Vänsterseger i Skinnskattebergsvalet. Men var det en Pyrrhusseger?

På valkvällen var kommunalvalet i Skinnskatteberg en succé för Vänsterpartiet. V hade ökat sin röstandel med 3,4 procentenheter till 8,4 procent. Men samtidigt hade Socialdemokraterna gjort ett katastrofval och förlorat nästa sex procent och tappat två mandat. Så där rök möjligheten av ett majoritetsskifte åt vänster. Det var framförallt Sverigedemokraterna som avancerat. De tre ”vanliga” högerpartierna L, M och C förlorade till och med och tappade ett fullmäktigemandat.

Kung Pyrrhus

Så det hela påminner om den gamle Pyrrhus. Pyrrhus var kung av Epiros. Efter att ha besegrat romarna i slaget vid Asculum år 279 före vår tideräkning ska han ha sagt: ”En sådan seger till och jag är förlorad”. Pyrrhus förluster i fältslaget var nämligen stora.

Men hur kom sig Västerpartiets framgång? Gunnar Sjöblom beskrev i sin avhandling ”Party Strategies in a Multiparty System” (1968) partiers output. Vad var det som partier presenterade för att vinna väljare. Jo, skrev Sjöblom: Det var kandidater, ståndpunkter och propaganda. Man kan konstatera att Vänsterpartiets valsedel upptog en rad nya och för byborna attraktiva och väl synbara kandidater. Man kan vidare konstatera att partiet under den gångna perioden intagit ståndpunkter som varit väl i linje med stora väljargrupper. Man kan nämna kampen mot det överdyra brandstationsbygget, engagemanget för bostadsbyggande, särskilt omvandlingen av ett nedgånget hyreshus till moderna seniorlägenheter, klimatengagemanget som inneburit motstånd mot kommunens högerpopulistiska nej till vindkraft och slutligen enveten kamp mot den årslånga kris där den numera utköpta kommunchefen politiserat tillsammans med högern för att störta det av fullmäktige valda socialdemokratiska minoritetsstyret.

När det gäller propagandan slutligen var partiets affischer, trycksaker och inlägg på sociala medier av utomordentligt hög kvalitet. Att den upplevdes som ett hot framgår inte minst av att högern låtit sin anhängarsvans systematiskt förstöra Vänsterns affischtavlor.

Men blir det nu så här? Enligt vad jag hör finns det hundratals ännu oräknade så kallade ”onsdagsröster”. Så det kan förvisso hända saker som omkullkastar det preliminära resultatet från valkvällen. När mandaten fördelats utifrån valkvällens resultat visade det sig att S hade fått det sista mandatet. För att S skulle ta hem ytterligare en plats krävs det därför ganska mycket röster, enligt mina beräkningar minst 122 röster. Närmast ligger faktiskt Vänsterpartiet, som då måste kunna räkna in 49 nya onsdagsröster. Vänsterpartiet gjorde visserligen bra ifrån sig på 2018 års onsdagsröster med hela 10,75 procent, men då var onsdagsrösterna betydligt färre än vad de påstås vara i år.

Tyvärr är det väl troligt att även efter onsdagens räkning så blir det som för Pyrrhus. Men, som man säger, osvuret är bäst.