Kejsarn av Portugallien – en saga om flickan från landet

Många unga kvinnor söker sig bort från landsbygden och till storstäderna. Det är ambitioner om utbildning och ett bättre och annorlunda liv som lockar. Det leder till ett kvinnounderskott på landsbygden. Så här ser könsbalansen ut i olika åldrar i de 35 kommuner som SKR räknar som landsbygdskommuner.

Procent kvinnor minus procent män i olika åldersgrupper. 35 landsbygdskommuner enligt SKR:s kommungruppsindelning

Det föds fler pojkar än flickor och kvinnor blir äldre än män. Det förklarar kvinnounderskottet i början av skalan och det stora överskottet bland äldre. Men den springande punkten i figuren är kvinnounderskottet på nästan 12 procentenheter i åldrarna 20 – 29 år. I den åldern är 56 procent män och 44 procent kvinnor. Här syns storstadens dragningskraft som tydligast.

Det här är inget nytt fenomen. I litteraturen speglas enskilda kvinnoöden. Det är Klara Fina Gulleborg i Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien (1914) som drog iväg från Svartsjö (Östra Ämtervik) i Värmland till Stockholm någon gång på 1860-talet. Det är statarflickan Marta i Ivar Lo Johanssons Kungsgatan (1935) som lämnade föräldrahemmet i Sörmland för Stockholm på 1930-talet. I den danska sången Kapitalismen som Fred Åkerström framförde 1967 får vi följa en anonym ung kvinna i storstaden:

Hon var fattig, hon var ärlig

Och en stolthet för sin bygd

För en rik blev hon begärlig

Och så tog han hennes dygd

Sådan är kapitalismen

Otack är den armes lön

De e dom rikas paradis men

Ingen hör en fattigs bön

Men en dag så får hon höra

Att han är på nytt på jakt

Hon sa: ”Se men inte röra!”

Men de skull’ hon aldrig sagt

 

Sådan är kapitalismen …

Hon tar tåget in till staden

För att glömma bort hans svek

Nu går hon på esplanaden

Tio spänn för kärlekslek

Sådan är kapitalismen …

I ett fattigt torp i gläntan

Hennes mor med stor passion

Frossar lax och ål på räntan

Av sin dotters profession

Sådan är kapitalismen …

Flickan drar där fram i storstan

Klädd i lackväska och tyll

Som en missanpassad julgran

Vilken underbar idyll

Sådan är kapitalismen …

Hon har mardrömmar i sömnen

Lite fnatt, ni vet så där

Så hon kastar sig i Strömmen

Skyll på den hon höll kär

Sådan är kapitalismen …

Hon till stranden snart blev bärgad

Klädd i sjögräs av sitt bad

Steg hon upp så blek och härjad

Stämde upp sin röst och kvad

Sådan är kapitalismen

Otack är den armes lön

De e dom rikas paradis men

Ingen hör en fattigs bön

Det gick inte för Marta och Klara Fina som för dagens unga kvinnor som flyr landsbygden. Det gick dåligt med karriärerna som cafébiträden eller hembiträden i finare familjer. Marta blev tafsad på av caféägaren och sa ifrån: Hon sa: ”Se men inte röra!” Men de skull’ hon aldrig sagt, som det står i visan. Hon fick sparken från caféet och snart var det bara prostitution som återstod för uppehället och pengarna som skickades hem till statarlängan i Sörmland.

Föräldrarna vet inte på vilket sätt deras döttrar tjänar sina pengar, även om Märtas mamma har sina misstankar om att det inte går till på hederligt sätt. Och Fred Åkerströms anonyma flickas mor tycks inte bry sig: ”I ett fattigt torp i gläntan/Hennes mor med stor passion/Frossar lax och ål på räntan/Av sin dotters profession”. Märtas far är bara imponerad av storstaden och av det liv som dottern tycka ha kommit upp sig i. Vid ett besök i föräldrahemmet: ”Åt dig visste jag intet annat i en hast, och så tog jag med en liter. Fadern lyste upp som en sol, just som litern blixtrade till i kammaren.”

Då var det värre med Jan i Skrolycka, Klara Finas pappa. I sin saknad efter den älskade dottern blir han yr i huvudet. I hans fantasi är hon kejsarinna av Portugallien, och han själv, kejsarinnans fader kejsaren. Han går omkring med regalier och blir till ett åtlöje i bygden.

Det slutar inte väl. Marta tar livet av sig. Klara Finas båda föräldrar dör, åtminstone Jan som en direkt följd av den olyckliga kärleken till dottern. Och hos Fred Åkerström fick flickan ”fnatt” och ”kastade sig i Strömmen.” Men kanske återuppstår hon med en ny visshet i visans sista vers:

Hon till stranden snart blev bärgad

Klädd i sjögräs av sitt bad

Steg hon upp så blek och härjad

Stämde upp sin röst och kvad

Sådan är kapitalismen

Otack är den armes lön

De e dom rikas paradis men

Ingen hör en fattigs bön

Men än idag finns det unga kvinnor som drabbas på samma sätt som Klara Fina och Marta. Det är dom kvinnor som lockas till storstäder i väst från länder som Moldavien och Nigeria. De rekryteras med löften om arbeten och ett bättre liv, men finner sig snart vara fångna som bordellslavar. Sådan är kapitalismen!

Nu har vi sett Västmanlands Teaters uppsättning av Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien i regi av Sally Palmqvist Procopé och med musik av Mikael Wiehe. Det var en strålande uppvisning. Fina skådespelarinsatser, en intressant scenografi och ett stråk av proggi Wiehes kompositioner. Det var flera sångnummer, vilket kan göra den musikalallergiske lite skeptisk. Men det var väl balanserat och störde inte. Ett alldeles särskilt sångnummer, utan Wiehes inblandning, är när Jan i Skolycka gestaltad av Lars Väringer sjunger "Kejsarinnans fader han är så hjärtans glader...". Efter den applåderar publiken spontant. Det hände aldrig efter dom övriga sångnumren.

En föreställning som nära följder Selma Lagerlöf och som inrymmer kärlek, svek, elakhet och girighet, klassorättvisor, kvinnoförtryck, inslag av mystik och ett slags försoning. Bra!

 

Kejsarn i full ornat. Foto från Västmanlands Teaters hemsida

Men Bierkeller var ingen höjdare

Om pjäsen var bra, så var den teatersupé vi sen intog på Bierkeller ingen höjdare. Gulaschsoppa var väl någotsånär habil, men helt utan sting och med mycket morötter kokta al dente och med jättestora bitar av i och för sig ordentligt kokta grisköttsbitar. Toast Skagen var indränkt i något slags dressing, förmodligen en fabriksprodukt. Surkål med bratwurst och stekt potatis var inte bra. Surkålen föreföll vara tagen direkt ur burken och till korven hade man behövt motorsåg. Till den i och för sig gigantiska skinschnitzeln serverades till trots av beställningen av pommes frites stekt potatis. Glass till efterrätt hade dom inte lyckats förstöra. Det positiva var att det var rejäla portioner.

Orsaken till att vi valde Bierkeller var att dom flesta krogarna i närheten av teatern var söndagsstängda. Inget vidare för en stad med storstadsambitioner. Och också ett intresse för centraleuropeisk matlagning. Men så här får man inte behandla det tyska köket. Tyvärr; det kan inte bli mer än två grisar av fem.

Tidigare matrecensioner

Fem grisar Matkonsulatet, Wanås Restaurang och Konst, Hallmans matbar

Fyra grisar Högsjö wärdshus, Nya serveringen, Ängelsberg, Klostergatans vin och delikatess, Lund, Kungsörstorp, Kohlswa herrgård, Djäknebergets restaurang, Grythyttans gästgivargård, Wärdshuset Gaggeska gården,  Bryggans Bar och Café, Västerås, Pressklubben, Gripsholms Värdshus, Ulvsby herrgård, Sunne, Konserthusterrassen, Västerås, La Cantina, Södertälje, Zorbas taverna, Kolsva, Söders Hjärta, Lake Lodge, Karlskoga, Nya Hattfabriken, Färna herrgård, Tolvsbo bergsmansgård, Vatten, Skärhamn, Kajplats 9, Västerås

Tre grisar Vinöns wärdshus, Wärdshuset Engelbrekt, Kolbäcks Gästgivargård, Bjerreds Saltsjöbads kallbadhus, Blå Kök och Bar, Karlstad, Pinchos, Göteborg, Brasserie Elverket, Hjälmaren, Årsta, Agrill, Västerås, Laxmi, Västerås, Värdshuset Stopet, Grängesberg

Två grisar Wanbo herrgård, Brasseri Stadsparken, Västerås, Hotell Scheele, Köping, Hyttans café, Säfsen