Sverigedemokraterna och vindkraftsmotståndare tar över Köping

Nu på morgonen meddelas att styret i ännu en kommun i Västmanlands län är färdigförhandlat. I Köping blir det en koalition mellan tre borgerliga partier - Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - Sverigedemokraterna och ett lokalt parti av vindkraftsmotståndare som tar över. Sverigedemokraterna är störst i den nya koalitionen med lika många platser i fullmäktige som de övriga koalitionspartnerna sammanlagt. Tillsammans med vindkraftmotståndarnas parti får de majoritet i den nya styrande koalitionen.

Här kommer igen tabellen med de tre styren som är klara i Västmanland:

Ny styrande koalition klar i Västerås idag

Nu börjar det så smått att klarna vem som ska styra i de västmanländska kommunerna efter valet. Sedan tidigare står det klart att Socialdemokraterna i Norberg fortsätter att styra, men i minoritet, efter att före valet ha styrt i en majoritetskoalition tillsammans med Vänsterpartiet. Dagens nyhet är att en ny blocköverskridande majoritetskoalition bildats i Västerås av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centern och Kristdemokraterna. Den tidigare koalitionen med Socialdemokraterna, Liberalerna, Centern och Miljöpartiet förlorade sin majoritet i valet.

Övriga åtta kommuner har ännu inget klart. I Arboga, Fagersta, Hallstahammar har tidigare majoritetskoalition förlorat sin majoritet i fullmäktige. I dessa kommuner måste det bli någon nykonstruerad konstellation. I Kungsör har det tidigare blocköverskridande styret blivit svagare, likaså det socialdemokratiska minoritetsstyret i Skinnskatteberg. Eftersom alla inblandade är överens om att minoritetsstyret i Skinnskatteberg har fungerat dåligt är det mycket sannolikt att det måste bli någon annan styresform efter årets val.

I Köping har koalitionen mellan Socialdemokraterna, Vänstern, Moderaterna och Liberalerna tappat mark, men behåller sin majoritet. Den borgerligt-sverigedemokratiska majoritetskoalitionen i Surahammar har till och med stärkt sin ställning. Den borgerliga minoritetskoalitionen i Sala har blivit försvagad mandatmässigt, men kan kanske styra vidare med stöd av SD.

Så här är läget i de tio västmanländska kommunerna just nu:

Hur gick Vänsterpartiets bruksortsstrategi?

Nooshi Dadgostar i hjälm och varselväst har blivit som en symbol för Vänsterpartiets valstrategi. Partiet som länge varit starkast och gått framåt i storstäder och större städer skulle nu rikta in sig på att vinna röster i industriorterna. Den mellansvenska bruksorten kom i fokus. Här hade både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna under en lång tid förlorat mark. Förlusterna hade accelererat på sista tiden tillsammans med Sverigedemokraternas inbrytning i framförallt den manliga arbetarklassen.

Omsvängningen innebar inte bara att valkampanjen rent geografiskt orienterades om mot bruksorterna. Den har också inneburit ett minskat fokus på de frågor som varit viktiga för de storstadsintellektuella och de kreativa yrkesgrupperna: det har pratats mindre om miljö och klimat, om kvinnokampen, om hbtq-frågor och antirasism.

Den här strategin har föranlett oro i partiorganisationen. Finns det en risk att man, utan att göra några större vinster i den manliga arbetarklass som allt mer orienterat sig mot högerpopulismen, skulle förlora stödet från storstäderna.

Vänsterpartiet skulle därmed löpa samma risk som t ex Liberalerna, som med omsvängningen av sina lojaliteter i regeringsfrågan, och därmed en acceptans av inflytande för Sverigedemokraterna. Inga röster fanns att hämta i högersvängen. Där fanns ju redan genuina högerpartier. Samtidigt skulle man komma att tappa stöd från socialliberala och storstadsintellektuella.

Jag ska i det här inlägget undersöka vad i Vänsterpartiets lokala valresultat som talar för att risken för det strategiska missgreppet varit direkt skadligt. Vi ska först vända oss till bruksorterna.

Bruksorten var en speciella social och politisk miljö. Jag har på ett par ställen i den här bloggen beskrivit bruksorten. I den berättelsen om maktkampen i det fiktiva Strömfors har jag i ett kapitel beskrivit bruksortens sociala miljö:

Brukssamhället var ett tudelat samhälle men där de båda sidorna levde i fredlig samexistens och maktbalans.

Arbetarklassen levde sitt liv i hyreshuslägenheter och små egnahem. Livet ordnades av Rörelsen. Mamma och pappa träffade varann på dans i Folkets Park. De höll hand i mörkret på bion i Folkets Hus. Den lille telningen kunde så småningom skrivas in Solörnarna. Karriären gick vidare genom Unga Örnar, Ungdomsklubben och så småningom Partiet och Facket. Maten köptes på Konsum och PV:n försäkrades i Folksam. Utlandsresan till Italien ordnades av Reso. Så småningom återstod bara PRO och till sist Fonus.

Samhällets andra pol var notabiliteterna, disponenten, prästen, landsfiskalen, provinsialläkaren, överläraren, en och annan storbonde och kanske stinsen. Dit hörde också grupper som kände sig mer tillhöriga arbetarklassens motpol och som gärna ville känna sig vara närmare notabiliteterna. Där fanns brukets ingenjörer, bokhållare och andra tjänstemän, småföretagare, handlare, lärare och lärarinnor. De handlade i Brukshandeln och levde sina liv, om inte i herrgårdar och prästgårdar så i varje fall i villor i avgränsade områden som fick namn som ”Andra Sidan” eller ”Knapertäppan.”

I politiken röstade arbetarklassen på Arbetarpartiet. I alla fabrikssamhällen som hade namn på ‑berg, -fors och -hammar brukade Arbetarpartiet få omkring 70 procent av rösterna. Så, på arbetarklassens sida fanns också Kommunen. Men kommunen hade sin maktmotpol i Bruket. Det rådde ett slags maktbalans mellan de båda polerna. Kommunen skötte sitt och Bruket sitt, men de pratade med varandra när man måste samarbeta eller dela upp uppgifterna. Det sägs att i en kommun fanns, liksom under kalla kriget mellan Kennedy och Chrusjtjev, en het linje. En särskild telefon på kommunalnämndsordförandens skrivbord var direkt kopplad till en telefon på disponentens kontor.

Men det är viktigt att komma ihåg att det var så det var. Så är det inte längre. Allt förändrades mot slutet av 1900-talet:

Under slutet av 1900-talet och början av det nya seklet upplöstes brukssamhället. Industrierna styckades, krympte eller lades ned. Arbetarklassen dominerade inte längre samhället. Rörelsen eroderade. Folkparken lades ned eller såldes till privatpersoner. Om den fanns kvar började taket på dansbanan att läcka. UÖ-gården såldes till en privatperson från residensstaden, som öppnade loppmarknad. Konsumbutiker lades ned på löpande band, och om de fanns kvar försörjdes de sporadiskt med varor av dålig kvalitet av någon anonym beslutsfattare i Stockholm. Rörelsen befann sig i upplösning.

Partiet kunde inte med 30 – 40 procent av rösterna bakom sig dominera kommunen. Borgerliga politiker kunde ta över. Nu rubbades maktbalansen. Nu var det notabiliteterna och de samhällskrafter som beundrade dem som tog över all makt.

Bruksorten som social och politisk miljö är borta. Redan av detta skäl finns det anledning att ställa sig frågande inför idén att blåsa liv i bruksortsvänstern.

I ett annat inlägg från 2015 har jag diskuterat vilka faktorer som låg bakom socialdemokratins sammanbrott i bruksorterna och vilka de politiska konsekvenserna har blivit. Undersökningen startade med att jag identifierade 37 kommuner där Socialdemokraterna 1970 fick mer än 60 procent av rösterna. 1974 slutfördes den stora kommunindelningsreformen. 2015 kunde jag konstatera att 16 av de 37 kommunerna fortfarande existerade i samma for som 45 år tidigare. De 16 kommunerna fanns framförallt i det mellansvenska industribältet i Värmlands, Västmanlands och Örebro län. Det gällde. Fyra kommuner fanns utanför dessa tre län, i Södermanlands, Västernorrlands och Norrbottens län. I alla 16 kommunerna var 1970 50 procent av befolkningen sysselsatta i tillverknings- eller gruvindustrin. I medeltal försvann 55 procent av dessa arbetstillfällen till 2012. I vissa kommuner var minskningen mycket kraftig: I Hällefors försvann t ex 71 procent av arbetstillfällena i industrin. I Hallstahammar 69 procent och i Storfors 67 procent. Följden blev förstås att den andel av befolkningen som arbetade i industrin också minskade – i genomsnitt med 24 procent.

Den socialdemokratiska röstandelen minskade också: Från 1970 till 2012 med 21 procentenheter och till 2014 med 22 procentenheter. Kommuner med särskilt stora ras var Fagersta med 36 procentenheter från 1970 till 2010, Degerfors 36 procentenheter och Älvkarleby med 33 procentenheter.

I fjorton av de sexton kommunerna minskade befolkningen. Den genomsnittliga befolkningsförändringen var minus 13 procent. Filipstad blev av med 35 procent av sin befolkning, Storfors 27 procent och Oxelösund 25 procent.

Jag ska här redovisa vad som hände med Vänsterpartiets röstandel i dessa 16 kommuner vid valen 2018 och 2022 (rangordnade efter förändring från 2018):

Resultatet är övervägande negativt. Endast i de fem första kommunerna (Fagersta, Skinnskatteberg, Munkfors och Grums och Älvkarleby) har röstandelen ökat. I alla de övriga minskar V:s röster. Den genomsnittliga minskningen är 0,9 procent. När det gäller de två översta på listan, som jag råkar känna väl, skulle jag dessutom vilja hävda att ökningarna i huvudsak kan förklaras med lokala förhållanden. En omorientering av partiets centrala strategi tror jag inte har spelat någon roll.

Nu skulle man förstås kunna invända, att utan omorienteringen skulle det ha blivit ännu värre. Det vet man nu inte, eftersom det är kontrafaktiskt. Ett sätt att närma sig frågan vore att se hur det var mellan de båda föregående valen. Också mellan 2014 och 2018 var det bara fem kommuner där röstandelen ökade, men ökningarna var mindre. Bara i en kommun (Kalix) ökade röstandelen med mer än en procentenhet. Den genomsnittliga minskningen 2014 – 2018 var också 2,3 procent, avsevärt större än 2018 – 2022.

Bilden är alltså splittrad: Som kritikerna befarat har utdelningen av den omorienterade kampanjstrategin inte avsatt några uppseendeväckande röstvinster, men å andra sidan var förlusterna ännu större vid det förra valet.

Vi ska nu se på den andra sidan av myntet – de större städerna. Här är kritikernas hypotes att framgångarna skulle bli mindre, till och med medföra väljarflykt. Nitton städer har mer än 100 000 invånare. Här ska vi se hur V:s röstandel förändrats i dessa. Också dessa är rangordnade efter hur stor förändring varit sedan 2018.

Överlag har röstandelen ökat i de större städerna. Av de 19 redovisas förluster bara i tre. Den genomsnittliga ökningen blir dock bara 0,8 procent. Samma test som för bruksorterna visar att det gick ännu bättre mellan 2014 och 2018. Bara i en av de 19 städerna minskade röstandelen med ynka 0,01 procent i Helsingborg. Den genomsnittliga ökningen var också med 1,6 procent dubbelt så stor som fyra år senare.

Också här är bilden splittrad. Omorienteringen har inte överlag lett till röstförluster i de större städerna, men framgångarna har varit betydligt beskedligare än fyra år tidigare.

Slutligen ska vi se på väljarströmmen från Vänsterpartiet till Miljöpartiet. När V i sin agitation tonat ned bland annat klimatpolitiken, har det befarats att tidigare V-väljare skulle lägga sin röst på Miljöpartiet. Data kommer här från SVT:s valundersökning och avser riksdagsröstning. I 2022 års VALU uppgav 13 procent av 2018 års vänsterväljare att de nu hade röstat på Miljöpartiet. Motsvarande andel fyra år tidigare var endast fyra procent. Väljarflykten från V till MP skulle alltså ha tredubblats. Detta är i linje med kritikernas farhågor. Men samtidigt måste man komma ihåg att MP även sent i valrörelsen låg nära fyraprocentspärren och att en bidragande orsak till den ökande väljarströmmen från V till MP var taktikröstning för att rädda MP kvar i riksdagen.

Den lite tråkiga slutsatsen är att det finns omständigheter som pekar på att omorienteringen av Vänsterpartiets valstrategi kan ha varit ett misslyckande. Men samtidigt finns det tecken på att den varit framgångsrik då den minskat tidigare förluster på bruksorterna, och då det inte finns några större tecken på förluster i de större städerna. Argumenten kan sammanfattas:

Omorienteringen var framgångsrik	Omorienteringen ett misslyckande
Större minskning på bruksorterna 2018	Minskad röstandel på bruksorterna
Ökning av röstandelen i större städer	Mycket större ökning 2018
Väljarflykten till MP berodde på taktikröstning	Ökad väljarflykt till Miljöpartiet

 

Det som hänt på bruksorterna kan tolkas som en liten framgång. Väljarunderlaget fortsätter visserligen att minska, men takten i nedgången har hejdats. Men samtidigt har partiet fått betala ett pris i form av en minskad ökningstakt i de större städerna och troligen en ökad politiskt motiverad väljarflykt till Miljöpartiet. Alltså: omorienteringen har varit delvis framgångsrik, men har kommit till ett ganska högt pris.

Kommunistspöket går igen

 

”Ett spöke går omkring i Europa – kommunismens spöke. Alla det gamla Europas makter hava förenat sig till en helig hetsjakt mot detta spöke.” Så skrev Karl Marx och Friederich Engels 1848. Än idag är det en allvarlig anklagelse mot vänsterpolitiker att de skulle vara kommunister. Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar värjer sig ivrigt: ”Kommunismen är något dåligt”, hon skulle aldrig ha gått med i ett parti som kallar sig ”kommunistiskt”. Det påminner nästan om präster som inte är religiösa. ”Jag är inte religiös” skrev en biskop som värvats som tidningskrönikör. ”Jag tror inte på Gud. Vem fan gör det?” undrade en präst i Danmark.

Vad är det som gör kommunismen så oberörbar? I valrörelsen ställdes vänsterledaren inför ungdomsförbundets program som deklarerar att ”vårt mål är ett klasslöst samhälle, fritt från förtryck – ett kommunistiskt samhälle.” Hon ville inte kännas vid målet. Men det kan ju inte handla om att hon vill ha ett klassamhälle med förtryck?

Låt oss återvända till Marx. Redan 1845 skrev han att ”i det kommunistiska samhället … möjliggör … för den enskilde att göra en sak idag och en annan sak i morgon; att jaga på morgonen, fiska på eftermiddagen, flocka boskap om aftonen, skriva litteraturkritik efter middagen.” Det var ekonomiskt överflöd som gjorde arbetsdelningen onödig och som skapade friheten.

Alltså: Man behöver inte jobba så mycket. En doktorandkollega kom en morgon och meddelade att hen nu läst alla utopister. De hade bara en egenskap gemensam: Man måste inte jobba så mycket. I den aktuella samhällsdebatten har sociologen Roland Paulsens bok om ”Arbetssamhället” fått ett stort genomslag. Men, om denna åsikt sprider sig kraschar det rådande kapitalistiska samhället. Det kunde vara en orsak till kommunisthatet.

Men jag tror att det snarare är utvecklingen i Ryssland och Östeuropa från 1918 till 1991. Efter en entusiastisk start i det nya Sovjetryssland deformerades det kommunistiska partiets styre snabbt. En demokratisk utveckling ersattes av den stalinistiska totalitarianismen. Det är förstås det spöket vänsterns motståndare försöker väcka till liv.

Det är intellektuellt ohederligt. Den kommunistiska utopin är oanfrätt. Man kan påstå att den är ouppnåelig, men att ett klasslöst samhälle utan förtryck och utan vinstdriven jakt på tillväxt är skamligt. Det är i sig något att skämmas för.

Underbetyg åt högerns kommunalpolitik i Skinnskatteberg

För det mesta röstar folk på samma parti i kommunalvalet som i riksdagsvalet. Det finns undantag från regeln. Ett av det mest uppmärksammade är från grannkommunen Fagersta, när under Stig Henrikssons tid som kommunalråd Vänsterpartiet tidvis kunde mönstra en egen majoritet i fullmäktige.

Också i Skinnskatteberg har vi haft en sådan period. Sedan 2006 har Folkpartiet (”Liberalerna”) fått mer röster kommunalt än i riksdagsvalet. Höjdpunkten var 2014 – 2018 när de fick nästan 25 procentenheter mer i kommunvalet än i riksdagsvalet. Men se har det börjat dala. 2018 var skillnaden nere i 16,6 procentenheter och i årets val (preliminärt resultat) i 15,5.

Utvecklingen är inte lätt att tolka. En tolkning är att socialdemokratin i Skinnskatteberg var särskilt dålig på att hantera raset som följde på sammanbrottet av den socialdemokratiska hegemonin i de mellansvenska bruksorterna framförallt under 1990-talet. Tillfälligheter avgjorde resultatet: I Fagersta en Stig Henriksson, i Norberg en ”regnbågskoalition”, i Skinnskatteberg partisplittring. När utbrytarpartiet föll samman var Folkpartiet där och fångade upp deras väljare. Folkpartiet tog en roll som lokalt missnöjesparti. Det är en roll som sedermera Sverigedemokraterna har trätt in i.

Skillnaden mellan Liberalernas kommun- och riksdagsresultat får man kanske närmast se som historiskt betingat, som ett slags fantomkänsla, som klingar av från val till val. För de övriga partierna kan man se skillnaden som ett uttryck för väljarnas värdering av partiets politik och verksamhet på det lokala planet. En positiv skillnad är ett gott betyg för partiets kommunalpolitik medan en stor negativ skillnad är ett underbetyg.

Så här ser betygssättningen av partiernas kommunala politik i Skinnskatteberg efter det preliminära valkvällsresultatet i söndags:

Utöver Liberalernas historiskt betingade kommunala överskott är det framförallt Vänsterpartiet som väljarna belönar i kommunalvalet. Jag tror att det är ställningstagandena i brandstationsfrågan, om klimat och vindkraft, mot det av den utköpta kommunchefen orkestrerade försöket till maktövertagande och stödet till omvandling av huset på Klockarbergsvägen 8 till seniorboende som har haft betydelse. Socialdemokraterna har också ett litet överskott av kommunala röster, men det är bara en dryg procentenhet.

Alla de borgerliga partierna (utom L förstås) får underbetyg. Centerns underskott är obetydligt, men de genuina högerpartierna, Kristdemokraterna (som inte varit representerade i fullmäktige), Moderaterna och Sverigedemokraterna får kraftigt underkänt. Det gäller särskilt SD som får 7,5 procentenheter lägre kommunalt än riksdagsresultat. För M och SD kan man nästan vända på vad som gynnat Vänstern: De har slagits för att bygga en brandstation för 55 miljoner, 25 miljoner mer än budgeterat, de har fanatiskt understött den klimatförnekande anti-vindkraftsopinionen, den utköpta kommunchefen är andranamn på den moderata valsedeln och Moderaterna har bekämpat planerna på seniorboende, och tillfälligtvis lyckats stoppa omvandlingen. SD har trots sin höga svansföring inte gjort mycket väsen av sig i kommunalpolitiken utan har bara fallit in i det borgerliga ledet.

Summan av kardemumman är underbetyg år högern och överbetyg åt vänstern. Den tragiska paradoxen är då att det preliminära valresultatet pekar på att det är den inkompetenta högern med sin impopulära politik som tycks ta makten i kommunen.

 

 

Vänsterseger i Skinnskattebergsvalet. Men var det en Pyrrhusseger?

På valkvällen var kommunalvalet i Skinnskatteberg en succé för Vänsterpartiet. V hade ökat sin röstandel med 3,4 procentenheter till 8,4 procent. Men samtidigt hade Socialdemokraterna gjort ett katastrofval och förlorat nästa sex procent och tappat två mandat. Så där rök möjligheten av ett majoritetsskifte åt vänster. Det var framförallt Sverigedemokraterna som avancerat. De tre ”vanliga” högerpartierna L, M och C förlorade till och med och tappade ett fullmäktigemandat.

Kung Pyrrhus

Så det hela påminner om den gamle Pyrrhus. Pyrrhus var kung av Epiros. Efter att ha besegrat romarna i slaget vid Asculum år 279 före vår tideräkning ska han ha sagt: ”En sådan seger till och jag är förlorad”. Pyrrhus förluster i fältslaget var nämligen stora.

Men hur kom sig Västerpartiets framgång? Gunnar Sjöblom beskrev i sin avhandling ”Party Strategies in a Multiparty System” (1968) partiers output. Vad var det som partier presenterade för att vinna väljare. Jo, skrev Sjöblom: Det var kandidater, ståndpunkter och propaganda. Man kan konstatera att Vänsterpartiets valsedel upptog en rad nya och för byborna attraktiva och väl synbara kandidater. Man kan vidare konstatera att partiet under den gångna perioden intagit ståndpunkter som varit väl i linje med stora väljargrupper. Man kan nämna kampen mot det överdyra brandstationsbygget, engagemanget för bostadsbyggande, särskilt omvandlingen av ett nedgånget hyreshus till moderna seniorlägenheter, klimatengagemanget som inneburit motstånd mot kommunens högerpopulistiska nej till vindkraft och slutligen enveten kamp mot den årslånga kris där den numera utköpta kommunchefen politiserat tillsammans med högern för att störta det av fullmäktige valda socialdemokratiska minoritetsstyret.

När det gäller propagandan slutligen var partiets affischer, trycksaker och inlägg på sociala medier av utomordentligt hög kvalitet. Att den upplevdes som ett hot framgår inte minst av att högern låtit sin anhängarsvans systematiskt förstöra Vänsterns affischtavlor.

Men blir det nu så här? Enligt vad jag hör finns det hundratals ännu oräknade så kallade ”onsdagsröster”. Så det kan förvisso hända saker som omkullkastar det preliminära resultatet från valkvällen. När mandaten fördelats utifrån valkvällens resultat visade det sig att S hade fått det sista mandatet. För att S skulle ta hem ytterligare en plats krävs det därför ganska mycket röster, enligt mina beräkningar minst 122 röster. Närmast ligger faktiskt Vänsterpartiet, som då måste kunna räkna in 49 nya onsdagsröster. Vänsterpartiet gjorde visserligen bra ifrån sig på 2018 års onsdagsröster med hela 10,75 procent, men då var onsdagsrösterna betydligt färre än vad de påstås vara i år.

Tyvärr är det väl troligt att även efter onsdagens räkning så blir det som för Pyrrhus. Men, som man säger, osvuret är bäst.

 

September Song

Idag hör vi en instrumental version med Mantovani av Kurt Weills fina "September Song".

Nu är högersvansen polisanmäld

De anhängare till M, L, C och/eller SD som vid två tillfällen förstört Vänsterpartiets affischtavlor i Skinnskatteberg är nu polisanmälda för skadegörelse. Det är ett brott som kan medföra fängelse. Läs artikeln i SvD. 

De borgerliga och fascistiska gruppledarna har ännu inte tagit avstånd från vad deras supportrar tar sig till. Hur är det med den saken Bosse eller är det Marie (M), Gabbe (L), Sillbo (C) och Ewa (SD)?

Väntar på svar.

Nu viftar högersvansen!

 

Så här såg Vänsterpartiets valaffisch utanför station i Skinnskatteberg ut efter att ha stått där, faktiskt i flera timmar. Svårt att veta vem som ligger bakom, men det är väl troligt att hen inte sympatiserar med Vänsterpartiet, utan snarare med Vänsterns motståndare, d v s Moderaterna, Liberalerna, Centern och inte minst Sverigedemokraterna.

I en diskussion som utbrutit på Facebooksidan ”Värt att veta i Skinnskatteberg” spekulerar snillena: ”Deras beslut och handlingar gör att folk på landsbygden går på knäna, med dyra el priser och bränsle priser”. Ett annat ljushuvud menar att det nog beror på bilbränder och ”döds skjutningar” och stenkastning mot utryckningsfordon. ”Folk visar sitt missnöje på olika sätt. Detta är ett!” ”Jag lever i ett land som det är på väg käpp rätt åt He…te”

Eftersom de andra partiernas affischtavlor, där Liberalerna påstår att de vill (framgår inte vad) och där Moderaterna ”lovar”, står kvar, får man väl förmoda att det är Vänsterpartiets fel att bränsle och el har höga priser, att bilar bränns, dödsskjutningar och stenkastning. Ja, att hela landet är på väg åt he…te. Man får gratulera Gabbe, Bosse, Sillbo och Ewa till den trogna och klyftiga supporterklubben.

Det går knappast att skylla på ungdomligt oförstånd. Det hörs också hur vuxna män aggressivt antastar vänstersympatisörer på öppen gata i Skinnskatteberg. Särskilt utmärker sig en krets kring den (guskelov) sparkade förra kommunchefen Marie Tollefsen Markström, numera med tvivelaktiva metoder coming star hos Moderaterna.

Tänker de lokala högerpartierna ta avstånd från vandalerna, gatukämparna och sina våldsbejakande supportrar?

Centerpartiet tar bestämt avstånd från C:s samarbete med SD i Skinnskatteberg

I ett mail meddelar Centerpartiets riksorganisation att de tar bestämt avstånd från samarbetet mellan Centern i Skinnskatteberg och Sverigedemokraterna:

Från: Centerpartiet <centerpartiet@centerpartiet.se>
Datum: 1 september 2022 14:20:37 CEST
Till: Ingrid Sköldin <ingrid.skoldin@gmail.com>
Ämne: SV: Centerpartiet Skinnskatteberg

 

Hej Ingrid,

Tack för ditt mejl! 

Samarbetet med SD i Skinnskatteberg är något som Centerpartiet på nationell nivå bestämt tar avstånd ifrån, vilket också har förts fram i samtal med lokalavdelningen. SD är ett parti som inte delar våra grundläggande värderingar. Därför har vi tydliga riktlinjer i partiet som säger att vi inte ska samarbeta med SD, varken på nationell, regional eller kommunal nivå.

Vänliga hälsningar,

Lina

Centerpartiets riksorganisation | www.centerpartiet.se

Med jordnära visioner skapar Centerpartiet en grön och trygg vardag där vi ger kraft åt varje människa.

Moderaternas och Liberalernas skolskjutsbluff i topp

Tio-i-topplistan för augusti präglas förstås starkt av valrörelsen. Åtminstone sju av de tio inläggen har direkt anknytning till valrörelsen. Allra mest intresse har frågan om skolskjuts till Malmaskolan i Kolsva fått. Både Moderaterna och Liberalerna försöker locka väljare med den, trots att de väl vet att skollagen inte medger att man ordnar skolskjuts till en skola i en annan kommun. Det hela handlar alltså om att medvetet lura väljarna. Ett i sanning skamligt försök!

Antal besökare var i augusti 560 (445 i juli). Av dessa var 322 (269) unika. Genomsnittligt antal visade sidor per besök var 1,54 (1,27) och genomsnittlig tid per besök var 68 (53) sekunder. Flest besökare kom från USA, Sverige och Norge. Ströbesökare dök upp från Danmark, Finland, Irland, Nederländerna och Tjeckien.

De tio mest visade inläggen i augusti:

1	Oblygt försök av Liberalerna att lova väljarna ordna ogenomförbar skolskjuts (ny)
2	25 nya vänsterröster skiftar majoriteten i Skinnskatteberg (ny)
3	Lögnpartiet Moderaterna leder bondfångeriet om skolskjuts till Kolsva (ny)
4	Tyska kyrkan i Gunnilbo (3:a)
5	Vem ska styra i Skinnskatteberg efter valet? (ny)
6	Vänsterpartiet i Skinnskatteberg publicerar valprogram (ny)
7	Rösta inte på Rasse-Oscar (ny)
8	Byråkratitillväxten: Som att trampa i ett getingbo (1:a)
9	Nu sätter valrörelsen igång (ny)
10	Uttersberg augusti 2022 (ny)