Grandiost!

Xi Jinping

 I måndags fick jag den första sprutan.

Och idag mötte alla hushåll i Västmanland min nuna när de öppnade morgontidningen till frukost. Jag har inlett min nya karriär som krönikör på ledarsidan i Fagersta-Posten m fl tidningar.

Och i morse berättade jag för Ingrid om den dröm jag haft. Jag hade hållit ett tal i Nationella Folkkongressen. Jag mindes inte vad jag sa (kanske var det på kinesiska). Men jag mindes att det var ett långt tal, flera timmar, och jag kom direkt efter Xi Jinping. Så jag måste ha tillhört höghönsen. Och jag mindes hur de tretusen delegaterna applåderade taktfast.

Du har nog fått storhetsvansinne, sa Ingrid.

Nu är fascistkramarna i stöten igen

Det finns en plan i högern om hur man efter valet 2022 ska kunna ta makten. Moderaterna och Kristdemokraterna ska bilda regering med Ulf Kristersson som statsminister. Eftersom M och KD troligen inte får majoritet i riksdagen ska de använda Sverigedemokraterna som stödparti. SD ska in i ett slags budgetsamverkan, liknande januariavtalet där Folkpartiet (”Liberalerna”) och Centern samverkar med S+MP-regeringen. Statsbudgeten ska förhandlas fram mellan den tänkta M+KD-regeringen och Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna förmodas också få placera ut sambandstjänstemän i regeringskansliet på samma sätt som L nu har inom sitt budgetsamarbete med S+MP.

Åtminstone är det så här som Jimmie Åkesson tänker sig det hela. Och inte tänker SD heller sälja sig billigt. ”Vi ska inte bli ett stödhjul” har Åkesson sagt upprepade gånger. SD ska ha inflytande i proportion till sin storlek. Om vi gör tankeexperimentet att det med dagens riksdag funnes ett sådant samarbete skulle SD:s andel av regeringsunderlaget (och därmed deras andel av inflytandet på politiken) bli 40 procent. Inte illa pinkat!

Budgetsamverkan tar sig praktiskt det uttrycket att partierna förhandlar för att antingen åstadkomma kompromisser eller kohandla. Kompromisser innebär att man försöker mötas mitt emellan de ursprungliga ståndpunkterna. Låt oss säga att M och KD vill att man ska försöka hitta trick som begränsar invandringen till 40 000 personer medan SD vill ha noll. En kompromiss skulle då kunna vara om man kan skära ned invandringen till t ex 20 000 personer. Kohandel innebär att man byter grejer. Om t ex SD får skära ned anslaget till public service med 5 miljoner kan M få minska A-kassan till t ex 150 kronor om dagen.

Det här talar företrädare för M och KD väldigt tyst om. Istället säger de saker som ”man måste prata med alla” och ”Sverigedemokraterna är valda i demokratiska val och man måste kunna tala med dem”. Några faror innebär inte pratandet eftersom ”jag är så trygg i min kristna (alternativt moderata) ideologi att jag inte påverkas” eller ”SD:s ideologi smittar ju inte som ett virus.” Andra mer fantasifulla varianter förekommer. Men sällan ett ord om att SD ska få placera agenter i regeringskansliet, att de ska ha 40 procent av inflytandet, att de ska få jaga invandrare och andra utsatta grupper (t ex anhängare av den ”avskyvärda religionen Islam”), att media och kultur ska kontrolleras (som t ex i Ungern, trots att Åkesson aldrig ens sagt "Ungern").

Nu har även Folkpartiet (”Liberalerna”) anslutit sig till den här högerlinjen. Ur partiledaren Nyamko Sabunis mun väller det fram att man måste prata med alla, isolering har ingen verkan, de är ju demokratiskt valda, tryggheten i socialliberala värderingar hotas inte. Men inte ett ord om de politiska konsekvenserna för invandrare, muslimer, medias och kulturens frihet, rättsväsendet och demokratin.

Även de inom hennes parti som är emot den nya politiken har en alldeles kön- och innehållslös motargumentation. Inte heller där förekommer några farhågor för demokratin, yttrandefriheten och asylrätten. Nej, istället säger man med stolthet och som något slags självklarhet ”vi samarbetar inte med ytterkantspartier”. Även från Centern som vägrar ansluta sig till högerkonspirationen får vi höra samma argumentation. Varför man inte ska samarbeta med ”ytterkantspartier” vet ingen.

Innan SD kom in på scenen i riksdagen 2010 var väl de flesta eniga om att Moderaterna var det högraste partiet (och alltså ett ”ytterkantsparti”). Lik förbannat samarbetade både C och Fp intimt med Moderaterna. Även om jag inte till fullo instämmer är det många som menar att Vänsterpartiet idag står för en politik som Socialdemokratin stod för några tiotals år sen. Var då S ett ”ytterkantsparti”. Nej, ytterst var ju de gräsliga kommunisterna. Man kunde alltså förr samarbeta med S (som t ex C i budgetsaneringen, som Fp i skattereformen, som M, C, Fp och Kd i pensionreformen) eftersom de ju inte var ett ytterkantsparti. Om nu V idag driver för en politik som svarar mot S politik då, kan man inte samarbeta med V eftersom det är ett ”ytterkantsparti”.

När det gäller den borgerliga argumentationen om Sverigedemokraterna som särskilt aktualiserats av Folkpartiets lappkast präglas den av en nästan obegränsad dumhet. Nu tror jag inte att ledningen i de borgerliga partierna består av idel dumskallar (undantag finns). Varför pratar de då så urbota dumt? Den enda förklaring jag kan komma på är att de tror att mottagarna är för dumma för att förstå den politiska innebörden av ett SD-samarbete. Det skulle med andra ord handla om rent väljarförakt.

Jag hoppas och tror att det kommer att slå tillbaka. Särskilt Folkpartiet (”Liberalerna”) borde betänka Karthagos öde.

 

Adolf Hitler (33 procent i valet) i tackar rikspresidenten
Paul von Hindenburg efter utnämningen som rikskansler 1933

Krisen i Skinnskatteberg: Här kommer kavalleriet!

Den lilla endagarstidningen ”Dalabygden” har i två hårdvinklade nyhetsartiklar ställt upp till försvar för Skinnskattebergs kommunchef Marie Tollefsen Markström i hennes pågående strid med kommunen. I den första menar hon att hon fått läsa den externa utredningen om påstådda missförhållanden i kommunen långt senare än den hon uppfattar som sin motståndare, kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S). Det unika är att kommunchefen här beskriver det hela som en tvekamp mellan henne och kommunalrådet och att den senare fått oförtjänta fördelar i den striden. I den mån andra media har uppmärksammat krisen, har de sett den som något problematiskt för kommunen. Det är ju bra förstås, att vi här i klartext får veta hur kommunchefen ser på saken. Själv har jag ända från början varit övertygad om att den kris kommunchefen dragit igång har syftat till att avsätta kommunalrådet, och därmed det socialdemokratiska minoritetsstyret i kommunen.

I den andra artikeln biter hon sig fast vid att det var kommunalrådet som var ansvarig för att kommunen i strid med såväl regler för offentlig upphandling som regler för kommunrevisionens oberoende upphandlade ekonomikonsulter. Uppdraget gick som bekant till revisionens sakkunniga biträdes makes firma. ”Det var hon som skrev under alla papper” är kommunchefens inställning. ”Skyll inte på mig. Det var inte jag, det var hon”.

I vanliga fall brukar jag bli förargad när någon okunnig påstår att politiken är som en ”sandlåda”. Men här inträffar det lite lustiga att en central aktör faktiskt agerar sandlådeaktigt.

Kavalleriet

Men hjälp finns att få. Från ”Dalabygden” kommer kavalleriet. Dalabygden kommer ut en gång i veckan i drygt 3 000 exemplar. Den var en gång en del av Bondeförbundet/Centerpartiets tidningsimperium, som när det såldes påstods ha gjort Centerpartiet till världens rikaste parti. Tidningens spridning är inte imponerande. Antal hushåll i Dalarnas län är cirka 140 000. Två procent av dessa täcks alltså av tidningen. Att den skulle ha mer omfattande spridning i Skinnskatteberg, som ligger i ett annat län verkar inte sannolikt. Att en tvåprocentstidning i ett annat län skulle ha journalistisk bevakning i Skinnskatteberg verkar inte heller sannolikt. Allra mest udda är att de då i rapporteringen har lyft fram sådant som inte norra Västmanlands egna media inte har lagt märke till.

Frågetecknen hopar sig.

De aktuella artiklarna har skrivits av en Niklas Lindh. Niklas Lind är inte vilken Niklas Lindh som helst. Han titulerar sig redaktionschef för ”Dalabygden”. Men Niklas Lindh är också VD och ägare av bolaget Niklas Lindh Kommunikation AB. Det här bolaget har hyrt ut Niklas Lindh till tidningen.

Vad gör nu detta aktiebolag?

Enlig egen beskrivning ”bedriver företaget verksamhet inom strategisk kommunikation, media och PR-verksamhet. Verksamheten riktas mot offentlig sektor, privata företag samt olika organisationer”. Man får väl förmoda att ”mot” inte betyder att bolaget motarbetar offentlig sektor o s v. Snarare betyder det väl att man utför uppdrag som gynnar offentlig sektor o s v. Det är med andra ord en PR-byrå som Lindh driver.

I det budgetförslag som Skinnskattebergs kommunchef försökte få igenom fanns ett stort anslag för marknadsföring (2 miljoner kronor) – alltså PR för kommunen. Det var allmänt känt att det var kommunchefens man som skulle fixa med marknadsföringen. Han är inte bara kommunens turismsamordnare utan också VD och styrelseordförande i HPM Coaching & Consulting AB. Det bolaget är enligt egen beskrivning verksamt med ”strategisk rådgivning och affärsutveckling inom hospitalitysektorn”. Särskilt är man specialist på bussresor.

Vi har alltså å ena sidan en PR-byrå för den offentliga sektorn med tillgång till en nyhetstidning. Å andra sidan har vi en kommunchefsgemål som höll på att få tillgång till 2 miljoner kronor för marknadsföring av en kommun.

Som Leif GW Persson har som en av grundreglerna för mordutredningar: ”Hata slumpen!”

 

Krisen i Skinnskatteberg: ”Det var inte jag, det var hon!”

Akademiker runt om i världen fick en chock 2007 när det meddelades att ett antal anställda vid ett universitet i Aten dömts till långa fängelsestraff för förskingring. Bland annat hade det använts forskningspengar för att köpa lyxbilar. En av de dömda var min kompis Panos som slapp undan med 16 år. Det fanns andra som fick bereda sig på att tillbringa resten av livet inomhus.

Panos var vid tidpunkten rektor vid universitetet och han hävdade själv, att han bara hade skrivit under papper som andra lagt fram i den stora högen av papper att underteckna. Nu gick det inte riktigt så illa. Efter något år i kurran släpptes han ”av hälsoskäl” (Grekland är ju Grekland).

Ett annat uppmärksammat fall är nedläggningen och flyttningen av försvarets flygmotorunderhåll från Arboga till Trollhättan. Flytten skedde 1997 sedan Volvo hade kommit in som ägare redan 1991. Volvo fick ett rejält bidrag av staten (550 miljoner). Ansvarig och den som skrev under var dåvarande försvarsministern Thage G. (G-punkt) Petersson (S). Det blev en kalabalik när konsekvenserna för Arboga (600 arbetstillfällen försvann) uppdagades. Den som alla andra upprörde ministern ”hade ingen aning om affären”. Volvo och försvarsindustrin var nog ute för att ”avveckla den socialdemokratiska regeringen” sa han i en riksdagsdebatt.

Nu är Grekland Grekland och Sverige Sverige, så det gick inte lika illa för Thage G-punkt som för Panos. När han slutade i riksdagen 1998 tilldelades han medaljen ”Illis Quorum” i guld av 18:e storleken.

I den pågående konflikten i Skinnskatteberg mellan kommunchefen Marie Tollefsen Markström och kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) har ett parallellfall dykt upp. Kommunchefen upphandlade utan att uppdraget utannonserats ekonomikonsulttjänster. Bland annat handlade det om en vikarierande ekonomichef. Läget var besvärligt sedan kommunchefen under kort tid sparkat två ekonomichefer. Totalt visade det sig handla om en affär på inemot 2 miljoner.

Den som fick uppdraget var ett bolag ägt av kommunrevisionens sakkunniga biträdes make. Den vikarierande ekonomichefen var konsult i det sakkunniga biträdets bolag. Det syntes på långt håll att det var ett bulvanupplägg, som fick till konsekvens att kommunrevisionens biträde blev beroende av kommunchefen. Biträdet skrev sen den skrift där kommunchefen oemotsagd fick föra fram sina klagomål mot kommunalrådet. Krisen var i full gång.

Så får man inte göra. Revisionsbiträdet har också sedermera prickats av branschorganisationen Skyrev. Anklagelserna har sedan prövats av externa granskare som avvisar praktiskt taget allt som kommunalrådet lagts till last.

För min del låter det som ett solklart fall av korruption. Kommunchefen har köpt en lydig megafon för sitt försök att störta kommunens politiska styre. Ett problem som visade sig var dock att kommunalrådet hade undertecknat diverse beslut i megafonköpet.

Jag har därför tyckt att kommunchefen borde åtalas för givande av muta och kommunalrådet för medhjälp. Det tyckte emellertid inte mutåklagaren. Ja, ja, man kan inte alltid ha rätt.

När kommunchefen nu kämpar för att rädda sin heder har hon lyckats hitta en annan megafon. Det är den gamla bondeförbundstidningen Dalabygden som har ställt upp. Tidningen har en upplaga som avser att täcka hela Dalarna med cirka 3 000 exemplar. Hur många i Skinnskatteberg som läser Dalabygden är oklart. Men hon når i alla fall ut med sitt budskap till Vansbro, Malung och Orsa. Alltid något.

Och vad är budskapet? Jo i korthet ”det var inte jag som gjorde det; det var hon”. Pekfingret förstärks med protokoll från ordförandebeslut där Lena Lovén Rolén skrivit under uppköpet av ekonomichefsvikarie.

Kommunalrådet kommer därigenom i samma olyckliga position som Panos och Thage G-punkt. Hon har skrivit under papper som lagts fram till henne av underordnade som hon litade på. Det har sedermera visat sig på ett helt bedövande sätt att kommunchefen Marie inte var att lita på. Säkert lär sig Lena Lovén Rolén något av detta.

Och den allmängiltiga slutsatsen är förstås att ingen organisation kan fungera om man inte kan lita på varandra. Och det är därför som Skinnskattebergs kommunala förvaltning nu har slutat att fungera.

 

"Det var inte jag, det var hon!"

Det hände i mars i Skinnskatteberg

1940 Unga skogshuggare

Den första kursen i skogshuggning för scouter och gymnasister är nu fylld, och 27 deltagare resa på torsdag till Skinnskatteberg i Västmanland, där kursen hålles. Den pågår till påsk och hemresan sker på skärtorsdagen. Ytterligare 15 – 20 pojkar ha anmält sig, och de ge sig i väg på onsdag. (DN 5/3 1940)

1952 Stormanöver eldprov för pansar

ARBOGA, onsdag.

Febril verksamhet rådde natten till torsdagen i Bergslagsskogarna kring Skinnskatteberg och Riddarhyttan, där 9.000 man, hela årets rekrytstyrka i fjärde och femte militärområdena, laddade upp för det stora avslutningsslaget om gränsen mellan Västmanlands och Örebro län. Striderna som skall braka loss någon gång tidigt på torsdagsmorgonen och väntas kulminera på fredag förmiddag, är avslutningen på den stora manöver som inleddes i lördags. (DN 20/3 1952)

Sammanstötningarna väntades börja i området runt Allmänningbo, där bl a att stridsvagnsförband är grupperat. ”Terrängen där är oerhört svårframkomlig” och generalerna Dyrssen och Per Jansson är nyfikna på vad stridsvagnarna ska duga till.

En bageripluton hade placerats i en skog i närheten av Skinnskatteberg där sex ugnar var i full gång dygnet runt. ”Bara doften av nybakade wienerbröd avslöjade vad som fanns bakom maskeringsdukarna,”

1946 Polska flyktingar till Skinnskatteberg

VARBERG, torsdag.

Flyktingförläggningen på Helsjön i Horred håller nu på att avvecklas. Sedan i somras har 150 polskor samt ett 10-tal manliga polska flyktingar vistats på Helsjön, och samtliga har nu avrest till andra förläggningsorter. De flesta till Skinnskatteberg. (DN 2/3 1946)

1962 Riddarhyttans skola

I en annons den 31/3 1962 infordrar Byggnadskommittén i Skinnskattebergs kommun anbud på entreprenad för nybyggnad av skola i Riddarhyttan. 1963 stod skolan färdig och invigdes 1964 bl a med tal av länsskolinspektören som berömde Skinnskattebergs kommun. Efter drygt 40 år var det slut och kommunen beslöt att lägga ned skolan. En friskolekoncern kom in i stället men drog sig ur 2011. Sedan dess har skolan i stort sett stått tom.

1977 Skinn ska det vara

I Skinnskatteberg vill inte kommunstyrelsens arbetsutskott tillstyrka tillfällig handel med byxor.

I fjol begärde en firma tillstånd att bedriva dylik handel, men fick då avslag.

Samma firma har återkommit i år, men har också nu fått avslag på sin begäran.

I arbetsutskottet är meningen att den fasta handel med kläder som redan finns inte skall bli lidande. I stället vill man värna om de affärer som redan finns.

Däremot tillstyrktes tillfällig försäljning av skinnkläder för en Norrköpingsfirma. Namnet Skinnskatteberg kanske förpliktar? Förmodligen gör man tvärt om i Byxelkrok? (DN 21/3 1977)

 1990 Barnkörstämma

SKINNSKATTEBERG. Drillande vårfåglar och kraxande skator hade inte en chans i västmanländska Skinnskatteberg under helgen. Från över 500 barnstrupar klingade sången ljust, rent och oerhört klangfullt. (DN 18/3 1990)

För andra året i rad ordnades barnkörstämman. 20 körer med 520 barn i åldrarna 8 – 13 år deltog. Idén fick Georg Riedel och Eva Ekdahl från Adolf Fredriks musikskola när de besökte körstämman. Kommunens musikstiftelse nappade på idén.

Till avslutningskonserten i kyrkan såldes 1 000 biljetter. Flera hundra fick ståplats. En ortsbo uttryckte saken ”Inte nog med att barnens sång rör en till tårar, man måste stå och gråta också.”

Det var då det

I Dagens Nyheters arkiv finns tidningar från december 1864 till och med december 1992. Jag har botaniserat i materialet för att se vad som skrivs om Skinnskatteberg. I serien ”Det var då det” publicerar jag inlägg som bygger på detta unika material.

För länkar till tidigare inlägg klicka här. 

 

Nu dras snaran åt om Skinnskattebergs kuppmakare

Kommunchefen Marie Tollefsen Markström köpte lojalitet av revisionens sakkunniga biträde Camilla Karlsson genom miljonaffär via en bulvan. Karlsson förvandlade Markströms illasinnade anklagelser på kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) och S-minoritetsstyret till en ”Förstudie” till revisionen. Springpojken Lennart Lidquist (L) (a k a Lydquist), ordförande i revisionen, spred beskyllningarna vidare och krävde polisutredning av kommunalrådet. Istället beställde kommunstyrelsens majoritet (Borgerliga + Sverigedemokraterna) en utredning för en halv miljon av revisionsbyrån PwC. Förhoppningen var förstås att PwC skulle peka ut kommunalrådet som brottsling. Men icke sa Nicke.

På punkt efter punkt avvisades ”förstudiens” beskyllningar. Påståendena om brottslighet pulveriserades. Tollefsen Markström skrev ett pepprat mejl till PwC och krävde att de skulle göra om och göra rätt. Kommunstyrelsemajoriteten spelade med och ”skickade tillbaka” slutrapporten till PwC. PwC har nu svarat att de har fullgjort sitt uppdrag. De tänker inte göra något åt rapporten och dess slutsatser på uppmaning av Tollefsen Markström, som inte är deras kund.

Kvar står Tollefsen Markström, Lydquist och kommunstyrelsens SD-, M-, C- och L-ledamöter, samtliga med byxorna neddragna. Vinnare är förstås Lovén Rolén, men även demokratin. Det är inte byråkrater som ska bestämma hur en kommuns politiska styre ska se ut. I en demokrati är det väljarnas egna valda ombud som har den uppgiften.

Sol lök på laxen har också revisionens sakkunniga biträde Karlsson granskats av branschorganisationen Skyrev (Sveriges kommunala yrkesrevisorer) för disciplinbrott. Skyrevs certifieringsnämnd skriver:

Certifieringsnämnden konstaterar att yrkesrevisorn har ett självständigt ansvar för att balansera hot mot revisorns oberoende, opartiskhet och integritet. I det ligger en skyldighet att vidta motåtgärder, alternativt att avsäga sig uppdraget. Nämnden finner mot denna bakgrund att den anmälda yrkesrevisorn brustit i sitt oberoende och därför bör ges en erinran.

Där åkte brallan ned också för Karlsson!

Vem var det som viskade?

Klaus Jesse

 ”Han kan ju inte ens prata.” Vid Skinnskattebergs fullmäktiges möte den 8 mars blev det votering till uppdraget som vice ordförande i Miljö- och byggnadsnämnden. När fullmäktiges nyvalde ordförande Klaus Jesse (S) ropade upp de röstande hörs plötsligt teaterviskningen. Klaus är från början från Tyskland och har en lätt brytning.

Att någon på det här sättet hånar en annan förtroendevald har väckt stor uppmärksamhet och upprördhet. Vem var det som viskade?

Enligt vad andra med bättre hörsel än jag uppger är det en kvinna som viskar. Vid sammanträdet var nio kvinnor närvarande.

Fem av dessa befann sig vid tillfället på podiet. Det var kommunsekreteraren Tarja Isomäki, förste vice ordföranden Sabine Thungren (S), rösträknaren Eva Anderberg (S), rösträknaren Helena Norrby (C) och andre vice ordföranden Elisabeth Åberg (L). Det skulle ha märkts tydligare om det var någon av dessa som stod för viskningen.

Kvar i lokalen finns då kommunchefen Marie Tollefsen Markström, kommunalrådet Lena Lovén Rolén, SD:s gruppledare Ewa Olsson Bergstedt och oppositionsledaren Carina Sándor (L). Eftersom kommunalrådet har reagerat starkt på det framviskade hånet, är det väl inte troligt att det är hon som på det sättet kränker sin egen partikamrat. Kvar blir det då tre tänkbara viskare: kommunchefen Marie, SD-ledaren Ewa och oppositionsledaren Carina. Vem var det som viskade?

Viskningar och rop

Utöver viskningen förekom det också, liksom på de flesta fullmäktigemöten i kommunen rop. Det är alltid den högerextremistiska moderatledaren Bo Öberg som ropar diverse okvädinsord direkt från sin plats i salen, utan att bekymra sig om att gå till talarstolen. Enligt kommunallagen (5:43) gäller att ”Ordföranden leder fullmäktiges sammanträden och ansvarar för ordningen vid sammanträdena. Ordföranden får visa ut den som uppträder störande och inte rättar sig efter tillsägelse.” Se där, en uppgift för Klaus Jesse att nästa gång Bo Öberg vrålar utvisa honom.

Andra kända fall där mikrofonen ännu var på

Mest känt är förmodligen dåvarande ministern, sedermera färghandlaren i Arboga, Björn Rosengren som sedan norska regeringen satt stopp för fusionen mellan Telia och Telenor 1999 trodde att TV-kameran inte längre var på och utbrast: ”Norge är ju den sista Sovjetstaten.” Ett annat fall som åtminstone jag minns var när VPK:s partisekreterare Kennet Kvist på TV skulle kommentera någon fraktionsstrid som var på gång i partiet. ”Hur tror du det ska gå?” var intervjuarens sista fråga. ”Jag tror det ska gå bra” svarade Kennet. I tron att kameran var av slog han sig på knäna, skrattade och sa ”Det var väl platt sagt.”

Externa utredare friar Skinnskattebergs kommunalråd från brottsmisstankar

I oktober presenterade kommunrevisionens ordförande Lennart Lidquist (L) en anklagelsekrift riktad mot kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S). Hon anklagades där dels för brottslig handling, dels för en rad andra felaktigheter i hanteringen av olika ärenden. Lidquist framställde skriften som att det var kommunrevisionen som stod bakom den. Detta visade sig snabbt vara en osanning. Anklagelsekriften var en produkt av revisionens biträde, som i huvudsak bara vidarebefordrade beskyllningar och klagomål från kommunchefen Marie Tollefsen Markström.

Det framkom också på ett ganska tidigt skede att revisionsbiträdet Camilla Karlsson i strid med sitt eget avtal med kommun och i strid med alla etiska regler på området inte var oberoende av kommunchefen. Via en bulvan hade Karlsson åtagit sig uppdrag till ett värde av inemot två miljoner kronor, beslutade av kommunchefen.

Kommunstyrelsen beslöt att uppdra åt revisionfirman PwC att utreda de påstådda överträdelserna och brottsligheten. PwC har nu lämnat sin slutrapport till kommunen. Påståendena om brottslighet avvisas helt i slutrapporten. När det gäller andra utredda händelser frias kommunalrådet också helt från beskyllningarna. I några fall är utredarna kritiska mot kommunalrådets agerande. Denna kritik är dock i samtliga fall betydligt mildare än i den ursprungliga anklagelseskriften från kommunchefen, förmedlad av revisionsbiträdet och Lidquist.

Det är därmed uppenbart att syftet att få kommunalrådet, och därmed det socialdemokratiska minoritetsstyret avsatt, hittills har misslyckats. Ett kommunalråd kan avsättas om hen döms för brott där minst två års fängelse ingår i straffskalan. Den möjligheten bortfaller med PwC:s slutsats om den påstådda brottsligheten. Ett kommunalråd kan också avsättas om hen inte beviljas ansvarsfrihet. Frågan om ansvarsfrihet avgörs när årsbokslutet behandlas i fullmäktige i juni. Det förefaller orimligt att kommunrevisionen på grundval av den ganska måttfulla kritik som förs fram av PwC skulle yrka att inte ge kommunalrådet ansvarsfrihet.

Det är dessutom oklart om revisorerna alls kan fullgöra sin uppgift. Kommunallagen stadgar nämligen att ”revisorerna ska i sin granskning biträdas av sakkunniga som de själva väljer.” Eftersom revisionens sakkunniga biträde efter sitt agerande i krisens början har hävt avtalet med kommunen, har kommunrevisionen inte något sådant sakkunnigt biträde som lagen föreskriver att de ska ha. Ordföranden Lidquist meddelade också på fullmäktiges möte den 8 mars att alla försök att upphandla ett nytt sakkunnigt biträde hittills misslyckats och nu börjar tiden rinna ut innan bokslutet ska granskas.

Ett kommunalråd kan också avsättas om ”majoritetsförhållandena ändrats”. Det var på vippen att detta hände när kommunstyrelsens majoritet beslöt föreslå fullmäktige en budget för 2021 som det socialdemokratiska minoritetsstyret var emot. I sista momangen ändrade sig Liberalerna och gjorde en uppgörelse med Socialdemokraterna som fick majoritet i fullmäktige.

Man skulle tycka att kommunchefens möjligheter därmed var uttömda. Men hon ger sig inte: Vid kommunstyrelsens extra möte den 8 mars drev de borgerliga och Sverigedemokraterna igenom att PwC:s rapport skulle skickas tillbaka tillsammans med kommunchefens synpunkter för att ”korrigeras”. Vad PwC gör med anledning av detta beslut är oklart. Jag förmodar att de anser sig ha fullgjort sitt uppdrag. Det framgår dessutom av den ambitiösa rapporten att intervjupersonerna (12 stycken inklusive kommunchefen) fått sakgranska de uppgifter de lämnat.

Hur kommunchefen ser sin framtid om även detta sista försök misslyckas är ovisst. Hur hon tror sig kunna samarbeta med ett kommunalråd som hon utsatt för alla dessa i huvudsak ogrundade beskyllningar är obegripligt. Hur hon anser att hon ska kunna fullgöra sina uppgifter som kommunchef när 45 procent av fullmäktige uppenbart saknar förtroende för henne är lika obegripligt.

Jag har som kommunforskare stött på många konflikter mellan kommunchef och politiker. Det vanliga är att detta slutar med att kommunchefen fått städa skrivbordet och gå. Om Marie Tollefsen Markström inte själv har förstånd att säga upp sig, borde de delar av oppositionen som är demokratiskt sinnade gå samman med den politiska kommunledningen och säga upp henne. Det är väl klart att det kommer att kosta. Men det är inte rimligt att ha en kommunchef som tror att hon kan styra och ställa med vem som ska inneha det politiska styret i kommunen. Det är faktiskt en uppgift för väljarnas valda ombud. Om kommunchefen ska bestämma vilket eller vilka personer och partier som ska ha styret är demokratin upphävd och vi har istället fått ett byråkratstyre.

 

Clara Zetkin

 

Idag bekantar vi oss med kommunisten och kvinnokämpen Clara Zetkin

SD-attack mot kommunfullmäktige i februaritopp, men fortsatt intresse för försöket att kapa Skinnskattebergs kommun

Efter flera månader i topp har Skinnskattebergs kommunchefs försök att kapa kommunen och avsätta det politiska styret fått flytta ner ett snäpp. På ny förstaplats kommer istället ett försök från högerextremistiska SD att slänga ut tio valda ombud för kommuninvånarna. Skälet skulle vara att spara på skattebetalarnas pengar. Man skulle spara omkring 65 000 kronor om året. Det kan sättas i relation till de miljonbelopp samma parti för någon månad sen var berett att satsa på kommunal marknadsföring – ett belopp som kommunchefens man skulle få ha att leka med! Den verkliga orsaken är förstås SD:s svårigheter att rekrytera personer som är villiga att arbeta kommunalpolitiskt genom att åta sig förtroendeuppdrag. Det problemet kan väljarna lösa nästa år genom att ge SD färre platser att mödosamt fylla. Även om kuppförsöket detroniserats väcker det fortfarande stort intresse i läsekretsen. Fyra inlägg (plats 2, 3, 4, och 8) på februaris tio-i-topp-lista handlar om kapningsförsöket. Än är den politiska krisen i kommunen inte över. Det kan också noteras att ett nytt inlägg om spritbussar tagit sig ända upp till sjätte plats.

Antal besökare var i februari 640 (670 i januari). Av dessa var 366 (383) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,36 (1,36) och genomsnittlig tid per besök var 55 (49) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Finland och Danmark. Ströbesökarna kom från Argentina, Estland och Norge.

 De tio mest visade inläggen i februari:

 

1	Högerextremister vill minska antalet valda i Skinnskatteberg (ny)
2	Insändare i Fagersta-Posten idag om den politiska krisen i Skinnskatteberg (ny)
3	Stort intresse också i januari för kuppförsöket i Skinnskatteberg (ny)
4	Politiska krisen är inte över i Skinnskatteberg (ny)
5	De försvunna köpingarna: Malmköping, Frövi och Krylbo (ny)
6	Spritbussar (ny)
7	Från Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg 16 februari (ny)
8	Illaluktande härva i Skinnskattebergs kommun (7:a)
9	Det hände i februari i Skinnskatteberg (ny)
10	Tidningstjuven tillbaka! (ny)