Så här röstade dina representanter om ansvarsfrihet

Kommunfullmäktige i Skinnskatteberg beslöt förra måndagen att bevilja bl a kommunstyrelsen och socialnämnden ansvarsfrihet. När det gäller kommunstyrelsen var det elva som tyckte att styrelsen hade skött sig bra, tre att dom misskött sig så mycket att dom inte borde ha ansvarsfrihet och tre kunde inter bestämma sig, utan la ned sina röster.

När det gäller fråga om ansvarsfrihet, så får inte dom direkt berörda, d v s dom som själva sitter i den styrelse eller nämnd som det gäller, vara med och rösta. Dom är jäviga. Men då ska det fyllas på med ersättare, så att det ändå blir 25 som röstar.

Dom här ledamöterna, eller ersättare som röstat i stället för jäviga, gav kommunstyrelsen godkänt:

Pär Hultman (SD)

Mikael Karlsson (SD)

Nicklas Heleander (SD)

Lennart Lidqvist (L)

Vanja Leneklint (L)

Kristina Bergstedt (L)

Susanne Karlsson (L)

Anita Karlsson (L)

Marie Tollefsen Markström (M)

Staffan Strid (M)

Ulf Kjellin (C)

 Emot ansvarsfrihet röstade: 

Roger Ingvarsson (S)

Helena Cederberg (V)

Benny Wallin (V)

 Och dom tre som la ned sina röster var: 

Klaus Jesse (S)

Ewa Wikström (S)

Ricky Sten (S)

 Bara fyra av nio sossar röstade. Det fanns helt enkelt inga närvarande ersättare som kunde gå in och rösta. Det hade gått att få upp det till sex av nio, eftersom Socialdemokraterna har två ersättare, som inte var på plats. Där hade gruppledaren Lena Lovén Rolén helt enkelt misslyckats med sitt uppdrag. Men några ytterligare finns inte, så två S-stolar förblev tomma. 

Lika illa var det för Sverigedemokraterna. Dom ”borde” ha varit sex, men det var bara tre som röstade. Men här är situationen sådan, att dom helt enkelt inte har fler ersättare. Det har på grund av avhopp och annat blivit slut på listan. 

I omröstningen om socialnämnden var det 13 som var nöjda med nämndens insats, medan 8 inte ville ge ansvarsfrihet. Dom här röstade för ansvarsfrihet: 

Ewa Olsson Bergstedt (SD)

Jonny Emtin (SD)

Pär Hultman (SD)

Mikael Karlsson (SD)

Nicklas Heleander (SD)

Carina Sandor (L)

Tobias Jarstorp (L)

Lennart Lidqvist (L)

Kristina Bergstedt (L)

Susanne Karlsson (L)

Bo Öberg (M)

Marie Tollefsen Markström (M)

Sonja Råberg (C)

 Mot att bevilja ansvarsfrihet röstade: 

Lena Lovén Rolén (S)

Arne Hjorth (S)

Pentti Lahtinen (S)

Ewa Wikström (S)

Ricky Sten (S)

Mikael Nilsson (S)

Fredriks Skog (V)

Benny Wallin (V)

Också här är det S och SD som inte lyckats få fullt lag. Det fattades två socialdemokrater och en SD:are.

 

Kommunal parlamentarism på dagordningen igen

I topp på oktobers tio-i-topp-lista är ett inlägg om den kommunala revisionens granskning av Skinnskattebergs kommuns internkontroll. Ett annat inlägg som avancerat på listan handlar om kommunal parlamentarism. Frågan om kommunal parlamentarism har fått förnyad aktualitet genom att utredningen om en ny kommunallag har varit på remiss. Där föreslås en lag om försöksverksamhet med kommunal parlamentarism. Remisstiden gick ut i fredags.

Antal besökare var i oktober 497 (474 i september). Av dessa var 333 (331) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,43 (1,27) och genomsnittlig tid per besök var 103 (57) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, USA, Finland, Tyskland, Danmark och Frankrike. Ströbesökarna var från Belgien, Norge, Ryssland och Storbritannien.

De tio mest visade inläggen i oktober:

1	Skinnskattebergs kommunstyrelse kritiseras för bri... (ny)
2	Utredningsförslag: Parlamentarism i kommunerna (7:a)
3	Nollorna del 5: Största möjliga tystnad (ny)
4	Politik och matematik 5: Mandatfördelning (ny)
5	Brevvän på nätet: Ett av Europas ledande energibol...(3:a)
6	Moderater bygger leksaksjärnväg i Kungsör (ny)
7	Strövtåg: Storsvindlaren (ny)
8	De försvunna städerna: Symaskiner och maskingevär (ny)
9	I'm forever blowing bubbles (ny)
10	Brandturism (ny)

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Skinnskattebergs kommunstyrelse kritiseras för bristande internkontroll

Kommunrevisionen i Skinnskatteberg har genomfört en granskning av kommunens internkontroll. Granskningen utmynnar i skarp kritik mot kommunstyrelsen:

Vi finner arbetet med den interna kontrollen bristande och att den bryter mot lagens regler och intentioner. Kommunen bedriver inte ett samordnat arbete avseende intern kontroll, vilket vi finner anmärkningsvärt.

Enligt Kommunallagen (6 kap 7 §) är det kommunstyrelsens och nämndernas ansvar att se till att det finns en tillräcklig internkontroll:

Nämnderna skall var och en inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten.De skall också se till att den interna kontrollen är tillräcklig samt att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt.

Eftersom nästan all verksamhet i Skinnskattebergs kommun sorterar under kommunstyrelsen, är det i första hand styrelsens ansvar som lagbestämmelsen avser.

Revisorerna har flera gånger påpekat bristerna i den interna kontrollen utan att det har föranlett några åtgärder. Det finns inga system och rutiner för en tillfredsställande internkontroll. Bristande internkontroll medför risker. Förvaltningen riskerar att bli mindre effektiv och ändamålsenlig. Uppnåendet av de mål som fullmäktige beslutat riskeras. Det finns risker för allvarliga fel, brister, oegentligheter och förtroendeskador.

Revisionens rapport rekommenderar därför kommunstyrelsen att utforma en kommunövergripande process för den interna kontrollen. Det behövs också utbildning av ledamöterna.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg prickad för bristande styrning

Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg har återigen prickats av kommunens revisorer. Det skedde vid granskningen av verksamheten 2013. Revisorerna riktade en anmärkning mot kommunstyrelsen eftersom man trots flera gånger framförd kritik inte arbetat fram mätbara mål för den kommunala verksamheten. Här följer mitt anförande i kommunfullmäktige den 16 juni.

Målstyrning är en tilltalande och till synes enkel idé. Men, målstyrning är en svår gren.

Det finns en rad problem med den till synes enkla idén. Listan är lång: Hur ska man kunna skilja mål från medel? Politiska beslut är ofta kompromisser och ett medel att uppnå kompromisser är att uttrycka sig luddigt men målstyrningsläran förutsätter precisa och mätbara mål. En del mål är relevanta men svårmätbara. Ingen kommer att bry sig om att sträva mot sådana mål, man nöjer sig med det mätbara. Det är ofta oenighet om medlen att uppnå målen. Politikerna kan då inte göra sig av med ansvaret att välja hur målen ska uppnås. Det är ingen mening med att formulera mål för sådant som kommunen inte kan påverka. Målstyrningsläran strider också mot politikens inneboende logik: Politiker och partier som vill vinna val måste ha makt över sakfrågorna, inte bara abstrakta målformuleringar. Målstyrningen har också praktiska problem: Vem ska precisera de luddiga politiska målformuleringarna? Hur ska man utvärdera verksamheten och hur ska man avgöra vad som hade hänt om inte den utvärderade verksamheten hade funnits?

Styrning

Det finns organisationsforskare som menar att det är så svårt att styra med mål att det egentligen är omöjligt.

Det må vara hur som helst med den saken. Ett tycks både anhängare och kritiker vara ense om: Målstyrning är alldeles meningslös om man inte har ett system för uppföljning och utvärdering. Man kan inte styra om man inte vet om ens styrsignaler leder fram mot målet, om de är helt verkningslösa eller om de leder bort från målet.

Förutsättningen för att kunna följa upp och utvärdera är att målen formuleras så att de är mätbara. Det är på den punkten revisorerna vid ett flertal tillfällen har riktat kritik mot hur kommunstyrelsen tillämpar målstyrningsläran i Skinnskattebergs kommun. Om fullmäktige har formulerat icke mätbara mål är det styrelsens uppgift att precisera dem till mätbarhet, eller åtminstone att gå tillbaka till fullmäktige och säga att det här målet kan vi inte ha för verksamheten – det är inte uppföljningsbart.

Målstyrningssystemet i kommunen har tre nivåer. Överst finns en av fullmäktige beslutad vision. På nästa nivå finns tretton kommungemensamma mål också de beslutade av fullmäktige. På den lägsta nivån finns ett stort antal aktiviteter utarbetade av förvaltningen och beslutade av styrelsen. Det antas att aktiviteterna bidrar till uppnåendet av målen.

I tidigare redovisningar har uppföljningen gjorts på så sätt att aktiviteterna ”prickats av”: Har aktiviteten genomförts helt, delvis eller inte alls? Om alla aktiviteter som knyts till ett mål har genomförts har man påstått att måluppfyllelsen har varit 100 procent. Om detta vet man tyvärr ingenting eftersom uppföljningen inte har skett i termer av målet. Detta har vi flera gånger kritiserat från revisionen.

Kritiken har i årets årsredovisning lett till ett nytt system för uppföljning. Man uttrycker sig nu i termer av målen på en tregradig skala: Målet är helt uppfyllt, målet är delvis uppfyllt, målet är inte uppfyllt. Bedömningarna är kvalitativa och bygger inte på någon mätning av målvariablerna. Tyvärr uppfyller detta system lika lite som det förra kraven på uppföljnings- och utvärderingsbarhet.

De tre betygsnivåerna, varav bara två kommer till användning (helt och delvis uppfyllt) är på tok för oprecisa. De kvalitativa bedömningarna är inte tillförlitliga. Det framgår av att bedömningar som görs av samma sak på olika ställen i årsredovisningen är olika. Troligen skulle också olika bedömare kunna komma till olika resultat. Problemet kvarstår med andra ord.

När revisionen lät sina sakkunniga göra en utvärdering av kommunens styrsystem och återigen framförde denna kritik fick vi ett svar från kommunstyrelsen som inte andades handlingskraft. Om mätbarhet, uppföljning och utvärdering sades inget i kommunstyrelsens svar. I allmänna ordalag talade man om att styrmodellen skulle ”vidareutvecklas” och att det skulle komma en ”eventuell ny eller reviderad styrmodell”. Detta kritiken till trots och till trots att det finns ett fullmäktigebeslut om att mätbara effektmål som en mellannivå i styrsystemet skulle utarbetas.

Revisorerna har ansett att denna kommunstyrelsens bristande dådkraft är anmärkningsvärd och vi har därför i årets revisionsberättelse tvingats höja tonläget och vi riktar därför en anmärkning mot kommunstyrelsen. Vi hade gärna sett att fullmäktige ställt sig bakom denna anmärkning, men noterar att presidiet tyvärr inte har något sådant förslag. Revisionens anmärkning står dock fast. Kommunstyrelsen har förhållit sig passiv till tidigare kritik och till fullmäktiges beslut.

Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg prickad för dyr vattenledning

Kommunfullmäktige i Skinnskatteberg beslöt i måndags enhälligt att rikta en anmärkning mot kommunstyrelsen för bristande uppföljning och kontroll vid bygget av nytt vattenverk i Färna och vattenledning från Färna till Skinnskatteberg. Här är mitt anförande som förtroendevald revisor vid fullmäktiges möte.

I vår skrivelse till fullmäktige i februari och i de båda revisionsberättelserna som ska behandlas idag har vi riktat kritik mot hanteringen av ärendet med nytt vattenverk i Färna och överföringsledningen från Färna till Skinnskatteberg. Kritiken kan sammanfattas:

(1) Dålig beredning: Fullmäktige har vid det ursprungliga beslutet fått ett beslutsunderlag som i efterhand visat sig vara grovt felaktigt. Vid beslut om ytterligare medel till projektet har fullmäktige fått otillräcklig information om vad som gjort projektet dyrare.

(2) Tveksamheter i upphandlingen: Man har valt en form att organisera projektet som rundar lagen om offentlig upphandling. Inslag i upphandlingsprocessen väcker misstankar om att en leverantör kan ha gynnats otillbörligt. Formella fel har begåtts i upphandlingsprocessen. En konsult har, troligen i strid med lagen om offentlig upphandling, direktupphandlats.

(3) Bristande kontroll har medfört att projektet blivit mer än dubbelt så dyrt som ursprungligen beslutats. Detta är kostnader som i sista vändan drabbar vattenkonsumenterna.

Revisionen har, som jag ser det, två huvuduppgifter. Den ena är att bidra till förbättringar i den kommunala verksamheten. Vår skrivelse till fullmäktige i februari hade just detta förbättringssyfte. Man kan konstatera att fullmäktige genom sitt beslut i maj att uppdra åt kommunstyrelsen att utarbeta en plan för styrning av stora projekt har tagit kritiken på allvar och tagit initiativ till förbättringar.

Det anfördes vid fullmäktiges behandling av ärendet att det var osäkert om en sådan plan skulle vara framgångsrik. Ja, det återstår att se. Det är inte vår uppgift i revisionen att recensera fullmäktiges beslut. Vår uppgift är att i efterhand granska verkställandet av fullmäktiges beslut.

Den andra uppgiften, som är aktuell idag handlar om ansvarsutkrävande. Fullmäktige har till sitt förfogande två verktyg att kräva ut ansvar av styrelsen och eventuella nämnder: Man kan vägra ansvarsfrihet för föregående års förvaltning. Om styrelsen vägras ansvarsfrihet kan hela eller delar av styrelsen avsättas. Det är också möjligt att föra skadeståndstalan mot ledamöter som förvägrats ansvarsfrihet. Detta ska dock enligt uppgift aldrig ha inträffat i någon svensk kommun.

Det andra verktyget är att fullmäktige beslutar att rikta en anmärkning mot styrelsen för föregående års förvaltning.

Vi två revisorer som föreslår att man ska rikta en sådan anmärkning mot styrelsen har ingen skiljaktig mening när det gäller kritiken i allmänhet mot hanteringen av vattenärendet. Däremot har vi konstaterat, att när det gäller den bristfälliga beredningen av ärendet, när det gäller tveksamheterna i upphandlingen och när det gäller huvuddelen av den fördyring som uppstått på grund av bristande kontroll, så har detta skett under åren 2010 och 2011. Fullmäktige har redan tidigare beviljat styrelsen ansvarsfrihet för åren 2010 och 2011.

Från beslutet om ökat investeringsanslag i 2012 års budget till idag har projektet ytterligare fördyrats. Det är detta som vi menar är anmärkningsvärt, men inte av den storleksordning att det skulle leda till att styrelsen inte beviljas ansvarsfrihet.