Hurra Karmansbo herrgård! Bu VL buss!

Igår var det dags för mellanårsjulbord på Karmansbo herrgård. Vi hade bokat bord till kl 14, så det var ju inte tal om någon lunch hemma. Men samtidigt måste man på något sätt hålla borta värsta hungern. Så jag bestämde mig för att tillverka ett stjerneskud av lingonbröd, dubbelpanerad rödspätta, majonnäs och salsa provençale. Även om klockan bara var i elvasnåret, så var det ju så att säga jul, så jag sköljde ned spättan med en starköl och två julakvavit. Hej och hå!

Så vandrade vi i god tid upp till busshållplatsen på åsen. Planen var att ta 500-bussen kl 13.40 två hållplatser till Karmansbo. Klockan blev 13.55 utan att någon buss visat sig. Detta har aldrig hänt förut. Jensen, Jensen du olycksfödde bussförman. Var fan har du gjort av med bussen? Alla positiva ord om 500-bussen och bussdepån i Fagersta riskerade att evaporera till tunn luft.

Vi skulle just till att gå hem och hämta bilen. Från Västanhed till Karmansbo borde man väl kunna köra även med ett par knappar i västen. Men se, när nöden är som störst! Ragge med fru hade varit och köpt morötter och svängde in. Vevade ner rutan och undrade vad vi gjorde i snålblåsten på åsen iklädda tunn kjol (Inkan) och vit skjorta och Göteborgs Universitets tjänsteslips (Henry). När de fått situationen klar för sig skjutsade de till herrgården. Tack! Det var annat än Jensens buss det.

Klockan 14 steg vi innanför herrgårdens dörrar. Nu utbröt matorgie. Sju hämtningar, varsin Tok-Olle (öl från Strömsholms bryggeri) och två Snälleröds snapsar senare var det dags att stappla ut. Bland höjdarna på julbordet vill jag gärna nämna den steka inlagda strömmingen (sillen var okej men inte lika mjäll som i fjol), lax- och göspastejen, strutspastramin (strutsen hade hamnat i avdelningen "det vilda från Bergslagen"!), den hemgjorda herrgårdssenapen, den perfekt mogna brieosten och dessertbordet. Puh!

Vi gav sen 500-bussen en ny chans. Det gick bättre den här gången. Till och med mycket bättre. "Småsint att ta betalt för tre minuters bussåkning från Karmansbo till Västanhed" tyckte vi. Det tyckte chauffören också.

Strax före sex stapplade vi in genom hemmets dörr så utmattade som bara en riktigt äkta sportprestation kan göra en människa. Resten av kvällen var det rapa och prutta som gällde.