Det blev dyrt det här - men det är det värt

Kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) envisades med att påstå att det inte handlade om något utköp av kommunchefen Marie Tollefsen Markström. Nu avslöjar Fagersta-Posten att fallskärmen är på 1,4 miljoner kronor. Det är 12 månadslöner plus semesterersättning. Det framgår inte av artikeln i F-P om summan är inklusive sociala avgifter. Om inte tillkommer det uppemot 700 000 kronor till, som guskelov inte går till f d kommunchefen utan till staten.

Om man vill ha en fullständig bild av vad felrekryteringen har kostat kan vi lägga till minst 800 000 kronor för externa utredningar. Dessutom pågår ännu Konkurrensverkets utredning om otillåten direktupphandling av revisionsbiträdets bulvan. Vill det sig illa kan det bli en upphandlingsskadeavgift på uppemot 200 000 kronor.

Summan av kardemumman kan bli över 3 miljoner eller sisådär 750 kronor per kommuninvånare. Och då har inte kostnaden i utebliven effektivitet av en kraschad kommunal förvaltning, som är svår att uppskatta i kronor och ören, räknats in.

Det är viktigt att komma ihåg att kommunchefen inte har blivit uppsagd, utan att hon har sagt upp sig själv. Det enda påtryckningsmedel hon har haft i fallskärmsförhandlingarna är då att "annars stannar jag kvar". Lena Lovén Rolén påpekar också att alla i kommunens ledningsutskott var eniga om fallskärmsavtalet. 

Jag har ännu inte sett protokollet från utskottet, men ett enigt utskott bör betyda att följande partier är gemensamt ansvariga för avtalet: Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet ("Liberalerna") och Sverigedemokraterna.

PS1 Protokollet visar att S, M, L och SD var eniga om "överenskommelsen"

PS2 Jag har just fått lära mig att kommunen också har betalat ut sjuklön till Marie Tollefsen Markström med 40 tusen kronor varje månad hon varit sjukskriven. Totalsumman för felrekryteringen kan därmed komma upp i knappt 6 miljoner eller 1 500 kronor per kommuninvånare.

Game Over

Såväl Facebooktidningen Fagersta Nyheter som Fagersta-Posten och Sveriges Radio P4 Västmanland kunde i går eftermiddag rapportera att Skinnskattebergs kommunchef Marie Tollefsen Markström avgår den 1 juni. Idag intervjuade radion kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S). På frågan om hur många månadslöner Markström får som fallskärm vägrade kommunalrådet att svara. Hon envisades med att två gånger svara att "det här är inte ett utköp, det är överenskommelse".

Läs om maktkampen i Strömfors (Första delen)

 

Strömfors är ett litet mellansvenskt brukssamhälle. Under snart ett år har kommunalpolitiken i Strömfors skakats av en kris. Det har varit en maktkamp mellan Arbetarpartiet och Framstegspartiet, Bondepartiet, de Konservativa och det högerextrema Fosterlandspartiet. De borgerliga har allierat sig med den nya kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund.

Snart kommer boken om maktkampen i Strömfors. Den kommer först att publiceras här på bloggen som följetong. Här kommer det första avsnittet där scenografin för det kommande dramat målas upp. Nästa del kommer att publiceras söndagen den 13 juni. Där berättar jag om hur den idylliska bilden från dagens avsnitt på ett tidigt skede börjar krackelera. Här ser vi de första varningssignalerna om den kris som ska komma.

Så småningom kommer hela boken att publiceras på nätet för fri nedladdning, kopiering och spridning.

Trevlig läsning!

Kapitel 1  Scenografin

Strömfors är en liten kommun i Mellansverige. Centralorten ligger vackert vid en sjö. När man kommer landsvägen från residensstaden öppnar sig plötsligt den dystra granskogen i en bedövande vy där den gamla bruksorten ligger med kyrktornet, fabriksskorstenar och den gamla herrgården ordnade längs stranden.

Men om det ser vackert ut på håll är den lokala politiken inte lika vacker. I Strömfors liksom i de flesta gamla bruksorter finns en tradition av att Arbetarpartiet fått sisådär 70 procent av rösterna. Samtidigt som de stora industrierna rustats ned eller helt försvunnit har stödet för Arbetarpartiet dalat. I Strömfors är det nu nere på nivån 40 procent, och det är inte självklart att kommunen styrs av arbetarpartisterna. I själva verket har de haft svårt att hantera förlusten av sin hegemoniska ställning och kommunen har vid ett par tillfällen styrts av de borgerliga.

En central politiker har varit Christina Gabor som representerar det lilla Framstegspartiet. Hon har lyckats med konststycket att locka till sig sex gånger så mycket röster i kommunalvalet som i riksdagsvalet. Under mandatperioden 2014 – 2018 styrde hon därför som kommunalråd en koalition med ett par andra borgerliga partier och vad som var kontroversiellt också det högerpopulistiska Fosterlandspartiet, ökänt för sina nazistiska rötter.

I nästa val 2018 gick Framstegspartiet tillbaka. De borgerliga fick tillsammans 11 av fullmäktiges 31 platser. Arbetarpartiet och Socialisterna kunde mönstra 14 mandat. Samarbete med Fosterlandspartiet hade kommit att framstå som alltmer obekvämt. Gabor gav därför sin välsignelse till ett arbetarpartistiskt minoritetsstyre. Sjuksköterskan Karin Rosén satte sig tillrätta som kommunalråd. Men minoritetsstyret blev ingen dans på rosor. Gabor hade förvisso gett sin välsignelse till Arbetarpartiets styre, men hon avhöll sig inte från att tillsammans med de andra borgerliga och Fosterlandspartiet ständigt utsätta Rosén och Arbetarpartiet för förödmjukande nederlag i kommunstyrelsen och i fullmäktige.

Det här är berättelsen om en halvårslång kris som drabbat kommunen, och som vuxit fram ur denna tämligen förgiftade politiska mylla. Till en början såg det bra ut. Det kom en ny kommunchef. Den förra kommunchefen hade sagt upp sig. Till bakgrunden hör att han bodde i ett av grannlänens residensstad, en universitetsstad tio mil bort, och pendlade dagligen till Strömfors. Nu hade han fått ett nytt jobb i hemstaden. Det var väl inga större fel på den förra kommunchefen, även om det väckte en del förundran och misstänksamhet hos bruksborna när han dagligen uppträdde i slips, vit skjorta och Armanikostym.

Den nyrekryterade kommunchefen hade en alldeles annorlunda stil. Hon kom in som ett yrväder. Rufsig i håret, ungflickskäck och med en lätt charmerande norsk accent. Senast kom hon från ett universitetssjukhus där hon, visserligen vårdutbildad, hade arbetat i en chefsposition. Men minst lika viktigt var hennes bakgrund som elitskrinnare. Hon talade ofta om sin uppgift att ”skapa värde” för Strömforsborna, som alla (åtminstone det politiskt ledande skiktet) blev omedelbart förälskade. Till skillnad från sin föregångare deklarerade hon att hon avsåg att bosätta sig i Strömfors. Medan hon väntade på att ett husköp skulle ordnas bodde hon tillfälligt i samma sommarstugeområde som Christina Gabor, som fortfarande var kommunalråd. Det tycktes finnas ett allt starkare band mellan den nya kommunchefen och det framstegspartistiska kommunalrådet. Här grundlades en stark och positiv axel för Strömfors kommuns ljusnande framtid.

 

Läs Vänsterpartiets insändare om vindkraft i Fagersta-Posten

Insändare: Vindkraften nödvändig för att nå klimatmål

Har vi tid och råd att säga nej till vindkraft? Det långsiktiga klimatmålet är att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Det börjar bli bråttom och tiden går fort. Den omställning som ska ske med fossilfri stålframställning och elbilar med mera kräver mycket el. Att satsa på solparker och solceller är bra, men räcker det? Enligt Naturskyddsföreningen ger ett vindkraftverk 4-5 GWh per år, vilket motsvarar hushållsel till 1000 villor. Men moderna vindkraftverk är ofta större. I ett av de projekt som lanserats i Skinnskattebergs kommun kan ett verk ge upp till 21 GWh per år. Det motsvarar hushållsel till 4 300 villor. Totalt skulle 12 snurror i det projektet kunna producera 260 GWh per år: motsvarande el till 52 000 hushåll.

Solparken i Västerås, som är en av Sveriges största producerar 1,2 GWh per år. Det svarar mot hushållsel till 240 villor. Om man skulle ersätta ett vindkraftverk som ger 5 GWh per år skulle man behöva mer än fyra solparker av samma storlek som den i Västerås. För att ersätta ett större verk, som planerades i det aktuella projektet i Skinnskatteberg måste man ha 17,5 sådana solparker.

Fyra företag har närmat sig Skinnskattebergs kommun med förslag till vindkraftsprojekt. Om alla dessa skulle ersättas med solparker, behövs det 850 stycken. Den yta som dessa skulle uppta är ungefär 35 kvadratkilometer eller ett femtiotal fotbollsplaner.

När majoriteten i Skinnskattebergs kommun nu har bestämt sig för att säga nej till vindkraft, säger man också att solkraft är ett bättre alternativ. Här finns ingen motsättning, men det är viktigt att komma ihåg att solparker, om än i en alldeles orealistisk omfattning, aldrig kan ersätta vindkraften.

Kommunen säger sig också kunna godkänna ”småskalig vindkraft”. Enligt marknadsöversikter kan ett sådant verk ge upp till 50 MWh per år. För att ersätta ett stort modernt vindkraftverk behövs det omkring 400 sådana små kraftverk. Också det helt orealistiskt i vår kommun.

Om man erkänner att klimatkrisen är ett verkligt hot mot mänskligheten, och om man har grundläggande kännedom om vilket bidrag olika slags elproduktion kan ge, och om man inte vill vara fripassagerare på andras insatser, då är Skinnskattebergs kommuns beslut om nej till vindkraft orealistiskt.

Vänsterpartiet Skinnskatteberg genom Ingrid Sköldin, ordförande

Borgerliga och SD vill stoppa bidrag till invandrarföreningar

Integration är ett uttryck som många svänger sig med i debatten om invandringen. Integration har åtminstone tidigare i den svenska debatten stått för en kombination av att invandrare deltar fullt ut i majoritetssamhället, samtidigt som de har möjlighet att utveckla den egna kulturen. När samhället i den här meningen är integrerat deltar invandrarna på samma villkor som majoritetsbefolkningen i arbetslivet, politiken, föreningslivet och sociala sammanhang. Men samtidigt ska det vara möjligt att bevara det egna språket och kulturen, och att utveckla språk och kultur i den svenska kontexten.

Integration har ställts i motsats till assimilation. Även den som är assimilerad deltar i majoritetssamhället. Däremot förväntas den som assimilerats att överge sitt språk och sin kultur. Assimilationspolitik var före 1970-talet den svenska statens viktigaste hållning till invandrare och etniska minoriteter. Det fanns ingen respekt för andra kulturer än vad som uppfattades som ”den svenska”. Det var den politiken som bland annat tog sig uttryck i strängt övervakade förbud att tala finska eller meänkieli i skolorna i Tornedalen.

På 70-talet skedde en omsvängning, men sedan dess har pendeln slagit tillbaka. Men man talar fortfarande om ”integration” trots att man menar ”assimilation”. Ett bra exempel på den nya uppslutningen kring assimilationspolitiken är den enighet som de främlingsfientliga partierna i Skinnskattebergs kommunstyrelse gav uttryck för vid det senaste mötet med styrelsen.

Länsstyrelsen hade utarbetat ett integrationsprogram som kommunen skulle yttra sig över. Sverigedemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet (”Liberalerna”) hade gemensamt skrivit ett förslag till yttrande. Förslaget till yttrande visade alla tecken på att vara författat på något centralt partikansli i Stockholm. I kommunstyrelsen anslöt sig också Centern. På det sättet fick SD+M+L-förslaget majoritet.

Ansvaret för integrationen läggs helt på invandrarna själva och är i själva verket ett tvång att assimileras. De måste lära sig det svenska språket, söka jobb och ansluta sig till svenska värderingar och sedvänjor. Det bakomliggande antagandet är att invandrarna inte vill lära sig svenska, jobba och leva efter svenska seder. Något utrymme för det egna språket och kulturen lämnas inte. Egen kultur beskrivs som hedersförtryck och ojämlikhet mellan könen. Sådana avarter kan förstås inte accepteras i Sverige, men att man av det dra slutsatsen att invandrarna i alla avseenden måste assimileras är enfaldigt och elakt.

Det är Sverigedemokraterna som håller i taktpinnen. Det räcker att citera från SD:s program:

Grundlagen stadgar att det allmänna ska främja minoriteters egen kultur och samfundsliv i Sverige. Detta är mycket olyckligt eftersom det förstärker den segregationsprocess som skapat olika former av parallellsamhällen i vårt land, och försvårar för invandrare att ingå i den svenska gemenskapen. Sverigedemokraterna vill se en bred politik på många olika områden som främjar assimilation.

Det här är den linje som Moderater och ”Liberaler” i Skinnskatteberg ansluter sig till. Bland de olika former av stöd som stat och kommuner använder för att främja minoriteternas språk och kultur finns t ex modersmålsundervisning, media på invandrarspråk på biblioteken och ekonomiskt stöd till egna institutioner i minoriteterna. I yttrandet kräver nu de tre främlingsfientliga partierna i Skinnskattebergs kommunstyrelse att kommunerna ska sluta stödja ”så kallade etniska föreningar”. I vår kommun skulle en sådan politik innebära att t ex finska föreningen eller den somaliska gruppens organisering inte längre skulle kunna få bidrag från kommunen på samma grunder som andra föreningar.

Genom det här beslutet ansluter sig nu Skinnskattebergs kommun till Sverigedemokraternas idéer om assimilation. Bevarande och utvecklande av det egna språket och kulturen i invandrargrupper ska motarbetas. Stöd från det allmänna till invandrarföreningar ska stoppas.

Ljus i mörkret

Som ett ljus i det pandemiska (för att inte tala om det politiska) mörkret ser vi Västerås Kulturskolas digitala föreställning "Romeo och Juliet". Här är Linnea i rollen som Romeos mamma.

Socialdemokraterna och högern mot vindkraft

På väg mot nya planeter

Det basuneras nu ut att Skinnskattebergs kommun inte kommer att godkänna några vindkraftparker. Det är en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och den samlade högern - Sverigedemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet ("Liberalerna") - som ligger bakom nejet. Storskalig vindkraft är den hittills mest effektiva metoden att ersätta fossilbaserad elenergi.

"Det är bäst för Skinnskatteberg" påstår både kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) och oppositionsledaren Ewa Olsson Bergstedt (SD).

Tja, ingen beboelig planet längre, inget beboeligt Skinnskatteberg heller. Eller ska vi kapa loss Skinnskatteberg och likt rymdskeppet Aniara ge oss ut på en rymdfärd mot nya planeter?

Istället ska man satsa på solkraft säger de nya såta vännerna. Det måste väl vara därför som man våren 2020 i god enighet avslog en motion från Vänsterpartiet om en solpark. Och det måste väl vara därför som S+SD och deras traskapatrullo av de sexton klimatpolitiska motioner som Vänstern lagt har bifallit två:

Man ska informera invånarna om växthuseffekten och man ska göra en uppföljning av måltiders klimatpåverkan. Allt annat har åkt i de nya klimatvännernas slask.

Snart ny bok: Maktkamp i Strömfors

Strömfors är ett litet mellansvenskt brukssamhälle. Under snart ett år har kommunalpolitiken i Strömfors skakats av en kris. Det har varit en maktkamp mellan Arbetarpartiet och Framstegspartiet, Bondepartiet, de Konservativa och det högerextrema Fosterlandspartiet. De borgerliga har allierat sig med den nya kommunchefen Nora Aalberg Rönnlund.

Snart kommer boken om maktkampen i Strömfors. Den kommer dels att publiceras här på bloggen som följetong. Första avsnittet där scenografin för det kommande dramat målas upp kommer på fredag nästa vecka, den 28 maj.

Dels kommer hela boken så småningom att publiceras på nätet för fri nedladdning, kopiering och spridning.

Trevlig läsning!

När norska soldater sprängde dasset i Färna med dynamit

 

Den 9 april 1940 angreps Norge av nazi-Tyskland. Efter ett par månaders krigshandlingar var hela landet besatt, men hemmafronten fortsatte att göra motstånd. Också utomlands försökte man sätta upp norska militära förband (känt bland annat från en aktuell TV-serie). Ett av dessa projekt var utbildningen av norska flyktingar i Sverige till de s k polititroppene och reservpolitiet. Det senare var en renodlat militär utbildning. En viktig roll i verksamheten spelade Harry Söderman också känd som Revolver-Harry, också han känd från TV som Leif GW Perssons idol. Revolver-Harry var chef för Statens Kriminaltekniska Anstalt. 1942 åtog han sig uppdraget från den norska exilregeringen att anordna en utbildning av poliser i Sverige.

Harry lyckades få den svenska regeringens godkännande. Saken var känslig. Som bekant var den svenska regeringen obehagligt angelägen om att inte stöta sig med tyskarna. Inte ens den svenska militären fick veta vad som var på gång. För rekryteringen anordnades ett antal ”hälsohem” för norska flyktingar. Det som försiggick där var helt enkelt mönstring och rekrytering.

Vid ett stort antal läger i hela Sverige skedde sen den praktiska utbildningen. Ett av dessa fanns i Färna. Där utbildades den s k Finnmarksbataljonen avsedd att sättas in i Finnmark. På sajten ferna.se beskrivs lägret:

I Färna låg under andra världskriget ett stort läger för norska flyktingar. Här fanns det cirka 30 baracker, en gymnastiksal, sjukstuga, stall, matsal, bageri och ammunitionsförråd. Som mest fanns här 1100 norrmän samlade för så kallad polisutbildning. Deras närvaro innebar förstås ett kraftigt uppsving för det lilla samhället med 250 invånare. Affärslivet blomstrade och flera förbättringar genomfördes, bland annat den nuvarande gatubelysningen.

Norsklägret i Färna (Bild från ferna.se) 

Den utbildade konditorn, bobsleighåkaren och FrP-politikern Reidar A Berg, död 2018 ger glimtar från livet i Färna-lägret:

Jeg kom till II bataljon på Färna bruk. Der traff jeg mine gamle gode venner …, og vi hade mange hyggelige kvelder på køyekanten min hvor vi drakk te og hørte nyheter og musikk på radioen min. Som underhodning ble det av og til vist filmer, og vi hade noen gang også besøk av både norske, svenske og danske artister som underholft på forskjellig vis. Deeuten hade vi selvfølgelig vårt eget musikkorps.

Reidar Berg berättar också om den gång få lägerarbetarna (pojkar som inte befunnits stridsdugliga) strejkade för att få mer lön. Strejken ledde till att dassen inte tömdes:

Disse ble etter hvert ganske fulle, faktisk så fulla at vi måtte stå på huk oppå setene og det ble faktisk topp på bøttene.

Men pionjärsoldaterna visset på råd. De placerade en dynamitgubbe med tändhatt i mittfjölen och tände på. Tunnan hade fungerat som en kanon så att innehållet hade gått rakt upp i taket och bildat en omvänd pyramid.

Neste morgen var det folkevandring til latrinen. Der hade frosten dannet iskrystaller på ekskrementene både i taket och rundt på veggene. Det var nesten et vakkert syn… Leirarbeten fikk sitt lønnspålegg og latrinen ble vasket och reparert!

Först i maj 1945 när kriget närmade sig slutet sattes bataljonen in i Finnmark. Några stridshandlingar blev det inte fråga om. Icke desto mindre drabbades man av den största förlusten för reservpolitiet över huvud taget då 22 man omkom i samband med minröjning i Karasjokk.

Många som deltog i polititroppene och reservpolitiet har känt att deras insatser efter kriget inte har fått den uppmärksamhet och respekt som man menar sig vara värda. Reidar Berg skriver

Vi kaller oss selv for ”De glemte bataljoner”. I det store bokverket ”Norge i Krig” med 8 store tykke bind, er Polititroppene såvidt omtalt på en liten halvside! Det er stor skam!

1983, 40 år sedan det första lägret öppnandes, överlämnade Norge en minnessten till Sverige. Stenen överlämnades av kung Olav V (också känd från TV) i Stockholm. Stenen står sedan 2016 nedanför norska ambassaden på Djurgården i Stockholm.

Det anses att beslutet att den norska kungen skulle överlämna stenen var viktigt. Det kunde ses som ett slags upprättelse för de styvmoderligt behandlade polistrupperna att överlämnandet skedde på högsta nivå.

På många håll i landet där det funnits utbildningsläger har det också ställts upp minnesstenar. En finns i Färna efter gångvägen från parkeringen till herrgården.

Minnesstenen i Färna (Bild: Clara Ruyter)

Hur gick det för Revolver-Harry då? På 1950-talet började han resa runt i världen som ambulerande detektiv. 1956 fick han ett erbjudande från Marocko att hjälpa till att bygga upp landets polismyndighet. Harry tackade ja och flyttade med hela familjen till Marocko, där han samma år dog i Tanger av en hjärtattack. Fast på sitt sätt lever han vidare eftersom Astrid Lindgren ett tag jobbade som sekreterare åt Harry Söderman, och hon förmodas ha fått inspiration till ”Mästerdetektiven Blomkvist” från Harry.

Revolver-Harry

Elefantens hämnd

Jag har redan berättat att Skinnskattebergs kommunstyrelse har föreslagit att kommunen ska flagga med de nationella minoriteternas flaggor på deras högtidsdagar och med regnbågsflaggan vid prideevenemang. Det är ett bra beslut. Man kan bara säga äntligen. Kommunfullmäktige i måndags fastställde beslutet.

Sverigedemokraternas Oscar Sjöstedt (jo, det var han som var med och sparkade på döda grisar som kallades judar. Jättekul tyckte lille Oscar) var inte riktigt med på noterna. Han ville inte att man någonsin skulle flagga med regnbågsflaggan. Orsaken var att när det under prideveckan 2018 i Stockholm ordnades partiledardebatt fick inte Jimmie Åkesson vara med. Istället hade arrangörerna ställt in en uppblåsbar elefant på scenen.

Nu skulle de j-lar i mej inte få ha sin flagga utanför Skinnskattebergs kommunhus. Gruvlig är elefantens hämnd.

Skinnskatteberg: De borgerliga släpper in SD i värmen

Jag har just sett livesändningen från kommunfullmäktige i Skinnskatteberg. Som vanligt en cineastisk höjdare. Det mest uppseendeväckande beslutet var nog att samtliga borgerliga partier enats om att låta sig representeras av Sverigedemokraterna i kommunstyrelsens presidium.

I det förra inlägget berättade jag att folkpartisten Carina Sándor med visst buller lämnat sitt uppdrag som kommunstyrelsens andre vice ordförande. Hon skickade med ett avskedbrev till fullmäktige, där hon förklarade sin besvikelse med turbulensen i kommunen. Hon ville inte längre vara med och ta ansvar för den kris som ytterst berodde på Socialdemokraternas minoritetsstyre (vilket hon själv var ansvarig för att det kom till stånd).

Eftersom hoppet från presidieuppdraget inte innebär något över huvud taget politiskt, kunde man vara undrande över vad det betydde. Nu vet vi. Det handlade om att bereda en prestigefylld plats för Sverigedemokraternas gruppledare Ewa Olsson Bergstedt. Till det övriga fullmäktiges och alla åskådares häpnad visade det sig att den borgerligt-fascistiska oppositionen enats om att välja SD:s gruppledare till sin representant i det politiskt helt oviktiga, men kanske prestigiösa, organet Kommunstyrelsens Presidium.

Kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) bemötte det sanningsslirande avskedsbrevet från Carina Sándor. Då började som vanligt den högerextremistiska M-ledare Bo Öberg, sin vana trogen ropa från sin plats i lokalen, ett beteende som tidigare fått kommentaren på sociala medier ”Var Bosse nykter?” Andra anförde att det blev ”jättekonstigt” att Lena skulle kommentera ett brev som åskådarna inte sett. Det borde hon inte få göra. Att i stort sett inga beslut i fullmäktige är begripliga för den som inte har handlingarna i ärendet var det ingen som sa något om. Det visade sig dessutom att inte heller fullmäktiges alla ledamöter hade fått handlingarna. Andra argument för att tysta Lena Lovén Rolén var att Carina Sándor inte var på plats. Vad fan man skulle ha gjort istället om man ville diskutera saken framgick inte.

Det mystiska syftet med Carina Sándors hopp på stället är nu i alla fall klarlagt. Hon ville ge Sverigedemokraterna ett uppdrag som åtminstone låter fint, och som de kan brösta sig över. Och symboliskt är det ju en markering av det nya högerblock som Folkpartiet (”Liberalerna”) bestämt sig för att ingå i.

 

Oväntad entré för Ölands mest kufiska politiker

I övrigt kan det noteras att Skinnskattebergs förra fullmäktigeordförande Aneth Arvidsson (S) har det slitigt med kommunallagen. I en interpellation hade vänsterns Fredrik Skog frågat om en formulering i protokollet från ett tidigare möte, om att han borde ha stoppats i budgetdebatten när han enligt ordförandens och flera vrålande (ja faktiskt) borgerliga ledamöter avvek från ämnet.

I protokollet hade Aneth Arvidsson skrivit att hon hade rätt att avbryta en talare som inte håller sig till ämnet. När hon konfronteras med den påstådda paragrafen i kommunallagen som hon hänvisade till och som inte innehåller ett pilleflutt om saken, ändrade hon sig. Hon påstod nu i sitt interpellationssvar att det stod i lagen en formulering från ett avgörande i Regeringsrätten 1980.

Med ett visst stök och bök kan man få fram Regeringsrättens beslut. Det visar sig handla om den ökände Borgholmspolitikern Per Lublin. Under en period lamslog han kommunen med att överklaga närapå alla beslut. 2013 kastades han ut från fullmäktige av polis som ordföranden kallat på. Det aktuella regeringsrättsbeslutet från 1980 handlade också om att valde ledamoten Per Lublin slängts ut från fullmäktige. Så här beskriver rätten händelsen: ”L vägrat att intaga anvisad plats i enlighet med föreskrift i kommunfullmäktiges arbetsordning och att L dragit omkring från plats till plats i sammanträdeslokalen medförande en koffert.”

Det kan läggas till att Lublin fick avslag på sitt överklagande. Vi vet nu att en ledamot inte får dra omkring i lokalen med en koffert”. Något om andra, mindre uppseendeväckande avvikelser från ämnet vet vi inget. Men i Skinnskatteberg har man sina egna lagtolkningar.

Per Lublin kastas ut av polis. Bild från SVT Småland

Krisen i Skinnskatteberg: Carina gör på stället hopp

På stället hopp

Carina Sándor är en politiker som i över 15 år haft en central ställning i Skinnskattebergs kommunalpolitik. Hon har t ex varit kommunalråd i två omgångar. Till nyligen har hon haft uppdrag som ledamot av kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och kommunstyrelsens ledningsutskott samt som andre vice ordförande i kommunstyrelsen. Hon är gruppledare för Folkpartiet (”Liberalerna”) och eftersom hon representerar det största oppositionspartiet kan hon ses som oppositionsledare.

I kölvattnet av den uppslitande konflikt som rasat i kommunen sedan i oktober 2020 har hon nu avsagt sig uppdraget som andre vice ordförande i kommunstyrelsen. Som skäl säger hon att det är konflikten mellan kommunchefen och det socialdemokratiska minoritetsstyret, speciellt kommunalrådet Lena Lovén Rolén som är orsaken till hennes avgång.

Lokala media blåste upp avgången kraftigt. Fagersta-Posten rubricerade sin nyhetsartikel: ”Carina Sándor (L) kliver av politikerpost: ’Kan inte längre stå bakom detta’”. Det som hon inte längre kunde ställa sig bakom är den halvårslånga konflikten och dess konsekvenser. Nättidningen Fagersta Nyheter skriver:

CARINA SANDOR LÄMNAR SITT UPPDRAG I KS: ”ÄR BÅDE LEDSEN OCH BESVIKEN PÅ VAD SOM SKETT”

Sandor tror att grundorsaken till allt som skett – att socialdemokraterna styr i minoritet sedan valet 2018 och att om de inte får igenom sina förslag måste kommunalrådet ändå se till att kommunstyrelsens beslut verkställs.

I Sveriges Radio P4 Västmanland är inslagets rubrik: ”Politisk veteran slutar efter kommunbråken i Skinnskatteberg.”

Alla betydelsefulla uppdrag kvar

Vad innebär nu Sándors avhopp. Uppdraget som kommunstyrelsens andre vice ordförande är det politiskt minst viktiga av Sándors uppdrag. Som andre vice ordförande ingår hon i kommunstyrelsens presidium tillsammans med de två socialdemokraterna Lena Lovén Rolén och Helena Öling. Presidiets viktigaste uppgift är att förbereda kommunstyrelsens dagordning och vem som ska få i uppgift att förbereda ärenden för styrelsens sammanträden. Presidiet agerar inte politiskt, utan har, får man väl säga mest administrativa uppgifter. Andre vice ordföranden måste också vara beredd att hoppa in som ordförande vid sammanträden där både ordföranden och förste vice ordföranden av någon anledning har förhinder. Såvitt jag vet har detta aldrig hänt.

De politiskt viktiga positionerna i fullmäktige, kommunstyrelsen, ledningsutskottet, som gruppledare och oppositionsledare är fullständigt intakta. Den bild som lokala media inspirerade av Sándor själv, att det handlar om ett riktigt avhopp är med andra ord inte riktigt sann. I alla betydelsefulla avseenden sitter Sándor kvar i orubbat bo.

Tio år av slirande i halvsanningarnas sörja

Man kan inte säga att Sándor direkt ljuger, men hon slirar runt i den sörja av halvsanningar som befinner sig någonstans mellan sanning och lögn. Det är inte första gången.

Före succévalet 2014 när de borgerliga tillsammans med Sverigedemokraterna tog makten i kommunen intervjuades Sándor av Dagens Nyheter. Hon presenterades där som kommunalråd i Skinnskatteberg, vilket vid tidpunkten helt enkelt inte var sant. Bland uttalanden märktes:

”När Skinnskatteberg har en tom fastighet och Socialdemokraterna vill använda den till olika kommunala projekt vill den borgerliga oppositionen överlåta huset till en företagsby.”

Det som avses är landstingets nedlagda folkhögskola. Beslutet att åstadkomma en företagsby var enhälligt (alltså inte folkpartistiskt). När detta visade sig bli ett totalfiasko arbetade Sándor som kommunalråd för att få in kommunala verksamheter i huset.

”Om en skola i kommunen hotas av nedläggning är det folkpartisterna som sköter protestlistorna.”

Det som avsågs var nedläggningen av byskolan i Hed. Två namninsamlingar genomfördes. Den ena var på nätet och samlade 126 namn varav 44 var icke-ortsbor. Den andra namnlistan var utlagd på den f d macken i Bernshammar hos centerpolitikern Barbro von Walden.

En omständighet som säkert bidrog till valsegern var ett löfte som Sándor ställde ut till föräldrarna till de elever i södra delen av kommunen som valt att gå i grundskolan i Kolsva i grannkommunen Köping skulle få skolskjuts av kommunen. Efter valsegern blev det inga initiativ i frågan. Det visade sig också snabbt att ett sådant beslut inte var förenligt med lagstiftningen. Mot bättre vetande hade alltså Sándor ställt ut ett löfte som inte kunde uppfyllas.

När maktövertagandet 2014 var ett faktum argumenterade hon att de demokratiska borgerliga partierna ju inte kunde göra något åt att de mindre rumsrena Sverigedemokraterna röstade för dem. Några förhandlingar och något samarbete fanns det inte. Icke desto mindre avstod de borgerliga egna förtroendeposter till sverigedemokrater, som de annars inte skulle ha fått.

Ett annat argument var att ett borgerligt maktövertagande var att det fanns ett gemensamt program för ”Alliansen” och att det därför var bäst för kommunen. De rödgröna partierna, som tillsammans var större än borgaralliansen hade bara en ”teknisk valsamverkan.” Problemet var att ingen hade sett ”alliansprogrammet”. Alliansens hemsida var nedstängd. På de olika partiernas hemsidor fanns inget att finna. Jag frågade ett 20-tal politiskt intresserade kommuninvånare, men ingen hade sett något alliansprogram.

Spelat en central roll i den aktuella konflikten

När det gäller de aktuella konflikterna har Sándor haft en central roll. Utan hennes förmedling hade aldrig kommunchefens anklagelser mot kommunalrådet, bland annat ogrundade påståenden om ekonomisk brottslighet, aldrig fått den skjuts de fick i inledningsskedet. Senare under processen har hon varit med och försökt styra med utredarna från konsultfirmorna PwC och Human & Heart.

Påståendet att grundorsaken till konflikten var Socialdemokraternas minoritetsstyre är pikant eftersom det var Carina Sándor som var ingenjören bakom lösningen. Orsaken var att hon inte längre ville ta nesan av att ha Sverigedemokraterna i knät. Samma sak låg bakom att hon i sista momangen gjorde en uppgörelse om 2021 års budget med Socialdemokraterna. Att en av kommunchefen utarbetad budget skulle tas av majoriteten i fullmäktige mot det socialdemokratiska minoritetsstyrets förslag var en del av attacken mot minoritetsstyret och kommunalrådet. Hade det gått så, hade socialdemokraterna avgått och då skulle frågan om SD-stöd till en borgerlig majoritet bli aktuell helt plötsligt. Det blev lite snopet för moderater och centerpartister som var beredda att ta över tillsammans med folkpartister och sverigedemokrater.

Som förklaring till sitt handlade sa Sándor i fullmäktige att ”annars blir det nyval, och det vill ingen ha”. Detta är en ren lögn. Det kan bara bli nyval om två tredjedelar av fullmäktige röstar för det. Och Socialdemokraterna ensamma har mer än en tredjedel av platserna. Och de hade inga som helst planer på att utlösa ett nyval.

Syndernas förlåtelse

Ja så här går det på i halvsanningarnas sörja: inga kommunala verksamheter i den nedlagda folkhögskolan, folkpartiet samlade in namn för Heds nedlagda skola, gratis skolskjuts till skolan i Kolsva, rätt ta makten med alliansprogram som ingen sett, inga uppgörelser med SD som fick förtroendeposter som tack, om minoritetsstyret förlorade budgetomröstningen skulle det bli nyval.

Att hon redan innan valet 2014 kallade sig kommunalråd och att det på hennes egen hemsida står att hon är ordförande för Liberalerna i Västmanland (har inte varit sant sedan 2016), är väl lappri i sammanhanget.

Och nu ett stort uppblåst avhopp med alla maktpositioner intakta. Det handlar om ett ”hopp på stället”: Man hoppar rakt upp i luften och landar på samma ställe man stod på från början. Man kan ställa frågan vad det är för signal som halvsanningen avses sända ut. Svaret får vi, kanske omedvetet av signaturen ”Kommuninnevånare” som i en insändare i Fagersta-Posten skriver:

Det hedrar Carina Sándor (L) att hon tar avstånd från det kaos som råder i kommunen, och avsäger sig sin plats i kommunstyrelsen.

Det som pågår är alltså vad som på utländska brukar kallas white-washing. Nu är Carina Sándor renad från all skuld.

 

Första Maj

 Idag är det första maj, arbetarrörelsens stora dag. Därför lyssnar vi idag på Norrskenet som framför "Norrbottenssången" med  text av Hilding Hagberg.

Gutta cavat lapidem

Droppen

Det trista kuppförsöket i Skinnskattebergs kommun tilldrar sig fortfarande läsekretsens intresse. Sex av tio poster på tio-i-topp-listan för april handlar fortfarande om detta. Men det börjar bubbla upp också andra teman. Den verkliga bubblaren är den mystiska tyskkyrkan i skogen utanför Gunnilbo. Många undrar vad det är, och det finns en berättelse som förmodligen inte är sann. En annan glädjande nyhet på listan är Skinnskattebergs kommuns beslut att flagga för nationella minoriteter och hbtq-personer. Gutta cavat lapidem non vi, sed saepe cadendo som de gamla romarna brukade uttrycka saken.

Antal besökare var i april 1 063 (1 515 i mars). Av dessa var 374 (904) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,51 (1,54) och genomsnittlig tid per besök var 111 (114) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, Indien och Norge. Ströbesökare var från Danmark, Italien, Spanien och Tyskland-

De tio mest visade inläggen i april:

 

1	Skinnskatteberg: Så blev nio falska anklagelser en framgång för kommunchefen (ny)
2	Krisen i Skinnskatteberg: Dubbla budskap från Dalanätverket (ny)
3	Nu dras snaran åt om Skinnskattebergs kuppmakare (1:a)
4	Tyska kyrkan i Gunnilbo (10:a)
5	Krisen i Skinnskatteberg: Här kommer kavalleriet! (2:a)
6	Nu blev kuppmakarna i Skinnskatteberg världsberömda (ny)
7	Illaluktande härva i Skinnskattebergs kommun (7:a)
8	Skogen är borta (ny)
9	Det var då det (ny)
10	Äntligen: Skinnskattebergs kommun flaggar för minoriteter (ny)