Ingen är så blank att hen inte mår bra av att förgyllas lite

På TV uppträdde en för mig obekant professor i statsvetenskap med i och för sig vettiga kommentarer. "Känner du hen?" frågade min fru, som anser att det är ett kriterium för att få vara med på TV. "Aldrig hört namnet (publiceras inte av barmhärtighetsskäl)" svarade jag. Vederbörande presenterades som "professor vid Linköpings Universitet, statsvetenskapliga institutionen."

Ett besök på LiU:s hemsida bjöd på en första motgång. Någon statsvetenskaplig institution finns inte vid universitetet. Hoppsan! Undervisning i statsvetenskap erbjuds vid "Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling." En av institutionens 23 avdelningar är avdelningen för statsvetenskap. I den publicerade personalförteckningen återfanns inte den aktuella personen.

Hen visade sig dock vara knuten till ett forskningsinstitut vid en annan av universitetets institutioner (Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier) som biträdande professor. Det är en tjänst någonstans emellan lektor och professor, som avskaffats vid alla andra lärosäten (utom LiU och CTH).

Där ser man vad lite förgyllning kan göra.

Mota det borgerliga hyckleriet i regeringsfrågan!

Under senaste veckan har framförallt de borgerliga gjort stora ansträngningar att få upp regeringsfrågan i topp på valrörelsens dagordning. I första hand är det förstås viktigt hur det går i valet för vilken regering vi ska få. Man kan rent teoretiskt tänka sig fyra olika utfall av valet. Med tanke på hur det ser ut i opinionsmätningarna kan man rangordna de olika utfallen efter hur sannolika de är:

	Största block mindre än 50 %	Största block mer än 50 %
Rödgröna störst	1.       Mest troligt	2.       Mindre troligt
Borgerliga störst	3.       Ganska osannolikt	4.       Helt osannolikt

Man kan tills vidare bortse från de osannolika utfallen (3 och 4). Det finns sedan tidigare ett slags konsensus om att det ska vara det största blocket som får bilda regering. I utfall 2, d v s egen majoritet för det rödgröna blocket är det oproblematiskt med regeringsbildandet. Stefan Löfven blir statminister om han får aktivt eller passivt stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, d v s Mp och V röstar inte nej till förslaget att utse Löfven till statsminister. Att det ena eller det andra av dessa skulle gå ihop med de borgerliga och Sverigedemokraterna för att stoppa en S-ledd regering skulle nog bara kunna ske i fantasiernas värld.

Reinfeldt kan sitta kvar även om de borgerliga förlorar valet

I det mest sannolika utfallet 1, d v s de rödgröna blir större än de borgerliga och Sverigedemokraterna balansparti (eller vågmästare som en del brukar säga) blir det krångligare. Om den högerledda Reinfeldt-regeringen inte har förstånd att avgå blir det en omröstning i riksdagen om huruvida regeringen har fortsatt förtroende. Olika resultat av en sådan omröstning är tänkbara:

A Borgerliga röstar JA + SD röstar JA = Regeringen Reinfeldt sitter kvar

B Borgerliga röstar JA + SD avstår = Regeringen Reinfeldt sitter kvar

C Borgerliga röstar JA + SD röstar NEJ = Regeringen Reinfeldt måste avgå

Om det blir C, vilket egentligen är mindre sannolikt måste talmannen föreslå en ny statsministerkandidat. Det är kutym att man ber det största partiets ledare att försöka bilda en regering. Talmannens förslag blir då att Stefan Löfven ska bli statsminister. Nu blir det en ny omröstning i riksdagen. En lång rad resultat är då möjliga, men om de borgerliga och SD gör gemensam sak och röstar nej så faller förslaget. I alla andra utfall blir Stefan Löfven regeringsbildare.

Samma sak inträffar om högerregeringen efter att ha sett valresultatet bestämmer sig för att avgå. Då går man direkt på talmannens förslag och omröstning som i de flesta fall, utom när de borgerliga slår sig ihop med SD, leder till en S-ledd regering.

Skulle det vara så att förslaget om Löfven-regeringen faller, så måste det bli ett nytt förslag från talmannen. Hen lär då föreslå Fredrik Reinfeldt som regeringsbildare. Om SD röstar ja eller avstår så blir det en högerledd regering igen. Trots valresultatet.

Antingen borgerlig regering med stöd av SD eller instabil S-ledd regering

Summan av kardemumman är att om det mest sannolika valresultatet inträffar (rödgröna större än borgerliga men inte egen majoritet) så kan det antingen bli så att Reinfeldt sitter kvar med aktivt eller passivt stöd av nynazisterna i SD, eller så blir Löfven statsminister.

En sådan S-ledd regering kommer att få stora svårigheter att få igenom sina förslag i riksdagen. SD stöder ju nästan alltid de borgerliga. Det blir alltså en period av parlamentarisk instabilitet och man kan räkna med att det ganska snart blir en regeringskris.

De senaste opinionsmätningarna har inneburit en ökad sannolikhet för valutfall 2 ( d v s de rödgröna partierna får egen majoritet). Dels har de rödgröna faktiskt kunnat räkna in en liten majoritet, dels svajar både Centern och Kristdemokraterna på fyraprocentgränsen. Om endera eller båda skulle falla ur riksdagen är det i stort sett klappat och klart för rödgrön egen majoritet. Detta har inte lämnat de borgerliga någon ro. Två utspel under senaste veckan syftar till att mota denna Olle i grind.

Flyktingsutspelet

I ett tal i Stockholm tog statsministern upp de stora kostnader som flyktingmottagandet kommer att medföra under den närmaste framtiden. Detta innebär att det inte finns något utrymme för vare sig skattesänkningar eller reformer. Likt en gökunge kommer flyktingarna att äta ut allt i boet. Men det sa inte statsministern. Nejdå, flyktingarna är visst inga gökungar. Istället vädjade han till svenskarna att öppna sina hjärtan (och plånböcker). Statsministern visar sig trots det sinistra budskapet som en sann humanist. Några som däremot applåderar gökungetalet är den tilltänkta samarbetspartnern Sverigedemokraterna. För att understryka allvaret skickades finans- och utrikesministrarna fram i TV.

Det är inte lätt att veta Moderaternas avsikt med flyktingutspelet. Däremot kan man lätt slå fast att utspelet kan få konsekvenser på väljararenan. Budskapet är att nu är det kris. Bäst då att lita till de borgerliga som spridit ryktet att de är bäst att hålla i handen när det stormar. Budskapet är också att de rödgröna med alla sina löften om reformer är ekonomiskt ansvarslösa. Det finns ju inga pengar. De har gått åt till flyktingmottagandet. Budskapet är också att flyktingmottagandet är dyrt, fruktansvärt dyrt, vilket SD alltid hävdat. Någon kommentator har också trott att statsministern med sina humanitära brösttoner ska locka till sig vänsterväljare.

Vilket resultatet blir vet ingen, men alla effekter på väljaropinionen som på det här sättet har förutsetts har en sak gemensam: Valresultat 2 (egen rödgrön majoritet) blir mindre sannolikt och valresultat 1 (rödgröna störst men utan egen majoritet) mer troligt.

Budgetutspelet

I en debattartikel lite senare i veckan meddelar de borgerliga att de inte tänker ”släppa fram” en rödgrön regering som inte kan visa att den får igenom sin budget i riksdagen. Skulle det bli valutfall 2 spelar dessa avsikter ingen roll, men skulle det däremot bli valutfall 1 betyder det att de borgerliga tänker agera så att regeringen Reinfeldt kan sitta kvar trots en historisk valförlust. Detta kräver aktiv eller passiv medverkan av Sverigedemokraterna.

I de kommentarer som kommit fram efter budgetutspelet dominerar uppfattningen att syftet är att tvinga Stefan Löfven att på förhand deklarera med vilket eller vilka partier han tänker bilda regeringskoalition. Han skulle också vara tvungen att deklarera vilket eller vilka partier som på ett för de borgerliga godtagbart sätt bundit sig för att stödja regeringens budgetförslag.

Bakom det här syftet ligger förstås de föreställningar som länge varit i svang i borgerligheten: De rödgröna är hopplöst splittrade och ett koalitionsbygge med dessa partier leder till en dyrbar rödgrön röra. Och inte minst – de på olika sätt opålitliga kommunisterna (Vänsterpartiet) släpps in i regeringen. Detta har förmodats på ett effektivt sätt kunna skrämma storstädernas medelklass att rösta borgerligt.

På samma sätt som flyktingsutspelet kan alltså budgetutspelet förmodas minska sannolikheten för egen rödgrön majoritet. I påstådd omtanke om den ekonomiska stabiliteten och tillväxten ska man alltså skrämma fram en situation som antingen leder till en borgerlig minoritetsregering på SD:s axlar eller en instabil parlamentarisk situation med återkommande regeringskriser. Här hycklas alltså ”ordning och reda” medan det i flyktingutspelet hycklades medmänsklighet och humanism.

Dags för Tant fyra procent?

Det blir viktigt att avslöja det ganska genomskinliga hyckleri som ligger bakom flykting- och budgetutspelen. Det blir också viktigt att sätta in stöten mot högerns stödpartier: Centern, Kristdemokraterna och nynazistiska Sverigedemokraterna. Med C och Kd utanför riksdagen blir det klart att Moderaternas taktik har misslyckats. Moderaterna kan inte räkna med några större opinionsmässiga framgångar, utan försöker skrämma fram ökat röstande på SD. Oavsett vad SD gör (utom om de skulle rösta på en S-ledd regering) så vinner Moderaternas strategi om SD ökar så mycket att valutfall 1 blir verklighet.

Feministiskt initiativ får i veckans opinionsmätning 3,4 procent och närmar sig med andra ord 4-procentspärren. Om FI inte lyckas ta sig över tröskeln är dessa röster bortkastade för oppositionen och sannolikheten för valutfall 1 ökar. Om däremot FI tar sig över spärren är saken i stort sett biff. Då blir det egen rödgrön majoritet (om FI som de flesta gör räknas in i det rödgröna blocket) och därmed en S-ledd regering. Dags för sympatisörer till de andra rödgröna partierna att stödrösta på FI?

Tidning stulen i Västanhed!

Dagens Nyheter för idag var stulen! Nu har det gått 233 dagar av det här året. Av dessa har vi haft tidning i brevlådan på utgivningsdagen 148 dagar, motsvarande 63,5 procent.

Utdelningsstatistik för DN år 2014 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	8	3,4
- lördag-söndag, tidningen kom på måndagen	52	22,3
- lördag-söndag, tidningen kom inte på måndagen	13	5,6
- vardagar, utebliven tidning	12	5,2
Dagar med tidning på rätt dag	148	63,5

Åter till mitten

Vi har tidigare uppmärksammat geografiska mittpunkter. Viktigast är förstås Västmanlands läns mittpunkt mellan Ramnäs och Svanå. Tyvärr ligger den fel efter Hebys länsbyte. Men en mittpunkt är ju alltid en mittpunkt. Vi har också publicerat en bild från Skånes mittpunkt i Höörs kommun.

Nu har stunden kommit att ta ett bredare grepp. EU har bestämt att Europas mittpunkt ligger i Litauen, något norr om Vilnius i orten Purnuškės, där det också finns ett ståtligt monument.

Europas mittpunkt i Litauen

Det råder emellertid inte enighet om Europas mittpunkt. I Landskrona anser man att mittpunkten ligger där och den är också utmärkt i hörnet Järnvägsgatan – Östergatan.

Europas mittpunkt i Landskrona

Den mest kända pretendenten på titeln ”Sverige mittpunkt” är berget Flataklocken i Ånge kommun i Medelpad. Mittpunkten togs fram av två forskare på geografiska institutionen vid Stockholms högskola år 1947. En styv karta av landet konstruerades där Öland och Gotland satt fast vid fastlandet utan mellanliggande vatten, och sedan flyttades en nål under kartan tills det vägde jämnt.

Sveriges mittpunkt

När det gäller Sveriges län och landskap tycks Skåne och Västmanlands län vara ganska unika. Jag har bara hittat uppgifter om tre andra landskaps mittpunkter – Blekinge, Västergötland och Värmland. I Blekinge lät lokalradion år 2004 lantmäteriet göra en uträkning som landade på gården Skarup, 1,3 km väster om Hasselstad strax norr om Ronneby. Platsen tycks dock inte vara utmärkt på annat sätt än att en reporter på lokalradion håller upp en skylt. Och han kan ju inte stå kvar där hur länge som helst.

Blekinges mittpunkt

Västergötlands mittpunkt ligger utmed vägen Floby – Ullene väster om Falköping och är ordentligt utmärkt:

Västergötlands mittpunkt

Enligt kyrkvaktmästaren Göran Bengtsson utgör Östra Ämtervik Värmlands mittpunkt. Han bygger sin tes på ett experiment där han balanserat en urklippt pappmall av värmlandskartan på en nål. Den punkt på kartan där mallen balanserar är Östra Ämtervik. Det finns uppgifter om att mittpunkten ska vara utmärkt, men jag har inte lyckats hitta någon bild av detta minnesmärke.

Här söks Värmlands mittpunkt

Stolpe som påstås vara Värmlands mittpunkt

Husbondens röst

Surahammars kommun beslöt i fjol att lägga ned högstadieskolan i Virsbo. Elevunderlaget räckte inte till. Det utbröt politisk kalabalik. Det var på håret och resultatet av rena tillfälligheter att nedläggningsbeslutet till sist gick igenom. I samband med valet till Europaparlamentet genomfördes nu en folkomröstning om att åter öppna skolan. Valdeltagandet i omröstningen var mycket lågt men en mycket stor majoritet röstade för att skolan åter skulle öppnas. Det kommer inte att bli så. För säkerhets skull föreslår kommunledningen att delar av skolan ska rivas.

Husse

Frågan är med andra ord särskilt infekterad. I debatten efter folkomröstningen har P4 Västmanland gett plats för lokala aktörer som tror att ett förstatligande av skolan skulle öppna möjligheter att behålla landsbygdsskolor. Det är förstås gefundenes fressen för den folkpartistiske riksdagsmannen Roger Haddad från Västerås. Haddad är en politiker som oftast gläfser med husbondens (Björklunds) röst. Han är inte sen att nappa på idén om staten som landsbygdsskolornas frälsare:  ”Folkpartiets åsikt är att staten ska ta hela ansvaret för skolväsendet … visst, det blir mindre känsligt för de mindre kommunerna om staten tar ett större finansiellt ansvar än om småkommuner ska stå med en massa kostnader för skolan.”

I själva verket var det på vippen att den lokala opinionen hade lyckats förmå tillräckligt många i fullmäktige att motsätta sig nedläggningsbeslutet. Man undrar hur den lokala opinionen skulle ha agerat om en statlig myndighet hade stått för nedläggningsförslaget?

Orsaken till att många kommunalpolitiker i Surahammar trots allt var känsliga för opinionen är förstås att väljarna i Virsbo är en icke föraktlig del av deras väljarunderlag. Hur stor del av riksdagspolitikernas väljarunderlag utgör väljarna i Virsbo?

Voff, voff!

Det blir alltid en förfärlig kalabalik när skolor eller sjukhus förslås bli nedlagda. Kommunernas och landstingens politiker utsätts för ett starkt opinionstryck. Detta var förmodligen en viktig orsak till att sjuhussektorn förstatligades i Norge. Det blev betydligt lättare att anpassa strukturen utan störningar från de fylkeskommunala väljarna.

Och hurudan ser statens meritlista ut när det gäller att bevara offentlig service på landsbygden: Hur är det med skattekontoren, hur är det med fristående campus till regionala högskolor? Vart har postkontoren tagit vägen? Och arbetsförmedlingskontoren? Var är polisstationerna på landsbygden? Försäkringskassans kontor? Vad har hänt med de lokala tingsrätterna?

Man undrar om vi bor på samma planet, vi på landsbygden och Roger Haddad?

Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg prickad för bristande styrning

Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg har återigen prickats av kommunens revisorer. Det skedde vid granskningen av verksamheten 2013. Revisorerna riktade en anmärkning mot kommunstyrelsen eftersom man trots flera gånger framförd kritik inte arbetat fram mätbara mål för den kommunala verksamheten. Här följer mitt anförande i kommunfullmäktige den 16 juni.

Målstyrning är en tilltalande och till synes enkel idé. Men, målstyrning är en svår gren.

Det finns en rad problem med den till synes enkla idén. Listan är lång: Hur ska man kunna skilja mål från medel? Politiska beslut är ofta kompromisser och ett medel att uppnå kompromisser är att uttrycka sig luddigt men målstyrningsläran förutsätter precisa och mätbara mål. En del mål är relevanta men svårmätbara. Ingen kommer att bry sig om att sträva mot sådana mål, man nöjer sig med det mätbara. Det är ofta oenighet om medlen att uppnå målen. Politikerna kan då inte göra sig av med ansvaret att välja hur målen ska uppnås. Det är ingen mening med att formulera mål för sådant som kommunen inte kan påverka. Målstyrningsläran strider också mot politikens inneboende logik: Politiker och partier som vill vinna val måste ha makt över sakfrågorna, inte bara abstrakta målformuleringar. Målstyrningen har också praktiska problem: Vem ska precisera de luddiga politiska målformuleringarna? Hur ska man utvärdera verksamheten och hur ska man avgöra vad som hade hänt om inte den utvärderade verksamheten hade funnits?

Styrning

Det finns organisationsforskare som menar att det är så svårt att styra med mål att det egentligen är omöjligt.

Det må vara hur som helst med den saken. Ett tycks både anhängare och kritiker vara ense om: Målstyrning är alldeles meningslös om man inte har ett system för uppföljning och utvärdering. Man kan inte styra om man inte vet om ens styrsignaler leder fram mot målet, om de är helt verkningslösa eller om de leder bort från målet.

Förutsättningen för att kunna följa upp och utvärdera är att målen formuleras så att de är mätbara. Det är på den punkten revisorerna vid ett flertal tillfällen har riktat kritik mot hur kommunstyrelsen tillämpar målstyrningsläran i Skinnskattebergs kommun. Om fullmäktige har formulerat icke mätbara mål är det styrelsens uppgift att precisera dem till mätbarhet, eller åtminstone att gå tillbaka till fullmäktige och säga att det här målet kan vi inte ha för verksamheten – det är inte uppföljningsbart.

Målstyrningssystemet i kommunen har tre nivåer. Överst finns en av fullmäktige beslutad vision. På nästa nivå finns tretton kommungemensamma mål också de beslutade av fullmäktige. På den lägsta nivån finns ett stort antal aktiviteter utarbetade av förvaltningen och beslutade av styrelsen. Det antas att aktiviteterna bidrar till uppnåendet av målen.

I tidigare redovisningar har uppföljningen gjorts på så sätt att aktiviteterna ”prickats av”: Har aktiviteten genomförts helt, delvis eller inte alls? Om alla aktiviteter som knyts till ett mål har genomförts har man påstått att måluppfyllelsen har varit 100 procent. Om detta vet man tyvärr ingenting eftersom uppföljningen inte har skett i termer av målet. Detta har vi flera gånger kritiserat från revisionen.

Kritiken har i årets årsredovisning lett till ett nytt system för uppföljning. Man uttrycker sig nu i termer av målen på en tregradig skala: Målet är helt uppfyllt, målet är delvis uppfyllt, målet är inte uppfyllt. Bedömningarna är kvalitativa och bygger inte på någon mätning av målvariablerna. Tyvärr uppfyller detta system lika lite som det förra kraven på uppföljnings- och utvärderingsbarhet.

De tre betygsnivåerna, varav bara två kommer till användning (helt och delvis uppfyllt) är på tok för oprecisa. De kvalitativa bedömningarna är inte tillförlitliga. Det framgår av att bedömningar som görs av samma sak på olika ställen i årsredovisningen är olika. Troligen skulle också olika bedömare kunna komma till olika resultat. Problemet kvarstår med andra ord.

När revisionen lät sina sakkunniga göra en utvärdering av kommunens styrsystem och återigen framförde denna kritik fick vi ett svar från kommunstyrelsen som inte andades handlingskraft. Om mätbarhet, uppföljning och utvärdering sades inget i kommunstyrelsens svar. I allmänna ordalag talade man om att styrmodellen skulle ”vidareutvecklas” och att det skulle komma en ”eventuell ny eller reviderad styrmodell”. Detta kritiken till trots och till trots att det finns ett fullmäktigebeslut om att mätbara effektmål som en mellannivå i styrsystemet skulle utarbetas.

Revisorerna har ansett att denna kommunstyrelsens bristande dådkraft är anmärkningsvärd och vi har därför i årets revisionsberättelse tvingats höja tonläget och vi riktar därför en anmärkning mot kommunstyrelsen. Vi hade gärna sett att fullmäktige ställt sig bakom denna anmärkning, men noterar att presidiet tyvärr inte har något sådant förslag. Revisionens anmärkning står dock fast. Kommunstyrelsen har förhållit sig passiv till tidigare kritik och till fullmäktiges beslut.

Strövtåg: Orangeriet och skvadern

I seriens förra avsnitt besökte vi Kolsva fältspatsgruva. Vi tog vår utgångspunkt i den numera rivna Tyskbron där en gång lokomotivet Lotta drog tåg med vagnar fyllda av värdefulla stenar från gruvan. Vi ska nu förflytta oss ungefär 4,5 kilometer uppströms till Kolsva herrgård.

Sommaren 2013 kastade sig Ernst Kirchsteiger över det gamla orangeriet vid Kolsva herrgård. Det förfallna orangeriet förvandlades inför TV-tittarnas häpna blickar till en toppmodern och flashig sommarbostad.

Wikipedia beskriver ett orangeri så här:

Orangeri är ett uppvärmt växthus för övervintring av träd som apelsin, fikon, myrten och andra prydnadsväxter som inte tål hårt vinterklimat i det fria. Namnet "orange" kommer av det franska ordet för apelsin, orange.
 På 1500-talet blev det mode vid europeiska slott och herresäten att ha en samling citrusväxter i sina trädgårdar. Sådana trädbestånd kallades orangeri. Begreppet gällde till en början bara själva trädbeståndet. Med införandet av flyttbara krukor genom den franske trädgårdsmästaren André Le Nôtre (1613–1700) blev det möjligt att transportera klimatkänsliga växter till ett uppvärmd växthus där de kunde övervintra. Så småningom kallades även dessa speciella växthus för orangeri. Orangeribyggnaderna var i regel orienterade med stora fönsterytor mot syd, medan norrsidan var sluten. För uppvärmning fanns bland annat varmluftssystem som matades av eldstäder i källaren. Anläggningen var ofta formgivna av tidens kända arkitekter.

Just när det gäller orangeriet i Kolsva beskrivs det i en antikvarisk/teknisk undersökning genomförd 2007:

Byggnaden har stort kulturhistoriskt värde som en del i herrgårdsanläggningen och som en av de delar som för 1600-talets gård in i en ny tid med andra ideal och föreställningar om vad som är adekvat för ett framgångsrikt brukspatronsliv.
Orangeriet är ett av de största i Västmanland och av en typ som var vanlig under 1800-talets senare hälft med ett förhöjt mittparti. I detta fall där byggnaden bildar fond i herrgårdens park har nordfasaden fått en ovanligt rik och arkitektoniskt välbearbetad fasad.

Orangeriet före omgörningen

Länsstyrelsen har i en skrift 2004 ansett att orangeriet har ett särskilt kulturhistoriskt värde. Hela området är K-märkt och ska skyddas av lagstiftningen. I beskrivningen av riksintresset omnämns särskilt orangeriet:

Hedströmsdalen [U 4] (delen i Kolsva sn) Motivering: Järnbruksmiljöer i dalgångsbygd, goda exempel på brukens lokalisering till områden utanför de medeltida bergslagsområdena här betingad av vattenkraftstillgång och bra kommunikationsmöjligheter med Mälaren. Bl. a. ingår en av länets få bevarade bruksgator i Kolsva. (Bruksmiljö, Kommunikationsmiljö). Uttryck för riksintresset: Livsnerven Hedströmmen sammanbinder de olika järnbruken. Kolsva bruk med herrgård, orangeri, en av länets få bevarade bruksgator samt dagens järnbruk med en del äldre industribyggnader från 1800- och 1900-tal. Delar av Bernshammars bruk ingår i miljön (se beskrivning för Skinnskattebergs kommun som miljön även berör). I området ingår även: Flera stenåldersboplatser inom Hedströmmen samt enstaka stensättningar av järnålderstyp

 I denna kulturklenod har kommersiell TV med Ernst Kirchsteiger i spetsen släppts in. Orangeriet har byggts om och inretts till bostad. Med bara fötter har programledaren själv pyntat med en handdukstork av kopparrör, en dörrstopp av tyg, blomvaser av pinnar, en kopparplåts-agave, ett rosenbönstorn, rustika glaskuber och allt annat som behövs för att bevara den känsliga kulturmiljön.

Så här blev det: Korsning mellan växthus och empirepalats. I rollen som intresserad turist: Ingrid

Skvadern

Låt oss lämna detta sorglustiga kapitel för att istället glädjas åt en annan kulturhistorisk referens med anknytning till Kolsva herrgård. Här höll Kung Orres jaktsällskap till och enligt Kristina Li Olls (1993) bevaras här sällskapets jakttrofé, skvadern.

Skvadern är som bekant en korsning mellan en tjäder och en hare. Det ska finnas två exemplar till av detta märkliga djur – ett i Sundsvall och ett på Nordiska museet.

Men Skvadern var också en av graderna i den märkliga sammanslutningen Kung Orres jaktklubb som bildades 1890 i de västmanländska skogarna. Jaktklubben var ett nätverk där några av näringslivets absoluta toppnamn samlades under 70 år. I den slutna herrklubben lade männen, med höga positioner inom SKF, ASEA, gruvindustrin och Wallenbergssfären, bort titlarna och identifierade sig istället med virila orrtuppar. De gav varandra smeknamn och ägnade sig åt att dricka, jaga och leka. 

Medlemmarna i Orreklubben jagade i pyjamas, klädde ut sig till grottmän och drog grova skämt. Man skulle inte vara sitt formella jag. Marcus Wallenberg kallades Krokodilen, enligt honom själv för att han ”dåsade på en bank hela dagarna”. Männen jagade och festade ihop och sedan träffades de professionellt och valde in varandra i styrelser.

År 1924 fattades beslut om att introducera den tredje graden skvader och därigenom ta bort graden kalvkyckling. Medlemmar med graden skvader betecknade sig själva som ”lusiga”, på grund av sin låga rang i sällskapet. Eftersom skvadern var en blandning av hare och tjäder tillskrevs också harens egenskaper. Djuret symboliserade feghet och omåttlig fruktsamhet, en kombination som förmodligen roade medlemmarna i sällskapet.

Hur det var med kung Orre själv är det delade meningar om. Den vanligaste föreställningen är att han var en uppdiktad figur känd för ”Kung Orres mandat” som skulle läsas upp på tjugondedag Knut. Men det finns också de som hävdar att han var kung på Isle of Man på 1000-talet och har sin gran på ön Islay i Hebriderna.

Den dåliga kompromissen

Orangeriet var innan TV4 tog itu med det i starkt förfall. Kristina Li Olls noterar förfallet i sin bok 1993, men att orangeriet ”snart ska rustas upp”. Den refererade tekniska utredningen 2007 syftade till att ge ett underlag för en sådan upprustning. Men det skulle alltså dröja ända till 2013 innan det blev något, och då blev det något som ingen någonsin hade kunnat ana. Visst blev det upprustat men knappast som orangeri utan något alldeles annorlunda. Blev det månne ett skvaderhus av det hela. Wikipedia skriver ”Senare har skvader kommit att bli en allmän benämning för en märklig eller mindre lyckad kombination” och websidan The Hoax Museum noterar: ”Although the skvader is much beloved in Sweden, the term itself is often used colloquially to mean a bad compromise.”

Ryttarpaviljongen

När vi nu ändå är på plats borde också paviljongen som hänger ut över Hedströmmen omnämnas. Det sägs att den numera ganska fallfärdiga paviljongen härstammar från Olympiaden 1956 som ägde rum i Melbourne i Australien! Problemet var att det inte gick att ta dit hästar utan karantän, så det bestämdes att de olympiska spelens ryttardel skulle anordnas i Stockholm. Den paviljong som nu finns vid Kolsva herrgård ska ha uppförts till olympiaden och sedermera flyttats till Kolsva.

Paviljongen. I rollen som olympiaryttare: Ingrid

Referenser

Rolf Helmers (2007) ”Orangeriet – Kolsva herrgård.  Antikvarisk/teknisk förundersökning. Stockholm: Byggnadskonst Arkitektur och konst AB

Therese Nordlund Edvinsson (2010). Broderskap i näringslivet: en studie om homosocialitet i Kung Orres jaktklubb 1890-1960. Lund: Sekel

Kristina Li Olls & Bert Olls (1993) Hedströmsdalen – ända in i Bergslagen Örkelljunga: Settern

Strövtåg i Hedströmsdalen. Tidigare avsnitt i serien:

Skunkträdsfrun 

Draken i Ströbohög 

Att tysta ett kyrktorn  

Kolsvas röda grus 

Finåkning med vagnen i syd- och mellansverige

I Västmanland rasade den förfärliga skogsbranden. En dag vände vinden och brandröken drev in över Västerås. Sara och Linnea flydde fältet och kom till Västanhed för några dagar.

Linnea och Ingrid på promenad med Anna och Elsa

Själva tog vi vagnen för årets semesterresa - en riktig klassisk bilturism i syd- och mellansverige. Det bar av ned genom Närke med ett första stopp för en kisspaus vid Hammarsundet. Naturskönt ska det vara.

Hammarsundet

Lunchen intog vi vår vana trogen på det klassiska riksettan-motellet och -vägkrogen Vida Vättern. Hyfsat käk och naturskönt förstås. Notera särskilt på bilden i bakgrunden bensinmacken som saluför älgbensin.

Vida Vättern

Sen bar det i hällande regn iväg över det hemska sydsvenska höglandet. Något naturskönt är svårt att hitta där. Men så kom Skåne och Söderåsens nationalpark. Naturen påminner starkt om fantasyfilmernas. Godkänt. Lyckligtvis fortsatte regnet, så det blev ingen tur på vandringsleder. Däremot Budapestbakelse på fiket.

Söderåsen

Budapestbakelse

Så var vi i Lundatrakten. I Stadsparken klättrade och klängde, gungade och snurrade alla våra skånska barnbarn. Sen blev det lunch på Stadsparkscaféet. Absolut godkänt. Barnbarnen åt köttbullar och pannkaka. En del andra slog till på en räkmacka!

Emi klättrar

Stadsparkscaféet

Räkmacka

Till kvällen avslutade Ingrid och Julian dagen med en månskenssimning tillsammans med den uppblåsbara giraffen.

Julian, giraffen och Ingrid

Efter ytterligare en dag i sus och dus var det dags att styra kosan norrut. Vid Varberg kom en varning om köer på motorvägen, så vi tog av längs kustvägen mot Kungsbacka. Naturskönt skulle man tro. Men ack! Små fula samhällen och en allt krympande väg. Till slut räddade vi oss ut på E6:an igen. Om det hade varit någon kö eller inte är okänt. I Kungälv blev det som det bör lunch på Fars Hatt. Riktigt bra käk, men oerhörda busslaster med turister. Inget direkt att avbilda, men för att dokumentera att vi faktiskt varit i Kungälv - här är den ståtliga Bohus fästning:

Bohus fästning

Ja, så vidare längs den besynnerliga E45-motorvägen mot Trollhättan. Det var den som Göran Persson lät bygga för att GM inte skulle lägga ned Saab i Trollhättan. Vägen låg i stort sett öde utan trafik och på ett par ställen fattades det bitar. Och nu håller bilfabriken för andra gången på att gå i konkurs. Om vägbygget har faktiskt min kompis Vicki Johansson skrivit en bok (Vägen till en väg, Borea, 2011). Fortsätter man kommer man så småningom till fucking jävla Åmål. Där blev det glasspaus på Hamncaféet. Nåja, lite naturskönt.

Fucking Åmål

Sen blev det Stadshotellet i Karlstad. Kvällsmat på den "italienska" restaurangen Cazanova. Okej betjäning, vin och sprit. Men maten! Hu! Nästa dag morsade vi på min kusin Margit, och därefter betittning av Lars Lerins Sandgrund. Häftigt! Om Lars Lerin själv hade kommit hade vi nog blivit starstruck. Men vi såg i alla fall konstdansaren Junior.

Sandgrund

Lars Lerin: Mellansverige, akvarell

Näst sista etappen gick till Bredsjö Ostcafé. Det blev en macka med lammkött och pepparrot nedsköljt med Kuskens lättöl. Skitgott! Och så köpte vi en rejäl bit tvåårig Bredsjö blå till kvällsmaten.

Bredsjö

Sista etappen gick det som ett spjut genom skogen och metropoler som Stjärnfors, Löa, Ramsberg, Näverkärret och Karmansbo. Gruset sprutade.

Se där hade vi, som Karl Edvin Bäck brukade säga, ringat in en kalvhage!

I lånta fjädrar i halvsanningarnas värld

Kuckelimuck!

I Dagens Nyheter fredagen den 25 juli framträder den populistiska folkpartipolitikern Carina Sandor från Skinnskatteberg. Hon presenterar sig där som kommunalråd i Skinnskatteberg. Det är inte ens en halvsanning. Carina har faktiskt varit kommunalråd men hon avsattes 2009, alltså för fem år sen. Sedan dess heter kommunalrådet i Skinnskatteberg Lars Andersson, och han är inte ens folkpartist utan socialdemokrat.

Halvsanningarna fortsätter i uttalanden i artikeln:

”När Skinnskatteberg har en tom fastighet och Socialdemokraterna vill använda den till olika kommunala projekt vill den borgerliga oppositionen överlåta huset till en företagsby”

Det är inte gott att veta vad det är för hus Sandor syftar på. Det mest aktuella fallet är landstingets f d folkhögskola som kommunen nu har förvärvat i syfte att få lokaler för företag (företagsby?). Jo, det fanns ett förslag att använda fastigheterna till kommunala ändamål. I ett förslag från en tjänsteman i förvaltningen föreslogs att kommunalkontoret skulle flytta till den f d folkhögskolan. Det förslaget avvisades av en enig kommunstyrelse. Det var alltså inte ett socialdemokratiskt förslag. Det var inte heller folkpartiets idé att man skulle försöka få företag att etablera sig i lokalerna.

En pikant detalj i sammanhanget är att den borgerliga oppositionen i landstinget har protesterat högljutt mot att fastigheterna skulle överlåtas till Skinnskattebergs kommun för att användas för olika företag.

Så är det i halvsanningarnas värld.

Mer ur DN-artikeln:

”Om en skola i kommunen hotas av nedläggning är det folkpartisterna som sköter protestlistorna”

Det är väl troligen nedläggningen av Heds skola 2009 som avses. Jodå, det förekom namninsamlingar. Inte mindre än två stycken. Den ena var en namninsamling på nätet som samlade 126 namn varav 44 var icke-ortsbor. Det andra var en namninsamling om att den södra kommundelen i protest mot skolnedläggningen borde byta kommun och övergå till Köpings kommun. Folkpartiets roll är oklar, men man kunde skriva på listan som var utlagd i f d macken i Bernshammar hos centerpolitikern Barbro von Walden.

Orsaken till uppmärksamheten för Carina Sandor är att Folkpartiet i valet 2010 gjorde sitt bästa resultat i landet i Skinnskatteberg. Det ska dock noteras att Folkpartiets framgångar framförallt har berott på borgerlig kannibalism. I valet 2010 förlorade de andra borgerliga partierna sammanlagt 4 platser i kommunfullmäktige. Dessutom förlorade det lokala partiet Skinnskattebergsdemokraterna alla sina 4 platser. Folkpartiet lyckades lägga vantarna på sex nya platser av dessa förluster.

Borgerlig kannibalism och Folkpartiets nya roll som lokalt missnöjesparti har gett oss Skinnskattebergare det tvivelaktiga nöjet att få en plats på den kommunalpolitiska kartan. Egentligen inte mycket att yvas över.

I lånta fjädrar??

Fågeln med lånta fjädrar

Det är lite sommarstiltje på läsekretsen. Trafiken har gått ned i juni, men det blev ett uppsving de allra senaste dagarna. Det var sökningar på den populistiska kommunalpolitikern Carina Sandor som åstadkom rusningen. Ett gammalt inlägg om den nya lag (”Lex Carina”) som tillkommit sedan hon vägrat avgå från sitt kommunalrådsuppdrag trots att hon förlorat majoriteten gick från ingenstans till förstaplats på tio-i-topplistan.

Sandors förstaplats betingades förstås av det TV-program som sändes häromkvällen där hon fick en alldeles oförtjänt reklam. För den som undrar varför jag illustrerar med en fågel med lånta fjädrar: Det kommer ett inlägg nästa vecka med denna rubrik där fjäderlånen ska avslöjas.

Antal besökare var i juli 379 (450 i juni). Av dessa var 283 (326) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,37 (1,52) och genomsnittlig tid per besök var 87 (103) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Finland, Norge, Tyskland och Danmark. Ströbesökarna var från Canada, Italien, Kroatien, Litauen, Nederländerna, Storbritannien och Österrike.

De tio mest visade inläggen i juli:

1	Det blir ingen Lex Carina den här gången (ny)
2	Var ligger egentligen hjärtat av Bergslagen? (5:a)
3	Än slank det hit och än slank det dit (2:a)
4	Vem ska man rösta på? Gör ett test! (ny)
5	Är Sverigedemokraterna fascister? (1:a)
6	Förskingringen av allmänna tillgångar (3:a)
7	Karibackabrännvin (6:a)
8	Strövtåg: Storsvindlaren (ny)
9	Länsstyrelsen hänger inte med (ny)
10	Dreams come true... (ny)