12 400 kronor. Vidare såldes handlanden Adolf Anderssons handelsvarulager och inventarier värderade till 9 338 kronor och 10 öre. Den som ville ha ytterligare upplysningar kunde vända sig till Örebro och Västmanlands läns köpmannaförening eller landsfiskal Pontus Nohre.

1934 Boliden letar malm

VÄSTERÅS, måndag.

Det är icke uteslutet att rika malmfyndigheter ännu finnas outnyttjade i den västmanländska bergslagen. Närmare bestämt i Skinnskattebergs socken. Därpå tyder det intresse som länge lagts i dagen av bergsingenjörer och andra sakkunniga från Boliden. I dagarna har sålunda Boliden sämt ned ett antal arbetare för att påbörja diamantborrningar i trakten. (DN 10/4 1934)

Malmletarna från Boliden slog läger i Kärrbo. Tidningen påpekar särskilt att undersökningen heöt pch hållet drivs av Boliden och att Riddarhyttebolaget inte har något med dem att skaffa. Åtta inmutningar har gjorts alldeles intill Kärrbo och Hultebo. Borrningsförmannen lät optimistisk även om han försiktigtvis tillade att ”Det kan ju vara vanligt berg som dock är ledande. Varigenom ingenjörernas apparater ändå givit utslag.” Artikeln avslutas med att ”I vilket fall som helst motses resultatet av borrningarna med största intresse däruppe i trakterna.”

1934 Ny skogsskola vid Skinnskattebergs herrgård

Den 24/4 1934 meddelade Dagens Nyheter att domänstyrelsen var spekulant på tre skogsegendomar i Skinnskatteberg, Färna och Riddarhyttan. I anslutning till de kommande förvärven av skog var det meningen att Skinnskattebergs herrgård, som stod öde skulle det bli en ny skogsskola. Eventuellt skulle skogsskolan vid Kloten flyttas till Skinnskatteberg.

1934 Tågurspårning, arbetare skadad

VÄSTERÅS, fredag.

T.T. Ett tågmissöde inträffade på fredagsförmiddagen vid Skinnskattebergs järnvägsstation. Då ett arbetståg var på ingående spårade tre av vagnarna ur vid södra växeln. En av arbetarna, som var sysselsatt med skrivgöromål i en av manskapsvagnarna, slungades mot ett bord och fick ett blödande sår i nacken samt en lindrigare hjärnskakning. Persontåget från Örebro blev på grund av missödet betydligt försenat. Ett hjälptåg måste rekvireras från Krylbo, och passagerare och gods överfördes till detta. (DN 28/4 1934)

1960 Nytt kraftverk i Karmansbo

Den 24 april 1960 meddelade Dagens Nyheter att Kohlswa Jernverk planerar att bygga ett nytt stålgjuteri samt ett nytt kraftverk. Kraftverket skulle byggas i Hedströmmen vid Karmansbo mellan Kolsva och Skinnskatteberg. Det nya kraftverket skulle få en fallhöjd på 18 meter.

1960 Fyraåring i bil körde ned i damm

Fyraårige Lars Rönning, Färna, svävade i livsfara då han på fredagen ensam i sin pappas bil åkte ned i en djup damm vid Skinnskattebergs revirs huvudkontor i Färna bruk. Bilen flöt på vattnen och pojken räddades av sin far, montör Artur Rönning, genom en sidoruta.

Pojken fick sitta kvar i bilen medan pappan gick in på kontoret. Parkeringsplatsen ligger i ett svagt lut mot dammen. Pojken manipulerade med växelspaken och fick ur backväxeln som fadern lagt i, varefter bilen kom i rullning. Med hjälp av en traktor bärgade man bilen innan den sjönk. (DN 30/4 1960)

1961 Tjuvbromsande tåg vållade svårsläckt gräsbrand

Stora skogspartier var hotade vid en dagslång gräsbrand utefter järnvägen Fagersta – Skinnskatteberg på onsdagen. Branden utbröt på morgonen. 30 brandmän och ett 15-tal man från SJ deltog i släckningsarbetet. En sträcka på drygt 15 kilometer brändes av mer eller mindre. Tjuvbromsning från ett tåg konstaterades vara orsaken sedan man påträffat en helt avbränd bromskloss. (DN 27/4 1961)

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Det hände i januari i Skinnskatteberg

1890 95-åring som dansar slängpolska

Slängpolska

95-åring som dansar slängpolska torde väl äfven i detta åldringarnas tidehvarf få anses som en mindre vanlig tilldragelse. Detta hände emellertid, enligt Köpings Tidning, åtta dagar före jul, då en öfver 95 år gammal gumma i Skinnskattebergs socken i Vestmanland på sin yngsta dotterdotters bröllop dansade flera danser, deribland s.k. slängpolska, en dans som annars till följd af sina lifliga rörelser ej anses vara den lämpligaste för åldringar. Att man för att göra något dylikt måste vara rask och kry är ju gifvet och gumman har också lyckats ovanligt väl undgå ålderdomens krämpor. (DN 4/1 1890)

1915 Självmord av olycklig kärlek

VÄSTERÅS, lördag.

23-årige bondesonen Albert Jansson, Skinnskatteberg, berövade sig natten till nyårsdagen livet genom att skjuta sig en kula i bröstet. I mycket medtaget tillstånd fördes han till Norbergs lasarett. Tillståndet lär vara hopplöst.

Orsaken till den förtvivlade handlingen antages vara olycklig kärlek. (DN 3/1 1915)

1935 Kaninuppfödning i statligt arbetsläger

Trettiofem lägerledare och biträdande ledare vid A. K:s arbetsläger i olika delar av landet ha den 2 – 5 januari varit samlade vid arbetslägret i Baggå vid Skinnskatteberg. Gymnastik, föredrag och instruktioner bl.a. i kaninuppfödning ha ingått i programmet. (DN 6/1 1935)

AK:s chef för arbetslägren, ingenjör Lennart Wennerström berättar att det på Baggå, liksom de övriga statliga arbetslägren är julpaus, men i nästa vecka rycker det in 1.300 arbetslösa ynglingar till 22 läger. Vidare meddelar han att här i Baggå få ynglingarna bland annat lära sig hur man ska föda upp kaniner för export till England.

AK utläses Arbetsmarknadskommissionen, som inrättades redan 1914. Under en lång tid var AK landets största arbetsgivare ned tidvis över 25 000 arbetare i egen regi och 17 – 18 000 i företag under AK:s kontroll.  AK:s toppår var 1922 när mer än 34 procent var arbetslösa. Kommissionen ordnade då nödhjälpsarbeten till löner under de marknadsmässiga. Det kunde handla om vägbyggen, skogsarbete och utdikning. Lönen sattes lågt för att inte alltför många skulle tycka att nödhjälpsarbetet skulle vara alltför attraktivt. 1947 ersattes AK av Arbetsmarknadsstyrelsen. Alla som varit arbetslösa vet att föreställningen om att arbetslösa egentligen var arbetsskygga och helst ville leva på bidrag levt vidare än in i dessa dagar.

1936 5 bröder Jacobsson

5 bröder Jacobsson ståtar Västanfors IF med i sitt bandylag, samtliga synnerligen bra spelare. Dessa äro Herbert, Herman, Helmer, Nils och Roland, av vilka den sistnämnda ibland ställer sig som reserv.

Det måtte för övrigt finnas gott om idrottande Jakobssöner i Bergslagen. Det var inte så förfärligt länge sedan som Skinnskattebergs SK hade 5 bröder med ovan nämnda namn i sitt fotbollslag. (DN 23/1 1936)

1954 Hembrännare dömd för 30 års tillverkning

En 63-årig skogsarbetare från Skinnskatteberg har för polisen erkänt att han tillverkat brännvin för husbehov i 30 år utan att bli upptäckt förrän nu. Ett ”driftstopp” på nära tio år i tillverkningen förklarade skogsarbetaren bero på att läkaren en gång ordinerade honom att avstå från sprit. Någon motbok har 63-åringen aldrig haft och heller aldrig brytt sig om att skaffa. (DN 10/1 1954)

63-åringen var skötsam och hade aldrig tidigare varit i klammeri med rättvisan. Anledningen till att han blev upptäckt var tydligen ”att hans brygd blivit lite för alkoholstark.” Det ledde till att han vid besök i Fagersta blev tagen för fylleri. Polisen frågade var han fått brännvinet ifrån, och efter ett tag erkände han att han tillverkat det själv. Han dömdes nu till 35 dagsböter för fylleri och olaga brännvinstillverkning. Vidare skulle han betala 65 öre per liter i tillverkningsskatt för de 50 liter som han kokat under de senaste två åren. Dessutom beslagtogs sju liter som han hade hemma.

1956 Full fräs i Karmansbo smedja

Från Dagens Nyheters utsände medarbetare

KARMANSBO, fredag

Det smäller, dånar och rasslar i smedjorna och iklädda sina typiska långskjortor till knäna, långstrumpor och träskor står en rad sotiga smeder framför härdverken i Karmansbo och Gisslarbo i Västmanland. Tackjärnet smältes här i 1.500 graders värme enligt urgammal metod för att sedan användas i förädlat gods i England, Tyskland och Frankrike.

Ett uppsving har skett i de gamla bruken efter Hedströmmen, och i Karmansbo, där det varit stopp i fem år, har man efter hand kunnat öka driften, Just nu har man tre härdar i gång och man hoppas inom kort tid kunna köra igång med den fjärde. Det är Riddarhyttans aktiebolag som ur ren exportsynpunkt satt fart på Karmansbosmedjan, där bortåt ett femtontal man sysselsätts vid ugnar och hammare. Produkterna, råskenor, är det en strykande åtgång på och utomlands används de som insmältningsmaterial för högre maskingods. (DN 7/1 1956)

Det rapporteras också om att på söndag invigs Volvoskolan på söndag skulle invigas på herrgården. Det ska bli Volvokoncernens egen skola för arbetsledare, verkmästare, avdelningschefer m m. På söndagen skulle skolan invigas av direktör Per Söderström från Skövde och den 1 februari kommer rektorn fil dr Kurt Törnqvist från Malmö, ”in i sin uppgift för denna ’högborg’ i omedelbar närhet av den gamla lancashiresmedjan”.

Karmansbo smedja. Bild: Christina Lindeqvist

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Det hände i Skinnskatteberg i maj

1921 Baggå ångsågs konkursauktion

Den 25/5 1921 annonserade landsfiskalen Pontus Nohre om två olika offentliga auktioner på den konkursade Baggå Ångsågs tillgångar. Vid den ena auktionen som skulle hållas på landsfiskalskontoret i Skinnskatteberg försåldes konkursboets aktieinnehav. Vid den andra auktionen såldes kvarvarande lager av ”sågade trävaror (export) samt ved”.

Att sågen skulle gå i konkurs stod klart redan i december året innan när det meddelades att betalningarna inställts.

Aktiebolaget Baggå ångsåg har i dagarna inställt sina betalningar och torde inom den närmaste tiden komma att gå i konkurs. Bolaget har ett eget kapital av 800,000 kr. Bland bolagets tillgångar märkas samtliga aktier i Skinnskattebergs bruks a.-b., vars ekonomiska ställning däremot är mycket god. Anledningen till obeståndet torde vara arr bolaget, förutom egna trävaruaffärer, även delvis drivit den industriella rörelsen vid Skinnskattebergs bruk och däri nedlagt och bundit alltför stora kapital i nyanläggningar, såsom kolugn, torkanläggning, lådfabrik m.m. Styrelsen utgöres av disponenten H.V. Hanson, K. Karlsson och A. Th. Asmundsson. (DN 17/12 1920)

1928 En månads fängelse för djurplågeri

Västmanlands västra domsagas häradsrätt har på torsdagen avkunnat utslag i målet rörande djurplågeri vid Fagersta gård i Skinnskatteberg. Svarandena, bröderna Karl Albin och Axel Gerhard Andersson dömdes till en månads fängelse vardera. (DN 4/5 1928)

1933 Doktor Nilsson: Kvacksalvarnas skräck

Ett svårt fall av kvacksalveri har bringats till medicinalstyrelsens kännedom av provinsialläkaren Nils Nilsson i Skinnskatteberg. En lantbrukare i Karmansbo har under ett par års tid låtit behandla sin treåriga dotter av en s.k. klok gumma i Bergs socken för sannolikt engelska sjukan. Flickan skulle smörjas tre kvällar i tre månader i tre år och varje kväll ha tio droppar av Thielmans droppar. Vidare skulle den sjuka icke tvättas under de tre åren. Vid konsultation hos d:r Nilsson befanns barnet misskött i betänklig grad: en oren hud samt rakitiska böjningar i både vertikala och sagittala planen å underbenen, vilka benförändringar gjorde flickan till en krympling som knappt kunde gå. (DN 24/5 1933).

Några år senare hade doktor Nilsson anledning att också ta itu med en ladugårdskarl från Arboga som praktiserade som homeopat.

En homeopat från Arboga har blivit anmäld hos medicinalstyrelsen av provinsialläkaren Nils Nilsson i Skinnskattebergs distrikt för att han behandlat en tuberkulös patient. Enligt intyg från lasarettet skall den sjuke ha blivit sämre på grund av homeopatens läkarvård. D:r Nilsson omtalar att det vid polisförhör med kvacksalvaren bl.a. framgått att denne för två år sedan gått direkt från ladugården till utövandet av homeopati…Vid ett besök hos en familj i Riddarhyttan hade homeopaten frågat om någon var sjuk. Ja, det fanns sjuka, upplystes det, men sjukdomarna skötte provinsialläkaren om. Homeopaten hade då begärt att få se medicinen. Sedan han hade fått medicinflaskan i hand hade han ”låtsat” läsa receptet, varpå han utlät sig: ”Medicinen är bra, men blott för tillfället, den ger ingen varaktig bot, men det gör min medicin. (DN 6/6 1937)

Doktor Nilsson med dubbelbössa (bild från Bygdeband)

I en intervju efter ytterligare ett par år sa doktor Nilsson att ”den här trakten är väl känd bland de friskaste vi ha i Sverige, med dess många sjöar och barrskogar.” Icke desto mindre finns det ”gamla sjuka gummor och gubbar som gärna vända sig till kvacksalvare.” Doktorn berättar om den kloka gumman i Bergs socken som ”stöpte i bly” och lagade salvor. ”En pojke som varit under henns behandling måste senare föras till vanföreanstalt”. Om ladugårdskarlen/homeopaten berättar han att han ”brukar åka omkring och titta folk i ögat genom en glasbit samt ordinera skäligen ofarliga sockerpiller”. Men doktorn är starkt kritisk till att Folkets park i Riddarhyttan ”som bl.a. har en känd folkbildare i styrelsen, lånar ut sina lokaler som mottagning åt kringresande homeopater.” (DN 28/7 1940)

1947 Tre brandkårer stoppade skogsbrand

VÄSTERÅS, söndag. TT. En häftig skogsbrand mellan Krampens och Näverkärrets stationer avbrände på lördagseftermiddagen ett skogsområde på omkring 3 kilometers längd och ett par hundra meters bredd. Brandkårerna från Skinnskatteberg, Kolsva och Köping samt frivilligt släckningsmanskap från trakten omkring lyckades efter hårt arbete hejda eldens framfart. Orsaken till skogsbranden var gnistbildning från ett passerande elloks bromsklossar. (DN 19/5 1947)

1956 Gravar öppnas efter förväxling

En makaber situation har uppstått i Skinnskatteberg, där en del gravar blivit förväxlade. Det skedde i vinter under ordinarie vaktmästarens sjukledighet. Inom ett område med ett 20-tal gravar har man hittills konstaterat att namnet på en som är begravd där inte återfinns på gravbeteckningen. Det är möjligt att man måste öppna samtliga gravar inom området för att få klarhet i saken. (DN 12/5 1956)

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Det hände i Skinnskatteberg i april

1875 Dömd för olaga försäljning af ”fruktvin”

Handelsboden i Snarhem

Landthandlaren P. Hedberg i Snarhem, Heds socken i Vestmanland blef den 13 d:s af Skinnskattebergs häradsrätt dömd att böta 40 kronor. För att han vid åtskilliga tillfällen sålt s.k. fruktvin, hvilket vid kemisk undersökning befunnits innehålla finkelhaltigt brännvin eller sprit, socker och bärsaft och hvars spritstyrka utgjort 19,8 volym-procent alkohol. Derjemte förklarades i beslag tagna omkring 145 kannor af i fråga varande dryck med tre kärl, hvari fruktvinet förvarats. Som Hedberg dessutom blifvit öfverbevisad om att hafva olofligen försålt eller låtit fördela brännvin i mindre belopp än 15 kannor, blef han, som redan en gång varit straffad för oloflig brännvinsförsäljning fäld att böta 120 kr, utgifva minuteringsavgift med 25 kr, och ersätta i målet hörda vittnen med 64 kr 50 öre, således tillsammans 249 kr 50 öre.

Rättaren A. Beckman vid Jönsarbo, som hos Hedberg köpt brännvin, som han sedermera fördelat mellan andra personer, blef därmed dömd till omkring 70 kr i böter och vittnesersättningar. (DN 28/4 1875)

1900 Öfvervåld vid dansnöje

KÖPING, tisdag. Häktade deltagarne i öfvervåldet vid dansnöjet i Bricken, Gunnilbo socken, hvarvid arbetaren J. Blad misshandlades så illa att han afled af våldet ha nu av Skinnskattebergs häradsrätt på bindande bevisning blifvit dömda: P. A. Andersson och K. Andersson till 1 år 6 månades straffarbete, O. Johansson till 1 år 15 dagars straffarbete och L. Jansson till 10 månaders straffarbete. (DN 11/4 1900)

1910 Här går Reuterswärds kor under klubban

Svensk rödbrokig boskap

Patric Reuterswärds Baggå Bruk var en omfattande verksamhet. Den omfattade Borgfors Bruk med masugn och lancashirehärd, Baggå bruk med stångjärnshammare. Bruket ägde också ett antal gruvor där det 1893 bröts över 5 000 ton malm. Det fanns också lantbruk med såg, kraftverk och kvarn. Baggå Bruk lades ned 1910 varvid staten övertog större delen av egendomen. Lant- och skogsbruk köptes av agronomen Herman Nobilling.

Vid olika auktioner 1910 – 1912 såldes jordbruksrörelsens kreatur, maskiner och lösöre. DN införde den 22 april 1912 – för 107 år sedan – annons för den sista av dessa auktioner. Under rubriken ”Stor Lösöre-Auktion å Baggå Gård” meddelades att ”Herr Godsägaren Herman Nobling å Baggå o följd af Baggåegendomens utarrendering” den 25 april försålde 27 hästar, 84 nötkreatur, åkdon, åkerbruksredskap och maskiner samt diverse lösöre.

För att ta sig till auktionen rekommenderades tåg till Skinnskatteberg. Man kunde också få hjälp av avtransportera inköpta kreatur:

Närmaste järnvägs- och skjutsstation är Skinnskatteberg. Post. Baggå, telefon Baggå nr 2 och 5. Skjutsar kunna äfven rekvireras från Baggå. Gårdens arbetspersonal inlastar inköpta djur å järnvägen Skinnskatteberg. Kataloger öfver djuren tillhandahållas på begäran och utfodring åt inköpta djur kan erhållas någon tid. Restauration anordnas.

Se det var ett spektakel!

Men det hade redan dessförinnan ordnats två auktioner. Den 25 juni 1910 utannonserades ”Stor auktion å värdefulla nötkreatur” vid Baggå Bruk och utgården Sotbo. Det handlade om inte mindre än 124 ”utmärkt goda mjölkkor i olika kalfställning”, 25 ”vackra kvigor däraf en del betäckta”, 4 tjurar, ett tröskverk med 7 hk lokomobil samt en halmelevator.

Nästa auktion utannonserades den 17 maj 1911 där det såldes 3 tjurar, 50 ”goda kor, 35 kvigor och ett par vagnshästar. Som skäl för försäljningen uppgavs ”på grund af styckning och försäljning af egendomen.”

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

Baggåbanan

Den 11 december 1900 kl 7:10 på morgonen avgick ett särskilt tåg från Stockholm till Krylbo. Ombord fanns kronprinsen/regenten Gustaf (sedermera Gustaf V), statsministern och utrikesministern, ett antal andra statsråd, hovmarskalken Reuterswärd och ett större gäng andra honoratiores. Vid tågets avgång höjdes ett fyrfaldigt leve för kronprinsen. Vid det korta uppehållet i Sala hurrades det igen för kronprinsen. Väl ankomna till Krylbo intogs frukost i det ”nya monumentala stationshusets restaurang.”

Framför det smyckade stationshuset i Krylbo
väntade många på festtåget med kronprinsen
Bild: Torbjörn Wåhlins samling

Tåget förvandlades nu till ”festtåg” för invigning av den nya statsbanan Krylbo-Örebro som avgick kl 11:10. Stationshuset och järnvägshotellet var ”festligt prydda med girlander och grönt, flaggor och landskapsvapen.” Landshövdingen utbringade leverop för kronprinsen. Vid Karbennings och Snytens stationer flaggades det också och vid varje station hurrades det för kronprinsen. Vid Västanfors bildade skolbarn med svenska flaggor i händerna häck. Detsamma upprepades vid Skinnskattebergs station.

Väl ankomna till Örebro avåts festmiddag i Örebro Hotells festvåning. Leverop och sjungande av kungssången avlöste varandra. Efter kaffet företog kronprinsen-regenten en åktur i staden för att ”åse illuminationen som var synnerligen vacker.”

Dagens Nyheter, som gett ett fylligt reportage från invigningen övergår därefter till att betona den nya banans stora betydelse. Den nya banan reducerade avståndet mellan Krylbo och Örebro från 177 till 132 kilometer. De nya stationshusen berömdes särskilt: ”Samtliga stationsbyggnader efter den nya statsbanan äro uppförda af tegel och utmärka sig för särdeles prydlig arkitektur och äro till det yttre hållna i såvidt möjligt likartad stil med nedra våningen och prydnadsmönster i rödt tegel medan byggnadernas öfriga delar äro putsade i en varm, ljus färg.”

Allmänt är tidningens reporter entusiastisk.

Föga andas reportaget av de stridigheter som föregått byggandet av den nya järnvägen. Regeringen hade på inrådan av Kungliga Järnvägsstyrelsen föreslagit en helt annan sträckning (Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46. 1897). Från Krylbo skulle banan gå nästan rakt söderut mot Västerfärnebo för att sen ta av västerut mot Virsbo. Via de stora skogarna i Gunnilbo socken skulle man därefter nå Färna, där en station skulle anläggas. Banan skulle därefter fortsätta mot sydväst för att korsa järnvägen mellan Köping och Uttersberg vid Karmansbo, där nästa station skulle byggas. Från Karmansbo fortsätter järnvägen västerut för att så småningom nå fram till Frövi och därifrån nästan rakt söderut till Örebro.

Striden om västra eller östra linjen

Mot denna av regeringen och järnvägsstyrelsen föreslagna östra linjen kom det snart ett motförslag – den västra linjen eller Baggåbanan som den kom att kallas. Riksdagen körde så småningom över den östra linjen och det var Baggåbanan som kom att genomföras, och som sagt invigas med otaliga hurrarop i december 1900.

Diskussionen var hård. Dagens Nyheter tog i ett par artiklar (8/10 1896 och 26/10 1897) ställning för den östra sträckningen. Dess fördelar var uppenbara: Det var betydligt lättare terräng och bygget skulle därigenom bli billigare. Eftersom den västra sträckningen mest gick igenom obebyggt land skulle den östra linjen innebära mycket större nytta. Tidningen skrev ”af de bruk som den förelagna linien skulle beröra kunde egentligen bara Baggå ha större intresse deraf.” Det antyds att det handlade om särintressen: ”Man hade således att göra med ett ortsintresse, som dock jernvägsstyrelsen varit försigtig att icke gå i borgen för.”

Skinnskattebergs station

Genom att trycka på betydelsen för Baggå (som trots allt kom att ligga mer än en mil från stationen i Skinnskatteberg) och ”ortsintresset” är det inte orimligt att föreställa sig att det var kammarherren Patric Reuterswärd, ägare till Baggå bruk och inflytelserik konservativ politiker, som tidningen antydde låg bakom riksdagsbeslutet. Som konservativ politiker var han till yttermera visso en måltavla för den liberala tidningens kritik.

Anhängarna av den östra linjen i andra kammaren argumenterade energiskt mot Baggålinjen och de nästan oöverstigliga svårigheter bygget skulle medföra. (Andra Kammarens protokoll N:o 24 7 april 1897). Ledamoten Hammarström (det torde vara Carl Johan Hammarström (Liberal) i Köping) berättar i kammaren målande: ”När man kommit ned till Vestanfors kyrka, så har man, … att gå öfver ett bredt vatten. Och det hade varit godt, om man fått veta, huru bredt detta vatten är. Det är nemligen en sjö, som enligt mitt ögonmått är ungefär lika bred som vattnet från härvarande Riddarholmskaj till Söder Mälarstrand.”

Efter Västanfors blir det än värre: ”När man sedan fortsätter från Vestanfors, kommer man in på en förfärligt svår terräng … Man har letat sig fram i dalsänkningar mellan väldiga berg och fått kurvor så tvära, att jag fruktar, att man icke har några sådana ens i Norrland. Sedan har man att fara upp på en höjd, der lutningen är så svår och lång, att jag för min del tror, att när tunga tåg gå der, man måste anlita hjelpmaskiner för att komma fram”

Hemskast blir det efter korsningen med Uttersberg-Riddarhyttans järnväg: ”Denna terräng är af den beskaffenhet, att jag för min del är förvånad öfver att man kunnat bestämma sig för att gå genom densamma. Det finnes en landsväg der, som är af den mest förfärliga beskaffenhet…

Det är en ödemark, moras och träsk.”

Ledamoten Hammarström kunde inte heller avhålla sig från att göra antydningar om Patric Reuterswärds betydelse. Han konstaterar att banan i mycket svår terräng mellan sjöarna Dagarn och Storsjön löper genom en del av Baggå gods. Han sticker också in ”Det är en inflytelserik

ledamot av Första Kammaren, som satt i gång detta företag och derför är mycket populär och berömd der i orten.”

Men herr Hammarströms och den liberala pressens argumentation hjälpte inte mot det inflytande kammarherren Reuterswärd kunde utöva. Annars hade det aldrig gått några tåg till Skinnskatteberg. De större stationerna i den nuvarande kommunen hade istället legat i Färna och i Karmansbo.

De båda föreslagna linjernas sträckning genom Skinnskattebergs härad

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här.