Det blev ingen riksdagsledamot från Örkelljunga på Västmanlandsbänken

”Kniper SD ett mandat till i Västmanland så är det helt enkelt större chans att det hamnar i Örkelljunga än i Sura”. Så skrev Matilda Molander i en ledare i Fagersta-Posten den 8 juni med anledning av Sverigedemokraternas besynnerliga riksdagslistor. På första plats på alla listor i hela landet stod Führern Jimmie Åkesson, därefter hela hans hov med ett sextiotal namn. Först efter det fick lokala kandidater vara med.

I ett svar skrev riksdagsledamoten Ann-Christine From Utterstedt den 17 juni att ”Våra mandat stannar i länet.” Partiet hade visserligen en kandidat från Örkelljunga, men han skulle bli vald i Skåne. From Utterstedt hade rätt. Det blev ingen från Örkelljunga som blev vald som de västmanländska sverigedemokraternas representant. Det blev istället en kvinna från Jönköping.

Skinnskattebergs lill-Führer Ewa Olsson Bergstedt som räknar med att komma in i riksdagen fick fingret.

Nu var det här inte något unikt. Kronobergs län blev representerat av en sörmlänning medan Södermanland fick hålla till godo med en kandidat från Gävleborg.

När det gäller åtta län var det en förskräcklig röra. De valda surrade kring dessa som spyflugor kring en bajskorv. Partiledaren själv, bleking som han är, företräder Jönköpings län. Också en värmlänning ansågs kunna representera Jönköping, medan Jönköpings kandidat skickas till Västmanland, vars ovan nämnda From Utterstedt får företräda Jämtland.

I grafen här nedan har jag försökt illustrera denna härliga bruna röra. Krångligt är bara förnamnet. Men för att vara lite mer seriös: Hur planerar From Utterstedt att hålla kontakt med sin valkrets (Jämtland alltså)? Och vad vet Jönköpings-tjejen om lokala förhållanden i Västmanland? Det finns visserligen inget bostadsband i det svenska valsystemet, men idén med att ha olika regionala valkretsar är ändå att olika regioner ska bli företrädda. Representanterna bör hålla kontakt med partiets avdelningar och väljare i valkretsen och kunna föra fram deras önskemål i riksdagen. Men SD har nog aldrig varit särskilt petiga med demokratiska finesser.

Den bruna röran

Rättelse

Ann-Christine From Utterstedt från Västerås som utsågs att representera SD i Jämtland i riksdagen demonstrerade i media sina erfarenheter och kunskaper om Jämtland.

”Jag har varit i Jämtland” meddelade hon i VLT. I Östersunds-Posten slog hon fast att hon ”ser fram emot att åka dit oftare”. På SVT Nyheter Jämtlands direkta fråga vad hon vet om Jämtland svarade hon att det i storlek är lite mindre än Västerås och att det består av flera landskap.

Men bara efter några dagar visade sig de djupa Jämtlandskunskaperna vara onödiga. Valmyndigheten hade räknat fel. From Utterstedt ska nu alls inte representera Jämtland utan Blekinge.

De läsare som tror sig ha hängt med i svängarna får gärna omarbeta texten här, och inte minst den komplicerade figuren. Här är annars ett förslag.

Ny styrande koalition klar i Västerås idag

Nu börjar det så smått att klarna vem som ska styra i de västmanländska kommunerna efter valet. Sedan tidigare står det klart att Socialdemokraterna i Norberg fortsätter att styra, men i minoritet, efter att före valet ha styrt i en majoritetskoalition tillsammans med Vänsterpartiet. Dagens nyhet är att en ny blocköverskridande majoritetskoalition bildats i Västerås av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centern och Kristdemokraterna. Den tidigare koalitionen med Socialdemokraterna, Liberalerna, Centern och Miljöpartiet förlorade sin majoritet i valet.

Övriga åtta kommuner har ännu inget klart. I Arboga, Fagersta, Hallstahammar har tidigare majoritetskoalition förlorat sin majoritet i fullmäktige. I dessa kommuner måste det bli någon nykonstruerad konstellation. I Kungsör har det tidigare blocköverskridande styret blivit svagare, likaså det socialdemokratiska minoritetsstyret i Skinnskatteberg. Eftersom alla inblandade är överens om att minoritetsstyret i Skinnskatteberg har fungerat dåligt är det mycket sannolikt att det måste bli någon annan styresform efter årets val.

I Köping har koalitionen mellan Socialdemokraterna, Vänstern, Moderaterna och Liberalerna tappat mark, men behåller sin majoritet. Den borgerligt-sverigedemokratiska majoritetskoalitionen i Surahammar har till och med stärkt sin ställning. Den borgerliga minoritetskoalitionen i Sala har blivit försvagad mandatmässigt, men kan kanske styra vidare med stöd av SD.

Så här är läget i de tio västmanländska kommunerna just nu:

Vänsterframgångar i den västmanländska opinionen

Sveriges Radios lokala station  har låtit göra en opinionsundersökning i Västmanland. Underlaget är litet och får tas med ordentliga saltnypor. Icke förty pekar undersökningen på stora framgångar framförallt för Socialdemokraterna (+6,8 procentenheter). Även Vänsterpartiet (+0,7) och Miljöpartiet (+0,8) går fram. Alla andra partier går tillbaka jämfört med 2018 års valresultat. Störst minskning har Folkpartiet ("Liberalerna") som minskar med 1,9 procentenheter.

Om förändringarna i Skinnskattebergs kommunalval skulle vara med samma proportioner som de länsvisa förändringarna skulle Socialdemokraterna öka sin representation i fullmäktige med fyra mandat och få egen majoritet. Folkpartiet skulle minska med tre mandat från sju till fyra. Centern skulle tappa den ena av sina båda platser. Övriga partier skulle inte förändra sin representation.

Skinnskatteberg i skymundan i ny trafikplan

2030 ska det pila pendeltåg kors och tvärs i Västmanland. Det är kontentan av den trafikplan som landstingets kollektivtrafikförvaltning har tagit fram. Det är en alldeles lysande framtidsvision som målas upp för den som vill ha ett hållbart trafiksystem i regionen. Möjligen kan man kanske elakt påminna om att den tänkta tågtrafiken förutsätter en rad statliga investeringar i nya spår. Och de investeringarna har vi ingen kontroll över lokalt i länet. Jag ska också kommentera planen ur ett Skinnskattebergsperspektiv. Skinnskatteberg framstår då som styvbarnet i familjen. Just inget av nysatsningarna går dit. Här kommer det att krävas att kommunen är på alerten och agerar kraftfullt som kommuninvånarnas förkämpe. Där kan man sätta upp ett frågetecken för kapaciteten för den nuvarande svaga och initiativlösa borgerligt-sverigedemokratiska kommunledningen. Men den ska väl ha hunnit bytas ut innan 2030. Förhoppningsvis 2018 och gärna tidigare.

Det här är huvudpunkterna i landstingets tågplaner:

• Pendeltågstrafik på Bergslagspendeln Västerås-Fagersta-Ludvika. 30-minuterstrafik och 15.minuterstrafik i rusningstid Surahammar-Hallstahammar-Västerås.
• Pendeltåg med två tåg i timmen på Mälarbanan (Örebro)-Arboga-Köping-Västerås med nya tågstopp i Valskog, Kolbäck och Dingtuna.
• Pendeltåg med två tåg i timmen Västerås-Sala med nytt tågstopp i Tillberga.
• Pendeltåg med två tåg i timmen mellan Västerås och Eskilstuna.
• Ny bro utan broöppning mellan Västerås och Eskilstuna. Nytt förbifartsspår i Sala. Ger möjligheter till snabb tågförbindelse till Uppsala och Arlanda.

Men det finns också tågsatsningar som inte blir av, eller som bara nämns som något man ska jobba för:

• Det planeras ingen utökad trafik på banan Örebro-Skinnskatteberg-Fagersta-Avesta. Trafiken är nu så gles att den inte gör någon större nytta för pendlingen.

• Det blir ingen tågförbindelse till Norberg. En ny sträckning mellan Avesta och Fagersta via Norbergs tätort omnämns. Och upprustning och persontrafik på banan Norberg-Snyten-Ängelsberg avvisas.

Tanken att förlänga den så kallade UVEN-linjen till Uppsala och Arlanda är lysande. Men den förutsätter menar man ett nytt förbifartsspår i Sala, och eftersom tåget inte skulle stanna mellan Västerås och Uppsala är en annan förutsättning att man får igång pendeltågstrafik till Sala, både från Västerås och från Uppsala.
 

UVEN är en populär förkortning för tåglinjen Uppsala-Västerås-Eskilstuna-Norrköping. Numera vänder tåget i Sala, så det blir väl istället SVEN. I gengäld är den förlängd till Linköping i andra änden.

Inte minst skulle en förlängning av UVEN till Arlanda kunna innebära att Västerås kunde befria sina skattebetalare från den skandalomsusade flygplatsen som kostar dem minst 20 miljoner om året och som med tåg till Arlanda skulle bli totalt onödig.

Skinnskattebergsperspektivet

Tåglinjen mellan Örebro och Gävle är Skinnskattebergs enda anslutning till järnvägsnätet. Det går högst ett tåg varannan timme, och hela linjen har varit nedläggningshotad. En utökad trafik mellan Skinnskatteberg och Fagersta skulle kunna koppla Skinnskatteberg med den planerade utökade pendeltågstrafiken, men det skulle menar kollektivtrafikförvaltningen kräva en om- och utbyggnad av bangården i Skinnskatteberg, som man inte vill satsa på. 

Med tanke på ortens litenhet är det en omfattande arbetspendling med i första hand Fagersta, i andra hand Västerås och i tredje hand Köping. Förbindelserna med Västerås är särskilt dåliga. Med buss till Köping och därifrån tåg tar det drygt 1,5 timme. Det handlar ju inte bara om arbetspendling utan även fritidsresor, inköpsresor och inte minst resor till lasarettet. För att lite råda bot på detta har det funnits en direktbuss i högtrafiktid som reducerat restiden till en timme. Linjen är nu nedlagd och den nuvarande kommunledningen har totalt misslyckats att försvara den. Inte heller finns den med i den aktuella planen. Svagt agerat!

Skinnskattebergs viktigaste kontakt med omvärlden står buss550 för. Ursprungligen gick bussen från Avesta via Norberg, Fagersta och Skinnskatteberg till Köping. Linjen har nu delats i två, linje 500 Avesta-Skinnskatteberg och linje 550 från Skinnskatteberg via Köping och vidare till Kungsör och Eskilstuna. Den här linjen är oerhört viktig, inte minst för försörjningen med lokaltrafik på den annars eftersatta landsbygden.

Inte heller buss 500/550 är ohotad i det aktuella förslaget. Man säger sig vilja se över linjesträckning för att minska restiderna. Riktigt hur det skulle gå till framgår inte, mer än att man kan låta stombusslinjen slippa uppgiften att sköta lokal stads- och tätortstrafik i t ex Köping och Kungsör. Mer oroande är den karta som publiceras i landstingets rapport. Här går stombusslinjen 550 via väg 233 och 250 på sträckningen Skinnskatteberg-Hed istället för som nu den kortare och snabbare vägen 233-596. Skulle det bli verklighet av detta skulle byar som Laggarbo, Uttersberg, Västanhed och Karmansbo förlora sin kollektivtrafik.

Det finns med andra ord en del att bita i för Skinnskattebergs kommunledning när nu landstinget inte tycker att det är värt att bita. Och måtte vi får en ny och mer alert kommunledning i Skinnskatteberg.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Västmanlands natur

Skogslåglandet präglas av stora myrområden i ett flackt barrskogsdominerat landskap. Terrängens låglänta och flacka karaktär, med få berg och den relativt höga nederbörden gör att myrområdena blir omfattande.

Västmanland mälarbygd – bruksbygd – bergslag 1990

Skogar finnas ännu både stora och vackra, särdeles i bergslagen, som dessutom är rik på naturskönheter, synnerligast i närheten af sjöarna och strömdragen. Slätten däremot är ful och tröttande genom sin enformighet och sina små backkullar, där enbuskarna förgäfves påminna inbyggarne om att planteringen af några träd här och där skulle skänka en hvilopunkt för ögat och därigenom förläna landskapet ett annat utseende. Landets skiljaktiga beskaffenhet föranleder en olikhet i befolkningens lynne, vanor och lefnadssätt, som genast faller i ögonen. Bergslagen, med sina sjöar och dalar, skogar, strömmar och berg, framställer ett bergsmannalif i hela dess kraftiga och egendomliga friskhet, då däremot slätten med sina sädesfält och trädesåkrar ger sina bebyggare ett skaplynne af enformighet och tröghet, som icke är olikt naturen själf.

Herman Hofberg: ”Genom Sveriges bygder. Skildringar af vårt land och folk” 1896

Från Stockholm hem till byn tar det två timmar med bil. Efter Mälarlandskapet byter naturen karaktär. Slätterna med stilla vattendrag och näpna trädflockar ersätts av vad som lika gärna kunde vara Minnesota, Norrland eller varför inte Ryssland. Det skymmer och blir trängre kring vägen. Rödaktiga lador och tröskskjul skymtar i de strama bårderna av skog. Mörka jättegranar, alla stöpta i samma form ... Kan människor leva här?

Sven Olov Karlsson ”Italienaren” 2003

Om man tycker om det här landskapet. Då är det äkta kärlek.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Rödgrön västmanländsk koalitionssäsong

Konstitueringen av kommunstyren i de västmanländska kommunerna är inte riktigt klar ännu. Det finns fortfarande några lösa ändar. Men i huvudsak ser det ut att bli rött eller rödgrönt styre i de flesta kommuner efter valet.

I Fagersta fortsätter vänsterstyret. Vänsterpartiet får 20 av fullmäktiges 35 mandat. De borgerliga får nöja sig med fem mandat. Stig Henriksson sitter säkert kvar i kommunalrådsstolen.

I landstinget (40 av 77 mandat), Hallstahammar (27 av 45), Skinnskatteberg (16 av 31), Surahammar (24 av 39) och Köping (28 av 49) blir det rödgröna majoritetsstyren. I landstinget innebär detta maktskifte, medan det i huvudsak är befintliga majoriteter som fortsätter i de övriga kommunerna. Vi kan lägga märke till att folkpartiets höga svansföring i Skinnskatteberg kapitalt misslyckades. Visserligen gick folkpartiet framåt, men huvudsakligen genom borgerlig kannibalism. Läs om de stöddiga folkpartisterna i Skinnskatteberg här.
I Köping innebär valresultatet att Elizabeth Salomonsson om hon sitter kvar hela mandatperioden har varit kommunalråd i 31 år. Ett svårslagbart rekord.

Norberg är inte riktigt klart, men det ser ut som om förhandlingar mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet håller på att gå i lås. De grönröda får då majoritet med 20 av 31 mandat i fullmäktige. Men det har inte varit självklart att det ska gå så. Vänsterpartiets Kent Persson som tidigare har lett en så kallad regnbågskoalition i Norberg sa i en radiointervju före valet: "...en av våra grundläggande värderingar när det gäller Norberg, är att inget politiskt parti sitter ensamt på sanningen...I en liten kommun är samarbete det avgörande och därför vore det fel att binda upp sig före ett val"

En pikant detalj i Norbergsvalet är att folkpartiets Christer Filipsson på sina valaffischer försökte "göra en Stig".



Men det gör inte så mycket tyckte Stig: "Jag och Christer har ju varit med i samma parti för 20 kilo sen."

I Sala blir det maktskifte. Efter att det nya lokala partiet Salas Bästa valt sida blir det ett majoritetsstyre med de rödgröna och Salas Bästa (24 av 45 mandat). Därmed blev det exit för Carola Gunnarsson, centerpartistiskt kommunalråd sedan 2003 och vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting.

I Västerås blir det maktskifte. Den tidigare majoriteten bestod av de borgerliga tillsammans med Miljöpartiet. Vartåt det lutade kunde man ana redan före valet när Miljöpartiet bytte sida. Nu blir det ett rödgrönt minoritetsstyre med 20 mandat mot de borgerligas 28 och 3 nynazister.

Arboga ser inte ut att vara helt klart. Det lutar troligen åt rött eller rödgrönt styre, om i majoritet eller minoritet ännu lite oklart. Socialdemokraterna och Vänstern som styrt tidigare fick 19 mandat mot de borgerligas 17. Sen kompliceras bilden av Miljöpartiet med två mandat, Sverigedemokraterna med två och Omsorgspartiet med ett mandat. Det är inte självklart att komplettera vänsterkoalitionen med Miljöpartiet, anfört av förra FI-politikern Susanne Linde, som enligt det socialdemokratiska kommunalrådet Olle Ytterberg under perioden fört en "borgerlig politik". En ytterligare pikant detalj är att nynazisterna bara hade ett namn på valsedeln. Efter att tre framlottade kandidater som skrivits in på valsedeln av en väljare var tackat nej har budet gått till Hans Hagelin. Han är emellertid folkpartist. Hur den ofrivillige sverigedemokraten ställer sig är ännu inte känt. Om han tackar ja och ansluter sig till Folkpartigruppen får de borgerliga tillsammans med Miljöpartiet 20 mandat - ett mer än vänsterpartierna, men ändå inte majoritet.

Kungsör ser ut att bli den enda kommunen där de borgerliga tar över. Kommunen har förra perioden styrts av en Socialdemokratisk-Centerkoalition. Valet var förödande för Centern som förlorade hälften av sina platser. Centern har nu bestämt sig för att ställa sig utanför blockpolitiken. Koalitionen med sossarna var ju uppenbart inte lyckosam och Centern och Moderaterna i Kungsör är som hund och katt och kan inte regera ihop. Som läget är nu har de borgerliga (Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna) 17 mandat, Socialdemokraterna 13. Så är det ett helt gäng vågmästare: Centern med 4 mandat, Vänstern och Sverigedemokraterna med 2 mandat vardera och Miljöpartiet med 1 mandat. De borgerliga har lagt ut krokar urskillningslöst till både Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De utesluter inte ens nynazisterna. Men däremot har det inte varit några inviter till Centern. För ögonblicket pekar allt på att det blir ett minoritetsstyre med Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna.

Det vänder i Västmanland!

2010 års val är över. Riksdagen gick åt helvete. Båda blocken tappade – det rödgröna mest och det nynazistiska Sverigedemokraterna blir vågmästare. Eftersom det borgerliga blocket är största minoritet är det i första hand deras ansvar att lösa upp det parlamentariska dödläget. Valet i Västmanland var på inget sätt lysande, men i flera kommuner stärker vänstersidan sina ställningar och borgerliga kommunledningar faller.

Borgarna ut ur landstinget!

Landstinget har styrts av en koalition mellan de borgerliga, miljöpartiet och sjukvårdspartiet. Denna koalition har tappat fem av sina 37 mandat. Majoriteten är därmed som bortblåst. Miljöpartiet har redan på förhand bytt sida. Det rödgröna blocket ökar med två mandat och får 40 av tingets 77 mandat. En ny rödgrön majoritet är därmed klar, och det finns hopp om att privatiseringen av sjukvården till profithungriga entreprenörer kan stoppas.

Exit Carola Gunnarsson?

Sala har styrts av en borgerlig koalition. Denna tappar stort (4 av 23 mandat). Också de rödgröna förlorar ett par platser. De båda blocken blir lika stora och ett nytt lokalt parti kan avgöra vem som ska styra kommunen.

Storförlust för borgarna i Västerås

I Västerås styrde förra perioden de borgerliga tillsammans med miljöpartiet. Den koalitionen förlorar två mandat och majoriteten. Eftersom miljöpartiet på förhand bytt sida blir de rödgröna störst med 30 mandat i fullmäktige. De borgerliga får 28 mandat. Som i riksdagen blir nynazisterna vågmästare, men här blir det de rödgrönas uppgift att lösa upp de parlamentariska knutarna.

Centerkatastrof i Kungsör

I Fredrick Federleys gamla hemkommun förlorar Centern hälften av sina mandat. Under förra perioden har kommunen regerats av en koalition mellan Socialdemokraterna och Centern. I det nya fullmäktige kan de rödgröna få majoritet tillsammans med Centern (20 mandat av totalt 39). Men det kan också bli en borgerlig koalition (21 mandat). Det illa tilltufsade Centerpartiet har nyckeln till lösningen.

Ny regnbåge i Norberg?

De borgerliga ökar marginellt med ett mandat. Också vänsterpartierna S och V minskar med ett mandat vardera. Det finns underlag för en rödgrön majoritet med 20 av fullmäktiges 31 mandat. Men det har tidigare varit motsättningar mellan Socialdemokraterna och Vänstern och erfarenhet av en så kallad regnbågskoalition. Om alla utom nynazisterna slår sig ihop mot sossarna skulle en sådan gruppering få en knapp majoritet (16 mandat).

Fortsatt rödgrönt i Arboga

I fem av länets 10 kommuner kan röda eller rödgröna grupperingar behålla makten. I Arboga har vänsterpartierna styrt tillsammans med ett lokalt parti. Koalitionen tappar mandat och de borgerliga ökar marginellt. Trots det finns en tydlig majoritet (21 av 41 mandat) för Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet.

Borgerlig kannibalism och rödgrön kommunledning i Skinnskatteberg

Skinnskattebergs styrande koalition av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och det lokala partiet Skinnskattebergsdemokraterna tufsades till av att det lokala partiet kollapsade. Det lokala missnöjespartiets mandat gick till de borgerliga (+2), de rödgröna (+1) och nynazisterna (+1). Som nytt missnöjesparti seglar folkpartiet upp och ökar med sex mandat. Fyra av dessa nya mandat är dock resultatet av borgerlig kannibalism: moderaterna förlorar ett av tre mandat, centern förlorar två mandat och halveras. Kristdemokraterna som hade en plats åker ur fullmäktige. Det finns en klar rödgrön majoritet med 16 av 31 mandat i fullmäktige.

Fortsatt rödgrönt i Surahammar

De borgerliga ökar med ett mandat och de rödgröna minskar med två. Trots det finns en rödgrön majoritet (24 av totalt 39 mandat).

Stärkt rödgrön majoritet i Köping

Den rödgröna majoriteten i Köping ökar med ett mandat och de borgerliga tappar två mandat. Trottarna i Socialistiska partiet åker ut i kylan. En bastant rödgrön majoritet förstärks och får nu 28 av fullmäktiges 49 mandat.

Framgångar också i Hallstahammar

Också i Hallstahammar stärker de rödgröna sin ställning och ökar med två mandat till 27 av sammanlagt 41 mandat. Borgarna förlorar lika mycket.

Stig sitter kvar i orubbat bo

I Fagersta behåller Vänsterpartiet trots förlust av ett mandat sin absoluta majoritet (20 av 35 mandat i fullmäktige). Också de borgerliga tappar ett mandat.

Sveriges mest oattraktiva turistlän

Västmanlands län intar en hedrande och ohotad sistaplats av länen när det gäller antal övernattningar på hotell m m. Statistiken som kommer från SCB kan användas som en indikator på länens attraktivitet som turistmål. Man kan spekulera om orsakerna. Landskapet är inte dramatiskt. En stor del av länet har en naturtyp som i en inventering från länsstyrelsen beskrivs som "skogslåglandet":

Skogslåglandet präglas av stora myrområden i ett flackt barrskogsdominerat landskap. Terrängens låglänta och flacka karaktär, med få berg och den relativt höga nederbörden gör att myrområdena blir omfattande.

Länsstyrelsen m fl 1990 s 19

Om man tycker om detta föga insmickrande landskap så handlar det om äkta kärlek. Det är ett gammalt industrilandskap, avindustrialiserat som så många andra. Men i stora delar av landskapet är avindustrialiseringen ganska färsk. De gamla industriområdena finns ofta kvar med smuts, skräp, ruiner, ogräsbevuxna och igenbuskade ytor. De har ännu inte hunnit till det pittoreska stadiet. Visst finns det små idylliska enklaver i städer och köpingar, men i mycket dominerar framgångsårens stadsarkitektur: Domus och EPA (numera omvandlade till gallerior eller tomma affärslokaler) med en mellanliggande piazza.

Men det är kanske inte bara det ospännande skogs- och stadslandskapet som är orsaken. Inställningen hos människorna, företagen och kommunerna präglas till en del av väntan på "att bruket ska öppna igen". Restauranger och serviceinrättningar håller gärna semesterstängt på sommaren. Köpings kommun stängde i år sitt bassängbad "Krillan" för renovering och öppnade för sommarsäsongen den 26 juli. Om det regnar är alla badhus - även de lite mer flashiga som Ekbacksbadet i Arboga - stängda för översyn och renovering. "Ut i sjön med badjävlarna!". Det är ungefär samma logik som när kraftbolagen stängde av kärnkraftverken för service i vintras.

Avesta, som jag skrev om i ett inlägg alldeles nyss, ligger visserligen i Dalarna, men präglas av samma anda som kommunerna i det södra grannlänet. Den totalt misslyckade turistsatsningen på visentparken är talande. Där serveras rombollar som lunch i kafét.

För ett par år sen hade vi besök av Kristof S och hans fru från Belgien. Vi lyckades locka dem att tillbringa en hel vecka på hotell Gillet i Köping. Det borde vi i det här perspektivet ha fått en medalj eller någon annan utmärkelse för. Direkt ur landshövdingens hand.

Kanske blir det holländarna som kommer att svara för uppryckningen. Här och var - ofta i de mest oattraktiva delarna av området - dyker det upp företag i besöksnäringen - campingplatser, hotell, b & b, vandrarhem, kaféer och restauranger med hemsidor på bruten svenska, men där man kan klicka på en holländsk flagga och få texten på oklanderlig nederländska. Skinnskattebergs kommun borde försöka saluföra den nedlagda Heds skola i Groningen!

Referens

Länsstyrelsen, länsmuseet, fornminnesföreningen (1990) Västmanland. Mälarbygd - bruksbygd - bergslag

Ännu en västmanländsk läsupplevelse: Italienaren

Nu har jag läst Sven Olov Karlssons Italienaren, en skildring från den sannolika västmanländska byn Ålsvarta, någonstans i Norbergs bergslag. Bokens huvudperson är Italienaren - bussreparatör vid VL:s bussdepå i Fagersta och månskensbonde på hemmanet Svedden i Ålsvarta. Drabbad av lungcancer efter ett yrkesliv tillsammans med asbestbromsar går Italienaren igenom sin dödskamp som vi får följa i boken.

Boken gick för några år sedan som sommarföljetong i RadioVästmanland med författaren som uppläsare. Min minnesbild av radioföljetongen är det burleska i Italienarens tillvaro, i familjen och i Ålsvarta. När jag nu har läst boken rakt igenom träder det burleska mer i bakgrunden. Fram träder istället sorgen och den tafatta kärleken mellan Italienaren och sonen Peter.

Men komiken finns kvar i det tragiska. När någon dör, om det så är en fluga som slås ihjäl eller en kyckling som nackas kommenterar författaren: "Där ser man." Till slut dör Italienaren av metastaserna i hjärnan. Där ser man.

Ett litet men oförglömligt avsnitt beskriver också den västmanländska naturen: "Från Stockholm hem till byn tar det två timmar med bil. Efter Mälarlandskapet byter naturen karaktär. Slätterna med stilla vattendrag och näpna trädflockar ersätts av vad som lika gärna kunde vara Minnesota, Norrland eller varför inte Ryssland. Det skymmer och blir trängre kring vägen. Rödaktiga lador och tröskskjul skymtar i de strama bårderna av skog. Mörka jättegranar, alla stöpta i samma form ... Kan människor leva här?"

Om man älskar det landskapet är det kärlek. Gränslandet mellan Mälardal och bergslag är inte insmickrande.