Visst ska man följa reglerna – men det får inte vara hittepåregler

Är Skinnskattebergs kommun laglöst land? Jag har flera gånger skrivit här om hur Skinnskattebergs kommun har problem med att följa lagen. Det finns otaliga exempel på hur kommunen har hoppat över att göra upp planer och policydokument som lagstiftningen kräver att alla kommuner ska göra. Bostadsförsörjningsprogram, vattenförsörjningsplan, uppdatering av översiktsplan, säkerhetsskyddsanalys; det är bara några exempel.

Även i smått, i det politiska beslutsfattandet har det uppvisats nonchalans, eller kanske snarare okunnighet om vad som gäller. Fullmäktiges nuvarande ordförande Lennart Lydqvist (L) lyckas titt som tätt trassla in sig ohjälpligt i propositionsordningarna. Det senaste exemplet är det kaos som uppstått när budgeten för 2024 skulle beslutas. Det här leder förstås till överklaganden och ofta får dom klagande rätt och besluten upphävs av förvaltningsrätten och måste göras om. Det händer att man efter en sådan bakläxa gör om samma fel igen. Gång efter gång. Skinnskattebergs kommun måste vara Förvaltningsrättens i Uppsala bästa kund.

Så småningom har det gått upp för flera av kommunens politiker att det här inte ser bra ut. Dom försöker då så att säga överkompensera. Nuvarande kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) jobbade innan hon blev välbetalt kommunalråd på Återbruket. Varje gång det var något ärende som hade med Vafab (kommunalförbundet som sköter sophanteringen) förklarade hon sig jävig och gick ut från mötet. Över huvud taget är det en formidabel okunnighet om jävsreglerna. För säkerhets skull börjar man då hitta på. I myndighetsutövningen finns t ex en jävsgrund som kallas ”tvåinstansjäv”. Det innebär att om man har varit med och beslutat i ett ärende på en lägre nivå och beslutet sen har överklagats till en högre nivå får man inte vara med och besluta på den högre nivån.

Avskedandet av VA-chefen och den dyrbara brandstationen

Det här blev aktuellt i det så kallade ”Tittigate”. Kommunstyrelsen beslöt att säga nej till ett initiativ som bl a innebar att man skulle upphäva det minst sagt tvivelaktiga beslutet att ge kommunens VA- och fastighetschef sparken. När initiativet skulle behandlas bestämdes det hux flux att Fredrik Skog (V) var jävig. Det avgjorde saken och det blev nej till initiativet. Det skäl till jäv som tycks ha föresvävat dom som drev på uteslutningen av Skog tycks ha varit en vag idé om ”tvåinstansjäv”. Skog hade nämligen tidigare varit med på ett par möten i personalutskottet där frågan hade behandlats. Problemet var bara att det var en hittepåregel man använde sig av. Tvåinstansjävet finns inte med i kommunallagens jävsgrunder. Dessutom var det inte en sådan beslutssituation som skulle ha föranlett aktivering av tvåinstansjäv även om det hade funnits. Förvaltningsrätten upphävde förstås beslutet.

Ett liknande försök att förklara flera ledamöter av kommunstyrelsen jäviga blev aktuellt när man skulle yttra sig över ett överklagande i brandstationsfrågan. Alla som skrivit under överklagandet skulle förklaras jäviga. Bara dom som var för beslutet att bygga en ny dyrbar brandstation skulle få delta och rösta i kommunstyrelsen.

Den som är jävig ska i princip lämna sammanträdet och gå ut. Men det gäller inte i fullmäktige, som är offentligt. Bara den som börjar bråka, stör sammanträdet eller slåss kan tvingas att gå ut. Det räcker att jäviga ledamöter inte deltar i själva beslutsfattandet. Dom får vara kvar och lyssna. Icke desto mindre har det ibland varit rena folkvandringen av jäviga ledamöter som trott att dom måste gå ut från fullmäktigemöten.

Samarbete med andra kommuner

Ett ytterligare fall är den utredning om samarbetet med andra kommuner om överförmyndarverksamheten. När utredningen kom till kommunstyrelsen föreslog ordföranden (SD) att den skulle ”läggas till handlingarna.” Moderaten Bo Öberg och vänsterpartisten Fredrik Skog gjorde då ett tilläggsförslag att man skulle inleda förhandlingar om samarbete med Västra Mälardalens Överförmyndarnämnd. Det skulle vara ekonomiskt fördelaktigt för Skinnskatteberg med ett sådant samarbete. Ordföranden vägrade då att ta upp Öbergs och Skogs förslag för beslut. Det skulle innebära ett nytt ärende påstod hon, påhejad av en självutnämnd kommunalrättsexpert. Nu är det bara så, att någon sådan möjlighet att vägra ledamöter att göra tilläggsförslag finns inte i nämnderna. Det här är troligen nästa fråga som förvaltningsrätten får grunna på.

Kommunstyrelsens ordförande Ewa Olsson Bergstedt (SD) lanserar ytterligare en ny regel när hon låter anteckna till kommunstyrelsens protokoll att hon ”för allas trevnad och arbetsmiljön kopplat till kommunstyrelsens sammanträden så kommer jag fortsättningsvis inte att acceptera dåligt beteende från ledamöter.” Vad som är ”dåligt beteende” framgår inte. Kan det vara svärord, höjd röst, en snyting? Eller är det helt enkelt så att den som är uppstudsig och oppositionell visar ”dåligt beteende”? Vi lämnas i ovisshet. Ewa avgör. Lika oklart är vad det innebär att hon inte ”accepterar” dåligt beteende. Vad blir det för straff? Räcker det med en åthutning eller ska den bråkiga ledamoten förhindras att tala? Utvisning kanske? Vad det nu än är saknas det förstås, som i fler andra av dom här exemplen stöd i lagen. Men skit samma. Vi gör vår egen lag med hjälp av den självutnämnde.

Fler av dom här försöken att stoppa oppositionella från att delta i beslut har byggt på påståenden om vilka regler som gäller som förts fram av den ledamot som utnämnt sig själv till superexpert på kommunalrätt. Hen har oavsett vem som skulle ha politisk fördel av beslutet drivit på för att dom här reglerna ska följas. Problemet är bara att flera av reglerna är påhittade – av ”experten” själv. Det gäller t ex dom märkliga tolkningarna av vem som är jävig, och det gäller ordförandens rätt att vägra vissa yrkanden. På det här sättet har hen på kort tid lyckats bli osams med praktiskt taget alla. Paragrafryttaren äntrar dom imaginära paragraferna och galopperar rakt ut i den politiska öknen.

Full fart ut i den politiska öknen

Och dyrt blir det

Men finns det inte tjänstemän som har tillräcklig utbildning för att kunna klara ut vad som gäller? Jo, man tycker det. Det finns en kommunchef, en kanslichef och två kommunsekreterare. Dom borde kunna berätta vilka bestämmelser som finns. Det är inte fritt fram för ordföranden och ”experten” att hitta på egna regler. Dessutom räcker det inte med dom här tjänstemännen. För att kunna sparka VA- och fastighetschefen har chefen för den tekniska sektorn fått anlita en juristbyrå. Byrån hade i mitten av november fakturerat kommunen sammanlagt 408 804 kronor. Och mer lär det blir eftersom ärendet nu ligger i tingsrätten.

Det är med andra ord dyrt med kommunens förhållande till lagen. Och fel blir det. Mycket hamnar i domstol eller i förvaltningsdomstolarna. För att skyla över så överkompenserar man genom att till punkt och pricka slaviskt följa vissa regler, varav många är hittepåregler. Det drar förstås uppmärksamheten från dom politiska sakfrågorna. Inte mycket blir beslutat och än mindre genomfört. Dessutom får vi annat att tänka på än den, visserligen lagliga, korruption som dom flesta är överens om är fel. Det är välbetalda jobb till släktingar och tillsättning av chefer med partibok som merit. Och det är feta kontrakt på offentliga arbeten till firmor som ägs eller är nära kopplade till beslutande politiker.

Sist men inte minst drar hela denhär karusellen ett löjets skimmer över Skinnskattebergs kommun.