När norska soldater sprängde dasset i Färna med dynamit

 

Den 9 april 1940 angreps Norge av nazi-Tyskland. Efter ett par månaders krigshandlingar var hela landet besatt, men hemmafronten fortsatte att göra motstånd. Också utomlands försökte man sätta upp norska militära förband (känt bland annat från en aktuell TV-serie). Ett av dessa projekt var utbildningen av norska flyktingar i Sverige till de s k polititroppene och reservpolitiet. Det senare var en renodlat militär utbildning. En viktig roll i verksamheten spelade Harry Söderman också känd som Revolver-Harry, också han känd från TV som Leif GW Perssons idol. Revolver-Harry var chef för Statens Kriminaltekniska Anstalt. 1942 åtog han sig uppdraget från den norska exilregeringen att anordna en utbildning av poliser i Sverige.

Harry lyckades få den svenska regeringens godkännande. Saken var känslig. Som bekant var den svenska regeringen obehagligt angelägen om att inte stöta sig med tyskarna. Inte ens den svenska militären fick veta vad som var på gång. För rekryteringen anordnades ett antal ”hälsohem” för norska flyktingar. Det som försiggick där var helt enkelt mönstring och rekrytering.

Vid ett stort antal läger i hela Sverige skedde sen den praktiska utbildningen. Ett av dessa fanns i Färna. Där utbildades den s k Finnmarksbataljonen avsedd att sättas in i Finnmark. På sajten ferna.se beskrivs lägret:

I Färna låg under andra världskriget ett stort läger för norska flyktingar. Här fanns det cirka 30 baracker, en gymnastiksal, sjukstuga, stall, matsal, bageri och ammunitionsförråd. Som mest fanns här 1100 norrmän samlade för så kallad polisutbildning. Deras närvaro innebar förstås ett kraftigt uppsving för det lilla samhället med 250 invånare. Affärslivet blomstrade och flera förbättringar genomfördes, bland annat den nuvarande gatubelysningen.

Norsklägret i Färna (Bild från ferna.se) 

Den utbildade konditorn, bobsleighåkaren och FrP-politikern Reidar A Berg, död 2018 ger glimtar från livet i Färna-lägret:

Jeg kom till II bataljon på Färna bruk. Der traff jeg mine gamle gode venner …, og vi hade mange hyggelige kvelder på køyekanten min hvor vi drakk te og hørte nyheter og musikk på radioen min. Som underhodning ble det av og til vist filmer, og vi hade noen gang også besøk av både norske, svenske og danske artister som underholft på forskjellig vis. Deeuten hade vi selvfølgelig vårt eget musikkorps.

Reidar Berg berättar också om den gång få lägerarbetarna (pojkar som inte befunnits stridsdugliga) strejkade för att få mer lön. Strejken ledde till att dassen inte tömdes:

Disse ble etter hvert ganske fulle, faktisk så fulla at vi måtte stå på huk oppå setene og det ble faktisk topp på bøttene.

Men pionjärsoldaterna visset på råd. De placerade en dynamitgubbe med tändhatt i mittfjölen och tände på. Tunnan hade fungerat som en kanon så att innehållet hade gått rakt upp i taket och bildat en omvänd pyramid.

Neste morgen var det folkevandring til latrinen. Der hade frosten dannet iskrystaller på ekskrementene både i taket och rundt på veggene. Det var nesten et vakkert syn… Leirarbeten fikk sitt lønnspålegg og latrinen ble vasket och reparert!

Först i maj 1945 när kriget närmade sig slutet sattes bataljonen in i Finnmark. Några stridshandlingar blev det inte fråga om. Icke desto mindre drabbades man av den största förlusten för reservpolitiet över huvud taget då 22 man omkom i samband med minröjning i Karasjokk.

Många som deltog i polititroppene och reservpolitiet har känt att deras insatser efter kriget inte har fått den uppmärksamhet och respekt som man menar sig vara värda. Reidar Berg skriver

Vi kaller oss selv for ”De glemte bataljoner”. I det store bokverket ”Norge i Krig” med 8 store tykke bind, er Polititroppene såvidt omtalt på en liten halvside! Det er stor skam!

1983, 40 år sedan det första lägret öppnandes, överlämnade Norge en minnessten till Sverige. Stenen överlämnades av kung Olav V (också känd från TV) i Stockholm. Stenen står sedan 2016 nedanför norska ambassaden på Djurgården i Stockholm.

Det anses att beslutet att den norska kungen skulle överlämna stenen var viktigt. Det kunde ses som ett slags upprättelse för de styvmoderligt behandlade polistrupperna att överlämnandet skedde på högsta nivå.

På många håll i landet där det funnits utbildningsläger har det också ställts upp minnesstenar. En finns i Färna efter gångvägen från parkeringen till herrgården.

Minnesstenen i Färna (Bild: Clara Ruyter)

Hur gick det för Revolver-Harry då? På 1950-talet började han resa runt i världen som ambulerande detektiv. 1956 fick han ett erbjudande från Marocko att hjälpa till att bygga upp landets polismyndighet. Harry tackade ja och flyttade med hela familjen till Marocko, där han samma år dog i Tanger av en hjärtattack. Fast på sitt sätt lever han vidare eftersom Astrid Lindgren ett tag jobbade som sekreterare åt Harry Söderman, och hon förmodas ha fått inspiration till ”Mästerdetektiven Blomkvist” från Harry.

Revolver-Harry