Vem fan är Karl Bäck?

I 77 år har jag lystrat till namnet ”Henry Bäck”. Även om jag inte har någon särskild känslomässig relation till förnamnet ”Henry”, så har den långvariga vanan gjort det till en del av min identitet. Döm då om min förvåning när det vid ett besök på sjukstugan ropas upp ”Karl Bäck”. Förvirring? Vem fan är det?

Någon dag senare har jag anledning att gå in på hemsidan för någon bank som jag har ett konto i. Efter att i god ordning ha identifierat mig med bank-id kommer jag så in på kontot för ”Karl Bäck”. Vart har mitt konto tagit vägen? Vem har döpt (i bildlig mening) om mig? Vem har berövat mig på en del av min identitet?

Svaret tycks vara Skatteverket. Liksom min pappa (Karl Axel) och min farfar(Karl Edvin) har jag Karl som första förnamn. Jag tror att det är ganska vanligt att ett visst förnamn på det här sättet går i arv i släkten. Däremot har ingen – förrän nu – börjat kalla mig Karl.

Det visar sig att Skatteverket har ansvar för det centrala befolkningsregistret. Via två anordningar sprids uppgifterna i befolkningsregistret. Dessa kallas ”Navet” och ”Spar”. Via Navet sprider Skatteverket uppgifter till andra myndigheter. Ändrade uppgifter förs över dagligen eller veckovis till arbetsförmedlingen, försäkringskassan, migrationsverket, lantmäteriet, polismyndigheten, skatteverket, centrala studiestödsnämnden, transportstyrelsen, statistiska centralbyrån, pensionsmyndigheten, kommuner och regioner.

Från SPAR (Statens personadressregister) kan uppgifterna spridas till andra än offentliga aktörer, t ex banker. Det är med andra ord ingen måtta på hur en person kan berövas sitt tilltalsnamn i det till synes välorganiserade svenska samhället.

Det förefaller som om Skatteverket som alltså är källan till galenskapen resonerar som så: I brist på annat bestämmer vi att en person ska tilltalas med sitt första förnamn. Hur stolligt det kan bli illustreras av en ovetenskaplig snabb genomgång av ett antal personers namn. Jag valde att betrakta kontaktlistan i mitt e-postprogram. Kontaktlistan innehöll 61 adresser. Av dessa föll 35 bort. Dom avsåg institutioner, utlänningar, döda och några personer vars fullständiga namn inte stod att finna i öppna tjänster på nätet.

Kvar fanns 36 personer. Jag är ganska säker på vad dessa personers tilltalsnamn är. När jag jämför dessa med deras fullständiga namn och låtsas likt myndigheten att det första förnamnet blir deras tilltalsnamn blir det 15 fel. Alltså nästan hälften (42 procent) får fel namn. Fler kommunalpolitiker som är väl bekanta för läsarna av den här bloggen får byta namn: V-ledaren Fredrik Skog får heta Per Skog, socialdemokraterna Arne Hjorth och Christine Andersen får finna sig i att kallas Torsten Hjorth och Elisabeth Andersen, liberalen Carina Sándor får lystra till Anita Sándor. Min brorsa, som bor i Nyköping får heta Dan istället för Helge.

Alldenstund riket har 10 miljoner invånare, och mina enkla stickprov tyder på att 40 procent får fel tilltalsnamn, lär det handla om svindlande 4 miljoner människor som drabbas. Alla blir kanske inte ledsna. För 60 år sen hade jag en kompis som hette Simon. Ja, egentligen hette han i folkbokföringen Göran. Varje gång det kom brev adresserat till Göran, så visste han att det var myndigheterna som var ute efter honom, och kastade brevet. Det var så att säga en varningssignal.

Här är nu några av dom partiledare som vi alla har möjlighet att rösta på i nästa val: