Nu jävlar vänder det!

Fem grader kallt i morse. 45 cm snö på gräsmattan. I Rosenbad härjar fortfarande den ledsna hunden, pony-tail, lilla nötskrikan, frimicklarn och majorhelvetet.


Men

Sossarna har framgångsrikt genomfört sin extra partikongress och valt en partiledning som man kan hoppas inte blint tror på Schlingmans spökhistorier (kommunistspöket alltså)

I Baden-Württemberg har det varit lantdagsval. Efter 60 års borgarstyre blir det en rödgrön regering. Det var mest de Gröna som gick framåt. Sossarna minskade faktiskt lite och Vänstern kom med 2,8 procent inte över 5-procentspärren. Kärnkraftpolitiken anses ha haft avgörande betydelse, men jag skulle tro att minst lika viktigt har varit den folkliga proteströrelsen mot den nya järnvägsstationen i Stuttgart - ett projekt som riskerar att rasera stora delar av stadskärnan.

Och de första snödropparna blommar vid växthusväggen.

Roteringen av politiker: Karusellen snurrar vidare

Det har framförts ytterligare önskemål om politiker att rotera. Jag började ju med de dåvarande socialdemokratiska partiledarkandidaterna Damberg, Juholt och Österberg samt med vänsterledaren Ohly som referenspunkt. Läsarna vill nu gärna ha med Jonas Sjöstedt som ofta omtalas som en alternativ vänsterledarkandidat och med de som språkrörskandidater lanserade Gustav Fridolin och Mikaela Valtersson, gammal bekant från kommunalpolitiken i Upplands Väsby.

Om man lägger till Fridolin, Sjöstedt och Valtersson i skalningsanalysen blir bilden vid första anblick alldeles annorlunda. Höger tycks bli vänster. Men det är skenet som bedrar. Kom ihåg att skalningsanalysens dimensioner egentligen inte har någon innebörd utan måste tolkas. Och det visar sig ånyo att det finns en axel med Damberg i ena änden och Ohly i den andra. Längs denna Damberg-Ohly-dimension, som bara kan tolkas som en höger-vänsterdimension radar de sju politikerna upp sig: Ohly – Sjöstedt – Fridolin – Juholt – Valtersson – Österberg – Damberg.

En linje i rät vinkel mot Damberg-Ohly-dimensionen får Valtersson i ena ändpunkten och Österberg nära den andra. Ranfordningen längs Valtersson – Österberg-dimensionen blir Valtersson – Fridolin – Damberg/Ohly – Juholt – Sjöstedt – Österberg. Denna andradimension som jag tidigare tolkade som en NPC-dimension med miljöpolitik och jämställdhetspolitik som karaktärsdrag har nu fått en tydligare miljöpolitisk prägel. Det är framförallt inställningen till de miljöpolitiska frågorna som skapar det stora avståndet mellan Mikaela Valtersson och Sven-Erik Österberg.

Om man ska dra några politiska slutsatser av analysen är det väl att förutsättningarna för ett framtida rödgrönt samarbete är goda med Håkan Juholt som sosseledare och Valtersson och Fridolin som Mp-språkrör. Förmodligen har möjligheterna till och med ökat. Mona Sahlins position är okänd men hon befann sig säkert närmare Damberg än Juholt. Om Vänstern byter partiledare till som föreslagits Jonas Sjöstedt ökar möjligheterna ytterligare.

Sju rödgröna politiker. Multidimensionell skalning av data från "Valpejl". Klicka på bilden för större bild.

Storartad Brecht på Göteborgs Folkteater

Brechts ”Heliga Johanna från slakthusen” på Göteborgs Folkteater är ett magnifikt sceniskt konstverk. De konstnärliga greppen gör emellertid det politiska budskapet mindre tydligt. De enda som kan tänkas vara tacksamma för det är de regeringstrogna rösterna i det offentliga rummet. Synd när goda intentioner faller på eget grepp.

Vi har tillsammans med våra utomordentligt goda vänner Vicki och Stefan sett Brechts ”Heliga Johanna från slakthusen” på Folkteatern i Göteborg. Historien är ungefär följande: Den av spekulationskapitalisterna frammanade krisen stänger Chicagos slakthus och arbetarna kastas ut. Den unga frälsningssoldaten Johanna Dark försöker rädda arbetarna genom att förkunna Guds budskap för dem. När det inte hjälper tar hon av uniformen och försöker istället förhandla med slakthuskapitalisterna. Inte heller det hjälper. Bara generalstrejken och kommunismen erbjuder en lösning.

Föreställningen regisserad av Melanie Mederlind och med Sanna Ingermaa Nilsson i titelrollen är magnifik. Detta är i sanning sevärt. Handlingen och budskapet förs i mycket framåt av stora talkörer. Recensenterna har varit lyriska. Svenska Dagbladets Kristina Hermansson skriver:

”Om Bertolt Brecht fått möjlighet att se sin Heliga Johanna från slakthusen på Folkteatern i vår hade han nog blivit bedrövad. Inte för att uppsättningen är dålig – den är magnifik – men för att tillståndet i världen gör hans bild av kapitalismens verkningar högaktuell.”

Expressens Nils Schwartz:

"… slutscenen med en snöig, förkrossad och döende Johanna i centrum, överröstad av kören, är en av det mäktigaste teaterfinaler jag har sett."

Den enda egentliga kritik jag har hittat kommer från Pravda (Dagens Nyheter). Under rubriken ”Den oönskade återkomsten” skriver Mikael Löfgren om pjäsens budskap. Det är såvitt jag förstår kommunismen som återkommer och det är kommunismen som är oönskad. Löfgren avslutar sin drapa med:

"Det är omöjligt att inte tänka på upproren i Maghreb eller på läget här hemmavid: på den sönderfallande socialdemokratin och på en vänster för vilken en gång radikala alternativ – som ”kommunism” – har reducerats till estetiska attribut att pynta sig med till medelsvenssons förfäran"

Ja, där satt vi och pyntade oss med de revolutionära estetiska attributen. Jojomensan. Men en invändning kan jag själv ha. Fyra högutbildade personer med sympatiskt politisk inställning fick svårt att hänga med i intrigen, som om den skulle fungera som Pravdas Mikael Löfgren är så rädd för borde ha varit glasklar och pedagogisk. Och jag tror att det var estetiken som lade hinder i vägen. Det är inte lätt att uppfatta vad 40-hövdade talkörer har att säga. Men hög pampighetsfaktor är det.

Även om stycket nu är över 80 år är det brinnande dagsaktuellt. Också idag produceras de ekonomiska kriserna av spekulationskapitalismen. Vare sig religionen eller reformismen har någon lösning att erbjuda. Men om budskapet inte går fram kan det till borgarklassens glädje inte hetsa upp massorna. Det blir inte mer än vänsterintellektuellas ”pynt” till ”medelsvenssons förfäran”. Men värd att uppleva är föreställningen.

Se TV Västs inslag om Heliga Johanna från slakthusen på Folkteatern

SJ säljer luft på hungerexpressen (X40 dubbeldäckaren)

”På det här tåget finns ingenting. Varuautomaterna är trasiga i båda tågsätten. Det finns ingenting. Nu har ni femton minuter på er att springa till Pressbyrån och handla.”

Högtalarutrop strax före avgång från Göteborg C den 20 mars

”Ordningen på vagnarna är ett, tre, fyra, fem, sex. Ett är alltså först i tåget…..Nej, ordningen ska vara ett, tre, sex, fem, fyra”

Högtalarutrop vid passerandet av Örebro C den 20 mars

Utropet ledde till munterhet i vagnarna. Särskilt bland de passagerare som uppmanats att åka i vagn två.

”Idag finns det ingen servering på tåg 167 till Göteborg. Förtäring och dryck måste därför inhandlas före avgång”

Stationsskylt i Kumla den 19 mars

Vaddå idag?

”Vi har fått ett tekniskt problem med loket och måste stanna och göra en felsökning”

Högtalarutrop strax före Töreboda den 19 mars

”Vi var tvungna att koppla bort halva tåget i Göteborg. Det rörde sig inte ur fläcken”

Uppgift av konduktören i Köping den 14 mars när resande letar efter vagn 4 där hon bokat sittplats

Att varuautomaterna inte fungerar ska man bara vara glad för eftersom de hittills bara tagit emot pengar och inte släppt ifrån sig några varor. Det sista citatet visar att SJ också säljer luft när man säljer sittplatser i vagnar som inte existerar. Heja SJ! Det blir bara bättre och bättre.

Roterade sosseledarkandidater: Höger-vänster eller modern-gammalmodig?

Signaturen DK har i en kommentar tagit upp frågan om hur dimensionerna i det förra inlägget ska tolkas. Det här blir ett lite tekniskt inlägg som svar. Se det som ett inlägg i serien ”Politik och matematik”.

Kruskals dimensioner är rätt så godtyckliga och substantiellt innehållslösa. Det blir lite som norr och söder på en karta. Olika objekt – säg städer, vattendrag, vägar och järnvägar, bergskedjor - på en karta ordnar sig i mönster. Om man vill tolka dimensionerna i dessa mönster i säg geografiska, geologiska, sociala, politiska eller ekonomiska termer så finns det sällan någon speciell substantiell innebörd i dimensionerna ”norr-söder” och ”öst-väst”.

Bilden kan vridas på olika sätt, som eventuellt kan underlätta tolkningen. I bilden nedan har jag dragit en linje mellan Damberg och Ohly. Det är inte orimligt, tycker jag, att tolka den som höger-vänster-dimensionen. Mot den kan sedan Juholt och Österberg projiceras. Det blir då en rangordning från höger till vänster (tvärtom på bilden): Damberg – Österberg – Juholt – Ohly. Om man vill kan man ge sig in i data och se vad det framförallt är som skiljer Ohly och Damberg åt. Här är de frågor där de största skillnaderna uppstår:

Klassiska höger-vänsterfrågor: Den kommunala skolan ska förstatligas, Antalet friskolor ska begränsas, Kommunernas hemtjänst ska kosta lika mycket i alla kommuner, Det ska vara mer konkurrens och valfrihet i offentlig verksamhet, Statliga bolag ska inte säljas.

Utrikespolitik: Sveriges vapenexport ska upphöra, Sverige ska lämna EU, Svenska soldater ska snarast tas hem från Afghanistan

Övriga frågor: Stökiga elever ska kunna flyttas från sin skola, Det ska vara förbjudet för lärare att bära heltäckande slöja i svenska skolor, Betyg ska införas från årskurs 6, Sverige ska ha licensjakt på varg

Man kan identifiera den andra dimensionen genom att dra en linje vinkelrätt från Damberg-Ohly-dimensionen till Österberg. Efter denna andra dimension blir rangordningen Österberg - Ohly - Juholt - Damberg. Skillnaden mellan Ohly och Juholt är väldigt liten. Om man tittar på extrempunkterna Österberg och Damberg så skiljer de sig mest åt i följande frågor:

Jämställdhet: "Positiv särbehandling" vid antagning till högskolan ska avskaffas, En större del av föräldraledigheten ska reserveras för papporna

Demokratifrågor: Det ska vara straffbart att vara med i rasistiska organisationer, Det ska hållas fler folkomröstningar i Sverige

Klassiska höger-vänsterfrågor: Kommunernas hemtjänst ska kosta lika mycket i alla kommuner, Statliga bolag ska inte säljas

Integrationspolitik: Färre asylsökande ska få stanna i Sverige

Det lutar åt att det handlar om något som liknar det som Terry Nichols Clarke kallar ”social liberalism” där Damberg står för det han kallar ”New Political Culture” med en mer positiv inställning till folkomröstningar, jämställdhet och invandring.

Sett i det perspektivet skulle man kunna beskriva de tre sosseledarkandidaterna och vänsterledaren:

Vänster, modern: Ohly

Mitten, modern: Juholt

Höger, modern: Damberg

Höger, gammalmodig: Österberg

Ett alternativt sätt att analysera materialet hade förstås varit att köra en faktoranalys, rotera lösningen och plotta kandidaterna efter faktorerna. Sedan hade man på samma sätt måst tolka komponenterna. Om det skulle bli någon stabilitet i resultatet borde man dock då ta in flera, helst alla svarande i enkäten, och det tyckte jag förde lite långt här.

Roterade kandidater

Fraktioner hos sossarna - kommunistspöket avdammat

Håkan Juholt, riksdagsman från Oskarshamn, blir av allt att döma ny ledare för det socialdemokratiska partiet. Sedan Mona Sahlin efter det förödande valnederlaget meddelat att hon avgår har stridigheter mellan olika fraktioner i sossepartiet alltmer gått i dagen. Juholt anses vara partivänsterns man. Partihögern skriker om ”vänsterkupp”. Det må vara hur det vill med den saken. Dåliga förlorare tycks de under alla omständigheter vara.

Jag började mitt eget politiska liv i det socialdemokratiska ungdomsförbundet på det tidiga 60-talet. Redan då förundrades jag över de hätska fraktionsstriderna i Socialdemokratin. Den fraktion som hade makten, vanligen ”högern”, visade ingen misskund med minoriteten. Metoderna i partistriden lämnade mycket övrigt att önska för den som föredrar en fair och juste kamp. Hela cirkusen ackompanjerades av försäkringar om att i Socialdemokratin ”är det högt i tak”.

När jag mot slutet av 60-talet tröttnade på det socialdemokratiska fadershuset och istället sökte mig till VPK slogs jag med häpnad över den interna politiken. I VPK kunde det hända att motioner till distriktskonferenser och kongresser blev bifallna. Det hade aldrig hänt i SSU! Också i VPK böljade fraktionsstrider fram och tillbaka. Men frågan var om det inte var mer accepterat där, trots att partisplittringens kalla vind åtminstone vid något tillfälle drog genom varje partikongress eller årskonferens.

Det är väl så att intern politik hör till i ett demokratiskt parti, men att det skulle vara sådan strid på kniven och ojusta metoder i det ”demokratiska” Socialdemokratiska partiet och så pass civiliserat i det påstått ”odemokratiska” VPK. ”Högt i tak” betydde nedklubbning medan ”demokratisk centralism” innebar att man fick ha och driva vilka åsikter som helst. Sannerligen är det så, att allt är icke vad det synes vara!

Liv i kommunistspöket

Det stöts och blöts om det passande i att Socialdemokraterna väljer en ordförande som påstås höra till den begabbade partivänstern – eller ”vänsterfalangen” som borgarpressen föredrar att skriva. Propagandaminister Schlingmann bestämde inför 2010 års valrörelse att det gamla kommunistspöket skulle dammas av. Socialdemokraterna hade gått i förvalskoalition med Miljöpartiet och Vänsterpartiet i syfte att bilda en regering efter en valseger. Nu skulle det skrämmas skiten ur både traditionella sosseväljare och mittenväljare med hjälp av kommunistspöket – över 20 år efter de ”kommunistiska” staternas undergång.

Högerpropagandan blev framgångsrik. Som i kosackvalet 1928 blev det en historisk valseger för högern. Efter valet drevs en intensiv kampanj för att övertyga sossarna om att det var just samröret med ”kommunisterna” som hade kostat dem valsegern. Det gällde att vrida den socialdemokratiska politiken åt höger så att ett nytt samarbete med Vänsterpartiet aldrig mer skulle inträffa. Näringslivet drog sig inte för att ha mutade bulvaner som tog sig in socialdemokratin för att driva hem den linjen. (se Aftonbladet 17 december 2010).

Om det är sant att den nye partiledaren är mer vänstersinnad kan det ha satts P för borgerlighetens och partihögerns strategi. Det är ju nämligen så, att om ett framtida samarbete med Vänsterpartiet är tabu för Socialdemokratin, så kan borgerligheten räkna ut en röd eller rödgrön regering för överskådlig framtid. Det värsta som kan hända är att Socialdemokraterna orienterar sig mot något av de borgerliga partierna som samarbetspartner. Det var vad som hände efter kosackvalet. Bara några år efter 1928 var ”kohandeln” mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet ett faktum. Det skulle dröja 80 år innan frågan om en vänsterpartistisk medverkan i en regeringskoalition ens skulle komma att övervägas. Och då var det dags att blåsa liv i kommunistspöket igen.

Partiledarkandidaternas åsiker

Är nu Juholt vänster eller ej? Ja vad vet jag. I SR-SVT:s ”Valpejl”, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg redovisas riksdagskandidaternas åsikter som de själva gett uttryck för dem i en enkät före valet. De svarande har fått ta ställning till 50 frågor om aktuell politik. Av de kandidater som varit hetast i slutomgången har Juholt, den påstådda högerkandidaten Mikael Damberg och Färnas egen Sven-Erik Österberg svarat. Thomas Östros, Mona Sahlins ekonomisk-politiska talesman, har inte svarat på enkäten.

Jag har tidigare skrivit om Joseph Kruskals multidimensionella skalningsmetod, som kan användas för att från data av det här slaget rekonstruera ”den politiska kartan”. Jag har matat in Juholts, Dambergs och Österbergs enkätsvar i en sådan analys. Som jämförelse har jag också lagt in vänsterledaren Lars Ohly.

Resultatet är inte ointressant: Ohly, Juholt och Damberg radar prydligt upp sig längs en skala likt pärlorna på ett radband. Ohly i ena änden och Damberg i den andra med Juholt i mitten. Österberg svävar lite fritt en bit från denna trio, men hans plats på Damberg-Ohlyskalan är närmare Damberg än Ohly. En inspektion av vilka frågor det är som Österberg svarat annorlunda på än de övriga visar, att han utmärker sig framförallt när det gäller vargjakt och vissa flyktingfrågor. Österberg är mer positiv till vargjakt och mer avvaktande till flyktinginvandring. Han är också mer skeptisk än de andra till folkomröstningar och kvoterad föräldraledighet.

Men huvudresultatet är ändå att den nye partiledaren Håkan Juholt intar mer vänsterståndpunkter i politiska frågor än hans motståndare Mikael Damberg. Det är gott det och ett nederlag för Schlingmann och andra som försökt väcka kommunistspöket.

Multidimensionell skalning av Valpejl-data: Tre socialdemokratiska partiledarkandidater samt Lars Ohly (V). Klicka på bilden för större bild!

Politik och matematik 5: Mandatfördelning

Den belgiske juristen Victor D’Hondt från Gent presenterade 1878 en metod att fördela mandat i t ex ett parlament mellan partierna så att mandatfördelningen skulle bli proportionell mot fördelningen av röster bland väljarna. D’Hondts metod eller heltalsmetoden används i många länder och i val till den svenska riksdagen till före 1952. Metoden används fortfarande i interna val i svenska kommuner – d v s när fullmäktige i en kommun väljer styrelser och nämnder.

Mandaten fördelas ett efter ett till det parti som har det största jämförelsetalet. Ett partis jämförelsetal är lika med antal röster på partiet dividerat med antalet mandat partiet dittills har fått plus ett. Eftersom inget parti i första vändan har fått något mandat divideras alla partiers röstetal med 0+1=1. Det innebär förstås att jämförelsetalet är lika med röstetalet. När det största partiet har fått ett mandat ska dess röstetal divideras med 1+1=2. De övriga har kvar sina jämförelsetal som är lika med antalet röster. Sådär fortsätter det tills alla mandat har delats ut.

Här ska jag som exempel ta fördelningen av mandat i kommunfullmäktige i Skinnskatteberg efter valet 2010.

Partierna fick följande antal röster, vilket också blir deras första jämförelsetal:

M: 199 C: 199 FP: 912 KD: 37 S: 1120 V: 222 MP: 135 SD: 98 Skbd: 46

Sossarna är störst, så de får det första mandatet. Sen måste vi halvera deras röstetal för att få nästa jämförelsetal. Alla de andra behåller sin jämförelsetal:

M: 199 C: 199 FP: 912 KD: 37 S: 560 V: 222 MP: 135 SD: 98 Skbd: 46

Nu är det folkpartiet som har högst jämförelsetal. Folkpartiet får mandat nummer 2 – och sitt jämförelsetal halverat:

M: 199 C: 199 FP: 456 KD: 37 S: 560 V: 222 MP: 135 SD: 98 Skbd: 46

Socialdemokraterna är med 560 störst i detta steg. De får sitt andra mandat, vilket är det tredje som delas ut. Socialdemokraternas nya jämförelsetal blir 1120/(2+1)=373,333:

M: 199 C: 199 FP: 456 KD: 37 S: 373,33 V: 222 MP: 135 SD: 98 Skbd: 46

Folkpartiet får mandat nummer fyra. Ja, så där fortsätter det tills alla mandat (31 stycken) är utdelade. Vänsterpartiets första mandat är det tolfte mandatet i proceduren. Centern och Moderaterna (som har lika röstetal) får som första mandat mandaten nummer 13 och 14. Nästa parti som får sitt första mandat blir Miljöpartiet i steg 20. Slutligen får Sverigedemokraterna mandat nummer 30.

Slutresultatet blir 13 platser till Socialdemokraterna, 10 till Folkpartiet, två vardera till Centern, Moderaterna och Vänstern och slutligen ett vardera till Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Man kan se att Socialdemokraterna blir ganska mycket överrepresenterade. De hade fått 38 procent av rösterna, men får 42 procent av mandaten. Också Folkpartiet blir överrepresenterat (skillnaden är ungefär 1,5 procent). Mycket underrepresenterade (mer än en procentenhet) blir Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Det är tydligt att metoden gynnar stora partier och missgynnar de lite mindre.

D’Hondts metod är inte alldeles enkel att begripa sig på. Det sägs att Victor försökte förklara hur det hela fungerade för sin fru. För att ännu en gång slippa höra förklaringen sägs hon faktiskt ha tagit livet av sig. Hon slapp då också höra beskrivningen av de metoder som så småningom uppfanns för att rätta till det fel i Victors metod som gynnar de stora partierna. Dessa metoder är sannerligen inte lättare att förstå sig på.

Humlans flykt

Den franske matematikern André Sainte-Laguë som – förutom för sin mandatfördelningsmetod – är känd för att ha skrivit den ofta refererade artikeln där han matematiskt bevisar att humlan inte kan flyga. Sainte-Laguës metod eller uddatalsmetoden som den också kallas syftar till att rätta till överrepresentationen för stora partier I D’Hondts metod. Uddatalsmetoden är uppbyggd på samma sätt som D’Hondts metod, men istället för att man dividerar röstetalen med heltalen 1, 2, 3, 4 o s v, så dividerar man med de udda talen 1, 3, 5, 7 o s v.

Vi tar samma exempel. Jämförelsetalen i den första omgången blir samma som i D’Hondts metod:

M: 199 C: 199 FP: 912 KD: 37 S: 1120 V: 222 MP: 135 SD: 98 Skbd: 46

Precis som förut är förstås Socialdemokraterna störst och får det första mandatet. Men nu dividerar vi deras antal röster med 3 istället för med 2 för att få nästa jämförelsetal:

M: 199 C: 199 FP: 912 KD: 37 S: 373,33 V: 222 MP: 135 SD: 98 Skbd: 46

Folkpartiet är nu störst och får nästa mandat. Folkpartiets röstetal divideras med tre:

M: 199 C: 199 FP: 304 KD: 37 S: 373,33 V: 222 MP: 135 SD: 98 Skbd: 46

Socialdemokraterna får det tredje mandatet och sitt röstetal dividerat med fem:

M: 199 C: 199 FP: 304 KD: 37 S: 224 V: 222 MP: 135 SD: 98 Skbd: 46

Nästa plats går till Folkpartiet. Folkpartiets antal röster divideras med fem:

M: 199 C: 199 FP: 182,4 KD: 37 S: 224 V: 222 MP: 135 SD: 98 Skbd: 46

Socialdemokraterna vinner det här mandatet. Dela deras röster med sju:

M: 199 C: 199 FP: 182,4 KD: 37 S: 160 V: 222 MP: 135 SD: 98 Skbd: 46

Det sjätte mandatet går till Vänsterpartiet. Kom ihåg att i D’Hondts metod fick Vänsterpartiet vänta ända till den tolfte omgången innan de fick sitt första mandat. Om man fortsätter utedelningen så får Moderaterna och Centern mandaten sju och åtta som sina första mandat. Mandat nummer elva är Miljöpartiets första. Mandat nummer sexton går till Sverigedemokraterna och Skinnskattebergsdemokraterna får det sista 31:a mandatet.

Slutresultatet när alla 31 mandaten är utdelade blir 12 platser till Socialdemokraterna, 10 till Folkpartiet, två var till Moderaterna, Centern och Vänsterpartiet och ett mandat var till Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Skinnskattebergsdemokraterna.

Överensstämmelsen mellan rösternas fördelning och mandatfördelningen är nu mycket bättre än vad den var när vi använde i D’Hondts metod. Överrepresenterade med mer än en procentenhet är Folkpartiet (1,6 procent) och Skinnskattbergsdemokraterna (1,7 procent). Partier som fått mer än en procentenhet för lite mandat är Kristdemokraterna och Miljöpartiet (1,3 procentenheter) samt Vänsterpartiet (1 procentenhet). Uddatalsmetoden ger alltså ett betydligt mer rättvist resultat och det finns inte alls samma tendens att de stora gynnas på de smås bekostnad.

Den rasforskande centerpartisten

När man på 50-talet ville överge D’Hondt i de svenska riksdagsvalen fanns det de som tyckte att rättvisa nog är bra, men det ska vara med måtta, och Sainte-Laguës metod föreföll lite väl rättvis. Den centerpartistiske riksdagsmannen och statistikern Sten Wahlund, som var verksam vid Statens institut för rasbiologi hittade då på ”den jämkade uddatalsmetoden”. Wahlunds metod liknar uddatalsmetoden med den skillnaden att man får fram det första jämförelsetalet genom att dividera röstetalen med 1,4 – alltså inte med 1 som i D’Hondts och Sainte-Laguës metoder. Vi har i vårt exempel samma röstetal som förut:

M: 199 C: 199 FP: 912 KD: 37 S: 1120 V: 222 MP: 135 SD: 98 Skbd: 46

Till skillnad från i de båda andra metoderna används inte röstetalen direkt för fördelning av första mandatet. Istället får man de första jämförelsetalen genom att dividera med 1,4:

M: 142,14 C: 142,14 FP:651,43 KD:26,43 S:800 V:158,57 MP: 96,43 SD:70 Skbd: 32,86

Socialdemokraternas jämförelsetal (800) är högst. Första mandatet tas av dem och för att få nästa jämförelsetal dividerar vi Socialdemokraternas röstetal med 3:

M: 142,14 C: 142,14 FP:651,43 KD:26,43 S: 373,33 V:158,57 MP: 96,43 SD:70 Skbd: 32,86

Sen fortsätter det som i de andra metoderna. Vi ser att så snart ett parti har fått ett mandat så får det ett jämförelsetal som motsvarar vad partiet skulle ha fått i uddatalsmetoden, medan partier som inte har fått mandat får dras med det lägre jämförelsetalet som beräknats genom division av rösterna med 1,4. Mindre partier får alltså vänta till senare i proceduren innan de får sina första mandat. Vänsterpartiets första mandat blir det åttonde (6:e i uddatalsmetoden), Moderaternas och Centerns första mandat blir mandaten nummer nio och tio (7 och 8 i uddatalsmetoden). För Miljöpartiet blir det mandat nummer 16 (11) och för Sverigedemokraterna nummer 22 (16). Skinnskattebergsdemokraterna som i uddatalsmetoden tog det sista 31:a mandatet blir nu utan.

Slutresultatet blir 12 mandat till Socialdemokraterna, 10 till Folkpartiet, två var till Moderaterna, Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och ett mandat till Sverigedemokraterna.

Miljöpartiet blir överrepresenterat med 1,9 procentenheter och Folkpartiet med 1,6. Skinnskattbergsdemokraterna blir underrepresenterade med 1,6 procent, Kristdemokraterna med 1,3 och Vänsterpartiet med 1 procent.

Det finns många kalkylatorer för mandatfördelning på nätet. Här finns en excelbaserad kalkylator för alla tre metoderna att ladda ner.

Mandatfördelningen i Skinnskattebergs fullmäktige efter valet 2010 beräknad med tre olika fördelningsmetoder. Klicka på bilden för större bild!

Leve 8 mars 2011!

I morgon är det Internationella Kvinnodagen. Det firar vi med att lyssna till "Eld Attack Krossa" som framför "Kvinnor, slå tillbaka!"

Julian finsmakaren

Se Julian testa barnmat i SVT:s Plus

Ny topplista

Sajten hade i februari 649 besök (417 i januari) varav 508 (281) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,33 (1,51) och genomsnittlig tid per besök 32 sekunder (64). Regelbundna besökare kom från Sverige, Danmark, Finland, Norge och Tyskland och ströbesökare var från Frankrike, Litauen, Nederländerna, Portugal, Ryssland, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Tjeckien och USA.

Den stora trafikökningen får man tacka inlägget om "Hungerexpressen" och tågentusiastsajten Postvagnen för, som hade lagt ut en länk.

Jag ersätter från och med detta inlägg den gamla söktoppen med en tio-i-topp-lista över de mest visade rubrikerna under förra månaden. Hungerexpressen kommer förstås i topp.

1. Kaos på hungerexpressen
2. Berättelsen om vad monarkin har betytt
3. Linnea 1 år!
4. Ny bok om kommunalval
5. Helvetets sjunde krets i Kärrgruvan
6. 1-0 till vargen
7. Länge leve VL-buss 500!
8. Vargen leder
9. Vuxenwoodstock på Kvarntorpshögen
10. Stora stygga vargen