Vad ska det bli av oss? (Skinnskattebergs kommun)

Vad är det för fel med Skinnskattebergs kommun? Kommunalpolitiken präglas av antagonistiska konflikter. Att se inspelningarna från fullmäktiges möten är plågsamt. Skandal efter skandal drar ett löjets skimmer över kommunen. Flera gånger årligen upphävs kommunala beslut av förvaltningsdomstolarna. Jag har skrivit tidigare om den tidiga politiska utvecklingen. Kommunen ingick förr i kärnan av ”sosseland”. Socialdemokratins majoritet var bastant och stabil. Liksom i flera  andra mellansvenska bruksorter föll den här hegemonin samman under slutet av 1900-talet. Av någon anledning hamnade Skinnskatteberg fel när sammanbrottet kom. Först splittrades socialdemokratin och sen ryckte en folkpartist åt sig det populistiska initiativet. Folkpartiet skördade stora valframgångar och tog på sig rollen som lokalt missnöjesparti. Motsättningarna och ilskan tilltog. Sen rasade det samman för Folkpartiet. I det i grunden nynazistiska Sverigedemokraterna trädde det fram ett nytt och attraktivt missnöjesalternativ. Jag ser den här utvecklingen som det som lagt grunden för dagens kaotiska situation.

Vad är SD lokalt för sorts parti?

Det lokala SD leds av en avhoppad före detta folkpartist som nu är kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande. Hon håller en låg profil. Det finns få om ens några politiska frågor som hon och hennes parti driver. Men det är förstås en fjäder i hatten för SD att ”ha ledningen” i en kommun.

Det finns också tendenser till att SD-politiker försöker utnyttja situationen till att vinna rent personliga (ekonomiska) fördelar. Men i det stora hela gör man inte något större väsen av sig. Styret i kommunen är ett minoritetsstyre bestående av SD, C och L. Det är mycket sällsynt att styrets företrädare säger eller skriver något offentligt. I praktiken har dock en fraktion inom socialdemokratin ställt upp med S-rösterna som majoritetsgaranti. Som företrädare för det politiska etablissemanget uppträder därför ofta det förra socialdemokratiska kommunalrådet.

Men visst finns det bockhorn dolda även hos det lokala SD-gänget: I maj 2022 skrev det nuvarande kommunalrådet i en insändare att muslimska invandrare har som mål att rasera den svenska demokratin. Hösten 2023 deklarerade många kommuner att dom var emot den föreslagna ”angiverilagen”, d v s att offentliganställd personal skulle tvingas ange papperslösa flyktingar. Det framgick av en interpellationsdebatt i fullmäktige att det fanns en majoritet i kommunen för ett sådant uttalande. Det lämnades också ett medborgarförslag och ett initiativ i kommunstyrelsen. Allt detta har lagts på högen av problems that time will solve. En ledande SD-politiker gillade en djupt kränkande text på Facebook, där kvinnor med bosnisk bakgrund kränktes. Så, även om kommunalrådet försöker göra så lite väsen som möjligt, så nog sitter ränderna där dom sitter.

Hur kan S, L och C samarbeta med SD?

SD är ett illiberalt parti. Liberaler betraktas som huvudmotståndare. Hur dom påstått liberala Liberalerna och Centern kan ingå i en styrande koalition kan därför framstå som gåtfullt. Jag tror att dom lokala L-politikerna är starkt påverkade av sin egen populistiska bakgrund. Under deras framgångsperiod styrde dom kommunen med SD som stödparti. Kanske tänkte dom också att dom själva skulle kunna leda kommunens styre, med tanke på dom personella svagheterna, okunnigheten och bristande erfarenheterna hos dom lokala SD-arna. Ända in i det sista drev också L att det var dom som skulle tillsätta kommunalråd efter 2022 års val, trots att L hade fått färre röster än SD. Det finns nog också anledning att förmoda att en plats i närheten av köttgrytorna kunde vinna över en viss motvilja mot högerpopulismen.

Vad C har där att göra är mer oklart. Deras enda fullmäktigemandat kan man ha eller mista. I ett mail från Centerns riksorganisation i september 2022 tar man bestämt avstånd från samarbetet i Skinnskatteberg med SD, vilket man också påstår sig ha kommunicerat med C-organisationen i kommunen. Kanske var det så, att L behövde C som något slags alibi. Eller så var det återigen närheten till köttgrytorna som lockade.

Men den stora gåtan är förstås socialdemokratin. Så här i efterhand fanns det tecken som pekade framåt. Det handlade till en början mycket om klimatpolitiken. Vänsterpartiet la 2019 fram ett sexton punkters klimatpolitisk program, som spolades av Socialdemokraterna. Programmet omarbetades då till motioner, som i huvudsak avslogs under våren 2020. Det handlade bl a om kommunala elbilar, vindkraft och en koldioxidbudget. Närmandet till den högerpopulistiska opinionen fullbordades genom att S enades med L, M och SD om ett nej till vindkraft. Under buller och bång presenterades beslutet med ett gemensamt möte under medverkan av kärnkraftindustrin med dom fyra partierna.

Klimatpolitiken och vindkraftnejet väckte oppositionella röster i socialdemokratin, och vid nomineringsmöte våren 2022 lanserades en alternativ kommunalrådskandidat. Efter en kuppartad mobilisering röstades denne ned och högerfalangen befäste sin makt.

Efter interna motsättningar inom högern (striden mellan SD och L om vem som skulle bli kommunalråd) misslyckades fullmäktige med att välja kommunalråd och nämndordförande i december 2022. Det valet sköts i stället upp till mars 2023. Under mellantiden pågick förhandlingar mellan S, V och M om att bilda en majoritetskoalition som kunde hejda SD:s maktövertagande. Förhandlingsprocessen saboterades hela tiden av Socialdemokraternas högerfraktion. I det slutliga valet jämnades vägen för SD:s Ewa Olsson Bergstedt, som fick 12 röster, Vänsterns Fredrik Skog som fick tre röster och Socialdemokraternas Lena Lovén Rolén som kammade in åtta röster.

S och V hade efter valet etablerat en valteknisk samverkan. Denna medförde att Vänsterns Fredrik Skog i januari 2023 fick en plats i det mäktiga ledningsutskottet. Lovén Rolén sa ensidigt upp avtalet när vi kom fram till mars 2023 och Skog slängdes ut ur utskottet. Kanske var det överenskommelsen med Liberalerna från 2018 som aktualiserats. L hade då lovat att ”släppa fram” Lovén Rolén som kommunalråd i ett socialdemokratiskt minoritetsstyre på villkor att Vänstern skulle vägras allt inflytande.

Att vägra V inflytande för att istället inta samma ståndpunkt som SD blev sedan ett stående inslag i beslutsfattandet. I frågan om avskedandet av kommunens VA-och fastighetschef (”Tiitigate”, mer om det senare i texten) vägrades Vänsterns representant att rösta i kommunstyrelsen. Lovén Roléns politruk röstade istället för SD-linjen. Beslutet att ta av V rösträtten upphävdes senare av förvaltningsrätten som olagligt.

I fullmäktiges omröstning om ansvarsfrihet för 2022 tackade SD för hjälpen. Skarp kritik riktades mot Lovén Rolén bland annat från Socialdemokraternas egen kommunrevisor. Men Lovén Rolén räddades från prickning genom att SD röstade för ett frikännande.

Alla försök att hösten 2023 fastställa en budget för 2024 misslyckades. Orsaken var dels en nästan ofattbar tafflighet från fullmäktiges ordförande (L). Det slutliga beslutet sköts upp till mars 2024 och tilläggsförslag från respektive S, V och M skulle tillföras budgetprocessen i mellantiden. Därav blev intet.

V:s förslag, som var det enda som försökte göra något åt det ekonomiska miljonunderskottet avfördes till en diffus framtid medan Socialdemokraternas och Moderaternas förslag helt trollades bort genom en innovativ formuleringskonst av en S-ledamot. Förslagen försvann i tomma intet utan att lämna minsta spår efter sig. Det kan kanske tilläggas, att det var samma S-ledamot, som strax innan förklarat sig beredd att peta Lovén Rolén och själv ta på sig rollen som kommunalråd. Nu hade han bytt sida. Om detta i sin tur hänger samman med det avslöjade förhållandet med politiker som har kontrakt om arbeten för kommunen (mer om detta senare) låter jag vara osagt.

Man kan kanske förstå Socialdemokraternas högerfraktions agerande som en kombination av avsaknad av ideologisk kompass och samma doft från köttgrytorna som I C och L. Det är olyckligt, men vi ska inte glömma att det finns en stark vänsteropposition i den lokala socialdemokratin. Med råg i ryggen kan dom skaka flaggan ren till nästa val, som kan komma fortare än vad någon anat.

Vad ska man ha köttgrytorna till?

Flera centrala aktörer i SD och deras stödpartier är nog egentligen inte ute efter att påverka den förda politiken. Det handlar istället om att på olika sätt tillskansa sig själv, släktingar, kompisar och partikolleger framförallt ekonomiska fördelar.

Ett av dom första förslagen från den nya majoriteten efter valet 2022 handlade om rejäla höjningar av arvodena till fullmäktigs ordförande (L) och vice ordförande, den likaledes L-märkta Elisabeth Åberg. Nu blev det inte så, men viljan fanns där och den var stark.

Elisabeth Åberg är en intressant figur i sammanhanget. Hon har inte mindre än 13 olika förtroendeuppdrag. Säger nästan aldrig något i fullmäktige eller annars offentligt. Hon är bland annat vice ordförande i fullmäktige, ordförande i socialnämnden och ordförande i överförmyndarnämnden. I arvoden bara för dessa presidieposter håvar hon in 100 000 kronor om året. Efter att VA- och fastighetschefen sparkats har hennes son placerats på tjänsten utan att ha någon som helst erfarenhet och utbildning i VA- och fastighetsfrågor.

Man kan förstå att det är viktigt för Åberg personligen att försvara dom olika delarna av imperiet. Överförmyndarnämnden är en sådan del, där oppositionen satt dess existens i fråga under senare tid. Många kommuner samarbetar i olika former om överförmyndarverksamheten. Under våren presenterades en utredning som visade att det vore ekonomiskt fördelaktigt att gå in i något sådant samarbete. Moderaterna och Vänsterpartiet föreslog när utredningen behandlades i kommunstyrelsen att man skulle gå vidare och inleda förhandlingar med någon samarbetspartner. Ordföranden (SD) yrkade däremot att utredningen skulle ”läggas till handlingarna” d v s begravas. För säkerhets skull vägrade hon dessutom att över huvud taget ta upp oppositionens förslag. Som i så många andra fall får förvaltningsrätten avgöra om SD-kommunalrådets vägran var laglig.

Det finns fler exempel på nepotism, som har andra som givare. Miljö- och byggnadsförvaltningens chef, också hon utan utbildning på området, klev 2019 direkt in i chefsrollen efter att ha vari L-märkt nämndordförande. Den dåvarande kommunchefen och numera moderatpolitikern Marie Tollefsen Markströms man är också sedan 2019 kommunens turismsamordnare.

Det mest aktuella fallet av slevande i köttgrytorna handlar om den fallskärm på drygt 600 000 kronor som vecklats ut under 2023 för att lindra fallet för det avsatta kommunalrådet Lena Lovén Rolén. Det finns flera oklarheter att reda ut. Vem har beslutat om fallskärmen? Och hade den som fattat beslutet rätt att göra det? Varken ansökan eller beslut är diarieförda, vilket kan väcka misstanke om att dom är efterkonstruktioner? Inget intygande om att villkoren (studier) är uppfyllda har visats upp? Dom studier som skulle bedrivas var helt andra än vad som uppgavs i ansökan, och dom har lett till ytterligt små studieframgångar.

Den tekniska sektorn ett riskområde

Flera utredningar och studier av kommunal korruption pekar ut den tekniska verksamheten som ett problemområde. Orsaken är att kommunernas tekniska verksamheter är starkt beroende av upphandling av utförandet av olika allmänna arbeten. Det kan finnas stora pengar att hämta för privata företag. Vid sidan om den nästan psykedeliska partipolitiken stämmer det också i Skinnskatteberg. Och det finns också kopplingar mellan den partipolitiska karusellen och tekniksektorn.

Det är framförallt två med varandra nära sammankopplade frågor som utvecklingen i den tekniska sektorn har roterat omkring. Det ena är avskedandet av VA- och fastighetschefen (”Tittigate”) och det andra är planerna på att bygga en obegripligt dyr ny brandstation.

Men låt oss först se på upphandlingsfrågorna. Det väckte en del uppståndelse när SVT Nyheter Västmanland i februari i år kunde avslöja att tre ledamöter i kommunens tekniska utskott samtidigt hade intressen i företag som hade avtal med kommunen. Det handlade om utskottets ordförande Jonny Emtin (SD), Ulf Kjellin (C) och Arne Hjorth (S). Det kröp också fram att både Emtin och Kjellin hade utfört arbeten åt kommunens tekniska sektor. Det här försökte man också mörka. När SVT:s reporter begärde ut fakturor som rörde det aktuella jobbet fick hon beskedet att dom var hemliga. Hon överklagade då till kammarrätten, som gav henne rätt och kommunen bakläxa. Fakturorna måste lämnas ut.

VA-verksamheten, som sonen till Elisabeth Åberg (L) ansvarar för är ett annat sorgebarn. I en revisionsrapport i februari i år riktades skarp kritik mot brister i styrning och planering för VA-verksamheten. En sorglustig historia handlade också om en gigantisk grop som grävts mitt i tätortens centrum för underhåll på vattenledningarna. Under hela hösten 2023 låg gropen där öppen. Och, skulle det visa sig livsfarlig. Vid en oanmäld inspektion kunde arbetsmiljöverket konstatera att gropen var grävd på ett sådant sätt att det fanns risk för ras. Kommunen beordrades att lägga igen den. Det var så farligt att man var tvungen att använda en fjärrstyrd robot. ”Vi var klantiga”, sa VA-chefen Åberg. Kommunalrådet Olsson Bergstedt (SD) och TU-ordföranden Emtin (SD) hade ”noll koll”.

Ja, så var det brandstationsfrågan. Den aktualiserades redan 2014 i en utredning som gjordes av brandchefens son (sic !). Först 2021 började den synas i dom politiska beslutsprocesserna. Då fanns ett förslag som kostade sammanlagt 55 miljoner kronor. Brandstationen riskerade att bli den största investering kommunen någonsin gjort. I allmänna opinionen utbröt protester. Behövdes verkligen en så stor och dyr brandstation? Detta resulterade i ett folkinitiativ som krävde en folkomröstning. Totalt samlades 676 namn in, vilket med råge översteg dom 10 procent av väljarna som krävs för att fullmäktige ska ta upp frågan om folkomröstning.

Nu blev det bråttom. Innan folkomröstningsfrågan hann behandlas beslöt fullmäktige att genomföra 55-miljonersprojektet. Folkinitiativet överklagade beslutet till förvaltningsrätten som upphävde beslutet bl a därför att det var ofinansierat. Så blev det dags för beslut i folkomröstningsfrågan. Folkinitiativet krävde att 55-miljonersprojektet stoppades och att en ny utredning skulle göras som också tog upp billigare alternativ. Annars krävde man folkomröstning. Fullmäktige gick då helt på folkinitiativets linje. Därmed blev det förstås ingen folkomröstning.

Men det visade sig sedermera att man fullständigt struntade i fullmäktigebeslutet. Någon utredning om billigare alternativ gjordes inte (men kanske ändå, se om ”Tittigate” nedan). I december i fjol beslöt kommunstyrelsen att gå vidare med 55-miljonersprojektet. Även detta beslut hamnade hos förvaltningsrätten på grund av ohörsamhet mot fullmäktige.

55-miljonersprojektet har hela tiden drivits på framförallt av chefen för tekniksektorn, som redan plöjt med fem-sex miljoner kronor i projektet. Vad han har haft för personligt intresse i det agerandet är inte klarlagt. Däremot slår en konsultrapport redan i april 2023 fast att det inte har förekommit någon politisk styrning värd namnet. Sektorchefen har fått carte blanche att göra vad han vill.

Det finns en tydlig koppling till konflikten mellan tekniska chefen och den kanske egensinniga men kompetenta VA- och fastighetschefen Titti deVerdier. Hon tog fullmäktigebeslutet på allvar och genomförde på egen hand en utredning som också behandlade alternativa lösningar till 55-miljonersprojektet. Detta fick den sektorchefen Olle Karlsson att se rött. På olika sätt trakasserades fastighetschefen. Bland annat förmåddes kommunens säkerhetschef att ingripa och stängde av henne från datasystemet. Hon skulle på ett icke redovisat sätt vara en säkerhetsrisk.

Så småningom kucklades det ihop ett skäl för uppsägning. Med hjälp av en juristbyrå som Karlsson fått anlita för hundratusentals kronor skulle VA- och fastighetschefen anklagas för ”ordervägran” och därmed kunna få sparken på grått papper. Till saken hör att hon var sjukskriven för en pågående cancerbehandling och kallades av Karlsson på ett rehabiliteringssamtal. På grund av sitt hälsotillstånd föreslog hon att mötet skulle ske på distans, men Karlsson vidhöll att det måste vara ett fysiskt möte. Hon vägrade, och simsalabim hade man den önskade ”ordervägran”.

Hela affären, ”Tittigate”, kommer nu att avgöras av tingsrätten. Titti har nämligen stämt kommunen för den obefogade uppsägningen och kräver skadestånd. Om Titti vinner i rätten blir det ytterligare kostnader för kommunen i form av skadestånd och den anlitade juristfirman kan skära mera guld med täljkniv. Om det bara handlar om misshälligheter mellan chef och ”medarbetare” eller om kostnaderna ska räknas in i Karlssons envetna kampanj för 55-miljonersbrandstationen vet vi inte.

Hysj hysj

I dom märkliga turerna i tekniksektorn har det gjorts olika försök att mörka. Inget ska komma ut till media och därmed till dom stackars skattebetalare som får stå för fiolerna.

Dom fakturor som TV-reportern ville se i samband med granskningen av politikernas kontrakt med kommunen är ett exempel. Men det hysjas också om annat i kommunen.

En privatperson begärde under våren 2023 att få ta del av mailtrafik i ett särskilt ärende. Det var inte lätt. Eller åtminstone inte billigt. Det skulle kosta hen 24 000 kronor att få ut dessa offentliga handlingar. Förra kommunalrådet Lovén Rolén (S) ingrep och försökte ta reda på vad uppgifterna skulle användas till. Alla vi andra vet att det finns ett efterforskningsförbud. Man behöver inte tala om vem man är eller vad man ska ha uppgifterna till. Det står i Sveriges grundlag.

I samband med trakasserierna av VA- och fastighetschefen krävde en fullmäktigeledamot att få se vilka policydokument som fanns för säkerhetsskyddet. Hen fick då beskedet att dessa var hemliga. Det visade sig dock att det var värre än så. Dokumenten existerade över huvud taget inte. Man försökte alltså att hemlighålla något som inte fanns. Detta trots att lagen kräver att det ska finnas sådana dokument.

Kommunen ger sedan länge ut en informationstidning till alla hushåll. Under hösten 2023 har Sverigedemokraterna föreslagit att den ska läggas ned. Inte för att är några stora avslöjanden i den tidningen, men det gäller att hålla så mycket som möjligt fördolt för medborgarna.

Det nuvarande kommunalrådet (SD) har en lång historia när det gäller mörkande. Redan under den tid jag var ordförande i kommunrevisionen (till 2019) tog jag strid för att revisionen skulle få en möjlighet att kommunicera direkt med väljarna. Bland annat handlade det om kritik mot dåvarande kommunalrådet Carina Sándor (L). Ewa Olsson Bergstedt (SD) föreslog då, och fick igenom, att kommunchefen, liksom dittills, skulle vara ansvarig utgivare för kommunens hela websida. Endast material som kommunchefen godkände kunde publiceras, Olsson Bergstedts påstående var dessutom rent ljug. Det fanns över huvud ingen registrerad utgivare för websidan.

Vid senaste fullmäktigemötet den 25 mars försökte ordföranden (L) stoppa kritiska frågor om förra kommunalrådets (S) fallskärm och om situationen på socialförvaltningen. Den senare frågan var ställd till socialnämndens ordförande med anledning av att uppsägningar gjort att förvaltningen närapå brutit samman. Frågan stoppades med formellt strunt, som dessutom inte var förankrat i lagen. Och vem var det som skulle stå till svars? Jo, Elisabeth Åberg (L).

Vad kan man göra åt cirkusen?

Det är inte lätt att komma åt den kultur av korrupt beteende som präglar Skinnskattebergs kommun. I viss mån kan tendenserna spåras långt bak i tiden – åtminstone till början av 2000-talet. Så det har funnits gott om tid för den korrupta kulturen att ”sätta sig i väggarna”. Här är några förslag:

Förslag 1: Lägg ner kommunen

Det kommer från tid till annan fram förslag om att lägga ned kommunen och slå samman den med någon grannkommun eller till och med att stycka upp den mellan grannkommunerna. Det är på sikt inte en orimlig utveckling. En statlig utredning pekar ut små krympande kommuner som får kapacitetsproblem. Men intresset i kommunerna för frivilliga sammanslagningar är, konstaterar utredaren noll. Som räddning föreslås istället ökat samarbete. Men inte heller är det en framkomlig väg för Skinnskattebergs kommun. Kommunen ingår i särskilt få samarbetsrelationer, och förslag om ökat samarbete motarbetas. Man kan jämföra med frågan om överförmyndarnämnden som beskrivits ovan. När köttgrytorna vaktas så noga för en budgetmässigt liten verksamhet, kan man ju förstå det kompakta ointresse som Vänsterpartiets budgetförslag för 2024 mötte. Där föreslogs att man skulle börja samarbeta i tyngre verksamheter som räddningstjänst och miljö- och bygg. Allt för att bidra till att fylla ut hålen i ekonomin.

På sikt finns det en uppenbar risk att staten överger frivilligtanken och kommenderar fram sammanslagningar, så som det gjordes både 1952 och 1974. Då försvinner köttgrytorna, men det är betecknande för det kortsiktiga tänkandet att man värnar om det som finns nu framför något som kan hända i en oviss framtid.

Men sikten är inte nödvändigtvis hur lång som helst. Indelningslagen ger nämligen regeringen en möjlighet att ingripa och ta initiativ till sammanslagningar av kommuner som hamnat i ekonomisk eller politisk kris.

Förslag 2: En bredare anti-korruptionspolicy i kommunen

Det finns en policy mot mutor, jäv och bisysslor. Det här är frågor som redan är reglerade i lag eller avtal – brottsbalken, kommunallagen och lagen om offentlig anställning. Men numera talar man vanligen om ett bredare korruptionsbegrepp, som innefattar allt missbruk av offentlig ställning för att vinna fördelar för sig själv eller andra specifika personer. Det kan handla om tillsättning av tjänster eller tilldelning av kontrakt till släktingar (nepotism), kompisar eller partikollegor.

De korrupta beteendena sker i det fördolda. Jag har här pekat på flera exempel när man på olika sätt mörkar vad som händer i beslutsprocesserna. Allt måste fram i ljuset. Annars kan varken väljarna eller någon annan reagera på missförhållanden.

Man måste kartlägga förekomsten av nepotism, kompisvälde och partipolitisering. Man måste konstruera ett system som kan rödflagga för sådana avarter vid nyrekrytering av chefer och vid upphandling.

Förslag 3: Välj ett nytt fullmäktige

Kommunallagen ger numera en, såvitt jag vet aldrig tillämpad, möjlighet att utlysa nyval (extraval) av fullmäktige. Beslut om extraval måste fattas av två tredjedelar av fullmäktige. Det förefaller inte troligt att Skinnskattebergs fullmäktige självmant skulle ta ett sådant beslut.

Men det finns också möjligheter att utöva påtryckningar. Som i brandstationsaffären kan man ta ett folkinitiativ till en lokal folkomröstning, som då skulle ha som krav att extraval utlyses. Minst tio procent av dom röstberättigade måste skriva på ett sådant initiativ. I valet 2022 var 3 611 personer röstberättigade. Räknat på dessa, skulle det alltså räcka med 362 underskrifter för att tvinga fullmäktige att ta upp frågan om folkomröstning. Fullmäktige kan säga nej, men för det krävs återigen två tredjedels majoritet.

Vägen är lång och innehåller hinder att övervinna, Men att hota hela fullmäktige med sparken det skulle säkert vara något som upplevs som existentiellt av dom som flockas kring skattebetalarnas köttgrytor.

Och egentligen: Om man är missnöjd med sina valda ombud, varför inte välja nya?