Krisen i Skinnskatteberg: ”Det var inte jag, det var hon!”

Akademiker runt om i världen fick en chock 2007 när det meddelades att ett antal anställda vid ett universitet i Aten dömts till långa fängelsestraff för förskingring. Bland annat hade det använts forskningspengar för att köpa lyxbilar. En av de dömda var min kompis Panos som slapp undan med 16 år. Det fanns andra som fick bereda sig på att tillbringa resten av livet inomhus.

Panos var vid tidpunkten rektor vid universitetet och han hävdade själv, att han bara hade skrivit under papper som andra lagt fram i den stora högen av papper att underteckna. Nu gick det inte riktigt så illa. Efter något år i kurran släpptes han ”av hälsoskäl” (Grekland är ju Grekland).

Ett annat uppmärksammat fall är nedläggningen och flyttningen av försvarets flygmotorunderhåll från Arboga till Trollhättan. Flytten skedde 1997 sedan Volvo hade kommit in som ägare redan 1991. Volvo fick ett rejält bidrag av staten (550 miljoner). Ansvarig och den som skrev under var dåvarande försvarsministern Thage G. (G-punkt) Petersson (S). Det blev en kalabalik när konsekvenserna för Arboga (600 arbetstillfällen försvann) uppdagades. Den som alla andra upprörde ministern ”hade ingen aning om affären”. Volvo och försvarsindustrin var nog ute för att ”avveckla den socialdemokratiska regeringen” sa han i en riksdagsdebatt.

Nu är Grekland Grekland och Sverige Sverige, så det gick inte lika illa för Thage G-punkt som för Panos. När han slutade i riksdagen 1998 tilldelades han medaljen ”Illis Quorum” i guld av 18:e storleken.

I den pågående konflikten i Skinnskatteberg mellan kommunchefen Marie Tollefsen Markström och kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) har ett parallellfall dykt upp. Kommunchefen upphandlade utan att uppdraget utannonserats ekonomikonsulttjänster. Bland annat handlade det om en vikarierande ekonomichef. Läget var besvärligt sedan kommunchefen under kort tid sparkat två ekonomichefer. Totalt visade det sig handla om en affär på inemot 2 miljoner.

Den som fick uppdraget var ett bolag ägt av kommunrevisionens sakkunniga biträdes make. Den vikarierande ekonomichefen var konsult i det sakkunniga biträdets bolag. Det syntes på långt håll att det var ett bulvanupplägg, som fick till konsekvens att kommunrevisionens biträde blev beroende av kommunchefen. Biträdet skrev sen den skrift där kommunchefen oemotsagd fick föra fram sina klagomål mot kommunalrådet. Krisen var i full gång.

Så får man inte göra. Revisionsbiträdet har också sedermera prickats av branschorganisationen Skyrev. Anklagelserna har sedan prövats av externa granskare som avvisar praktiskt taget allt som kommunalrådet lagts till last.

För min del låter det som ett solklart fall av korruption. Kommunchefen har köpt en lydig megafon för sitt försök att störta kommunens politiska styre. Ett problem som visade sig var dock att kommunalrådet hade undertecknat diverse beslut i megafonköpet.

Jag har därför tyckt att kommunchefen borde åtalas för givande av muta och kommunalrådet för medhjälp. Det tyckte emellertid inte mutåklagaren. Ja, ja, man kan inte alltid ha rätt.

När kommunchefen nu kämpar för att rädda sin heder har hon lyckats hitta en annan megafon. Det är den gamla bondeförbundstidningen Dalabygden som har ställt upp. Tidningen har en upplaga som avser att täcka hela Dalarna med cirka 3 000 exemplar. Hur många i Skinnskatteberg som läser Dalabygden är oklart. Men hon når i alla fall ut med sitt budskap till Vansbro, Malung och Orsa. Alltid något.

Och vad är budskapet? Jo i korthet ”det var inte jag som gjorde det; det var hon”. Pekfingret förstärks med protokoll från ordförandebeslut där Lena Lovén Rolén skrivit under uppköpet av ekonomichefsvikarie.

Kommunalrådet kommer därigenom i samma olyckliga position som Panos och Thage G-punkt. Hon har skrivit under papper som lagts fram till henne av underordnade som hon litade på. Det har sedermera visat sig på ett helt bedövande sätt att kommunchefen Marie inte var att lita på. Säkert lär sig Lena Lovén Rolén något av detta.

Och den allmängiltiga slutsatsen är förstås att ingen organisation kan fungera om man inte kan lita på varandra. Och det är därför som Skinnskattebergs kommunala förvaltning nu har slutat att fungera.

 

"Det var inte jag, det var hon!"