Skinnskattebergare mot människofientlig hantering

Läs gärna den insändare som undertecknats av 15 Skinnskattebergsbor om hur hämtning till återvändandecentrum går till och om hur tillvaron ordnas på återvändandecentrum i Enköping. Insändaren är publicerad i Fagersta-Posten och Fagersta Nyheter.

Nu börjar det bli fart på tidningstjuven

Efter ett långt uppehåll återkom tidningstjuven för ett par veckor sen. Nu var det redan dags igen att norpa vår DN. Därmed har vi haft tidningen i brevlådan i 109 av årets dagar hittills. Det motsvarar 32,8 procent alltså mindre än var tredje dag..

"Avskedandet av VA-chefen olagligt och förödande för kommunen som arbetsgivare"

Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg har nu gjort om och gjort rätt i frågan om avskedandet av VA- och fastighetschefen där man fick bakläxa av Förvaltningsrätten. Jag har tidigare berättat om hur KS-ledamoten Fredrik Skog olagligt hindrades att rösta i frågan. Det initiativ som tagits av Vänstern och majoriteten av den socialdemokratiska KS-gruppen att riva upp avskedandet förlorade därigenom omröstningen.

Den här gången gjorde man formellt rätt. Ingen ledamot hindrades att rösta. Det är ju ett framsteg. Däremot blev beslutet dessvärre detsamma som förra gången. V+S-initiativet förlorade omröstningen med sex röster mot fyra.

För initiativet röstade Fredrik Skog (V), Arne Hjorth (S), Pentti Lahtinen (S) och Arne Jacobsson (S). Den vinnande sidan bestod av Ewa Olsson Bergstedt (SD), Jonny Emtin (SD), Elisabeth Åberg (L), Bo Öberg (M), Eric Zillén (L) och Sonja Råberg (C).

Förra kommunalrådet Lena Lovén Rolén (S) kunde inte bestämma sig utan lade ned sin röst.

Dom som röstat för initiativet reserverade sig. De tre socialdemokraterna skriver i sin reservation att ”avskedet ifråga är både olagligt och förödande för kommunens anseende som arbetsgivare”

  

Röda hjälpen: Flyktingsolidaritet då

Nazisternas maktövertagande i Tyskland 1933 utlöste en flyktingvåg. Det handlade förstås om judar, men också socialdemokrater, kommunister och fackföreningsfolk. Judiska flyktingar mötte ett starkt motstånd i Sverige, liksom i dom flesta andra länder. Den svenska socialdemokratiska regeringen var öppen för att låta socialdemokrater komma in i Sverige, men var mycket restriktiv med att släppa in kommunister (Byström & Frohnert 1971).

Före och under kriget kom över 200 000 flyktingar från Tyskland och krigsdrabbade länder i Europa. Någon statlig hjälp till flyktingarna fanns inte. Ett villkor för att få stanna i landet var att man flyktingen inte skulle ligga det allmänna till last. Ekonomiska garantier från hjälporganisationer kunde utgöra en grund. Många flyktingar blev beroende av frivilliga organisationer. Byström & Frohnert kallar organisationerna ”flyktingarnas livlinor”. Dom hjälpte inte bara ekonomiskt utan också i kontakter med myndigheterna för att söka hindra deportationer.

Dom viktigaste av dessa flyktingshjälpsorganisationer var Arbetarrörelsens flyktinghjälp, grundad 1933 av LO och Socialdemokratiska partiet, Mosaiska församlingen i Stockholm och den kommunistpartiet närstående Röda hjälpen. Den internationella Röda hjälpen grundades redan 1922 för att ge hjälp åt politiska fångar i dom kapitalistiska länderna. Organisationen uppgavs 1928 ha ett totalt medlemskap på 8,9 miljoner personer i 44 nationella sektioner (Wikipedia).

Det fanns försök att starta en svensk sektion av den internationella organisationen redan 1925, men det blev inte av förrän 1930. Organisationen betraktades allmänt som en kommunistisk täckorganisation. Den svenska sektionens sekreterare Knut Olsson hävdade dock att 80 procent av medlemmarna inte var kommunister (DN 10/3 1936).

Flyktinghjälp, opinionsbildning och påtryckningar i flyktingfrågan var inte det enda Röda hjälpen sysslade med. Bland annat samlade man in pengar till offren i Ådalen efter att militären skjutit ihjäl fem arbetare som demonstrerat mot användandet av strejkbrytare. Ådalens fackligt organiserade arbetare hade också uppdragit åt Röda hjälpen att organisera begravningen av dom fallna. Det tyskägda Strebelverken i Västervik försökte 1934 sänka arbetarnas löner. Detta ledde till en strejk, där man också försökte ta in strejkbrytare (Stenberg 1936). Röda hjälpen genomförde en hjälpaktion för att avstängda arbetare skulle få mat (DN 14/7 1934).

Yvonne Hirdmann (2010) skriver i den Augustprisade boken ”Den röda grevinnan” om sin mamma Charlotte som var med i Röda hjälpen i Tyskland på 1920-talet. Där finns den här beskrivningen av Röda hjälpens aktiviteter i Berlin:

Röda hjälpen, som hade många advokater och jurister i sina led, arbetade för att bistå politiska fångar och deras anhöriga. 1928 genomförde de en kampanj för amnesti för politiska fångar och 1929 ställde de upp för de arresterade efter Blutmai. De finansierade ett par barnhem, de bekämpade paragraf 218. [paragraf 218 i strafflagen innebar i praktiken abortförbud]

Händelserna i Berlin första maj 1929 när 33 demonstranter sköts ihjäl av polisen har rekonstruerats i den aktuella TV-serien Berlin Babylon.

Den andra stora flyktingshjälpsorganisationen i Sverige, Arbetarrörelsens flyktinghjälp, hade finansiering från LO och stod regeringen nära. Organisationen användes bl a som remissinstans i flyktingfrågor. Röda hjälpen var huvudsakligen beroende av insamlingar och frivilliga bidrag. Möjligheterna att undsätta flyktingar blev därmed förstås mindre. Man hjälpte också i första hand kommunister och revolutionärer, vilket inte var populärt vare sig hos statsmakten, socialdemokratin eller dom borgerliga partierna.

Trots detta kunde man ge försörjningsgarantier åt många flyktingar. Knut Olsson uppger för Dagens Nyheter i december 1937 hade hand om ett 40-tal flyktingar bara i Stockholm (DN 11/12 1937).

Det finns också många vittnesbörd om mer blygsamma stödaktioner. Här i Mölndal:

Det var Internationella Röda Hjälpen (IRH) som organiserade flyktingmottagandet … Den första flyktingen kom till Mölndal i början av 1933. De som kom var organiserade kommunister eller socialdemokrater.

På förslag från IRH kom den Fackliga Centralorganisationen i Mölndal att erbjuda ett lagat mål mat i matsalen på Bergmansgatan samt 3 kronor per dag.

Revolutionära flyktingar från Finland kom till Sverige redan i anslutning till det finska klasskriget våren 1918 och i samband med den fascistiska Lappo-rörelsen 1929 – 1932. Det var alltså till en del redan innan den svenska sektionen av Röda hjälpen etablerats. För många gick det dåligt. Palmær och Mankinen (1973) beskriver hur omkring tusen röda flyktingar tog sig över gränsen. Många sattes i interneringsläger i Morjärv i Norrbotten, men många utvisades också till Finland, där många omedelbart arkebuserades.

I den här filmen, som gjorts av bland annat Arbetarnas kulturhistoriska sällskap berättas om många flyktingar undan fascism och nazism, som vistades i Stockholm. Dom flesta är socialdemokrater, fackföreningsmän eller kulturpersonligheter. Men den första berättelsen handlar om Edward Gylling, som omedelbart efter klasskriget flydde till Sverige och tillbringade en kort tid i Stockholm. Gylling var finansminister i den röda regeringen, och han fortsatte ganska snart till Sovjetunionen där han blev ansvarig för uppbyggandet av den Karelska rådsrepubliken. Under Stalintidens paranoia greps han och avrättades.

 

Referenser

DN 14/7 1934 ”I.A.H. bespisar de avstängda”

DN 10/3 1936 ”Partilös kommunism”

DN 11/12 1937 ”Pressgrannar”

Byström, Mikael & Pär Frohnert, 1971, Invandringens historia – från ”folkhemmet” till dagens Sverige Stockholm: Delegationen för migrationsstudier

Hirdmann, Yvonne 2010 Den röda grevinnan: En europeisk historia Stockholm: Ordfront

Kronberg, Jan & Anders Meuller 1982 Det röda Mölndal: skrift 1 Åren fram till 1939 Mölndal: J Kronberg

Palmær, Carsten och Raimo Mankinen Finlands röda garden En bok om klasskriget 1918 Göteborg: Bokförlaget Oktober 1973

Stenberg, Stig 1936 Reformismen – arbetarrörelsens skadegörare Stockholm: Federativs förlag

Wikipedia https://en.wikipedia.org/wiki/International_Red_Aid

Lyssna till Karin Lindström om återvändandecentrum

Lyssna till Karin Lindströms inlägg i Ring P1 om återvändandecentrum och barnens förflyttning dit och tillvaro på plats. Spola fram till 23 minuter och 30 sekunder till inslaget med Karin Lindström från Riddarhyttan:

Bild från tidningen Offensiv. Foto: Vilgot Karlsson

Trolltider: SD-topp gör tummen upp för smaklösa hot och kränkningar av kvinnor

 

Det här är ett klipp från en diskussion på Facebookgruppen ”Värt att veta i Skinnskatteberg” som har 3 800 medlemmar.

Inläggen från Thomas Grahn får tummen upp av Jonny Emtin. Jonny Emtin är ledande SD-politiker i Skinnskattebergs kommun. Han är ledamot av kommunfullmäktige, ersättare i fullmäktiges valberedning, förste vice ordförande i kommunstyrelsen och ordförande i tekniska utskottet. En riktig SD-pamp med andra ord. Hans fru Therese Emtin är ledamot av socialnämnden och dessutom syster till Thomas Grahn.

Vad är det som Emtin gillar så starkt att det blir tummen upp?

Diskussionstråden handlar om flytt av ett elljusspår. Tekniske chefen påstås ha fattat beslut om arbetet, som medför kostnader för kommunen utan något politiskt beslut. Men vad Thomas Grahns inhopp i diskussionen har med detta att göra är dunkelt. Se dock faktarutan nedan om Emtins affärer. Syftet tycks mest vara att kränka och kanske hota andra personer.

Dom som kallas Srebrenicahäxor är systrarna Sheila Imamovic Skog och Leila Imamovic Brcaninovic. Dom kom med sina föräldrar hit som flyktingar undan kriget i Bosnien. I den bosniska staden Srebrenica genomfördes i juli 1995 det första folkmordet i Europa sedan förintelsen. 8 300 bosniska män och pojkar mördades av bosnienserbiska styrkor. Kvinnor och barn samlades upp och kördes i bussar ut från staden. Inte heller dom undgick våldet.

I ett examensarbete vid Högskolan i Jönköping har överlevare intervjuats. En berättar: ”Män begick hemska brott mot kvinnor och deras barn, såsom att kvinnor mördades men också en två månaders bebis mördades, kvinnor våldtogs, men också deras flickor … En militär i bussen dödade en kvinnas gråtande bebis. Kvinnan frågade om vatten men istället tog militären barnet och dödade det.”

Att kalla två bosniska flyktingar ”Srebrenicahäxor” är inte bara kränkande. För oss som minns folkmordet i Srebrenica finns det också ett hot bakom uttrycket.

Det är detta som SD-toppen Jonny Emtin gör tummen upp för.

Ett par andra Skinnskattebergskvinnor får också en släng av Grahns och Emtins formuleringskonst. Kommunens före detta VA- och fastighetschef Titti de Verdier får veta att hon inte är önskvärd och att ”hon skämmer ut sig”. Hovslagaren Sofie Arvidsson kallas ”dum”.

Nedsättande och hotfulla omdömen om Sheila, Leila, Titti och Sofie speglar SD:s kvinnosyn.

Det gör SD-Jonny tummen upp för.

Emtins affärer

Makarna Emtin har ett bolag tillsammans. Bolaget ska bedriva transport (som görs med hjälp av varsin stadsjeep, varav en är avställd, en släpvagn och en husvagn). Bolaget har en anställd. Det finns en koppling till omläggningen av elljusspåret eftersom Emtins företag gör jobbet där. Den begåvade Grahn arbetar med det. Den tekniska chefen i kommunen som uppges ha beslutat om arbetet utan att ha befogenhet heter Olle Karlsson. Efter hans osämja med VA- och fastighetschefen (Titti) drev han igenom att hon fick sparken från kommunen. Kommunens högsta politiker inom den tekniska sektorn är. Ja, just det Jonny Emtin (SD).

 

Strukturomvandling i Västmanlands näringsliv

Forssellstrappan i Norberg som tillverkar betongtrappor varslade häromdagen 48 anställda. Ungefär samtidigt varslade SSAB i Virsbo, vars viktigaste produkt är bergbultar, 25 anställda. Alltså hotas samtidigt över 70 arbetare och tjänstemän i norra delen av Västmanlands län att förlora jobbet. Men det finns andra branscher som expanderar. Kriminalvårdsstyrelsen bygger nytt häkte i Västerås. Där beräknas 115 nyanställas.

Svenskt näringsliv har tidigare gått igenom stora strukturförändringar. För 170 år sen, 1850, var 76 procent sysselsatta i jordbruket med binäringar. Femtioprocentsgränsen passerades 1912. Idag är det tre procent som sysselsätts inom jordbruket. Jordbrukssverige avlöstes av industrin. När tre fjärdedelar var sysselsatta i jordbruket sysselsatte tillverkningsindustri, byggindustri och transporter sammanlagt 11 procent. Höjdpunkten nåddes på 1960-talet med 48 procent. Nu är vi nere i 33 procent. Vad kommer i stället?

Från jordbrukssamhälle till industrisamhälle och vidare till fängelse- och kontrollsamhället?

 

Majoritet i Skinnskattebergs fullmäktige mot angivarlag

Med anledning av en interpellation visade det sig i går kväll att det finns en majoritet i Skinnskattebergs fullmäktige mot angiverilagen. Det var Socialdemokraterna som hade ställt en fråga till kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) om kommunens inställning till förslaget om att offentligt anställda ska tvingas ange papperslösa flyktingar till polisen.

Representanter för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Moderaterna gjorde inlägg i debatten som visade att en enad opposition var emot den föreslagna lagen. SD-kommunalrådet läste upp ett förmodligen centralt skrivet svar, med en doft av bruna tone. Huvudargumentet från hennes sida var annars att lagen ännu inte finns, och att det var för tidigt. SD:s Oscar Sjöstedt (”Rasse-Oscar”) gick helt på den linjen. Det var en, som han sa, ”prematur” debatt.

Dom tidigare så kaxiga folkpartisterna (”Liberalerna”) sa inte ett ord. Den enda ”liberal” som yttrade sig var fullmäktiges ordförande Lennart Lydquist. Han agerade smakdomare och hutade åt samtliga talare från oppositionen för dom i hans tycke otrevliga inläggen.

Det finns sedan fullmäktiges förra sammanträde ett medborgarförslag på kommunstyrelsens bord där det krävs att kommunen tar avstånd från planerna på en angivarlag. Ett andra krav är att kommunen ska utfästa sig att inte vidta några arbetsrättsliga åtgärder mot anställda som vägrar göra drängtjänst och skvallra för polisen när dom stöter på papperslösa.

Medborgarförslaget har alltså alla chanser att gå igenom i kommunstyrelsen, nu när det visat sig att oppositionen, som har majoritet i fullmäktige och styrelse, ställer upp för just dessa krav.

 

Heja tidningstjuven!

Tidningstjuven gör sig påmind efter flera månaders uppehåll. Och när hen gör det, så är det med besked. I brevlådan borde idag ha legat DN för fredag, lördag, söndag och måndag. Men där fanns bara fredagens gamla tidning att trösta sig med. De övriga hade tidningstjuven lagt vantarna på. Av årets hittills gångna dagar har tidningen legat i lådan på utgivningsdagen 33,1 procent. I jämförelse med storstäderna har vi alltså bara tillgång till var tredje tidning på dess utgivningsdag. Men med hjälp av posten och tidningstjuven pressas tillgången ned. Men i gengäld får vi betala lite mer för vår prenumeration. Hela Sverige ska leva! Hipp hipp!

Utdelningsstatistik för DN år 2023 hittills:

	Antal dagar	Procent
- tidningsfria dagar	8	2,6
- ej postutdelning, tidningen kom nästa dag	195	62,7
- ej postutdelning, tidningen kom aldrig	3	1,0
- vardagar med utdelning men utebliven tidning	2	0,6
Dagar med tidning på rätt dag	103	33,1

  

Ansvaret för angivarsystemet: Nürnbergförsvaret duger inte

SD-regeringens planer på att införa den s k angiverilagen väcker protester överallt i samhället. Lagen skulle innebära att offentligt anställda som kommer i kontakt med papperslösa flyktingar skulle tvingas att anmäla till polisen och migrationsverket. Många kommuner deklarerar att man inte kommer att kräva detta av sina anställda. Olika professionella grupper protesterar, som lärare och sjukvårdspersonal. Dom protesterande menar att en angiverilag skulle stå i strid med andra rättsregler eller professionell etik. Om barn inte skickas till skolan därför att föräldrarna riskerar att bli angivna, står resultatet i strid med barnkonventionen. Om vårdbehövande förhindras ta del av sjukvården är det i strid med läkaretiken. Att lagen på så sätt strider mot andra, viktigare normer, motiverar att man kan bryta mot den. Mot detta står det auktoritära ”offentligt anställda ska göra vad dom blir tillsagda”. Man kan med statsvetaren Lennart Lundquists ord ställa sig frågan om dom offentliganställda ska vara demokratins tjänare eller maktens drängar.

Frågan har ställts på sin spets i det rättsliga efterspelet till krigsförbrytelser. Är det ett godtagbart skäl att bryta mot internationell lag och moraliska grundprinciper att ”jag lydde bara order”.

”Varför skulle jag som en obetydlig liten man ha några funderingar? Jag fick en order från mina överordnade och såg varken åt höger eller vänster. Ty det var inte min uppgift. Jag hade att lyda.” Så försvarade sig krigsförbrytaren Adolf Eichmann inför domstolen i Jerusalem, som inte godtog argumentationen. Eichmann dömdes till döden och hängdes trots att han ”bara lydde order”.

I dom så kallade Nürnbergrättegångarna mot tyska krigsförbrytare efter andra världskriget godtogs inte heller ”jag bara lydde order” som skäl att begå krigsbrott. Ansvar utkrävdes trots att dom anklagade försökte lägga skulden på överordnade. På engelska kallas detta för the Nuremberg defence. Att skylla på överordnade, staten eller lagen duger inte som försvar.

Demokratins väktare

Vad kan rättfärdiga en ordervägran? Till vad kan man som offentlig anställd hänvisa till som ett giltigt skäl för att vägra spela rollen som ”maktens dräng”? Den svenske statsvetaren Lennart Lundquist diskuterade i olika sammanhang vad han kallade ”vårt offentliga etos”. Det är detta offentliga etos som den tjänsteman som spelar vad Lundquist kallade rollen som ”demokratins väktare” är lojal med. Lundquist delar in dom grundläggande värdena i två grupper. Det är för det första demokrativärden: politisk demokrati, offentlig etik och rättssäkerhet. Och det är för det andra ekonomivärden: yrkesskicklighet eller professionalism, kostnadseffektivitet och produktivitet.

Det är i dessa värden som vårt offentliga etos kan sökas, och som den tjänsteman som vägrar göra drängtjänst kan hänvisa till. Alla har ansvar gentemot detta offentliga etos. Lundquist skriver: ”… hierarkiansvarighet, d v s chefen har hela ansvaret för allt som rör sig i organisationen [är] helt omöjlig. Den åberopas för övrigt mest av krigsförbrytare som vill skylla från sig på någon död führer eller general.”

Det är, medger Lundquist själv, inte entydigt vad som ingår i ”vårt offentliga etos”. Det är dynamiskt och framkommer ur en ständigt pågående diskussion. Men hans poäng är tydlig: Det finns viktiga demokrativärden, andra än att politikerna beslutar och förvaltningen gör som den blir tillsagd, som det är tjänstemännens ansvar att försvara, även om det innebär vägran att följa lagar och order uppifrån. Samma idé ligger förstås bakom avvisandet av ”Nürnbergförsvaret”, även om det där handlade om hemskare handlingar som dom anklagade försökte slingra sig ifrån ansvaret för.

Att inte lagarna, och inte ens grundlagarna, är det högsta rättesnöret har påpekats bl a av Ann Ramberg, tidigare generalsekreterare i advokatsamfundet. Regeringsformen föreskriver att domstolarna inte får tillämpa en bestämmelse som står i strid mot grundlag eller annan högre norm. En sådan annan högre norm kan t ex vara europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Civil olydnad

Dom offentliga tjänstemännens lojalitet med ”vårt offentliga etos” är släkt med begreppet ”civil olydnad”. Den civila olydnaden gäller alla; man behöver inte vara offentliganställd för att en handling ska beskrivas som civil olydnad, även om det också i det fallet handlar om att man bryter lagen och/eller vägrar att lyda myndigheternas order.

För att en handling ska betraktas som civil olydnad brukar man kräva att det är en icke-våldsaktion, att den sker öppet, att den grundas i ett motiv som vill förändra eller behålla något i samhället och att man är beredd att ta ansvar för handlingen. Civil olydnad riktar sig mot en särskild lag, föreskrift eller bestämmelse. Att man är medveten om att man bryter mot lagen och är beredd att ta sitt straff innebär att man accepterar det demokratiska systemets legitimitet. Lagen eller ordern är illegitim, men systemet är legitimt. I en studie av djurrättsaktivister och flyktinggömmare konstaterar journalisten Niels Hebert och sociologen Kerstin Jacobsson ”att ett politiskt beslut tillkommit i laga ordning ger det legalitet, men för att det ska uppfattas som legitimt måste det också motsvara rådande grundläggande moraliska principer.”

 

 

 

Behöver Skinnskattebergs kommunledning utbildning?

Förvaltningsrättens beslut häromdagen att upphäva kommunstyrelsens beslut med anledning av härvan kring avskedandet av kommunens VA-chef väcker frågor? Kommunalrådet Ewa Olsson Bergstedt (SD) skyller på brist på utbildning. ”Vi har många nyvalda och en utbildning ligger i pajpen [!?]”.

Det som hände var ju att fem ledamöter förklarade sig jäviga och att dom därför inte kunde delta i beslutet. Sen tvingade man också Fredrik Skog (V) att inte rösta. Det framgår av Förvaltningsrättens dom, att skälet som gavs för jäv var rent hittepå. Det hade inget stöd i lagen. Det måste väl vara det som kommunalrådet menar ska avhjälpas med utbildning.

Men, nu är det ju knappast några duvungar i kommunalpolitiken det handlade om. Dom ”jäviga”, som slapp att ta det jobbiga beslutet var ju gruppledarna för Sverigedemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och Socialdemokraterna, och dessutom sossen Arne Hjorth, som väl troligen greps av den allmänna stämningen. Bortsett från Hjorth så har dom här politikerna varit med sen Eldkvarn brann.

VA-chefen fick sparken tidigt i våras. Men hela den konflikt som föregått uppsägningen, bland annat med beskyllningarna om hon skulle vara en säkerhetsrisk, hade utspelat sig tidigare, när Lena Lovén Rolén (S) som kommunalråd var den högsta politiskt ansvariga.

Socialdemokraternas grupp i kommunstyrelsen består efter årsskiftet av Lovén Rolén, Arne Hjorth, Pentti Lahtinen och Anders Jacobsson. När det gäller frågan om hur det har gått till när VA-chefen trakasserades och slutligen fick sparken, var det tydligt att det stod 1 – 3 i sossegruppen. Lovén Rolén hade en annan uppfattning än majoriteten av socialdemokraterna.

Det är klart att det här kunde ha lett till en jobbig situation för Lena Lovén Rolén. Skulle hon försvara sitt tidigare handlande (eller kanske brist på handlande) som kommunalråd och därmed gå emot sina partikamrater? Att förklara sig jävig var ju en gudagåva. Att i stället skicka fram ersättaren Per-Olof Östlund som kanonmat var ju bättre än att ställa sig själv i skottgluggen.

Frågan är alltså: Kan det vara så att bristande utbildning för nya förtroendevalda förklarar hur det kunde bli ett sånt bomskott, eller finns det andra, kanske till och med slugare förklaringar?

  

Hör P4 Västmanlands rapportering om senaste nytt om sparkade VA-chefen i Skinnskatteberg

 

Domstol upphäver olagligt beslut av Skinnskattebergs kommunstyrelse

Kommunstyrelsen i Skinnskatteberg får bakläxa av Förvaltningsrätten när det gäller beslut om avskedandet av VA- och fastighetschefen. KS-ledamoten Fredriks Skog (V) hindrades mot sin egen uppfattning och vilja från att delta och rösta. Därigenom kom ärendet av avgöras genom att Per-Olof Östlund (S) röstade med Sverigedemokraterna och Liberalerna och mot sina egna socialdemokratiska partivänner.

VA-och fastighetschefen avskedades i vintras efter att ha blivit beskylld för att vara en säkerhetsrisk. Det enda besked som gått att få är att hon var osams med sin chef, kommunens tekniska chef. Som jag tidigare rapporterat är alla handlingar om ”säkerhetsfrågan” inklusive alla policydokument om säkerhetsskyddsarbetet hemligstämplade. Till och med handlingar som inte finns har kommunen för säkerhets skull hemligstämplat.

Avsaknaden av dokumentation samt det förhållande att borttagning av säkerhetsklassning används i kommunen som ett sätt att trakassera uppstudsiga anställda har anmälts till tillsynsmyndigheten för kommunernas säkerhetsskyddsarbete; i det här fallet länsstyrelsen i Stockholms län.

Fyra S-ledamöter i kommunstyrelsen hade tillsammans med Fredrik Skog (V) föreslagit att delegationen till tekniska chefen skulle återkallas, att ett tillfälligt utskott skulle tillsättas för att utreda frågan samt att beslutet att avskeda VA-chefen skulle upphävas. När det skulle avgöras av kommunstyrelsen bestämdes över huvudet på Fredrik Skog att han inte skulle få delta. Avgörande blev då att Per-Olof Östlund bröt med sina partikamrater och röstade med SD.

Detta innebär nu att kommunstyrelsens avslagsbeslut inte längre gäller. Det finns inte heller något beslut om att säga ja till kraven. Kommunstyrelsen måste därför ta upp frågan på nytt.

Hemligt, hemligt i Skinnskattebergs kommun i topp i oktober

Hemlighetsmakeriet i Skinnskatteberg under SD-styret är det som har intresserat läsekretsen mest i oktober. Det avslöjas att kommunen till och med hemligstämplade icke existerande handlingar (inlägg 1). Förmodligen rekord i hemlighetsmakeri. Att det är ett led i en genomtänkt strategi framgick av inlägg nummer tre på tio-i-topplistan: Man försöker ta ohemult betalt för utlämning av allmänna handlingar, umgås med tankar om att lägga ned informationsbladet 0222:an och man vägrar att publicera kommunala organs beslutsunderlag utan nöjer sig med de i stort sett obegripliga protokollen.

Google Analytics som jag tidigare använt för att redovisa trafiken på bloggen har gjort förändringar som visade sig vara så komplicerade att implementera, att man förmodligen måste vara åtminstone civilingenjör för att klara av det. Jag har därför gått över till det lite enklare verktyget Blogger Stats. Viktigaste skillnaden här är att trafikmängden redovisas som antal sidvisningar istället för antal användare.

Antal sidvisningar var i oktober 4 085 (3 638 i september). Flest besökare kom från Sverige, USA, Spanien, Kanada, Tyskland, Finland, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och Ryssland. Ströbesökare dök upp från Belgien, Danmark, Grekland, Hongkong, Indien, Irland, Norge, Schweiz och Taiwan. Dom tio mest visade inläggen i oktober:

 

1	Kan det bli hemligare? Icke existerande handlingar hemligstämplades (ny)
2	Kulturpolitik är inte hehe och häpp häpp (ny)
3	SD-styret i Skinnskatteberg: Största möjliga tystnad (ny)
4	Och vad beror minskningen på? (ny)
5	Vad är det för skillnad mellan län och landskap? (6:a)
6	Rasism, knarkhandel och gangstervälde (ny)
7	Konsumkassarna i rabatten utanför förskolan (ny)
8	Folkminskning i Skinnskatteberg (ny)
9	Tyska kyrkan i Gunnilbo (4:a)
10	Strövtåg: Storsvindlaren (ny)