Socialdemokratins dödsänglar

”Vi ser det som oacceptabelt att en person som är demokratiskt vald av en ordinarie kongress tvingas avgå på grund av ett mediedrev och osaklig kritik från partikamrater." Så skriver idag 29 ledande socialdemokrater på Svenska Dagbladets debattsida. Nej, det är inte Håkan Juholt det handlar om. Den här gången är det (före detta) partistyrelseledamoten Omar Mustafa. Den här gången var det vänsterfraktionens Veronica Palm som höll i yxan. Förra gången var det högerfraktionens Sven-Erik Österberg (hämnaren från Färna) som gav Håkan Juholt dödskyssen.

Hämnaren från Färna

Sven-Erik Österberg. Bild från Expressen.

 

Håkan Juholts tid som ledare för sossepartiet har slutat med en praktfull kraschlandning. Att det blev ett sådant totalfiasko är det många som får ta ansvaret för. Det var omdömeslöst av Juholt att åta sig uppdraget och det var omdömeslöst att välja honom. Medias med klasshat kryddade mordlust hade förstås stor betydelse. Men inte minst var det avgörande att Juholt genom brister i ledarstilen hade och skapade fiender i den egna organisationen.

Håkan Juholt själv får bära en stor del av ansvaret. Det är uppenbart att han saknade kunskaper, förmågor och politiskt handlag. Det var omdömeslöst att åta sig uppdraget. Han blev visserligen erbjuden uppdraget, men det var nog inte så att det slängdes efter honom. De som erbjöd uppdraget och valde honom visade samma omdömeslöshet. Vad Juholt gick för måste ha varit väl känt. Men valberedningen var uppenbarligen i panik. Partikongressen närmade sig och alla dittills lanserade kandidater hade hoppat av eller visat sig oacceptabla för den ena eller andra fraktionen i partiet.

Media bär också en stor del av ansvaret. Med hyresskandalen blev Juholt sittande fågel. Så snart han öppnade näbben gick drevet. Inget som Juholt gjorde eller sa kunde bli rätt. Kontrasten är stor mot Vänsterpartiets nye ledare Jonas Sjöstedt som än så länge är gullgossen, som faktiskt kan säga och göra vad som helst utan att det blir fel. Det är svårt att veta varför det blir så här. Förmodligen är det så, att när mediadrevet har fått klorna i någon så är det kört. Och det kan vara små tillfälligheter som gör att det första hugget tar. Sen ska man inte bortse från klasshatet. Visserligen har Sjöstedt en bakgrund som metallarbetare, men han har en intellektuell framtoning. Och Juholt har aldrig haft ett riktigt jobb utanför rörelsen, men han ser ut som om han kommer direkt ur arbetarklassen.

Bland Juholts allvarligare missgrepp var troligen att han inte förstod att man måste ha stöd i den egna organisationen. Åtminstone är det förr eller senare kört om man skaffar sig fiender. Han petade flera starka och ledande personer från viktiga uppdrag: Färnas egen Sven-Erik Österberg fick gå från det nästfinaste uppdraget – gruppledare i riksdagen. Tomas Östros petades under förnedrande former från det nästan lika fina uppdraget som ekonomisk-politisk talesman. In kom istället Tommy Waidelich – en svag politiker utan maktbas och med en framtoning som en begagnad-bil-handlare. Bland de utrensade märktes också förra renegaten Ylva Johansson.

Om man rensar ut motståndare och potentiella motståndare är det av yttersta vikt att de också oskadliggörs. Annars fortgår mullvadsarbetet och en vacker dag står man där med kniven i ryggen. En som visste det var en annan mustaschprydd politiker – Josef Stalin. Östros från Färna satt kvar i partiets verkställande utskott och han var fortsatt ordförande för partidistriktet i Västmanland. Under Juholts tio månader har Österberg med en allt mer sinister blick försäkrat sin lojalitet med partiledaren. I direkt anslutning till det VU-möte där silkessnöret utdelades kom så ett uttalande från distriktsstyrelsen i Västmanland som krävde partiledarens avgång. Österbergs distriktsstyrelse ryckte så åt sig initiativet och flera andra hakade på.

Det är lite ledsamt att konstatera, men om man ska vara en framgångsrik ledare för det socialdemokratiska partiet så krävs det en stalinistisk ledarstil. Det hade inte Håkan Juholt. Få se om det står någon eller några på kö som har vad som krävs.

Dödsängeln

Drevet går

Mediedrev karakteriseras av en tydlig dramaturgi. Början, mitt, slut och gärna en rejäl peak. Ett mediedrev brukar vara chockartat och journalisterna kan nästan ha ett indirekt syfte. Som med Sahlins Toblerone. Peaken kommer när syftet uppnås, som när Borelius blev avsatt. (Etnologen Mia-Marie Hammarlin intervjuad i Dagens Nyheter 7/7 2010)

…mediedrevet kännetecknas av en omfattande mediebevakning där storstadsmedierna spelar en viktig roll. Bevakningen är också ensidig och fokuserar kring en viss dramatik kring händelsen med särskilda aktörer och roller och konfliktmönster. Mediedrevet kan bara pågå under en begränsad tid, och det finns i de flesta fall bara utrymme för ett mediedrev åt gången även om parallella affärer kan få viss uppmärksamhet. Slutligen baseras mediedrevet på att det förlopp som skildras måste ha en oviss utgång: till exempel ett statsråd möjliga avgång till följd av affären (Medieforskaren Lars Nord i "Statsråden och dreven", Stiftelsen Institutet för mediestudier, Stockholm 2001)

”Vad vi ser i dag är ett gladiatorspel som är lika förnedrande för alla inblandade: deltagarna, arrangörerna och åskådarna. Du har journalisterna som säger att politikerna ska vara ett föredöme, och du har Mannen och Kvinnan På Gatan som säger att politikerna ska vara ett föredöme – trots att alla vet att ingen klarar av att vara ett sånt föredöme. Eller kanske just därför? För vi vet ju att någon förr eller senare faller igenom. Förr eller senare kan man hitta någon liten läckerhet, i form av någon som kört för fort eller hellre rattfull, eller ännu hellre struntat i pböterna, eller ännu mycket hellre använt tjänstebilen för privat bruk. Och då jagas politikern några varv runt arenan, sen stormar vilddjuren in och sen släpas de blodiga resterna iväg till något landshövdingeresidens i Närke och memoarer på Tidens förlag.” (Bengt Ohlsson, Dagens Nyheter, citerad av Nord 2001)

 

Välkommen till Västertorp!

Dagens Nyheter 1 oktober - en vecka före avslöjandet

Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt har i flera år fått dubbelt så mycket i bidrag från riksdagen för sitt andra boende i Stockholm än vad han hade rätt till. Totalt har han fått 160.000 kronor för mycket. En åklagare har inlett en förundersökning om bedrägeri. Kan Juholt sitta kvar?

För två år sen briserade en liknande skandal - men av betydligt större omfattning - i det brittiska parlamentet. Bidrag för dubbelt boende hade använts för att rusta upp bostäder som sedan sålts. En del parlamentsledamöter hade satt detta i system som en ren affärsrörelse. Alla möjliga sorters missbruk avslöjades. Listan över olika former av bidragsfusk omfattade minst ett dussin olika missbruksformer.

Ett större antal ledamöter - inklusive ett gäng ministrar avgick och det blev flera brottsåtal.

Läs om den brittiska skandalen här.

Frågan är nu hur det ska gå för Juholt. Det rimliga är att han åtminstone lite på sikt är bränd. Patrik Johansson visar i sin doktorsavhandling "I skandalers spår. Minskad legitimitet i svensk offentlig sektor" (Göteborg, Förvaltningshögskolan, 2004) att "användande av allmänna medel till privata ändamål" är den klart vanligaste formen av överträdelse som ger upphov till en skandal. Fjorton av tjugofyra studerade skandaler handlade om detta. Det betyder att det är lättare att komma undan med andra skändligheter, men om man blir beskylld för att sko sig på det allmännas bekostnad blir det en skandal.

Det finns anledning att tro att det blir svårt för Håkan Juholt att tvätta av sig fifflarstämpeln. På kort sikt är han beroende av stöd från sina egna närmaste - den socialdemokratiska partistyrelsen och dess VU och den socialdemokratiska riksdagsgruppen. De senaste dagarna har han försäkrat sig om deras fortsatta stöd. Många bedömare menar att de har varit tvungna att gå med på fortsatt stöd till Juholt eftersom tillsättningen av ny partiledare senast var en så besvärlig och rent ut smärtsam process. Man vill inte gärna köra en repris innan ett år har gått.

Med detta stöd kan Juholt sitta kvar just nu. Möjligen förändras läget om det blir ett åtal, vilket är mindre sannolikt. Åklagaren som har hand om fallet är känd för att hålla överheten bakom ryggen. Men på sikt är Juholts ställning ohållbar. Detta är en skandal som väljarna inte glömmer bort och opinions- och väljarstödet kommer troligen att krympa ytterligare. När krubban blir än tommare kommer hästarna att börja bitas och då försvinner stödet från partitoppen i tunn luft. Då får Håkan Juholt dra sig tillbaka till Västertorp.

Aftonbladet gör sensationell upptäckt

Aftonbladets ledare idag ger Håkan Juholt tips på vilka platser han bör besöka i Sverige. En av dessa är Bromma. AB skriver:

Tidigare en socialdemokratisk mönsterkommun. Här bodde Per Albin. Här bor inte du. Och inga andra sossar heller för den delen. Vad gick snett?

Bromma var en egen kommun till 1916 när det inkorporerades med Stockholms stad. Om AB:s ledarredaktion har upptäckt att Bromma var en socialdemokratisk mönsterkommun före 1916 har de gjort en stor och tidigare helt okänd upptäckt.

Barnmat och Juholt mot toppen

Sajten hade i mars 527 besök (649 i februari) varav 357 (508) unika. Nedgången i trafiken hänger samman med ett minskat intresse för succéinlägget om hungerexpressen. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,45 (1,33) och genomsnittlig tid per besök 49 sekunder (32). Regelbundna besökare kom från Sverige, Danmark, Finland, Norge och Tyskland och ströbesökare kom från Brasilien, Canada, Frankrike, Förenade Arabemiraten,Schweiz, Storbritannien och USA.

I topplistan över mest lästa inlägg har Julians test av barnmat och den multidimensionella skalningsanalysen av sossarnas partiledarkandidater avancerat starkt till andra och tredje plats på listan.

1. Ny bok om kommunalval (4:a)
2. Julian finsmakaren (ny)
3. Fraktioner hos sossarna - kommunistspöket avdammat (ny)
   
4. Berättelsen om vad monarkin har betytt (2:a)
5. Stora stygga vargen (10:a)
6. Roterade sosseledarkandidater - Höger-vänster eller modern-gammalmodig (ny)
7. Vem ska man rösta på? Gör ett test! (ny)
8. Var ligger egentligen hjärtat av Bergslagen? (ny)
   
9. Helvetets sjunde krets i Kärrgruvan (5:a)
10. Vuxenwoodstock på Kvarntorpshögen (9:a)

Roteringen av politiker: Karusellen snurrar vidare

Det har framförts ytterligare önskemål om politiker att rotera. Jag började ju med de dåvarande socialdemokratiska partiledarkandidaterna Damberg, Juholt och Österberg samt med vänsterledaren Ohly som referenspunkt. Läsarna vill nu gärna ha med Jonas Sjöstedt som ofta omtalas som en alternativ vänsterledarkandidat och med de som språkrörskandidater lanserade Gustav Fridolin och Mikaela Valtersson, gammal bekant från kommunalpolitiken i Upplands Väsby.

Om man lägger till Fridolin, Sjöstedt och Valtersson i skalningsanalysen blir bilden vid första anblick alldeles annorlunda. Höger tycks bli vänster. Men det är skenet som bedrar. Kom ihåg att skalningsanalysens dimensioner egentligen inte har någon innebörd utan måste tolkas. Och det visar sig ånyo att det finns en axel med Damberg i ena änden och Ohly i den andra. Längs denna Damberg-Ohly-dimension, som bara kan tolkas som en höger-vänsterdimension radar de sju politikerna upp sig: Ohly – Sjöstedt – Fridolin – Juholt – Valtersson – Österberg – Damberg.

En linje i rät vinkel mot Damberg-Ohly-dimensionen får Valtersson i ena ändpunkten och Österberg nära den andra. Ranfordningen längs Valtersson – Österberg-dimensionen blir Valtersson – Fridolin – Damberg/Ohly – Juholt – Sjöstedt – Österberg. Denna andradimension som jag tidigare tolkade som en NPC-dimension med miljöpolitik och jämställdhetspolitik som karaktärsdrag har nu fått en tydligare miljöpolitisk prägel. Det är framförallt inställningen till de miljöpolitiska frågorna som skapar det stora avståndet mellan Mikaela Valtersson och Sven-Erik Österberg.

Om man ska dra några politiska slutsatser av analysen är det väl att förutsättningarna för ett framtida rödgrönt samarbete är goda med Håkan Juholt som sosseledare och Valtersson och Fridolin som Mp-språkrör. Förmodligen har möjligheterna till och med ökat. Mona Sahlins position är okänd men hon befann sig säkert närmare Damberg än Juholt. Om Vänstern byter partiledare till som föreslagits Jonas Sjöstedt ökar möjligheterna ytterligare.

Sju rödgröna politiker. Multidimensionell skalning av data från "Valpejl". Klicka på bilden för större bild.

Roterade sosseledarkandidater: Höger-vänster eller modern-gammalmodig?

Signaturen DK har i en kommentar tagit upp frågan om hur dimensionerna i det förra inlägget ska tolkas. Det här blir ett lite tekniskt inlägg som svar. Se det som ett inlägg i serien ”Politik och matematik”.

Kruskals dimensioner är rätt så godtyckliga och substantiellt innehållslösa. Det blir lite som norr och söder på en karta. Olika objekt – säg städer, vattendrag, vägar och järnvägar, bergskedjor - på en karta ordnar sig i mönster. Om man vill tolka dimensionerna i dessa mönster i säg geografiska, geologiska, sociala, politiska eller ekonomiska termer så finns det sällan någon speciell substantiell innebörd i dimensionerna ”norr-söder” och ”öst-väst”.

Bilden kan vridas på olika sätt, som eventuellt kan underlätta tolkningen. I bilden nedan har jag dragit en linje mellan Damberg och Ohly. Det är inte orimligt, tycker jag, att tolka den som höger-vänster-dimensionen. Mot den kan sedan Juholt och Österberg projiceras. Det blir då en rangordning från höger till vänster (tvärtom på bilden): Damberg – Österberg – Juholt – Ohly. Om man vill kan man ge sig in i data och se vad det framförallt är som skiljer Ohly och Damberg åt. Här är de frågor där de största skillnaderna uppstår:

Klassiska höger-vänsterfrågor: Den kommunala skolan ska förstatligas, Antalet friskolor ska begränsas, Kommunernas hemtjänst ska kosta lika mycket i alla kommuner, Det ska vara mer konkurrens och valfrihet i offentlig verksamhet, Statliga bolag ska inte säljas.

Utrikespolitik: Sveriges vapenexport ska upphöra, Sverige ska lämna EU, Svenska soldater ska snarast tas hem från Afghanistan

Övriga frågor: Stökiga elever ska kunna flyttas från sin skola, Det ska vara förbjudet för lärare att bära heltäckande slöja i svenska skolor, Betyg ska införas från årskurs 6, Sverige ska ha licensjakt på varg

Man kan identifiera den andra dimensionen genom att dra en linje vinkelrätt från Damberg-Ohly-dimensionen till Österberg. Efter denna andra dimension blir rangordningen Österberg - Ohly - Juholt - Damberg. Skillnaden mellan Ohly och Juholt är väldigt liten. Om man tittar på extrempunkterna Österberg och Damberg så skiljer de sig mest åt i följande frågor:

Jämställdhet: "Positiv särbehandling" vid antagning till högskolan ska avskaffas, En större del av föräldraledigheten ska reserveras för papporna

Demokratifrågor: Det ska vara straffbart att vara med i rasistiska organisationer, Det ska hållas fler folkomröstningar i Sverige

Klassiska höger-vänsterfrågor: Kommunernas hemtjänst ska kosta lika mycket i alla kommuner, Statliga bolag ska inte säljas

Integrationspolitik: Färre asylsökande ska få stanna i Sverige

Det lutar åt att det handlar om något som liknar det som Terry Nichols Clarke kallar ”social liberalism” där Damberg står för det han kallar ”New Political Culture” med en mer positiv inställning till folkomröstningar, jämställdhet och invandring.

Sett i det perspektivet skulle man kunna beskriva de tre sosseledarkandidaterna och vänsterledaren:

Vänster, modern: Ohly

Mitten, modern: Juholt

Höger, modern: Damberg

Höger, gammalmodig: Österberg

Ett alternativt sätt att analysera materialet hade förstås varit att köra en faktoranalys, rotera lösningen och plotta kandidaterna efter faktorerna. Sedan hade man på samma sätt måst tolka komponenterna. Om det skulle bli någon stabilitet i resultatet borde man dock då ta in flera, helst alla svarande i enkäten, och det tyckte jag förde lite långt här.

Roterade kandidater

Fraktioner hos sossarna - kommunistspöket avdammat

Håkan Juholt, riksdagsman från Oskarshamn, blir av allt att döma ny ledare för det socialdemokratiska partiet. Sedan Mona Sahlin efter det förödande valnederlaget meddelat att hon avgår har stridigheter mellan olika fraktioner i sossepartiet alltmer gått i dagen. Juholt anses vara partivänsterns man. Partihögern skriker om ”vänsterkupp”. Det må vara hur det vill med den saken. Dåliga förlorare tycks de under alla omständigheter vara.

Jag började mitt eget politiska liv i det socialdemokratiska ungdomsförbundet på det tidiga 60-talet. Redan då förundrades jag över de hätska fraktionsstriderna i Socialdemokratin. Den fraktion som hade makten, vanligen ”högern”, visade ingen misskund med minoriteten. Metoderna i partistriden lämnade mycket övrigt att önska för den som föredrar en fair och juste kamp. Hela cirkusen ackompanjerades av försäkringar om att i Socialdemokratin ”är det högt i tak”.

När jag mot slutet av 60-talet tröttnade på det socialdemokratiska fadershuset och istället sökte mig till VPK slogs jag med häpnad över den interna politiken. I VPK kunde det hända att motioner till distriktskonferenser och kongresser blev bifallna. Det hade aldrig hänt i SSU! Också i VPK böljade fraktionsstrider fram och tillbaka. Men frågan var om det inte var mer accepterat där, trots att partisplittringens kalla vind åtminstone vid något tillfälle drog genom varje partikongress eller årskonferens.

Det är väl så att intern politik hör till i ett demokratiskt parti, men att det skulle vara sådan strid på kniven och ojusta metoder i det ”demokratiska” Socialdemokratiska partiet och så pass civiliserat i det påstått ”odemokratiska” VPK. ”Högt i tak” betydde nedklubbning medan ”demokratisk centralism” innebar att man fick ha och driva vilka åsikter som helst. Sannerligen är det så, att allt är icke vad det synes vara!

Liv i kommunistspöket

Det stöts och blöts om det passande i att Socialdemokraterna väljer en ordförande som påstås höra till den begabbade partivänstern – eller ”vänsterfalangen” som borgarpressen föredrar att skriva. Propagandaminister Schlingmann bestämde inför 2010 års valrörelse att det gamla kommunistspöket skulle dammas av. Socialdemokraterna hade gått i förvalskoalition med Miljöpartiet och Vänsterpartiet i syfte att bilda en regering efter en valseger. Nu skulle det skrämmas skiten ur både traditionella sosseväljare och mittenväljare med hjälp av kommunistspöket – över 20 år efter de ”kommunistiska” staternas undergång.

Högerpropagandan blev framgångsrik. Som i kosackvalet 1928 blev det en historisk valseger för högern. Efter valet drevs en intensiv kampanj för att övertyga sossarna om att det var just samröret med ”kommunisterna” som hade kostat dem valsegern. Det gällde att vrida den socialdemokratiska politiken åt höger så att ett nytt samarbete med Vänsterpartiet aldrig mer skulle inträffa. Näringslivet drog sig inte för att ha mutade bulvaner som tog sig in socialdemokratin för att driva hem den linjen. (se Aftonbladet 17 december 2010).

Om det är sant att den nye partiledaren är mer vänstersinnad kan det ha satts P för borgerlighetens och partihögerns strategi. Det är ju nämligen så, att om ett framtida samarbete med Vänsterpartiet är tabu för Socialdemokratin, så kan borgerligheten räkna ut en röd eller rödgrön regering för överskådlig framtid. Det värsta som kan hända är att Socialdemokraterna orienterar sig mot något av de borgerliga partierna som samarbetspartner. Det var vad som hände efter kosackvalet. Bara några år efter 1928 var ”kohandeln” mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet ett faktum. Det skulle dröja 80 år innan frågan om en vänsterpartistisk medverkan i en regeringskoalition ens skulle komma att övervägas. Och då var det dags att blåsa liv i kommunistspöket igen.

Partiledarkandidaternas åsiker

Är nu Juholt vänster eller ej? Ja vad vet jag. I SR-SVT:s ”Valpejl”, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg redovisas riksdagskandidaternas åsikter som de själva gett uttryck för dem i en enkät före valet. De svarande har fått ta ställning till 50 frågor om aktuell politik. Av de kandidater som varit hetast i slutomgången har Juholt, den påstådda högerkandidaten Mikael Damberg och Färnas egen Sven-Erik Österberg svarat. Thomas Östros, Mona Sahlins ekonomisk-politiska talesman, har inte svarat på enkäten.

Jag har tidigare skrivit om Joseph Kruskals multidimensionella skalningsmetod, som kan användas för att från data av det här slaget rekonstruera ”den politiska kartan”. Jag har matat in Juholts, Dambergs och Österbergs enkätsvar i en sådan analys. Som jämförelse har jag också lagt in vänsterledaren Lars Ohly.

Resultatet är inte ointressant: Ohly, Juholt och Damberg radar prydligt upp sig längs en skala likt pärlorna på ett radband. Ohly i ena änden och Damberg i den andra med Juholt i mitten. Österberg svävar lite fritt en bit från denna trio, men hans plats på Damberg-Ohlyskalan är närmare Damberg än Ohly. En inspektion av vilka frågor det är som Österberg svarat annorlunda på än de övriga visar, att han utmärker sig framförallt när det gäller vargjakt och vissa flyktingfrågor. Österberg är mer positiv till vargjakt och mer avvaktande till flyktinginvandring. Han är också mer skeptisk än de andra till folkomröstningar och kvoterad föräldraledighet.

Men huvudresultatet är ändå att den nye partiledaren Håkan Juholt intar mer vänsterståndpunkter i politiska frågor än hans motståndare Mikael Damberg. Det är gott det och ett nederlag för Schlingmann och andra som försökt väcka kommunistspöket.

Multidimensionell skalning av Valpejl-data: Tre socialdemokratiska partiledarkandidater samt Lars Ohly (V). Klicka på bilden för större bild!