Vem var det som viskade?

Klaus Jesse

 ”Han kan ju inte ens prata.” Vid Skinnskattebergs fullmäktiges möte den 8 mars blev det votering till uppdraget som vice ordförande i Miljö- och byggnadsnämnden. När fullmäktiges nyvalde ordförande Klaus Jesse (S) ropade upp de röstande hörs plötsligt teaterviskningen. Klaus är från början från Tyskland och har en lätt brytning.

Att någon på det här sättet hånar en annan förtroendevald har väckt stor uppmärksamhet och upprördhet. Vem var det som viskade?

Enligt vad andra med bättre hörsel än jag uppger är det en kvinna som viskar. Vid sammanträdet var nio kvinnor närvarande.

Fem av dessa befann sig vid tillfället på podiet. Det var kommunsekreteraren Tarja Isomäki, förste vice ordföranden Sabine Thungren (S), rösträknaren Eva Anderberg (S), rösträknaren Helena Norrby (C) och andre vice ordföranden Elisabeth Åberg (L). Det skulle ha märkts tydligare om det var någon av dessa som stod för viskningen.

Kvar i lokalen finns då kommunchefen Marie Tollefsen Markström, kommunalrådet Lena Lovén Rolén, SD:s gruppledare Ewa Olsson Bergstedt och oppositionsledaren Carina Sándor (L). Eftersom kommunalrådet har reagerat starkt på det framviskade hånet, är det väl inte troligt att det är hon som på det sättet kränker sin egen partikamrat. Kvar blir det då tre tänkbara viskare: kommunchefen Marie, SD-ledaren Ewa och oppositionsledaren Carina. Vem var det som viskade?

Viskningar och rop

Utöver viskningen förekom det också, liksom på de flesta fullmäktigemöten i kommunen rop. Det är alltid den högerextremistiska moderatledaren Bo Öberg som ropar diverse okvädinsord direkt från sin plats i salen, utan att bekymra sig om att gå till talarstolen. Enligt kommunallagen (5:43) gäller att ”Ordföranden leder fullmäktiges sammanträden och ansvarar för ordningen vid sammanträdena. Ordföranden får visa ut den som uppträder störande och inte rättar sig efter tillsägelse.” Se där, en uppgift för Klaus Jesse att nästa gång Bo Öberg vrålar utvisa honom.

Andra kända fall där mikrofonen ännu var på

Mest känt är förmodligen dåvarande ministern, sedermera färghandlaren i Arboga, Björn Rosengren som sedan norska regeringen satt stopp för fusionen mellan Telia och Telenor 1999 trodde att TV-kameran inte längre var på och utbrast: ”Norge är ju den sista Sovjetstaten.” Ett annat fall som åtminstone jag minns var när VPK:s partisekreterare Kennet Kvist på TV skulle kommentera någon fraktionsstrid som var på gång i partiet. ”Hur tror du det ska gå?” var intervjuarens sista fråga. ”Jag tror det ska gå bra” svarade Kennet. I tron att kameran var av slog han sig på knäna, skrattade och sa ”Det var väl platt sagt.”