Huvudlöst

Trots den hemska, isande kylan så lyser vårsolen om dagarna. Då är det lätt att man tappar huvudet.

Våren 2013 i isfurstinnors våld

Dödsgudinnan Hel.. Hennes kejserliga majestät Jadis – Vita Häxan. Mårran.

Hos C S Lewis styrs landet Narnia styrs av Den Vita Häxan, Jadis. Hon har besvärjt Narnia att för alltid, året om, vara täckt av is och snö. Vintern har pågått i över 100 år,

I Tove Janssons Mumindal finns Mårran. Hon är mycket kall, och allt hon rör vid fryser till is. Mårran är så stor och mörk och kall att det blir frost på marken där hon går. Alla är rädda för henne. Hon är stor, mörk och ensam och sätter sig på allt ljus hon se.

Nifelhem är i nordisk mytologi den mörka och obehagliga köldens rike norr. Nifelhem låg långt uppåt norr och var mörkrets och köldens värld. I dess midt var en brunn, vid hvilken draken Nidhögg bodde. Brunnens väggar voro flätade af ormar, hvilka sprutade sitt etter ut i brunnen. Häraf fylldes denna och strömmade öfver sina bräddar.

I Nifelhem ligger dödsrike Hel där dödsgudinnan med samma namn regerar.

Fimbulvintern var en vinter som varade i tre år utan någon sommar. Den hade trollats fram av Valand, som hade vinterviste i Finland hos Snö den Gamle.

Vy från trädgården i slutet av mars sedan Mårran gått förbi

En frusen flod i Vita Häxans land eller Hedströmmen?

Visst gör det ont när partier spricka

Hur ska en vald representant agera när hen upplever en motsättning mellan partilinjen, den egna uppfattningen eller vad hen tror är väljarnas inställning i en politisk fråga? Detta är ett problem som har sysselsatt statsvetarna som menar att det finns tre olika svar på frågan – tre representationsstilar. Frågan aktualiseras i den västmanländska lokalpolitiken av striden i Surahammar om högstadiets i Virsbo vara eller inte vara. I den striden hotade frågan att först avgöras av en socialdemokratisk avhoppare till oppositionen. Helt oväntat kom den istället av avgöras av två vänsterpartistiska avhoppare till kommunledningens sida.

Man kunde kanske tycka att det naturliga i en demokrati vore att väljarnas uppfattning skulle få styra de valdas agerande. Det borde finnas ett bundet mandat. Det visar sig dock att det finns en rad problem med den här representationsstilen – väljardelegatens. Eftersom demokratier har valhemlighet är det inte så lätt för en politiker att veta vad hans väljare vill. I själva verket är det svårt att avgöra ens vilka ens egna väljare är. Dessutom har vi ju valt representanter för att slippa sätta oss in i alla frågor. Det kan helt enkelt vara så, att väljarna inte har någon ståndpunkt i den fråga det gäller. För det tredje anser vi oftast inte att politikerna bara ska vara ett slags robotar som utför givna order. De har också till uppgift att lösa problem, föreslå lösningar och bilda opinion.

Istället föreslås att en vald politiker ska agera efter eget omdöme och sina egna åsikter. Skulle det visa sig att väljarna är missnöjda med hur politikern skött sitt uppdrag så får de rösta bort hen. Den här representantstilen kallas förtroendeman (eller trustee på engelska). Om man ser på hur de formella reglerna ser ut i svensk riks- och kommunalpolitik, så är det nog närmast förtroendemannarollen som man tänker sig. Väljarna kan inte binda uppdraget till en riksdagsledamot eller kommunfullmäktig.

Förutsättningen för att man ska kunna resonera om förtroendemannarollen som en demokratisk representationsstil är att väljarna i någon faktisk mening har valt sina respektive representanter. Oftast är det inte fallet. Det som väljarna faktiskt har valt är ett parti. Och partiet har valt de personer som ska representera partiet. Så ser det vanligen ut i svensk politik och också i politiken i de flesta andra västeuropeiska starkt partipolitiserade demokratier. Det finns ett berömt uttalande av en engelsk väljare att ”jag skulle rösta på en häst (eller var det kanske till och med en gris) om mitt parti ställde upp en”. I idealfallet tar väljarna bara ställning mellan partiernas politiska program utan att bry sig om personerna. Programmet visar åt vilket håll hästen ska gå, och om den inte gör det så får partiet utkräva ansvar och göra lasagne av den. Den här representantrollen kan kallas partiombud. Undantag finns förstås, där väljarna i första hand har valt en person. Stig Henriksson är förstås ett av de bästa exemplen.

Partiombud dominerande politikerstil

I olika enkäter genom tiderna har statsvetare försökt utröna vad politikerna själva tycker om sin representationsstil. Vilken tycker de ska gälla. I slutet av 60-talet dominerade förtroendemannarollen i kommunerna. Mer än hälften av de tillfrågade politikerna tyckte att det var det egna omdömet och åsikterna som skulle vara avgörande. Sen följde partiombuds- och väljardelegatrollerna med sisådär en 20 – 25 procent som anhängare. Den här bilden har till 2000-talet ändrats radikalt. Nu dominerar istället uppfattningen att det är partilinjen som ska styra – nästan hälften är av den uppfattningen. Strax efter med omkring 40 procent kommer förtroendemannarollen och allra sist väljardelegaten.

Det finns en ideologisk dimension i fördelningen så, att socialdemokrater oftare ser sig som partiombud medan borgerliga politiker oftare har förtroendemannen som ideal. Men, ansvar visar sig förädla. Genomgående ansluter man sig hellre till partiprincipen om man ingår i en styrande koalition i kommunen eller om man har fina uppdrag. Detta gäller inte minst hos moderaterna. Moderata politiker i ansvarig ställning framstår som nästan lika mycket politruker som socialdemokratiska politiker. Saken uttrycks fint av Fredrik Reinfeldt som i en intervju i Dagens Nyheter den 20 mars 2010 säger: ” Regeringsmakten måste stå stark och jag hävdar att de förslag som jag har tagit fram tillsammans med allianspartierna ska också få stöd i min riksdagsgrupp. Annars fungerar inte en koalitionsregering.”

Det är partierna som får kommunerna att fungera

Acceptansen för ett agerande som avviker från partilinjen tycks med andra ord ha minskat och är numera norm i svensk politik. Det hänger säkert ihop med partiernas ökande roll i kommunalpolitiken. Partierna? Vadå? Är inte de döda? Jo, partierna är om inte döda så i varje fall ganska hängiga i relationen till medborgarna. Förtroendet för de politiska partierna är i botten. I mätningar av förtroendet för samhällsinstitutioner kommer partierna regelmässigt sist. I politiken, inte minst i kommunalpolitiken, är det tvärtom. Där lever och sparkar partierna. Partierna bildar styrande koalitioner i kommunerna. De sköter rekryteringen till alla olika förtroendeuppdrag som befolkas med partimedlemmar. Genom partierna samordnas politiken i alla olika typer av politiska organ i kommunerna. Beslut fattas i partigrupperna eller i förhandlingar mellan partigrupperna. Partierna är en parallell, lite fördold, organisation vid sidan av organisationen i fullmäktige, styrelser och nämnder. Den parallella organisationen är den som dominerar. Liksom det fanns en dubbelorganisation i Sovjetunionen där kommunistpartiet dominerade alla olika organ i samhället har svenska kommuner en dubbelorganisation med den skillnaden att det är flera partier.

Varför är då partierna så angelägna om sammanhållningen? Förklaringen är att sammanhållningen är nyckeln till partiernas och partiledningarnas inflytande i olika sammanhang. Den svenske statsvetaren Gunnar Sjöblom konstruerade redan 1968 en modell för partiledningars agerande. Det yttersta målet var, skrev Sjöblom, att själva få vara med och förverkliga det egna programmet. Detta uppnåddes genom spelet på den parlamentariska arenan, där det gällde att söka sådana positioner att det egna inflytandet maximerades. Detta underlättades i sin tur av att ha så många röster som möjligt. På väljararenan var målet röstmaximering. Utan sammanhållning på den inre partiarenan blev det svårare att nå målen både på den parlamentariska arenan och på väljararenan. Väljarna litar inte på ett parti som inte är enigt utan där olika personer och fraktioner driver olika politik. På den parlamentariska arenan blir det om inte omöjligt så i alla fall svårt att förhandla om man inte har kontroll över hur de egna röstar. Det var just det som Fredrik Reinfeldt ville uttrycka i DN-intervjun 2010.

Risken för ociviliserade påtryckningar

Renegaten Ture Königson

Problemet är att många av de förtroendevalda känner sig som anhängare av ett annat representationsideal – förtroendemannaidealet. Och vad värre är, de har stöd av lagstiftningen. Det finns inga lagliga möjligheter för en partiledning att tvinga en riksdags- eller fullmäktigeledamot att rösta efter partilinjen. Man kan i värsta fall utesluta den trilskande ur partiet och man kan hota med att inte nominera hen till nästa val. Däremot kan man inte tvinga bort renegaten från riksdagen/fullmäktige. Om det saknas formella regler och mekanismer finns det alltid en risk att man hemfaller till mer ociviliserade metoder.

En av svensk politiks mest kända renegater var folkpartiriksdagsmannen Ture Königson som genom att lägga ned sin röst i den avgörande omröstningen om ATP 1959 gjorde så att den socialdemokratiska linjen segrade. Genom segern i ATP-frågan kom i praktiken Socialdemokraternas innehav av regeringsmakten att cementeras i mer än halvtannat decennium. Königson utsattes för häxjakt av sina partikamrater och nominerades inte till nästa val. Königson vittnar om påtryckningarna: ”Det är för mig obegripligt att personer som annars visade gott omdöme och stor sans och måtta, kunde gripas av en så oresonlig vrede att de var helt oemottagliga för alla sakskäl.” Königson hade all anledning att glädjas åt att Internet ännu inte var påtänkt 1959.

Referenser

Karlsson, David (2011).  ”Politiker tycker om demokrati. Kommun- och landstingsfullmäktigeundersökningen” i Andreas Ivarsson (red): Nordisk kommunforskning. En forskningsöversikt med 113 projekt.. s. 66-69. Göteborg: Förvaltningshögskolan

Königson, Ture (1968). ATP-striden: ett tioårsminne. Stockholm: Samhällsgemenskap

Sjöblom, Gunnar (1968). Party strategies in a multiparty system. Lund : Studentlitteratur.

Renegat

Renegat var under medeltiden beteckning på person som avsagt sig kristendomen och konverterat till islam. Idag används ordet ofta mer generellt för att beteckna en person eller en grupp som svikit sina ideal (avfälling) eller samarbetar med fienden (överlöpare).

(Wikipedia)

Bergslagens näringsliv blomstrar

Läser i Västmanlands Nyheter (C) om nya företag i länet. Det ena är en specialist på djurrehabilitering. Det andra är en mångsidig verksamhet i Rh:n, närmare bestämt i Lerkulan. Innehavaren är mediumutbildad, diplomerad i intuition, diplomerad medial undersökare och renare. En av specialiteterna är husrening. I tidningen beskrivs hur det går till: ”…går runt och känner in huset  Då kan jag få in personer från andra sidan i huset och då kan jag föra en dialog med dem….En del vet inte om att de är döda medan andra vet det och bara vill skoja lite grand. Ibland vill de inte lämna huset och fast jag varit där kan det finnas saker kvar ändå.”

Fint att höra att småföretagsamheten blomstrar och skönt att det finns hjälp att få på nära håll om det skulle toka till sig.

Hur tänker ett nättroll?

Den som inte är nationalist är en dåre. Svenskarna har skrämts till tystnad och vågar inte vara stolta över sitt land. Detta var några teser i ett inlägg som P4 Västmanland häromdagen sände för att åstadkomma debatt. Inlägget rubricerades ”Tacklingen” och det uttalade syftet var att det skulle bli debatt. Det blev det knappast. Istället var det som att dra proppen ur en gödseltunna. Hejarop och bravon fyllde kommentarsfälten.

Nu borde inte det ha varit någon överraskning för de pigga journalisterna på lokalradion. Inlägget hade sänts tidigare och då lett till glädjeeruptioner på högerextremistiska diskussionsfora på nätet. I inlägget presenteras en ”teori” om varför makthavarna så hårt driver ”det politiskt korrekta”. Det beror på att det enda de är intresserade av är ”att få fler mandatperioder att styra Sverige.” Eftersom det i en valdemokrati som den svenska är av väljarna man får ”fler mandatperioder” får man väl förstå att den påstådda förklaringen är att ”politikerna” är politiskt korrekta för att få så många röster som möjligt.

Eftersom det samtidigt tycks vara så att de flesta svenskar inte är ”politiskt korrekta” så verkar förklaringen lite ologiskt. Det vore väl mer att vinna på att vara ”politiskt inkorrekt” d v s invandrarfientlig? Att det finns etablerade partier och politiker som resonerar så är känt. Man kan bara hänvisa till Folkpartiets upprepade försök att fiska i dessa grumliga vatten.

Politikerna är sjuka i huvudet

Jag har gått igenom kommentarer på P4 Västmanlands hemsida och på några olika högerextremistiska diskussionsfora på nätet i samband med ”Tacklingen” och även förra gången inlägget sändes. Det visar sig att de framlockade kommentarsfältens hjältar på ett motspänstigt ärans och hjältarnas språk (det är mycket stavfel, grammatiska fel och engelska lånord) i huvudsak är inne på idén att ”PK-maffian” har skrämt svenskarna till tystnad. Den som yttrar sig mot PK klassificeras som fascist eller rasist och av det följer att man utsätts för förföljelse i vardagen.

Det intressanta är vad man har för föreställningar om varför makteliten driver den här politiken. Vad är maktelitens drivkrafter att hålla folkmajoriteten nere i underordning och tystnad? En relativt vanlig typ av förklaringar är vad man skulle kunna kalla patologiska förklaringar: Makteliten – den så kallade ”PK-maffian” – består enkelt uttryckt av folk som är sjuka i huvudet. Detta är den enkla förklaringen till deras agerande:

hans argumentering om att våra rektorer och politiker är rubbade individer rent generellt håller jag med om

proffstyckare och övrigt folk inom såskalldutyckaeliten helt å hållet tycks sakna sjukdomsinsikt

Men de flesta menar dock att elitens handlande inte kommer inifrån, från deras egna sjuka hjärnor, utan det finns något slags yttre källa. En lite speciell variant är den här, där det är konkurrensen inom ”PK-maffian” som driver handlandet. Det tycks gälla något slags tävling, där olika makthavare tävlar med varandra om vem som är mest politiskt korrekt:

Jag är helt övertygad om att pk-maffioson inte vet vad den vill förutom att hålla takten med övrig pk-maffia

Politikerna är rädda för muslimerna

Allra vanligast är dock att man tror att det finns någon annan grupp – utanför ”PK-maffian” – som trycker på, hotar eller kanske till och med tvingar makteliten att bete sig som den gör. I en del förklaringar nöjer man sig med att antyda att det nog finns något sådant yttre hot:

vad är de bestämmande i regeringen rädda för

Det är en makt som vill underminera det goda som finns i Sverige och nu är det dax att säger stopp!

Allt de gör är för ett större syfte. De vill medvetet skapa hat och ångest hos oss Svenskar, de vill få oss känna ångest och depression.

Men oftast har man helt klart för sig att det är muslimerna det handlar om. Den yttre grupp som makthavarna – ”PK-maffian” – av olika skäl vill hålla sig väl med är muslimerna:

Politikerna är inte rädda för Jesus, dom fegar ut pga de "fredliga" Muslimerna

Man är så livrädd att trampa muslimer på tårna, eller så vill man helt enkelt prioritera muslimer före svenskar, så man kör över och vänder ryggen åt svenskarna. När muslimerna kommer hit och kräver förändringar för att det ska passa dem så lyssnar politikerna ivrigt, men när svenskar protesterar och vill ha rätt till sin egen kultur i sitt eget land, då trycks vi ner och körs över av politiker och media och blir stämplade som "rasister" och "främlingsfientliga".

Varför har M genom ASK stoppat utvisning av våldtäktsmän och äldre rånare.Kan det vara Waberi och islamska rådet som krävt detta.

vi har en stor grupp muslimer men ingen av dom har tagit över några maktpositioner.
Det är istället så att de som sitter vid makten tävlar med varandra om vem som kan vara mest tolerant mot dom.
Ger dom fria händer att hålla på hur dom vill.

Det lustiga i det hela är att staten/företagen främjar andra religioner och deras traditioner (Ramadan), medan kristna högtider och deras traditioner anses ''rasistiska'' och bör kväsas.
Detta är ju helt sjukt, man börjar ju undra hur politikerna tänker.

I det andra citatet (”Man är livrädd…”) påstås det att det är muslimerna som kräver förändringar som ”politikerna” snabbt och tjänstvilligt genomför. Det framgår inte omedelbart av det tredje citatet (”Varför har M…”), men i själva verket torde det handla om att man menar att det finns muslimska organisationer som ställer krav. Waberi syftar nämligen på den svensk-somaliske politikern Abdirizak Waberi, ordförande i Islamiska förbundet i Sverige och i organisationen Sveriges Islamiska skolor. Waberi är också moderat riksdagsman.

I mycket av diskussionen har det kommit att sättas likhetstecken mellan svenskt och kristendom. Första gången inlägget sändes i radio var i december. Därför kommer en stor del av diskussionen att handla om julfirande, Luciafirande och skolavslutningar i kyrkan. Dessa företeelser betraktas som ”kristna” och ”svenska”. Utan att nämna muslimerna vid namn ser denhär kommentatorn angreppen på det kristet/svenska som oroande, och hen är egentligen inte övertygad om att det yttre hotet finns. Här återkommer vi alltså i viss mån till förklaringar som att makteliten består av folk som är sjuka i huvudet och/eller som på något oförklarligt sätt är inblandade i något slags tävling om vem som är mest PK.

Sen undrar jag ibland vilka dessa föräldrar är, de som så starkt tar avstånd till allt religiöst och traditionellt. … Men framför allt, existerar de öht eller är det som jag börjar tro bara hjärnspöken hos en allt mer hysterisk grupp beslutsfattare som är så rädda att göra fel och stöta sig med någons tro eller åsikt att de inte själva inser hur patetiska de ser ut?

Allt är judarnas fel

Sen finns det ju de som likt Dr Strangelove har svårt att hålla högerarmen i styr. Här är det mer rakt på sak. Nu handlar det varken om sinnessjuka politiker eller aggressiva muslimer, nej det är judarna som är fienden:

dumsvenne blint lyder de aktörer som vill föbjuda och avskaffa allt som är kristet, svenskt och europeiskt: Dvs JUDEN.

Likheterna med den nazistiska argumentationen blir tydliga i de här citaten av Julius Streicher – grundare av den antisemitiska tidningen ”Der Stürmer”:

Juden strävar efter dominans inte bara över det tyska folket utan över alla folk. Kommunisterna banar väg för honom. Vet ni inte att Gud i gamla testamentet befallde judarna att förbruka och förslava jordens folk?

Regeringen låter juden göra som han behagar. Folk förväntar sig att det vidtas åtgärder. Ni kan tycka vad ni vill om Adolf Hitler, men en sak måste erkännas. Han hade modet att försöka befria det tyska folket från juden genom en nationell revolution. Det var i sanning åtgärder

Ni måste inse att juden vill att vårt folk går under. Det är därför ni måste ansluta er till oss och lämna dem som inte har gett er annat än krig, inflation och stridigheter. Juden har förstört nationerna i tusentals år. Låt oss göra en ny början idag så att vi kan förinta judarna.

Judarna (muslimerna) vill ta makten och ”politikerna” låter dem hållas. Däremot finns det en modig man – Hitler (upphovsmannen till ”Tacklingen”) – som har vågat stå upp mot dem.

”Der Stürmer”

Västerås flygplats – en kraschlandning?

Västerås har en flygplats. Det är en dyr affär för skattebetalarna som varje år får pumpa in tiotals miljoner i förlustbidrag. För två år sedan privatiserades flygledningen, men det bolag som vann upphandlingen hade inga utbildade flygledare. Först nu, två år efter upphandlingen är saken klar och man kan återuppta den blygsamma flygtrafiken.

Från Västerås till Arlanda är det ungefär 10 mil. Med bil åker man på en dryg timme och kollektivt med buss eller med tåg + buss tar det ungefär 1,5 timme. Det blir därför naturligt för västeråsarna som ska ut i världen att åka till Arlanda snarare än till egna flygplatsen. Därifrån går nämligen vanligen som mest ett plan om dagen till London Stanstead med Ryanair. Ska man någon annanstans blir det smidigare att åka från Arlanda.

Ankommande och avgående flyg. Från flygplatsens hemsida.

Det är väl inte att undra på att flygplatsen går med förlust. Den samlade förlusten under åren 2003 – 2010 var enligt EU-kommissionen, som utreder om det förekommer otillåtna subventioner av flygplatsen och av Ryanair, 194 miljoner kronor. Eftersom det är Västerås stad som äger flygplatsbolaget, så blir det skattebetalarna som får täcka förlusterna. Många menar att kommunens skattepengar kunde användas till bättre ändamål.

Dock inte sossar och moderater som tycker att flygplatsen är viktig för näringslivet. Det är väl ABB-direktörernas privatjet de tänker på. Och kanske Hästens sängar i Köping som har sina två jetplan stationerade på flygplatsen.

Däremot har Västerås flygplats varit på hugget när det gäller att privatisera flygledningen. Så snart det blev möjligt med privatisering var man först ute med en upphandling. Upphandlingen vanns av ett företag med det glassiga namnet Aviation Capacity Resources. Och billigt var det. Billigare än Luftfartsverket. Det var bara ett problem. Den nya entreprenören hade inga tillräckligt utbildade flygledare. Man fick lov att dra ned på verksamheten på flygplatsen. Det gick bland annat ut över skolflyget. Att det var svårt att reducera reguljärflyget kan man förstå eftersom antalet avgångar då hade måst minska till noll.

Interiör från Hästens sängars privatjet på Västerås flygplats

Nu, två år efter upphandlingen, är det klart. Den nya entreprenörens flygledare är färdigutbildade och det går att köra för full fräs på Västerås flygplats igen.

I en intervju med P4 Västmanland sa flygplatschefen i oktober 2010:

– Vi är väldigt nöjda med den nuvarande leverantören LFV men det här kommer bli avsevärt mycket billigare. … vi litar på den kompetens som finns hos ACR och tror att de kan utföra uppdraget lika bra som LFV eller till och med bättre.

Det blev inte riktigt så.

Försäkringskassan, lotten och andra pattlösare i politiken

Virsboskolan

Socialdemokraterna i Surahammar har föreslagit att högstadiet vid skolan i Virsbo ska läggas ned. Detta har lett till protester i Virsbo. Bland annat har man uppvaktat Stig Henriksson i Fagersta och frågat om man inte kan få byta kommun. Avgörandet har i sista hand kommit att ligga i försäkringskassans hand.

Så här ser det parlamentariska läget ut. Fullmäktige i Surahammar består av 39 ledamöter. Socialdemokraterna har 19 mandat; alltså ett mandat fattas för egen majoritet. Enligt uppgifter i organisationen Sveriges kommuner och landstings databas över styrande majoriteter i kommunerna bildas majoriteten i Surahammar av Socialdemokraterna och Miljöpartiet med sammanlagt 20 mandat.

Men detta är nog en sanning med modifikation eftersom Miljöpartiets stol i fullmäktige är tom. Men det är också en av de två stolarna som skulle ha besatts av det fascistiska partiet Sverigedemokraterna. Så summan av kardemumman är att Socialdemokraterna har 19 av 37 mandat, och därmed egen majoritet.

Nu trasslade det hela till sig eftersom en socialdemokratisk ledamot bestämde sig för att gå emot partilinjen och rösta med den samlade oppositionen mot en nedläggning av högstadiet i Virsbo. Simsalabim så står det 18 – 19 och väntat nederlag för förslaget om nedläggning.

Men det är inte nog med det. Av de tre folkpartisterna i fullmäktige var en bortrest och en sjukskriven efter en fotoperation. Och det finns bara en ersättare. Ojojoj nu vänder det igen och det står 18 – 18. Men då blir det fullmäktiges socialdemokratiska ordförande som har utslagsröst och då blir det 19 – 18 för nedläggning. Om nu inte den sjukskrivna folkpartisten får tillåtelse av försäkringskassan att gå på fullmäktige och rösta. Då blir det ingen nedläggning.

Den här rysaren aktualiserar ett antal intressanta frågor om beslutsfattandet i kommunerna. En är förstås att det är lite uppseendeväckande att det faktiskt kan bli försäkringskassan som kommer att fälla avgörandet. En annan är fascisterna Sverigedemokraternas oförmåga att bemanna de mandat de fått av väljarna. Av 605 mandat som Sverigedemokraterna fick i landets kommuner i valet är 47 tomma stolar. Ytterligare en intressant fråga är hur man ska bete sig när valda ledamöter bestämmer sig för att gå emot partilinjen.

Hur gör man när det står lika?

Men det som jag tänkte kommentera lite här är vad man ska göra när det står lika. I kommunerna är det så att ordföranden har utslagsröst. Men det gäller bara i sakfrågor. Om det gäller personval som fullmäktige ska göra – till exempel till styrelser och nämnder – och om det står lika, så blir det istället lottdragning. I riksdagen är det lottdragning som gäller även i avgörandet av sakfrågor. Det mest berömda är väl den så kallade lotteririksdagen 1973-1976. När enkammarriksdagen infördes bestämde man dumt nog att den skulle ha 350 mandat. Eftersom 350 är ett jämnt tal, så är det möjligt att det blir lika mellan två politiska förslag. Och se! Valet 1973 ledde till precis lika många mandat för vänsterblocket och det borgerliga blocket. Drygt 150 gånger fick man lov att ta fram tombolan och låta lottdragning avgöra beslutet i riksdagen. De båda blocken vann ungefär lika många lottdragningar var.

Man hade helt enkelt inte tänkt på att denna situation skulle kunna uppstå och till valet 1976 ändrade man riksdagens storlek till 349 mandat. Det skulle förstås ändå kunna uppstå patt-situationer om ledamöter är borta (som den fotopererade folkpartisten i Surahammar). Men i riksdagen finns ett kvittningssystem som innebär att man kommer överens mellan blocken att om någon fattas på ena sidan så avstår en på den andra sidan att rösta. I kommunerna kvittas det inte.

Lotten avgör

Dogen Andrea Gritti 1523-38

Den franske statsvetaren Bernard Manin har särskilt studerat lottning som beslutsmetod, framförallt som urvalsmetod. I antikens Aten utsågs flertalet ämbetsmän genom lottning. Motiveringen var demokratisk. Om man istället skulle ha använt val så skulle man ha blivit beroende av vem som kunde göra sig populär och hade många anhängare. Om kompetens spelade en roll för vem som valdes skulle de valda bli en elit skild från folket. Genom den jämlika lottningen kunde vem som helst bli utvald. Lottningen var helt enkelt mer demokratisk än val.

Lottning användes också i olika utsträckning i de italienska stadsstaterna under renässansen. Särskilt berömt har det komplicerade venetianska systemet som kombinerade val och lottning blivit. Min gamla kollega Åsa Boholm har beskrivit hur den venetianska dogen valdes:

• När det stod klart att den gamla dogen var döende utsågs en ballotino. Det gick till så att den yngste av ledarna i de fyrtios råd gick genom basilikan. När han hade gått ut genom den västra porten skulle han ta den första pojke under 15 år som han mötte. Denne blev ballotino.
• Stora rådet samlas och alla närvarande räknas. Urnor fylls med exakt så många kulor som det finns närvarande rådsmedlemmar. Trettio kulor är av guld och resten av silver.
• Var och en av rådsmedlemmarna kallas fram och får en kula som ballotinon har dragit.
• Alla som får silverkulor lämnar palatset medan de som fått guldkulor drar sig undan till ett inre rum.
• Alla släktingar och anhängare till dem som fått guldkulor lämnar palatset. Nu inkallas de trettio igen och reduceras genom lottdragning till nio.
• De nio drar sig undan och nominerar fyrtio män. Om någon av dem inte är närvarande ger man sig ut på stan och letar rätt på honom. Alla utom dessa fyrtio skickas sedan iväg.
• Genom lottdragning reduceras de fyrtio till tolv. Dessa tolv sammanträder och nominerar 25 män.
• De 25 reduceras genom lottdragning till nio. Denna niomannakommitté nominerar 45 män.
• De 45 reduceras genom lottdragning till elva och dessa elva får i uppgift att nominera 41 elektorer.
• Elektorerna låses sedan in i ett särskilt bevakat utrymme. Varje elektor skriver sedan sin nominering av ny doge på ett papper som rullas ihop och läggs i en låda.
• Ballotinon drar en lapp ur lådan. Sedan vidtar en granskning av den föreslagna kandidaten där varje elektor får tillfälle att yttra sig om den nominerades för- eller nackdelar.
• Elektorerna röstar sedan om kandidaten. Ballotinon räknar rösterna. Om kandidaten får minst 25 röster förklaras han vald. Annars drar ballotinon en ny nominering och proceduren upprepas.
• Om ingen nominerad fått tillräckligt antal röster upprepades hela proceduren igen ända till dess att någon fått tillräcklig majoritet.

Den gängse tolkningen av lottdragningen är att det är Guds ingripande som styr resultatet. Genom den komplicerade kombinationen av lottning, nominering och val kan man säga att man åstadkommer en blandning av folkligt (tja, det var ju inte folket utan adelsfamiljerna) och gudomligt inflytande.

I Surahammarsfallet hade man istället Försäkringskassan. Men skulle det räcka?

Hur gick det i Surahammar då?

Den fotopererade folkpartisten fick lov av försäkringskassan och sin arbetsgivare att gå på fullmäktige och delta i omröstningen, som därmed slutade med seger för motståndarna till en nedläggning av skolan. Kvällen innan fullmäktige tycktes det stå klart att försäkringskassan skulle rädda högstadiet i Virsbo från nedläggning. Men då hände det: Två av de fyra vänsterpartisterna hoppade av från partilinjen och röstade tillsammans med sossarna för nedläggning. Till slut blev det 20 – 17 för nedläggning och högstadiets i Virsbo saga var all.

Det visade sig att varken den pattlösande mekanismen med ordförandens utslagsröst eller försäkringskassan fällde avgörandet. Det avgörande var att partilinjer sprack. Först var det sossen som bytte sida och sen var det de två vänsterpartisterna som bytte sida åt andra hållet. Jag måste nog återkomma senare med ett inlägg om renegaternas betydelse i politiken.

Referenser

Boholm, Åsa (1990). The Doge of Venice: the symbolism of state power in the Renaissance. Göteborg: Institutet för socialantropologisk forskning

Manin, Bernard (2002). Den representativa demokratins principer. Stockholm: SNS förlag

Helvetets sjunde krets inte bara i Kärrgruvan

Danny Johansson äger företaget Fastighetsförvaltaren i Kopparberg. Företaget har ett antal hyreshus i Ljusnarsbergs kommun. Företaget utsågs 2010 av Hyresgästföreningen till en av Sveriges värsta hyresvärdar. Det har till exempel handlat om dålig uppvärmning. ”Jag hade åtta plus här inne förra vintern och det har ju inte varit bättre den här vintern”, säger en hyresgäst till SVT:s Tvärsnytt. Hyresgästerna menar också att de har trakasserats av hyresvärden. Nu har Hyresgästföreningen ansökt om tvångsförvaltning av lägenheterna.

Hyresvärden själv tycker att det bara är bra med tvångsförvaltning. Han vill inte ha husen och har försökt sälja dem men ingen vill köpa. Det är hyresgästerna, som ofta har sociala problem, det är fel på. Att det är kallt beror på att hyresgästerna själva skruvar på pannorna och att de stjäl pellets. Danny Johansson har blivit misstänkliggjord för att han är stockholmare, vilket inte är populärt på en liten bruksort.

Danny Johansson är inte ensam i Bergslagen. På tidningen Hem & Hyras svarta lista finns sju hyresvärdar i Västmanlands län och två i Västmanlandsdelen av Örebro län. Jag skrev för något år sedan om skandalen i Kärrgruvan där en oseriös hyresvärd slutade betala vattenräkningar och att fylla på eldningsolja. Hyresgästerna blev utan både värme och vatten.

Hyresnämnden i Västerås avgjorde förra året 33 ärenden om tvångsförvaltning, varav inte mindre än tio i Fagersta (Gör något Stig!). I de övriga hyresnämnderna i landet var det som mest åtta ärenden. Alla är överens om att roten till det onda är de låga fastighetspriserna som lockar till sig oseriösa och/eller inkompetenta köpare. De låga fastighetspriserna har också andra konsekvenser när det gäller andra typer av byggnader än hyreshus. Det blir motorcykelgäng, haschodlingar och religiösa sekter. Läs t ex här om hur en katolsk sekt köpte Sura herrgård.

Det finns kommuner som försöker köpa upp och riva fastigheter för att hejda inflödet av tvivelaktigheter. Ytterst handlar det förstås om att landsorten och landsbygden måste få ett nytt liv. Om landsbygden reduceras till reservat för konsthantverkare och grönområde för stockholmare förblir fastighetspriserna låga.

Och så kvarstår förstås den stora frågan som ingen lyckats svara på. För vad ska det vara bra att det finns privata hyresvärdar?

Lite uppdatering: Hyresgästföreningen har tvingats dra tillbaka sin ansökan om tvångsförvaltning eftersom det inte har gått att hitta någon som vill förvalta fastigheterna. De är i alltför dåligt skick. Tidningen ”Hem och hyra” berättar också historien om hur en panna lagades med silvertejp och belades med eldningsörbud. ”Rent juridiskt får man inte elda i en panna med eldningsförbud” säger sotaren i Ludvika. ”Nu [efter reparationen med silvertejp] ryker det ju inte in så våldsamt mycket. Men det är ju inte bra för hälsan, det är det inte.”

Trevlig kille: hyresvärden Danny Johansson i Kopparberg. Bild från ETC Bergslagen.

Länge leve 8:e mars!

I år firar vi Internationella Kvinnodagen med Pussy Riot direkt från frälsarkatedralen i Moskva

Grattis Inkan!

Ett trettital ungdomar från hela landet samlades i lördags på Volvogården i Köping för att med buller och bång fira Ingrids 60-årsdag. Det blev ett riktigt hålligång med Pablos matlagning som inte går av för hackor, trevliga lekar, hyllningstal då inte ett öga var torrt och till slut rumpskakning till Sean Banans ackompanjemang. Se det var ett riktigt kalas! (Den lilla bilden med snögubben är från Fagersta-Postens artikel om jubilaren.)

Fascister i topp i februari

Trafiken ökade i februari till 614 besökare (452 i januari) varav 455 (367) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,41 (1,64) och genomsnittlig tid per besök var 79 (64) sekunder. Regelbundna besökare kom från Sverige, Finland, Norge, Tyskland, Danmark, Storbritannien, Spanien, Indonesien och Polen; ströbesökare från Argentina, Brasilien, Irland, Italien, Japan, Malaysia, Nederländerna, Palestina, Ryssland och Schweiz.

Månadens bubblare var inlägget om Sverigedemokraterna och fascismen som gick rakt upp i topp på listan över mest visade inlägg. Även på plats 2 kommer det en bubblare – hästlasagnen.

  

1. Är Sverigedemokraterna fascister? (ny)

2. Lasagne My Little Pony (ny)

3. För övrigt: hästar och blåbär (5:a)

4. Vem ska man rösta på? Gör ett test! (3:a)

5. Utredningsförslag: Parlamentarism i kommunerna (ny)

6. Var ligger egentligen hjärtat av Bergslagen? (ny)

7. Berättelsen om vad monarkin har betytt (1:a)

8. Bankrånarna som körde fast (ny)

9. Hurra för den akademiska ankdammen! (10:a)

10. Helvetets sjunde krets i Kärrgruvan (4:a)

I topp: Inför jublande folkmassor på ett torg i Milano hänger fascisten Benito Mussolini och hans älskarinna